Skönhet och intelligens

I artikeln ”Why Beautiful People Are More Intelligent”, publicerad i Intelligence, utvecklas en teori om varför det kan förväntas finnas en positiv koppling mellan skönhet och intelligens. Den bygger på fyra antaganden:

(1) Men who are more intelligent are more likely to attain higher status than men who are less intelligent. (2) Higher-status men are more likely to mate with more beautiful women than lower-status men. (3) Intelligence is heritable. (4) Beauty is heritable.

I den nya studien ”Intelligence and Physical Attractiveness”, publicerad i samma tidskrift, presenteras vissa empiriska belägg för teorin:

This brief research note aims to estimate the magnitude of the association between general intelligence and physical attractiveness with large nationally representative samples from two nations. In the United Kingdom, attractive children are more intelligent by 12.4 IQ points (r = .381), whereas in the United States, the correlation between intelligence and physical attractiveness is somewhat smaller (r = .126). The association between intelligence and physical attractiveness is stronger among men than among women in both nations. The association remains significant net of a large number of control variables for social class, body size, and health.

Sista ordet är nog inte sagt om detta (bl.a. därför att skönhetsmåttet i den brittiska delen av studien är problematiskt, då det baseras på lärarbedömningar). Men visst är det spännande med detta forskningsfält!

Christopher Aqurette 15:54 den 30 januari 2011

Jag vet inte om det är så spännande. Allt går ju ut på att ge legitimitet åt företeelsen att mindre vackra människor betraktas som sämre människor och därför behandlas illa. Detta leder i sig till att mindre vackra människor utvecklar en oattraktiv personlighet, vilket i nästa led blir ytterligare ett bevis för att oattraktiva människor är dåliga människor som förtjänar att bli behandlade som skit. Det är lite som när rasbiologerna försökte koppla karaktär till ras. De rycker en svart man ur sin kulturella kontext och placerar honom i en rasistisk miljö, och när han sedan blir frustrerad och arg har de bevis för att svarta män är aggressiva och primitiva. Så har de vetenskap som stödjer rasism och alla kan känna sig bra fastän de är rasister. Fascinerande men inte särskilt intressant. Det verkligt intressanta är varför så många tycker att deras bedömning av människors kvaliteter efter utseende behöver vetenskaplig legitimitet.
Kristian Grönqvist 17:42 den 30 januari 2011

Jag kan hålla med Aqurette i det mesta, men jag vill ofta tillägga att egenskaper som ger en gratis fördelar utvecklar ofta en både latare och mindre kompetensbehövande personlighet, eftersom epigenetiken är verksammare i detta fallet.
Blinda får bättre hörsel i många avseenden och överhuvudtaget människor med överkomliga handikapp överkompenseras ofta på andra områden.
Magnus Strömgren 23:10 den 30 januari 2011

@Christopher Aqurette. Ursäkta, men vad i helvete pratar du om? Forskningsfrågan handlar om ”huruvida det finns en positiv koppling mellan skönhet och intelligens”. Det handlar alltså om hur verkligheten är beskaffad – är det så eller är det inte så? Utifrån de två artiklar Niklas refererar – och som jag just har översiktligt läst igenom – finns det en hel del som talar för att så är fallet, såväl teoretiskt som empiriskt.

Det finns inget intrinsikalt normativt i detta. Hur har detta över huvud taget att göra med det du skriver, bl.a. att syftet är att ge ”legitimitet åt företeelsen att mindre vackra människor betraktas som sämre människor”. Menar du en person som är mindre intelligent i någon mening är ”sämre”? Det får i så fall stå för dig.
Christopher Aqurette 0:17 den 31 januari 2011

Naturligtvis finns den en värdering i att kategorisera oattraktiva människor som mindre intelligenta. Det går säkert att hitta ett statistiskt underlag för att det är så, men de metoder som används letar inte efter orsakerna.

Om en person på grund av ett ofördelaktigt utseende blir sämre behandlad (vilket många studier och erfarenheter visar) så leder detta sannolikt till att personen ifråga framstår som mindre intelligent i de tester som används. En relativt färsk studie i USA visade exempelvis att lärarna i klasser med både svarta och vita barn gav mer tid åt de vita barnen. De svarta barnen fick mindre hjälp av lärarna och kom i högre utsträckning från familjer utan akademiska traditioner. De fick också sämre betyg. Liknande resultat finns att hitta i studier av bedömningen vid domstolar. Svarta döms snabbare, oftare och hårdare än vita. Men bevisar detta att svarta är mindre intelligenta än vita? Knappast.

Det intressanta är egentligen inte denna verklighet utan varför det nu blivit så populärt att rationalisera föraktet för människor med vissa utseenden. Jag tror att det finns en vilja att ge legitimitet åt ett fenomenet som är svårt att hantera moraliskt. Den positiva särbehandlingen av attraktiva människor blir mindre problematisk om den kan försvars med att de vackra också är de bästa. Så fungerade tidigare den ”vetenskapliga” rasismen. Med den i ryggen gick det utmärkt att vägra somliga skolgång och rösträtt. Skönhetsforskningen verkar syfta till samma sak.

Det jag inte förstår är hur så många kan blunda för att dagens fixering vid fysisk symmetri i allt väsentligt liknar tidigare fixering vid hudfärg. Om man nu tycker att en rak näsa eller jämnstora bröst bör betraktas som en merit på arbetsmarknaden, varför då inte argumentera för att vita alltid bör ha företräde framför svarta? Båda typerna av diskriminering kan hitta stöd i studier om hur verkligheten är beskaffad.
Cecilia 17:30 den 31 januari 2011

Bra poänger, Aqurette.
Det där med korrelation och orsak. Extra viktigt att hålla isär just när det gäller vad som ska ligga till underlag för hur man bedömer folk man möter.

Kommentarer är stängda.

Dela: