Erwin Dekker är en nederländsk nationalekonom och doktrinhistoriker som berikar mitt sätt att se på mig själv som utövande nationalekonom – och som får mig att fundera på om min syn på vad det innebär, och bör innebära, att vara nationalekonom behöver omprövas. I ”On Emancipators, Engineers and Students: The Appropriate Attitude of the Economist” utvecklar han en analys av olika typer av attityder som man som nationalekonom (eller samhällsvetare mer allmänt) kan inta:

This paper presents an original conceptualization of the different attitudes economists have expressed toward their object of study. It distinguishes between a humanist and ascientist tradition in economics and argues that both stances can be combined with an active and a passive attitude. This results in four different positions or attitudes, that of the positive scientist (passive scientist), the social engineer (active scientist), the student (passive humanist) and the emancipator (active humanist). The paper explores the implications of the four positions and it argues that there are many threads within Austrian economics and Virigina Political Economy that point toward the attitude of the active humanist. … It is argued that the emancipator position has to explicitly engage with what Buchanan calls ”might-bes”, that is hypothetical changes in rules, institutions, or human behavior, and as such has important links with the critical tradition on the left.

Jag har traditionellt strävat efter att vara en passiv vetenskapsman, medan en del kollegor har intagit rollen som aktiv vetenskapsman – som social ingenjör. Det jag finner tänkvärt med Dekkers analys är presentationen av en humanistisk inriktning av den vetenskapliga gärningen. Han förklarar:

In this essay I have argued that the central distinction between the humanist and the scientist is one in the attitude they have towards knowledge about the social world. The attitude of the scientist is that of a detached observer, interested in describing the world as accurately as possible. This descriptive knowledge can be used as an input for theinstrumental use of knowledge by experts. The attitude of the humanist on the other hand is that of the engaged agent, who is facing the same problems as anybody else. While the humanist does not deny that there are people with more expertise about subjects she is primarily interested in how this knowledge can help individuals and groups improve their own lives.

Jag känner mig inte bekväm med att på detta sätt liera mig med människors välmående i rollen som nationalekonom, men jag har viss sympati för en av de varianter som Dekker lyfter fram, nämligen Buchanans idé om att en av nationalekonomens roller är att påpeka att det kan föreligga Paretoförbättrande reformer av samhällets grundläggande regelverk. Se de tidigare inläggen ”Vetenskapsmannen i politiken”, ”Normativa nationalekonomer” och ”Nationalekonomen som politisk ekonom”.