Rationella tjuvar

Bildresultat för property thieves

När nationalekonomer som Gary Becker (med klassikern ”Crime and Punishment: An Economic Approach”) började hävda att kriminella aktiviteter styrs av rationella överväganden opponerade sig många, inte minst från angränsande discipliner, som sociologi och kriminologi. Kritikerna menade att kriminella har en tendens att bete sig irrationellt och inte i särskilt hög grad beakta förväntade kostnader och intäkter av olika handlingsalternativ. Nu indikerar en ny studie om brottslighet i London, ”The Changing Returns to Crime: Do Criminals Respond to Prices?”, att åtminstone tjuvar kanske trots allt har en distinkt rationell sida:

The reported evidence indicates that potential gains are a major empirical driver of criminal activity and a crucial part of the economic model of crime. The changing structure of goods prices helps to explain over 10–15% of the observed fall in property crime across all goods categories, and the majority of the sharp increases in the commodity related goods observed between 2002 and 2012.

Forskarna pekar bl.a. på att de sjunkande priserna på audiovisuell utrustning har minskat den brottslighet som riktar in sig på denna typ av produkt:

Between 2002 and 2012 their nominal price fell by a huge 9 percent per year on average, as compared to the average price rise of 1.4 per year in the consumer goods panel, and the overall CPI rising by an average 2.9 percent per year. Asking whether the real price fall (of 11.9 = 9.0 + 2.9 percent a year) for this particular group contributed to falling crime produces a more definitive answer – conducting the 38 counterfactual exercise for audio-visual goods reveals that 38 percent of the crime drop of 8 percent a year is attributable to lower prices.

Fascinerande. Frågan är om det finns politiskt verksamma åtgärder för att överlag minska brottslighetens lönsamhet? Jag kan inte dra mig till minnes att jag har hört den saken diskuteras av särskilt många politiker under årens lopp.

Intelligenta samarbetar bättre

Ett framgångsrikt samhälle innefattar mycket samarbete människor emellan. En ofta upprepad fråga inom samhällsvetenskapen är hur sociala dilemman ska kunna undvikas och samarbete etableras. En ny studie, ”Intelligence, Personality, and Gains from Cooperation in Repeated Interactions” (preliminär gratisversion här), visar att intelligens (mätt med Raven-testet) är en viktig faktor. Forskarna beskriver sin studie och sina resultat:

Our experiment tested the hypothesis that groups of individuals with different levels of intelligence or different personalities, but who are otherwise similar, will exhibit different levels of cooperation in bilateral interactions with others from their group. The interactions were repeated, giving time and opportunity for each participant to observe and to reflect on the past behavior of the other. The outcome of games with a tradeoff between short-run gain and continuation value loss was strikingly different when played by subjects with higher or lower levels of intelligence. Higher intelligence resulted in significantly higher levels of cooperation and earnings. The failure of individuals with lower intelligence to appropriately estimate the future consequences of current actions accounts for these difference in outcomes.

Detta tyder på att det kan vara viktigt för en grupp eller ett samhälle att, om möjligt, stimulera intelligensen hos människor, i den mån detta går (t.ex. genom insatser av föräldrar i tidiga år), och att undvika sådant, som luftföroreningar, som sänker den.

Se även ett tidigare inlägg om intimiderande intelligens.

Gör socialism folk till fuskare?

Att de socialistiska systemen i Central- och Östeuropa var sämre på att leverera välstånd jämfört med marknadsekonomierna i väst är numera välkänt. Men mindre känt är att de också hade kulturella konsekvenser av olika slag – såsom minskad tillit människor emellan. Nu visar en ny studie, ”The Impact of Two Different Economic Systems on Dishonesty”, att den östtyska socialismen också verkar ha ökat benägenheten att fuska:

We find long-term implications of living in a specific economic system for individual dishonesty when social interactions are possible: participants with an East German background cheated significantly more on an abstract die-rolling task than those with a West German background, but only when exposed to the enduring system of former West Germany. Moreover, our results indicate that the longer individuals had experienced socialist East Germany, the more likely they were to cheat on the behavioural task.

Dessa kulturella effekter kanske utgör den största kostnaden (i vid mening) av socialistiska system av det slag Europa tidigare hade. En intressant sak är att effekterna håller i sig och finns kvar på lång sikt. Det manar till försiktighet med storskaliga experiment som riskerar att bryta ner fungerande grunder för samarbete människor emellan.

Invandrare försvagar stödet för omfördelning

Tidigare forskning av Matz Dahlberg, Karin Edmark och Heléne Berg har funnit att stödet för omfördelning i svenska kommuner påverkades negativt av utplacering av flyktingar. Nu visar en ny studie på europeisk nivå, ”Immigration and Preferences for Redistribution in Europe”, liknande resultat:

We examine the relationship between immigration and attitudes toward redistribution using a newly assembled data set of immigrant stocks for 140 regions of 16 Western European countries. Exploiting within-country variations in the share of immigrants at the regional level, we find that native respondents display lower support for redistribution when the share of immigrants in their residence region is higher. This negative association is driven by regions of countries with relatively large Welfare States and by respondents at the center or at the right of the political spectrum. The effects are also stronger when immigrants originate from Middle-Eastern countries, are less skilled than natives, and experience more residential segregation. These results are unlikely to be driven by immigrants’ endogenous location choices.

Det verkar alltså som om många européer vill minska välfärdsstatens ambitioner när andelen förmånstagare som kommer från andra håll än det egna landet ökar. Välfärdsstaten ses därvidlag av många som en klubb för stöd till den egna gruppen – men inte till personer som uppfattas som ”utbölingar”. Detta torde utgöra en svårhanterlig konflikt för personer på vänsterkanten, som tenderar att stödja en stor välfärdsstat och stor invandring. Samtidigt kanske resultaten kan göra ”nyliberala” personer gladare, då dessa stödjer stor invandring och en minskad välfärdsstat.