Många är bekymrade över det stöd som populistiska partier erhåller runtom i Europa. Det leder in på frågan vad som kan förklara detta stöd. En faktor som hittills inte har uppmärksammats är individens subjektiva välmående. En ny studie, ”Do Unhappy Citizens Vote for Populism?”, undersöker därför kopplingen mellan olika indikatorer på sådant välmående och sannolikheten för att rösta på ett populistiskt parti i Europa under de senaste två decennierna.

Här är en figur som antyder att det kan finnas ett samband:

Tesen undersöks ekonometriskt i ovan nämna studie, och forskaren finner följande: 

The results suggest that generalized unhappiness with one’s personal well-being – and not merely dissatisfaction with governments – could play a significant role in the rise of European populism. As such, low levels of subjective well-being are proposed as a valid predictor of shifts towards extreme movements.

Ett sätt att minska sannolikheten för att populistiska partier får stöd tycks alltså vara att försöka säkerställa att människor är lyckliga. Kanske genom bättre ekonomiskt, politiska och legala institutioner?

Se ett tidigare, relaterat inlägg: ”Har populismens framfart med globaliseringen att skaffa?”.