Promiskuösa teleologer

Hur kommer det sig att många har svårt att förstå evolutionära förklaringar och t.o.m. utgår från att det finns en skapare av universum? Jesse Bering klargör:

[Y]oung children are promiscuously teleological when reasoning about happenstance properties of non-biological, inanimate objects. When asked why rocks are pointy, the seven- to eight-year-olds in Kelemen’s studies endorse teleo-functional accounts, treating rocks as something like artefacts (‘so that animals could scratch on them when they get itchy’) or like organisms with evolved adaptations (‘so that animals wouldn’t sit on them and smash them’.) (see Kelemen, 2004).

Denna tendens att söka mål-mening-förklaringar har i sig sannolikt evolutionära rötter, då det är en egenskap som är viktig för att överleva, men det är uppenbarligen en egenskap som av vissa används på ett mycket grovt sätt. Intressant nog tycks vetenskaplig utbildning kunna motverka den här simplistiska förståelsen av verkligheten:

It’s only around age nine that children begin replacing teleo-functional answers with scientifically accurate accounts. And without a basic science education, such thinking remains a fixture of adult thought. In research with uneducated Romanian Romani adults, Casler and Kelemen (2008) revealed the same preference for teleo-functional reasoning as seen in pre-scientific minded children. Likewise, science-literate adults afflicted with Alzheimer’s disease also display this preference (Lombrozo et al., 2007), indicating that teleo-functional reasoning isn’t so much replaced by degradable scientific knowledge as it is consciously overridden.

Det är inte minst forskningsresultat som dessa som gör mig mycket tveksam till religiösa friskolor och hemundervisning.

Se även ”Barnsliga tankar om biologi och ekonomi””Kausalitetstro som orsak till religion” och ”Graden av okunskap varierar”.