Skönhet som hinder

Daniel Björk tycker sig notera att allt vackrare människor återfinns i media; bl.a. gäller det fotomodeller:

Min känsla är nämligen att en större och större del av mode handlar om snygga människor. Hur ofta är inte en modebild bara en snygg människa-bild egentligen? Och hur tråkigt är inte det? Problemet med snygga människor är att de är som hägringar eller synvillor. Man ser inte modet för att det finns en sjukt attraktiv människa mellan dig och kläderna och som får dig att se dem som genom en opiumdimma.

Trots att jag inte håller med om att det är tråkigt med vackra människor i modesammanhang (eller i andra sammanhang) — jag hyllar tvärtom mänsklig skönhet och ser den som oerhört lyckobringande — förstår jag poängen. Om det är så att något annat är tänkt att hamna i fokus, då kan mänsklig skönhet förblinda och dölja det där andra. Trots allt finns det annat av värde, som ibland bör hamna i fokus. (Eftersom Daniel Björk själv är så snygg höll jag på att inte förstå poängen i hans text, men jag lyckades till slut tränga mig igenom opiumdimman.)