Jag lyssnar regelbundet på Savage Lovecast, i vilken Dan Savage ger råd om sex och samlevnad. Han återkommer då och då till ett fenomen som han kallar permissible secret perving (PSP). Två exempel som har berörts:

• En skoförsäljare erfar sexuell stimulans av att se och röra skor och fötter, men han håller det hemligt och ingen, vare sig kollegor eller kunder, uppfattar vad som försiggår i hans inre.
• En person går till en tatuerare och upplever sexuell stimulans av att bli berörd och omhändertagen av tatueraren, men tatueraren uppfattar inte attraktionen.

Som framgår av det första ordet i begreppet PSP anser Dan att detta är etiskt acceptabelt. Jag gör också det och kan erkänna att jag själv kanske kan kallas för hemligt pervers i en viss situation: i säkerhetskontroller på flygplatser. Om jag noterar en säkerhetskontrollant som jag finner attraktiv hoppas jag att maskinen indikerar något suspekt så att jag blir genomsökt. Jag gör dock inte något medvetet för att orsaka en genomsökning, då jag finner det etiskt tveksamt att ta knappa resurser i anspråk för egen njutnings skull när dessa bättre används för att lokalisera riktiga säkerhetshot. (Denna aspekt återfinns inte i de två exemplen ovan.)

Hur ser du på de hemligt perversa? Är deras beteende etiskt acceptabelt, under antagande att perversionen verkligen är och förblir en hemlighet och att det inte orsakar någon annan negativ effekt? (Man kan anse ett beteende etiskt acceptabelt men ändå ogilla det på estetisk grund, helt enkelt därför att man personligen inte tilltalas av eller t.o.m. äcklas av det beteendet rör. Här frågar jag dock enbart om den etiska bedömningen.)