De vaccin som hittills har godkänts mot Covid-19 inom EU kräver två doser för att uppskattad skyddseffekt (om ca 95%) ska uppnås. Det har dock rests skarp kritik mot en alltför stor försiktighet i befintliga vaccinationsstrategier. Istället för att ge två doser med tre eller fyra veckors mellanrum är alternativet att ge alla en dos först, vilket ger en lägre uppskattad, men ändå betydande, skyddseffekt, och att senare, när alla har fått en första dos, ge alla en andra dos. Denna strategi kallas ”första dosen först”. Som Alex Tabarrok skriver:

The simplest argument for First Doses First (FDF) is that 2*0.8>.95, i.e. two vaccinated people confers more immunity than one double vaccinated person. But there is more to it than that. Perhaps more important is that with FDF we will lower R more quickly and reach herd immunity sooner. 

Jag har inte noterat särskilt mycket diskussion i Sverige om detta alternativ till alternativet att ge två doser med tre till fyra veckors mellanrum. Är inte detta en ytterst central fråga att analysera?

Inte nog med att frågan är underbelyst i vårt land – jag har noterat att Region Stockholm (i strid med Folkhälsomyndighetens rekommendation) har valt en särskilt stram variant av den befintliga strategin: att spara vaccin till den andra dosen istället för att vaccinera fler med en första dos och att sedan ge en andra dos när nya leveranser kommer:

Magnus Thyberg säger att Region Stockholms beslut grundar sig i en riskavvägning.

– Vår bedömning är att det finns en osäkerhet om antalet doser och leveranstider. Därför har vi valt att spara på doser för att säkerställa att våra mest sjuka och sköra kan få även den andra dosen. I takt med att fler vaccin godkänns och levereras kommer detta att vara ett övergående problem.

Problemet är att detta är en ensidig riskanalys: Det innebär en risk för mer sjukdom och död när färre än vad som är möjligt inte har fått en första dos. Denna måste vägas mot risken att det blir leveransstopp. Förvisso tycks denna strama tillämpning vara av övergående karaktär, eftersom man kommer att övergå till att använda samtliga tillgängliga doser för förstadosering om ett tag. Men fram till dess? Många blir sjuka och många dör varje dag. Är detta en rimlig riskbedömning? Jag befarar att den är suboptimal. Kanske är till och med ”första dosen först” att föredra. För en bra genomgång av möjliga invändningar mot den strategin och för en uppmaning att ta fram kalkyler, se Tyler Cowens inlägg.