Niclas Berggren 8:37 den 22 June 2009

Adel på utdöende

Ta en titt på denna figur*:

Vilket år dör adeln ut i Sverige, om man extrapolerar? Tycker du, som jag, att dess utdöende är något att hälsa med tillfredsställelse?

*Från Almenberg, Johan och Dreber, Anna (2009). ”Lady and the Trump: Status and Wealth in the Marriage Market.” Kyklos 62(2): 161–181. Se även inlägget ”Adligt namn ger rikedom”.

Jepser 9:01 den 22 juni 2009

Utdöendet går visst långsammare och långsammare, de kvarvarande familjerna är sega (de kopulerar antagligen mycket). Totalt utdöende gissar jag till 2400.
Lennart Regebro 9:48 den 22 juni 2009

Adeln är numera bara en privat klubb utan lagligt stöd, så skulle dom börja dö ut kommer dom bara att dra in fler folk i sin lilla fjantklubb, så att dom kan ha en liten grupp människor som kan känna sig finare än andra.
nonicoclolasos 10:16 den 22 juni 2009

Jepser: Du har rätt i att det ser ut att dröja mycket länge.

Lennart: Det är en intressant fråga, om adel kan skapas idag på privat väg, i meningen att nya familjer börjar kalla sig adliga (och accepteras som sådana av Riddarhuset). Frågan är hur en procedur för detta skulle se ut. (Jag skulle personligen inte tycka om ett sådant förfarande.)
David Bergkvist 12:20 den 22 juni 2009

Sålänge adeln inte har några juridiska förmåner spelar det väl ingen roll hur många adelsfamiljer det finns?
Spillulle 12:22 den 22 juni 2009

Äsch, låt dem hållas. Deras privilegier inskränker sig väl numera till att få gå på kalas i riddarhuset och drömma om fornstora dagar. Det vilar ett löjets skimmer över grevar och baroner, som sig bör.
Howard Hughes 12:59 den 22 juni 2009

Jag tycker det är trevligt med adeln. Vad finns det att ogilla med dem?
nonicoclolasos 16:18 den 22 juni 2009

Jag har väl inte så värst mycket emot adeln egentligen. Sedan 2003 har den ju inga lagliga privilegier (förutom att den, märkligt nog, fortfarande utgör ett rättssubjekt). Det är det viktiga för min del. Det jag trots allt ogillar med adel är dess historia som en särskild grupp människor med ärftliga privilegier. En sådan ordning strider mot den jämlikhetstanke som är fundamental i den liberalism jag omfattar. Det jag möjligen därutöver kan ogilla är de sociala fördelar adelskap fortfarande medför och som nog i hög grad kan härledas till adelns historiska legala ställning och privilegier. Adeln minner om en ojämlik tid som jag är glad att vi i vissa centrala avseenden har lämnat bakom oss. (Monarkin bör för övrigt också avskaffas, enligt mitt förmenande.)
swingthatcat 19:11 den 22 juni 2009

Man kan väl för fan inte sitta och reta sig över dess historia, och tillämpa dagens tänk på forntidens sätt att vara.
Det mest stolliga i det sammanhanget var en figur (jag tror det var en kvinna) som ansåg att gamla testamentet hade en föråldrad kvinnosyn. Hur fan kunde hon veta att den var föråldrad när den skrevs?
Play it cool, NONICOCLOLASOS! Ta semester, drick några bira och ät nåt gott!
nonicoclolasos 19:33 den 22 juni 2009

swingthatcat: Jag dricker inte bira.
Fredrik 20:33 den 22 juni 2009

Niclas: Arvsskatt? Likt Ellingsen, för?
Camilla 21:20 den 22 juni 2009

Så vi tycks nu alla ha åsikten att alla människor är lika mycket värda. Så kan vi återgå till diskussionen om begreppet ”människovärde”. Och varför vi inte vill kännas vid att alla människor är lika ”lite” värda, i världen.
Jag håller med Swing.., tänk om vi kunde börja från scratch, slippa allt gammalt som hänger efter. Sätt alla barn i kommunala skolan och låt dem stöpas!
Benjamin Franklins barnbarn 21:58 den 22 juni 2009

Jag tror att adeln har ersatts med andra hierarkier. Exempelvis är det ingen katastrof att Daniel Westling inte är adlig. Det viktiga är att han ser klassiskt bra ut. En person med klart assymtriska drag eller som kanske var handikappad, skulle inte accepteras. Däremot är det naturligtvis fint att ge bidrag till handikappade och liknande, eftersom det agerandet delvis stärker gränsdragningarna som finns i mångas medvetanden. På ungefär samma sätt som adeln ägnade sig åt välgörenhet mot de fattiga förr i tiden.

Jag tror på människovärdet och är liberal. Det gör att jag försöker att motarbeta de egenskaperna i mig själv som upprätthåller i grunden människofientliga och djuriska hierarkier.
Slavoj Svensk 22:01 den 22 juni 2009

Adel kommer från ädel. Och frågar man Nietzsche skapas värden (och världen) av de besuttna, de starka som benämner och värderar handlingar. Oavsett inställning till adeln, bär vi deras historia i våra kroppar.
nonicoclolasos 7:54 den 23 juni 2009

Fredrik: Jag har planer på att skriva ett blogginlägg om arvsskatt, men låt mig redan nu säga att jag i princip har sympati för den. Dock anser jag att det finns praktiska skäl att hålla den låg – främst pga. dess incitamentseffekter (det finns skäl att tro att människor anstränger sig mindre om de vet att de inte kan ge vidare till barnen), pga. arvs positiva effekter på entreprenörskap (människor som får pengar har möjlighet att göra produktiva satsningar med eget kapital), pga. människors förmåga att kringgå denna skatt (vilket kan anses orättvist, eftersom rika personer lätt lyckas med detta, medan andra i regel inte gör det) och pga. implikationen att också gåvor bör beskattas (annars kommer ändå de flesta att ge bort sina ägodelar före sin död), vilket i sin tur är tveksamt.
Gother 11:08 den 23 juni 2009

Adliga MÄN har forfarande tillgång till Riddarhusets fonder för att finansiera sina universitetsstudier. Observera att det enbart gäller männen. Dessutom är del av adeln riktiga brat pack.
Spillulle 11:52 den 23 juni 2009

Gother, adeln får idag ses som en privat klubb eller förening. Om de väljer att dela ut stipendier till medlemmar enligt medeltida urvalsmekanismer så angår det ingen annan. Sedan kan man ju undra varför de unga adelsdamerna inte gör revolt, men det går väl emot deras uppfostran antar jag.

Det står även dessa individer fritt att utgöra brat pack, och det står oss andra fritt att välja bort dem som umgänge.
Howard Hughes 12:55 den 23 juni 2009

I ärlighetens namn känns det som att brat ofta är nyrika än adliga. Inte för att det direkt spelar roll.
Howard Hughes 12:55 den 23 juni 2009

Ska förstås stå ”oftare”, inte ”ofta”.
Gother 13:49 den 23 juni 2009

Spillulle och Howard:
Mina synpunkter bygger på egna erfarenheter liksom era gör. Tror inte att någon väljer att sluta att ha åsikter med argumentet att det inte angår dem.
Spillulle 15:33 den 23 juni 2009

Klart man ska ha åsikter, Gother. Jag fick bara intrycket att du tyckte att adelns ”studiebidrag” på något sätt borde stoppas med politiska medel. Något jag alltså skulle invända mot.
Daniel 15:40 den 23 juni 2009

Visserligen angår det inte mig men jag skulle spontant uppskatta en godtycklig räfst riktad mot alla manliga medlemmar i riddarhuset.
cj 13:43 den 26 juni 2009

Hyfsat störande diskussion. Fattar verkligen inte den liberala logiken i att önska en grupp människors död. Förstår inte heller vilka sociala fördelar adelskap medför.
nonicoclolasos 17:13 den 26 juni 2009

cj: Jag önskar förstås inte en grupp människors död utan ett fenomens (adelns) död. Om adeln som fenomen över tid, helt av sig själv, försvinner, hälsar jag det med tillfredsställelse, eftersom adel som fenomen, med ärftliga, statligt förlänade privilegier, strider mot den fundamentala liberala jämlikhetstanken. Som jag tidigare påpekat är sedan några år tillbaka dessa lagliga fenomen avskaffade, vilket gör utdöendet mindre angeläget men ändå välkommet, just eftersom adelskap fortfarande medför sociala fördelar i många fall (som säkerligen emanerar från tidigare, statliga privilegier). Det är inte ofta jag sympatiserar med denna författare, men i denna fråga gör jag det.
cj 18:47 den 26 juni 2009

Resonemanget hänger inte ihop – du hänvisar ju till att människorna blir färre?

Vita män är en grupp som historiskt haft ärftligt, statligt förlänade privilegier. Är det då önskvärt att de ”som fenomen” dör ut? Är det inte så att det är deras särställning som ska bekämpas?

Jag har inte mycket till övers för feodalism, eller Riddarhuset för den delen. Man diskuterar generellt alldeles för sällan den märkliga del av vår historia då människors frihet och inflytande bestämdes av kön, rikedom och börd. Men därför tycker jag också att Riddarhuset fyller en viss funktion, i första hand som bisarrt monument över ett monstruöst samhällssystem. Samtidigt har jag själv valt att behålla ett adligt namn eftersom jag anser att man inte som individ ärver den feodala skulden – och inte heller några privilegier. Jag vet fortfarande inte vilka sociala fördelar du pratar om.
nonicoclolasos 8:20 den 27 juni 2009

cj: Ja, men jag menar att jag välkomnar adliga familjers utdöende, i en naturlig process, genom att adel som fenomen därigenom dör ut. Som diagrammet ovan visar pågår sedan länge en sådan process, och det tycker jag är bra. Det innebär inte att jag välkomnar att en adlig individ här och nu dör – men jag beklagar alltså inte om, säg, en viss adlig familj inte fortplantar sig och att det adliga namnet därigenom dör ut.

För ett exempel på adelskapets sociala fördelar, förutom kraftig överrepresentation när det gäller makt och förmögenhet, kan den studie ur vilken diagrammet ovan är hämtad anföras.
Camilla 11:13 den 27 juni 2009

Vissa saker önskar man bara ”dog ut”, andra måste man bekämpa.. Jag förstår cj:s problem med ”adelns naturliga utdöende”, men alternativet vore nog att bl.a. tvinga dem till avståndstagande och namnbyte. Det finns inget enkelt sätt att bekämpa särställningar. Det är alltid mäktiga män i grupp som motsätter sig förändringar.
von 22:05 den 8 januari 2010

Adeln är redan borta genom att dess offentligrättsliga
ställning försvann 2003. Det finns dock ett antal tidigare adliga familjer, men detta är mer ett historiskt kuriosa.
Revolutionär anarkist 5:47 den 27 januari 2010

Ner med adeln! Även fast dom inte har all makt nu ska dom inte tro att dom kan ha kvar dom ägor som dom har roffat till sej av oss vanliga svenkar under historiens lopp.