Kampen mot sömnen

Från en artikel i DN om ungdomar med sömnproblem:

Generellt tycker jag att det är tråkigt att sova, säger Sebastian. Ibland lägger jag mig, och ligger där och tänker på hur tråkigt det är.

Inte bara ungdomar som Sebastian kämpar mot sömnen och finner den oönskad. Även professor Lisa Russ Spaar gör det, och knyter an till en stor författares syn:

For the insomniac Vladimir Nabokov, I think that sleep, which he called “the most moronic fraternity in the world, with the heaviest dues and the crudest rituals,” meant turning off, even for a few hours, his quicksilver, voracious consciousness. The daily nocturnal rest that presages the ultimate big sleep of mortality was for him a price both vexing and insulting, a “nightly betrayal of reason, humanity, genius.”

Konstigt, jag har aldrig någonsin tänkt på sömn som tråkig. Inte rolig heller, utan bara som en självklarhet. Men det är något i Nabokovs syn som tilltalar mig. Är det inte ett svaghetstecken att behöva underordna sig ett tillfälligt bortdomnande, natt efter natt efter natt?