En av de mest klassiska politiska konfliktlinjerna rör omfördelning från personer med hög inkomst eller förmögenhet till personer med låg inkomst eller förmögenhet. Vad är det som påverkar människors inställning i denna fråga? En hittills föga uppmärksammad faktor är människors kulturella kontext. En ny studie, ”The Cultural Assimilation of Individualism and Preferences for Redistribution”, undersöker, närmare bestämt, vilken roll individualism spelar. ”Individualism” mäts på en skala:

It ranges from 0 to 100, with 0 representing maximum collectivism, i.e., ”a society in which people from birth onwards are integrated into strong, cohesive in-groups, which continue to protect them throughout their lifetime in exchange for unquestioning loyalty”, and 100 maximum individualism, i.e., ”a society in which the ties between individuals are loose: a person is expected to look after himself or herself and his or her immediate family only”.

Man kan tänka sig att personer som växer upp i en kultur som betonar grupptillhörighet och gruppsammanhållning är mer inriktade på att hålla ekonomiska skillnader på en relativt låg nivå, medan personer med bakgrund i en kultur som betonar individens primat och egna ansvar kan tänkas vara mindre bekymrade av ekonomiska klyftor.

Vad finner då studien?

Using global individual-level survey data for more than one million individuals (including 65,000 migrants) in a large number of countries around the world, I find strong support for the hypothesis that more individualistic cultures are associated with lower preferences for redistribution. At the same time, cultural assimilation in this dimension seems to take place relatively fast, where the impact of the destination culture starts to dominate the origin culture when an individual has lived as long in the country of destination as she did in her country of origin. Moreover, I find no statistically significant effect of the origin culture on an individual’s preferences for redistribution if migration took place before the age of 10.

Individualism verkar alltså spela en distinkt roll för att forma människors inställning till omfördelning, men inflytandet förefaller inte hugget i sten utan påverkbart av aktuell kultur.

Apropå individualism verkar den vara en betydelsefull kulturell företeelse, vilket jag skriver om i denna ledare i Ekonomisk Debatt och i flera tidigare blogginlägg.