Niclas Berggren 17:35 den 24 October 2009

Ska man ingå i en cirkel?

Jag förespråkar atomistisk sammanhållning: att umgås med personer som berikar ens liv, att bara umgås med sådana, att (kunna) välja bort alla andra och att trivas med och stå stark även i ensamhet. Med andra ord: vänskap grundad i autonomi och reciprocitet. Kanske är det något sådant Edmund White har i tankarna när han skriver följande i sin bok City Boy (s. 27):

Maybe because I spent my forties and fifties in Paris, I later came to embrace the importance of the ”milieu.” I could see that our American brand of Romantic individualism didn’t really amount to much; one was only as good as one’s circle, and a superior, stimulating milieu could raise the level of conversation, of sophistication, even of moral discrimination and esthetic refinement, certainly of ambition and accomplishment.

Se även inlägget ”Vänskap”.

Niclas Berggren 11:45 den 24 October 2009

Pojke med ambitioner

Salvador Dalí:

At the age of six I wanted to be a cook. At seven I wanted to be Napoleon. And my ambition has been growing steadily ever since.

Niclas Berggren 6:30 den 24 October 2009

Är offentliganställda godare människor?

Skiljer sig offentliganställda från anställda i privat sektor? Är de mer altruistiska och vill göra gott för sina medmänniskor? Är de mindre benägna att ta risker och, därför, offentliganställda, där konkurrensen och lönevariationen är mindre? Dessa frågor undersöks i den nya nederländska studien ”Public Sector Employees: Risk Averse and Altruistic?”. De intressanta resultaten:

byråkrat

Respondents of a large-scale survey were offered a substantial reward and could choose between a widely redeemable gift certificate, a lottery ticket, or making a donation to a charity. Our analysis shows that public sector employees are significantly less likely to choose the risky option (lottery) and, at the start of their career, significantly more likely to choose the pro-social option (charity). However, when tenure increases, this difference in pro-social inclinations disappears and, later on, even reverses. Our results further suggest that quite a few public sector employees do not contribute to charity because they feel that they already contribute enough to society at work for too little pay.

Det finns alltså överlag inte skäl att utgå från att anställda i offentlig sektor i genomsnitt är särskilt mycket mer generösa i sina handlingar och mer ädla i sina motiv än andra. Det får mig att tänka på Elinor och Vincent Ostroms artikel ”Public Choice: A Different Approach to the Study of Public Administration”.

Niclas Berggren 17:08 den 23 October 2009

Varför jag inte spelar dataspel

Edmund White skriver följande i City Boy (s. 21):

I did nothing often. As though I knew how compulsive I could be, I was almost afraid of developing habits.

Så tänker jag när det gäller dataspel (och kanske kaffedrickande). Jag har aldrig vågat prova.

Niclas Berggren 11:16 den 23 October 2009

Min framtid tillhör inte mig

Professor Galen Strawson presenterar en syn på liv och död som jag finner korrekt:

If, in any normal, non-depressed period of life, I ask myself whether I’d rather be alive than dead tomorrow morning, and completely put aside the fact that some people would be unhappy if I were dead, I find I have no preference either way. The fact that I’m trying to finish a book, or about to go on holiday, or happy, or in love, or looking forward to something, makes no difference. More specifically: when I put this question to myself and suppose that my death is going to be a matter of instant annihilation, completely unexperienced, completely unforeseen, it seems plain to me that I—the human being that I am now, GS—would lose nothing. My future life or experience doesn’t belong to me in such a way that it’s something that can be taken away from me. It can’t be thought of as possession in that way. To think that it’s something that can be taken away from me is like thinking that life could be deprived of life, or that something is taken away from an existing piece of string by the fact that it isn’t longer than it is. It’s just a mistake, like thinking that Paris is the capital of Argentina.

Några möjliga implikationer: det är futilt att sträva efter att leva så länge som möjligt; det är inte den egna döden som bör försöka undvikas, det är det plågsamma döendet; det gäller att leva i nuet; det är inte värre för ett barn än för en gammal person att dö; dödshjälp bör tillåtas även om det finns risk för missbruk.

Strawson påpekar att de flesta finner hans syn absurd men att vissa direkt ser den som självklar. Jag tillhör alltså det senare lägret. Gör du?

Niclas Berggren 5:46 den 23 October 2009

Tragedi, extas, undergång

Mark Rothko, No. 5/No. 22 (1950), 297,0 x 272,0 cm:

Niclas Berggren 19:55 den 22 October 2009

Tänk om Sverigedemokraterna har rätt?

Inte helt oväntat har Jimmie Åkessons utspel mot muslimska invandrare skapat rabalder. Mycket kraft har lagts på att försöka belägga honom med faktafel. Jag tvivlar inte på att sådana finns i hans artikel, men jag undrar följande: Om han hade haft rätt i det han skriver, skulle det ha utgjort tillräckligt skäl för att motsätta sig invandring till Sverige? Sverigedemokraterna svarar förstås ja. Men vad svarar övriga? Jag svarar nej.

Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Dagen, AB, Expr.

Niclas Berggren 17:39 den 22 October 2009

Var har livskvaliteten ökat mest?

FN har släppt den senaste versionen av Human Development Index (HDI), som är tänkt att mäta livskvalitet i olika länder på basis av välstånd, hälsa och utbildning. The Economist skriver:

Of the 116 nations for which there are data, Mozambique has improved the most, scoring almost 50% higher in the 2007 index than it did in 1990. Many other African countries have also seen increases in their quality of life. China has seen its score rise by 27% on the back of strong economic growth.

Här är en figur:

Det är förstås glädjande att så många afrikanska länder har utvecklats positivt på senare år – det visar att situationen inte är hopplös där.

Se dock Justin Wolfers och Bryan Caplans problematiseringar av HDI som mått.

Niclas Berggren 11:44 den 22 October 2009

Är rika socialister inkonsekventa?

Edmund White skriver följande i sin nya bok City Boy (s. 18):

We ”socialists” were so naïve that we thought no one with progressive politics should drive an expensive car or live in a big house; if he did, we accused him of hypocrisy, not realizing that an individual’s personal wealth has no relevance to his politics once he’s freed himself of self-serving arguments.

Vad ska man säga om detta resonemang? Det verkar harmoniera med uppfattningar som John Rawls och Ronald Dworkin har framfört, enligt vilka frågor om distributiv rättvisa är statens, inte individers, att hantera. Efter att ha läst G. A. Cohens problematisering av dessa uppfattningar i bokkapitlet ”Political Philosophy and Personal Behavior” har jag dock svårt att se hur man kan vara en rik egalitarian utan att vara inkonsekvent. Visst ligger det en del i de argument som har framförts, t.ex. att det är rimligt för en egalitarian att förespråka statlig omfördelning (och att i första hand fokusera på det) samt att det inte hjälper mot de grundläggande problemen om bara en rik egalitarian delar ut sina pengar. Men detta betyder inte att man inte kan öka (sannolikheten för en ökning av) rättvisan, så som den uttolkas av en egalitarian, genom att donera sina pengar till fattiga eller till personer och partier som kan öka den statliga omfördelningen.

Niclas Berggren 6:10 den 22 October 2009

Att säga det allra värsta

En ny forskningsöversikt av Harvard-professorn i psykologi Daniel Wegner, ”How to Think, Say, or Do Precisely the Worst Thing for Any Occasion”, publicerad i Science, beskriver ironiska fel: hur det vi allra mest och medvetet försöker undvika inte kan undvikas av oss. Ett exempel:

[W]hen people are asked not to think about a target word while under pressure to respond quickly in a word association task, they become inclined to offer precisely that forbidden target word.

Ett annat exempel:

But the ironic process theory holds that unconscious urges to express such prejudices will be especially insistent when we try to control them under load. This possibility was initially documented in research that asked British participants to suppress their stereotypes of skinheads (white supremacists) and found that such stereotypes then rebounded—even leading experimental participants to sit far away from a skinhead in a waiting room.

För att undvika pinsamheter av detta slag, som att inte säga saker man på förhand har bestämt sig för att inte säga, kan man satsa på att bli mindre av kontrollmänniska:

Strategies people use to relax excessive striving for control, for example, show promise in reducing the severity of ironic effects. Potentially effective strategies include accepting symptoms rather than attempting to control them … and disclosing problems rather than keeping them secret.

Psykologisk forskning kan vara rafflande.

Niclas Berggren 17:21 den 21 October 2009

Olikhet i välfärdsstaten

Hur påverkar etniska skillnader i befolkningen människors inställning till omfördelning? En ny litteraturöversikt av Holger Stichnoth och Karine Van der Straeten, ”Ethnic Diversity and Attitudes Towards Redistribution: A Review of the Literature”, som särskilt tar upp de senaste årens experimentella resultat, fastslår följande:

[A]lthough numerous studies document a negative and statistically significant relationship, most of these studies do not point to a quantitatively important role for ethnic diversity in shaping natives’ preferences for redistribution. In most studies, the association is much weaker than for other factors such as own income (current or expected) or beliefs about the role of effort versus luck in determining this income.

Att inte bara lägga vikt vid statistisk signifikans utan också vid storleken på de skattade koefficienterna är helt i linje med Deirdre McCloskeys och Stephen Ziliaks återkommande råd. Att etniska skillnader spelar roll men en liten roll för stödet för omfördelning är viktigt att klargöra. Personer som vurmar för välfärdsstaten bör därför inte i särskilt hög grad rädas invandring, i alla fall inte av detta skäl.

Niclas Berggren 11:43 den 21 October 2009

Måste man kunna för att böra?

Jag tar del av följande notis på Filosofisk Tidskrifts hemsida (från 15 oktober 2008):

kant

En vanlig föreställning – ofta förknippad med Kants filosofi – är att ”bör” implicerar ”kan”. Om man bör göra något, så kan man också göra det; man kan inte ha någon förpliktelse att utföra en handling som är omöjlig att utföra. Detta låter ju helt rimligt. Men anta att jag har lånat en miljon kronor av en person mot löfte att betala tillbaka nästa vecka, men att jag sedan spelar bort alla pengarna på nätpoker, så att jag inte kan betala tillbaka. Kan jag då (med hänvisning till Kant) hävda att jag inte längre bör betala tillbaka pengarna, eftersom jag inte kan göra det? Eller mer generellt: kan jag slingra mig undan otrevliga förpliktelser, genom att se till att jag inte kan uppfylla dem? Här kan man förstås påpeka att jag inte bör se till att jag inte kan uppfylla förpliktelserna. Det stämmer väl, men om jag nu ändå har gjort det, har jag då samtidigt slingrat mig undan dem? Har mina fordringsägare inte längre något att fordra av mig?

Det var en liten nöt att knäcka för kantianerna, det.

Niclas Berggren 6:34 den 21 October 2009

Subjektiva poliser

Ibland föreställer man sig att rättssystemets företrädare alltid gör sitt bästa för att upprätthålla lag och ordning utan hänsyn till person eller faktorer av ekonomiskt eller politiskt slag. Det verkar inte stämma helt och hållet. I den nya studien ”Political Economy at Any Speed: What Determines Traffic Citations?” av Michael Makowsky och Thomas Stratmann, publicerad i American Economic Review (preliminär gratisversion här), konstateras följande:

polis bot

Fines for speeding are not solely determined by an objective standard of law enforcement. We find evidence that the likelihood and dollar amounts of fines are decreasing functions of local property tax revenue. Further, the likelihood of receiving a speeding fine is higher in towns that are in a fiscal crunch caused by a rejected increase in the property tax limit. We show that officers use drivers’ differences in opportunity costs of contesting a fine as a criterion for whether to issue a speeding ticket, and, in the event of a ticket, the dollar amount of the fine. We also present evidence that officers are not completely race and gender blind in issuing tickets.

Nu är förstås polissystemen i USA och Sverige annorlunda organiserade, men resultaten tyder bl.a. på att den lokala polisen tar hänsyn till kommunens ekonomisk-politiska situation. Även delstatspolisen är mer benägen att bötfälla trafikanter från andra delstater. Talar detta mot att kommunalisera den svenska polisen? Om polisen är statlig kanske det leder till större likabehandling.

Se även inlägget ”Optimala straff efterlyses”.

Niclas Berggren 20:14 den 20 October 2009

Sänkt kapitalskatt kan ge högre skatteintäkter

Den s.k. Laffer-kurvan illustrerar att skattesatser kan vara så höga att en sänkning kan öka skatteintäkterna:

Frågan är om skattesatserna ligger till höger eller vänster om de nivåer, t*, som maximerar skatteintäkterna. En ny studie av Mathias Trabandt och Harald Uhlig, ”How Far Are We From the Slippery Slope? The Laffer Curve Revisited”, finner att skattesatserna för både arbets- och kapitalinkomster ligger till vänster om t* i USA och EU-14. Dvs. höjningar av de skattesatserna där skulle höja skatteintäkterna. Dock finner forskarna att kapitalinkomster i Danmark och Sverige beskattas hårdare än t* – en sänkning skulle alltså ge högre skatteintäkter. Förvisso kan man ifrågasätta målet att maximera skatteintäkterna, men om man nu av något outgrundlig anledning skulle vilja göra det är det bra att veta i vilken riktning skattesatserna ska ändras.

Niclas Berggren 17:09 den 20 October 2009

Att satsa på orealistiska mål

Enligt den nya studien ”Alcohol Breeds Empty Goal Commitments”, publicerad i Journal of Abnormal Psychology, påverkas vi i våra ambitioner av alkoholkonsumtion:

The authors hypothesized that alcohol leads individuals to strongly commit to their goals without considering information about the probability of goal attainment. In Study 1, participants named their most important interpersonal goal, indicated their expectations of successfully attaining it, and then consumed either alcohol or a placebo. In contrast to participants who consumed a placebo, intoxicated participants felt strongly committed to their goals despite low expectations of attaining them. In Study 2, goal-directed actions were measured over time. Once sober again, intoxicated participants with low expectations did not follow up on their strong commitments. Apparently, when prospects are bleak, alcohol produces empty goal commitments, as commitments are not based on individuals’ expectations of attaining their goals and do not foster goal striving over time.

Problemet här är väl att uthålligheten falnar i takt med att berusningen avtar; annars är kanske detta med att ställa upp storslagna mål inte så dumt. Jag föreställer mig att många människor är riskaverta och timida i livet och att de sällan vill sätta upp mål som är svåra att nå. Alkohol verkar kunna ge lite mod och ambitioner – lite optimism bias.

Tips: Mind Hacks.

Niclas Berggren 11:44 den 20 October 2009

Skönhet i linne

Niclas Berggren 6:24 den 20 October 2009

Vad gav välstånd: arbetsetik eller läskunnighet?

Max Weber menade i The Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism att protestantismens betoning av en strikt arbetsetik i hög grad förklarar protestantiska länders tidiga ekonomiska framgångar. En ny studie, ”Was Weber Wrong? A Human Capital Theory of Protestant Economic History”, publicerad i QJE, presenterar en alternativ teori:

Protestant economies prospered because instruction in reading the Bible generated the human capital crucial to economic prosperity. We test the theory using county-level data from late-nineteenth-century Prussia, exploiting the initial concentric dispersion of the Reformation to use distance to Wittenberg as an instrument for Protestantism. We find that Protestantism indeed led to higher economic prosperity, but also to better education. Our results are consistent with Protestants’ higher literacy accounting for most of the gap in economic prosperity.

Detta resultat stämmer väl överens med Ed Glaesers konstaterande:

[N]o variable from 1900 better explains success in 2000 than investment in education.

Läskunnighet och utbildning är följaktligen synnerligen viktiga för långsiktig ekonomisk framgång.

Tips: Henrik Jordahl.

Niclas Berggren 17:38 den 19 October 2009

Stoppad på gatan av insamlare

Jag ogillar starkt att bli approcherad på gatan av okända människor som ber mig att donera till olika ändamål. Inte därför att jag ser det som fel att organisationer försöker samla in pengar, ofta med ärliga motiv, utan därför att jag inte tycker om att bli approcherad av okända människor. Det är irriterande att bli stoppad i sina tankar när man är på väg någonstans och att behöva säga nej. (Jag säger bara ja till söta insamlare). Nå, nästa gång jag blir stoppad ska jag istället för att bara säga nej ställa de fyra frågor Bryan Caplan rekommenderar:

1. Aren’t you at least partly to blame for your problems?
2. Can’t someone closer to you help?
3. Isn’t there someone else in the world more deserving of my help?
4. Aren’t you a complete stranger?

Vi får se om det biter. Problemet kan bli att de vill veckla in sig i långa svar som jag inte har tid eller ork att lyssna på.

Niclas Berggren 11:48 den 19 October 2009

Dålig kunskap om lagar

Att hot om straff tenderar att reducera brottsligheten stämmer i regel, men det förutsätter att potentiella brottslingar tror att straff kan komma att utdelas. Tror man att handling x är förknippad med ett lindrigt straff kan man tänkas vara mer benägen att utföra den, jämfört med om man tror att handlingen är förknippad med ett hårt straff, helt oavsett hur den faktiska straffsatsen ser ut. En ny studie, ”Do Citizens Know Whether Their State Has Decriminalized Marijuana?”, publicerad i Review of Law & Economics (preliminär gratisversion här), undersöker om medborgare i de amerikanske delstater som har avkriminaliserat användande av marijuana tror att straffsatsen är lindrig i högre grad än medborgare i andra delstater:

Using national survey data, we find that the percentages who believe they could be jailed for marijuana possession are quite similar in both states that have removed those penalties and those that have not. Our results help to clarify why statistical studies have found inconsistent support for an effect of decriminalization on marijuana possession.

Här tycks det alltså vara så att de flesta inte känner till att straffen har blivit lindrigare, vilket skulle kunna förklara varför många studier inte har funnit ökat användande av marijuana efter avkriminalisering. Dock visar studien att erfarna användare av marijuana är rätt kunniga om sin delstats lagstiftning på området, så kunskapsluckan kanske mer påverkar förekomsten av nya användare än hur mycket redan existerande användare konsumerar.

Se även inläggen ”Har Alvendal rätt om brott och straff?”, ”Sannolikhet att åka fast avskräcker”, ”Är narkotikaförbudet ändamålsenligt?” och ”Optimala straff efterlyses”.

Niclas Berggren 6:54 den 19 October 2009

Nytt argument för demokrati

Argumenten för representativ demokrati är många: ett av de vanligaste är att val möjliggör byte av politiker som väljarna är missnöjda med. En ny studie, ”Elections and Deceptions: Theory and Experimental Evidence”, ger ett annat argument, baserat på ett experimentellt resultat:

Our main insight is that candidates behave more benevolently when democratically elected than when exogenously appointed.

Skälet till detta, menar forskarna, är att det är förknippat med en psykologisk kostnad för politiska kandidater att ljuga och att löften som utställs i valkampanjer därför utgör ett slags ankare för deras beteende när de väl är valda. Utan en möjlighet att väljas utställs inga löften som kan utgöra en intern restriktion på beteendet.

Ett annat resultat är också intressant:

[C]andidates feel more obliged to serve the public interest the higher their approval ratings are.

Hur ser dynamiken ut här? Antag en politiker som börjar bete sig på ett sätt som inte gynnar allmänintresset. Då faller hans popularitet. Det leder i sin tur till en psykologisk känsla hos politikern, att det är mindre viktigt att arbeta för allmänintresset. En negativ spiral, alltså. Om politikern förutser den kanske han i och för sig är mer benägen att gynna allmänintresset redan från början. En annan fråga är om det alltid är bra för väljarna att säga att de tycker om de politiker som för tillfället styr – därigenom leds ju politikerna att gynna allmänintresset i högre grad – men att sedan, om detta inte uttrycker sanna preferenser, rösta bort dem i nästa val. Dock kan ju politikerna inse att väljarna kan preferensförfalska, varför signalen om popularitet kanske slutar påverka. En sista fråga är om dessa experimentella resultat verkligen kan generaliseras till politikens värld.

Niclas Berggren 17:49 den 18 October 2009

Har vackra fler barn?

Ja, enligt den nya studien ”Physical Attractiveness and Reproductive Success in Humans” av Markus Jokela, publicerad i Evolution and Human Behavior:

[W]e examined whether attractiveness assessed from photographs taken at age ∼18 years predicted the number of biological children at age 53–56 years. In women, attractiveness predicted higher reproductive success in a nonlinear fashion, so that attractive (second highest quartile) women had 16% and very attractive (highest quartile) women 6% more children than their less attractive counterparts. In men, there was a threshold effect so that men in the lowest attractiveness quartile had 13% fewer children than others who did not differ from each other in the average number of children.

Då skönhet i hög grad tycks ärftligt kanske detta kan ses som goda nyheter för dem som uppskattar vackra människor.

Niclas Berggren 12:16 den 18 October 2009

Kan en bokstav vara ett nummer?

Yayoi Kusama, No. F (1959), 105,4 x 132,1 cm:

Niclas Berggren 9:17 den 18 October 2009

En formel för lycka

Igår kväll besökte dr. Ahlgren och jag återigen formel B i København, min absoluta favoritrestaurang. Dit går man inte för att äta och dricka utan för en konstupplevelse. Den meny som avnjöts ser ut så här:

Château le Gay, så passande! Min favoriträtt var, förvånansvärt nog för en fiskskeptiker som jag, hälleflundran. Godare fisk och godare buljong tror jag inte att jag har ätit. Tyvärr blev jag lite mätt mot slutet, varpå dr. Ahlgren levererade följande humoristiska fullträff:

Istället för petits fours borde vi ha fått petits two!

Här kan man se ett av de himmelska bröden (på vilka man kunde bre dubbelsaltat franskt smör eller örtkryddat danskt smör), en av desserterna (med tranbär som huvudingrediens) samt avslutande petits fours (till vilka jag intog grönt te):

Niclas Berggren 7:37 den 18 October 2009

Sänkt arbetsgivaravgift och nya jobb

Keynes verkar ha förespråkat kontracykliska variationer i arbetsgivaravgiften – i ett brev till James Meade skrev han:

I am converted to your proposal … for varying rates of contributions in good and bad times.

Men är inte sänkningar av arbetsgivaravgiften i dåliga tider ett ”dyrt” sätt att stimulera sysselsättningen, då alla anställda, inte bara nyanställda, omfattas av sådan sänkningar? Vore det inte bättre att bara låta genuint nya jobb få lägre avgift? Professor Greg Mankiw menar att det knappast skulle fungera:

The problem is, how do you define a marginal job? You cannot simply say ”new hires.” In that case, company A fires Peter and hires Paul. Company B fires Paul and hires Peter. That kind of employment churn is, presumably, not what we are trying to encourage. … Also, how do you handle newly formed companies? Government should not penalize start-ups by subsidizing only employment by their incumbent competitors. But if new companies get the hiring credit, then existing companies are incentivized to create new wholly-owned subsidiaries in order to qualify for the tax break (while contracting employment in the parent company). Similarly, they are incentivized to outsource work to start-ups that get the credit.

I Sverige har vi Thomas Östros som hävdar att skattesänkningar inte kan stimulera ekonomin. I Cambridge (England) fanns och i Cambridge (Massachusetts) finns nationalekonomer av annan uppfattning.

Niclas Berggren 17:58 den 17 October 2009

Tunna kvinnor ska det vara

Ibland beskylls homosexuella modeskapare för att upprätthålla ett osunt kvinnoideal. Kan det ligga något i det? Karl Lagerfeld:

No one wants to see curvy women. You’ve got fat mothers with their bags of chips sitting in front of the television and saying thin models are ugly. Fashion is about dreams and illusions.

Oj då!

Se även inlägget ”Karl Lagerfeld”.

Niclas Berggren 11:31 den 17 October 2009

Avnationaliserad läkemedelsprövning

Inom statistiken talar man om fel av typ I och om fel av typ II. Man kan göra fel genom att förkasta något som är sant och genom att inte förkasta något som är falskt. I läkemedelsprövningssammanhang handlar det om att man förbjuder något som förbättrar människors hälsa respektive att man inte förbjuder något som skadar människors hälsa.

Professor Daniel Klein menar att det förra felet de facto är ett stort problem idag: läkemedelsprövningen i många länder är, anser han, för restriktiv. Han föreslår en avnationalisering av läkemedelsprövningen, så att (vissa) andra länders godkännande ska innebära ett godkännande också i det egna landet. Därigenom tror han att (de dominerande) felen när det gäller mediciner, dvs. fel av typ I, kan minska. Själv tycker jag, utan att vara expert, att förslaget låter tilltalande. Varför inte testa? Om ett nytt läkemedel godkänns i t.ex. Canada, varför inte automatiskt acceptera det i Sverige? Motargument välkomnas.

Här talar sig Klein varm för sitt förslag:

Niclas Berggren 6:44 den 17 October 2009

Ska teater vara realistisk?

Jag har tidigare kritiserat svenska skådespelare för att vara konstlade. När jag härförleden nämnde detta för min gode vän Manfred Holler svarade han att han, inspirerad därtill av Bertolt Brecht, inte delade min normativa utgångspunkt, att det är önskvärt med okonstlade skådespelare. Tvärtom ansåg han att teater inte ska vara realistisk: det ska framgå att den inte är det. Teater är teater och inte en imitation av verkligheten. Som Brecht skriver om scenografi i Brecht on Theatre (s. 233):

[I]t’s more important nowadays for the set to tell the spectator he’s in the theater than to tell him he is in, say, Aulis. The theater must acquire ”qua” theater the same fascinating reality as a sporting arena during a boxing match. The best thing is to show the machinery, the ropes and the flies.

Jag kanske ska tänka om: i linje med min uppfattning om den rena konsten, vad gäller tavlor och dans, kan man tänka sig att värdesätta andra konstformer för konstens skull, inte därför att de utgör en integrerad del, eller ett försök till gestaltning, av det liv vi (ändå) befinner oss i. Jag kanske redan har tänkt så, utan att riktigt förstå det, om opera, som jag tycker mycket om och som är en mycket orealistisk konstform. I verkliga livet sjunger vi t.ex. inte hela tiden till varandra.

Niclas Berggren 17:27 den 16 October 2009

Charmig artist

Aftonbladet hade visst chat med Darin för några år sedan:

Ninni säger: Vad är det pinsammaste du har gjort ? :D
Darin säger: HAHA det du, nämen jag tappade byxorna mitt i stan en gång.

Tyvärr befann jag mig just då på annan plats. Hängbyxor, ja tack!

Niclas Berggren 11:58 den 16 October 2009

Njurbyten i Canada

Jag har tidigare skrivit om välfärdshöjande njurbyten. Nu har sådana börjat genomföras i ytterligare ett land, Canada. När följer Sverige efter? Vad gör Socialdepartementet och Socialstyrelsen? Var säger Göran Hägglund? Det är angeläget att agera, eftersom människor lider i åratal och dör pga. njurbrist i vårt land.

Niclas Berggren 5:52 den 16 October 2009

Svag grund för finanspolitisk aktivism

Professorn i nationalekonomi vid Stanford University John Taylor uttrycker följande skepsis i ”The Lack of an Empirical Rationale for a Revival of Discretionary Fiscal Policy”, publicerad i American Economic Review:

A decade ago there was widespread agreement that fiscal policy should avoid countercyclical discretionary actions and instead should focus on the automatic stabilizers and on longer-term fiscal reforms that positively affect economic growth and provide appropriate government services, including infrastructure and national defense. In this paper I briefly summarized the empirical evidence during the past decade … Based on this review, I see no empirical rationale for a revival of countercyclical discretionary fiscal policy.

Jag anar att Anders Borg är förtrogen med de resultat Taylor presenterar, även om även han har svårt att stå emot politiska krav på finanspolitisk aktivism. Det jag saknar, när vissa budgetförslag nu läggs, är just analysen av effekterna på ekonomins grundläggande funktionssätt. Krisen får inte överskugga behovet av en ekonomisk politik som stimulerar tillväxt också i det längre perspektivet.

Se även inlägget ”En icke-keynesiansk professor”.

Niclas Berggren 17:33 den 15 October 2009

Hänger galenskap och kreativitet ihop?

Ja, det verkar så:

1. Researchers … have found high levels of psychopathology… in writers, poets, visual artists and composers …
2. Family studies have produced evidence of creative interests and aptitudes in close relatives of psychiatric patients …
3. Research on psychiatric patients … suggest that they have enhanced performance relative to control participants on tasks that require divergent thinking. …
4. A new theory based on genetics suggest that gene mutations that increase a person’s risk of developing mental illnesses … have been preserved, even preferred, during human evolution, due to their relationship with creativity. …
5. Symptoms of certain disorders like hypomania (mild mania) favour creativity by giving a boost to the imagination and energy.

Hur är det med forskare: föreligger ett samband även där mellan galenskap och kreativitet? Eller sållas de galna ut av de mer strikta formerna för vetenskaplig verksamhet?

Niclas Berggren 11:54 den 15 October 2009

Visa tungan

Niclas Berggren 6:17 den 15 October 2009

Phelps tolkar Rawls

Få verk har påverkat den politiska filosofin som John Rawls bok A Theory of Justice, med dess lockande tanke om en slöja av okunskap bakom vilken människor väljer grundläggande principer för ekonomi och politik. En av de principer som Rawls menar att människor kommer att välja är den s.k. differensprincipen, som säger att ekonomisk ojämlikhet ska vara så ordnad, att den gynnar de sämst ställda. Detta har av många tolkats som att Rawls pläderar för en långt driven egalitarianism, med stark utjämning av inkomster och förmögenheter.

Ekonomipristagaren Edmund Phelps tillbakavisar i en färsk intervju i Journal of Economic Perspectives denna tolkning (s. 119–120):

One is that I came under the influence of John Rawls (1971). I was quite taken with his idea of maximin: that economic justice involves making the portion going to the person earning the least as high as it can be. I was just curious to see how that would play out in a mathematical model of taxation. At another level, I saw that Rawls was being portrayed in a distorted manner by people who wanted to use him for their causes. Some people wanted to use him as grist for their platform of egalitarianism, while I thought that what was interesting and especially distinctive about Rawls was that, yes he was in a sense an egalitarian, but he was paradoxically an egalitarian who was willing to tolerate a lot of inequality for the sake of those at the bottom of the heap. He was interested in the absolute rewards to the people at the bottom, not their relative rewards. I was fascinated when I stumbled on the result that the marginal tax rate on the last dollar of income of the highest earner should be zero because to leave it at some number above zero would mean foregoing the opportunity to cut a deal with that earner to work a little more in return for a cut in the marginal tax rate on the last dollar. In a way, I was showing people: don’t think that with Rawls you’re getting egalitarianism. If you’ve read his book, he’s really saying that he wants to deploy incentives to increase the amount of tax revenue in order to have the largest amount of funds possible for subsidies to lift up the contributors to the economy at the bottom of the heap.

Jag har alltid funnit det märkligt att svensk politisk debatt rymmer en väldigt grund, nästan icke-existerande, analys av begreppet rättvisa, trots att ordet används flitigt. Det finns andra förståelser i den filosofiska litteraturen än ”lika inkomst och förmögenhet för alla”. Rawls står för en sådan, annan förståelse, men det finns förstås många andra, alltifrån utilitaristiska till rättighetsetiska, som nästan helt lyser med sin frånvaro i debatten.

Niclas Berggren 17:56 den 14 October 2009

Vad bestämmer välfärdsstatens storlek?

En faktor skulle kunna vara andelen som tror att människor inkomst beror på tur (snarare än på egen ansträngning och skicklighet):

Källa: Alesina, Alberto, Glaeser, Edward och Sacerdote, Bruce (2001). ”Why Doesn’t the US Have a European-Style Welfare System?” Brookings Papers on Economic Activity, 2: 187–277.

Niclas Berggren 11:41 den 14 October 2009

Kulturers ekonomiska betydelse

Man kan tycka att EU-länderna är rätt lika varandra i ett internationellt perspektiv, men trots det finner Luigi Guiso, Paola Sapienza och Luigi Zingales, i den nya studien ”Cultural Biases in Economic Exchange?”, publicerad i QJE, att kulturella skillnader föreligger och att de påverkar tilliten till människor från andra länder. Det har i sin tur ekonomiska konsekvenser:

We then find that lower bilateral trust leads to less trade between two countries, less portfolio investment, and less direct investment, even after controlling for the characteristics of the two countries. … Our results suggest that perceptions rooted in culture are important (and generally omitted) determinants of economic exchange.

Jag tycker om denna utvidgning av den nationalekonomiska analysen, där såväl formella som informella institutioner, liksom sociala faktorer, inkluderas i försök att förklara ekonomiska utfall. En fråga man kan fundera på i sammanhanget är hur kulturella skillnader mellan länder, och därpå baserad tillit, förändras i globaliseringens era. Religion kanske allmänt blir mindre viktigt inom EU, t.ex., och gemensam musik, tv och film kanske också homogeniserar kulturer. Vissa beklagar detta, då strömlinjeformningen ökar, men måhända öppnar större kulturell likhet för mer av samarbete och ekonomiskt rationella utbyten.

Niclas Berggren 5:58 den 14 October 2009

Kommentarer till ekonomipriset

Jag har funnit dessa kommentarer till ekonomipriset, som i år alltså gick till Elinor Ostrom och Oliver Williamson, uppbyggliga:

Niclas Berggren 17:43 den 13 October 2009

Män som ser ut som lesbiska

T.ex. Michael Moore:

Här finns fler exempel.

Tips: Mats Sahlin.

Niclas Berggren 12:02 den 13 October 2009

Personliga värden

René Magritte, Les valeurs personnelles (1952), 80,0 x 100,0 cm:

Niclas Berggren 6:32 den 13 October 2009

Började universum existera?

Ett vanligt argument för en skapande guds existens är det s.k. Kalam-argumentet. Professor Bradley Monton formulerar i ”Prolegomena to Any Future Physics-Based Metaphysics” det på följande vis:

Premise 1: The universe began to exist.
Premise 2: Everything that begins to exist has a cause of its existence.
Conclusion: Therefore the universe has a cause of its existence.

Professor Monton granskar den första premissen närmare, i synnerhet det argument från fysiken som ofta anförs som grund för den. Tanken är att Big Bang ägde rum för en finit tidsperiod sedan, vilket indikerar att universum började existera. Som professor Monton påpekar:

So this leads to the question: should we assume that the known laws of physics are correct and complete? The answer is: we should not. As I’ve mentioned, the two current fundamental theories of physics on the table, general relativity and quantum theory, are incompatible. The big bang hypothesis is true given the assumption that general relativity is true, but we don’t know that the big bang hypothesis is true of the actual universe. The big bang theory doesn’t take into account quantum theory, and that gives us reason not to believe the big bang theory. … An appeal to physics is not successful in showing that Premise 1 of the kalam cosmological argument is true.

Ha det i åtanke nästa gång du stöter på en självsäker apologet.

Se även inläggen ”Bevisar Big Bang att Gud finns?” och ”Universums tillkomst”.

Niclas Berggren 15:04 den 12 October 2009

Samarbete om gemensamma resurser

Kungliga Vetenskapsakademien har just meddelat att Elinor Ostrom och Oliver Williamson har tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Ett utmärkt val, anser jag.

ostrom

Ostroms forskning – t.ex. i boken Governing the Commons: The Evolution of Institutions for Economic Governance – visar att gemensamma resurser, som vatten, betesmark och fiskstockar, inte behöver leda till det som brukar kallas allmänningens tragedi, alltså till överutnyttjande. Traditionellt har två vägar anförts för att undvika tragedin: statligt eller privat ägande. Ostrom finner, på teoretisk grund och på basis av ett stort antal fallstudier, att frivilliga, gemensamma system för att styra och reglera användandet av dessa resurser, ofta på mycket lokal nivå, har vuxit fram och i många fall fungerar utmärkt. Samarbete kan alltså relativt spontant etableras människor emellan för att använda knappa resurser på ett sätt som gynnar de allra flesta.

Det finns förstås mycket annat att säga om pristagarna och deras forskning: se vidare KVA:s motivering.

Se även en intervju med Ostrom i Axess. Media: SvD, DN1, DN2, DN3, Expr, Sydsv, Dagen.

Niclas Berggren 11:42 den 12 October 2009

Religion sätter punkt för konversationen

Richard Rorty skriver i ”Religion As Conversation-stopper” (i boken Philosophy and Social Hope, s. 171):

rorty

The main reason religion needs to be privatized is that, in political discussion with those outside the relevant religious community, it is a conversation-stopper. Carter is right when he says:

One good way to end a conversation – or to start an argument – is to tell a group of well-educated professionals that you hold a political position (preferably a controversial one, such as being against abortion or pornography) because it is required by your understanding of God’s will.

Saying this is far more likely to end a conversation than to start an argument. The same goes for telling the group, ”I would never have an abortion” or, ”Reading pornography is about the only pleasure I get out of life these days.” In these examples, as in Carter’s, the ensuing silence masks the group’s inclination to say, ”So what? We weren’t discussing your private life; we were discussing public policy. Don’t bother us with matters that are not our concern.”

Rorty argumenterar alltså, helt rätt, anser jag, för att religion inte ska utgöra grund för politisk konversation. Som jag tolkar det har också Kristdemokraterna anammat den hållningen: de motiverar inte sina hållningar med religiösa argument numera. De har insett att det sätter punkt för all meningsfull konversation.

Niclas Berggren 6:46 den 12 October 2009

Kan hyperbolisk diskontering vara rationell?

Att diskontera innebär att man värderar en given sak mer nu än i framtiden. Vanligtvis antas i ekonomiska modeller att denna diskontering sker med en konstant diskonteringsränta, dvs. hur jag värderar x idag i förhållande till hur jag värderar x imorgon motsvarar hur jag (idag och om 365 dagar) värderar x om 365 dagar i förhållande till hur jag värderar x om 366 dagar. Experiment med såväl människor som andra djur indikerar dock att de flesta inte diskonterar på detta vis utan hyperboliskt, dvs. hur jag värderar x idag i förhållande till hur jag värderar x imorgon skiljer sig från hur jag värderar x om 365 dagar i förhållande till hur jag värderar x om 366 dagar, dels på så sätt att kvoten mellan min värdering av x idag och min värdering av x imorgon överstiger kvoten mellan min värdering av x om 365 dagar och min värdering av x om 366 dagar och dels på så sätt att jag om 365 dagar har samma värdering av x då i förhållande till x en dag senare som jag har av x idag i förhållande till x imorgon, vilket antyder tidsinkonsistens. Är hyperbolisk diskontering att betrakta som irrationell?

Inte nödvändigtvis, om man introducerar osäkerhet. Två lästips:

”Uncertainty and Hyperbolic Discounting” av Partha Dasgupta och Erik Maskin: ”We show that if the typical problem involves payoffs whose realization times are uncertain, then optimal preferences give rise to relatively patient behavior when the time horizon is long but induce a switch to impatience when the horizon grows short.”
”Hyperbolic Discounting Is Rational” av J. Doyne Farmer och John Geanakoplos: ”We show that when agents cannot be sure of their own future one-period discount rates, then hyperbolic discounting can become rational and exponential discounting irrational.”

Jag är inte helt övertygad om rimligheten i de exakta modelleringarna i de två uppsatserna, men jag fann analyserna och huvudpoängerna riktigt uppiggande och en välkommen kontrast till de så vanliga kategoriseringarna av hyperbolisk diskontering som exempel på irrationalitet.

Idén om tidspreferens (en preferens för nytta nu än nytta senare) har inte minst utvecklats av Eugene von Böhm-Bawerk i Capital and Interest. Se översiktsartikeln ”Time Discounting and Time Preference” av Shane Frederick, George Lowenstein och Ted O’Donoghue, publicerad i Journal of Economic Literature.

Niclas Berggren 17:20 den 11 October 2009

Epilepsi av trappor

Människans hjärna är märklig, mer så hos vissa än hos andra. Eller vad sägs om följande fall?

We report a case of recurrent partial seizures that were often precipitated by looking up a flight of stairs and included spitting as well as repetitive affectionate kissing automatisms.

Jag är sannerligen ingen expert på epilepsi, men det tycks mig mindre dåligt att börja kyssa andra på ett tillgivet sätt än att få andra typer av epilepsiattacker.

Niclas Berggren 11:48 den 11 October 2009

Värnplikt och högre utbildning

Sverige är på väg att avskaffa den allmänna värnplikten. Vad blir de samhällsekonomiska effekterna av det? En viktig sådan, nämligen effekten på efterfrågan på högre studier, analyseras i ”Does Military Draft Discourage Enrollment in Higher Education? Evidence from OECD Countries” av Katarina Keller, Panu Poutvaara och Andreas Wagener. På teoretisk grund finns skäl att förvänta sig en negativ effekt:

070520-A-4520N-081

Military service diminishes the individual returns to human capital. If military service interrupts studies, it will take a longer time to complete higher education. In addition, previously acquired skills and knowledge may depreciate during military service, and their recovery would require extra education. Finally, military service shortens the active period on the job one has chosen. All these effects can be expected to reduce the amount of education (in particular, of post-secondary schooling) that a student desires to obtain.

Hur ser då de empiriska beläggen ut?

We show that for 22 OECD countries since the 1960s, the intensity with which military conscription is enforced has a statistically significantly negative impact on the acquiring of post-secondary education. … Our regressions indicate that for a one standard deviation decrease of the duration of military conscription or of the conscript share (i.e., by almost eight months or by one percent of the population), the share of the working-age population enrolled in post-secondary education would increase by at least 8 and 15 percent, respectively. As human capital is one of the driving forces behind economic growth and prosperity, at least OECD countries appear ill-advised to rely on conscription.

Regeringen och Sten Tolgfors åtgärd på detta område tycks alltså kunna bli gynnsam för Sveriges ekonomi i förlängningen.

Se även inlägget ”Värnplikten är inte överlägsen”.

Niclas Berggren 6:43 den 11 October 2009

Vad menas med sanning?

I en ny artikel för Stanford Encyclopedia of Philosophy, ”The Correspondence Theory of Truth”, presenterar och analyserar professor Marian David den s.k. korrespondensteorin, som i en enkel form säger följande:

x is true iff x corresponds to some fact;
x is false iff x does not correspond to any fact.

Denna förståelse av sanning har omfattats av många filosofer, bl.a. Descartes, som motiverade den på följande vis:

I have never had any doubts about truth, because it seems a notion so transcendentally clear that nobody can be ignorant of it … the word ”truth”, in the strict sense, denotes the conformity of thought with its object.

Denna förståelse av sanning kan verka intuitivt rimlig även för en icke-filosof, men som David påpekar finns många utmanare:

The correspondence theory of truth is often associated with metaphysical realism. Its traditional competitors, coherentist, pragmatist, and verificationist theories of truth, are often associated with idealism, anti-realism, or relativism. In recent years, the traditional competitors have been virtually replaced (at least from publication-space) by deflationary theories of truth and, to a lesser extent, by the identity theory: they now lead the attack against correspondence theories. Another approach to truth that has recently received considerable attention is truthmaker theory; it is sometimes viewed as a competitor to, sometimes as a more liberal version of, the correspondence theory.

Vilken teori om vad sanning är anser du vara sann?

Niclas Berggren 17:33 den 10 October 2009

Ett liv utan barn kan vara bra

Filosofen Julian Baggini ifrågasätter normen att skaffa barn:

And here’s where I think the problem really lies. It’s not that I think family life is so awful no one in their right mind would want it; it’s that child-free life can be so good that I’m annoyed it is almost always presented as second-best, cold and empty. … The goods of the childless life reflect something very important about the good life for everyone. Humans have the capacity to rise above the biological imperative to reproduce.

Precis som Baggini ser jag det som viktigt att ifrågasätta denna norm. Vi kan och bör ofta trotsa naturen.

Se även ”Paglia om att trotsa naturen”, ”Är det moraliskt godtagbart att skaffa barn?”, ”Bör nya människor skapas?”, ”Bättre att inte existera” och ”Friheten att skaffa barn”.

Niclas Berggren 12:06 den 10 October 2009

Tur att kuddar finns

Sam Whitman:

Niclas Berggren 7:13 den 10 October 2009

Betalt för blodgivning?

Det råder ofta brist på blod. Tidigare forskning har visat att betalning med pengar kan avskräcka en del från att bli blodgivare, kanske därför att de inte vill uppfatta sig eller uppfattas av andra som personer som ger blod av egoistiska skäl. Men som det påpekas i den nya studien ”Do All Material Incentives for Prosocial Behavior Backfire?” kan man tänka sig andra materiella incitament än kontanter, såsom presentkort:

We find that although the majority of donors declare their donation behavior would not be affected by either cash or voucher payments, there is a large difference in the fraction of donors who declare they would stop donating between the ”cash” and ”voucher” groups. While only 3.5 percent responded they would stop donating if given a 10-euro voucher, about 13 percent declared they would stop being a donor if given 10 euros in cash. Thus, donors do not seem to display a general aversion to material incentives, but a substantial fraction shows a marked aversion to cash payments.

Detta resultat är i linje med tidigare studier som visar att lotter och medaljer kan stimulera blodgivning. Det vore intressant att fråga icke-donatorer om de skulle kunna tänka sig att börja donera för 10 euro i kontanter eller i form av ett presentkort. Dags att tänka i nya banor och inte enbart förlita sig på bristvaran altruism!

Niclas Berggren 17:45 den 9 October 2009

Dolly i fin form

Dolly Parton framför ”Bad, Bad Leroy Brown” med den äran!

Niclas Berggren 11:52 den 9 October 2009

Hyllning till Turing

BBC Radio uppmärksammade nyligen den brittiska regeringens postuma ursäkt till Alan Turing, som dömdes för homosexuella handlingar 1952. Bl.a. framfördes denna hyllning av Matt Harvey:

here’s a toast to Alan Turing
born in harsher, darker times
who thought outside the container
and loved outside the lines
and so the code-breaker was broken
and we’re sorry
yes now the s-word has been spoken
the official conscience woken
– very carefully scripted but at least it’s not encrypted –
and the story does suggest
a part 2 to the Turing Test:
1. can machines behave like humans?
2. can we?

Niclas Berggren 5:41 den 9 October 2009

Ska suicid hindras?

En 26-årig kvinna har dött i England efter att ha druckit gift. Hon instruerade läkare att inte rädda hennes liv, då hon ville dö. Läkarna följde hennes instruktioner, vilket var i enlighet med lagen:

She had capacity to consent to treatment which, it is more likely than not, would have prevented her death. She refused such treatment in full knowledge of the consequences and died as a result.

Professorn i praktisk etik vid Oxford University Julian Savulescu förklarar i ”Should All Patients Who Attempt Suicide Be Treated?” varför sjukvårdspersonalen kan anses ha agerat moraliskt riktigt:

Suicidal patients are treated against their will for at least four reasons: (1) they are assumed to be depressed or otherwise mentally ill; (2) their act is often taken to be symbolic (they are really pleading for help); (3) their attempted suicide is impulsive and they will later be glad that their life was saved; (4) there is no second chance if one is allowed to die, if one did not really want to die. These are all important reasons. Together they justify taking a default position of treating patients who attempt suicide. However, even if they were all true and good reasons in general, they would not justify the treatment of all patients who attempt suicide. … If a person attempts suicide and continues to competently and rationally desire to die, then he ought to be allowed to die.

Så tycker även jag. Det finns rationella motiv för vissa suicid, och föreligger sådana bör inte suicid hindras, av sjukvårdpersonal eller andra.

Jag föredrar ordet suicid framför ordet självmord, då det senare innefattar ett begrepp, mord, med negativ värdeladdning. Jag har för övrigt inga suicidala planer för egen del, om någon undrar.

Niclas Berggren 17:48 den 8 October 2009

Skatter istället för regleringar

Den pågående krisen har fått många att fundera på behovet av nya regleringar. Professor Ed Glaeser menar att det finns alternativ som mer effektivt kan lindra riskerna för alltför vidlyftiga finansiella affärer i framtiden:

Despite a few well-known exceptions, taxes generally beat regulations as a tool for correcting externalities. … The case for taxes, rather than regulation, can also hold in financial markets. Three years ago, Dwight Jaffee and I argued that the risks that Freddie Mac and Fannie Mae imposed on United States taxpayers could be handled either by limits or taxes on these institutions’ portfolios. Slapping an appropriate tax on these entities would have generated revenue and limited their desire to impose extra risks on the American taxpayer.

Denna uppfattning kan anses styrkas av risken för att regleringars utformning påverkas av intressegrupper och av att regleringar ofta kan kringgås.

Niclas Berggren 11:46 den 8 October 2009

Kurvor och cirklar

Paule Vézelay, Curves and Circles (1930), 92,0 x 73,0 cm:

Niclas Berggren 6:03 den 8 October 2009

Indiska kvinnor får det bättre av tv

En fascinerande studie av Robert Jensen och Emily Oster, ”The Power of TV: Cable Television and Women’s Status in India”, publicerad i QJE, tyder på att tv:s inflytande på värderingar och beteenden kan vara positivt för kvinnors situation:

This paper explores the effect of the introduction of cable television on women’s status in rural India. Using a three-year, individual-level panel data set, we find that the introduction of cable television is associated with significant decreases in the reported acceptability of domestic violence toward women and son preference, as well as increases in women’s autonomy and decreases in fertility. We also find suggestive evidence that exposure to cable increases school enrollment for younger children, perhaps through increased participation of women in household decision making.

Kanske något för svenskt bistånd att stödja, utbyggd kabel- och satellit-tv i fattiga länder?

Se även inlägget ”Tv-tittande ger färre barn”.

Niclas Berggren 17:37 den 7 October 2009

Kärlek kontra sex

Jag har hört sägas att män tänker på sex var och varannan minut. Jag vet inte om det stämmer, men en ny studie, ”Why Love Has Wings and Sex Has Not”, publicerad i Personality and Social Psychology Bulletin, finner i vilket fall att kärlek och sex påverkar vårt tänkande:

This article examines cognitive links between romantic love and creativity and between sexual desire and analytic thought based on construal level theory. It suggests that when in love, people typically focus on a long-term perspective, which should enhance holistic thinking and thereby creative thought, whereas when experiencing sexual encounters, they focus on the present and on concrete details enhancing analytic thinking. Because people automatically activate these processing styles when in love or when they experience sex, subtle or even unconscious reminders of love versus sex should suffice to change processing modes. Two studies explicitly or subtly reminded participants of situations of love or sex and found support for this hypothesis.

Oj då. Jag som har förkastat den romantiska kärleken hamnar i underläge på kreativitetens område. Inte alls bra för en forskare. Å andra sidan är analytiskt tänkande inte att förakta. Nu vet jag hur det kan stimuleras.

Niclas Berggren 11:49 den 7 October 2009

Vad ger status på universitetet?

Marie Söderqvist Tralau har gett ut en bok vars budskap är att status ger lycka. Så kan det säkert vara. Vad ger då status i den akademiska världen? Jo:

Academics show their high status by doing useless research. Useful research is low status.

Stämmer det? Är det i så fall ett problem? Hur ska det i så fall lösas?

Niclas Berggren 6:48 den 7 October 2009

Skattesänkningar ökar tillväxten

Harvards Robert Barro och Charles Redlick undersöker bl.a. hur skattesänkningar påverkar välståndsutvecklingen i den nya studien ”Macroeconomic Effects of Government Purchases and Taxes”. De sammanfattar:

For data that start in 1950, we estimate that a one-percentage-point cut in the average marginal tax rate raises the following year’s GDP growth rate by around 0.6% per year.

Det finns en tendens i den svenska debatten att stirra sig blind på den statiska budgeteffekten samt på fördelningseffekter av ändrade skattesatser. Då missar man lätt den viktiga tillväxteffekt som Barro och Redlick finner. Kanske något för våra politiker att beakta, i landet med världens högsta marginalskatter.

Se även inläggen ”Avskaffad värnskatt utan kostnad” och ”Okunnighet om skattesänkningar”.

Niclas Berggren 12:57 den 6 October 2009

Objektiv moral och demokrati

Vissa tror att en objektiv moral existerar, dvs. att det i princip går att avgöra om värderingar är sanna eller falska genom att utvärdera dem mot moraliska fakta. Vad har det för implikationer, om man tar detta synsätt på allvar? Professor Hans Kelsen anför, som jag uppfattar det, i ”Foundations of Democracy” två argument — ett logiskt och ett empiriskt — för att tro på en objektiv moral och icke-demokrati hänger ihop.

Det logiska argumentet handlar om att om det finns en objektiv moral och om den är känd, då implicerar det en vilja och en förmåga att endast implementera de korrekta politiska besluten:

And, indeed, if one believes in the existence of the absolute, and consequently in absolute values, in the absolute good — to use Plato’s terminology — is it not meaningless to let a majority vote decide what is politically good?

Det empiriska argumentet handlar om att det finns en koppling, i praktiken, mellan uppfattningar om objektiv moral och icke-demokrati:

I refer to the historical fact that almost all outstanding representatives of a relativistic philosophy were politically in favor of democracy, whereas followers of philosophical absolutism, the great metaphysicians, were in favor of political absolutism and against democracy.

Om man, som jag, förnekar existensen av en objektiv moral och förespråkar demokrati, då förefaller det klokt att försöka påverka personer som tror på objektiv moral att överge den trosföreställningen — kanske genom läsning av J.L. Mackies Ethics: Inventing Right and Wrong — eller att åtminstone få dem att erkänna att det inte går att veta vilken den objektiva moralen är. Det torde göra dem mindre benägna till icke-demokratiska sympatier. Eller har Kelsen fel: föreligger varken ett logiskt eller empiriskt samband mellan tro på en objektiv moral och vurmande för icke-demokrati?

Niclas Berggren 10:19 den 6 October 2009

Förvirrad kritik av regeringen

Mona Sahlin och Thomas Östros kritiserar regeringen därför att den ”lånar till skattesänkningar” och därför att den har ett högre budgetunderskott. Är inte denna kritik märklig mot bakgrund av följande?

(S) har tidigare kritiserat regeringen för att i den pågående krisen inte bedriva en tillräckligt expansiv politik. Är det då inte märkligt att berömma sig av ett lägre underskott, och en mindre expansiv finanspolitik? Kanske, svarar någon, menar (S) att enbart utgiftsökningar förmår stimulera ekonomin. Måhända, men i så fall har de fel.
(S) ska bilda regering, är det tänkt, med Vänsterpartiet. En snabbtitt på dess budgetmotion avslöjar budgetunderskott som är 17,8 miljarder högre än regeringens under kommande treårsperiod. Var finns kritiken mot detta partis fiskala ansvarslöshet?
(S) vill också ”låna till skattesänkningar” (till pensionärerna).
Ser man på hur den offentliga sektorns finanser har utvecklats på senare år ser man bl.a. att skuldsättningen trots allt inte var lägre på Mona Sahlins tid i regeringen – vilket bl.a. får en att undra om dagens regering är mer eller mindre ansvarslös än den förra.

Media: SvD, AB, Expr1, Expr2, Expr3, Dagen, Sydsv.

Niclas Berggren 6:50 den 6 October 2009

Sann självinsikt

Hyacinth Bucket:

People who try to pretend they’re superior make it so much harder for those of us who really are.

Niclas Berggren 17:40 den 5 October 2009

Promiskuitet och barn

Bryan Caplan finner ett negativt samband mellan antal sexpartner och antal barn:

The correlation … is -.26.

Hur ska detta samband tolkas? Tre möjligheter:

Om man har många sexpartner har man inte lika stor lust eller tid med barn som andra.
Om man har många barn har man inte lika stor lust eller tid med flera sexpartner som andra.
Det finns bakomliggande faktorer, som kanske har med personlighet att göra, som bestämmer inställning både till antal sexpartner och antal barn.

Niclas Berggren 11:52 den 5 October 2009

Upprörande hederskultur

Jag skrev för några dagar sedan om den destruktiva homofobi som leder till mycket lidande för unga homosexuella. Dess grund i en muslimskt färgad hederskultur framträder med stor tydlighet i den dokumentär av Oscar Hedin, Värre än djur, som visades i SVT igår. Där framträder Mohammad och Cherin och berättar modigt och personligt om vad de har utsatts för av sina familjer. Förutom fysisk och verbal misshandel, även dödshot. Cherins styvpappa säger:

För mig är hon inte en människa, hon är värre än ett djur. Hon är inte en människa och hon är inte ett djur, hon är sämre.

Vad kan göras åt problem av det här slaget? Jag känner mig mycket upprörd men maktlös.

Se dokumentären i SVT Play.

Niclas Berggren 7:03 den 5 October 2009

Finns det något bra med att åldras?

Fastän jag vanligtvis betonar åldrandets tragik verkar det finns ett och annat positivt med att åldras, enligt studien ”Wisdom and Aging: Irrational Preferences in College Students but Not Older Adults”, publicerad i Cognition:

A decision-maker is ”irregular” if she would choose B from {A, B, C} but not from {A, B} … Similarly to previous studies we observed irregular choices by college students faced with hypothetical discount cards for supermarkets. However, older adults showed no such tendency.

Hur kan det komma sig, när kognitiv förmåga avtar med ålder? Forskarna finner visst stöd för följande förklaring:

Older adults would benefit from greater experience and thus manifest more regular choice. … The marketplace expertise available to senior citizens might therefore offer a buffer against decline in inhibitory control.

Detta kan möjligen vara en lärdom när experimentella laboratorieresultat med studenter ska ligga till grund för slutsatser om ”den verkliga världen”. Det kan vara så att marknadens institutioner eller erfarenhet förmår att ”leda” människor så att de agerar som om de vore relativt rationella.

Niclas Berggren 17:38 den 4 October 2009

Vid poolen

Niclas Berggren 12:03 den 4 October 2009

Är bibelns gud god?

Så här är Jahve – den gud som bl.a. kristna dyrkar – enligt 5 Mosebok 13:

Om en profet eller drömskådare träder fram hos dig, utlovar ett tecken eller under och vill övertala dig att tjäna andra gudar, som du inte känner, och om detta tecken eller under inträffar, skall du inte lyssna till vad en sådan profet eller drömskådare säger, ty Herren, er Gud, vill sätta er på prov för att se om ni verkligen älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och med hela er själ.

Herren, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, honom skall ni lyda, honom skall ni tjäna och hålla er till.

Men profeten eller drömskådaren skall dödas, eftersom han manade till trolöshet mot Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten och befriat er ur slavlägret. Han ville locka dig bort från den väg som Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall utrota det onda ur folket.

Om din egen bror, din son eller din dotter eller kvinnan i din famn eller din närmaste vän i hemlighet söker förleda dig och övertala dig att tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har lärt känna, sådana gudar som folken omkring er dyrkar, nära eller fjärran, från jordens ena ände till den andra, då skall du inte ge efter eller lyssna till en sådan person. Visa ingen förskoning eller barmhärtighet. Skydda honom inte utan ta hans liv. Du skall själv vara den förste som lyfter handen för att döda honom, och sedan skall hela folket göra på samma sätt.

Du skall stena honom till döds, därför att han försökte locka dig bort från Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.

Hela Israels folk skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen göra något så ont hos dig.

Skulle du om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i få höra att ondsinta män ur ditt folk har förlett invånarna och övertalat dem att tjäna andra gudar, som du inte känner, skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i ditt folk skall du hugga ner stadens invånare med svärd, du skall viga staden och alla som finns där åt förintelse. Också djuren skall huggas ner.

Samla på torget allt du tar som byte, och bränn staden och allt byte som ett heloffer åt Herren, din Gud. Den skall förbli en ruinhög för all framtid och får aldrig byggas upp igen.

Ingenting som har vigts åt förintelse får bli kvar i din ägo. Så stillas Herrens glödande vrede, han förbarmar sig över dig och gör dig i sin barmhärtighet till ett talrikt folk, så som han med ed lovade dina fäder, därför att du lyssnar till Herren, din Gud, håller alla hans bud, som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.

Som sagt, grymmare än Stalin.

Tips: Bryan Caplan, som i sin ungdom bl.a. skrev ”Letter Against the Christians”.

Niclas Berggren 7:33 den 4 October 2009

Är lycka smittsam?

Adam Smith hävdar, i Theory of Moral Sentiments, att människor blir lyckliga av andras lycka:

How selfish soever a man may be supposed, there are evidently some principles in his nature, which interest him in the fortunes of others, and render their happiness necessary to him, though he derives nothing from it except the pleasure of seeing it.

Jag har hittills trott att han hade fel. En ny studie av John Knight och Ramani Gunatilaka, ”Is Happiness Infectuous?”, tyder på att det är jag som har haft fel, i alla fall gällande förhållandena på Kinas landsbygd och när andras lycka mäts som genomsnittlig lycka i den by man bor i:

The paper uses an appropriate survey from rural China to answer the question: Is happiness infectious, i.e. does the happiness of an individual depend positively on the happiness of their reference group? The evidence is consistent with this hypothesis, but the challenge is to solve the ”reflection problem”, i.e. is the apparent effect of neighbours’ happiness on own happiness a causal one or merely a reflection? A ”quasi-panel” approach is adopted, treating villages as groups and individuals as multiple observations within each group, and using an error components 2SLS estimator. The results suggest that a major part of the relationship is indeed causal.

Adam Smith har alltid rätt, det borde jag veta vid det här laget. (Fast jag undrar om resultaten skulle bli annorlunda i en kinesisk eller västerländsk storstad…)

Niclas Berggren 17:45 den 3 October 2009

Vit vår

Ernst Wilhelm Nay, Weisse Quelle (1963), 144,5 x 204,8 cm:

Niclas Berggren 10:30 den 3 October 2009

Märklig syn på ansvar

Thomas Östros vill öka generositeten i a-kassan, vilket beräknas kosta 14 miljarder kr. Regeringen vill sänka inkomstskatterna med 10 miljarder kr. Det senare kallar Östros ansvarslöst därför att ”man sänker skatten på lånade pengar”. Varför är det inte lika ansvarslöst att öka utgifterna på lånade pengar? Please explain.

Se även inlägget ”Okunnighet om skattesänkningar”. Media: Expr, AB, DN, Sydsv, SvD.

Niclas Berggren 7:19 den 3 October 2009

Maximerar demokratin friheten?

Hans Kelsen för ett resonemang i ”Foundations of Democracy”, publicerad i Ethics, om hur frihet (i betydelsen politiskt självbestämmande) och demokrati (i betydelsen majoritetsprincip) förhåller sig till varandra:

The individual is always born into an already established social order and normally also into a pre-existent state in the creation of which he did not participate. Only the change, the development, of this order is practically in question. In this respect the principle of a simple, not a qualified, majority constitutes the relatively greatest approximation to the idea of freedom. According to this principle, among the subjects of the social order the number of those who approve the order will always be larger than the number of those who entirely or in part disapprove but remain bound by the order. At the moment when the number of those who disapprove the order, or one of its norms, becomes greater than the number of those who approve, a change is possible by which a situation is re-established in which the order is in concordance with a number of subjects which is greater than the number of subjects with whom it is in discordance.

The idea underlying the principle of majority is that the social order shall be in concordance with as many subjects as possible and in discordance with as few as possible. Political freedom means agreement between the individual will and the collective will expressed in the social order. Consequently it is the principle of simple majority which secures the highest degree of political freedom that is possible within society. If an order could not be changed by the will of a simple majority of the subjects but only by the will of all (that means, unanimously), or by the will of a qualified majority (for instance, by a two-thirds or a three-fourths majority vote), then one single individual, or a minority of individuals, could prevent a change of the order. And then the order could be in discordance with a number of subjects which would be greater than the number of those with whose will it is in concordance.

Har han rätt? Är friheten (i betydelsen politiskt självbestämmande) störst när en enkel majoritet fattar de politiska besluten? Kanske, men frågan är om politiskt självbestämmande är den enda målvariabeln att beakta. Buchanan och Tullock menar t.ex. att även externa kostnader (dvs. kostnader av att beslut medborgarna ogillar fattas) bör tas med i kalkylen – och dessa är avtagande i den grad i vilken beslutsregeln är kvalificerad.

Niclas Berggren 17:22 den 2 October 2009

Lycklig av att ge

Att pengar ger lycka är en sak, men pengar kan användas på olika sätt och ge olika mycket lycka. Enligt studien ”Spending Money on Others Promotes Happiness”, publicerad i Science, blir man lyckligare av att spendera pengar på andra än på sig själv:

[W]e found that spending more of one’s income on others predicted greater happiness both cross-sectionally (in a nationally representative survey study) and longitudinally (in a field study of windfall spending). Finally, participants who were randomly assigned to spend money on others experienced greater happiness than those assigned to spend money on themselves.

En fråga är om människor inser detta. I så fall borde frivillig omfördelning kunna ske i viss mån människor emellan. Frågan är bara när denna omfördelning ska stanna upp — ty om alla blir lyckligare av att ge vidare är det ju bra om den som får en gåva inte behåller den.

Se även inläggen ”Varför ge till välgörande ändamål?” och ”Att visa sig god för andra”.

Niclas Berggren 9:39 den 2 October 2009

Destruktiv homofobi

Vi förleds lätt att tro att det är oproblematiskt att vara öppet homosexuell numera. För vissa är det uppenbarligen inte så, vilket framgår i en gripande intervju i DN idag. Där berättar en 18-årig kurdisk kille om sitt liv:

– Både muslimer och kristna fördömer oss homosexuella. Det känns surt och svårt. Jag har ju inte precis valt att bli bög.
Han svarar med ett enda ord när jag frågar hur det känns att vara så föraktad av sin egen familj.
– Hjärtskärande.

Denna typ av förtryck drabbar, med stor tydlighet, den enskilde, men också andra:

– Det blir synd om min fru, för jag kommer att vara otrogen.

Detta ”moralsystem” är destruktivt. Båda homosexuella och de kvinnor de mer eller mindre måste gifta sig med skulle bli lyckligare om homosexualitet kunde accepteras.

Se även inlägget ”Vem tänker på kvinnorna?”.

Niclas Berggren 5:33 den 2 October 2009

Vem är din favoritekonom?

Min gode vän professor Daniel Klein har en ny liten uppsats, ”In Defense of Dwelling in Great Minds”, accepterad för publicering i Society, som med utgångspunkt i Michael Polanyi förklarar varför det för en samhällsvetare är viktigt med förebilder. Han nämner en fråga han brukar ställa vid jobbintervjuer:

I am a member of the economics department at George Mason University. When the department has a job opening and is looking at job candidates, I often have only a few minutes to speak with each candidate. I want to get a sense of the candidate’s mind, character, and vision. I often ask the candidate: Who are some of the economists you most admire? The question is always revealing but sometimes awkward. Many candidates have no certain response, and apparently no great admiration for any economist.

Vad skulle ditt svar bli? Vem är din favoritekonom (om du har någon, vill säga)?

Mitt svar anges här.

Niclas Berggren 17:05 den 1 October 2009

Feta vänner kan göra dig fetare

Om du är överviktig och vill gå ner i vikt kan det vara klokt att fundera på vilka du äter med, enligt den nya studien ”The Presence of Friends Increases Food Intake in Youth”, publicerad i American Journal of Clinical Nutrition:

feta pojkar

Participants eating with a friend ate substantially more than did participants eating with an unfamiliar peer. Furthermore, overweight youth, but not nonoverweight youth, who ate with an overweight partner (friend or unfamiliar peer) consumed more food than did overweight participants who ate with a nonoverweight eating partner. Matching of intake was greater between friends than between unfamiliar peers.

Att äta med främlingar eller att välja bort vänner bara för att de är överviktiga är dock inte särskilt roligt och visar på hur svårt det kan vara att bryta oönskade matvanor.

Tips: Time

Niclas Berggren 11:59 den 1 October 2009

Ska lön kopplas till resultat?

Det verkar åtminstone vara en god idé om man vill öka de anställdas tillfredsställelse på arbetet:

In cross-sectional estimates performance-related pay is associated with increased overall satisfaction, satisfaction with pay, satisfaction with job security and satisfaction with hours. It appears to be negatively associated with satisfaction with the work itself; yet, after accounting for worker fixed effects the positive associations remain and the negative association vanishes. These results appear robust to a variety of alternative specifications and support the notion that performance-related pay allows increased opportunities for worker optimization and does not generally demotivate workers or crowd out intrinsic motivation.

Källa: Green, Colin och Heywood, John S. (2008). ”Does Performance Pay Increase Job Satisfaction?” Economica 75(300): 710–728.

Niclas Berggren 6:53 den 1 October 2009

En renare etik

Om determinismen är sann kan ingen vare sig klandras eller berömmas för sina handlingar, ty inget av det som görs kan inte göras och inget av det som inte görs kunde ha gjorts. Det verkar då som om moral blir svår att tillämpa för determinister. Professor Saul Smilansky menar dock, i ”The Ethical Advantages of Hard Determinism”, publicerad i Philosophy and Phenomenological Resarch, att så inte är fallet och att tro på determinismen faktiskt skapar en renare moral.

Smilansky delar in moraliska överväganden i två delar (s. 357):

”Firstly, certain things morally ought to be done (or not done). … This can be named the ‘substantive’ part of morality.”
”Secondly, people often ought to get positive reactions such as praise when they do things that morally ought to be done (or not to do what morally ought not to be done); and negative reactions such as blame when they do not do what morally ought to be done (or do what morally ought not to be done). This can be called the ‘accountancy’ part of morality.”

Vid tro på determinism finns den första delen kvar men den andra faller helt bort. En determinist som medvetet beter sig moraliskt gör alltså det enbart därför att han anser att han bör göra det, inte därför att han (eller andra) anser det berömvärt. En person som inte tror på determinism påverkas däremot både av ”den rena moraliska aspekten” och av människors (inklusive sin egen) uppfattning om vad som är moraliskt berömvärt och klandervärt att göra. Som Smilansky uttrycker det (s. 359):

Hard determinists may be concerned with how people are going to react to their actions, and be motivated by the desire to avoid negative reactions. … The points is rather that, being hard determinists, they cannot consistently think that their moral value is at risk. Thus they lack the sort of motivation which is concerned with one’s moral stature. The lack of concern with the accountancy part of morality does not guarantee that hard determinists act morally, nor that, if they act morally, they will do so for unselfish reasons. But it enables hard determinists to act morally in a pure way, without any possible background of ”moral accountancy”.

Denna renhetsaspekt innebär alltså inte nödvändigtvis en moralisk fördel i substantiv mening (kanske tvärtom) – utan den kan snarast ses som en estetisk fördel. I vilket fall är inte moral overksam eller överspelad för en person som är övertygad om determinism.

Se även min lilla text ”Is There a Proper Role for Ethics?”.

Niclas Berggren 17:56 den 30 September 2009

Den värdelösa teologin

Richard Dawkins ställer följande viktiga frågor om ämnet teologi:

What has theology ever said that is of the smallest use to anybody? When has theology ever said anything that is demonstrably true and is not obvious? I have listened to theologians, read them, debated against them. I have never heard any of them ever say anything of the smallest use, anything that was not either platitudinously obvious or downright false.

Just så. Lägg ned de teologiska fakulteterna!

Niclas Berggren 11:51 den 30 September 2009

Fin vägg

Niclas Berggren 6:20 den 30 September 2009

Samarbete när människor är olika

Människor har behov av att samarbeta i ett samhälle. Experimentell forskning har visat att när en utomstående övervakare saknas kan sociala normer säkerställa samarbete mellan människor som har lika mycket resurser och som får lika stora förtjänster av samarbetet. Men hur blir det med samarbetet när människor skiljer sig åt – när en del har mer resurser och när en del får ut mer av samarbetet än andra? Just det undersöks i en ny experimentell studie, ”Enforcement of Contribution Norms in Public Good Games with Heterogeneous Populations”, av Ernesto Reuben och Arno Riedl. Resultat:

We find that without punishment possibilities, heterogeneity does not matter much. In all treatments free-riding is relatively frequent and steadily increases over time. In other words, we do not find evidence for a contribution norm other than free-riding to emerge. In the treatments with punishment the picture changes drastically. In homogeneous as well as heterogeneous groups, contributions are much higher than without punishment and they do not decrease over time. More importantly, the contribution pattern differs strongly across treatments. In the treatment with unequal endowments and unrestricted contribution possibilities, contributions are proportional to endowments. Similarly, in the treatment with unequal marginal benefits from the public good, contributions are almost perfectly proportional to the ratio of marginal benefits.

Det är alltså dels så att människor behöver hot om straff för att bidra till kollektiva nyttigheter, oavsett om de är lika eller olika, och dels så att de sociala normer som föredras vid olikhet tycks se likadana ut människor emellan. Människor betalar i proportion till sin rikedom och i proportion till marginalnyttan av den kollektiva nyttigheten. Det som förbryllar mig är att många verkar finna en proportionell princip orättvis i verkliga livet. Tag som exempel beskattningens område, där de flesta tycks vurma för progressiva skatteskalor. Hur kommer det sig?

Niclas Berggren 11:00 den 29 September 2009

En dyster dag

Idag är det begravningsceremoni för min mormor Vera.

Niclas Berggren 17:58 den 28 September 2009

Ärlig kärleksdeklaration

W. H. Auden avslutar sin ”Serenade” (1947) med följande strof:

So my embodied love
Which, like most feeling, is
Half humbug and half true,
Asks neighbourhood of you.

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 245.

Niclas Berggren 11:56 den 28 September 2009

Utländskt kapital ökar BNP

Att utländska investeringar och BNP är positivt relaterade är relativt okontroversiellt att konstatera. Frågan är dock i vilken riktning kausaliteten går. Är det så att ett rikare land, genom det större värdeskapandet i den ekonomiska verksamheten, orsakar fler utländska investeringar, eller är det så att fler utländska investeringar gör ett land rikare? I ”On the Causal Links Between FDI and Growth in Developing Countries”, publicerad i World Economy (preliminär gratisversion här), försöker John Rand och Henrik Hansen reda ut saken. Deras resultat:

We analyse the Granger causal relationships between foreign direct investment (FDI) and GDP in a sample of 31 developing countries covering 31 years. Using estimators for heterogeneous panel data we find bi-directional causality between the FDI-to-GDP ratio and the level of GDP. FDI has a lasting impact on GDP, while GDP has no longrun impact on the FDI-to-GDP ratio. In that sense FDI causes growth.

Utländska investeringar tycks alltså öka välståndet i ett land genom kunskapsöverföring och spridning av ny teknologi (även om man ska ta Granger-kausalitetstest med en liten nypa salt).

Niclas Berggren 6:32 den 28 September 2009

Ignosticism och apateism

Inställningen – eller avsaknaden av inställning – till religion kan ta sig många former. Monoteism, polyteism, ateism (stark och svag) och agnosticism är kanske de mest välkända; men därtill kan läggas ignosticism och apateism. Vad avses med dessa två synsätt?

Ignosticism (eller teologisk icke-kognitivism) säger att frågan om Guds existens är meningslös eftersom ”Gud” är ett icke-preciserat (och kanske icke-preciserbart) ord. Det går alltså inte att förhålla sig till det på något rationellt sätt. Jämför med analytisk ateism.
Apateism säger att religiös tro är ointressant och att apati föreligger gentemot föreställningar om Gud. För ett icke-apatiskt försvar av apateism, se Jonathan Rauchs artikel ”Let It Be: Three Cheers for Apatheism”.

Min syn: jag har viss sympati för båda dessa synsätt. Jag anser emellertid att ignosticism går att förena med den svaga ateism jag företräder, och så länge religion påverkar saker jag bryr mig om på ett i huvudsak negativt sätt kan jag inte vara apateistisk. Om religiösa själva vore apateistiska, eller om de skulle utöva sin religion strikt privat, skulle jag också vara det, men de flesta är tvärtom aktivistiska och försöker påverka människor och politik. Jag fortsätter därför min bana som aktivistisk anti-teist.

Tips: Niklas Elert.

Niclas Berggren 12:17 den 27 September 2009

En god uppfostran

Så här ligger det till:

Henrik Torehammar: Finns det något gemensamt mellan dig och Carl Bildt, och hos unga människor som redan i unga år vågar ta plats?
Jan Guillou: Ja, vi har en sak gemensamt… Jag tvekar och säga det här.
Henrik Torehammar: Överklass?
Jan Guillou: Ja, just det.
Henrik Torehammar: Om man föds med silverskeden i mun är det lätt att äta?
Jan Guillou: Ja, det betyder mycket att kunna gå in i ett rum och omedelbart veta hur man ska bete sig. Man behöver aldrig vara socialt nervös, om man har fått en sån uppfostran som Carl Bildt och jag.

Kan man ge sina barn en god uppfostran av det här slaget även om man inte är överklass? I så fall, hur kan det ske, förutom att skicka barnen till internatskola?

Niclas Berggren 12:12 den 27 September 2009

Varifrån kommer moral?

Jonathan Haidt och Fredrik Björklund ger följande svar i bokkapitlet ”Social Intuitionists Answer Six Questions about Moral Psychology”:

Moral beliefs and motivations come from a small set of intuitions that evolution has prepared the human mind to develop; these intuitions then enable and constrain the social construction of virtues and values.

Grunden är alltså biologisk, men moraliska uppfattningar formas också i ett social samspel som preciserar vad som är rätt och fel i en viss kontext.

Niclas Berggren 8:59 den 27 September 2009

Är deltidsarbete enbart negativt?

En viktig skillnad mellan regering och opposition rör synen på deltidsarbete. Socialdemokraterna lovar rätt till heltid om de kommer till makten 2010. Mot bakgrund av den svenska debatten är det intressant att se hur deltidsarbetet för kvinnor har utvecklats i Nederländerna, vilket presenteras i ”Female Part-Time Work in the Netherlands”. Några resultat:

Andelen anställda kvinnor i åldersintervallet 25-54 år som arbetar deltid minskade i Sverige från drygt 30 procent 1983 till knappt 20 procent 2001; i Nederländerna ökade andelen något, till knappt 60 procent.
Endast 4 procent av de deltidsarbetande kvinnorna i Nederländerna skulle önska arbeta heltid; motsvarande siffra för Danmark och Tyskland är 15 procent.
Det främsta skälet för att arbeta deltid är en önskan att ta hand om egna barn. Andra skäl för deltid är att ha tid för hushållsarbete, sig själv och vänner.
När kvinnor med heltidsarbetande män ökar sin arbetstid minskar deras tid för hushållsarbete (med 33 minuter per ytterligare arbetstimma per vecka), men männen ökar trots det bara sin hushållsarbetstid marginellt (med 6 minuter per ytterligare arbetstimma för kvinnan). Se detta diagram:

Vad ska man dra för slutsatser av dessa resultat? Forskarna skriver:

Without part-time work, female labour force participation rates in the Netherlands would not have increased as fast as they did in past decades. However, whereas part-time work was a transitional phase in Scandinavian countries, part-time work is more persistent in the Netherlands. Women are satisfied working part-time, because relatively high-skilled work can be done part-time, full-time work is not a financial necessity, and the burden of additional working hours is not shared within partnered families.

En fråga man kan ställa sig är om deltidsarbetets karaktär kan ändras i Sverige, så att fler av dem som ägnar sig åt det blir nöjda, som i Nederländerna.

Se även inlägget ”Leder heltidsarbete till lycka?”, Kommunals argumentation för en rätt till heltid samt HUI:s utredning av konsekvenserna.

Niclas Berggren 17:58 den 26 September 2009

Två huvuden

Jean Arp, Two Heads (1927), 35,0 x 27,0 cm:

Niclas Berggren 11:56 den 26 September 2009

Mot moralisk styrning

Ska staten genom lagstiftning försöka få människor att bete sig moraliskt? Närmare bestämt, ska staten reglera beteenden som inte innefattar skada för andra men som strider mot någon moralisk kodex eller som anses försämra för individen själv? Professor Mario Rizzo anför i ”The Problem of Moral Dirigisme” ett nytt argument mot sådana försök, som handlar om att lagstiftare inte har relevant kunskap om hur enskilda individer med olika förutsättningar, erfarenheter och uppfattningar ska kunna leva moraliskt:

The Article models moral agents as ideal-typical utilitarians, Kantians, or natural law adherents. We show that within each of these systems the determination of the morality of an act depends on the ”particular circumstances of time and place.” Because the State’s access to knowledge of the personal and local circumstances of the actor is inferior to the knowledge available to the actor himself, the State does not possess a necessary instrument for the compulsion of morality. It does not have adequate concrete knowledge to know what is good. We conclude that the State cannot make people moral, because even when all members of society accept the same moral framework, it does not and usually cannot have the specific knowledge needed to determine the concrete manifestations of morality.

Antag att alla är utilitarister och att staten, på basis av experimentell forskning, får för sig att människor sparar för lite för sin ålderdom. På den grunden kan staten agera för att få människor att spara mer – genom tvångssparande, genom default-val eller genom subventioner. Rizzos analysram ger oss anledning att ifrågasätta att staten kan veta att den aggregerade nyttan ökar genom sådana åtgärder. Många kanske vill slösa. Andra kanske sparar för mycket. Nyttan kanske ökar av möjligheten att begå misstag och lära sig därav. Varje individ har en egen uppfattning, som inte är tillgänglig för centrala beslutsfattare. Detta argument försvagar grunden för moralisk dirigism.

Niclas Berggren 7:19 den 26 September 2009

Ung och homo-gay

En fascinerande artikel i New York Times berättar om ungdomar som accepterar och står för sin homo- eller bisexuella läggning i tidiga år. Som Austin, 13 år:

”When I first realized I was gay,” Austin interjected, ”I just assumed I would hide it and be miserable for the rest of my life. But then I said, ‘O.K., wait, I don’t want to hide this and be miserable my whole life.'”
I asked him how old he was when he made that decision.
”Eleven,” he said.

I artikeln beskrivs också hur föräldrar tenderar att reagera negativt på tidiga besked av det här slaget, i tron att sexuell läggning är ”en fas”. Är det något jag skulle vilja säga till de av mina läsare som är föräldrar är det: var förberedd på att ditt barn kan älska personer av samma kön och ta emot ett sådant besked på ett accepterande och bejakande sätt. Det är riskfyllt med en avståndstagande reaktion.

Som jag har beskrivit här upptäckte även jag tidigt att det var pojkar och inte flickor som gällde. Jag var dock aningen senfärdig med att själv acceptera och berätta om det.

Niclas Berggren 22:30 den 25 September 2009

Vad kostar kulturen?

Åsa Linderborg i ett skarpt utfall mot regeringen:

Kultur måste få kosta.

Samtidigt visar DN denna figur:

Kulturen tycks få kosta även med Alliansen.

Niclas Berggren 18:19 den 25 September 2009

Minskar kriser den ekonomiska friheten?

Gunnar Myrdal menade att kriser öppnar för mer av politisk styrning av ekonomin. Stämmer den tesen? Jakob de Haan, Jan-Egbert Sturm och Eelco Zandberg granskar i bokkapitlet ”The Impact of Financial and Economic Crises on Economic Freedom” denna tes närmare. Deras resultat:

[O]ur results suggest that banking crises in the short term reduce (various dimensions of) economic freedom but that, in the longer term, banking crises are associated with higher levels of economic freedom (except for government spending). Economic crises reduce various areas of economic freedom in the short and long term, although we do not find a significant effect on the overall level of economic freedom in the short term.

Myrdal verkar alltså ha haft rätt när det gäller effekten av ekonomiska kriser i allmänhet, i synnerhet på lång sikt. Just bankkriser har dock haft motsatt effekt. Vad nettoeffekten av nuvarande kris blir för graden av ekonomisk frihet återstår att se.

Niclas Berggren 12:19 den 25 September 2009

Humana nationalekonomer

Enligt en ny studie, ”The Policy Views of American Economic Association Members”, publicerad i Econ Journal Watch, är en stor majoritet av amerikanska nationalekonomer för att tillåta betalning för organ:

Previous surveys have demonstrated that economists often favor using market-based solutions to address a range of problems—such as giving parents educational vouchers to spend at competing schools (Whaples 2006). Another market-based idea is to tackle shortages of human body organs by allowing payments to organ donors and their families. As Table 1 reports, this idea is favored by over 70 percent of economists, with only 16 percent opposed.

Det finns tillfällen då jag blir lite extra glad och stolt över mina nationalekonomiska kollegor.

Se även ”Betalning till njurdonatorer”.

Niclas Berggren 6:59 den 25 September 2009

Det enda som är värdefullt i sig självt

Ja, vad är det? Den nydisputerade filosofen David Brax har svaret:

Hans teori utvecklar den hedonistiska filosofiska traditionen, med rötter i Antiken. Enligt den är njutning det enda som är värdefullt i sig självt.

För detaljerna, se hans avhandling Hedonism as the Explanation of Value. Lämplig helgnjutning?

Niclas Berggren 17:34 den 24 September 2009

Ibland är det bra att glömma

Minnesforskning är ett spännande område, men det är också forskning om glömska. Jag har tenderat att se glömska som mer eller mindre renodlat negativt, men efter att ha läst det kommande bokkapitlet ”Autobiographical Forgetting, Social Forgetting and Situated Forgetting: Forgetting in Context” har jag reviderat den uppfattningen. Att glömma kan ha positiva effekter för individen.

One main idea from the SMS [Self-Memory System] is that what is remembered from our lives, and what in turn is forgotten, is determined by our current working self (the image of ourselves we have at any given time). As noted above, autobiographical memories that are consistent with the goals and values of our working self are prioritised for remembering, whereas memories that conflict with our working self are likely to be forgotten … Within the SMS model then, autobiographical forgetting is a goal-directed, executive process, where certain memories are actively gated from consciousness. Those memories that are irrelevant, inconsistent with current identity goals, or upsetting are particularly likely to be forgotten.

Att vara människa är att ha begränsad kognitiv förmåga, där det givet sådana begränsningar kan vara bra att radera data i minnesbanken ibland; att vara människa är att finna mening i en självbild vars konflikt med minnen kan tala för glömska; och att vara människa innebär emotionella problem, vilket indikerar att minnen som orsakar skada kan behöva glömmas. Intressant nog kan individuell glömska ibland stå i konflikt med sociala behov av att minnas. I kapitlet talas t.ex. om hemska krigsminnen. Ett samhälle kanske behöver människor som minns och berättar, även om det på individnivå är plågsamt för dem som vi vill ska undvika att glömma.

Niclas Berggren 12:08 den 24 September 2009

En man kommer till insikt

Jan Stenmark förmedlar sanningar om livet:

Niclas Berggren 7:19 den 24 September 2009

Fripassagerare ses som omoraliska

Utom i ett fall:

Our findings demonstrate that free riding is always perceived as a morally blameworthy action, except for one case in which it is seen as morally praiseworthy. The exceptional case is the one, which we will call ”ratting on a rat”, in which the judged free rider moves second, after observing that the other player has free ridden too.

Tänk på hur du beter dig: ditt beteende kan smitta! ”Om någon gör så, kan andra också göra så”, tycks många resonera.

Källa: Cubitt, Robin P., Drouvelis, Michalis, Gächter, Simon och Kabalin, Ruslan (2009). ”Moral Judgment in Social Dilemmas: How Bad Is Free Riding?” CeDEx Discussion Paper 2009-15, University of Nottingham.

Niclas Berggren 17:49 den 23 September 2009

Ska man tolerera intolerans?

I Karl Poppers The Open Society and Its Enemies: Volume I Plato formuleras toleransens paradox (s. 265):

Less well known is the paradox of tolerance: Unlimited tolerance must lead to the disappearance of tolerance. If we extend unlimited tolerance even to those who are intolerant, if we are not prepared to defend a tolerant society against the onslaught of the intolerant, then the tolerant will be destroyed, and tolerance with them. — In this formulation, I do not imply, for instance, that we should always suppress the utterance of intolerant philosophies; as long as we can counter them by rational argument and keep them in check by public opinion, suppression would certainly be unwise. But we should claim the right to suppress them if necessary even by force; for it may easily turn out that they are not prepared to meet us on the level of rational argument, but begin by denouncing all argument; they may forbid their followers to listen to rational argument, because it is deceptive, and teach them to answer arguments by the use of their fists or pistols. We should therefore claim, in the name of tolerance, the right not to tolerate the intolerant. We should claim that any movement preaching intolerance places itself outside the law, and we should consider incitement to intolerance and persecution as criminal, in the same way as we should consider incitement to murder, or to kidnapping, or to the revival of the slave trade, as criminal.

De flesta vill framställa sig som toleranta, men accepterar de intolerans mot intolerans? I så fall, varför är just intolerans mot intolerans något som ska tolereras? Finns inte andra typer av intolerans som kan och bör accepteras om den bidrar till uppnåendet av något önskvärt mål?

Popper formulerar även frihetens paradox och demokratins paradox. Se gärna Björn Östbring om två sorters tolerans, om ytterligare reflektioner om tolerans samt min lilla artikel ”Den missförstådda toleransen”.

Niclas Berggren 12:14 den 23 September 2009

Göteborgare i New York

Jakob Hedberg, representerad av New York Model Management:

Niclas Berggren 7:12 den 23 September 2009

Bra med optimism

Människor är, som beteendeekonomer älskar att klargöra, inte alltid helt rationella:

One of the most basic findings in behavioral economics is what’s called the “optimism bias,” also known as the “positivity” illusion. The basic idea is that when people judge their chances of experiencing a good outcome … they estimate their odds to be higher than average. But when they contemplate the probability that something bad will befall them … they estimate their odds to be lower than those of other people.

Men som professor Dan Ariely påpekar kan det ibland vara bra med denna typ av felbedömningar:

Imagine a society in which no one would take on the risk of creating startups, developing new medications, or opening new businesses. We know most new enterprises fail in the first few years. Yet they crop up all the time, sometimes jump-starting entirely new sectors. A society in which no one is overly optimistic and no one takes too much risk? Such a culture wouldn’t advance much.

Nackdelen är att överdriven optimism också skapar problem, inte minst av det slag vi noterar i nuvarande kris: människor har trott sig kunna bli rika på placeringar och investeringar som inte visade sig långsiktigt hållbara. Men skulle vi vilja ha ett samhälle utan överdriven optimism? Då tackar vi också nej till risktagande och utveckling av ett positivt slag. Det torde inte gå att få det ena utan att få det andra. Det handlar om att bedöma om systemet som helhet över tid fungerar bättre än tänkbara alternativ eller ej.

Niclas Berggren 18:00 den 22 September 2009

Galen pianomusik

Jeroen Van Veen spelar det fantastiska pianostycket Mad Rush av Philip Glass:

Niclas Berggren 12:20 den 22 September 2009

Har du alltid laptopen på?

Ett allt vanligare fenomen tycks vara att ta del av information från flera källor samtidigt. Samtidigt som man lyssnar på en föreläsning kanske man kollar sina mejl på laptopen eller mobilen. Hur påverkar ett sådant intensivt informationsintag ens kognitiva förmåga? Inte så positivt, enligt den nya studien ”Cognitive Control in Media Multitaskers”, publicerad i PNAS:

Results showed that heavy media multitaskers are more susceptible to interference from irrelevant environmental stimuli and from irrelevant representations in memory. This led to the surprising result that heavy media multitaskers performed worse on a test of task-switching ability, likely due to reduced ability to filter out interference from the irrelevant task set. These results demonstrate that media multitasking, a rapidly growing societal trend, is associated with a distinct approach to fundamental information processing.

Själv försöker jag begränsa mitt mottagande av information från flera olika källor till möten vars innehåll jag på förhand vet är ointressant. Risken är att frestas att göra det även när man borde lyssna. Hur ser det förresten ut på universitetsföreläsningar: föreligger någonstans förbud mot att ha laptops och mobiler påslagna?

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: