De rika drar ifrån

daniel.jpg

Min gode vän och kollega Daniel Waldenström på IFN bedriver tillsammans med Jesper Roine på Handelshögskolan mycket intressant forskning om förmögenhetsfördelningens utveckling i Sverige. I en ny studie finner de att den rikaste en procenten av hushållen sedan 1980 kraftigt har ökat sin andel av den totala privata förmögenheten (från knappt 20 procent till 25-40 procent, beroende på hur man räknar) och att den officiella SCB-statistiken i stort sett helt missar denna förändring.

Utvecklingen fångas bra i detta diagram från uppsatsen (klicka för större storlek):

formogenhet.jpg

Är det ett problem att de allra rikaste hushållen äger en allt större andel av den totala privata förmögenheten? För att besvara frågan anser jag att tre delfrågor först måste analyseras:

  1. Hur påverkar en större förmögenhetskoncentration ekonomisk utveckling och tillväxt?
  2. Hur påverkar en större förmögenhetskoncentration rättvisan?
  3. Även om en större förmögenhetskoncentration bedöms vara negativ när punkt 1 och 2 har tagits i beaktande, finns det möjlighet till rimlig kostnad att med ekonomisk-politiska medel minska den?

Själv anser jag att det ligger mycket i punkt 3: institutionell konkurrens gör det svårt att t.ex. hårdbeskatta de mest förmögna. Vad gäller punkt 1 är jag osäker men tror att en större förmögenhetskoncentration kan vara bra av det skälet att den reflekterar att mer resurser finns i händerna på de uppenbart ekonomiskt kompetenta. Vad gäller punkt 2 noterar jag bara att ”rättvisa” är ett komplext begrepp som enligt min mening inte är synonymt med ”jämlik fördelning”.

Jag finner alltså inte förmögenhetsfördelningens utveckling problematisk. Däremot kan vänsterpartiernas reaktion bli problematisk, om de kommer till makten.

Uppdatering: Utmärkt kommentar av PJ Anders Linder. Se även diskussionen i Agenda, där min kollega Andreas ger en initierad kommentar (till skillnad från Marita Ulvskog).