Tidigare har jag uttryckt glädje över att Carin Jämtin inte längre är biståndsminister. Nu börjar jag starkt oroa mig över att ha henne i Stockholms stadshus. Hon har nämligen tillkännagivit sitt politiska program. Det avskräcker.
Kategoriarkiv: politik
Järnladyns fall
Jag såg just BBC-dokumentären ”The Fall of the Iron Lady”, ett reportage om hur Margaret Thatcher kickades som sittande premiärminister av sitt eget parti efter 11,5 år vid makten. Jag har alltid inspirerats av hennes starka framtoning, elegans, handlingskraft, passion för ekonomisk liberalism och anti-kommunism. Hon blev nog lite megalomanisk på slutet – som när hon meddelade världen:
We have become a grandmother.
Vanligtvis är det bara kungligheter som använder pluralis majestatis. (Detta yttrades 1989, då hennes barnbarn Michael föddes. Han är nu stjärna i amerikansk fotboll.)
Om man bortser från storhetsvansinnet, samt en del icke-triviala politiska misstag vad gäller homofrågor*, skatte- och EU-politik samt Augusto Pinochet, kan jag inte annat än uttrycka min stora beundran för henne. Hon fick mycket gjort, det mesta bra, i en tid då starkt ledarskap behövdes, såväl i Storbritannien som i Europa och världen.
Reinfeldt har mycket att lära av henne, något han snarast behöver ta till sig.
*Men läs om Thatcher om gayikon!
Mer kärnkraft
Som tolvåring var jag starkt engagerad i folkomröstningen om kärnkraft. Jag gick inte bara omkring med en stor Linje 1-knapp med texten ”Energi för Sverige” på utan höll också, med min kompis Johan, ett föredrag på roliga timman i skolan om kärnkraftens välsignelser. För ändamålet hade vi byggt ett kärnkraftverk i papier mâché.
Det gläder mig därför att kärnkraften nu möter mer allmänt gillande igen. Peter Wolodarskis artikel i DN idag tycks mig mycket väsentlig. Han hänvisar till den nya rapporten ”Miljöpolitik utan kostnader?” i vilken denna graf återfinns (s 87):
Wolodarski skriver:
Den visar att den svenska industrins utsläpp av svavel och koldioxid är tillbaka på ungefär samma nivå som år 1913, trots att näringslivet bidrar med nästan 12 gånger mer till bruttonationalprodukten. Utvecklingen illustrerar tydligt att ekonomisk utveckling hänger ihop med miljöförbättrande åtgärder. Under de gångna 100 åren har miljöeffektiviteten ökat kraftigt. Hur blev detta möjligt? I debatten framstår det ibland som om förklaringen ligger i de senaste 15 årens miljöpolitik. Men sanningen är att det handlar om beslut som togs långt tidigare. Utbyggnaden av kärnkraften är huvudförklaringen till trendbrottet i mitten av 1970-talet. Det var då koldioxidkurvan vände brant nedåt, efter att ha stigit under praktiskt taget hela mätperioden. Andra bidragande orsaker är oljekriserna, liksom den ökade användningen av biobränslen på 1980-talet.”
Storbritanniens Gordon Brown och Sveriges Jan Björklund har förstått.
(Se gärna vad jag tidigare har skrivit om de tunga argumenten för vindkraft och om konsumtion av mineralvatten.)
Splittring om fildelning
Moderaterna tycks starkt splittrade i fildelningsfrågan: vissa vill tillåta, andra vill ha förbud. Hur kan personer med samma grundläggande värderingar komma till helt olika slutsatser? Det är inte så konstigt – faktum är att liberaler i alla tider har varit splittrade i frågan om ”intellektuell egendom” och i vilken mån den ska skyddas av staten – och det handlar i hög grad om hur man ska förstå begreppet egendom. Detta visas av min gode vän Tom G. Palmer i dessa två artiklar (i vilka han för övrigt argumenterar principiellt för en tillåtande hållning):
- ”Are Patents and Copyrights Morally Justified? The Philosophy of Property Rights and Ideal Objects”
- ”Intellectual Property: A Non-Posnerian Law and Economics Approach”
Jag rekommenderar annars Oscar Swartz aktuella argumentation i denna fråga, som tangerar F. A. Hayeks syn (uttryckt i The Fatal Conceit):
The difference between [copyrights and patents] and other kinds of property rights is this: while ownership of material goods guides the use of scarce means to their most important uses, in the case of immaterial goods such as literary productions and technological inventions the ability to produce them is also limited, yet once they have come into existence, they can be indefinitely multiplied and can be made scarce only by law in order to create an inducement to produce such ideas. Yet it is not obvious that such forced scarcity is the most effective way to stimulate the human creative process.
Uppdatering: Se Blogges referens till en artikel i Journal of Political Economy i vilken forskarna inte finner stöd för att fildelning minskar cd-försäljningen.
Uppdatering 2: Docent Mårten Schultz reder ut den juridiska terminologin i ett viktigt avseende.
Sarkozy är cool
Pierre Sarkozy, musikproducenten, alltså. Presidentens ena son.
Här ses den yngre sonen, Jean, framför sin äldre bror, Pierre:
Pojkarna lär för övrigt behöva bereda sig på en ny styvmor.
Förändring i amerikansk politik
Se detta utdrag ur The Colbert Report om vad de demokratiska presidentkandidaterna framförallt säger sig vilja uppnå. Låt mig avslöja det: change! Det är nyckelordet för framgång, tycks det.
Andrew Sullivan medverkar också i inslaget. Här kan du läsa hans artikel i The Atlantic om Obama och varför den typ av förändring han representerar tilltalar så många. Och hur den kan förändra bilden av USA i världen:
Consider this hypothetical. It’s November 2008. A young Pakistani Muslim is watching television and sees that this man—Barack Hussein Obama—is the new face of America. In one simple image, America’s soft power has been ratcheted up not a notch, but a logarithm. A brown-skinned man whose father was an African, who grew up in Indonesia and Hawaii, who attended a majority-Muslim school as a boy, is now the alleged enemy. If you wanted the crudest but most effective weapon against the demonization of America that fuels Islamist ideology, Obama’s face gets close. It proves them wrong about what America is in ways no words can.”
Mats Odell bör avgå
Mats Odell har ansvar för försäljningen av ett antal statliga företag. I detta har han misslyckats kapitalt. Jämför med Anders Borg, som har en långt mer komplicerad arbetsuppgift men som trots det har lyckats genomföra ett stort antal viktiga reformer. Jag finner det nu önskvärt att Odell avgår, efter det sjätte avhoppet på nio månader från den enhet som ska ombesörja försäljningen. Han har inte den kompetens som krävs för uppdraget – varken för att sätta samman ett kompetent team (vilket Borg sannerligen har lyckats med) eller för att sköta försäljningen i sig.
Och uppdraget är viktigt. Det är inte statens roll att bedriva kommersiell verksamhet, till att börja med, och genom att sälja företagen frigörs medel för att betala av på statsskulden (vilket är bra i tider av stigande ränta) och för satsningar på infrastruktur, som kommer att gynna svensk ekonomisk utveckling långsiktigt. Se även mitt tidigare inlägg i denna fråga.
Yttrandefrihet och kränkningar
Till skillnad från RFSL och i likhet med John Stuart Mill är jag för yttrandefrihet. Självklart måste personer som anser att äktenskapslagstiftningen endast ska omfatta personer av olika kön få framföra sin uppfattning. Däremot ska de förstås inte få stå oemotsagda.
Att någon känner sig ”kränkt” (o, detta modeord!) är inte ett tillräckligt skäl för inskränkt yttrandefrihet. Feminister känner sig ”kränkta” av underklädesreklam och muslimer känner sig ”kränkta” av satirteckningar av Muhammed. Det får de stå ut med i ett fritt samhälle.
Vem bör bli USA:s nästa president?
Via Johan Norberg finner jag ett test där man kan se hur nära man står de olika amerikanska presidentkandidaterna. Av de kandidater som fortfarande kandiderar och är någorlunda realistiska är min rangordning denna:
- Ron Paul (62 %)
- Rudolph Giuliani (58 %)
- John McCain (56 %)
- Mitt Romney (54 %)
- Barack Obama (50 %)
- Fred Thompson (49 %)
- Hillary Clinton (49 %)
- John Edwards (37 %)
- Mike Huckabee (33 %)
Jag tycks ganska republikansk, trots allt, men att notera är att en republikan också kommer sist.
Uppdatering 1: Se vad Alex Tabarrok (professor på George Mason University) har att säga om den senaste debatten mellan de demokratiska kandidaterna.
Uppdatering 2: Hillary Clintons dryckesvanor gör mig mer positivt inställd till henne.
Familjen som fängelse
Jag är själv mycket lyckligt lottad, i det att jag har en underbar familj på alla sätt och vis. Vi stöttar, hjälper och uppmuntrar varandra i vadhelst vi företar oss och i vadhelst som händer. Men det är viktigt att inte glömma bort att familjen för andra kan vara ett fängelse, en plåga, en destruktiv miljö. Jag påmindes om det när jag igår såg den franska filmen Mon fils à moi i vilken en mor med extremt kontrollbehov driver sin son Julien till förintelsens brant. Utan hejd, och med katastrofala följder. Här kan de beskådas på promenad:
Familjeband är i regel bra, men de bör vara frihetliga till sin karaktär och villkorade. Jag tycker om att så är fallet i Sverige (se figur 1b och figur 1c, som visar familjebandens svaghet i olika länder och regioner, på s. 42–43 i Alberto Alesinas och Paola Giulianos uppsats ”The Power of the Family”). Föräldrar är inte värda respekt om de mentalt eller fysiskt skadar sina barn, och de bör straffas och fråntas vårdnaden i sådana fall.
Uppdatering: Detta är en sajt för ungdomar vars föräldrar inte tillåter dem att leva i enlighet med sin sexuella läggning. Ett hedervärt initiativ.
Står Jahve bakom Huckabee?
Mike Huckabee vann republikanernas interna omröstning i Iowa. Jag har tidigare påpekat att jag ogillar denna presidentkandidat; och jag blev inte mer förtjust efter hans uttalande att han anser sin kampanjs framgångar vara prov på ett gudomligt mirakel:
Utskrift:
There’s only one explanation for it, and it’s not a human one. It’s the same power that helped a little boy with two fish and five loaves feed a crowd of five thousand people. And that’s the only way that our campaign could be doing what it’s doing. And I’m not being facetious, nor am I trying to be trite. There literally are thousands of people across this country who are praying that a little will become much, and it has. And it defies all explanation. It has confounded the pundants, and I’m enjoying every minute of their trying to figure it out. And until they look at it from a … just experience beyond human, they’ll never figure it out. And that’s probably just as well. That’s honestly why it’s happening.”
Om han inte lyckas bli president, ska det tolkas som att Jahve ångrade sig?
Det finns, kära läsare, bisarra inslag i amerikansk politik.
Fallande produktivitet och stigande sysselsättning
Pär Nuder hävdar i en debattartikel i DI (5/1) att produktiviteten i Sverige ”har sjunkit tre kvartal i följd”. Om så är fallet kan det ha samband med att sysselsättningen har ökat. Ny forskning av Ian Dew-Becker och Robert Gordon tyder nämligen på att det inom EU föreligger en negativ korrelation mellan produktivitets- och sysselsättningstillväxt – se deras uppsats ”The Role of Labour-Market Changes In the Slowdown of European Productivity Growth”. Rent intuitivt är detta inte särskilt svårt att förstå. När personer som tidigare inte var sysselsatta pga. låg produktivitet, vilket gjorde dem ointressanta för arbetsgivare, blir sysselsatta blir förstås den genomsnittliga arbetsproduktiviteten lägre.
En fråga är dock om det inte går att kombinera tillväxt i båda variablerna (trots att det allmänna mönstret tyder på motsatsen). En annan fråga är: Om en sådan kombination ter sig svår eller omöjlig, vilken variabel är det klokast att fokusera på? Själv tenderar jag att vara mindre oroad av lägre arbetsproduktivitet, eftersom det i regel torde vara bättre att lågproduktiva arbetar än att de befinner sig i utanförskap. De som redan tidigare var sysselsatta blir ju inte mindre produktiva bara för att lågproduktiva kommer i arbete.
Utdrag ur abstract:
Throughout the postwar era until 1995 labor productivity grew faster in Europe than in the United States. But since 1995, productivity growth in the EU‐15 has slowed while that in the United States has accelerated. But Europe’s productivity growth slowdown was largely offset by faster growth in employment per capita, leaving little difference in growth of output per capita between the EU and US going back to 1980. This paper is about the strong negative tradeoff between productivity and employment growth. We document this tradeoff in the raw data, in regressions that control for the two-way causation between productivity and employment growth, and we show that there is a robust negative correlation between productivity and employment growth across countries and time. …
Using both a calibrated theoretical model and several reduced‐form regressions, we document the strong effects of European policies that raised labour costs, such as the tax wedge, employment and product market regulation, unemployment compensation, and union density, in causing employment to fall and productivity to rise before 1995, and for this process to be reversed after 1995.”
Två kamrar i riksdagen?
Professor Roger Congleton argumenterar i ”On the Merits of Bicameral Legislatures” för att lagstiftande församlingar ska bestå av två kammare. Abstract:
Some ‘democrats’ have argued that bicameral systems are undemocratic, insofar as voters in different regions or member states have disproportionate representation in one of the chambers. Others have argued that the bicameral structure is redundant insofar as elections ultimately determine the members of each chamber. This paper argues that bicameralism serves a useful constitutional purpose that is neither undemocratic nor redundant. Unbiased forms of bicameralism tend to make public policy more predictable and more, rather than less, faithful to voter preferences. Statistical evidence from the Danish parliamentary reform of 1953 and the Swedish parliamentary reform of 1970 demonstrates that bicameral legislatures tend to have more predictable public policy that better reflect longterm voter demands than unicameral legislatures in partisan polities.”
Jag är sympatiskt inställd till att utöka riksdagen med ytterligare en kammare, tillsatt på annat sätt än den nuvarande.
Uppdatering: Ny forskning av Bjørnskov, Dreher och Fischer visar att tvåkammarsystem är förknippade med högra lycka i befolkningen.
Skönhet och politisk framgång
The Economist skriver för andra gången om min, Henrik Jordahls och Panu Poutvaaras forskning om skönhetens betydelse i politiken:
Lo and behold, the more beautiful candidates, as ranked by people who knew nothing of Finland’s internal politics, tended to have been the more successful—though in this case, unlike Dr Hamermesh’s economic results, the effect was larger for women than for men.
Den tidigare artikeln återfinns här; och vår mest aktuella version av uppsatsen återfinns här. Abstract:
We study the role of beauty in politics using candidate photos that figured prominently in electoral campaigns. Our investigation is based on visual assessments of 1,929 Finnish political candidates from 10,011 respondents (of which 3,708 were Finnish). As Finland has a proportional electoral system with a relatively large number of female candidates, we are able to perform a systematic study of gender differences, and to compare the electoral success of non-incumbent candidates representing the same party. An increase in beauty by one standard deviation is associated with an increase of 17–20% in the number of votes for the average non-incumbent candidate. The relationship is virtually always statistically significant for female candidates, and in most specifications also for male candidates. When interpreting our results, we also evaluate alternative explanations of why beauty matters.
Att förfalska vem man är
Ibland ser man på och berättar om sig själv på ett sätt som kanske inte är helt korrekt. Man vill att man ska vara och uppfattas på ett visst sätt, även om man någonstans inser att det inte är ett rättvisande sätt. Man preferensförfalskar, medvetet eller omedvetet, för att uppnå sociala fördelar. Och ibland t.o.m. attackerar man det man ogillar i sig själv för att ännu tydligare försöka framstå som det motsatta.
Man kan t.ex. ha en homosexuell läggning utan att identifiera sig som homosexuell. Apropå ex-senator Larry Craig, som hävdar att ”I am not gay”.
En amerikansk forskare kartlade på 1960-talet män som hade sex med andra män på offentliga toaletter. Han fann bl.a. följande:
… that 54 percent of the men were married and living with their wives. He found 38 percent considered themselves neither bisexual nor homosexual. The men wanted a sexual release that was quick and would not endanger their standing with their family or society. Just 14 percent of the men identified themselves as living-in-the-open homosexuals.
Stark ekonomi ger politisk framgång
Greg Mankiw visar ett diagram som antyder att ju bättre ekonomisk utveckling, desto större framgång får sittande presidenter i val i USA:
Detta resultat stöds av en hel del forskning – se Douglas Hibbs forskningsöversikt.
Men gäller inte detta samband i Sverige? I så fall undrar man om regeringen Reinfeldt inte snart bör börja få ökat stöd i opinionen. Ekonomin går ju bättre än på mycket länge. Det bör mer än väl kompensera för en del tabbar på andra områden, tycker jag.
Lästips: ekonomiska expertrapporter
Glädjande nog återinrättas Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) i Finansdepartementet. De rapporter som redan har tagits fram kan alla hämtas här för läsning.
Om jag ska rekommendera en får det bli en rapport som två goda vänner och tidigare doktorandkollegor till mig på Handelshögskolan, Fredrik Bergström och Mikael Sandström, skrev 2001, ”Konkurrens bildar skola – en ESO-rapport om friskolornas betydelse för de kommunala skolorna”. Den redovisar forskning, publicerad i Journal of Public Economics, som finner att friskolor tenderar att öka kvaliteten också i de kommunala skolorna genom konkurrens.
Naomi Klein, kriser och liberaliseringar
Naomi Kleins nya bok Chockdoktrinen har uppmärksammats mycket i media. Johan Norberg skriver i DI idag om den:
Naomi Kleins tes är enkel: Nyliberalism och fria marknader är djupt impopulära, så därför kan de bara drivas igenom när befolkningar är chockade och desorienterade av en naturkatastrof, ett krig eller en militärkupp. Så över hela världen har liberala reformer gått hand i hand med väldig brutalitet och hänsynslöshet – från Chile till Kina – för att företagen ska kunna sko sig på de fattigas bekostnad. Och mannen bakom konspirationen är den amerikanske ekonomen Milton Friedman.
Men ligger det inte något i det Klein säger? Inte förstås i hennes bisarra anklagelser mot Milton Friedman; men är det inte i kriser som en potential för liberaliserande reformer finns, när folk inser att något måste göras för att förbättra situationen?
Bryan Caplan argumenterar i ”The Idea Trap” för att detta är en felsyn:
If I am right about the idea trap, then advocates of free-market reforms should always root for good times and marginal improvements. … Depression and disarray benefit the Lenins of the world. That is when the public is most receptive to nonsense, to scapegoating sneaky foreigners and greedy corporations. The voice of reason, in contrast, gets its most sympathetic hearing when things are running smoothly, so the public is calm enough to think rationally about how to improve on the status quo, and maybe even appreciate how much their favorite scapegoats do for them.
Det är, menar Caplan, idéer som spelar roll för vilken politik som förs, och goda idéer tas bäst emot i goda, lugna tider.
Läs också Tyler Cowens recension av boken.
Polygami nästa?
Så här sa Alf Svensson 1990:
Homosexäktenskap slår sönder grunden för hela familjerätten. … Har man väl accepterat homosexäktenskap återstår inte längre några rationella skäl att inte tillåta månggifte – polygami. [SvD 1990-06-20]
Detta sas i diskussionen om partnerskapslagen, som kristdemokraterna våldsamt motsatte sig (men nu, märkligt nog, accepterar). Samma argument upprepas nu av Göran Hägglund i diskussionen om en könsneutral äktenskapsbalk. Men stämmer argumentet?
Det finns två skäl att förvänta sig att det inte stämmer och ett skäl att anse det svagt även om det stämmer.
Primo: Det finns rationella argument för och emot olika ändringar av äktenskapsbalken. Att acceptera en ändring innebär inte att man per automatik accepterar, eller bör acceptera, en annan ändring. När det gäller polygama äktenskap har argument framförts för och emot sådana, och dessa bör utvärderas separat från argument för och emot äktenskap mellan två personer av samma kön. T.ex. brukar framföras att polygama relationer i regel bygger på exploatering av den svagare parten, kvinnorna, och att polygama relationer tenderar att leda till social oro, genom att det en del män blir utan kvinna och därmed blir allmänt asociala och bråkiga. Inget av dessa argument gäller för könsneutrala äktenskap: man kan acceptera sådana äktenskap utan att acceptera polygama äktenskap, på rationell grund.
Secundo: Även om det inte funnes rationella argument mot polygama äktenskap är det osannolikt att de skulle införas i Sverige, av sociala skäl. En grundläggande politisk reform uppkommer inte hursomhelst utan kräver något slags rörelse med tilltal hos eller förankring i makteliten. Det tycks inte finnas några starka grupper som kräver polygami i Sverige idag. Se vidare ”Same-Sex Marriage and Slippery Slopes” av professor Eugene Volokh.
Tertio: Personligen anser jag alltså att det finns rationella argument mot polygama äktenskap som inte är applicerbara på äktenskap mellan två personer av samma kön och att det av rent sociala skäl inte är sannolikt att polygama äktenskap kommer att införas i Sverige inom överskådlig tid, ens om det inte funnes rationella argument mot sådana äktenskap. Men jag anser också att de rationella argumenten mot polygama äktenskap är svaga. Dvs. om polygama äktenskap skulle införas tror jag inte att det skulle medföra några större kostnader (ty de som vill leva polygamt gör det sannolikt även utan en lag; antagligen kommer mycket få att leva polygamt även med en lag; jag ser inte kvinnor som viljelösa offer och tvång kan hursomhelst beivras) – däremot fördelar för dem som önskar leva så och deras barn. Se vidare Bryan Caplans argumentation i denna fråga.
Sett i detta perspektiv är kristdemokraternas argumentation märklig. De tycks säga: ”Det finns inga rationella argument mot polygama äktenskap, därför kommer de att införas”. Men om det inte finns några sådana argument (vilket det finns, även om jag anser dem svaga, men det behöver ju inte kristdemokrater anse), varför bör polygama äktenskap inte införas? Om de skulle införas trots starka rationella argument mot deras införande, pga. en social kraft av något slag, vore det förstås oroväckande, men som punkt ett och två ovan klargör är detta scenario inte plausibelt.
Så kristdemokraterna är helt fel ute i denna debatt. Polygama äktenskap kommer inte att införas på länge i Sverige; och även om de införs är det inget större problem.
Låt mig avsluta med att påpeka att jag finner det ohederligt av kristdemokraterna att använda incest- och polygamiargumenten mot en könsneutral äktenskapsbalk. De låtsas som om frågorna måste analyseras på samma sätt. Så är, som visats ovan, inte alls fallet. Man kan, som jag, komma fram till att flera förändringar är att föredra, men då på basis av rationell argumentation i varje enskilt fall. Antagligen uttrycker de sig som de gör för att försöka utnyttja människors emotionella antipati mot incent och polygami, nu när de märker att en majoritet av svenskarna är för en könsneutral äktenskapsbalk. ”Acceptera könsneutrala äktenskap och ni får allt det andra”. Ohederligt och osmakligt.
(Se gärna vidare min lilla text ”Det sluttande planet: köns- och antalsneutrala äktenskap”.)
Ett argument för den europeiska arbetsmarknadsmodellen
Allmänt sett har jag tenderat att försvara den amerikanska arbetsmarknadsmodellen pga. låga inträdeshinder för lågproduktiv arbetskraft, dvs. ”låga löner men många jobb”. Den europeiska modellen, i hög grad direkt påverkad av fackföreningars inflytande men också, i vissa länder, av lagstiftning, har istället inneburit höga lägstalöner och arbetslös, lågproduktiv arbetskraft. Jag tror att det i allmänhet ger högre välfärd att ha ett lågbetalt jobb än att leva på bidrag.
Nå, vid mitt senaste besök i USA fick jag mig en funderare som gör mig mindre negativ till den europeiska modellen. När jag skulle byta flygplan på O’Hare möttes jag av lågproduktiv arbetskraft i bagagehanteringen. De verkade inte förstå eller bry sig om att jag var angelägen om att få med mitt bagage på den strax därefter avgående flighten till New Orleans. De bara stod och glodde. Då slog det mig att en fördel med den europeiska modellen är att man som konsument inte möter denna typ av inkompetent personal särskilt ofta. Här är denna typ av personer arbetslösa istället. Hemskt för dem, givetvis, men detta får vägas mot en högre kvalitet och produktivitet i produktionen av varor och tjänster. Som konsument vill jag inte möta total inkompetens.
Nå, jag är nog trots allt fortfarande mer förtjust i den amerikanska än i den europeiska modellen, men i mindre grad nu än tidigare.
Stark sysselsättningsökning
Jag har länge förundrats över regeringens dåliga stöd i opinionen. Dels kan det bero på en svag ledarstil hos statsministern; dels kan det bero på alla skandaler. Men sakpolitiskt tycker jag ändå att det mesta talar för regeringen. Särskilt den starka sysselsättningsutvecklingen, som torde noteras och uppskattas av de 260 000 som har fått eller får jobb 2005–2008 och deras anhöriga. Bara i år ökar sysselsättningen med 105 000 personer, den största ökningen sedan 1976. Och enligt Konjunkturinstitutet beror ungefär 1/3 av ökningen på regeringens åtgärder. Bör inte detta belönas?
Diagram från DI över förändringen av sysselsatta i tusental:
Tilläggas kan att denna sysselsättningsökning troligen är en stor förklaring till den väntade jämnare inkomstfördelningen, något som svenskar också brukar uppskatta.
Två presidentkandidater
Mike Huckabee och Ron Paul aspirerar båda på att bli republikanernas presidentkandidat inför valet 2008. Huckabee är en fanatisk kristen, homofob och dessutom skattehöjare; Paul, däremot, är ”nyliberal”. Ingen tvekan om vem jag föredrar av dessa två. Se John Stossel intervjua Paul:
Kampen om presidentämbetet
Nu talas det mest om Hillary, Barack, Mitt och Rudy. Du har väl inte glömt den förra presidentvalskampanjen i USA, där slaget stod mellan George W. Bush och John Kerry? Återuppliva minnet genom att se dem gemensamt sjunga den fina visan ”This Land”. (Hillary dyker förresten upp i videon hon också.)
Bort med monarkin
I moderaternas nya handlingsprogram fastslås att monarkin ska bevaras. En olycklig hållning. Vilhelm Moberg hade så rätt i i Därför är jag republikan (1955):
I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person: I närvaro av en medlem av kungahuset har de alldeles tappat koncepterna och stått där som förvandlade och stammat i förvirring och betett sig på ett sätt som närmast kan kallas fjantigt. Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den böjda ryggen inför överheten.
Tyvärr måste jag meddela att jag nyligen reste mig upp för kronprinsessan på Kungliga Operan. Det gick av bara farten, jag hann inte tänka efter! Ack, ack. Däremot sjöng jag inte med i Kungssången då en god vän disputerade. (”Och all din tro till honom sätt” – wtf?!)
Vilket parti sympatiserar du med?
Jag genomförde just Axess aktuella partitest. Jag försöker se mig som oberoende tänkare (pretto, jag vet), men jag tycks nära sammanlänkad med i synnerhet ett parti. Mitt resultat (klicka för större storlek):
De rika drar ifrån
Min gode vän och kollega Daniel Waldenström på IFN bedriver tillsammans med Jesper Roine på Handelshögskolan mycket intressant forskning om förmögenhetsfördelningens utveckling i Sverige. I en ny studie finner de att den rikaste en procenten av hushållen sedan 1980 kraftigt har ökat sin andel av den totala privata förmögenheten (från knappt 20 procent till 25-40 procent, beroende på hur man räknar) och att den officiella SCB-statistiken i stort sett helt missar denna förändring.
Utvecklingen fångas bra i detta diagram från uppsatsen (klicka för större storlek):
Är det ett problem att de allra rikaste hushållen äger en allt större andel av den totala privata förmögenheten? För att besvara frågan anser jag att tre delfrågor först måste analyseras:
- Hur påverkar en större förmögenhetskoncentration ekonomisk utveckling och tillväxt?
- Hur påverkar en större förmögenhetskoncentration rättvisan?
- Även om en större förmögenhetskoncentration bedöms vara negativ när punkt 1 och 2 har tagits i beaktande, finns det möjlighet till rimlig kostnad att med ekonomisk-politiska medel minska den?
Själv anser jag att det ligger mycket i punkt 3: institutionell konkurrens gör det svårt att t.ex. hårdbeskatta de mest förmögna. Vad gäller punkt 1 är jag osäker men tror att en större förmögenhetskoncentration kan vara bra av det skälet att den reflekterar att mer resurser finns i händerna på de uppenbart ekonomiskt kompetenta. Vad gäller punkt 2 noterar jag bara att ”rättvisa” är ett komplext begrepp som enligt min mening inte är synonymt med ”jämlik fördelning”.
Jag finner alltså inte förmögenhetsfördelningens utveckling problematisk. Däremot kan vänsterpartiernas reaktion bli problematisk, om de kommer till makten.
Uppdatering: Utmärkt kommentar av PJ Anders Linder. Se även diskussionen i Agenda, där min kollega Andreas ger en initierad kommentar (till skillnad från Marita Ulvskog).
Är omfördelning viktig?
Ekonomipristagaren Robert Lucas har följande att säga om omfördelning av inkomster och förmögenheter:
Of the tendencies that are harmful to sound economics, the most seductive, and in my opinion the most poisonous, is to focus on questions of distribution. … But of the vast increase in the well-being of hundreds of millions of people that has occurred in the 200-year course of the industrial revolution to date, virtually none of it can be attributed to the direct redistribution of resources from rich to poor. The potential for improving the lives of poor people by finding different ways of distributing current production is nothing compared to the apparently limitless potential of increasing production.
Denna syn torde i stora drag stämma väl överens med analysen i den nya boken Den kapitalistiska välfärdsstaten av Andreas Bergh, som varmt rekommenderas (främst boken, men även dr Bergh).
Ty Sverige var relativt jämlikt redan före välfärdsstatens omfattande omfördelningsverksamhet.
Det är inte bara Förintelsen som förnekas i Iran
Irans president Ahmadinejad var nyligen i USA. Han hade bl.a. detta att säga:
In Iran we don’t have homosexuals like in your country. In Iran we do not have this phenomenon, I don’t know who has told you that we have it.
Bra kommentar av Andrew Sullivan.
Glad i hatten
Nu när Schenström och Pihlblad har friats från brottsmisstankar drar jag mig till minnes det intressanta uttrycket glad i hatten. Jag vill också vara glad i hatten. Uttrycket utgör för övrigt grund för den mest insiktsfulla analysen av händelseförloppet. (Läs även övriga texter av Igitur – en språkets mästare!)
Rättvisan ökar
Pär Nuder och andra mot regeringen hätskt inställda personer tycks med emfas och en aldrig sinande energi hävda att ”orättvisan” ökar i Sverige. Om vi för ett ögonblick bortser från att begreppet rättvisa är komplext och på intet sätt synonymt med, och kanske inte ens relaterat till, fördelningen av inkomster och förmögenheter, kan följande lilla diagram ur Finansplanen nog intressera. Kanske inte Pär Nuder, som främst är retoriker, men oss andra.
Nämen, är det inte så att ojämlikheten, mätt enligt Ginikoefficienten, beräknas minska i Sverige detta år? Och är det inte så att ojämlikheten har ökat rejält under Pär Nuders och hans partis tid vid makten? Hur var det nu med rättvisan?
Höjd a-kassa och arbetslöshet
Socialdemokraterna lovar höjd a-kassa om de vinner nästa val. De har kritiserat regeringens sänkning, som syftar till lägre arbetslöshet, genom att ständigt ifrågasätta att ersättningsnivån spelar roll för hur aktivt arbetslösa söker nya jobb. Ny forskning av de finska nationalekonomerna Uusitalo och Verho visar dock att höjningen av a-kassan i Finland 2003 kan relateras till färre i arbete och en månads längre arbetslöshet. Är det utfallet ”rättvist”?
Abstract:
In January 2003, the unemployment benefits in Finland were increased for workers with long employment histories. The average benefit increase was 15 per cent for the first 150 days of the unemployment spell. In this paper we evaluate the effect of the benefit increase on the duration of unemployment by comparing the changes in the re-employment hazard profiles among the unemployed who became eligible for the increased benefits to the changes in a comparison group whose benefit structure remained unchanged. We find that the benefit increase reduced the re-employment hazards at the beginning of the unemployment spell. The effect disappears after the eligibility period for the increased benefit expires.
Bistånd och tillväxt
Från Dagens Industri:
Att bistånd saknar effekt på ekonomisk tillväxt i fattiga länder må vara ett kontroversiellt påstående, men saknar inte stöd i vetenskapliga studier. Danske ekonomiprofessorn Martin Paldam vid Århus universitet har granskat hundratals forskarrapporter om biståndets effekt och fördelning i världen.
‘Det finns inget samband mellan bistånd och ekonomisk tillväxt. Varje studie eller teoretisk modell som hävdar detta kollapsar när resultaten ska reproduceras. Detta vet alla som jobbar med bistånd, men det är mycket pinsamt, så alla försöker hela tiden förklara bort det. Och det mest pinsamma är att fattigdomsminskningen kommer ur globalisering och kapitalism. Kina och Indien får inget bistånd’, säger Paldam.”
Se också ”Can Foreign Aid Buy Growth?” av professor William Easterly.
Nationalekonomerna Berg, Bjørnskov och Holm finner dock i en ny studie att medan bistånd i allmänhet inte har en positiv tillväxteffekt kan en sådan effekt skönjas i länder där skuldsättningen till utlandet är hög.
Carin Jämtin om demokrati
Jag är personligen mycket glad för att vår biståndsminister numera heter Gunilla Carlsson och inte Carin Jämtin.
DN: Ska länder som inte är demokratiska få bistånd?
Jämtin: Vad är ett demokratiskt land? Det är en sådan fråga som även professorerna på de kändaste universiteten tvistar om. De enda demokratier som finns i världen är väl Sverige och Norge och några stycken till.
På de kändaste universiteten, minsann!
Det finns inga mänskliga rättigheter
Jag tycker inte om begreppet ”mänskliga rättigheter”, av två skäl:
- Det rymmer en metafysisk föreställning, att det finns rättigheter som existerar utan lagstiftning eller annan konvention. Faktum är att det inte finns några rättigheter ”där ute” som svävar runt. En rättighet uppkommer när den etableras i en lag eller annan konvention. Vi kan ha moraliska värderingar som individer, som säger att en viss rättighet bör skapas. Värderingarna i sig skapar dock inte rättigheten i fråga.
- Ordet ”mänskliga” är ett konstigt tillägg. Antingen existerar en rättighet eller också så existerar den inte. Om den existerar berör den människor, varför alla rättigheter är ”mänskliga”. Det finns ingen anledning att säga något mer.
Med detta sagt vill jag understryka att jag som liberal är en stark förespråkare av vissa rättigheter. Se gärna min artikel ”Legal Positivism and Property Rights: A Critique of Hayek and Peczenik.”
Hayek och könsneutral äktenskapsbalk
Det finns, även i det sekulariserade och socialt progressiva Sverige, vissa som tvekar inför en könsneutral äktenskapsbalk, dvs. inför att låta homosexuella par omfattas av exakt samma lagstiftning på samlevnadsområdet som heterosexuella par. Ofta åberopas traditionen: ”det har alltid varit på ett visst sätt och därför ska det förbli på det sättet”.
Intressant nog menar Jonathan Rauch att F. A. Hayek, som överlag var motståndare till stora och radikala samhällsförändringar, kan anföras för att argumentera mot traditionalism i just äktenskapsfrågan. Hayek insåg att lagars utformning kan vara resultatet av att makthavare har haft en inskränkt, snäv och orättfärdig syn på saker och ting.
Det förtjänar att påpekas att Hayek inte var konservativ utan en klassisk liberal.
Jesus som politiker?
Enligt Venezuelas president var Jesus socialist. George Bush tycks snarare anse att Jesus var ärkekonservativ. Båda dessa tolkningar talar för att man ska strunta i Jesus.
Reinfeldt bör lära av Thatcher
Moderaterna fortsätter att gå ner i opinionsmätningarna. En förklaring tror jag är Fredrik Reinfeldts svaga ledarstil, som gör att regeringen uppfattas som icke statsmannamässig. Han har en del att lära av Margaret Thatcher.
Dels är det viktigt att hålla stora tal med fyndiga, slagkraftiga och tuffa formuleringar:
Dels är det viktigt att ha självförtroende, att tro på det man gör, att tala med passion, att ta kommandot och att inte låta sig hunsas av journalister och andra.
Med denna inspiration i bagaget tror jag att Reinfeldt kan komma igen och bli poppis.
Åslund om Ryssland
Vill man förstå vad som händer i Ryssland, såväl ekonomiskt som politiskt, bör man läsa vad Anders Åslund har att säga om saken.
Byte av tidning
Efter många års prenumeration har jag sagt upp Dagens Nyheter. Skälen är i huvudsak tre.
- Kultursidans vänsterpropaganda. Två lågvattenmärken på senare tid uppmärksammas här och här. (Läs förresten Tyler Cowens recension av Naomi Kleins bok.)
- Lördagskryssets försämring.
- Den pappersmängd som måste bäras ut till soprummet.
Istället har jag börjat prenumerera på en annan tidning. Much to be preferred!
Alkoholskatters kostnader
Juan Non-Volokh framför en viktig poäng om alkoholskatter:
Yet Kleiman seems to ignore the substantial benefits of moderate alcohol consumption (see also here, here, and here). Insofar as taxation would reduce drinking by non-problem drinkers, it will also reduce the sizable benefits that many of these drinkers would receive from alcohol. While Kleiman asserts the external costs of alcohol consumption are significant, this figure is meaningless unless he also includes the benefits of alcohol consumption. The typical drink not only has external costs of zero – as Kleiman admits – it probably also has net benefits that are greater than zero.
Varje år publicerar DN Debatt nykterhetsaposteln Anders Johnsons kalkyl över alkoholens kostnader. En skandal varje gång, eftersom han inte beaktar alkoholens intäkter (i vid mening). Se även min lilla text ”The Cardinal Error of Paternalism” på detta tema samt Henrik Jordahls analys av förslaget att införa en fettskatt.
John Stuart Mill är inspirerande
Från On Liberty:
The only freedom which deserves the name, is that of pursuing our own good in our own way, so long as we do not attempt to deprive others of theirs, or impede their efforts to obtain it. Each is the proper guardian of his own health, whether bodily, or mental and spiritual. Mankind are greater gainers by suffering each other to live as seems good to themselves, than by compelling each to live as seems good to the rest.
Annorlunda argument för abort
En bok som har påverkat mig mycket är Rethinking Life & Death: The Collapse of Our Traditional Ethics av Peter Singer. Den gör effektivt upp med en förlegad kristen medicinsk etik och lanserar ett djärvt och tilltalande alternativ.
Han presenterar bl.a. ett annorlunda argument för att tillåta aborter. Han börjar med att formulera argumentet mot aborter:
First Premise: It is wrong to take innocent human life.
Second Premise: From conception onwards, the embryo or fetus is innocent, human and alive.
Conclusion: It is wrong to take the life of the embryo or fetus.
Singer konstaterar att de flesta som förespråkar att aborter ska tillåtas attackerar den andra premissen – de försöker hävda att fostret före en viss tidpunkt inte är ”människa” och att det därför, före tidpunkten då det blir ”människa”, kan få dödas.
Men Singer kritiserar övertygande detta synsätt och menar att en rätt till abort istället bör försvaras genom att attackera den första premissen. Det är inte alltid fel att ta oskyldigt mänskligt liv – inte när ”mänskligt” bara förstås som en beskrivning av en medlem av Homo Sapiens. Singer gör skillnad på ”människa” i denna mening och ”person”, som är en rationell och självmedveten varelse. Det är alltid fel att döda en person, men inte alltid fel att döda en människa. Ett foster är inte en person.
Dörren i mitt pojkrum
Ska man bojkotta barnarbete?
Det har avslöjats att vissa av H&M:s kläder är gjorda av bomull som härrör från barnarbete. Bör man därför i protest sluta att köpa dessa kläder? Och bör H&M sluta använda denna bomull? Nej, det finns begränsat vetenskapligt stöd för att sådana åtgärder gynnar barnen i fattiga länder. Tvärtom kan de missgynnas därav.
Nationalekonomen Eric Edmonds konstaterar i en forskningsöversikt om barnarbete att det finns väldigt lite empirisk forskning om vilka effekterna av köpbojkotter är på barnarbetares välfärd. Men han påpekar att det finns klara risker med bojkotter:
The potential for unintended consequence is not limited to consumer boycotts. In general, it is not clear what types of policies these sanctions, threats, or boycotts are trying to affect, and it is hard to distinguish whether they reflect a genuine interest in the wellbeing of children in poor countries or are forms of hidden protectionism with all of these policies. When policies aim to restrict the employment options open to children, they can in turn have a depressive effect on child wages. If bans are not completely successful in eliminating or affecting enforced policies to prevent child labor, they may make child labor worse in two ways. More children may need to work to compensate for lost income, or children may be reallocated to sectors where monitoring is more difficult (see Basu 2005 for a formal discussion). It is not obvious that children are better off working in non-export sectors or underground. Scientific evidence on what happens to children displaced from export sectors is essentially nonexistent even in the most publicized prohibitions on the employment of children owing to the threat of sanctions involving Bangladeshi Garment industry and Pakistani soccer balls (see Elliott and Freeman 2003 for a description of both cases, pp. 112-115). In the case of Bangladesh, some suggest that most displaced child laborers went to work for lower wages in garment factories that did not produce for export while others describe children displaced into prostitution and stone crushing. However, it is unclear on what scale these diversions occur and whether they might be offset by improvements in other children’s lives.
Tills kunskap föreligger om vilka konsekvenserna av köpbojkotter är för barn i fattiga länder, tycker jag att det är försvarbart av H&M att fortsätta sälja, och av konsumenter att fortsätta köpa, produkter med innehåll som härrör från barnarbete. Inte för att barnarbete i sig är bra utan därför att minskad försäljning av barnarbetares produkter riskerar att försämra livet för barnarbetarna.
Jämför med Dr Vlachos analys av rättevisemärkning.
Uppdatering: Läs mer om hemska konsekvenser av välmenande åtgärder i Bangladesh.
Politisk kompass
Har du testat hur din politiska kompass ser ut? Min visade sig se ut så här:
Ideologi och statens storlek
Vad förklarar statens storlek i olika länder? Nationalekonomerna Pickering och Rockey finner stöd för att medianväljarens ideologi kan utgöra en förklaringsfaktor. Abstract:
We analyze the impact of ideology on the size of government. In a simple model the government sets redistribution and provision of public services according to the preferences of the median voter, for whom private consumption is a necessity. Ideology is defined on preferences for public services and the impact of ideology upon the size of government increases with mean income. In empirical work ideology is measured using data based on party manifestos. Much of the increases and divergence in government size observed across OECD countries can be explained by the interaction of ideology and mean income.
Se t.ex. detta diagram (klicka på det för att få större storlek):
Frågan är vad som bestämmer medianväljarens ideologi.
Porr och våldtäkt
En studie indikerar att ökad porrtillgång har kommit till stånd samtidigt som våldtäkterna har gått ner. Abstract:
The incidence of rape in the United States has declined 85% in the past 25 years while access to pornography has become freely available to teenagers and adults. The Nixon and Reagan Commissions tried to show that exposure to pornographic materials produced social violence. The reverse may be true: that pornography has reduced social violence.
En annan studie indikerar att ökad porrtillgång via Internet är relaterad till en minskning av förekomsten av våldtäkter. Utdrag ur abstract:
The arrival of the internet caused a large decline in both the pecuniary and non-pecuniary costs of accessing pornography. Using state-level panel data from 1998-2003, I find that the arrival of the internet was associated with a reduction in rape incidence. … These results, which suggest that pornography and rape are substitutes, are in contrast with most previous literature. However, earlier population-level studies do not control adequately for many omitted variables, including the age distribution of the population, and most laboratory studies simply do not allow for potential substitutability between pornography and rape.
Något för radikalfeminister och kristna porrmotståndare att bita i.
Kan en liberal försvara rökförbud?
Som mycket liberal är jag synnerligen skeptisk till förbud av olika slag. Men jag är också konsekvensetiker, dvs. jag försvarar inte liberala uppfattningar på ett dogmatiskt sätt utan försöker i varje fall pröva om en icke-liberal hållning inte kan vara bättre för människors lycka. Mot den bakgrunden kan jag meddela att jag stöder rökförbud på restauranger och barer.
Grundorsaken är att jag anser att det föreligger en ineffektivitet som gör att rökning utan förbud fortsätter trots att de flesta inte vill att rökning ska fortsätta. Nationalekonomerna Poutvaara och Siemers förklarar argumentet mer i detalj. Abstract:
We study the social interaction of non-smokers and smokers as a sequential game, incorporating insights from social psychology and experimental economics into an economic model. Social norms affect human behavior such that non-smokers do not ask smokers to stop smoking and stay with them, even though disutility from smoking exceeds utility from social interaction. Overall, smoking is unduly often accepted when accommodating smoking is the social norm. The introduction of smoking and non-smoking areas does not overcome this specific inefficiency. We conclude that smoking bans may represent a required (second-best) policy.
Dessutom visar undersökningar att uppemot 90 procent stöder ett rökförbud ex post, även en majoritet av rökarna själva. Jag anser att hållningar som innebär att man motsätter sig (approximativa) Paretoförbättringar är suspekta.
Uppdatering: Uppsatsen är publicerad i Journal of Health Economics.
Vidal om Reagan
Gore Vidal om Ronald Reagan:
I heard bad news on the way over here: the Ronald Reagan Presidential Library was just destroyed by fire, and, tragically, both books were a total loss. Worse yet, he wasn’t finished coloring the second one.
Mindre hysteri i klimatfrågan
Jag finner den nuvarande allmänna hållningen i klimatfrågan suspekt. Ty:
1. Jag är inte helt övertygad om att människan orsakar stora klimatförändringar. Jag misstänker att många, inklusive forskare, älskar en möjlighet att få ställa och styra och spela roll (det har många fått för sig ger livet mening). Men att ställa och styra och spela roll har ofta inte altruistisk utan egoistisk grund och kan leda till ensidighet och överdrifter i sakfrågor. Jag ser det som väsentligt att det finns ifrågasättande röster. Alla får inte hoppa upp på den nya religionens triumfvagn och ropa halleluja så fort FN-experter som älskar att ställa och styra och spela roll säger något. Jag är i detta avseende orolig för barn och ungdomar, som indoktrineras att inte ifrågasätta de nya dogmerna.
2. Även om dogmerna är sanna är det nyttigt att de ifrågasätts, som John Stuart Mill argumenterade för i On Liberty:
However unwillingly a person who has a strong opinion may admit the possibility that his opinion may be false, he ought to be moved by the consideration that however true it may be, if it is not fully, frequently, and fearlessly discussed, it will be held as a dead dogma, not a living truth.
Och även om de är sanna har jag personligen inget emot högre medeltemperatur. Sverige är för kallt ändå. De områden som drabbas negativt gör det långsamt, vilket möjliggör gradvis mänsklig anpassning. No big deal.
3. De som tror på och håller med FN:s klimatplanel och bör fundera på kärnkraft som ett alternativ till fossila bränslen och bör rent allmänt vara öppna för rationell analys – vilket bl.a. innefattar att analysera alternativkostnaden av att förhindra klimatförändring. Kan inte pengarna användas bättre? (Rationell analys lyste för övrigt med sin frånvaro då en kvinna i Aktuellt härförleden ville få oss alla att äta vår egenodlade mat, för ”det är bäst för miljön”. Å, så härligt att få ställa och styra och spela roll! Men kvinnan verkade inte känna till att det finns goda argument för att dagens ordning med handel och transporter är bättre för miljön än lokala odlingar.)
Uppdatering: Statsvetaren Peter Santesson-Wilson analyserar skickligt utopismen i klimatfrågan.
Vindkraftens styrka
Bolagsskatten kommer att sänkas – oavsett regering
Finansministern, som nästan lite obemärkt är på väg att ta ner det svenska skattetrycket en bra bit under 50 procent av BNP, aviserar fortsatta skattesänkningar om regeringen blir omvald. Bl.a. kan bolagsskatten komma att sänkas. Min prediktion är att så blir fallet – helt oavsett vilken regering det blir pga. den institutionella konkurrensen. Som professor Sven-Olof Lodin skriver i Ekonomisk Debatt:
Men 2005 var den i EU genomsnittliga bolagsskattesatsen nere i knappt 25 procent från att 2004 ha varit lika med den svenska nivån 28 procent. Och utvecklingen nedåt fortsätter. I tre länder, Grekland, Holland och Tjeckien, har bolagsskatten sänkts eller föreslagits bli sänkt ytterligare under 2006.
Problem med anställningsskydd
Den borgerliga regeringen försvarar Lagen om anställningsskydd (LAS). Frågan är i vilken mån den har beaktat forskning som indikerar att den typen av skydd har negativa effekter. Tre färska exempel:
- Assar Lindbeck, Mårten Palme och Mats Persson finner tecken på att en uppmjukning av anställningsskyddet är relaterad till lägre sjukfrånvaro samt till en större villighet för företag att anställa personer med tidigare hög sjukfrånvaro.
- Etienne Wasmers resultat tyder på att starkare anställningsskydd är relaterat till mer stress pga. att arbetsgivare övervakar sina anställda mer och använder olika sätt att försöka få oönskad personal att ”självmant” sluta.
- Bo Rothstein och Frida Boräng diskuterar också förtjänstfullt frågan i kapitel 8 i denna ITPS-bok.
Kritik av public choice
Jag är förtjust i den kritik av public choice som framförs av Bryan Caplan och Edward Stringham i ”Mises, Bastiat, Public Opinion, and Public Choice” (publicerad 2005 i Review of Political Economy 17(1): 79–105). Abstract:
The political economy of Ludwig von Mises and Frederic Bastiat has been largely ignored even by their admirers. We argue that Mises’ and Bastiat’s views in this area were both original and insightful. While traditional public choice generally maintains that democracy fails because voters’ views are rational but ignored, the Mises–Bastiat view is that democracy fails because voters’ views are irrational but heeded. Mises and Bastiat anticipate many of the most effective criticisms of traditional public choice to emerge during the last decade and point to many avenues for future research.
Ekonomer för trängselskatt
Ytterligare en nationalekonom förespråkar trängselskatt. Tidigare har bl.a. ekonomipristagaren Gary Becker och Uppsalaprofessorn Nils Gottfries gjort det.
Uppdatering: Professor Alex Tabarrok sällar sig till skaran.
Abortförbud är kontraproduktiva
Vill man minska antalet aborter förefaller det klokt att arbeta för att tillåta aborter. Men abortförbudsförespråkare är oftast inte konsekvensetiker, varför de antagligen inte kommer att ompröva sin hållning. För dem är det viktigare att det som är ”moraliskt rätt”, dvs. ett förbud, upprätthålls än att målet om så få aborter som möjligt nås.
Mineralvatten
DN:s Krogkommission skrev nyligen följande:
Att dessutom i tider av galopperande miljöångest genomgående servera hitforslat italienskt Surgiva-vatten för sextio(!) kronor 75-centilitersflaskan till maten är att be om badwill. Är det någon som verkligen efterfrågar sådant i dag utan att skämmas?
Ja, jag skäms inte det minsta. Jag tycker däremot att DN:s Krogkommission bör skämmas. Ty de ifrågasätter inte att italienska viner serveras på samma restaurang. De ifrågasätter inte att papper används för att tillverka tidningar som de kan skriva i. De ifrågasätter inte köttätande. Nej, de har valt att godtyckligt attackera en preferens med negativ miljöpåverkan men inte en miljon andra preferenser med samma eller värre effekt. Och media och allmänhet hänger på, utan vidare reflexion.
Bhutto är korrupt
Den politiska utvecklingen i Pakistan är oroväckande. Men det är också nyhetsrapporteringen i väst, som framställer Benazir Bhutto som en räddande ängel. Som Matt Yglesis påpekar är hon, trots sin tjusiga framtoning, korrupt. 
När läste eller hörde du det i svenska media?
Inför avgifter på högre utbildning
Andreas Bergh skriver i DI idag att avgifter på högre utbildning inte är ett verksamt sätt att motverka social snedrekrytering och minska inkomstskillnader. Argumentationen baserar sig på en studie, som är accepterad för publicering i Social Science Quarterly. Under min tid på Handelshögskolan drev dåvarande rektorn Staffan Burenstam Linder frågan om avgifter, då ganska ensam. Jag sympatiserade med Burenstam Linder då och med Bergh nu.
Tvärtemot den senare är jag dock tveksam till att öka anslagen till grundskolan. Det är så lätt att tro att mer pengar löser alla problem. Men dels har mer pengar en alternativkostnad (varför inte t.ex. låta pengarna gå till forskning, i linje med vad Philippe Aghion föreslår?) och dels kan mer pengar dölja allvarliga, underliggande problem som har med organisation och kompetens att göra.
Se även Henrik Jordahls välformulerade inlägg i avgiftsfrågan.
Höj patientavgiften
Det är långa köer på Stockholms akutmottagningar, då många utan allvarligare tillstånd går dit istället för att vända sig till närmaste vårdcentral. Varför inte lindra problemet genom att höja patientavgiften på akuten till 500 kr eller mer (från dagens 260 kr)? Då skulle många med triviala åkommor vara obenägna att ta upp värdefull akutläkartid för allvarligt sjuka. Om man håller på att förblöda betalar man gladeligen 500 kr för att få akuthjälp; men troligen gör man inte det om man har låg feber med lätt huvudvärk. Då väljer man nog att betala 140 kr på vårdcentralen istället.
Avskaffa värnplikten
Jag besökte nyligen detta policyseminarium. Där argumenterade min vän och kollega professor Panu Poutvaara på vetenskaplig grund för att allmän värnplikt har stora samhällsekonomiska kostnader genom att människor i ett år tvingas försaka alternativ som utbildning och arbete. Intressant nog sa en av kommentatorerna att dessa alternativkostnader inte alls hade beaktats av tidigare utredningar. Vi får hoppas att den aviserade utredningen kommer att lägga vikt vid den forskning som Panu presenterade, vilken alltså talar för värnpliktens avskaffande. Därtill kan läggas ett moraliskt argument: Är det acceptabelt med tvångsarbete, som dessutom drabbar enbart vissa?
Ordval
Valet av ord säger mycket. Tag försäljningen av offentligt ägda företag som exempel. För att beskriva den används ofta ordet utförsäljning, vilket antyder att försäljningen sker till underpris, att tillgångarna slumpas bort. Trots denna negativa värdeladdning används ordet regelmässigt i media. Samtidigt som positiva effekter av denna typ av försäljning nämns mycket sällan. Vänsterjournalister, anyone?
Äktenskap
Kdu:s Charlie Weimers inser givetvis att slaget är förlorat: riksdagen kommer under nästa år att rösta för en könsneutral äktenskapsbalk. Men skam den som ger sig. Problemet är dock att Weimers inte riktigt lyckas så bra med sin argumentation. Ty den går i huvudsak ut på att äktenskapet är en förnämlig inrättning – och vem i debatten om könsneutral äktenskapsbalk har hävdat något annat? Tvärtom tycks samtliga parter hålla med honom om detta. Vissa tycker t.o.m. att äktenskapet är så bra att det ska kunna ingås av fler än idag. Då går det inte riktigt an att argumentera som om reformen skulle syfta till att underminera äktenskapet och dess goda effekter. Det inger inte respekt.
Nonicoclolasos 
