Jag finner den nuvarande allmänna hållningen i klimatfrågan suspekt. Ty:

1. Jag är inte helt övertygad om att människan orsakar stora klimatförändringar. Jag misstänker att många, inklusive forskare, älskar en möjlighet att få ställa och styra och spela roll (det har många fått för sig ger livet mening). Men att ställa och styra och spela roll har ofta inte altruistisk utan egoistisk grund och kan leda till ensidighet och överdrifter i sakfrågor. Jag ser det som väsentligt att det finns ifrågasättande röster. Alla får inte hoppa upp på den nya religionens triumfvagn och ropa halleluja så fort FN-experter som älskar att ställa och styra och spela roll säger något. Jag är i detta avseende orolig för barn och ungdomar, som indoktrineras att inte ifrågasätta de nya dogmerna.

2. Även om dogmerna är sanna är det nyttigt att de ifrågasätts, som John Stuart Mill argumenterade för i On Liberty:

However unwillingly a person who has a strong opinion may admit the possibility that his opinion may be false, he ought to be moved by the consideration that however true it may be, if it is not fully, frequently, and fearlessly discussed, it will be held as a dead dogma, not a living truth.

Och även om de är sanna har jag personligen inget emot högre medeltemperatur. Sverige är för kallt ändå. De områden som drabbas negativt gör det långsamt, vilket möjliggör gradvis mänsklig anpassning. No big deal.

3. De som tror på och håller med FN:s klimatplanel och bör fundera på kärnkraft som ett alternativ till fossila bränslen och bör rent allmänt vara öppna för rationell analys – vilket bl.a. innefattar att analysera alternativkostnaden av att förhindra klimatförändring. Kan inte pengarna användas bättre? (Rationell analys lyste för övrigt med sin frånvaro då en kvinna i Aktuellt härförleden ville få oss alla att äta vår egenodlade mat, för ”det är bäst för miljön”. Å, så härligt att få ställa och styra och spela roll! Men kvinnan verkade inte känna till att det finns goda argument för att dagens ordning med handel och transporter är bättre för miljön än lokala odlingar.)

Uppdatering: Statsvetaren Peter Santesson-Wilson analyserar skickligt utopismen i klimatfrågan.