Senaste uppdateringar Sida 15

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:22 den 3 May 2010  

Död av ätstörningar

Melissa Avrin dog förra året till följd av ätstörningar, 19 år gammal. I en rörande artikel i New York Times beskriver hennes bror en incident där hon letade efter mat:

Once, he explains, in the middle of a bitterly cold night, he looked out the window and saw Melissa on the curb, going through the garbage. ”I went outside and I yelled her name,” he recounts in the interview, his voice breaking. ”Just the way she looked back at me — it was so empty, vacant. It was a deer in the headlights, but that doesn’t even explain it.”

Enligt ”Psychological Treatment of Eating Disorders”, publicerad i American Psychologist, gäller följande:

Significant progress has been achieved in the development and evaluation of evidence-based psychological treatments for eating disorders over the past 25 years. Cognitive behavioral therapy is currently the treatment of choice for bulimia nervosa and binge-eating disorder, and existing evidence supports the use of a specific form of family therapy for adolescents with anorexia nervosa. Important challenges remain. Even the most effective interventions for bulimia nervosa and binge-eating disorder fail to help a substantial number of patients.

Mer forskning om hur man bistår personer med denna problematik förefaller alltså viktig. (Det finns en International Journal of Eating Disorders.)

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:40 den 3 May 2010  

Är miljöpartister ute efter status?

Miljöpartiet tycks bli valvinnare i september. Hur ska man förstå deras ökade stöd? Man skulle kunna peka på Maria Wetterstrands genomslag i media, och man skulle kunna peka på att människor i ökad grad bryr sig om miljöfrågor. Det slog mig att en tredje faktor skulle kunna vara en önskan att bli uppfattad som miljövänlig för att erhålla social status. I en kultur där det anses ädelt att bry sig om miljön kan stöd till Miljöpartiet vara ett sätt att signalera att man är ädel. Att uttala sitt stöd för och att lägga sin röst på ett parti avgör inga val, och därför kan stödet och röstandet ses som symboliska, signalerande eller expressiva företeelser, snarare än som en föresats att faktiskt förändra världen.

Har denna spekulation stöd i forskning? Ja, i viss mån. Det finns studier som visar att miljövänligt beteende, och beteende som syftar till att hjälpa andra, kan motiveras av statusjakt – se här, här och här. Skulle inte detta också kunna gälla politiska val?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:34 den 2 May 2010  

Världens vackraste kvinna

Andy Warhol, Empress Farah Diba (1977), 101,6 x 101,6 cm:

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:34 den 2 May 2010  

Får man glädja sig åt mord?

Jag ställde för ett tag sedan frågan, om man får glädja sig åt dödsfall. En än mer provocerande fråga är om man får glädja sig åt mord. I Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas tar doktorn livet av en obehaglig präst. I ett brev, publicerat i Carl G. Laurins Minnen 1898–1908, utvecklar författaren sin syn på denna handling:

Och jag ställde mig sympatisk till mordet på prästen – annars hade jag inte skrivit boken. Jag skulle inte ha kunnat utföra en sådan handling själv. Jag försökte då tänka mig in i hur man skulle vara beskaffad för att kunna det. Resultatet blev dr. Glas. … ”Tyrannmord” ha ju i åtskilliga århundraden varit ett ganska omtyckt ämne för skalder och författare. Det kan naturligtvis icke sanktioneras av lagen. Vart skulle det ta vägen? Men om den mördade varit tillräckligt hatad, gillas mordet av det ”allmänna rättsmedvetandet”. Men skillnaden mellan historiens ”stora” och privatlivets ”små” tyranner och skadedjur är ju bara en kvantitativ. Mellan de tyrannmord, som skalderna ha besjungit, och doktor Glas’ gärning kan skillnaden då inte heller vara något etiskt kvalitativ. Skillnaden blir huvudsakligen den, att d:r Glas, vars motiv (och handling) blott äro kända av honom själv, inte kan göra anspråk på allmänhetens applåder.

Upprörande? Eller får Hjalmar Söderberg dina applåder?

Se tidigare inlägg om Doktor Glas här, här, här och här.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:11 den 2 May 2010  

Biståndets moraliska dilemma

Det har varit svårt att påvisa samband mellan bistånd och tillväxt (se här, här och här) och mellan bistånd och minskad fattigdom (se här); likaså finns det tecken på att bistånd försvårar export (se här). Nu visar en ny studie av min vän och kollega Christian Bjørnskov, ”Do Elites Benefit from Democracy and Foreign Aid in Developing Countries?”, publicerad i Journal of Development Economics, att bistånd förefaller negativt relaterat till inkomstjämlikhet i demokratiska utvecklingsländer:

By exploring data on income quintiles derived from the World Income Inequality Database for 88 developing countries, a set of results indicate that foreign aid and democracy in conjunction are associated with a higher share of income held by the upper quintile. It thus appears that foreign aid, contrary to popular beliefs, leads to a more skewed income distribution in democratic developing countries while the effects are negligible in autocratic countries.

I den mån dessa resultat stämmer och kan tolkas som kausala, implicerar de något av ett moraliskt dilemma för biståndspolitiken: ska bistånd kanaliseras till demokratier eller till autokratier om det i de förra men inte i de senare riskerar att öka ojämlikheten?

Det verkar alltså finnas gott om icke-resultat och negativa resultat i forskningen om biståndets effekter. Som tur är finns det vissa biståndsinsatser som har varit framgångsrika — men det tycks mig oklart om nettoeffekterna av bistånd är positiva eller negativa.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:56 den 1 May 2010  

Ojämlikheten varierar

Ginikoefficienter för hela världen återges på denna karta. Ju högre värde, desto större ojämlikhet (med reservation för osäkra värden och olika sätt att mäta).

Från Punditokraterne.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:42 den 1 May 2010  

Att sluta läsa en bok

Den flitiga bokläsaren JoAnn tvekar inte att sluta läsa böcker hon inte fångas av:

”I have some friends who will read a book to the bitter end, even though they dislike it intensely,” she says. ”To me, this is just a waste of time.”

Hur kan det komma sig att folk har fått för sig att de ska läsa klart varje bok de påbörjar? Tyler Cowen:

”People have this innate view — it comes from friendship and marriage — that commitment is good. Which I agree with,” he says. That view shouldn’t, he says, carry over to inanimate objects.

Jag måste erkänna att jag hittills har tänkt som JoAnns vänner: påbörjar jag en bok läser jag klart den, även om den inte alls visar sig tilltala mig. Det ska jag nu sluta med. En fråga är om e-boken underlättar en sådan rationell inställning — jag skulle tro det, rent psykologiskt. Bokläsande kommer framöver att kännas mer som att surfa på nätet eller se på tv — man fortsätter så länge man har lust, sedan klickar man sig fram till något annat. Ser du någon nackdel med detta ”trolösa” sätt att se på bokläsning? Den enda jag kan se är att man kanske går miste om en boks storhet i de fall storheten infinner sig först på slutet. Jag tror dock att korrelationen mellan en boks storhet i början och en boks storhet i slutet är hög, så denna risk torde vara liten. Dessutom, om man går vidare och läser en ny bok istället kan dess storhet i vilket fall visa sig vara större än storheten i den bok man övergav.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:47 den 1 May 2010  

Moral som fiktion

Professor Richard Joyce, i ”Darwinian Ethics and Error”, publicerad i Biology and Philosophy:

There do not really exist any categorical requirements binding our actions, enjoining cooperation and proscribing defection. It’s all an illusion which, in evolutionary terms, has served us very effectively. Thus all our judgments of the form ‘φ is morally obligatory’ are untrue: moral obligatoriness is a property that no actual action instantiates. In practical terms, cooperation is fostered most effectively if we have a disposition to see it as categorically required: ‘morality simply does not work … unless we believe that it is objective’ (p. 253). But, in metaphysical terms, there is no need to think that there are such requirements: everything that needs explaining is explained by the thesis of evolutionary error. The further hypothesis, that these judgments are true—that there is a realm of moral facts—is redundant.

Med andra ord är bindande moral en fiktion, men enligt Joyce en nyttig sådan, framvuxen genom evolutionen. Läs mer om moralisk fiktionalism i Joyces bok The Myth of Morality (Cambridge University Press, 2001) och mer om moralens evolutionära grund i Joyces bok The Evolution of Morality (MIT Press, 2006). Själv har jag svårt att låta bli att säga att kejsaren faktiskt inte har några kläder, men du kanske gör bäst i att lyssna på dina evolutionärt framvuxna intuitioner, som säger att jag har fel.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:14 den 30 April 2010  

Låg tillväxt utan regn

Afrikas välstånd har inte utvecklats särskilt väl jämfört med övriga utvecklingsländer. Ofta anses denna relativt dåliga utveckling bero på ekonomisk-politiska faktorer, som svaga rättssystem, handelshinder och korruption. En ny studie, ”Trends in Rainfall and Economic Growth in Africa: A Neglected Cause of the African Growth Tragedy”, publicerad i The Review of Economics and Statistics (preliminär gratisversion här), undersöker istället vädrets roll:

We examine the role of rainfall trends in poor growth performance of sub-Saharan African nations relative to other developing countries, using a new cross-country panel climatic data set in an empirical economic growth framework. Our results show that rainfall has been a significant determinant of poor economic growth for African nations but not for other countries. Depending on the benchmark measure of potential rainfall, we estimate that the direct impact under the scenario of no decline in rainfall would have resulted in a reduction of between around 15% and 40% of today’s gap in African GDP per capita relative to the rest of the developing world.

I dessa två diagram kan man se att regn och BNP-tillväxt samvarierar mer i afrikanska länder söder om Sahara än i andra utvecklingsländer:

Inte minst kan det vara nyttigt för ekonomer (men även för andra) att påminnas om att ekonomisk utveckling påverkas av annat än politik och institutioner (även om sådana faktorer också är centrala). T.ex. sätter de här resultaten klimatfrågan i centrum för ekonomisk analys.

Se även inläggen ”Var har livskvaliteten ökat mest?”, ”Folkexplosion i Afrika”, ”Global uppvärmning slår olika” och ”Fattigdomen i Afrika faller”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:36 den 30 April 2010  

Promiskuösa teleologer

Hur kommer det sig att många har svårt att förstå evolutionära förklaringar och t.o.m. utgår från att det finns en skapare av universum? Jesse Bering klargör:

[Y]oung children are promiscuously teleological when reasoning about happenstance properties of non-biological, inanimate objects. When asked why rocks are pointy, the seven- to eight-year-olds in Kelemen’s studies endorse teleo-functional accounts, treating rocks as something like artefacts (‘so that animals could scratch on them when they get itchy’) or like organisms with evolved adaptations (‘so that animals wouldn’t sit on them and smash them’.) (see Kelemen, 2004).

Denna tendens att söka mål-mening-förklaringar har i sig sannolikt evolutionära rötter, då det är en egenskap som är viktig för att överleva, men det är uppenbarligen en egenskap som av vissa används på ett mycket grovt sätt. Intressant nog tycks vetenskaplig utbildning kunna motverka den här simplistiska förståelsen av verkligheten:

It’s only around age nine that children begin replacing teleo-functional answers with scientifically accurate accounts. And without a basic science education, such thinking remains a fixture of adult thought. In research with uneducated Romanian Romani adults, Casler and Kelemen (2008) revealed the same preference for teleo-functional reasoning as seen in pre-scientific minded children. Likewise, science-literate adults afflicted with Alzheimer’s disease also display this preference (Lombrozo et al., 2007), indicating that teleo-functional reasoning isn’t so much replaced by degradable scientific knowledge as it is consciously overridden.

Det är inte minst forskningsresultat som dessa som gör mig mycket tveksam till religiösa friskolor och hemundervisning.

Se även ”Barnsliga tankar om biologi och ekonomi”, ”Kausalitetstro som orsak till religion” och ”Graden av okunskap varierar”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 16:40 den 29 April 2010  

Brist på donatorer

I Sverige väntar över 600 personer i transplantationsköer, ofta med sänkt livskvalitet och lidande och, i många fall, döden som följd. Nu rapporterar Donationsrådet att antalet avlidna donatorer under 2009 var 128 men att det fanns 208 möjliga donatorer. De 80 personer vars organ inte kunde användas hade i 29 fall angett, genom egen registrering, att de motsatte sig donation, och i 42 fall motsatte sig de närstående donation. Jag skulle vilja vädja till alla er som läser min blogg att registrera er donationsvilja i Donationsregistret (endast 1,5 miljoner är registrerade idag), att uppmana andra att göra detsamma och att tala om för närstående att ni godkänner donation när ni dör. En donation kan leda till mycket gott för en medmänniska! Min pappa är en av de 600 svenskar som står i transplantationskö.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:26 den 29 April 2010  

Sätt att öka arbetslösheten?

De rödgröna vill göra a-kassan mer generös. Professor Casey Mulligan uttalar sig, på basis av färsk forskning, om effekterna av en slik åtgärd:

It is my opinion that unemployment insurance significantly raises unemployment and significantly reduces employment, even after accounting for general equilibrium effects.

Detta är i linje med en finsk studie samt med professor Lars Calmfors analys.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:39 den 29 April 2010  

Religion eller stat?

Om man ogillar en stor stat, bör man då gilla religion, oavsett om man själv tror eller ej? Det anser professor Walter Block:

I reject religion, all religion, since, as an atheist, I am unconvinced of the existence of God. Indeed, I go further. I am no agnostic: I am convinced of His non-existence. However, as a political animal, I warmly embrace this institution. It is a bulwark against totalitarianism. He who wishes to oppose statist depredations cannot do so without the support of religion. Opposition to religion, even if based on intellectual grounds and not intended as a political statement, nevertheless amounts to de facto support of government.

Även professor James Buchanan ser stöd för stat och religion som inverst relaterade, av individpsykologiska skäl. Om så är fallet tilltalar Blocks slutsats ändå inte mig, av de två skäl Bertrand Russell var inne på:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Dvs. det är för det första i sig en kostnad att stödja något man anser bygga på falsarier, och för det andra kan även religion ha negativa konsekvenser, som i så fall måste vägas mot negativa konsekvenser av en stor stat. Dessa båda kostnader ignorerar Block. Dessutom är min bedömning att religiositet faktiskt ofta är förknippad med en stor och interventionistisk stat, såväl på det ekonomiska som på det sociala och privatmoraliska området, vilket sätter i fråga att stöd till religion skulle motverka statlig expansion av ett icke-frihetligt slag.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 10:49 den 28 April 2010  

Frihandel och fattigdom

Det är inte bara så att frihandel tycks positivt relaterad till tillväxt; det tycks också som om fattigdomen i världen skulle kunna minska om handelshinder togs bort. Detta enligt den nya studien ”Would Freeing Up World Trade Reduce Poverty and Inequality? The Vexed Role of Agricultural Distortions”:

This paper summarizes a series of new economy-wide global and national empirical studies that focus on the net effects of the remaining distortions to world merchandise trade on poverty and inequality globally and in various developing countries. The global LINKAGE model results suggest that removing those remaining distortions would reduce international inequality, largely by boosting net farm incomes and raising real wages for unskilled workers in developing countries, and would reduce the number of poor people worldwide by 3 percent.

Faktum är att fattigdomen i världen har minskat kraftigt, men givetvis inte tillräckligt. Vågar man hoppas på att EU går i riktning mot frihandel på jordbruksområdet?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:43 den 28 April 2010  

Meningen med livet

ALS-sjuke Tony Judt om sin sjukdom:

”I thought of this as a stroke of catastrophic bad luck,” Judt explains. ”Neither unjust, because after all, there is no justice in luck; nor unfair—’Why me and not you?’—which would be a ridiculous way to think of it; nor implausible, because it’s so implausible that plausibility is off the scale. Nor does it have meaning: One thing I always felt very strongly empathetic about in my reading of [the Italian chemist and Holocaust diarist] Primo Levi was his absolutely clearheaded sense that none of what had happened to him in the camps had any meaning. You might draw lessons from it in terms of experience, you certainly might draw political lessons. But at the existential level of one man’s life, it had no meaning.This has no meaning. What I do with it is up to me.”

Till skillnad från Judt tror jag inte på tur eller otur utan att allt som händer måste hända och att inget som inte händer kunde ha hänt. Men gemensamt för båda synsätten är insikten att saker sker av opersonliga skäl, därför att tillvaron är som den är. Då blir det meningslöst att ställa frågan ”varför?” när man drabbas av lidande — som om någon kosmisk makt hade planerat och tänkt ut det meningsfulla i det som sker.

Tips: Bo Rothstein.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:45 den 27 April 2010  

Överlever välfärdsstaten?

För att en välfärdsstat ska kunna överleva på sikt torde det krävas att medborgarna är beredda att betala för den. En schweizeisk studie, ”Is the Welfare State Sustainable? Experimental Evidence on Citizens’ Preferences for Redistribution”, finner följande:

The major finding of the paper, however, is that estimated average WTP [willingness to pay] is maximum at 21% of GDP devoted to redistribution, clearly below the current value of 25%. Moreover, this value differs importantly depending on attitudes toward the desirable amount of redistribution and the government’s role in dealing with inequality. Thus, there is reason for concern with regard to the sustainability of the Swiss welfare state.

Tre reflexioner:

  • Bör välfärdsstatens storlek motsvara den genomsnittliga betalningsviljan för den?
  • Spelar den genomsnittliga betalningsviljan nödvändigtvis någon större roll för välfärdsstatens överlevnad, med tanke på att de med låg betalningsvilja kan utgöra en minoritet som kan köras över i parlamentet?
  • Är den genomsnittliga betalningsviljan för den svenska välfärdsstaten större eller mindre än dess faktiska omfattning idag?
Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:04 den 27 April 2010  

Vetenskaplig moral?

Sam Harris har rönt uppmärksamhet genom att hävda att vetenskapen kan fastslå vilka värderingar som är ”de rätta”:

Han har en ny bok på gång, The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, i vilken detta argument framförs. Jag avvisar denna syn, likt Isaiah Berlin:

But to be a human being is to have certain moral ideals in which case we must resist natural processes in the way lions and tigers can’t. And therefore, what you would call ideology I think, can be made independent of scientific findings, although scientific findings furnish the evidence of what you want to do. Goals are not provided by science.

Detsamma gjorde Bertrand Russell, förresten.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:34 den 26 April 2010  

Kallt berg

Brice Marden, Cold Mountain 6 (Bridge) (1989–1991), 274,3 x 365,8 cm:

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:56 den 26 April 2010  

Har smarta ungdomar sex?

Enligt studien ”Smart Teens Don’t Have Sex (or Kiss Much Either)”, publicerad i Journal of Adolescent Health, varierar de sexuella erfarenheterna med ungdomars smarthet:

Controlling for age, physical maturity, and mother’s education, a significant curvilinear relationship between intelligence and coital status was demonstrated; adolescents at the upper and lower ends of the intelligence distribution were less likely to have sex. Higher intelligence was also associated with postponement of the initiation of the full range of partnered sexual activities.

Frågan är om smarta ungdomar inte vill ha sex i samma utsträckning som de medelsmarta (kanske därför att de har större kunskaper om könssjukdomar eller därför att de är fullt upptagna med att räkna matte) eller om de, pga. nördighet, inte får sex i samma utsträckning.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:40 den 26 April 2010  

Anarkistiska drömmar

Noam Chomsky får en fråga och ger ett svar:

So if business both derives from the state and is so good at capturing the state, why isn’t abolishing the state a better strategy for defeating business power than enhancing the state’s power would be?

Well, there’s a very simple answer to that: it’s not a strategy, and since it’s not a strategy at all, there can’t be a better strategy. The strategy of ”eliminating the state” is back on the level of ”let’s have peace and justice”. How do you proceed to eliminate the state? Okay? Can you think of a way of doing it? I mean, if there were a way of doing it in the existing world, everything would collapse and be destroyed. You just can’t do it. I mean, there is nothing to replace it. If there was a rich, powerful network of, you know, cooperatives, community organizations, worker-controlled industry, you know, extending over the whole country, and the whole world, in fact, yeah, then you can talk about eliminating states. But to talk about eliminating the state in the world as it exists is simply to keep yourself in some remote academic seminar or small group, you know, saying, ”Gee, this would be nice.” It’s not a strategy, so there can’t be a better strategy. We are faced with realities.

Även på högerkanten finns anarkistiska drömmar. Är Chomskys svar relevant även för dem? Det finns en hel del analyser av hur staten har uppkommit. Finns motsvarande analys av hur en övergång från samhällen med en stat till samhällen utan en stat skulle kunna gå till?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:08 den 25 April 2010  

Gud svarar på bön

Köp denna fina kylskåpsmagnet här.

Tips: Johan Karlsson.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:53 den 25 April 2010  

Varför attraherar Sverigedemokraterna homosexuella?

Igår hölls omröstning på homosajten QX:

Det mest intressanta, förutom att Moderaterna är största parti, är det stöd Sverigedemokraterna får. De är större än det homovänliga Folkpartiet i denna grupp! Hur kan det komma sig? Företrädare för SD har ju tidigare, men även nyligen, gett uttryck för en homofientlig syn. Dess nuvarande ledning uttrycker sig emellertid annorlunda och anför följande förklaring:

Det är också en tydlig indikation på den starka oro som många homosexuella känner inför massinvandringen och det homohat som den tilltagande islamiseringen medför.

Jag tror själv att denna förklaring är rimlig. Samma typ av resonemang gav den homosexuella politikern Pim Fortuyn framgångar i Nederländerna: invandringsskepsis eftersom invandrare, genom reaktionära värderingar, hotar de ”livsstilsfriheter” som kännetecknar västerländska demokratier. (Har detta med Poppers toleransparadox att göra?) Min egen uppfattning ligger inte alls åt det här hållet. Jag ogillar förvisso reaktionära värderingar, men jag är inte säker på att sådana präglar invandrare i allmänhet och, även om så vore, finner jag det egoistiskt att av det skälet motsätta sig invandring. Min vision är öppna gränser, inte slutna. Allt fler homosexuella verkar inte hålla med.

Se även Philip Wendahls försvar av Pim Fortuyn och Bengt Helds inlägg om SD:s homoflirt.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:25 den 25 April 2010  

Fördel med att ha läst franska

Jag läste franska som B-språk. Tyvärr har jag glömt det mesta, men en sak jag minns bra är systemet med accenter (och roliga tecken, som l’accent circonflexe [”la môme”] och la tréma [”Citroën”]), liksom skillnaden mellan apostrof och accent. Tyvärr noterar jag en allmän förvirring på dessa punkter, särskilt bland svenskar som inte har läst franska. S’il vous plaît, notera åtminstone följande:

  • Håll isär l’accent grave och l’accent aigu — och kom ihåg vilken bokstav de tillhör. Den förra lutar bakåt och den senare lutar framåt. Skriv alltså inte ”chevré” när du menar ”chèvre”.
  • Håll isär accent och apostrof. Hur många är det inte som använder den förra när de borde använda den senare? Skriv alltså inte ”La Côte d´Azur” när du menar ”La Côte d’Azur”. (Och absolut inte ”La Côté d´Azur”!)

Lite språkfascism, jag vet, men har man väl lärt sig det här vill man ju, om inte annat, kunna briljera lite.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:11 den 24 April 2010  

Före kronan

I och med euron övergav många europeiska nationer sina egna valutor. Hur många känner till att det inom Sverige tidigare fanns flera valutor? Johan Schück skriver i DN idag:

Under större delen av 1600-talet och 1700-talet fanns det fem olika valutor som fungerade parallellt inom landet, med sinsemellan flytande växelkurser. Det var inte förrän 1873 som kronan introducerades som en enhetlig valuta.

Jag undrar om argumenten för och emot en enhetlig valuta inom landet var snarlika de som nu framförs för och emot en enhetlig valuta inom EU.

Många känner nog inte heller till att Riksbanken inte alltid har haft monopol på sedelutgivning. Per Hortlund skriver i Fribankskolan: monetär laissez-faire i teori och praktik (s. 76):

Åren 1880–1900 kan … betecknas som glansperioden för det svenska fribanksystemet. Systemet var nu moget. Det fanns 25 sedelutgivande banker med 120–150 kontor, men även icke sedelutgivande affärsbanker och sparbanker.

Se även, om detta, George Selgins och Lawrence Whites ”How Would the Invisible Hand Handle Money?”, publicerad i Journal of Economic Literature.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:15 den 24 April 2010  

Statens våldsamma ursprung

Franz Oppenheimers bok The State utgör mycket intressant läsning för personer som intresserar sig för staten: vad den är för typ av företeelse och hur den uppkom. Angående det senare anför Oppenheimer följande (s. 15):

What, then, is the State as a sociological concept? The State, completely in its genesis, essentially and almost completely during the first stages of its existence, is a social institution, forced by a victorious group of men on a defeated group, with the sole purpose of regulating the dominion of the victorious group over the vanquished, and securing itself against revolt from within and attacks from abroad. Teleologically, this dominion had no other purpose than the economic exploitation of the vanquished by the victors.

Detta är i sanning en annorlunda förståelse av statens uppkomst än den kontraktsteoretiska. Om denna analys av hur staten har uppkommit — genom våldshandlingar och med syfte att exploatera — är korrekt, spelar den någon roll för hur staten bör utvärderas idag? Påverkar den frågan om staten är legitim?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 12:32 den 23 April 2010  

Bryr sig arbetsgivare om högskoleprovet?

Joel ställer en befogad fråga:

Colleges care about applicants’ SAT scores. Employers don’t. What’s going on?

Jag förstår inte heller varför inte arbetsgivare skulle bry sig om resultat på (motsvarigheten till) högskoleprovet. Gör de inte det i Sverige heller? I så fall: What’s going on? Vill inte arbetsgivare ha smarta och kunniga anställda? Eller anser de sig kunna bedöma det utifrån annan information?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:36 den 23 April 2010  

Bertil Ohlins födelsedag

Idag är det 111 år sedan Bertil Ohlin föddes. Han fick ekonomipriset 1977 för sina bidrag till handelsteorin, inte minst Heckscher-Ohlin-teoremet (som kortfattat säger att länder kommer att exportera [importera] produkter som använder sig av de produktionsfaktorer som landet har relativt gott [ont] om). Här kan du läsa hans prisföreläsning ”1933 and 1977 – Some Expansion Policy Problems in Cases of Unbalanced Domestic and International Economic Relations”. Här kan du läsa en självbiografisk essä. Här kan du införskaffa boken Bertil Ohlin: A Centennial Celebration 1899–1999. Här kan du titta in hos Bertil Ohlininstitutet (i vars styrelse mina vänner och kollegor Andreas Bergh och Henrik Jordahl sitter). Här kan du läsa en recension jag skrev av Sven-Erik Larssons biografi Bertil Ohlin: ekonom och politiker. Jag avslutar den så här:

Ohlin tänkte alltså enligt min mening fel i några centrala frågor, men han var icke desto mindre en imponerande man. Han var det i kraft av sitt kunnande, sitt allmänna förnuft, sin kyliga rationalitet samt en del personliga drag. Vad sägs om hans tidiga föresats att bygga upp en privat förmögenhet (vilket också lyckades genom framgångsrika aktieplaceringar), hans betoning på att alltid vara välklädd, hans måttfullhet med alkohol, hans balanserade generositet med penninggåvor samt hans vidsynthet gentemot andra människor? Den typen av personer växer inte på träd, och av sådana bör vi i många stycken ta lärdom.

Här kan du, slutligen, läsa min korta beskrivning av Bertil Ohlins ideologiska transformation, under inflytande av några danskar och Keynes, från klassisk liberal till socialliberal.

Idag kände jag att jag ville slå på trumman för Bertil Ohlin.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:47 den 22 April 2010  

Allians för söndagsstängt

När fackföreningar och kyrkor driver kampanj tillsammans kan man vara rätt säker på att det är något läskigt på gång. Mycket riktigt:

Gör söndagen till vilodag i EU. Det budskapet kommer från ett flertal europeiska kyrkor, organisationer och politiker. För att få igenom idén har en namninsamling startats med målet att föra upp frågan till EU-kommissionen.

Det finns en del invändningar.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:39 den 22 April 2010  

Risken att straffa oskyldiga

Vad finns det för skäl att vara mot dödsstraff? Jag angav ett sådant — avsaknad av bevis för en avskräckande effekt — i ett tidigare inlägg. Nicke tar upp ett annat skäl i en kommentar:

För mig är en annan anledning helt dominerande till att jag är emot dödsstraff – man kan aldrig garantera att inte oskyldiga blir dömda och dödade. Om man låser in en oskyldig så kan vederbörande bli frisläppt och kompenserad ifall friande bevis dyker upp – en död människa får inte tillbaka livet dock.

Är inte ett problem med detta argument att en död person inte kan uppleva det som negativt att ha dödats som oskyldig? Det är förvisso sant att en sådan person inte kan kompenseras för en dom på felaktiga grunder, men spelar det någon roll? Personen är ju död och kan inte reagera negativt på att inte få kompensation.

Kan man tänka sig modifierade varianter av argumentet, som är mer övertygande? Tre möjligheter:

  1. Den oskyldigt dödsdömde får uppleva mycket lidande före dödens inträde, vilket talar mot dödsstraff. (Möjliga motargument: Även oskyldigt dömda till långa fängelsestraff får uppleva mycket lidande, talar det emot långa fängelsestraff? Även skyldigt dömda får uppleva mycket lidande före dödens inträde, talar det emot dödsstraff även för dem?)
  2. Den oskyldigt dödsdömdes anhöriga får uppleva mycket lidande, vilket talar mot dödsstraff. (Möjliga motargument: Även anhöriga till oskyldigt dömda till långa fängelsestraff får uppleva mycket lidande, talar det emot långa fängelsestraff? Även anhöriga till skyldigt dömda får uppleva mycket lidande, talar det emot straff i allmänhet? Kan man inte kompensera anhöriga till oskyldigt dödade?)
  3. Allmänheten i stort kan bli allvarligt oroad och olycklig av en ordning där man kan dödas som oskyldig, vilket talar mot dödsstraff. (Möjliga motargument: Oroar sig allmänheten i stort verkligen på detta sätt? Oroar den sig inte för att bli oskyldigt dömd till långa fängelsestraff i lika hög grad? Talar det senare i så fall mot långa fängelsestraff?)

Jag vidhåller att det centrala argumentet mot dödsstraff rör avsaknaden av bevis för att det har avskräckande effekt.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:40 den 22 April 2010  

Ska vissa få ladda ner utan att betala?

Ett inlägg i piratdebatten:

Really, piracy (or ‘free riding’ generally) is only wrong if you would otherwise have paid for it. If you’d sooner go without than shell out the demanded price for a non-rival good, then you may as well free ride — it’s better for some (namely, you) and worse for no-one. Don’t get me wrong: it’s important that those who find the good worth the price do pay, so that there’s incentive to provide such goods in the first place. It’s merely those who wouldn’t pay anyway who can, on this view, permissibly free-ride.

Jag ser förslaget som effektivt givet att de som finner varan värd sitt pris faktiskt betalar. Men kan man förlita sig på att de gör det? Finns det metoder för att få dem att göra det? Räcker det att vädja till deras känsla för moral? Jag har mina tvivel — och då blir frågan vad effekten på utbudet blir.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:35 den 21 April 2010  

Vakna till Stephen Fry

Det finns en del annorlunda väckarklockor på marknaden. Jag har tidigare tipsat om Clocky. Här är Voco, en variant som väcker dig med hjälp av Stephen Fry, t.ex. sägandes:

Charmigt! Synd bara att Voco är så ful. (Själv behöver jag ingen väckarklocka, då jag är mycket morgonpigg och så gott som alltid vaknar av mig själv.)

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:34 den 21 April 2010  

Svagt argument mot dödsstraff

Justin E. H. Smith, i en debatt med Gerald Dworkin:

For me, one of the strongest arguments against CP [capital punishment] has not to do with what it does to the criminal who is punished, but what it does to those involved in the application of the punishment.

Detta argument kan tolkas på två sätt:

  1. De som avrättar ser dödande som en normal rutinuppgift, vilket är en attityd som sprids till andra människor och områden och leder till mer dödande. Därför bör dödsstraffet avskaffas.
  2. De som avrättar mår dåligt av sitt arbete, och av omsorg om dem bör dödsstraffet avskaffas.

Vad gäller den första tolkningen har jag inte empirisk kunskap om huruvida prediktionen om attityd- och beteendeförändringar stämmer. Jag betvivlar starkt att den gör det — frågan är dels varför dödande skulle accepteras av andra personer och i andra sammanhang bara för att vissa utför dödande av dömda brottslingar och dels varför den aggregerade effekten skulle vara märkbar, då antalet som utför sådant dödande är få. Men även om prediktionen skulle stämma är det inte självklart att det talar till dödsstraffets nackdel: det beror på vilken typ av dödande vi talar om. Om det t.ex. rör sig om ett möjliggörande av abort eller eutanasi kan effekten ses som positiv.

Vad gäller den andra tolkningen har jag heller inte där empirisk kunskap om huruvida prediktionen om avrättarnas försämrade välmående stämmer. Jag betvivlar starkt att den gör det. Det kan t.ex. vara så att vissa personer anser att dödsstraffet är befogat och att de utför en god handling genom att administrera detta straff. Det finns inget skäl att tro att de mår dåligt av sitt jobb.* Rent allmänt anser jag vuxna människor kapabla att själva bedöma om de önskar utföra en viss arbetsuppgift, och om de mår dåligt står det dem fritt att byta jobb. Man kan också tänka sig att erbjuda psykologisk expertis som stöd i fall av negativa reaktioner, vilket kan lindra eller eliminera problemet.

Själv motsätter jag mig dödsstraffet, men inte av det skäl Smith anför utan därför att det inte finns klara belägg för att det avskräcker allvarliga brott: se ”Det ineffektiva dödsstraffet” och ”Avskräcker dödsstraffet?”.

________________

*Jag har också mött ett snarlikt argument i debatter om eutanasi. Där är tanken att det är förkastligt att erbjuda någon läkare alls möjligheten att bistå en svårt sjuk patient som önskar dö, eftersom alla läkare kommer att må dåligt av en sådan sak. Men undersökningar visar att en relativt stor minoritet av läkare välkomnar dödshjälp, och om någon av dem som ser det som en god handling vill bistå, anser jag att de ska få göra det, med en förväntan om att detta inte kommer att inverka menligt på hur de mår. Lite statistik:
– En tredjedel av svenska läkare stödjer ett tillåtande av dödshjälp. (Ref.)
– Drygt en tredjedel av franska onkologer stödjer eutanasi som i Nederländerna. (Ref.)
– Mellan 11 och 27 procent av indiska och pakistanska läkare finner eutanasi acceptabel (dock små samples). (Ref.)
– 31 procent av läkare i England och Wales kan tänka sig att medverka till självvalt livsslut. (Ref.)
– En studie i Schweiz antyder att skillnader i inställning föreligger mellan onkologer, palliativa specialister och medicinstuderande. (Ref.)
– 22 procent av amerikanska onkologer stödjer läkarassisterat självmord. (Ref.)
– 36 procent av amerikanska läkare kan tänka sig att medverka till assisterat självmord (om det blir lagligt) och 24 procent till aktiv dödshjälp. (Ref.)

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:16 den 21 April 2010  

Charmig schackspelare

Jeremy Bernstein berättar om världsmästaren i schack Bobby Fischer:

One Sunday, Kubrick and I watched Fischer’s interview with Mike Wallace for “60 Minutes.” It was around the time of Fischer’s birthday and Wallace had come with a cake. “I don’t like that kind of cake,” Fischer said graciously. Then he told Wallace how he had learned to play chess. His older sister had taught him the moves. He soon began beating her so he spotted her pieces. Then he said that that no longer worked so he began playing with himself—Fischer vs. Fischer. “Mostly I won,” he commented with no trace of humor.

Jag kan inte låta bli att beundra en person som säger vad han tycker när någon kommer med en tårta han inte gillar. Och jag gillar personer som inte inser hur roliga de är i andras ögon. Läs mer om Bobby Fischer här.

Se även inlägget ”Världens främste schackspelare”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 12:09 den 20 April 2010  

De bästa svampplockarna

Finns det könsskillnader när det gäller spatial förmåga? Den nya studien ”Sex Differences in Mushroom Gathering: Men Expend More Energy to Obtain Equivalent Benefits”, accepterad för publicering i Evolution and Human Behavior, antyder att det finns det:

In a first study, we GPS-tracked the foraging pathways of 21 pairs of men and women from an indigenous Mexican community searching for mushrooms in a natural environment. Measures of costs, benefits and general search efficiency were analyzed and related to differences between the two sexes in foraging patterns. Although men and women collected similar quantities of mushrooms, men did so at significantly higher cost. They traveled further, to greater altitudes, and had higher mean heart rates and energy expenditure (kcal). They also collected fewer species and visited fewer collection sites.

Kvinnor verkar alltså vara överlägsna samlare (även om fler fältexperiment torde behövas för att fastslå detta med säkerhet). Frågan kvarstår om män är bättre jägare.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:48 den 20 April 2010  

Definition av staten

Max Weber ger en definition av staten i ”Politics as a Vocation”:

‘Every state is founded on force,’ said Trotsky at Brest-Litovsk. That is indeed right. If no social institutions existed which knew the use of violence, then the concept of ‘state’ would be eliminated, and a condition would emerge that could be designated as ‘anarchy,’ in the specific sense of this word. Of course, force is certainly not the normal or the only means of the state–nobody says that–but force is a means specific to the state. Today the relation between the state and violence is an especially intimate one. In the past, the most varied institutions—beginning with the sib—have known the use of physical force as quite normal. Today, however, we have to say that a state is a human community that (successfully) claims the monopoly of the legitimate use of physical force within a given territory.

Min känsla är att denna definition, i termer av maktmonopol, är allmänt accepterad i samhällsvetenskaperna idag. Vilka är dess möjliga svagheter? (Jag tänker på maffian och Hell’s Angels.)

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 22:25 den 19 April 2010  

Allah och Jahve slår till

I Iran tror vissa att den muslimske guden kommer att slå till med ett jordskalv snart:

A senior Iranian cleric says women who wear revealing clothing and behave promiscuously are to blame for earthquakes.

I USA tror vissa att den kristne guden har slagit till med vulkanutbrottet:

Limbaugh said the surprising strength and timing of the eruption suggests a God displeased with the passage of health care reform.

Vilken kärleksfull och rättvis gud den muslimske prästen tror på! En mängd oskyldiga ska dödas, skadas och brytas ned för att vissa kvinnor är fräcka nog att klä sig utan slöja. För att inte tala om vilken kärleksfull och rättvis gud den kristne radioprataren tror på! Europas flygbolag och resenärer får ta emot straffet för att Obama har givit fler tillgång till sjukförsäkring. Den svåra frågan är: Vilken av dessa två underbara gudar ska man dyrka mest?

Se även det tidigare inlägget ”Religion och jordbävningar”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:45 den 19 April 2010  

Ger frihandel tillväxt?

Forskning förbättrar vår kunskap om världen genom en vetenskaplig process. Någon finner stöd för ett visst samband; någon annan visar på metodologiska brister och bestrider sambandet; någon tredje förbättrar den metodologiska kvaliteten och ger den ene eller den andre rätt. Ungefär så kan forskningen om sambandet mellan frihandel och ekonomisk tillväxt beskrivas. Det är ett drama i tre akter.

I. För 15 år sedan publicerades Jeffrey Sachs och Andrew Warners ”Economic Reform and the Process of Global Integration” i Brookings Papers on Economic Activity. Där fann de bl.a. följande:

When we add OPEN, we find that the open economies grow, on average, by 2.45 percentage points more than the closed economies, with a highly statistically significant effect.

II. Några år därefter fick bl.a. den studien metodologisk kritik av Fernando Rodríguez och Dani Rodrik, i ”Trade Policy and Economic Growth: A Skeptic’s Guide to the Cross-National Evidence”:

We find little evidence that open trade policies—in the sense of lower tariff and non-tariff barriers to trade—are significantly associated with economic growth.

III. Nu visar en ny studie av Roman Wacziarg och Karen Horn Welch, ”Trade Liberalization and Growth: New Evidence”, publicerad i The World Bank Economic Review, och som i stort undviker de metodologiska problemen genom användande av pandeldata och nya mått på grad av frihandel, följande:

Analysis based on the new data set suggests that over the 1950–98 period, countries that liberalized their trade regimes experienced average annual growth rates that were about 1.5 percentage points higher than before liberalization.

Nu är det förvisso så att den vetenskapliga processen aldrig stannar upp. Fler akter kan följa. Just nu förefaller det dock som en positiv relation mellan grad av frihandel och tillväxt kan betraktas som trolig.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:23 den 19 April 2010  

Ingen får vara bäst

I ”Homer’s Contest” beskriver Friedrich Nietzsche synen på konkurrens i antikens Grekland:

If we want to see that feeling revealed in its naïve form, the feeling that competition is vital, if the well-being of the state is to continue, we should think about the original meaning of ostracism: as, for example, expressed by the Ephesians at the banning of Hermodor. ”Amongst us, nobody should be the best; but if somebody is, let him be somewhere else, with other people.” For why should nobody be the best? Because with that, the contest would dry up and the permanent basis of life in the Hellenic state would be endangered. … The original function of this strange institution is, however, not as a safety valve but sa a stimulant: the pre-eminent individual is removed so that a new contest of powers can be awakened: a thought which is hostile to the ”exclusivity” of genius in the modern sense, but which assumes that there are always several geniuses to incite each other to action, just as they keep each other within certain limits, too. That is the kernel of the Hellenic idea of competition: it loathes a monopoly of predominance and fears the dangers of this, it desires, as protective measure against genius — a second genius.

Det är inte svårt att känna sympati för denna önskan att upprätthålla dynamik i samhället. Konkurrens om ekonomiska och politiska maktpositioner förefaller också vara en helt central mekanism för sådan dynamik. Permanenta privilegier är däremot skadliga för inflödet av nya genier. Emellertid finner jag den grekiska varianten av konkurrens lite märklig. Om man vill stimulera nya genier att träda fram och försöka vinna medborgares eller konsumenters gunst, gör man då det genom att säga att de, om de väl blir bäst, då automatiskt fråntas sin maktposition? Jag tror att större stimulans för nya genier uppnås om tillfälliga privilegier tillåts utan att garanteras. Dvs. den som blir bäst tvångsförflyttas inte utan tillåts ha kvar sin maktposition så länge de politiska eller ekonomiska uppdragsgivarna finner honom bäst och önskar ha honom kvar. Under tiden tillåts konkurrenter verka för att försöka övertyga medborgare eller konsumenter om att de faktiskt erbjuder något bättre.

En ännu märkligare variant av tanken att ingen får vara bäst än den grekiska är jantelagen. Den eftersträvar inte ens dynamik utan tycks vilja hålla kvar alla i statik. Ingen får bli bättre, ens temporärt. Själva tanken på genier som träder fram är här anatema.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:03 den 18 April 2010  

Vad applåderar vi åt?

Witold Gombrowicz, denna mästare i social analys, påpekar att vi ofta applåderar av skäl som inte har med genuin uppskattning att göra. Men antag att vi befinner oss på en pianokonsert och faktiskt applåderar därför att vi innerst inne blev berörda. Hur mycket av den genuina uppskattningen har då med kompositören, dvs. med verket som framförs, att göra och hur mycket har med pianisten, dvs. med sättet på vilket verket framförs, att göra? Pianisten verkar nästan alltid tolka det som att applåderna gäller henne själv och det egna framförandet. Jag gissar att publiken vid pianokonserter i regel är så pass okunnig om de tekniska och tolkningsmässiga aspekterna av pianospel att de nästan aldrig applåderar pianisten själv. Antag två fall:

  1. En pianist spelar ett stycke, som publiken finner trist, på ett tekniskt och tolkningsmässigt förnämligt sätt.
  2. En pianist spelar ett stycke, som publiken finner uppiggande, på ett tekniskt och tolkningsmässigt undermåligt sätt.

I den mån applåder påverkas av genuin uppskattning och inte bara av sociala skäl, i vilket fall blir applåderna störst? Nästan alltid, skulle jag tro, i det andra fallet. Helt klart måste det vara mycket svårt för utomstående, t.ex. en pianist som bockar och bugar efter en konsert, att tolka grunden för applåder. Är grunden social? Är den genuin? Om den är genuin, har den med verket som sådant eller med framförandet att göra?

Det här stycket och det här framförandet får mina applåder! *klapp klapp*

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:52 den 18 April 2010  

Tennisstjärna blir ompysslad

Vem skulle inte vilja vara Feliciano López medicinske assistent?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:20 den 18 April 2010  

Kan vänner bråka?

Ja, i Chaos (s. 62) beskriver Edmund White hur Jack och Marie-Hélène förblev vänner trots återkommande dispyter:

Of course a friendship is not constructed out of shared beliefs and values but out of easy, almost unconscious routines and reflexes—the habits of a lifetime together, not the sharp disagreements of the moment. Even the same old arguments about the same old things (lateness, health, too many social engagements) can be the reassuring noise that invariably accompanies the familiar signal of friendly love.

En nationalekonom skulle kunna uttrycka det som att vänskap är en stock, inte ett flöde. Jag har stor sympati för detta synsätt, inte minst för att se vänskap som en typ av kärlek, som är robust mot (även återkommande) små stormar.

Se också inläggen ”Vänskap” och ”Vänskapens företräde” (båda med citat av White).

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 19:46 den 17 April 2010  

Allt försvinner

När jag i mitten av 1990-talet gick runt på en begravningsplats i London drabbades jag av en s.k. aha-upplevelse. Jag insåg helt plötsligt livets fundamentala meningslöshet. Jag tittade på gravstenar med namn på människor som dog på 1800-talet och som ingen längre minns. Varför anstränger man sig så den korta stund man lever? Vad tjänar det man gör egentligen till? Ja, det var tankar som trängde sig på (och som inte har lämnat mig sedan dess). Vissa besvarar frågor som dessa med att deras arv kommer att leva vidare, kanske i form av barn, kanske i form av intellektuella alster som bär deras namn. Marcel Proust gör, apropå detta med intellektuella alster, ett litet påpekande, i The Past Recaptured:

Doubtless my books also, like my earthly being, would finally some day die. But one must resign oneself to the idea of death. One accepts the idea that in ten years one’s self, and in a hundred years one’s books, will no longer exist. Eternal existence is not promised to books any more than to men.

Jag vill förresten inte ha någon gravsten.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:24 den 17 April 2010  

Effektiva prishöjningar vid katastrofer

SvD rapporterar:

Hotellen i Europa höjer sina priser när hundratusentals strandsatta flygpassagerare behöver tak över huvudet. I Amsterdam i Nederländerna har rumspriserna fördubblats och de har exploderat i Köpenhamn, rapporterar Politiken. … – Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar, säger Svane till tidningen.

Men finns det inte goda ekonomiska skäl till högre priser vid katastrofer? Jo, enligt Glen Whitman:

  1. Högre priser ger incitament till dem som tillhandahåller knappa varor och tjänster att öka utbudet. Om utbudet är fixt på kort sikt kan en möjlighet att höja priser vid extraordinära händelser leda till ökat utbud på längre sikt.
  2. Även om utbudet inte ökar innebär högre priser att knappa varor och tjänster i högre grad går till dem som värderar dem högst.
  3. Högre priser vid extraordinära händelser ger konsumenter incitament att planera bättre.

Många tycks dock anse höjda priser vid katastrofer orättvisa. ”Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar”, hävdas det alltså, av för mig oklar anledning. Men även om man tycker det, har rättvisa lexikografisk prioritet över effektivitet? Om inte, hur vägs rättviseaspekten mot Whitmans effektivitetsaspekter? Och hur ska en sådan ”optimal” lösning implementeras i praktiken? Genom prisreglering av ett statligt välfärdskontor? Genom sociala normer som straffar prishöjande företag? Jag bara undrar.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:28 den 17 April 2010  

Ett samhälle med kärlek

Wiliam Bolcom har komponerat en underbar liten sång, ”Amor”, om hur skönhet och kärlek kan transformera en stad — t.o.m. de religiösa! Läs texten och lyssna på detta framförande av Raeeka Shehabi-Yaghmai:

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 19:53 den 16 April 2010  

Prisade arkitekter

Det har kallats ”arkitekturens Nobelpris”, The Pritzker Architecture Prize. Jag blev mycket förtjust i en del skapelser av årets pristagare, japanerna Kazumo Sejima och Ryue Nishizawa. Vad sägs om dessa två smakprov?

Är det inte dags för dem att ta sig an Stockholm snart? (De skulle säkert motverkas av ”Skönhetsrådet” om de försökte.) Läs mer om pristagarna här.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:39 den 16 April 2010  

En man utan preferenser

Edmund White beskriver en man i Chaos (s. 29):

Jack had no preference. He liked coffee as much as tea and drank either with milk, or milk and sugar, or neither. He liked the right side of the bed as much as the left, a cool room at night as well as a warm one. As a boy he’d trained himself to sleep without a pillow because he’d read Napoleon went without one in his military tent; now Jack slept on seven, so high he ended up half sitting up in bed. He’d lived in Paris a third of his life but he didn’t miss it, any more than he’d missed New York in Paris or Rome after he’d spent a year there.

Jag skulle snarare säga att Jack har preferenser — trots allt gillar han saker — men att han har en preferens för allt. Man kan jämföra tre situationer:

  • Att inte ha en preferens för något.
  • Att ha en preferens för allt.
  • Att ha olika preferenser för olika saker.

Om man ska uttala en preferens över sina preferenser, vilken situation är att föredra?

Att inte ha en preferens för något kanske kan ses som ett slags buddhistiskt ideal: man förnekar behov för att koncentrera sig på tillvarons väsentligheter istället. (Även här finns förstås en metapreferens för att inte ha preferenser.) Detta verkar på ett plan tråkigt, men å andra sidan, om man verkligen inte har en preferens för något upplever man det inte så. Detta skulle kunna ses som ett vilsamt läge. En nackdel: ingen utveckling, vare sig ekonomisk, social eller vetenskaplig, lär komma till stånd.

Att ha en preferens för allt kan finnas i två varianter: dels Jacks, där man finner sig, mer eller mindre passivt, i allt man möter och gillar det, och dels en mer aktivistisk form, där man ständigt letar efter nya upplevelser och tycker om dem alla. Den förra verkar, likt situationen där man inte har en preferens för något, vilsam, men på ett metaplan kanske en nackdel är att man aldrig lyfts till några emotionella höjder: allt bara ”gillas” hela tiden. Är man t.ex. intressant för andra människor med den inställningen? Den senare verkar mer ansträngande, som ett hyperaktivt barn som aldrig får nog, men å andra sidan medför den inställningen troligen starka incitament för utveckling, låt vara att det blir svårt att prioritera mellan viktigt och oviktigt. Notera att ingen här upplever frustrerade preferenser: allt gillas.

Att ha olika preferenser för olika saker motsvarar nog de flesta människors inställning och situation. Det obehagliga här är att frustrerade preferenser lätt uppkommer och att Schopenhauers förståelse av livet blir en realitet.

Jag känner mig personligen mest tilltalad av den första situationen, även om det kan vara svårt att med medvetna försök röra sig mot den. Jag försöker i alla fall begränsa min preferensmängd på vissa sätt, t.ex. genom att inte börja dricka kaffe eller spela dataspel.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:39 den 16 April 2010  

Betalar pensionärer mer i skatt?

Thomas Östros besvarar en fråga:

Pensionärerna får sänkt skatt, är ni nöjda med sänkningen?
– Det är det första vallöftet från regeringen och löftet är att klyftan skall bestå mellan pensionärer och löntagare. Klyftan är omoralisk och den ska bort.

Men hur ser det ut: har Sveriges pensionärer en högre skattekvot än de som arbetar? Existerar den klyfta Östros talar om? Ta en titt på följande diagram:

Notera att personer i åldersgrupperna 30-59, 60-64 och 65-74 har nästan exakt samma genomsnittliga skattekvot. De äldsta pensionärerna har en lägre genomsnittlig skattekvot än nyss nämnda grupper.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:00 den 15 April 2010  

Är fester roliga?

Jag går numera ytterst sällan på fester. Schopenhauer förklarar varför:

Most of the glories of the world are mere outward show, like the scenes on a stage: there is nothing real about them. … Take another example—a roomful of guests in full dress, being received with great ceremony. You could almost believe that this is a noble and distinguished company; but, as a matter of fact, it is compulsion, pain and boredom who are the real guests. For where many are invited, it is a rabble—even if they all wear stars. Really good society is everywhere of necessity very small. In brilliant festivals and noisy entertainments, there is always, at bottom, a sense of emptiness prevalent. A false tone is there: such gatherings are in strange contrast with the misery and barrenness of our existence. The contrast brings the true condition into greater relief.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:43 den 15 April 2010  

Ökade klyftor?

Den rödgröna oppositionen beskyller regeringen för att ha ökat inkomstklyftorna i Sverige. I samband med budgetpropositionen redovisas en del intressant statistik angående detta. Här visas Gini-koefficientens utveckling:

Tittar man på spridningen i justerad disponibel inkomst beräknas den mycket riktigt ha ökat sedan 2009, men notera att nivån är lägre än 2000, då Socialdemokraterna styrde Sverige, och ungefär lika stor som 2006, då Alliansen tog över regeringsmakten.* Under regeringsperioden som helhet verkar alltså klyftorna inte ha ökat.

En fundamental fråga, som besvaras olika beroende på vilken rättvisesyn och vilken förståelse av konsekvenser man har, är vilken Ginikoefficient som är optimal. Det är inte självklart att 0,22 är bättre än 0,29, allt beaktat.

_________________________

*Statistiken ska dock tolkas med försiktighet — självklart påverkas inkomstutveckling och inkomstspridning av annat än den förda ekonomiska politiken, och i den mån de gör det uppkommer effekterna ofta med betydande eftersläpning.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:31 den 15 April 2010  

Den olycklige pendlaren

Betänk detta när du beslutar dig för var du ska bosätta dig:

According to the calculations of Frey and Stutzer, a person with a one-hour commute has to earn 40 percent more money to be as satisfied with life as someone who walks to the office. Another study, led by Daniel Kahneman and the economist Alan Krueger, surveyed nine hundred working women in Texas and found that commuting was, by far, the least pleasurable part of their day.

Pendling verkar alltså sänka lyckan. Eller är det så att människor som av andra anledningar är olyckliga pendlar i högre grad?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:31 den 14 April 2010  

Glänsande svart

Robert Rauschenberg, Untitled (Glossy Black Painting) (ca 1951), 182,7 x 134,6 cm:

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 12:14 den 14 April 2010  

En stund av närhet

Ibland har vi nog alla behov av detta slag:

Och du säger, senare, till honom: Låt mig bara få vila mitt huvud en stund mot din axel; låt mig bara få vara stilla en liten, liten stund, så kanske världen slutar snurra.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:30 den 14 April 2010  

Moral utan intellektuell grund

Michael Ruse:

God is dead, so why should I be good? The answer is that there are no grounds whatsoever for being good. There is no celestial headmaster who is going to give you six (or six billion, billion, billion) of the best if you are bad. Morality is flimflam.

Samtidigt menar Ruse att människor vägleds av evolutionärt framvuxna moraliska intuitioner som faktiskt medför att de flesta i allmänhet beter sig väl mot andra. Moral, i meningen genomtänkta moralsystem grundade i någon objektiv bas, verkar med hans sätt att tänka inte behövas. Detta synsätt har stöd i forskning av Shaun Nichols, E.O. Wilson och Marc Hauser.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:24 den 13 April 2010  

Vem ska man lita på?

Kardinal Tarcisio Betone, Katolska kyrkan:

Många psykologer och psykiatriker har visat att det inte finns någon länk mellan celibatet och pedofili medan åter många andra har visat, enligt vad jag har blivit underrättad, att det finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili.

Professor Gregory Herek, University of California at Davis:

The empirical research does not show that gay or bisexual men are any more likely than heterosexual men to molest children. This is not to argue that homosexual and bisexual men never molest children. But there is no scientific basis for asserting that they are more likely than heterosexual men to do so. And, as explained above, many child molesters cannot be characterized as having an adult sexual orientation at all; they are fixated on children.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 10:17 den 13 April 2010  

Nytt namn på människan

Filosofen Göran Hägglund, i fortsatt polemik mot Jerzy Sarnecki och Björn Fries:

Inte tror väl skribenterna att all brottslighet skulle upphöra om enbart socioekonomiska förhållanden förbättrades? Människan skulle i så fall reduceras till en funktion av omständigheter och berövas sin fria vilja, det som gör henne till just människa.

Intressant. De av oss som inte tror på den fria viljan — förutom jag själv återfinns i denna skara bl.a. Einstein, Schopenhauer, Bergström, Strawson, Russell, O’Hear, Dawkins, Honderich, Smilansky och Dendrophilian —  får helt enkelt försöka hitta ett nytt namn på medlemmar av arten homo sapiens. Förslag?

Se även en tidigare kritik av Hägglund: ”Stor stat utan tro på fri vilja?”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:11 den 13 April 2010  

Dags för mindre hus?

Ekonomipristagaren Elinor Ostrom intervjuas:

Fran: Do you have a message for the general public?

Elinor: We need to get people away from the notion that you have to have a fancy car and a huge house. Some of the homes that have been built in the last 10 years just appall me. Why do humans need huge homes? I was born poor and I didn’t know you bought clothes at anything but the Goodwill until I went to college. Some of our mentality about what it means to have a good life is, I think, not going to help us in the next 50 years. We have to think through how to choose a meaningful life where we’re helping one another in ways that really help the Earth.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:36 den 12 April 2010  

Affärsänglars betydelse för entreprenörskap

Affärsänglar är rika personer som finansierar nya företag. Fyller de någon större funktion i en marknadsekonomi? Den nya studien ”The Consequences of Entrepreneurial Finance: A Regression Discontinuity Analysis” tyder på det:

We first show that angel funding is positively correlated with higher survival, additional fundraising outside the angel group, and faster growth measured through growth in web site traffic. The improvements typically range between 30% and 50%. When using the regression discontinuity approach, we still find a strong, positive effect of angel funding on the survival and growth of ventures, but not on access to additional financing. Overall, the results suggest that the bundle of inputs that angel investors provide have a large and significant impact on the success and survival of start-up ventures.

Affärsänglar ger ofta mer än ett finansiellt tillskott: de hjälper t.ex. i regel till med know-how och kontakter. Deras existens förutsätter en möjlighet för individer att bli rika, vilket indikerar att bedömningar om ”rättvisa” inte är de enda som bör informera politiska beslutsfattare när de utformar skattesystem.

Se även ”Kan riskkapitalister gynna arbetare?”

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:38 den 12 April 2010  

Är nymfomaner maskulina?

Det här — från studien ”What Distinguishes Women with Unusually High Numbers of Sex Partners?”, publicerad i Evolution and Human Behavior — är kanske inte vad promiskuösa heterosexuella män önskar sig:

On several measures related to masculinity, women with many sex partners were elevated compared with other women.

Å andra sidan kanske det, om detta stämmer, blir lättare för de män som attraheras av feminina kvinnor att hålla sig trogna.

Se även inlägget ”Preferens för maskulina män”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:54 den 11 April 2010  

Människans hybris

I essän ”On Truth and Lies in a Nonmoral Sense” granskar Friedrich Nietzsche sanningsbegreppet närmare (vissa menar att han här förebådar postmodernismen). Det jag fastnade för var dock inledningen, i vilken han pekar på tendensen hos människan att se sig, och sin kunskap, som märkvärdig i det stora hela:

Once upon a time, in some out of the way corner of that universe which is dispersed into numberless twinkling solar systems, there was a star upon which clever beasts invented knowing. That was the most arrogant and mendacious minute of ”world history,” but nevertheless, it was only a minute. After nature had drawn a few breaths, the star cooled and congealed, and the clever beasts had to die. One might invent such a fable, and yet he still would not have adequately illustrated how miserable, how shadowy and transient, how aimless and arbitrary the human intellect looks within nature. There were eternities during which it did not exist. And when it is all over with the human intellect, nothing will have happened. For this intellect has no additional mission which would lead it beyond human life. Rather, it is human, and only its possessor and begetter takes it so solemnly-as though the world’s axis turned within it. But if we could communicate with the gnat, we would learn that he likewise flies through the air with the same solemnity, that he feels the flying center of the universe within himself.

Precis som Nietzsche liknar vårt sätt att upphöja vår egen viktighet vid ett knotts motsvarande sätt har jag, intressant nog, många gånger tänkt på den mänskliga existensen som snarlik en guldfisks. Vi finns en liten tid inom givna parametrar och spolas sedan ned i toaletten, så att säga. Om hundra år är det sedan ingen som minns en längre. Och i det långa perspektivet upphör medvetet liv överhuvudtaget att existera (vilket måhända inte är att beklaga).

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:05 den 11 April 2010  

Indifferens istället för upprördhet

Jag fann Leslie Greens ”Two Worries about Respect” mycket läsvärd. En sak jag gillade var resonemanget på slutet:

One point of entry might be this: while people are concerned that others show them the proper signs of respect, they are usually more concerned that others not display signs of disrespect. This does not seem logical, but I think it is true. What count as, or are taken as, signs of disrespect often have a salience that signs of respect lack. The duty to respect persons is thus a bit like what used to be called ”negative utilitarianism,” according to which it is more urgent to prevent pain than to promote pleasure. If people could bring themselves to worry less about whether they have received a full measure of respect than about whether they have been subject to significant disrespect, the symbolic temperature of our societies would cool.

En del i den atomistiska sammanhållning jag förespråkar, med ”ett moderat avstånd” till andra, skulle kunna sägas vara att inte bry sig så mycket om hur andra ser på en. Man håller sig på sin kant och är inte, för sin självkänsla, beroende av om andra uttrycker respekt — och, framförallt, skadas inte i sin självkänsla om andra aktivt visar icke-respekt.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 16:42 den 10 April 2010  

Får man glädja sig åt dödsfall?

Idag har jag läst två personer som bryter mot ett tabu. De välkomnar, eller beklagar i vilket fall inte, dödsfall. Det rör sig om:

  • C.L.K. Aqurette, med anledning av att Polens president har omkommit.
  • Jens Jonsson, med anledning av att en drogliberal konspirationsteoretiker har dött.

Dessutom har jag just sett en dokumentär om makarna Ceauşescus sista dag i livet. Allt detta har fått mig att undra: När, om någonsin, kan det anses acceptabelt att glädja sig åt någon annan persons död?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:31 den 10 April 2010  

Har rökförbud effekt?

Ja, rökförbud har definitivt haft effekt på den mängd rök människor utsätts för på offentlig plats i Canada. Detta enligt den nya studien ”Public-Place Smoking Laws and Exposure to Environmental Tobacco Smoke (ETS) in Public Places”:

In fixed-effects models we find that these laws had no effects on smoking but induced extremely large and statistically significant reductions in exposure to ETS in bars and restaurants for both non-smokers and smokers. … Interestingly, we also estimate that public-place smoking laws significantly increased non-smokers’ exposure to ETS at building entrances, suggesting that the laws displace some smokers from inside venues to just outside those places. We did not find that the laws had significant effects at affecting exposure in several other venues, however, including in cars, in other people’s homes, at bus stops and shelters, and at parks.

De senare resultaten antyder att om man vill minska omfattningen av den rök människor utsätts för på ”alla” platser, bör rökförbud kompletteras med höga tobaksskatter.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:54 den 10 April 2010  

Magisk, grön dryck

Dricker du absint? Oroar du dig, likt personer runt förra sekelskiftet, för att drycken, genom sitt innehåll av malört, har negativ inverkan på din mentala hälsa? Studien ”Absinthism: A Fictitious 19th Century Syndrome with Present Impact”, publicerad i Substance Abuse Treatment, Prevention, and Policy, torde kunna lugna dig.

Absinthe, a bitter spirit containing wormwood (Artemisia absinthium L.), was banned at the beginning of the 20th century as consequence of its supposed unique adverse effects…. The only consistent conclusion that can be drawn from those 19th century studies about absinthism is that wormwood oil but not absinthe is a potent agent to cause seizures. Neither can it be concluded that the beverage itself was epileptogenic nor that the so-called absinthism can exactly be distinguished as a distinct syndrome from chronic alcoholism.

Absint verkar alltså varken mer eller mindre farlig för välmåendet än andra alkoholhaltiga drycker. Ta gärna en titt på Musée Virtuel de l’Absinthe.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:23 den 9 April 2010  

Farlig skönhet

Får man tycka att en atombombsexplosion är extraordinärt vacker?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:05 den 9 April 2010  

En kantiansk förebild

Sveriges Radios nya styrelseordförande Agneta Dreber, i DI Weekend idag:

I vilken situation ljuger du?
Inga.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:23 den 9 April 2010  

Oskyldiga straffas ibland

En viktig mekanism för att disciplinera företag i en marknadsekonomi är kunders möjligheter att straffa genom att flytta sina förehavanden till andra företag. När Skandiaskandalen fick uppmärksamhet i media drabbades företaget hårt av en förtroendekris, som fick många kunder att byta försäkringsbolag. Nu visar en ny studie, ” Undeserved Loss: The Spread of Legitimacy Loss to Innocent Organizations in Response to Reported Corporate Deviance”, publicerad i Administrative Science Quarterly, som undersöker förändringar i placeringen av medel i PPM-systemet, att inte bara Skandia drabbades:

When managers of the insurance firm Skandia were accused of self-dealing, the mutual fund subsidiaries of other insurance and pension firms lost business. Negative audience reactions were limited to the periods of high media attention to the scandal and were directed most strongly to organizations that shared the insurer organizational form with Skandia. But there was also withdrawal of funds from subsidiaries of firms of similar size. Also, because the Skandia scandal involved real estate dealings, other firms with real estate holdings experienced withdrawals from their mutual fund subsidiaries. Because the value of mutual funds is based on the underlying securities and is independent of the management firms’s stocks, these investors’ movements would be difficult to justify by a concern for future returns, and in fact, there was no evidence of lower returns in the fund managers that saw outflows of investors. The scandals did not cause losses to all mutual fund providers. Consistent with a contagious loss of legitimacy, individuals moved toward the organizations that were the furthest removed from the “guilty,” so net investment moved from mutual fund families operated by subsidiaries of Swedish insurance firms to independently operated fund families and fund families operated by subsidiaries of foreign firms.

En tanke som slog mig är att denna effekt kanske minskar disciplineringen, eftersom det företag som fuskar inte bara drabbas för egen del: konkurrenter drabbas också. På så sätt blir effekten mindre allvarlig, relativt sett, för det fuskande företaget, jämfört med en situation där bara just det företaget hade straffats.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:45 den 8 April 2010  

Ungdom vid säng

Nathan Oliveira, Adolescent by the Bed (1959), 153,0 x 152,7 cm:

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:10 den 8 April 2010  

Att befinna sig i utkanten

Detta med identiteter är intressant. De kan å ena sidan ge trygghet, struktur och samhörighet, men å andra sidan också splittring, exkludering och konflikt. Tony Judt skriver om sin egen identitet som ”identitetslös”, eller kanske snarare som varandes i utkanten av ett antal identiteter:

I prefer the edge: the place where countries, communities, allegiances, affinities, and roots bump uncomfortably up against one another—where cosmopolitanism is not so much an identity as the normal condition of life. Such places once abounded. Well into the twentieth century there were many cities comprising multiple communities and languages—often mutually antagonistic, occasionally clashing, but somehow coexisting. Sarajevo was one, Alexandria another. Tangiers, Salonica, Odessa, Beirut, and Istanbul all qualified—as did smaller towns like Chernovitz and Uzhhorod. By the standards of American conformism, New York resembles aspects of these lost cosmopolitan cities: that is why I live here.

To be sure, there is something self-indulgent in the assertion that one is always at the edge, on the margin. Such a claim is only open to a certain kind of person exercising very particular privileges. Most people, most of the time, would rather not stand out: it is not safe. If everyone else is a Shia, better to be a Shia. If everyone in Denmark is tall and white, then who—given a choice—would opt to be short and brown? And even in an open democracy, it takes a certain obstinacy of character to work willfully against the grain of one’s community, especially if it is small.

Jag ser detta som ett ”praktiskt ideal”: att försöka förhålla sig distanserad från identiteter eller, i vart fall, att försöka omfatta identiteter som inte är alltför rigida, introverta och partikularistiska. Det är bl.a. därför jag tilltalas av atomistisk sammanhållning och kosmopolitanism.

Tips: Olle Häggström.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:13 den 8 April 2010  

En fråga om ateismen

Den kristne aktivisten Tuve Skånberg ställer en fråga:

Vilka normer har ateismen?

Svaret är enkelt: ateismen har inga normer, därför att ateismen inte är något mer än frånvaro av tro på gudar. Ateismen kan av den anledningen inte heller ha några normer. Den har inte till syfte att ha några normer. Däremot är alla och inga normer förenliga med ateismen. Du kan förespråka alla människors lika värde, likt Tuve Skånberg, och vara ateist. Du kan förespråka utrotning av alla judar, likt Adolf Hitler, och vara ateist. Därför måste varje ateist själv besvara vilka normer hon eller han står för, det är inget som ateismen per se influerar eller styr. Däremot finns det forskning som talar för att det finns en biologisk grund för moral, som påverkar såväl ateister som religiösa. Som professor Marc Hauser och professor Peter Singer påpekar i ”Godless Morality”:

These studies provide empirical support for the idea that, like other psychological faculties of the mind, including language and mathematics, we are endowed with a moral faculty that guides our intuitive judgments of right and wrong. These intuitions reflect the outcome of millions of years in which our ancestors have lived as social mammals, and are part of our common inheritance. … [I]t is our own nature, not God, that is the source of our morality.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 16:21 den 7 April 2010  

Välgörenhet när andra observerar

Varför hjälper vissa människor andra? Kanske för att få högre social status. Den nya studien ”Altruism towards Strangers in Need: Costly Signaling in an Industrial Society”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner:

On behalf of a charitable organization, 186 students enrolled in 16 different courses were asked to offer support to unfamiliar persons in need. In accordance with our predictions, the results show that significantly more subjects are willing to give assistance if they make charity offers in the presence of their group members than when the offers are made in secret. … [T]he likelihood of charity service was strongly influenced by the expected cost of altruistic behavior. Publicly demonstrated altruistic intentions yielded long-term benefits: Subjects who were willing to participate in a particular charity activity gained significantly higher sociometry scores (as a sign of social recognition) than did others.

Något för välgörenhetsorganisationer att tänka på. De kan fundera på att i ökad grad erbjuda människor möjligheter att ge eller bistå på ett offentligt sätt.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:31 den 7 April 2010  

Attityder till homosexualitet och prostitution

Will Wilkinson har tagit fram två figurer med hjälp av data från World Values Survey. De anger den andel av befolkningen i olika länder som anser att homosexualitet respektive prostitution aldrig kan rättfärdigas, vilket kan ses som mått på intolerans.

Värt att notera är att intoleransen mot homosexualitet är rekordlåg i Sverige — och att intoleransen mot sexköp har ökat rejält det senaste decenniet.

Man kan fråga sig om attityderna mot homosexualitet och prostitution hör ihop. Man kan tänka sig fyra kombinationsmöjligheter:

Om utgångspunkten är en kristen etik, som säger att sex enbart får förekomma inom ett äktenskap mellan man och kvinna, hamnar man i position 4. Är man däremot något av en libertin, som ser sexuell frihet mellan samtyckande vuxna som central för ett gott liv, hamnar man i position 1. Position 2 och 3 är mer komplexa, och frågan är hur de kombinationerna motiveras. Position 2 återfinns t.ex. hos många politiker i dagens Sverige, och jag kan tänka mig att en avgörande förklaring är synen på frivillighet: sådan anses föreligga i fråga om homosexualitet men inte i fråga om prostitution. Position 3 förknippar jag med reaktionära och principlösa män, som råkar ogilla bögar men som personligen tilltalas av att kunna köpa sex.

En vidare fråga är hur intolerans hör ihop med inställning till lagstiftning. Man kan vara intolerant mot ett fenomen utan att vilja förbjuda det. I så måtto kan en liberal som anser att såväl homosexuella handlingar som sexköp ska vara tillåtna antingen ha en intolerant eller tolerant privat attityd. En liberal som är intolerant privat kan dock, om hon återfinns i position 2 ovan, tänkas förespråka förbud, därför att sexköp ses som en ofrivillig transaktion. En konservativ person som är intolerant kan tänkas förespråka legala förbud, då denne i regel inte har några principiella problem med staten som aktör när det gäller att reglera privatmoraliska frågor.

Hur ser ni på dessa samband?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:28 den 6 April 2010  

Är sjukhusstrejker dödliga?

Vissa yrkesgruppers strejkrätt är begränsad, då effekterna anses kunna vara allmänfarliga. En ny studie, ”Do Strikes Kill? Evidence from New York State”, ger visst belägg för sådana effekter för sjuksköterskor:

Controlling for hospital specific heterogeneity, patient demographics and disease severity, the results show that nurses’ strikes increase in-hospital mortality by 19.4% and 30-day readmission by 6.5% for patients admitted during a strike, with little change in patient demographics, disease severity or treatment intensity. This study provides some of the first analytical evidence on the effects of health care strikes on patients, and suggests that hospitals functioning during nurses’ strikes are doing so at a lower quality of patient care.

Från sjuksköterskornas sida är en positiv implikation av detta resultat att deras arbetsinsats faktiskt räddar liv (om nu någon inte trodde det). En mer öppen fråga är i vilken mån en begränsad strejkrätt missgynnar sjuksköterskor i deras löneutveckling.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:22 den 6 April 2010  

Vän av marknadskonomin trots krisen

Det jag säger i ett långt och krångligt inlägg säger ekonomipristagaren Gary Becker kort och koncist:

So, yes, we economists made mistakes. But has the experience of the past few years invalidated the finding that markets remain the most efficient means for producing economic growth? Not in any way. Look at growth in developed countries since the Second World War. Even after you take into account the various recessions, including this one, you still end up with a good record. So even if a recession as bad as this one were the price of free markets—and I don’t believe that’s the correct way of looking at it, because government actions contributed so greatly to the current problem—but even if a bad recession were the price, you’d still decide it was worth paying. Or look at developing countries. China, India, Brazil. A billion people have been lifted out of poverty since 1990 because their countries moved toward more market-based economies—a billion people. Nobody’s arguing for taking that back.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:34 den 5 April 2010  

Den heterosexuelle mannens öde?

Edmund White i Chaos (s. 46):

Jack had noticed that heterosexual men approaching the climacteric redirected all of their obsessiveness (especially if their wives had curbed their sexual drive) toward cooking and drinking. What might have appeared in an earlier generation to be gluttony and alcoholism now dressed itself up as epicureanism and oenophilia.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:42 den 5 April 2010  

Varning om död kan vara kontraproduktiv

Om man vill minska rökningens omfattning kan information om rökningens skadeverkningar vara en väg framåt. Emellertid visar en ny studie, ”When the Death Makes You Smoke”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, att det inte är självklart att de allra starkaste varningarna har avsedd effekt:

One of the principal vehicles for informing tobacco consumers about the risks of smoking is the warning message on each cigarette package. Based on terror management theory, the present study investigates the impact of mortality-salient warnings on cigarette packages compared to warnings with no mortality threat. Results suggest that to the degree that smoking is a source of self-esteem, later attitudes towards smoking become more positive if the warning message is mortality-salient. On the contrary, if the warning is terrifying but not mortality-salient and relates to the source of self-esteem, smoking attitudes become more negative with higher smoking-based self-esteem. Thus, mortality-salient warnings may increase the tendency to favor smoking under certain circumstances.

Denna figur illustrerar resultatet:

Studien illustrerar att goda avsikter inte räcker: man måste också införskaffa kunskaper om hur människor faktiskt reagerar på information innan man utformar den. Alltför starka hot kan skrämma dem som får självförtroende av rökning till att röka mer för att dämpa existentiell oro.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:46 den 4 April 2010  

Underbar, liberal ungdom

Som läsare av denna blogg vet hyllar jag ungdomen. Ytterligare ett skäl ges av denna figur (där en punkt ska tolkas som den kombination av social och ekonomisk liberalism som personer i olika åldrar idag omfattar). Den punkt som ligger närmast min egen är 18-åringars punkt. Den sämsta punkten, från mitt perspektiv, omfattas av 60-åringar.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:08 den 4 April 2010  

Påverkas man av ämnet man studerar?

Skiljer sig studenter i nationalekonomi från andra när det gäller synen att marknadstransaktioner är ömsesidigt gynnsamma? En ny studie, ”The Impact of Studying Economics, and Other Disciplines, on the Belief that Voluntary Exchange Makes Everyone Better Off”, finner att de gör det, både när studierna påbörjas och, i ännu högre grad, när studierna är på väg att avslutas:

The first finding is that students specializing in different disciplines already differ with respect to that belief at the very start of their studies, namely during the first week of their first year at the university. Typically, economics and management science students agree more with the idea that voluntary transactions make those involved better off than students of psychology, law, sciences, or other social sciences. Our survey therefore provides additional evidence of a self-selection bias in higher education. The survey moreover provides evidence of a learning effect of studying different topics. This learning effect takes two guises. First, the answers of students from different disciplines tend to drift apart over the course of their studies. Thus, final year economics students agree more with the statement that voluntary transactions make those involved better off than their first year fellows. Similarly, final year law students and psychology students tend to disagree more than students who have just started the same studies. … Second, we observe that the answers of economics students tend to become more homogeneous over time. That effect is only observed in economics.

Resultatet om ökad homogenitet kan kanske tolkas som ett resultat av att studenter i nationalekonomi faktiskt studerar det frågan rör och att deras kunskapsinhämtning gör att de konvergerar i uppfattning.

Se även ”Lockar nationalekonomin egoister?”, ”Står svenska akademiker till vänster eller höger?” och ”Lyckliga nationalekonomer”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:10 den 4 April 2010  

Doktorer som berör

Beröring människor emellan är en läskig företeelse: den är påträngande och kan sprida sjukdomar. Den tycks dock inte utan sina förtjänster. Jag har tidigare rapporterat om en studie som finner att beröring ökar viljan till samarbete. Den nya studien ”The Effect of a Practitioner’s Touch on a Patient’s Medication Compliance”, publicerad i Psychology, Health & Medicine, finner följande:

Four general practitioners were instructed to slightly touch (or not) their adult patients who suffered from a pharyngitis when they asked them for a verbal promise to take the prescribed antibiotic medication. One week later, patients were solicited at home to evaluate the number of tablets that were taken. Greater medication compliance was found in the touch condition.

Många människor är märkliga: varför följs inte medicinska instruktioner lika bra utan beröring?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:15 den 3 April 2010  

Klädfascist i New York

Delstatssenator Eric Adams i New York är på krigsstigen: med kampanjen ”Stop the Sag” försöker han stoppa hängbyxor. Adams fick idén då han åkte tunnelbana:

En ung man stod bredvid mig med hängande jeans och rumpan stack ut. Alla i vagnen var äcklade. … Det har gått så långt att hängiga jeans har blivit norm. Vi har inte gett klara signaler om att kalsongrumpor inte är acceptabelt.

Här utvecklar han grunden för sitt engagemang:

Det finns även svenska skolor som har samma inställning (se här och här). Nå, på denna blogg finns en person som inte alls finner hängbyxor äcklande. Som Zac Efron illustrerar kan hängbyxor vara ett synnerligen attraktivt och lyckobringande mode. Darins förevisning missade jag tyvärr.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:53 den 3 April 2010  

Delad nota, ökat matintag

Ogillar du, liksom jag, att dela notan på restaurang? Då bör du finna resultaten i studien ”The Inefficiency of Splitting the Bill”, publicerad i The Economic Journal, av intresse. När tre versioner av ett experiment på restaurang genomfördes — ett där alla betalar individuellt, ett där notan delas lika och ett där någon annan betalar hela notan — blev utfallet det följande:

Med andra ord:

We find that the theoretical predictions work: people react to changes in incentives and they largely seem to ignore negative externalities. These results have great importance in the design of institutions. Institutions and rules that ignore the effect of negative externalities are inefficient – not only in theory, but also in practice. This inefficiency is the result of people playing the equilibrium of the game; even if they all prefer to be in a ‘different game’ (e.g., pay the bill individually). Interestingly, when asked which mechanism they would prefer, prior to informing them which mechanism they would face, 19 (80%) out of the 24 subjects we asked indicated they would prefer the individual pay over splitting the bill. However, when forced to play according to the less preferred set of rules (splitting the bill), subjects nevertheless minimise their losses by taking advantage of others.

Människor är, som det verkar, i rätt hög grad själviska. En intressant fråga som tas upp i avslutningen av artikeln är varför människor går med på att dela notan. Vad tror du?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:17 den 2 April 2010  

Fetma i en relation

En ny studie, ”Happy House: Spousal Weight and Individual Well-Being”, undersöker hur en partners fetma påverkar lyckan:

Individuals are happy to be in a couple with someone who has the same body shape as them, but within a marriage the fact that their partner puts on a few pounds does not affect their own preferred body shape. In longer-lasting marriages, we even identify a negative cross-partial effect: the heavier I am, the less satisfied I am that my partner gain weight. This may well show that one of the positive returns of being in a couple is mutual health insurance.

Den sista hypotesen är intressant. Om den stämmer borde den negativa lyckoeffekten av en partners ökade fetma vara mindre ju mer generös välfärdsstaten är, vilket väl talar för fler feta ju mer generös välfärdsstaten är (åtminstone som partiell effekt — annat i en generös välfärdsstat kan ju motverka fetma, det vet jag inget om).

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 16:45 den 1 April 2010  

Obamas namnteckning

Är det inte något märkligt tilltalande med Barack Obamas namnteckning, här på hälsovårdsförslaget härförleden?

Tips: Vita Husets Flickr.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:58 den 1 April 2010  

Stor stat utan tro på fri vilja?

Göran Hägglund framför följande tes:

Den är en falsk humanism, den som öppnar för en statsmakt som i frånvaron av människors fria vilja ges ett allomfattande ansvar att lägga samhället till rätta.

Den är lätt besvärande för de av oss som avfärdar både tron på en fri vilja och tron på en statsmakt som ges ett allomfattande ansvar att lägga samhället till rätta. Det faktum att det kan gå att förespråka politisk och ekonomisk frihet utan tro på fri vilja, innebär förstås inte med nödvändighet att det i genomsnitt föreligger en positiv korrelation dessa hållningar emellan. Jag kan mycket väl tänka mig att korrelationen är negativ. Forskning av Christina Fong indikerar t.ex. att personer som tror att fattigdom beror på faktorer som inte går att påverka är mer positivt inställda till omfördelning. Dock känner jag inte till forskning som direkt undersöker hur synen på fri vilja, i filosofisk mening, korrelerar med politiska uppfattningar.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:06 den 1 April 2010  

Uppfattas altruister som attraktiva?

Varför beter sig vissa människor på ett sätt som gynnar andra? Är de genuina altruister eller vill de uppfattas som altruister för att nå vissa egoistiska mål? Det finns visst stöd för det senare, närmare bestämt för att uppfattad altruism gör en person mer attraktiv i andras ögon:

  • ”Do Humans Prefer Altruistic Mates?”, publicerad i British Journal of Psychology: ”We then seek evidence of whether mate choice on the basis of altruistic traits is present and find it in one study … We also predict that a stronger female MPAT [mate preference toward altruistic traits], as measured by responses to the MPAT scale, will be expressed – a result found in all three studies.”
  • ”Altruists Attract”, publicerad i Evolutionary Psychology: ”[C]ooperative behavior increases the perceived attractiveness of the cooperator. ”
  • ”Doing Good or Doing Well?”, publicerad i American Economic Review: ”Using the unique property of image motivation–its dependency on visibility–we show that image is indeed an important part of the motivation to behave prosocially, and that extrinsic incentives crowd out image motivation.” (Se ett tidigare inlägg om denna studie här.)

Cynisk som jag är tenderar jag att betrakta personer som framställer sig som goda med stor skepsis. Men konsekvensetiker som jag är tycker jag ändå att ”icke-altruistiska mekanismer” för att generera goda konsekvenser är bra. Det är inte motivet utan resultatet som spelar roll.

Tips: Ryan Sager.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:34 den 31 March 2010  

Bönder låg bakom svensk protektionism

Två tyska ekonom-historiker, Sibylle Lehmann och Oliver Volckart (varav jag är vän med den senare), analyserar i en ny studie, ”The Political Economy of Agricultural Protection: Sweden 1887”, hur det kom sig att tullar infördes i riksdagen för 123 år sedan. Intressant nog finner de stöd för att ekonomiskt intresse spelade en stor roll — liksom, troligen, propaganda:

We find that voters who did not own or lease land consistently favoured free trade. Agricultural voters, however, evidenced interesting variations between estate sizes, and important changes between the spring and autumn elections. In the spring election, it were only the voters with the largest farms (that had a value of more than 30,000 Kronor) and leaseholders (who had to rent land with a value of at least 6000 Kronor in order to be allowed to vote) whose support for free trade fell below 50 percent. In the autumn election, by contrast, even 60 percent of the smallholders voted for protection.

By separately analysing constituencies where voting was indirect and occasionally still open, we determine that electoral manipulation or pressure that the owners of large estates exerted on smallholders is unlikely to be responsible for this shift. Apparently, small and middling farmers decisively changed their trade political outlook between spring and autumn 1887. As trade balances did not change so quickly, some other influence – likely enough protectionist propaganda – must have had a crucial impact in the course of the summer months 1887. Apparently, not only farmers who were really exposed to competition from abroad, such as wheat producers, were susceptible to anti-free trade arguments, but small farmers who specialised in dairy production, too. For the protectionists, disinformation seems to have paid.

Att jordbrukare stödjer protektionism är alltså ingen ny företeelse. (Det kanske förresten även är så att reformer i riktning mot frihandel uppkommer som ett resultat av att vissa intressen gynnas av det.)

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:55 den 31 March 2010  

Svenska skattekilar

Av vissa i den politiska debatten kan man få intryck av att nuvarande regering har bedrivit en extrem skattesänkningspolitik. Men tar man en närmare titt, dels på förändringarnas storlek och dels på hur svenska skatter förhåller sig till jämförbara länders, förefaller den retoriken något överdriven. Denna färska figur från OECD illustrerar skattekilarna* 2005 och 2008 för en ensamstående person utan barn som uppbär 67% respektive 100% av genomsnittsinkomsten i Sverige, övriga nordiska länder samt OECD:

Visst har en sänkning ägt rum i Sverige, men den förefaller relativt begränsad, särskilt för personer som uppbär 100% av genomsnittsinkomsten. Dessutom ligger svenska marginalskattekilar för dessa personer även efter skattesänkningarna betydligt över genomsnitten i Norden och OECD.

___________________

* Skatteverket definierar (s. 23): ”Med skattekil avses den totala marginaleffekten på en extra arbetsinsats. Därvid beaktas förutom socialavgifterna (skattedelen av dessa, se ovan) och inkomstskatten på förvärvsinkomster också konsumtionsskatterna. Skattekilen kommer därmed att ange skillnaden mellan ökningen av arbetsgivarens kostnad för arbetskraften, ibland kallad den reala produktlönen, och ökningen av individens reala köpkraft med hänsyn tagen till alla förändringar av skatter (och inkomstberoende bidrag) som påverkas av inkomstökningen, ibland kallad den reala konsumtionslönen.”

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:37 den 30 March 2010  

Frihet som icke-dominans

Vad innebär egentligen ”frihet”? I en diskussion på Cato Unbound framförs olika uppfattningar i frågan. Jag fastnade för en förståelse av frihet som icke-dominans, presenterad av filosofen Philip Pettit:

Freedom as non-domination is the sort of freedom you enjoy when you are not subject to the will of another agent or agency. You are your own man or woman; you live on your own terms — you are sui juris, in the old Latin phrase. This ideal has deep roots in our culture and, on the face of it, no one is likely to deny its political relevance. A good formulation appears in the eighteenth century tract series Cato’s Letters: “Liberty is, to live upon one’s own terms; slavery is, to live at the mere mercy of another” (Trenchard and Gordon 1971, Vol 2, 249-50).

I think that the idea of freedom in this sense is very interesting and that it has been lost to contemporary consciousness, partly because of the suggestion that negative and positive freedom exhaust the field. It is not equivalent to positive freedom, since it requires the absence of domination, as negative freedom demands the absence of interference. And it is not equivalent to negative freedom, for two reasons. You may be subject to someone’s will and yet not suffer interference, as when the person stands over you, able to interfere should they wish. And you may be interfered with without being subject to the interferer’s will, as when that agent — like Ulysses’s sailors — interferes on your terms: that is, by your own will.

Vad tycker du om denna förståelse av frihet?

Att förstå frihet på ett visst sätt, t.ex. som icke-dominans, är en sak. Att fastslå dess plats som en målsättning för politik är en annan. Har frihet ett värde i sig? Hur ska det i så fall vägas mot andra variabler som har ett värde i sig? Eller är frihet enbart av instrumentellt värde, kanske för att generera lycka? Oavsett vilket, hur realiseras den önskade nivån av frihet — vilka ekonomiska och politiska institutioner och vilken politik inom ramen för dessa är önskvärda? Frågor som dessa står i centrum i ett forskningsfält där filosofi och empirisk forskning möts.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:36 den 30 March 2010  

Till lyxens försvar

Kan lyxkonsumtion försvaras? Ludwig von Mises ansåg det. I Liberalism skriver han:

To form a correct conception of the social significance of luxury consumption, one must first of all realize that the concept of luxury is an altogether relative one. Luxury consists in a way of living that stands in sharp contrast to that of the great mass of one’s contemporaries. … The luxury of today is the necessity of tomorrow. Every advance first comes into being as the luxury of a few rich people, only to become, after a time, the indispensable necessity taken for granted by everyone. Luxury consumption provides industry with the stimulus to discover and introduce new things. It is one of the dynamic factors in our economy. To it we owe the progressive innovations by which the standard of living of all strata of the population has been gradually raised.

Detta skulle också kunna utgöra ett argument, prima facie, mot långt driven utjämning av förmögenheter och inkomster.

Se även inlägget ”Att få det bättre än andra”.