Skattesänkningar ökar tillväxten

BarroHarvards Robert Barro och Charles Redlick undersöker bl.a. hur skattesänkningar påverkar välståndsutvecklingen i den nya studien ”Macroeconomic Effects of Government Purchases and Taxes”. De sammanfattar:

For data that start in 1950, we estimate that a one-percentage-point cut in the average marginal tax rate raises the following year’s GDP growth rate by around 0.6% per year.

Det finns en tendens i den svenska debatten att stirra sig blind på den statiska budgeteffekten samt på fördelningseffekter av ändrade skattesatser. Då missar man lätt den viktiga tillväxteffekt som Barro och Redlick finner. Kanske något för våra politiker att beakta, i landet med världens högsta marginalskatter.

Se även inläggen ”Avskaffad värnskatt utan kostnad” och ”Okunnighet om skattesänkningar”.

12 reaktioner på ”Skattesänkningar ökar tillväxten

  1. Om man ska vara riktigt noggrann så har Barro funnit att lägre marginalskatter ökade tillväxten (givet att man hyser tilltro till denna typ av länderstudier). Eftersom vi inte vet exakt hur mekanismen bakom denna tillväxtökning ser ut är det svårt att säga om sambandet även gäller i framtiden. Men nu är jag petig, eller hur.

  2. ”…i landet med världens högsta marginalskatter.”

    …och kanske västvärldens största offentliga sektor, mest socialistiskt indoktrinerade folk, och minst (ut)bildade riksdagsmän :-)

    Niclas, kan man belägga mina fördomar?

  3. Vetenskapare: Angående minst utbildade riksdagsmän, så kan detta blogginlägg om Reinfeldts regering vara av intresse. Innan jag läste det hade jag själv fördomen att sossarnas regering var sämre utbildade, men så är alltså icke fallet.

  4. Om nu petighet premieras så får jag väl påpeka att det som visats är att lägre marginalskatter ökade tillväxten, inte att lägre skatter i allmänhet har denna effekt.

    Jag tycker det är väldigt olyckligt när folk likställer marginalskatter med skatter i allmänhet, eftersom det tyder på att de egentligen bara dryr sig om hur mycket skatt höginkomsttagare betalar.

  5. Egentligen är det väl ganska självklart, även om precisionen i sifforna är närmast löjeväckande.
    Ju mindre ingrepp i individernas ekonomiska agerande, desto mindre effektivitetsförlust.
    Hur kan egentligen variationerna i de genomsnittliga marginalskattesatsernas inverkan på BNP skiljas ut från multiplikatoreffekterna av govenmental spending (brutto, olika ändamål) eller underbalanserade budgetar (netto)?

    Jag bifogar gärna Barros recept från WSJ 22 jan 09:
    Much more focus should be on incentives for people and businesses to invest, produce and work. On the tax side, we should avoid programs that throw money at people and emphasize instead reductions in marginal income-tax rates — especially where these rates are already high and fall on capital income. Eliminating the federal corporate income tax would be brilliant. On the spending side, the main point is that we should not be considering massive public-works programs that do not pass muster from the perspective of cost-benefit analysis. Just as in the 1980s, when extreme supply-side views on tax cuts were unjustified, it is wrong now to think that added government spending is free.

  6. Den här högre tillväxten, skulle den gälla för evigt? Då blir ju den procentuella skillnaden större och större. Verkar orimligt.

  7. Inte alls, William. Jag rekommenderar att du laser Paul Romers arbete om endogen tillvaxt. Jag ska ge dig tva referenser som du kan leta upp och lasa for att forsta:
    Paul Romer (1986). ‘Increasing Returns and Long-Run Growth.’ Journal of Political Economy 90(5), pp. 1002–1037.
    Paul Romer (1990). ‘Endogenous Technical Change.’ Journal of Political Economy 98(5), pp. S71–S102.
    Paul Romer kommer fa Nobelpriset for de har bidragen, forr eller senare, det ar jag beredd att betta pa.

  8. Ping: Per Altenberg – ett liberalare Sverige » Blog Archive » Ekonomipriset till Paul Romer för ekonomisk tillväxt

Kommentarer inaktiverade.