Gustav von Aschenbach i Brittens opera Death in Venice:
The power of beauty sets me free.”
(På bilden: boxaren Amir Khan.)
Gustav von Aschenbach i Brittens opera Death in Venice:
The power of beauty sets me free.”
(På bilden: boxaren Amir Khan.)
Varför inte tillåta dopning? Dopning är ett sätt att förbättra sportprestationer – precis som mycket annat som redan accepteras. Det finns inget ”naturligt”, ”okonstlat”, ”ädelt” sportutövande. Alla sportprestationer är en funktion av försök att förbättra resultat, alltifrån kosthållning och träning på hög höjd till ny utrustning. Om det inte är fel att springa fortare genom att använda löparskor istället för att springa barfota, varför är det fel att springa fortare genom att ta ett preparat som förbättar syreupptagningsförmågan? Särskilt när det i praktiken är så att vissa, men inte alla, vågar ta preparaten redan idag, vilket skapar en orättvisa.
Läs också vad Peter Singer har att säga om saken.
Det finns, även i det sekulariserade och socialt progressiva Sverige, vissa som tvekar inför en könsneutral äktenskapsbalk, dvs. inför att låta homosexuella par omfattas av exakt samma lagstiftning på samlevnadsområdet som heterosexuella par. Ofta åberopas traditionen: ”det har alltid varit på ett visst sätt och därför ska det förbli på det sättet”.
Intressant nog menar Jonathan Rauch att F. A. Hayek, som överlag var motståndare till stora och radikala samhällsförändringar, kan anföras för att argumentera mot traditionalism i just äktenskapsfrågan. Hayek insåg att lagars utformning kan vara resultatet av att makthavare har haft en inskränkt, snäv och orättfärdig syn på saker och ting.
Det förtjänar att påpekas att Hayek inte var konservativ utan en klassisk liberal.
En ny grupp av intellektuella har börjat argumentera offentligt och intensivt för ateism. Mest kända är Richard Dawkins, Daniel Dennett, Christopher Hitchens och Sam Harris.
Det intressanta är att religionen för första gången på länge möter kvalificerat motstånd – och att motståndet sker med självförtroende och attityd. Tvärtemot de flesta svenskar, som trots långtgående sekularisering sällan aktivt tar avstånd från religion, ber dessa ateister inte om ursäkt för sig utan utmanar vidskeplighet och förlegad etik varhelst dessa företeelser dyker upp.
Om du delar ifrågasättandet av existensen av gudar, har jag två rekommendationer:
Om du ännu inte delar ifrågasättandet av existenser av gudar, har jag (förutom alster av ovan nämnda författare, som detta exempel och detta och detta) tre boktips:
Kanske lite julklappar till dig själv och andra, detta?
Pet Shop Boys har en låt, Paninaro, i vilken följande text, som jag identifierar mig med, ingår:
I don’t like much, really, do I?
But what I do like, I love passionately.
Se originalvideon:
Och versionen från 1995:
Enligt Venezuelas president var Jesus socialist. George Bush tycks snarare anse att Jesus var ärkekonservativ. Båda dessa tolkningar talar för att man ska strunta i Jesus.
Moderaterna fortsätter att gå ner i opinionsmätningarna. En förklaring tror jag är Fredrik Reinfeldts svaga ledarstil, som gör att regeringen uppfattas som icke statsmannamässig. Han har en del att lära av Margaret Thatcher.
Dels är det viktigt att hålla stora tal med fyndiga, slagkraftiga och tuffa formuleringar:
Dels är det viktigt att ha självförtroende, att tro på det man gör, att tala med passion, att ta kommandot och att inte låta sig hunsas av journalister och andra.
Med denna inspiration i bagaget tror jag att Reinfeldt kan komma igen och bli poppis.
Vill man förstå vad som händer i Ryssland, såväl ekonomiskt som politiskt, bör man läsa vad Anders Åslund har att säga om saken.
Den underbara, den insiktsfulla, den politiskt inkorrekta Camille Paglia:
Early on, I was in love with beauty. I don’t feel less because I’m in the presence of a beautiful person. I don’t go, ”Oh, I’ll never be that beautiful!” What a ridiculous attitude to take – the Naomi Wolf attitude. When men look at sports, when they look at football, they don’t go, ”Oh, I’ll never be that fast, I’ll never be that strong!” When people look at Michelangelo’s David, do they commit suicide? No. See what I mean? When you see a strong person, a fast person, you go, ”Wow! That is fabulous.” When you see a beautiful person: ”How beautiful.” … We should not have to apologize for reveling in beauty. Beauty is an eternal human value.
Efter många års prenumeration har jag sagt upp Dagens Nyheter. Skälen är i huvudsak tre.
Istället har jag börjat prenumerera på en annan tidning. Much to be preferred!
Juan Non-Volokh framför en viktig poäng om alkoholskatter:
Yet Kleiman seems to ignore the substantial benefits of moderate alcohol consumption (see also here, here, and here). Insofar as taxation would reduce drinking by non-problem drinkers, it will also reduce the sizable benefits that many of these drinkers would receive from alcohol. While Kleiman asserts the external costs of alcohol consumption are significant, this figure is meaningless unless he also includes the benefits of alcohol consumption. The typical drink not only has external costs of zero – as Kleiman admits – it probably also has net benefits that are greater than zero.
Varje år publicerar DN Debatt nykterhetsaposteln Anders Johnsons kalkyl över alkoholens kostnader. En skandal varje gång, eftersom han inte beaktar alkoholens intäkter (i vid mening). Se även min lilla text ”The Cardinal Error of Paternalism” på detta tema samt Henrik Jordahls analys av förslaget att införa en fettskatt.
En kollega till mig väljer ut nya viner utifrån tre kriterier:
När jag läser om vinexperters bristande kompetens undrar jag om inte hans metod är den bästa. När jag tillämpade den hittade jag t.ex. ett av mina favoritviner, Ravenswood Zinfandel.
Jag gillar förkortningen NRR, som med fördel kan användas i slutet av mess och mejl. Det är en förkortning av No Reply Required och innebär att man säger till mottagaren att han eller hon inte behöver svara. Användbart när man bara vill informera om något.
Från On Liberty:
The only freedom which deserves the name, is that of pursuing our own good in our own way, so long as we do not attempt to deprive others of theirs, or impede their efforts to obtain it. Each is the proper guardian of his own health, whether bodily, or mental and spiritual. Mankind are greater gainers by suffering each other to live as seems good to themselves, than by compelling each to live as seems good to the rest.
Hakuna Matata på franska. Irrésistible!
En bok som har påverkat mig mycket är Rethinking Life & Death: The Collapse of Our Traditional Ethics av Peter Singer. Den gör effektivt upp med en förlegad kristen medicinsk etik och lanserar ett djärvt och tilltalande alternativ.
Han presenterar bl.a. ett annorlunda argument för att tillåta aborter. Han börjar med att formulera argumentet mot aborter:
First Premise: It is wrong to take innocent human life.
Second Premise: From conception onwards, the embryo or fetus is innocent, human and alive.
Conclusion: It is wrong to take the life of the embryo or fetus.
Singer konstaterar att de flesta som förespråkar att aborter ska tillåtas attackerar den andra premissen – de försöker hävda att fostret före en viss tidpunkt inte är ”människa” och att det därför, före tidpunkten då det blir ”människa”, kan få dödas.
Men Singer kritiserar övertygande detta synsätt och menar att en rätt till abort istället bör försvaras genom att attackera den första premissen. Det är inte alltid fel att ta oskyldigt mänskligt liv – inte när ”mänskligt” bara förstås som en beskrivning av en medlem av Homo Sapiens. Singer gör skillnad på ”människa” i denna mening och ”person”, som är en rationell och självmedveten varelse. Det är alltid fel att döda en person, men inte alltid fel att döda en människa. Ett foster är inte en person.
Jag har två saker att säga om skådespelare.
Dels att svenska skådespelare överlag är undermåliga. Bra skådespelare ska, enligt min mening, gestalta personer så att man inte tänker på att det är skådespelare involverade. Man ska tro att de är personerna de gestaltar. Nästan aldrig lyckas svenska skådespelare med det. De talar konstlat. Ett bra exempel är Elin Klinga. Hon talar inövat, uppstyltat, icke-genuint – t.o.m. som privatperson.
Dels att det är underligt, minst sagt, att skådespelare är så hyllade och uppburna i vår moderna kultur. Vad gör dem särskilt intressanta? Det verkar som om kändisskapet i sig, inte kunskaper, anses meriterande. (Jag är förstås sur för att inte nationalekonomer får sitta hos Jay Leno eller Kristian Luuk – ungefär som intellektuella lätt blir sura på marknadsekonomin för att möbelfabrikören och mobiltelefontillverkaren får det mesta av pengarna och äran.)
Uppdatering: Se även vad Peter Santesson-Wilson har att säga i denna fråga.
Vill du höra hur Lord Russell lät? Det finns ett kort ljudklipp från hans Nobelföreläsning, där han analyserar under vilka betingelser moralregler är effektiva. Inte när de stipuleras utan när de förstås och accepteras som gynnsamma för uppnåendet av mål som individen anser eftersträvansvärda.
Vilken härlig överklassengelska! Vilken insiktsfull klokhet!
Ofta hävdas att de tio budorden utgör en bra grund för etiskt handlande, även i ett modernt samhälle och även om man inte är religiös. Det håller jag och Fredrik Bendz inte med om:
In total, three of the commandments we deem absurd, four possibly OK, and three good. And only in two cases do we consider the commandments relevant for legislation. Consequently, it does not do, in our view, to advance the view that the ten commandments, as a set, are vital for the prevalence of a sound ethics.
In the Middle, Somewhat Elevated är en neoklassisk balett av William Forsythe som jag finner oerhört fascinerande. (Bara namnet gör mig exalterad.) Den representerar en transformation av den klassiska baletten till en ny, abstrakt konstform med ett direkt och universellt tilltal och har beskrivits så här:
Ballet in one act with choreography and design by Forsythe and music by Thom Willems. Premiered 30 May 1987 by Paris Opera, Paris, with Guillem and Hilaire. It is a virtuoso piece of plotless dance in which classical lines are flamboyantly distorted and classical decorum yields to a mood of aggressive cool.
Se ett smakprov med bl.a. Sylvie Guillem. Vilken uppvisning i briljans och attityd!
Det har avslöjats att vissa av H&M:s kläder är gjorda av bomull som härrör från barnarbete. Bör man därför i protest sluta att köpa dessa kläder? Och bör H&M sluta använda denna bomull? Nej, det finns begränsat vetenskapligt stöd för att sådana åtgärder gynnar barnen i fattiga länder. Tvärtom kan de missgynnas därav.
Nationalekonomen Eric Edmonds konstaterar i en forskningsöversikt om barnarbete att det finns väldigt lite empirisk forskning om vilka effekterna av köpbojkotter är på barnarbetares välfärd. Men han påpekar att det finns klara risker med bojkotter:
The potential for unintended consequence is not limited to consumer boycotts. In general, it is not clear what types of policies these sanctions, threats, or boycotts are trying to affect, and it is hard to distinguish whether they reflect a genuine interest in the wellbeing of children in poor countries or are forms of hidden protectionism with all of these policies. When policies aim to restrict the employment options open to children, they can in turn have a depressive effect on child wages. If bans are not completely successful in eliminating or affecting enforced policies to prevent child labor, they may make child labor worse in two ways. More children may need to work to compensate for lost income, or children may be reallocated to sectors where monitoring is more difficult (see Basu 2005 for a formal discussion). It is not obvious that children are better off working in non-export sectors or underground. Scientific evidence on what happens to children displaced from export sectors is essentially nonexistent even in the most publicized prohibitions on the employment of children owing to the threat of sanctions involving Bangladeshi Garment industry and Pakistani soccer balls (see Elliott and Freeman 2003 for a description of both cases, pp. 112-115). In the case of Bangladesh, some suggest that most displaced child laborers went to work for lower wages in garment factories that did not produce for export while others describe children displaced into prostitution and stone crushing. However, it is unclear on what scale these diversions occur and whether they might be offset by improvements in other children’s lives.
Tills kunskap föreligger om vilka konsekvenserna av köpbojkotter är för barn i fattiga länder, tycker jag att det är försvarbart av H&M att fortsätta sälja, och av konsumenter att fortsätta köpa, produkter med innehåll som härrör från barnarbete. Inte för att barnarbete i sig är bra utan därför att minskad försäljning av barnarbetares produkter riskerar att försämra livet för barnarbetarna.
Jämför med Dr Vlachos analys av rättevisemärkning.
Uppdatering: Läs mer om hemska konsekvenser av välmenande åtgärder i Bangladesh.
Jag läste en gång ett uttalande av Peter Jihde, apropå frågan vilken tjej som var snyggast i OS:
Jag passar. Jag tycker inte om utseendefixeringen och jag vill inte bidra till den. Utseende har inget med sport att göra.
Vad konstigt: jag tycker tvärtom. Det enda som är kul med sport är att kunna titta på snyggon.
Fotboll är t.ex. urtråkigt, men fotbollsspelare kan vara hur läckra som helst.
Bertrand Russells sätt att skriva är fantastiskt. Eller vad sägs om följande, ur den underbart ironiska essän ”The Harm that Good Men Do”:
A hundred years ago there lived a philosopher named Jeremy Bentham, who was universally recognised to be a very wicked man. I remember to this day the first time that I came across his name when I was a boy. It was in a statement by the Rev. Sydney Smith to the effect that Bentham thought people ought to make soup of their dead grandmothers. This practice appeared to me as undesirable from a culinary as from a moral point of view, and I therefore conceived a bad opinion of Bentham.
(Man uppskattar nog särskilt citatet om man är bekant med vanliga men icke övertygande former av kritik mot utilitarismen.)
Har du testat hur din politiska kompass ser ut? Min visade sig se ut så här:
Det är dags att överge ett religiöst språkbruk vid angivandet av årtal. Se tabellen för ett alternativt sätt att uttrycka sig.
| Religiöst språkbruk | Icke-religiöst språkbruk |
| Svenska | Svenska |
| Före Kristus (f.Kr.) | Före vår tideräkning (f.v.t.) |
| Efter Kristus (e.Kr.) | Vår tideräkning (v.t.) |
| Engelska | Engelska |
| Before Christ (B.C.) | Before Common Era (B.C.E.) |
| Anno Domini (A.D.) | Common Era (C.E.) |
Skriv alltså inte ”Sokrates dog år 399 f.Kr.” utan ”Sokrates dog år 399 f.v.t.”. Notera att Kristus inte är ett egennamn utan en titel som betyder ”den smorde”. Att använda ”före Kristus” innebär alltså att man implicit säger att Jesus var den som bibeln säger att han var, Jahves utvalde son, och därmed också att Jahve existerar. Varför bygga in sådana ställningstaganden i språket?
Vad förklarar statens storlek i olika länder? Nationalekonomerna Pickering och Rockey finner stöd för att medianväljarens ideologi kan utgöra en förklaringsfaktor. Abstract:
We analyze the impact of ideology on the size of government. In a simple model the government sets redistribution and provision of public services according to the preferences of the median voter, for whom private consumption is a necessity. Ideology is defined on preferences for public services and the impact of ideology upon the size of government increases with mean income. In empirical work ideology is measured using data based on party manifestos. Much of the increases and divergence in government size observed across OECD countries can be explained by the interaction of ideology and mean income.
Se t.ex. detta diagram (klicka på det för att få större storlek):
Frågan är vad som bestämmer medianväljarens ideologi.
Äntligen någon som uttrycker min uppfattning! Kim Jong-Il motsätter sig, liksom jag, den hemska och ohygieniska seden att hälsa på andra genom att skaka hand. Tyvärr är jag lite för rädd för att förnärma andra, så jag har inte helt slutat med handskakning, men med inspiration från öster ska jag nog våga följa min övertygelse och börja buga lätt istället. Alternativt hälsa med en virtual handshake.

En studie indikerar att ökad porrtillgång har kommit till stånd samtidigt som våldtäkterna har gått ner. Abstract:
The incidence of rape in the United States has declined 85% in the past 25 years while access to pornography has become freely available to teenagers and adults. The Nixon and Reagan Commissions tried to show that exposure to pornographic materials produced social violence. The reverse may be true: that pornography has reduced social violence.
En annan studie indikerar att ökad porrtillgång via Internet är relaterad till en minskning av förekomsten av våldtäkter. Utdrag ur abstract:
The arrival of the internet caused a large decline in both the pecuniary and non-pecuniary costs of accessing pornography. Using state-level panel data from 1998-2003, I find that the arrival of the internet was associated with a reduction in rape incidence. … These results, which suggest that pornography and rape are substitutes, are in contrast with most previous literature. However, earlier population-level studies do not control adequately for many omitted variables, including the age distribution of the population, and most laboratory studies simply do not allow for potential substitutability between pornography and rape.
Något för radikalfeminister och kristna porrmotståndare att bita i.
Tintin har länge varit min favoritserie. Nyligen kritiserades särskilt albumet Tintin i Kongo för att vara rasistiskt. Visst ligger det något i det – men jag tillhör dem som inte vill historieföralska utan anser det viktigt att låta litterära verk förbli oändrade – och tillgängliga – även när vi inte tycker om alla delar av innehållet. (Det gäller även Tio små negerpojkar Och så var de bara en och Pippi Långstrump i Söderhavet.)

Till Tintins (eller rättare sagt Hergés) försvar vill jag lyfta fram albumet Castafiores juveler. Där tas fördomar mot romer upp – och de kommer på skam. Kapten Haddock insisterar också på att låta dem bo på en fin äng vid Moulinsart istället för på kommunens soptipp, dit polisen hänvisat dem. En bra motvikt mot Tintin i Kongo, alltså.
Bianca Castafiore är för övrigt i mycket fin form i juvelalbumet, men det är lite si och så med hennes minne. Hon lyckas under kort tid kalla kapten Haddock för följande: kapten Bartock, kapten Balzack, kapten Kappock, kapten Koddack, kapten Mastock, kapten Hammock, kapten Kolback, kapten Karbock, kapten Karnack, kapten Hoklock, kapten Kornack, kapten Hablock, kapten Maggock och kapten Medock.
Ti-hi!
Som mycket liberal är jag synnerligen skeptisk till förbud av olika slag. Men jag är också konsekvensetiker, dvs. jag försvarar inte liberala uppfattningar på ett dogmatiskt sätt utan försöker i varje fall pröva om en icke-liberal hållning inte kan vara bättre för människors lycka. Mot den bakgrunden kan jag meddela att jag stöder rökförbud på restauranger och barer.
Grundorsaken är att jag anser att det föreligger en ineffektivitet som gör att rökning utan förbud fortsätter trots att de flesta inte vill att rökning ska fortsätta. Nationalekonomerna Poutvaara och Siemers förklarar argumentet mer i detalj. Abstract:
We study the social interaction of non-smokers and smokers as a sequential game, incorporating insights from social psychology and experimental economics into an economic model. Social norms affect human behavior such that non-smokers do not ask smokers to stop smoking and stay with them, even though disutility from smoking exceeds utility from social interaction. Overall, smoking is unduly often accepted when accommodating smoking is the social norm. The introduction of smoking and non-smoking areas does not overcome this specific inefficiency. We conclude that smoking bans may represent a required (second-best) policy.
Dessutom visar undersökningar att uppemot 90 procent stöder ett rökförbud ex post, även en majoritet av rökarna själva. Jag anser att hållningar som innebär att man motsätter sig (approximativa) Paretoförbättringar är suspekta.
Uppdatering: Uppsatsen är publicerad i Journal of Health Economics.
Jag tillhör en missförstådd minoritet. Jag är… introvert! Om du själv är extrovert bör du läsa Jonathan Rauchs utmärkta, förklarande text. Ty:
Extroverts have little or no grasp of introversion. They assume that company, especially their own, is always welcome. They cannot imagine why someone would need to be alone; indeed, they often take umbrage at the suggestion.
Witold Gombrowicz begrepp ”den ovigda kärleken” tilltalar mig. Han skriver:
Då säger jag väl att den största konstnärliga prestationen i mitt liv är inte dessa fyra fem böcker som jag har skrivit, det är blott och bart att jag har hållit fast vid ”den ovigda kärleken”. Å! Att vara konstnär betyder ju att vara dödligt förälskad, obotligt, lidelsefullt, men också vilt och utan vigsel.
Just detta att inte binda sitt känsloliv inom ramen för monogam, snäv, ”vigd” kärlek är något som jag själv hyllar och praktiserar. Istället — att tillåta sig att attraheras av flera olika personer och att inte låsa fast någon attraktion med löften om ”evig trohet”.
Ungefär som kosmopoliten, som inte låter sig fjättras och förslavas av ett land utan finner sin livsnjutning därhelst den lockar och uppenbarar sig. Att leva efter devisen om ”ovigd kärlek” är som att förkasta nationalism och annan irrationell (och på svaghet grundad) bundenhet. Svaghet – därför att man räds att stå själv i livet; därför att man darrar av skräck inför tanken att inte ingå i ett preciserat, robust och lättolkat sammanhang.
Gore Vidal om Ronald Reagan:
I heard bad news on the way over here: the Ronald Reagan Presidential Library was just destroyed by fire, and, tragically, both books were a total loss. Worse yet, he wasn’t finished coloring the second one.
Sedan mina tidiga tonår har jag haft Dolly Parton som idol. En av hennes mer spektakulära filmroller var som Miss Mona, bordellmamman i Texas som stoppades av en konservativ tv-reporter. Situationen känns aktuell – även om det idag mest är feministiska aktivister som förbudsivrar. Ta en titt. (Känsliga själar varnas!)
Claudia Williamson försöker utröna i vilken mån formella respektive informella (dvs. kulturella och sociala) institutioner påverkar hur väl privat ägande skyddas i olika länder. Abstract:
Development literature examines the relationships between secure, well-defined property rights institutions and economic growth. However, this research fails to identify the specific channels through which property rights impact an economy. This paper is a first step towards unbundling the black box of property rights institutions. I decouple this institution into its formal and informal components and empirically determine the significance of each in securing property rights. My findings suggest that informal institutions are significant in explaining the security of property rights, while formal constraints are insignificant. These results are robust to a variety of model specifications and control variables.
Peter Santesson-Wilson har alltid de fräschaste, djärvaste och mest intresseväckande hypoteserna − och i regel också fakta som möjliggör hypotestestning. Denna gång gäller saken om man lyckas bättre i livet om man är född tidigt på året. Svaret kan ni finna här. Men hur var det nu: lyckas inte vänsterhänta bättre i livet?
Många verkar vara motståndare till eutanasi. Det är inte jag. Jag förstår inte varför många ser döden som så speciell eller farlig. Som Peter Singer tycker jag att det är livets kvalitet, inte livets kvantitet, som ska upprätthållas. Om man lider och vill dö, är det för mig självklart att det inte ska vara straffbart att döda en. Regelverket i Nederländerna är tilltalande.
Som Phaedra sjunger i Brittens kantat med samma namn:
Oenone, I want to die. Death will give me freedom; oh it’s nothing not to live; death to the unhappy’s no catastrophe!
Men för dem som vill leva, glöm inte något livsviktigt.
Jag finner den nuvarande allmänna hållningen i klimatfrågan suspekt. Ty:
1. Jag är inte helt övertygad om att människan orsakar stora klimatförändringar. Jag misstänker att många, inklusive forskare, älskar en möjlighet att få ställa och styra och spela roll (det har många fått för sig ger livet mening). Men att ställa och styra och spela roll har ofta inte altruistisk utan egoistisk grund och kan leda till ensidighet och överdrifter i sakfrågor. Jag ser det som väsentligt att det finns ifrågasättande röster. Alla får inte hoppa upp på den nya religionens triumfvagn och ropa halleluja så fort FN-experter som älskar att ställa och styra och spela roll säger något. Jag är i detta avseende orolig för barn och ungdomar, som indoktrineras att inte ifrågasätta de nya dogmerna.
2. Även om dogmerna är sanna är det nyttigt att de ifrågasätts, som John Stuart Mill argumenterade för i On Liberty:
However unwillingly a person who has a strong opinion may admit the possibility that his opinion may be false, he ought to be moved by the consideration that however true it may be, if it is not fully, frequently, and fearlessly discussed, it will be held as a dead dogma, not a living truth.
Och även om de är sanna har jag personligen inget emot högre medeltemperatur. Sverige är för kallt ändå. De områden som drabbas negativt gör det långsamt, vilket möjliggör gradvis mänsklig anpassning. No big deal.
3. De som tror på och håller med FN:s klimatplanel och bör fundera på kärnkraft som ett alternativ till fossila bränslen och bör rent allmänt vara öppna för rationell analys – vilket bl.a. innefattar att analysera alternativkostnaden av att förhindra klimatförändring. Kan inte pengarna användas bättre? (Rationell analys lyste för övrigt med sin frånvaro då en kvinna i Aktuellt härförleden ville få oss alla att äta vår egenodlade mat, för ”det är bäst för miljön”. Å, så härligt att få ställa och styra och spela roll! Men kvinnan verkade inte känna till att det finns goda argument för att dagens ordning med handel och transporter är bättre för miljön än lokala odlingar.)
Uppdatering: Statsvetaren Peter Santesson-Wilson analyserar skickligt utopismen i klimatfrågan.
Råd om hur man konverserar på ett bra sätt förmedlas av The Economist. Notera t.ex. detta:
”Never speak uninterrupted for more than four minutes at a time” and ”If you are the only person who still has a plate full of food, stop talking.”
Jag läste nyligen Anders Isakssons biografi om Ebbe Carlsson. Jag gillade en sak i Ebbes regianvisning för hur minnesstunden efter hans död skulle genomföras:
Det får inte vara en lokal med religiös anknytning. … [N]ågon kista eller några religiösa eller vidskepliga symboler får under inga förhållanden förekomma.
Här kan man se honom träda fram och berätta om att han har aids.
Det föreligger en negativ korrelation mellan grad av religiositet och välstånd, enligt den senaste Pew-rapporten.
Ikväll spelar det svenska landslaget i fotboll match mot Lettland. Hejar du på Sverige? Varför då, i så fall?
Jag menar att det är märkligt (men kanske ändå i slutändan acceptabelt) att heja på sportutövare bara för att de råkar komma från det egna landet.
A Lesbian of Khartoum
Once took a pansy to her room.
When they got into bed
They questioningly said:
”Now who does what, how, and to whom?”
(Nedtecknad i ett brev från Wulff Scherchen till Benjamin Britten.)
Så här skrev J.M. Keynes 1938 om Bloomsbury-gruppen:
We entirely repudiated a personal liability on us to obey general rules. We claimed the right to judge every individual case on its merits, and the wisdom to do so successfully. This was a very important part of our faith, violently and aggressively held, and for the outer world it was our most obvious and dangerous characteristic. We repudiated entirely customary morals, conventions and traditional wisdom. We were, that is to say, in the strict sense of the term, immoralists.
Jag är en lugn och balanserad person som sällan blir upprörd. Men när jag ikväll såg filmen La Zona, om en 16-årig fattig kille i Mexiko som efter ett inbrott jagas och mördas av en folkmobb från den rika stadsdelen, blev jag tårögd av upprördhet. En primitiv och icke-human syn på brottslingar låg bakom denna skändliga handling.
![]()
Jag tycker precis som Richard Dawkins:
Retribution as a moral principle is incompatible with a scientific view of human behaviour.
Finansministern, som nästan lite obemärkt är på väg att ta ner det svenska skattetrycket en bra bit under 50 procent av BNP, aviserar fortsatta skattesänkningar om regeringen blir omvald. Bl.a. kan bolagsskatten komma att sänkas. Min prediktion är att så blir fallet – helt oavsett vilken regering det blir pga. den institutionella konkurrensen. Som professor Sven-Olof Lodin skriver i Ekonomisk Debatt:
Men 2005 var den i EU genomsnittliga bolagsskattesatsen nere i knappt 25 procent från att 2004 ha varit lika med den svenska nivån 28 procent. Och utvecklingen nedåt fortsätter. I tre länder, Grekland, Holland och Tjeckien, har bolagsskatten sänkts eller föreslagits bli sänkt ytterligare under 2006.
Den borgerliga regeringen försvarar Lagen om anställningsskydd (LAS). Frågan är i vilken mån den har beaktat forskning som indikerar att den typen av skydd har negativa effekter. Tre färska exempel:
Jag är förtjust i den kritik av public choice som framförs av Bryan Caplan och Edward Stringham i ”Mises, Bastiat, Public Opinion, and Public Choice” (publicerad 2005 i Review of Political Economy 17(1): 79–105). Abstract:
The political economy of Ludwig von Mises and Frederic Bastiat has been largely ignored even by their admirers. We argue that Mises’ and Bastiat’s views in this area were both original and insightful. While traditional public choice generally maintains that democracy fails because voters’ views are rational but ignored, the Mises–Bastiat view is that democracy fails because voters’ views are irrational but heeded. Mises and Bastiat anticipate many of the most effective criticisms of traditional public choice to emerge during the last decade and point to many avenues for future research.
Jag tänker ibland på mig själv som fiktionalist. Dvs. jag säger och skriver inte alltid det jag innerst inne tror är sant, och jag förespråkar inte att alla alltid ska få reda på sanningen om saker och ting. Liknande tankar återfann jag i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas!
”Du skall icke fråga!” Och jag tyckte mig i denna mystiska tonserie och dessa fyra ord läsa en plötslig uppenbarelse av en urgammal och hemlig visdom. ”Du skall icke fråga!” Icke gå till botten med tingen; då går du själv till botten. Icke söka efter sanningen: du finner den icke och förlorar dig själv. ”Du skall icke fråga!” Den sanningsmängd, som är dig tjänlig, får du till skänks; den är blandad med villfarelse och lögn, men det är för din hälsas skull, oblandad skulle den bränna dina inälvor. Försök inte att rensa bort lögnen ur din själ, det följer så mycket med som du inte har tänkt på, du tappar bort dig själv och allt som är dig kärt. ”Du skall icke fråga!”
Eller tag denna tanke av Doktor Glas:
Moralen, det är den berömda kritcirkeln kring hönan: den binder den som tror på den.
Själv är jag, influerad som jag är av Ayer, inte bunden. Är det bra att andra är det?
Min absoluta favoritsångerska heter Dame Joan Sutherland.
Italienarna gav henne smeknamnet ”La Stupenda”, medan Maria Callas kallades ”La Divina”. Båda bidrog till en pånyttfödelse av bel canto-traditionen inom operan, men de hade olika kvaliteter. Medan Callas stod för dramatiskt djup och skönhet, bidrog Sutherland med en oöverträffad röstbriljans. Vill du köpa någon en fin julklapp rekommenderar jag dubbel-CD:n The Age of Bel Canto. Ett smakprov därifrån (arian ”Santo di patria” ur Verdis Attila):
Efter att ha sett dokumentären Lagerfeld Confidential måste jag meddela att jag är en beundrare av Karl Lagerfeld. Inte av hans kreationer utan av hans person och livsfilosofi.
Som exempel kan nämnas att han ”detest people who can’t be alone” (vilket får dem att vilja klamra sig fast vid en) och att han har en osentimental och realistisk syn på livet och döden. ”We’re here, then we’re gone”, som han uttryckte saken.
Denna syn fick mig att tänka på något Robert Nozick har skrivit i The Examined Life:
It might be nice to believe such a theory [that there is life after death], but isn’t the truth starker? This life is the only existence there is; afterward there is nothing.
Jag tycker också att det är remarkabelt av Lagerfeld att ha befunnit sig på modebranschens absoluta topp i så många år. Han har en förmåga att förnya sig och hela tiden skapa bättre verk. Tänk om man som forskare kunde klara sig lika bra och vara lika kreativ. Hur många är det inte som blir gråa, trista och förutsägbara i sin forskning?
Min kollega Carl Magnus informerade mig idag om att det finns ett djur som heter liger, en korsning mellan en lejonhane och en tigerhona. Tydligen blir detta djur enormt stort. Se själv:
Ibland läser man argument som man direkt finner övertygande. Så var fallet när jag för några år sedan läste den engelske filosofen A.J. Ayers bok Language, Truth and Logic, i vilken han argumenterar för den logiska positivismen. Jag fann särskilt hans moralfilosofiska syn inspirerande och i grundläggande delar korrekt. Han skiljer på fakta och värderingar, och värderingar kan man inte enas om via resonemang, utan dessa är emotionellt bestämda. Ett utdrag:
In short, we find that argument is possible on moral questions only if some system of values is presupposed. If our opponent concurs with us in expressing moral disapproval of all actions of a given type t, then we may get him to condemn a particular action A, by bringing forward arguments to show that A is of type t. For the question whether A does or does not belong to that type is a plain question of fact. Given that a man has certain moral principles, we argue that he must, in order to be consistent, react morally to certain things in a certain way. What we do not and cannot argue about is the validity of these moral principles. We merely praise or condemn them in light of our own feelings.
(Stigler och Becker har en annorlunda tolkning av de gustibus non est disputandum, som jag själv dock ser som ett möjligt komplement, snarare än som ett substitut, till Ayers syn.)
Ytterligare en nationalekonom förespråkar trängselskatt. Tidigare har bl.a. ekonomipristagaren Gary Becker och Uppsalaprofessorn Nils Gottfries gjort det.
Uppdatering: Professor Alex Tabarrok sällar sig till skaran.
Hur ska nationalekonomi definieras? Mitt förslag: det samhällsvetenskapliga ämne som studerar hur knappa resurser används av individuella beslutsfattare för att uppnå givna mål. Notera att denna definition inte begränsar sig till ”ekonomiska” fenomen som produktion och konsumtion av varor och tjänster. Med detta sätt att se på saken är nationalekonomi ett analytiskt angreppssätt snarare än ett ämnesmässigt fält.
Saken har förvisso diskuterats tidigare.
Jag besöker som vanligt Stockholm International Film Festival. Jag har hittills sett sex filmer, som med ett undantag har varit av högsta klass. Tre filmer vill jag särskilt lyfta fram.
Voleurs de cheveaux är en belgisk film om två brödrapar i öst i början av 1810-talet. Filmen kombinerar brutalitet med varma band bröderna emellan.
Les Témoins är en fransk film om unge Manu som flyttar till Paris och börjar leva livet under överinsikt av sin operasjungande syster och läkaren Adrien. En fantastisk film om vänskap, sex, liv och död. (Den fick mig att tänka på följande strof ur en Pet Shop Boys-sång: ”Passion and love, sex, money, violence, religion, injustice, death.”)
Red without Blue är en amerikansk dokumentärfilm om två tvillingar. Den grep mig väldigt mycket. Mark är homosexuell medan Claire har bytt kön (hon föddes som pojke). Hur familjen har hanterat könsbytet står i fokus. Filmen påminde mig om professor Deirdre McCloskey. Jag skrev för några år sedan en recension av hennes självbiografi, som också den grep mig väldigt mycket.
Vill man minska antalet aborter förefaller det klokt att arbeta för att tillåta aborter. Men abortförbudsförespråkare är oftast inte konsekvensetiker, varför de antagligen inte kommer att ompröva sin hållning. För dem är det viktigare att det som är ”moraliskt rätt”, dvs. ett förbud, upprätthålls än att målet om så få aborter som möjligt nås.
DN:s Krogkommission skrev nyligen följande:
Att dessutom i tider av galopperande miljöångest genomgående servera hitforslat italienskt Surgiva-vatten för sextio(!) kronor 75-centilitersflaskan till maten är att be om badwill. Är det någon som verkligen efterfrågar sådant i dag utan att skämmas?
Ja, jag skäms inte det minsta. Jag tycker däremot att DN:s Krogkommission bör skämmas. Ty de ifrågasätter inte att italienska viner serveras på samma restaurang. De ifrågasätter inte att papper används för att tillverka tidningar som de kan skriva i. De ifrågasätter inte köttätande. Nej, de har valt att godtyckligt attackera en preferens med negativ miljöpåverkan men inte en miljon andra preferenser med samma eller värre effekt. Och media och allmänhet hänger på, utan vidare reflexion.
Jag anser att romantisk kärlek är kraftigt övervärderad i vår kultur. Jag har själv förkastat den och är istället inriktad på vänskap. Tre inspirationskällor:
Inspired by the ancient Greeks, whom he [Foucault] was studying, he’d developed a cult of friendship. He thought that we had nothing else to value now; the death of God had resulted in the birth of friendship. If we could no longer enjoy an afterlife earned by our good deeds, we could at least leave behind a sense of our achievement, measured aesthetically, and the most beautiful art we could practice would be the art of self-realization through friendship.
Den politiska utvecklingen i Pakistan är oroväckande. Men det är också nyhetsrapporteringen i väst, som framställer Benazir Bhutto som en räddande ängel. Som Matt Yglesis påpekar är hon, trots sin tjusiga framtoning, korrupt. ![]()
När läste eller hörde du det i svenska media?
Jag är medlem av ett web community där det finns klubbar att gå med i, beroende på intressen. Det slog mig att det säger rätt mycket om mig att jag är medlem i dessa klubbar:
Bertrand Russell, Handelshögskolan, Moderater, Peter Singer, Rothko, Waltraud Meier, Edita Gruberova, Kapitalist, Alan Hollinghurst, Alanis Morissette, Allians för Sverige, Antikommunism, Astrologi är trams, Ateisterna, Avskaffa monarkin, Bianca Castafiore, Bygg ut kärnkraften, Darin, Dolly Parton, Forsgrénska och Eriksdal, Hängbyxor, Intelligens är osexigt, Ja till organdonation, JR Ewing Fanclub, La Nilsson, Louis Vuitton, Margaret Thatcher, Mireille Mathieu, Nej till politisk islam, Nigella Lawson, Nihilister, Nyliberalerna, Prada, Rafael Nadal, Richard Dawkins, Richard Strauss, Support Israel, Tillåt aktiv dödshjälp, Tintin, Trängselavgifter ja tack, USA-vänner, Vi som gått ur kyrkan, Vin, Wagner.
Det har blivit fult att uppskatta mänsklig skönhet i vår viktimologiska kultur – eller åtminstone att uttrycka sådan uppskattning (”du får inte säga att x är vacker ty då blir y, som är mindre vacker, bedrövad”). Illa, ty vad ger större livsglädje än att observera och diskutera skönhet?
Tur att man kan hämta inspiration hos Lord Henry Wotton:
And beauty is a form of genius – is higher, indeed, than genius, as it needs no explanation. It is of the great facts of the world, like sunlight, or spring-time, or the reflection in dark waters of that silver shell we call the moon. It cannot be questioned. It has its divine right of sovereignty. It makes princes of those who have it. You smile? Ah! when you have lost it you won’t smile. People say sometimes that beauty is only superficial. That may be so, but at least it is not so superficial as thought is. To me, beauty is the wonder of wonders. It is only shallow people who do not judge by appearances. The true mystery of the world is the visible, not the invisible.
Intellekt är så överskattat!
Andreas Bergh skriver i DI idag att avgifter på högre utbildning inte är ett verksamt sätt att motverka social snedrekrytering och minska inkomstskillnader. Argumentationen baserar sig på en studie, som är accepterad för publicering i Social Science Quarterly. Under min tid på Handelshögskolan drev dåvarande rektorn Staffan Burenstam Linder frågan om avgifter, då ganska ensam. Jag sympatiserade med Burenstam Linder då och med Bergh nu.
Tvärtemot den senare är jag dock tveksam till att öka anslagen till grundskolan. Det är så lätt att tro att mer pengar löser alla problem. Men dels har mer pengar en alternativkostnad (varför inte t.ex. låta pengarna gå till forskning, i linje med vad Philippe Aghion föreslår?) och dels kan mer pengar dölja allvarliga, underliggande problem som har med organisation och kompetens att göra.
Se även Henrik Jordahls välformulerade inlägg i avgiftsfrågan.
Detta är en enormt snygg låt med en enormt snygg sångerska. Jag blir berörd på djupet av den och henne. De profundis! Följ med i texten – jag älskar bestämdheten och avvisandet. Det gäller att hålla personer som inte berikar ens liv borta.
Det är långa köer på Stockholms akutmottagningar, då många utan allvarligare tillstånd går dit istället för att vända sig till närmaste vårdcentral. Varför inte lindra problemet genom att höja patientavgiften på akuten till 500 kr eller mer (från dagens 260 kr)? Då skulle många med triviala åkommor vara obenägna att ta upp värdefull akutläkartid för allvarligt sjuka. Om man håller på att förblöda betalar man gladeligen 500 kr för att få akuthjälp; men troligen gör man inte det om man har låg feber med lätt huvudvärk. Då väljer man nog att betala 140 kr på vårdcentralen istället.
Jag besökte nyligen detta policyseminarium. Där argumenterade min vän och kollega professor Panu Poutvaara på vetenskaplig grund för att allmän värnplikt har stora samhällsekonomiska kostnader genom att människor i ett år tvingas försaka alternativ som utbildning och arbete. Intressant nog sa en av kommentatorerna att dessa alternativkostnader inte alls hade beaktats av tidigare utredningar. Vi får hoppas att den aviserade utredningen kommer att lägga vikt vid den forskning som Panu presenterade, vilken alltså talar för värnpliktens avskaffande. Därtill kan läggas ett moraliskt argument: Är det acceptabelt med tvångsarbete, som dessutom drabbar enbart vissa?
Utan att komplicera frågan om den fria viljan för mycket är det väl också uppenbart att vi till en viss del har ett inflytande på vårt öde. Hårt arbete lönar sig osv. Men det handlar ändå mest om tur.
Jag är sympatiskt inställd till resonemanget, men min egen syn är mer utrerad. Efter att ha läst Galen Strawson insåg jag att determinismen är sann, dvs. att inget som händer kunde inte ha hänt och att inget som inte händer kunde ha hänt. Därför skulle jag inte säga att det handlar om ”tur” hur man har det i livet – i själva verket har man det på det enda sätt som var möjligt.
Men oavsett hur man uttrycker sig spelar ändå incitament stor roll för hur människor beter sig. Att vissa har det bättre än andra är inget de har gjort sig förtjänta av, i någon fundamental mening, men att hårt arbete och annan produktiv verksamhet tillåts löna sig torde gynna de allra flesta och kan därför försvaras (konsekvensetiskt).
Jag vill ta tillfället i akt att vädja till föräldrar och samhälle att inte diskriminera dem (homosexuella) och att inte kalla dem transvestiter. De flesta av dem är bra folk som inte brukar alkohol, droger eller kör bil för snabbt.
Han skulle bara veta. Vroooom!
W. H. Auden, mina damer och herrar:
Those who will not reason
Perish in the act.
Those who will not act
Perish for that reason.
Musik som får mig att tappa andan:
Jag tycker att Bertrand Russell är en av de största tänkarna någonsin. Tag t.ex. detta citat från ”On the Value of Scepticism”:
When there are rational grounds for an opinion, people are content to set them forth and wait for them to operate. In such cases, people do not hold their opinions with passion; they hold them calmly, and set forth their reasons quietly. The opinions that are held with passion are always those for which no good ground exists; indeed the passion is the measure of the holder’s lack of rational conviction. Opinions in politics and religion are almost always held passionately.
Eller tag detta citat från ”Education and the Modern World”:
The fundamental defect of Christian ethics consists in the fact that it labels certain classes of acts ‘sins’ and others ‘virtue’ on grounds that have nothing to do with their social consequences. An ethic not derived from superstition must decide first upon the kind of social effects which it desires to achieve and the kind which it desires to avoid. It must then decide, as far as our knowledge permits, what acts will promote the desired consequences; these acts it will praise, while those having a contrary tendency it will condemn.
Right on!
Jag har kommit att förstå mitt gillande av abstrakt konst, som varken kan eller bör tolkas, som ett resultat av min autonomism. Jag vill vara fri från alla band på alla områden i livet – och konkret konst förmedlar en tolkning, ett budskap, en kontext, som supervenes on min upplevelse. Jag vill att min upplevelse ska vara fri eller, kanske snarare, ren. Då är verk som inte har ett budskap optimala. De bjuder på en känsla genom en rörelse, en färg, en form, en linje. Det är större än tillrättalagda, inbyggda och (per automatik) påträngande tolkningar. A pure approach to art, det är vad jag förespråkar. Abstrakta baletter och Mark Rothkos tavlor är paradexempel. ![]()
Som Rothko uttryckte det: ”Silence is so accurate.”
(Ser jag en tavla med en avmålad hare på får jag lust att vomera.)
Jag vill kunna dansa som Elaine!
Valet av ord säger mycket. Tag försäljningen av offentligt ägda företag som exempel. För att beskriva den används ofta ordet utförsäljning, vilket antyder att försäljningen sker till underpris, att tillgångarna slumpas bort. Trots denna negativa värdeladdning används ordet regelmässigt i media. Samtidigt som positiva effekter av denna typ av försäljning nämns mycket sällan. Vänsterjournalister, anyone?
På badet igår hände något intressant. Fyra unga kvinnor badade samt promenerade runt i simhallen med bara bröst. Alla tittade, personalen kom och försökte tala dem till rätta – och till slut avvek de. Hur kommer det sig att vissa saker anses opassande på ett näst intill instinktivt sätt? Vem ifrågasätter sin egen avståndstagande reaktion?
Uppdatering: Badhuset i Sundsvall tillåter bara bröst, så länge ingen tar anstöt. En bra regel!
När jag var tonåring upptäckte jag, via min gode vän Pär, den franska sångerskan Mireille Mathieu, som jag sedan dess håller högt. Häromdagen upptäckte jag ett videoklipp där hon framför Je veux l’aimer. Håll till godo!
Kdu:s Charlie Weimers inser givetvis att slaget är förlorat: riksdagen kommer under nästa år att rösta för en könsneutral äktenskapsbalk. Men skam den som ger sig. Problemet är dock att Weimers inte riktigt lyckas så bra med sin argumentation. Ty den går i huvudsak ut på att äktenskapet är en förnämlig inrättning – och vem i debatten om könsneutral äktenskapsbalk har hävdat något annat? Tvärtom tycks samtliga parter hålla med honom om detta. Vissa tycker t.o.m. att äktenskapet är så bra att det ska kunna ingås av fler än idag. Då går det inte riktigt an att argumentera som om reformen skulle syfta till att underminera äktenskapet och dess goda effekter. Det inger inte respekt.
Ekonomipristagaren Gary Becker och hans medförfattare Julio Jorge Elías argumenterar för att ett tillåtande av handel med organ skulle medföra att transplantationsköerna försvinner. Mycket mänskligt lidande skulle därigenom kunna undvikas.
Tyvärr blockeras även svenska beslutsfattare av den märkliga idén att det är moraliskt fel att betala någon för att donera t.ex. en njure. Don Boudreaux skriver om den politiska mekanism som blockerar reformer på området. Alex Tabarrok skriver om det motbjudande i att låta folks känsla av att organhandel är motbjudande styra besluten.
Fastän du inte får betalt – anmäl dig pronto till Donationsregistret.