Kategoriarkiv: etik

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:48 den 22 October 2008  

Motvilja hindrar marknader

Hur kommer det sig att det är förbjudet i Californien att sälja hästkött för mänsklig konsumtion? Hur kommer det sig att det tidigare var förbjudet att erbjuda lån mot ränta? Och hur kommer det sig att det är förbjudet att sälja och köpa njurar?

Alvin Roths svar, i den stimulerande artikeln ”Repugnance as a Constraint on Markets”, är motvilja. Han menar att människors emotionella avsky mot ett fenomen kan försvåra eller omöjliggöra dess förekomst, och därvidlag liknar motvilja teknologiska hinder. Han beskriver debatten om organhandel så här:

The current situation in the United States involves long wait times for deceased donor kidneys by tens of thousands of patients without a live donor; difficult and costly palliative treatment by dialysis; and thousands of deaths annually while waiting. But opponents of organ sales find the prospect of a market for organs so repugnant as to be worse than the current situation. Proponents of markets are correspondingly frustrated at the failure to adopt what they see as a feasible solution that could be implemented quickly.

Problemet för en rationell diskussion är att motvilja är svår att förstå och att argumentera emot. Tre reflexioner:

  1. Jag har svårt att begripa hur det kommer sig att människor med motvilja vill förhindra andra, som saknar denna motvilja, att agera som de vill. Varifrån kommer denna drivkraft att styra och ställa och lägga sig i?
  2. Det människor känner motvilja mot ändras ofta över tid. Det inger visst hopp i de fall man ogillar en utbredd motvilja.
  3. Kanske kan man, i en aktuell situation, påverka motvilja genom att vädja till känslor i första hand och anföra metodförslag som möter motvilja i andra hand. I fråga om organhandel börjar man då inte med att tala om jämviktspriset på njurmarknaden, utan man börjar, som i citatet ovan, att påpeka att dagens situation orsakar stort lidande och höga kostnader och att det finns lösningar som endast hindras av motvilja. (Man manifesterar här en motvilja mot motviljan, så att säga.)

Jag noterar slutligen återigen hur grym kristen etik är. Roth skriver:

But in an address to transplant surgeons in Rome, John Paul II (2000) warned that “any procedure which tends to commercialize human organs or to consider them as items of exchange or trade must be considered morally unacceptable, because to use the body as an ‘object’ is to violate the dignity of the human person.”

Motvilja förklädd som moral.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:58 den 20 October 2008  

Moraliskt ansvar är omöjligt

I uppsatsen ”Ultimate Moral Responsibility Is Impossible: New Insights into the Basic Argument” utvecklar Brian Parks ett argument för varför ingen kan vara genuint moraliskt ansvarig för något, inte ens för de hemskaste handlingar. Hitler var inte moraliskt ansvarig för sina illdåd; inte Stalin heller. (Han bygger vidare på Galen Strawsons arbete på detta område.)

Så här ser argumentet ut:

(i) If individuals can be ultimately responsible for their choices, then, given the facts of human history, there is at least one individual X who is ultimately responsible for some choice C and who, in virtue of having freely chosen C, genuinely deserves some punishment P.
(ii) There is at least one individual Z who does not deserve P.
(iii) If there is at least one individual Z who does not deserve P, then X can only genuinely deserve P if:
a. Z would not have freely chosen C if he had been in the exact same internal and external circumstances as X, and
b. The fact that Z would not have freely chosen C is not entirely a consequence of random, unguided chance.
(iv) The requirements of (iii) cannot be satisfied.
(v) Individuals cannot be ultimately responsible for their choices.

Inte övertygad? Läs gärna uppsatsen och ta del av den mer utvecklade argumentationen.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:20 den 17 October 2008  

Organbrist i Svea rike

The Economist tar upp bristen på organ i nästan alla länder och påvisar en lösning:

Gavin Carney, a professor at Australia’s National University Medical Hospital, suggests paying each donor around $47,000. This, he says, would save thousands of Australian lives and billions of dollars in the cost of care for patients, some of whom wait seven years for a kidney. The government “shouldn’t just let people rot on dialysis”, he says.

Jag håller med till fullo (liksom Gary Becker och Julio Jorge Elías; preliminär gratisversion här). Det enda land som tillåter ersättning idag är Iran.

Jag anser i vilket fall att du du genast bör ansluta dig till Donationsregistret. Artikeln påpekar nämligen också att en bred villighet i befolkningen att donera efter dödens inträde lindrar organbristen. T.ex. är organdonationsfrekvensen efter dödsfall (se tabellen) nästan 2,5 gånger så hög i Spanien som i Sverige, även om en viss ökning av donationerna kan noteras även i vårt land. Vi kan göra mycket bättre ifrån oss.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:37 den 12 October 2008  

Varför inte låta priserna stiga?

Dr Erlingsson undrar varför det inte fanns taxibilar på plats i samband med Lidingöloppet. En hypotes: pga. den norm som säger att taxiförare inte får ”exploatera” en situation med extrem efterfrågan genom kraftigt höjda priser avstår de från att åka till Lidingö, när de kan få samma taxa inne i stan utan trängsel och hysteri.

Detta leder tankarna till den intressanta frågan hur man ska se på kraftiga prisökningar i extraordinära fall. Tag en naturkatastrof som ett exempel. Är det efter en sådan acceptabelt för en affär att ta kraftigt betalt för de flaskor med vatten och de batterier som finns kvar?

De flesta svarar nog nekande, men professor Don Boudreaux argumenterat kraftfullt för handlarnas moraliska rätt (och skydlighet) att höja priserna (här, här och här). I den senaste texten skriver han:

Fact one: capping the price does not keep the cost of bottled water low. Time spent waiting, time and fuel spent driving to distant towns where supplies are greater, and the anxiety unleashed by the inability to obtain water are all costs. …

Fact two: while a higher market price both prompts consumers voluntarily to economize more diligently on water’s use and increases the quantity of water supplied (by giving incentives to suppliers to bring more water to this market), the queues and empty shelves generated by the price cap force consumers to economize, but do nothing to inspire suppliers to bring more water to market.

Fact three: the economization forced on consumers by price caps is ugly and arbitrary. Those obliged to do without are the unlucky ones who couldn’t get into the queue early enough and who have no political or business connections.

Vad skulle tala emot en större prisflexibilitet av det slag professor Boudreaux förespråkar? Själv har jag svårt att se några tunga sådana argument. Varför ska dr E. behöva stå och vänta i onödan på en taxi? Det innebär ju slöseri med ett för oss alla viktigt humankapital.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:47 den 11 October 2008  

Girighet kan vara bra

I finanskrisens spår klagar många, däribland John McCain och Fredrik Reinfeldt, på de finansiella aktörernas girighet. Det kan man göra, och ibland med rätta. Men en viktig insikt är att motiv kan utvärderas på två sätt: dels i sig själva och dels i termer av de konsekvenser de ger upphov till. Vissa menar att girighet i sig alltid bör motverkas, oavsett konsekvenser, eftersom motiv bör vara ädla. Min egen uppfattning är att detta är en förkastlig syn. Det relevanta bedömningskriteriet är istället konsekvenserna. Om och när girighet leder till ett sämre utfall än icke-girighet är icke-girighet att föredra — och vice versa!*

Moralfilosofen Henry Sidgwick uttryckte denna syn väl:

[T]he doctrine that Universal Happiness is the ultimate standard must not be understood to imply that Universal Benevolence is the only right or always best motive of action. For, as we have before observed, it is not necessary that the end which gives the criterion of rightness should always be the end at which we consciously aim: and if experience shows that the general happiness will be more satisfactorily attained if men frequently act from other motives than pure universal philanthropy, it is obvious that these other motives are reasonably to be preferred on Utilitarian principles.**

______________________

*Adam Smith ger i The Wealth of Nations ett exempel på hur girighet kan gynna andra:

It is not from the benevolence of the butcher, the brewer, or the baker, that we expect our dinner, but from their regard to their own interest. We address ourselves, not to their humanity but to their self-love, and never talk to them of our own necessities but of their advantages.

Se också ett tidigare inlägg om den giriga läkemedelsindustrin.
**Sidgwick, Henry (1907). The Methods of Ethics. London: Macmillan: 413.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:28 den 10 October 2008  

Omskärelse och hiv

Omskärelse tycks minska risken för att bli hiv-smittad om man är heterosexuell. En ny metastudie, publicerad i The Journal of the American Medical Association (nyhetsartiklar här och här), finner emellertid att det inte finns belägg för en sådan effekt bland män som har sex med män (MSM):

Pooled analyses of available observational studies of MSM revealed insufficient evidence that male circumcision protects against HIV infection or other STIs.

Anledningen att acceptera manlig omskärelse på småbarn har blivit ytterligare försvagad.

Tips om studien i den första länken: Mikael Elinder.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:47 den 4 October 2008  

Ja till livet eller ja till döden?

Abortfrågan är ständigt aktuell, och en pastor undrar nu om det går att enas om en strategi att minska antalet aborter. Det gör det inte. Alla är inte ”pro-life”.

Pastor Sven-Gunnar Hultman i Dagen:

Skulle det gå att enas kring att antalet aborter är för stort och att det nu är tid att göra något åt det? … Vi har nollvision i trafiken och satsar stora resurser på att minska antalet dödade och skadade. … Att vi får ett nationellt program om en nollvision för antalet aborter vore lika naturligt.

Professor David Benatar i Better Never to Have Been: The Harm of Coming into Existence (s. 161):

Combining the view that fetuses lack moral standing in the earlier stages of pregnancy with the view that it is always a harm to come into existence turns the prevailing presumptions about abortion on their head. Instead of a presumption in favour of continuing pregnancy, we should adopt a presumption, at least in the earlier stages of pregnancy, against carrying a fetus to term. This is the ”pro-death” view of abortion. On this view, it is not any given abortion (in the earlier stages of pregnancy) that requires justification, but rather any given failure to abort. For such a failure allows somebody to suffer the serious harm of coming into existence.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:09 den 3 October 2008  

Är det moraliskt godtagbart att skaffa barn?

Professor Seana Shiffrin har ett argument som ifrågasätter om det är moraliskt riktigt att skaffa barn.* Detta ifrågasättande går emot såväl genetiska impulser som därav inspirerat socialt tryck, men argumentet är (kanske just därför särskilt) värt att beakta.

Shiffrin menar att det finns en asymmetri mellan livets kostnader och intäkter (i vid mening). Det är i allmänhet moraliskt godtagbart att skada en person för att förhindra en ännu större skada. Men det är moraliskt fel att skada en person för att ge upphov till ”en ren intäkt”.** För att illustrera: Det är moraliskt godtagbart att bryta en medvetslös persons arm för att förhindra värre skada, t.ex. död. Men det är moraliskt fel att bryta någons arm för att ge upphov till en ren intäkt, såsom ”supernormal memory, a useful store of encyclopedic knowledge, twenty IQ points worth of extra intellectual ability, or the ability to consume immoderate amounts of alcohol or fat without side-effects.” (s. 127)

Eftersom alla som existerar upplever skada innebär det att fortplantning alltid orsakar skada. Shiffrin säger att vi kan anta att ett liv kan gynna en person. Men pga. nyss nämnda asymmetri är det troligen fel av oss att påföra skada för att säkerställa den intäkten. Medan levande personer kan godkänna att skada orsakas dem för att säkerställa en intäkt, kan vi aldrig få ett sådant godkännande från någon som inte existerar, vilket gör att fortplantning kan vara moraliskt tvivelaktig. Hon argumenterar också för att vi inte kan utgå från hypotetiskt godkännande, av fyra skäl: i) Personen skadas inte om vi inte skapar henne. ii) Skadorna en person som existerar upplever kan vara grava. iii) Livets plågor kan inte undvikas utan avsevärd kostnad. iv)  Ett hypotetiskt godkännande baseras inte på personens värderingar eller riskattityd.

Jämför med snarlika argument av professor Benatar och professor Fehige.

__________________

*Shiffrin, Seana V. (1999). ”Wrongful Life, Procreative Responsibility, and the Significance of Harm.” Legal Theory, 5(2): 117—148.
**Med ”pure benefits” avses ”benefits that are only goods and which are not also removals from or preventions of harm.” (s. 124)

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:00 den 2 October 2008  

Diskriminering alltjämt

Två aktuella fall belyser att problem med diskriminering inte är ur världen. Vatikanen har avvisat Frankrikes förslag till ny ambassadör, Jean-Loup Kuhn-Delforge, pga. dennes privatliv. Han lever sedan länge med en annan man. Och i Finland blev en nyanställd chefredaktör just kickad, efter att det framkommit att hennes partner är en kvinna. Lever vi i så upplysta tider som vi tror?

Det finns ytterligare skäl att betvivla det. Flera studier visar att diskriminering verkar förekomma på den svenska arbetsmarknaden, även om den negativa särbehandlingen inte alltid är så omfattande:

  • Magnus Carlsson och Dan-Olof Rooth: ”We present experimental evidence for recruitment discrimination against men with an Arabic sounding name. Our results show that every fourth employer discriminates against the minority. However, simulations indicate that ethnic discrimination is only responsible for less than one sixth of the native-immigrant unemployment gap.”
  • Martin Nordin och Dan-Olof Rooth: ”We find that for second generation immigrants with both parents originating from Southern Europe or outside Europe the income gap is almost entirely explained by differences in skills.”
  • Oskar Nordström Skans, Kristina Sibbmark och Olof Åslund: ”[Anonyma jobbansökningar] ökade kvinnors och invandrades chanser att erbjudas en anställningsintervju. För kvinnor ökade också antalet jobberbjudanden, men ingen motsvarande effekt verkar finnas för de invandrade.”
  • Stefan Eriksson och Jonas Lagerström: ”Våra resultat visar att arbetssökande som har icke-nordiska namn, är äldre eller arbetslösa får färre kontakter, och att det gäller även när vi tar hänsyn till alla andra skillnader.”
  • Martin Nordin: ”Resultaten visar att invandrare har en något lägre avkastning på utbildning än svenskar.”

Om jag observerade diskriminering — eller, för den delen, negativa uttalanden om personer pga. sådant som kön, sexuell läggning eller etnisk bakgrund — skulle jag raise hell.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:33 den 25 September 2008  

Hur kan straff motiveras?

Om vi inte har fri vilja, vilket jag anser att vi inte har, är vi inte heller i genuin mening moraliskt ansvariga för våra handlingar. Då blir frågan hur det går att motivera att brottslingar straffas. Filosofiprofessorn Derek Pereboom för ett resonemang om detta med utgångspunkt i en analogi:

A view that would work draws an analogy between crime prevention and quarantine. Ferdinand Schoeman (1979) argues that if we have the right to quarantine people who are carriers of severe communicable diseases to protect society, then we also have the right to isolate the criminally dangerous to protect society. Schoeman’s claim is true independently of any legitimate attribution of strong accountability. If a child is infected with the Ebola virus because it has been passed on to her at birth by her parent, quarantine may nevertheless be justified. By analogy, suppose that someone poses a known danger to society by having demonstrated a sufficiently strong tendency to commit murder. Even if he is not in general a strongly accountable agent, society would nevertheless seem to have as much right to detain him as it does to quarantine a carrier of a deadly communicable disease who is not responsible for being a carrier.

Jag finner denna karantänsyn tilltalande. Till den kan dessutom läggas att straff har en avskräckande effekt, vilket utgör ytterligare en motivering till bestraffning även utan genuin moraliskt ansvar. Båda dessa grunder för straff tycks mig rationella, till skillnad från den primitiva syn som säger att det är rätt att straffa för att utkräva hämnd.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 22:05 den 23 September 2008  

En lögnare i Vita Huset?

Hur ska man se på lögner i politiken? Å ena sidan kan man nog säga att politiken till sin karaktär är sådan att budskap förskönas och att inte alla faktiska detaljer alltid redovisas. Det är relativt oförargligt och något annat är inte att vänta. Å andra sidan förekommer stundtals regelrätta lögner. Det anser jag själv (till skillnad från vissa andra) vara allvarligt, i politiken såväl som på andra samhällsarenor, även om många lögner avslöjas och drabbar lögnaren hårt.

Vi får se hur vicepresidentkandidat Sarah Palin drabbas av att ha blivit belagd med åtminstone tolv lögner. Om inte väljarna straffar henne lär Jahve göra det.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 16:30 den 13 September 2008  

Gränsen för omtanke

Hur stort är vårt medlidande? Vilka bryr vi oss om? Witold Gombrowicz kontrasterar i sin dagbok en gammal och en ny syn:

Men jag tror att det finns två skolor härvidlag. För folk av den äldre skolan är smärtan hos en närstående den allra värsta, näst efter den egna smärtan; dignitärens smärta är viktigare än bondens; bondens smärta är viktigare än bondpojkens; pojkens smärta är viktigare än hundens. De håller sig inom smärtans trängre krets. Men för folk av den nyare skolan är smärtan smärta, var den än uppträder, lika förfärande hos en människa som hos en fluga, det har uppstått en känsla för det rena lidandet, vårt helvete har blivit universellt. Jag betraktas till exempel av vissa som okänslig därför att jag har svårt att dölja att mina närmastes smärta ingalunda är min närmaste smärta. Hela min natur är inställd på att upptäcka lidande hos den andra — den lägre.

Detta rör det filosofen Peter Singer kallar ”a widening circle of compassion”, dvs. människans gradvisa utökning av den krets hon bryr sig om, från sig själv, till den egna familjen, den egna byn, den egna regionen, den egna nationen, den egna rasen, hela mänskligheten och till djur av olika slag. Men hur ser framtiden ut? Kommer fler att bli som Gombrowicz? Och är det önskvärt? Kanske är den universella omtanken praktiskt omöjlig?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:30 den 9 September 2008  

Bättre att inte existera

Det är bättre att inte börja existera. För alla människor. Det är därför moraliskt förkastligt att skaffa barn, liksom det är bra om hela mänskligheten dör ut. Detta hävdar filosofiprofessorn David Benatar i boken Better Never to Have Been: The Harm of Coming Into Existence (Oxford University Press). Han förutser att nästan alla kommer att förkasta hans uppfattningar, då de går emot de flesta människors djupaste intuitioner.

Jag fann emellertid boken oerhört fascinerande och streckläste den under en långflygning häromdagen. Hans argument förtjänar att tas på allvar. Grunden för Benatars resonemang är en asymmetri (s. 29—30):

Not only bad things but also good things happen only to those who exist. Pleasure, joy, and satisfaction can only be had by existers. Thus, the cheerful will say, we must weigh up the pleasures of life against the evils. As long as the former outweigh the latter, the life is worth living. Coming into being with such a life is, on this view, a benefit. However, this conclusion does not follow. This is because there is a crucial difference between harms (such as pains) and benefits (such as pleasures) which entails that existence has no advantage over, but does have disadvantages relative to, non-existence. … [I]t strikes me as true that
(3) the absence of pain is good, even if that good is not enjoyed by anyone,
whereas
(4) the absence of pleasure is not bad unless there is somebody for whom this absence is a deprivation.

Det är alltså fel, menar Benatar, att utföra en kostnads-intäktsanalys av ett faktiskt liv och genom att finna att intäkten överstiger kostnaden dra slutsatsen, att det är bättre att existera än att inte existera. Detta är inte den relevanta jämförelsen. Både existens och icke-existens har något gott med sig: närvaron av lycka respektive frånvaron av olycka. Men endast existens har något dåligt med sig (olycka). Icke-existens medför förvisso frånvaro av lycka, men det kan inte vara något dåligt eftersom ingen som inte existerar kan uppleva det som ett problem. (Däremot kan en kostnads-intäktsanalys fungera som vägledning för en person som redan existerar. Det gäller att skilja på om ett liv är värt att påbörja och om ett liv värt att fortsätta leva, givet att det är påbörjat.)

Om Benatars asymmetri accepteras följer (givet vissa andra grundläggande antaganden) att det alltid är bättre att inte börja existera än att göra det. Håller du med? Jag trodde nog inte det. Men klargör gärna varför du inte gör det.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 19:42 den 2 September 2008  

Vetenskap, värderingar, vetande

Bertrand Russell

Bertrand Russell

Lord Russell klargör följande:

I conclude that, while it is true that science cannot decide questions of value, that is because they cannot be intellectually decided at all, and lie outside the realm of truth and falsehood. Whatever knowledge is attainable, must be attained by scientific methods; and what science cannot discover, mankind cannot know.*

____________________

*Från ”Science and Ethics”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:18 den 2 September 2008  

Vissa folk betyder mer än andra

OrkanenStormen Gustav visade sig inte vara så farlig, vilket vi har kunnat se på tv och i alla tidningar. Men stormen aktualiserar något intressant. Blogge konstaterar nämligen att media gör skillnad på folk och folk:

[M]ediebevakningen av Indien och det post-olympiska Kina är under all kritik … för att människor i dessa delar av världen betyder så mycket mindre för oss än amerikaner och i viss mån även andra västerlänningar.

Jag tror att Blogge har helt rätt. Vi bryr oss mer om dem som är oss lika. Detta noterade redan Adam Smith i Theory of Moral Sentiments (III.I.46):

Let us suppose that the great empire of China, with all its myriads of inhabitants, was suddenly swallowed up by an earthquake, and let us consider how a man of humanity in Europe, who had no sort of connexion with that part of the world, would be affected upon receiving intelligence of this dreadful calamity. He would, I imagine, first of all, express very strongly his sorrow for the misfortune of that unhappy people, he would make many melancholy reflections upon the precariousness of human life, and the vanity of all the labours of man, which could thus be annihilated in a moment. He would too, perhaps, if he was a man of speculation, enter into many reasonings concerning the effects which this disaster might produce upon the commerce of Europe, and the trade and business of the world in general. And when all this fine philosophy was over, when all these humane sentiments had been once fairly expressed, he would pursue his business or his pleasure, take his repose or his diversion, with the same ease and tranquillity, as if no such accident had happened. The most frivolous disaster which could befal himself would occasion a more real disturbance.

Adam Smith menar att vi har viss förmåga att bry oss om andra, men på ett begränsat och partiskt sätt. En fråga är om inte denna partiskhet kan påverkas. Om vi blir mer bekanta med kineser, indier, burmeser och thailändare, genom resor och genom medias rapportering, kanske vi lägger lika stor vikt vid deras lidande som vid amerikaners. Men svenskars lidande är, och kommer förstås alltid att vara, viktigast.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:35 den 25 August 2008  

Biologi är en syndig vetenskap

I en enkät i somras svarade 153 unga pingstvänner på vad de ansåg vara, och inte vara, synd. Ett skrämmande exempel på hur de svarade:

Är det synd att tro på evolutionsteorin i stället för Bibelns skapelseberättelse? Ja 61 procent – nej 39 procent.

Dock ansåg blott nio procent att det är synd att slå ihjäl getingar. Själv förkastar jag, till skillnad från de unga pingstvännerna, själva begreppet synd.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:04 den 24 August 2008  

Vilka skalbaggar ska vi bry oss om?

Få berättelser har gripit mig lika starkt som nedanstående berättelse ur Witold Gombrowicz dagbok, om vad som hände när han en dag låg och vilade i solen. Den illustrerar, bättre än något annat jag har läst, spänningen mellan det man gör och det man bör göra, och hur vi tvingas kompromettera, eller i alla fall omdefiniera, vår etik för att orka leva. Vi internaliserar likgiltigheten för att kunna vara lyckliga. Läs och begrunda:

Skalbaggar i sanden

Skalbaggar i sanden

Någon sorts skalbaggar — jag vet inte vad jag ska kalla dem — pilade febrilt över denna öken mot okända mål. Och en av dem låg inom räckhåll för min hand med benen i vädret. Vinden hade stjälpt den. Solen stekte buken på den, vilket säkerligen var ytterst obehagligt med tanke på att samma buk vant sig vid att ständigt befinna sig i skuggan — den låg och sprattlade med benen, och jag visste att det enda som återstod för den var detta enahanda och förtvivlade bensprattel — utmattad av att kanske ha legat så i timmar låg den nu och dog.

Jag, en jätte, oåtkomlig för baggen i min väldighet, en väldighet som gjorde mig ickenärvarande för den — jag låg och tittade på detta sprattlande… och sträckte ut handen och befriade den ur martyriet. Den satte av, på en sekund återbördad till livet.

Knappt hade jag gjort detta förrän jag lite längre bort fick se en identisk skalbagge i identisk belägenhet. Också den sprattlade med benen. Jag hade ingen lust att flytta på mig… Men — varför rädda den där andra och inte den här?… Varför den där… när den här…? Du har lyckliggjort den ena och den andra måste plågas? Jag tog en pinne, sträckte ut armen — och räddade den.

Knappt hade jag gjort det förrän jag lite längre bort fick se en identisk skalbagge, i identisk belägenhet. Som sprattlade med benen. Och solen brände dess buk.

Skulle jag förvandla min siesta till ambulans åt döende skalbaggar? Men jag hade redan blivit alltför hemtam med dessa skalbaggar, deras groteska värnlösa sprattel… och ni förstår säkert att när jag väl hade satt igång denna räddningsmanöver så hade jag ingen rätt att avbryta den. Det skulle ha varit alltför grymt mot den tredje skalbaggen — att hejda sig på tröskeln till just hans undergång… alltför hemskt och liksom omöjligt, otänkbart… Jo! Om det bara mellan honom och dem som jag hade räddat hade funnit någon sorts gräns, någonting som kunde ha gett mig fullmakt att sluta — men ingenting sådant fanns, bara ytterligare en decimeter sand, ständigt samma sandvidder, ”lite längre bort” visserligen, men bara ”lite”. Och han sprattlade med benen på precis samma sätt! Men så såg jag mig omkring och upptäckte ”lite” längre bort ytterligare fyra skalbaggar som låg och viftade och stektes av solen — jag fann mig ingen råd, jag reste mig i hela min väldighet och räddade samtliga. De satte av.

Då fastnade min blick på den glänsande hetsandiga slänten på kullen intill och på fem eller sex små sprattlande punkter: skalbaggar. Utryckning. Jag befriade dem. Och jag hade nu bränt mig så på deras plåga, genomsyrats av den, att jag när jag längre bort såg nya skalbaggar på slätterna, i passen och hålvägarna, som torterade kvisslor, började jag flänga runt i sanden som en galning, för att hjälpa, hjälpa, hjälpa! Men jag visste ju att det inte kunde pågå för evigt — det var ju inte bara den här stranden, utan hela kusten så långt ögat kunde nå var översållad med dem, så det ögonblick måste komma då jag skulle säga ”nu får det vara nog”, och det måste komma en första skalbagge som inte blev räddad. Vilken? Vilken då? Vilken då då? Titt och tätt sade jag till mig själv ”den där” — och räddade den ändå eftersom jag inte kunde förmå mig till detta hemska, nästan skändliga godtycke — för varför den, varför just den? Tills det slutligen liksom bröts i mig, plötsligt och behändigt stängde jag av medkänslan i mig. Jag stannade och tänkte likgiltigt ”nu får det vara nog”, såg mig omkring och tänkte ”vad varmt” och ”jag måste tillbaka”, och jag samlade ihop mig och gav mig av. Och skalbaggen, den skalbagge vid vilken jag hade lagt av, låg kvar där och sprattlade med benen (vilket nu gjorde mig detsamma, som om jag hade fattat motvilja för det hela — men jag visste att likgiltigheten hade påtvingats mig av omständigheterna, och bar den inom mig som en främmande tingest).

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:49 den 21 August 2008  

Behovet av blod

Röda blodceller

Röda blodceller

Det råder blodbrist, varför två nyheter är av intresse:

  1. Socialstyrelsen föreslår att män som har sex med män ska få donera blod sex månader efter sexuell aktivitet (idag får de inte ge blod alls). Det är bra, men eftersom tre månader är en tillräcklig tid för att kunna hivtesta blod borde gränsen sänkas till just tre månader. Se även Olof Lavessons kommentar.
  2. Ny forskning indikerar att man kan komma att utvinna blod ur embryonala stamceller. Kristna motsätter sig denna typ av forskning, vilket återigen illustrerar hur destruktiv deras etik kan vara.

En tredje sak är att blodgivning verkar kunna fås att öka genom att erbjuda lotter som betalning.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:46 den 20 August 2008  

Fri vilja och fusk

En ny studie visar att personer som får höra att vi inte har fri vilja fuskar mer än andra:

[P]articipants read excerpts that encouraged a belief in determinism (i.e., behavior as the consequence of environmental and genetic factors) or neutral text. Exposure to the deterministic message increased immoral behavior on a passive cheating task that involved allowing a flawed computer program to reveal answers to mathematical problems that participants should have been solving themselves. Moreover, increased cheating behavior was mediated by decreased belief in free will.

Antagligen beror resultatet på att personer som inte tror att vi har fri vilja inte heller anser att vi i yttersta mening är moraliskt ansvariga för vad vi gör. (Vilket inte jag anser att vi är.)

Detta resultat får mig att fundera på avvägningen mellan att säga sanningen och att undvika att göra det i de fall sanningen kan leda till negativa konsekvenser. Gör Strawson, Schopenhauer, Russell, Bergström och Dawkins fel när de (helt korrekt) berättar att vi inte har fri vilja, om resultatet är att människor fuskar mer och kanske beter sig mindre önskvärt på andra sätt? En svår fråga. Sanningen har ett stort värde, som jag ser det, men detta värde är inte oändligt. (Det är därför jag ibland ljuger när någon frågor mig vad jag tycker om deras nya frisyr, nya tröja eller utseende rent allmänt.)

I frågan om att berätta att vi inte har fri vilja gör jag trots allt bedömningen att de positiva konsekvenserna av att berätta sanningen övertrumfar de negativa. På plussidan måste, förutom värdet av att förstå hur tillvaron verkligen är beskaffad, bl.a. en human syn på brottslingar och en rofylld syn på livet noteras.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 10:46 den 18 August 2008  

Skapa din egen moral

Religiös etik handlar om att följa regler som någon annan har skrivit ned i en helt annan tidsålder. Det är dess grundläggande defekt. Som Alexander Herzen uttrycker det i From the Other Shore:

You want a book of rules, while I think that when one reaches a certain age one ought to be ashamed of having one to use [because] the truly free man creates his own morality.

Jämför med ekonomipristagaren James Buchanans syn.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:52 den 16 August 2008  

Förutsägbar och osmaklig

Göran Skytte

Göran Skytte

Göran Skytte är förutsägbar, vilket i sig borde få en tidning som låter honom skriva krönikor att fundera på om han är lämplig för det uppdraget. Varannan krönika handlar om hur underbar den kristne guden är; varannan krönika handlar om hur hemskt det är att sociala normer inte bjuder människor att stigmatisera dem som inte lever som Göran tycker att man ska leva.

Idag angriper Göran journalistkåren:

Den som skulle förespråka till exempel sexuell avhållsamhet före äktenskapet och sexuell trohet inom äktenskapet löper risk att framställas som bigott och ”unken”. Medan det är ”chic” och ”kul” och ”nytt” och ”fräscht” att påstå att massgruppsex är en ny svensk trend.

Tre kommentarer:

  1. Är det verkligen så att ”massgruppsex” framställs som norm och trend i svenska media? Jag har sett mycket lite av den saken. Snarare tycker jag romantiska reportage om giftermål är  betydligt vanligare — t.ex. återfinns bröllopsfoton varje dag i de flesta tidningar. Och vem har skrivit att personer som lever i avhållsamhet är ”bigotta” och ”unkna”? Jag tror att Göran ser spöken.
  2. Problemet är att Göran vill ersätta den norm han inbillar sig finns med en annan norm. Precis som katoliken Bitte vill han styra och ställa och, precis som han gör i sin artikel, nedvärdera dem som inte lever som han vill att man ska leva. Det är osmakligt. Det är inte så, vilket han vill få det till, att media och vi som förespråkar frihet att leva som man vill anser det osmakligt att de som vill leva i avhållsamhet och monogami gör det. Nej, det osmakliga består i att vilja upphöja detta sätt att leva till allmän norm.
  3. Är inte Göran en cry baby? ”Bu-hu, det är så hemskt att tidningar inte skriver det jag vill att de ska skriva.” Ja, Göran, livet är hårt. Men torka tårarna och gå vidare nu, skulle vara mitt råd.

Och går han inte vidare frivilligt kanske han behöver en puff? Göran skriver:

Journalister fungerar som grindvakter. Vi bestämmer vilka och vad som ska släppas igenom ut till publiken – och vilka och vad som skall hållas tillbaka genom att man stänger grinden.

Just det. Var håller SvD:s grindvakt hus?

Se även vad Blogge Bloggelito har att säga om Göran.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:48 den 13 August 2008  

Religionsfria begravningsplatser

Kors på begravningsplats

Kors på begravningsplats

I Stockholm och Tranås (min nuvarande och tidigare hemkommun) ansvarar kommunen för begravningsverksamheten; i övriga kommuner ansvarar Svenska kyrkan för densamma. Det senare finner jag vara en otidsenlig ordning som snarast borde ändras. Till dess så sker ska begravningsplatser inte utsmyckas med religiösa symboler, vilket också är synen i Nyköping:

Det är sockenrådet i Lids kyrka i Sörmland som nekats av Nyköpings kommun att sätta upp ett kors intill den nya minneslunden. Korset är en kristen symbol och att sätta upp en sådan intill minneslunden kan göra att de som har andra trosuppfattningar än den kristna inte vill använda platsen, anser begravningsombudet för Nyköpings och Oxelösunds kommun, Robert Tholén.

Detta borde vara helt självklart. För övrigt borde allmänna begravningsplatser inte heller kallas för ”kyrkogård”.

För egen del önskar jag ingen begravningsceremoni, när den dagen kommer. Jag är mer inne på kung Fahds linje.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 16:03 den 8 August 2008  

Ett liv i enkelhet och stramhet

Lord Russell njuter av sin pipa

Lord Russell njuter av sin pipa

Bertrand Russell berättar om sin barndom i Portraits from Memory:

When I was a child the atmosphere in the house was one of puritan piety and austerity. There were family prayers at eight o’clock every morning. Although there were eight servants, food was always of Spartan simplicity, and even what there was, if it was at all nice, was considered too good for children. For instance, if there was apple tart and rice pudding, I was only allowed the rice pudding. Cold baths all the year round were insisted upon, and I had to practice the piano from seven-thirty to eight every morning although the fires were not yet lit. My grandmother never allowed herself to sit in an armchair until the evening. Alcohol and tobacco were viewed with disfavor although stern convention compelled them to serve a little wine to guests. Only virtue was prized, virtue at the expense of intellect, health, happiness, and every mundane good.

En hemsk typ av tillvaro! Jag ser inget som helst egenvärde i stramhet, stränghet, enkelhet och asketism. Tvärtom anser jag livets mål och mening vara lycka (inspirerad som jag är av bl.a. Hume, Camus, Baulder och Mencken). Det innebär inte att man inte åläggs och ålägger sig viss behärskning ibland — mumsade man i sig söta desserter dagarna i ända skulle man inte må bra — men enbart för att maximera den ”totala” lyckan i livet, inte för att lycka är fel eller fult. Tänka sig en regel att man enbart får sitta i en fåtölj framåt kvällningen. Absurt!

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:47 den 8 August 2008  

Tännsjö har rätt om dopning

Ben Johnson, dopad idrottsman

Ben Johnson, dopad idrottsman

Torbjörn Tännsjö och Claudio Tamburrini skriver i DN idag att dopning bör tillåtas:

Men om det inte blir möjligt att fortsätta kriget mot dopningen, hur ska man då göra? Vi har sedan länge anvisat en väg …: gränsvärden för till exempel halten av röda blodkroppar – snarare än bannlysning av vissa sätt att uppnå höga halter. Man kan resonera på samma sätt då det gäller muskelmassa.

Som jag tidigare meddelat har jag samma syn. (Jag vill även tillåta intellektuell dopning.) Men även om jag håller med Tännsjö och Tamburrini om att dagens system är orättvist och mer hälsofarligt än ett system där dopning är tillåten, tycker jag att de inte nog betonar det som jag anser vara det främsta argumentet för en legalisering. Det har filosofisk grund och handlar om att vi inte har en fri vilja.

Om vi inte har fri vilja kan ingen sägas vara förtjänt av att vinna. Att någon föds med bättre gener är inget som i yttersta mening kan utgöra grund för att ta åt sig ära, då det inte bygger på en av en själv orsakad prestation. Utöver gener påverkas idrottsprestationer av träning, kost och utrustning. Men inte heller beslut rörande dessa ting är ytterst orsakade av en själv utan av faktorer bortom ens kontroll (liksom alla val). Därför är inte heller den som tränar mer, äter nyttigare eller har bäst utrustning värd att vinna mer än någon annan. Det finns, så att säga, ingen ”genuin” grund för att anses värd att vinna.

Och därmed är alla grunder lika godtagbara! Om någon vinner pga. bättre gener, pga. bättre skor eller pga. dopning spelar ingen normativ roll. Därför bör alla sätt att påverka prestationer vara tillåtna, givet att de inte hotar hälsan, med det yttersta syftet att roa publiken.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 10:00 den 7 August 2008  

Bör manlig omskärelse förbjudas?

Verktyg för omskärelse

Verktyg för omskärelse

Filosofen Per Bauhn har helt rätt:

Men att, som Socialstyrelsen gör, hävda föräldrarnas rätt att få sitt barn omskuret är också en värdering som bör diskuteras.

Frågan rör vad föräldrar inte ska tillåtas göra med sina barn. De flesta, däribland jag, anser det principiellt legitimt för staten att förbjuda vissa handlingar från föräldrars sida. Frågan är var gränsen ska dras. Det finns inga objektiva svar på den frågan: man kan utgå från olika värderingar och man kan göra olika bedömningar av om en viss handling är förenlig med en viss värdering.

De flesta i vårt land anser att föräldrar inte ska få slå sina barn och att de inte bör tillåtas omskära sina döttrar. Men än så länge tillåts manlig omskärelse. Själv är jag tveksam till detta tillåtande, om än inte bestämt avvisande.

Å ena sidan tycker jag att fyra faktorer talar för ett förbud:

  1. Fysisk autonomi: föräldrar bör inte transformera ett barns kropp på ett sätt som detta barn sedan kan tänkas ogilla. T.ex. vore det fel för föräldrar att tatuera ett barn.
  2. Hälsorisk: ingrepp av detta slag innebär alltid en risk för komplikationer.
  3. Smärta: ingreppet är i regel smärtsamt.
  4. Religiös autonomi: om ingreppet utgör en religiös ceremoni klassificerar man ett barn, rent fysiskt, som tillhörande en religion, vilket jag ser som mycket problematiskt.

Å andra sidan tycker jag att tre faktorer talar mot ett förbud:

  1. Föräldrarnas värderingar: föräldrar tillåts forma ett barn på alla möjliga områden, vad gör detta annorlunda från mental påverkan att tänka på ett visst sätt?
  2. Hälsovinst: risken för hiv-smitta minskar.
  3. Olaglig omskärelse: om ett förbud införs kommer omskärelse ändå att genomföras, men med större hälsorisker. Man kan här jämföra med ett argument för legala aborter.

Exakt var man bör landa vet jag inte, men frågan bör diskuteras vidare.

Uppdatering: Jag har efter det att inlägget ovan skrevs tagit ställning. Se här.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:59 den 4 August 2008  

Välfärd istället för mänskliga rättigheter

Professor Eric Posner

Professor Eric Posner

Jag ställer mig avvisande till begreppet mänskliga rättigheter (se här, här och här). Nu finner jag att juristprofessorn vid University of Chicago Eric Posner också gör det. I ”Human Welfare, Not Human Rights” skriver han:

”Human rights treaties play an important role in international relations but they lack a foundation in moral philosophy and doubts have been raised about their effectiveness for constraining states. Drawing on ideas from the literature on economic development, this paper argues that international concern should be focused on human welfare rather than on human rights. A focus on welfare has three advantages. First, the proposition that governments should advance the welfare of their populations enjoys broader international and philosophical support than do the various rights that are incorporated in the human rights treaties. Second, the human rights treaties are both too rigid and too vague—they do not allow governments to adopt reasonable policies that advance welfare at the expense of rights, and they do not set forth rules governing how states may trade off rights. A welfare treaty could provide guidance by supplying a maximand along with verifiable measures of compliance. Third, the human rights regime and international development policy work at cross-purposes. Development policy favors the poorest states, while the human rights regime condemns the states with the worst governments: unfortunately, the poorest states usually have the worst governments.”

Jag delar som sagt Posners skepsis mot ”mänskliga rättigheter” men är inte särskilt förtjust i hans alternativ. Att tänka sig att internationella avtal ska kunna resultera i miniminivåer på mänsklig välfärd ser jag som osannolikt — och jag befarar mer interventionism och tendenser att skapa ineffektiva och naiva internationella organisationer som ska övervaka och administera systemet. Men jag välkomnar problematiseringar av den nuvarande inriktningen, av detta och andra slag.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 12:20 den 30 July 2008  

Krav på beskuren frihet

Jag betvivlar att Bitte Assarmo har läst John Stuart Mills On Liberty. Om hon har gjort det gissar jag att den fyllde henne med vämjelse och avsky. Däri föreslår han nämligen detta radikala synsätt:

”The only freedom which deserves the name, is that of pursuing our own good in our own way, so long as we do not attempt to deprive others of theirs, or impede their efforts to obtain it. Each is the proper guardian of his own health, whether bodily, or mental and spiritual. Mankind are greater gainers by suffering each other to live as seems good to themselves, than by compelling each to live as seems good to the rest.”

Bitte vill däremot styra och ställa och lägga sig i. Hon vill beskära andras frihet genom att stigmatisera. Att Tiina Rosenberg och andra under Stockholm Pride menar att sex utan kärlek går an, det retar Bitte. Det går icke an!, menar hon. Det är ytligt. Det är mekaniskt. Det smutsar ner.

Så får Bitte, liksom t.ex. nationaldemokraterna, Elisabeth och Samuel i Dagen, prästen Markus och den Livets Ord närstående kvalitetstidskriften Världen Idag, förstås tycka. Men likaså får vi som tror på individens frihet markera att vi avvisar denna interventionistiska syn och istället betona respekten för individers egna val. Vissa — även homosexuella — vill gifta sig. Andra — även heterosexuella — vill ha sex utan kärlek. Hur man gör ska man få bestämma själv. Den tid är förbi då kyrka eller våldsverkare kan göra särskilt mycket åt saken. Det, om något, är värt att fira under Stockholm Pride.

Se även vad den kloke Tor Billgren har att säga om saken.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:23 den 27 July 2008  

Religionsfrihetens gränser

Kalv slaktad enligt shechita

Kalv slaktad enligt shechita

Jeremy Bentham sa följande om djur:

… the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer? Why should the law refuse its protection to any sensitive being?

Så grundfrågan när det gäller rituell slakt av djur är: Lider djuren mer av sådan slakt än av annan slakt? Om svaret är ja finns det starka skäl för ett förbud. Och enligt Farm Animal Welfare Council, som ger råd till den brittiska regeringen i djurfrågor, finns det tydliga belägg för att djur lider mer av rituell slakt (s. 43—44):

We are persuaded that such a massive injury would result in very significant pain and distress in the period before insensibility supervenes. … Council considers that slaughter without pre-stunning is unacceptable and that the Government should repeal the current exemption.

Därför är jag en stark anhängare av dagens svenska förbud* mot såväl den judiska shechita som den muslimska dhabiha. När religiösa företrädare nu tar till orda för att denna typ av slakt ska få utföras i Sverige igen tar jag, likt författarna av dagens DN Debatt-artikel, bestämt avstånd.

__________________

*Se Djurskyddslagen.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 22:04 den 24 July 2008  

Betyder barns lycka mer än vuxnas?

I debatten om huruvida de flesta skilsmässor påverkar barn negativt tycks en självklar värdepremiss vara att barns lycka betyder mer än vuxnas. Men är denna värdepremiss självklar?

Antag att vi har en familj med två föräldrar och två barn och att de förra skiljer sig. Antag vidare att föräldrarnas totala ”nuvärdesberäknade” positiva nyttoförändring är större än barnens totala ”nuvärdesberäknade” negativa nyttoförändring (räknat på hela livet). Är skilsmässa då fel?*

Jag är inte helt säker på hur frågan ska besvaras, men jag ser absolut inte svaret som självklart, vilket nästan alla andra tycks göra, i alla fall i retoriken.

_________________

*Ett tänkbart scenario är att de främsta negativa effekterna på barnen (som vi här antar uppkommer) kommer när barnen är vuxna. Skulle det påverka nyttojämförelsen? Då jämför man effekterna på olika vuxnas nytta med varandra.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:30 den 23 July 2008  

Skadas barn av skilsmässor?

Företrädare för det kristna Claphaminstitutet anser att staten bör försöka minska antalet skilsmässor. Själv förhåller jag mig avvisande till sådana försök att styra och ställa i människors liv. Men bör man inte tänka på barnen? Jo, men bilden är betydligt mer osäker och komplicerad än de kristna debattörerna låtsas om. Som Betsey Stevenson och Justin Wolfers klargör (s. 30—31):

There exists substantial controversy—and uncertainty—about the impact of divorce on children. While children from divorced households fare worse along a range of outcomes than those from intact households, this observation does not speak to the policy-relevant question of whether those children would have been better off if their parents had not divorced. The conflict in these households may be so severe that children are actually better served by their parents divorcing. Thus comparisons of the ”happily married” with the ”unhappily divorced” are likely irrelevant for those choosing between an unhappy marriage and an unhappy divorce. Moreover, the difficulty in establishing a causal link between divorce decisions and children’s outcomes is compounded by the possibility that the type of parents and households that end up divorced are likely to be different from those that do not. These differences may themselves lead to worse outcomes for children even if the parents were to remain married. Additionally,  unobserved negative shocks to the family may both lead to divorce, and to negative outcomes for children, further confounding attempts at causal inference.

Att de kristna debattörerna använder sig av forskning på ett tendentiöst sätt förvånar inte. Ty i grunden styrs de nog inte främst av en omsorg om barnen utan av sin dogmatiska etik, som säger att skilsmässa är moraliskt felaktigt. De skulle vilja minska skilsmässorna även om alla barn mådde bra av dem. Detta vågar de dock inte riktigt säga offentligt, eftersom de vet att svenska folket inte delar denna syn.

Uppdatering: SvD:s ledarblogg hävdar:

[V]i borde kunna vara ärliga nog att säga att det optimala för ett barn är att den familj som man fötts in i håller ihop.

Grundfrågan rör om vi vet att detta stämmer, givet att föräldrarna inte drar jämnt och önskar sluta sin samlevnad. Det hävdar Stevenson och Wolfers att vi inte vet. Och även om visste det är fortfarande frågan om staten ska lägga sig i beslut av denna karaktär. Jag anser inte det.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:52 den 21 July 2008  

Bra förslag om surrogatmödrar

Birgitta Ohlsson och Barbro Westerberg föreslår att en utredning om surrogatmödraskap ska tillsättas. En god idé, anser jag. För mig är frågan empirisk. Om forskning ger belägg för att samtliga inblandade mår bra under och efter surrogatmödraskap, anser jag sådana mödraskap bör tillåtas. Särskilt viktigt förefaller det att undersöka om barn till surrogatmödrar utvecklas och mår lika bra som andra barn.

Den forskning jag fann tyder på att ingen av de inblandade parterna, inte heller barnen, påverkas negativt i sitt välmående av surrogatmödraskap:

  • Barnen tycks må ungefär lika bra som andra barn vid sju års ålder (källa), vid tre års ålder (källa) och vid två års ålder (källa).
  • Relationen mellan de uppdragsgivande föräldraparen och barnen under det första året förefaller bra. (Källa.)
  • Det uppdragsgivande föräldraparet har goda erfarenheter. (Källa.)
  • Surrogatmödrarna verkar hantera överlämnandet av barnet relativt väl, vilket Hanne Kjöller inte verkar tro. (Källa.)

Men även om barnen skulle påverkas negativt jämfört med barn i ”vanliga” familjer är det inte säkert att det talar för ett fortsatt förbud mot surrogatmödraskap, eftersom utfallet måste jämföras med realistiska alternativ. Dessa kanske är i) legalt surrogatmödraskap (finns ännu inte i Sverige), ii) illegalt surrogatmödraskap och iii) surrogatmödraskap i andra länder, t.ex. Indien, där fattiga kvinnor ofta verkar utnyttjas för ändamålet. Och i valet mellan dessa tre alternativ förefaller i) det bästa (eller minst dåliga, om man i grunden är negativ till surrogatmödraskap).

En utredning är alltså välkommen. Den bör göra en noggrann genomgång av all forskning på området samt av realistiska alternativ. Om den kommer fram till att surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige får den förstås också ta ställning till formerna för surrogatmödraskap (vilka typer som ska tillåtas, om betalning ska få förekomma, procedurer för tillåtelse etc).

En möjlig nisch för surrogatmödrar: homosexuella män, som i praktiken inte kan adoptera.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:40 den 21 July 2008  

Bör etablerade normer följas?

Keynes beskrev sig själv som ”immoralist”, med vilket han menade att han inte ansåg sig vara bunden av etablerade normer utan fri att forma sitt liv efter egna preferenser. Detta fick Hayek att gå i taket:

”It is fairly obvious that this kind of rationalism must lead to the destruction of all moral values and to the belief that the individual should be guided only by his personal evaluation of the particular ends he pursues.”*

Det verkar alltså som om det förelåg en konflikt mellan dessa nationalekonomiska giganter i synen på informella institutioner, rörande i vilken grad individer ska anses skyldiga att följa traditionella moralregler. Till skillnad från Keynes verkar Hayek förespråka allmän efterlevnad av etablerade normer, huvudsakligen därför att människans förnuft är begränsat och inte förmår skapa nya moralsystem för att ersätta de gamla utan att det fria samhällets grundval hotas.

I en ny uppsats (här i en WP-version), som jag just har fått accepterad för publicering i Constitutional Political Economy, analyserar jag spänningen mellan Keynes och Hayek på det här området. Min slutsats är att den inte är så stor som man först kan tro. Abstract:

”In the main, Hayek favored rules that apply equally to all and located such rules in tradition, beyond conscious construction. This led Hayek to attack Keynes’s immoralism, i.e. the position that one should be free to choose how to lead one’s life irrespective of the informal institutions in place. However, it is argued here that immoralism may be compatible with Hayek’s enterprise since Hayek misinterpreted Keynes, who did not advocate the dissolving of all informal rules for everybody. By avoiding this misinterpretation, immoralism can be seen as institutional experimentation at the margin, which Hayek himself favored.”

Dvs. både Hayek och Keynes accepterade individuella utmaningar av etablerade normer, om än med olika utgångspunkter. Keynes ♥ Hayek = sant, kind of, trots att Hayek inte insåg det. (Dock förelåg tydliga motsättningar dem emellan på det makroekonomiska området, men det får bli ämnet för ett annat inlägg.)

__________________________

*Hayek, F. A. (1967). Studies in Philosophy, Politics and Economics. London: Routledge: 91.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:08 den 20 July 2008  

De gustibus non est disputandum

Domare Oliver Wendell Holmes (i artikeln ”Natural Law” i Harvard Law Review, 1919):

Deep-seated preferences cannot be argued about — you cannot argue a man into liking a glass of beer — and therefore, when differences are sufficiently far reaching, we try to kill the other man rather than let him have his way. But that is perfectly consistent with admitting that, so far as appears, his grounds are just as good as ours.

Helt riktigt. Värderingar är subjektiva och går ytterst inte att rubba med rationell argumentation, eftersom de inte kan vara sanna eller falska.

Se två tidigare inlägg — här och här — om denne färgstarke och filosofiskt klartänkte domare samt ett tidigare inlägg om filosofen A. J. Ayers syn på saken.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:29 den 19 July 2008  

Tio budord för ras och genetik

Forskare från olika discipliner har publicerat ett öppet brev i tidskriften Genome Biology i vilket de föreslår tio budord som rör frågor och forskning om ras och genetik. New Scientist rapporterar. Jag finner dem alla tänkvärda, inte minst i dessa sverigedemokratiska tider:

”1. All races are created equal.
2. An Argentinian and an Australian are more likely to have differences in their DNA than two Argentinians.
3. A person’s history isn’t written only in his or her genes.
4: Members of the same race may have different underlying genetics.
5. Both nature and nurture play important parts in our behaviors and abilities.
6. Researchers should be careful about using racial groups when designing experiments.
7. Medicine should focus on the individual, not the race.
8. The study of genetics requires cooperation between experts in many different fields.
9. Oversimplified science feeds popular misconceptions.
10. Genetics 101 should include a history of racism.”

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:50 den 16 July 2008  

Förenklad syn på prostitution

Det jag tycker präglar synen på prostitution i vår politiska diskurs är simplifiering. När regeringen nu föreslår hårdare tag mot sexhandel görs t.ex. ingen skarp distinktion mellan människohandel och tvång, å ena sidan, och frivillig försäljning av sexuella tjänster, å den andra. Inte heller görs någon tydlig differentiering mellan olika typer av prostitution och att de bör förstås på olika sätt. Allt resonemang tycks, som Blogge påpekar, utgå från en axiomatisk, endimensionell syn som säger att prostitution är ondska, punkt slut.

Men detta är en religiös typ av synsätt, i det att en Sanning från ovan har uppenbarat vad som är rätt och fel, helt utan att beakta individers preferenser och utan att på ett fullödigt sätt beakta konsekvenser av alternativa handlingssätt.

Som tur är finns vetenskapliga försök att ta sig an fenomenet prostitution. Några färska resultat:

  • Prostituerade i Chicago med hallickar har bättre villkor än andra prostituerade: de arbetar färre timmar, löper mindre risk att hamna i lag med organiserad brottslighet och får effektivitetslön. (”An Empirical Analysis of Street-Level Prostitution”)
  • Bordell- och gatubaserad prostitution i Ecuador kontrasteras, och risken för hivsmitta befinns högre i den senare typen. Forskarna finner att om målet är att minimera smitta bör insatser koncentreras mot gatuprostitution, inte mot bordellprositution. Om den senare sätts åt leder det till ökad förekomst av mer riskfylld sexhandel. (”Sex Work and Infection: What’s Law Enforcement Got to Do with It?”)
  • Fyra typer av prostitution differentieras: eskort-, bordell-, hem- och gatubaserad. Givet ett mål om att minimera negativa externaliteter, menar forskarna att angrepssätten bör varieras mellan de fyra typerna, med legalisering och ingen särskild reglering av eskortverksamhet och med hårdast reglering av gatubaserad prostitution — för den förespråkas den svenska modellen. (”Regulating Prostitution: A Comparative Law and Economics Approach”)

Men i Sverige görs inga distinktioner, inga nyanser tillåts, Sanningen ska till varje pris genomdrivas.

Se ett tidigare inlägg om professor Martha Nussbaums syn på prostitution.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:32 den 10 July 2008  

Djurplågeri som konservativ underhållning

Spaniens parlament har röstat för ett legalt skydd för apor:

”The resolution, adopted with crossparty support, calls on the Government to promote the Great Apes Project internationally and ensure the protection of apes from ‘abuse, torture and death’.”

Utmärkt. Nästa steg bör bli att förbjuda tjurfäktning. Hur denna typ av djurplågeri kan accepteras (bl.a. av konservativa svenskar) förstår jag inte.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:22 den 10 July 2008  

Embryon inte skyddsvärda

EU:s patentmyndighet har tidigare avslagit en patentansökan som rör stamceller som odlas fram från embryon:

”Bland huvudskälen för avslaget angavs att den använda metoden innebär att det embryo som används för att odla fram stamcellerna förstörs och att det står i strid med EU:s direktiv om … embryots mänskliga värdighet.”

Nu har beslutet överklagats. Hur det än går finner jag det anförda EU-direktivet upprörande. Som professor Steven Pinker klargör i sin superba artikel ”The Stupidity of Dignity” är grunden en religiös dogmatik som hindrar forskning med potential att minska mycket mänskligt lidande. Dogmatiken handlar om att betrakta embryot som skyddsvärt, i den katolska läran lika skyddsvärt som en medveten, vuxen människa. Men varför skulle embryot vara skyddsvärt? Det är ett liv utan något som helst medvetande; och det utgör ingen skada för någon medvetande varelse att embryon kasseras efter att de har gjort nytta i framtagandet av stamceller.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:57 den 9 July 2008  

Dödshjälp när så önskas

Jag är en stark förespråkare av att aktiv dödshjälp ska vara tillåten. Detta är i sig kontroversiellt, av skäl jag har svårt att förstå. Än mer kontroversiellt är att förespråka legalisering av aktiv dödshjälp oavsett orsak till önskan att dö. Ett aktuellt fall i Tyskland illustrerar det:

Men då Bettina Schardt, en pensionerad röntgentekniker från Würzburg i Bayern, den sista juni i år begick självmord så var motivet inte att hon var obotligt sjuk eller hade olidlig smärta. Hon fruktade helt enkelt för framtiden, och ville inte flytta till ett vårdhem när hon på ålderns höst fick allt jobbigare att bo i sin lägenhet.

Min uppfattning är att en önskan att dö kan vara rationell utan obotlig sjukdom eller olidlig smärta och att aktiv dödshjälp bör få erbjudas även om önskan att dö grundar sig i andra orsaker. Som Gombrowicz uttrycker det:

Jag kräver Dödshus.

Givetvis ska ett regelverk utformas för dessa hus, men om det till slut står klart att en person som är vid sina sinnens fulla bruk, som är genomtänkt och som ger uttryck för sina preferenser vid flera tillfällen till flera olika utvärderare önskar få hjälp med att dö, då bör sådan hjälp kunna få ges.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:08 den 9 July 2008  

Är det rättvist med rika idrottsmän?

Prispotten i US Open i tennis är större än någonsin:

”Sammanlagt kan motsvarande 138 miljoner kronor delas ut över startfältet, meddelar det amerikanska tennisförbundet på tisdagen. Dam- respektive herrvinnaren kammar hem 1,5 miljoner dollar vardera, i vad som blir den mest lönsamma – ur spelarsynvinkel – hard court-tävlingen någonsin.”

DN:s läsare verkar inte tycka om detta (enligt en webbomröstning, avläst kl. 8.34):

Detta får mig att tänka på Robert Nozicks exempel med basketspelaren Wilt Chamberlain i Anarchy, State, and Utopia. Nozick menar att det viktiga när man bedömer om en förmögenhetsfördelning är rättvis är hur den har uppkommit, inte hur stora klyftorna är. Om den har uppkommit genom frivilliga transaktioner grundade på rättmätigt ägande är den per definition rättvis.

Wilt Chamberlain

De flesta människor — illustrerat av webbomröstningens resultat ovan — tycks dock lägga vikt vid klyftorna i sig. Dvs. det anses inte rättvist att bli rik, om skillnaderna människor emellan blir för stora, även om förmögenhetsfördelningen har uppstått på ett legitimt sätt. De kanske har läst Nozicks kritiker G. A. Cohen, som menar att så länge människor inte har fullständig kunskap om konsekvenserna av frivilliga transaktioner kan den förmögenhetsfördelning som följer ifrågasättas. Ty om människor, när de betalar 25 cent vardera för att se Wilt Chamberlain, inte förstår att förmögenhetsfördelningen förändras på ett sätt de ogillar, kan deras betalning inte ses som ett godkännande av vilken förmögenhetsfördelning som helst.

Själv har jag en tilltagande känsla av att människors uppfattningar om rättvisa inte är särskilt genomtänkta — se t.ex. här och här — och att dessa uppfattningar i vilket fall inte uppfyller Cohens krav på att vara grundade på fullständig kunskap.

Själv unnar jag idrottsstjärnorna varje krona.

Uppdatering: Jesper Roine diskuterar hur det kommer sig att superstjärnor tjänar så mycket.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 20:35 den 8 July 2008  

Diskrimineras fula?

Låt mig ta en lite närmare titt på tre frågor som rör vackra och fula människor.

1. Favoriseras vackra framför fula?
Svar: Ja, det finns starkt stöd i forskningen för det — se t.ex.

2. Är detta diskriminering?
Svar: Inte nödvändigtvis — se t.ex.

”(1) Men who are more intelligent are more likely to attain higher status than men who are less intelligent. (2) Higher-status men are more likely to mate with more beautiful women than lower-status men. (3) Intelligence is heritable. (4) Beauty is heritable.”

Om vackra människor i genomsnitt är mer produktiva och mer intelligenta behöver bättre möjligheter och högre lön för vackra inte innebära diskriminering.

3. I de fall fula faktiskt diskrimineras, är det dåligt?
Svar: Det kan vara så att fula behandlas sämre enbart pga. en smak för skönhet, dvs. att de diskrimineras. Om detta är dåligt beror förstås på ens värderingar. Professor Robert Barro vid Harvard besvarar t.ex. frågan nekande, och han vänder sig särskilt mot att staten ska lägga sig i företags (och privatpersoners) beslut på området.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:49 den 6 July 2008  

Objektiv moral behövs inte

Många har fått för sig att det är viktigt att människor tror att det finns en objektivt sann moral. I själva verket utgår en sådan föreställning från en simplistisk uppfattning om hur människor fungerar — idén tycks vara att utan en sådan moral kommer de flesta att vilja skada andra. En ny experimentell studie indikerar att människor är moraliska även utan tro på en objektivt sann moral. Abstract:

”This paper develops an empirical argument that the rejection of moral objectivity leaves important features of moral judgment intact. In each of five reported experiments, a number of participants endorsed a nonobjectivist claim about a canonical moral violation. In four of these experiments, participants were also given a standard measure of moral judgment, the moral/conventional task. In all four studies, participants who respond as nonobjectivists about canonical moral violations still treat such violations in typical ways on the moral/conventional task. In particular, participants who give moral nonobjectivist responses still draw a clear distinction between canonical moral and conventional violations. Thus there is some reason to think that many of the central characteristics of moral judgment are preserved in the absence of a commitment to moral objectivity.”

Se också ett tidigare inlägg om Harvard-forskaren Marc Hausers forskning på detta område.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 16:51 den 2 July 2008  

Eldvapen och självmord

Det visar sig att majoriteten av dödsfallen med eldvapen i USA är självmord. Dessutom är självmordsförsök med eldvapen mer effektiva än andra försök:

”More than 90% of suicide attempts using guns are successful, while the success rate for jumping from high places was 34 percent. The success rate for drug overdose was 2 percent, the brief said, citing studies.”

Är detta ett argument för eller emot en stor spridning av eldvapen? Det som kan anses tala emot är att andelen självmord i befolkningen tycks vara högre ju större förekomsten av eldvapen är. Men detta är enligt min uppfattning inte ett självklart argument emot, eftersom det kan vara rationellt att vilja ända sitt liv. Det som kan anses tala för är i vilket fall följande: Givet att någon har beslutat sig för att begå självmord verkar det bra med en så snabb, säker och skonsam metod som möjligt. Det är grymt att hänvisa någon till att hoppa från en hög höjd.

(Och nej, jag äger inget eldvapen, vill inte äga något eldvapen och har inga planer på självmord.)

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:32 den 30 June 2008  

Gener styr syn på orättvisa

Inom spelteorin finns ett känt spel som kallas ultimatumspelet:

”The ultimatum game is an experimental economics game in which two players interact to decide how to divide a sum of money that is given to them. The first player proposes how to divide the sum between themselves, and the second player can either accept or reject this proposal. If the second player rejects, neither player receives anything. If the second player accepts, the money is split according to the proposal. The game is played only once, and anonymously, so that reciprocation is not an issue.”

Diverse experiment har visat att andraspelaren mycket ofta tackar nej till låga bud, trots att det innebär att hon tackar nej till pengar. Det kan tolkas som att hon är villig att betala för att bestraffa en gniden förstaspelare, som ger ett i hennes tycke orättvist erbjudande

En studie från 2007 visar att denna tendens att avvisa alltför låga bud i hög grad förefaller genetiskt bestämd. Abstract:

”Experimental evidence suggests that many people are willing to deviate from materially maximizing strategies to punish unfair behavior. Even though little is known about the origins of such fairness preferences, it has been suggested that they have deep evolutionary roots and that they are crucial for maintaining and understanding cooperation among non-kin. Here we report the results of an ultimatum game, played for real monetary stakes, using twins recruited from the population-based Swedish Twin Registry as our subject pool. Employing standard structural equation modeling techniques, we estimate that >40% of the variation in subjects’ rejection behavior is explained by additive genetic effects. Our estimates also suggest a very modest role for common environment as a source of phenotypic variation. Based on these findings, we argue that any attempt to explain observed ultimatum bargaining game behavior that ignores this genetic influence is incomplete.”

En möjlig implikation skulle kunna vara att vår uppfattning om vad som är orättvist mer allmänt har evolutionära rötter. Det kan i sin tur antyda att vi bör kunna ifrågasätta denna uppfattning, i den mån vi inser att den uppkom i en kontext som skiljer sig från den vi lever i idag (i linje med vad F. A. Hayek föreslår i ”The Atavism of Social Justice”).

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:57 den 30 June 2008  

Domare respekterar inte rättigheter

Oliver Wendell Holmes, domare i USA:s högsta domstol 1902—1932, i ett brev till Harold Laski:

”You respect the rights of man — I don’t, except those things a given crowd will fight for — which vary from religion to the price of a glass of beer. I also would fight for some things — but instead of saying that they ought to be I merely say they are part of the kind of world that I like — or should like.”*

Precis så ser jag på saken. Det finns inga allmängiltiga rättigheter som ska upprätthållas därför att de är allmängiltiga rättigheter. Det finns inte heller någon objektiv moral som dikterar vad som bör göras. Istället har vi subjektiva preferenser om hur vi vill att världen ska se ut. Ingen är en mer priviligerad uttolkare av vad som är moraliskt rätt och fel än någon annan. Men på det kollektiva planet kommer några subjektiva preferenser att dominera — närmare bestämt de preferenser som tillräckligt många är villiga att slåss för.

________________________

*Från Menand, Louis (2002). The Metaphysical Club. London: Flamingo: 63.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 18:36 den 29 June 2008  

Riskfritt test för Downs syndrom

Goda nyheter för blivande föräldrar:

”A test that can detect Down’s syndrome from the blood of pregnant women has raised the prospect of routine screening for the condition for every expectant mother who wants it. Genetic markers that show whether a foetus has the chromosomal disorder can now be identified in the mother’s bloodstream, after research that promises the first reliable noninvasive prenatal test.”

Som vanligt motsätter sig kristna denna typ av test, med en högtravande retorik om etik. Som om stödet för denna typ av test inte grundas i etik!

En studie indikerar för övrigt att många gravida mödrar stöder möjligheten att ta ett test (och att kunna göra det riskfritt, som med det nya testet, är förstås en stor fördel). Detta stöd påverkas av annat än risk för fosterskada:

”Yet, controlling for risk status, many psychosocial variables predicted a women’s interest in screening and in invasive testing: more knowledge about prenatal testing, concern about fetal health, willingness to terminate a pregnancy, and an internal or medical profession health locus of control. We conclude that psychosocial variables influence women’s desire for screening or invasive testing beyond traditional risk status.”

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:52 den 29 June 2008  

Röpke skrämmer mig

PJ skriver idag om Wilhelm Röpke som en möjlig förebild för kristdemokraterna. Kanske det. Det finns dock en sak som skrämmer mig med Röpke, vilket framgår av denna anekdot:

”In 1947, two titans of 20th-century economic theory, Ludwig von Mises and Wilhelm Röpke, met in Röpke’s home of Geneva, Switzerland. During the war, the Genevan fathers coped with shortages by providing citizens with small garden allotments outside the city for growing vegetables. These citizen gardens became so popular with the people of Geneva that the practice was continued even after the war and the return to abundance. Röpke was particularly proud of these citizen farmers, and so he took Mises on a tour of the gardens. ‘A very inefficient way of producing foodstuffs!’ Mises noted disapprovingly. ‘Perhaps so, but a very efficient way of producing human happiness’ was Röpke’s rejoinder.”

Jo, ni läste rätt: Röpke talar sig varm för trädgårdsodling! Se tidigare inlägg om naturen här, här och här.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 10:02 den 26 June 2008  

Recension vi hade kunnat vara utan

Vilken lycka, att inte längre stödja DN Kultur med sina pengar. I en recension av Naomi Kleins Chockdoktrinen och av Johan Norberg och Boris Benulics Allt om Naomi Kleins nakenchock skriver Lars Pålsson Syll bl.a. följande:

”Som jag ser det medför Kleins fixering vid Friedman och Chicagoskolan tyvärr att hon befriar national­ekonomins övriga företrädare från ansvar. Den människo- och vetenskapssyn som Friedman, Assar Lindbeck, Bo Södersten, Marian Radetzki och deras motsvarigheter runt om i världen står för och lär ut till studenter vid våra läro­säten är nämligen i grunden samma sak. För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig. Om man genom välfärdspolitik och en skattefinansierad offentlig verksamhet minskar klyftorna, minskar ekonomins tillväxtpotential.”*

Men Pålsson Syll begår minst tre misstag, som jag ser det.

1. Sprider felaktiga uppgifter. Friedman är mycket riktigt för en liten välfärdsstat, men stämmer det för övriga av Pålsson Sylls namngivna och för nationalekonomer i allmänhet? Det är mycket tveksamt. Assar Lindbeck har t.ex. uttryckt sig på följande vis:

”[I]ndeed, it is largely because of various positive long-term consequences of welfare-state arrangements that I have often described the modern welfare state as ‘a triumph of modern civilisation.'”**

2. Skiljer inte på fakta och värderingar. Frågan om effekterna av en långt driven omfördelning handlar inte, vilket Pålsson Syll vill låta påskina, om värderingar utan om fakta. Även om man stödjer en välfärdsstat kan man anse att en långt driven omfördelning, t.ex. genom mycket höga marginalskatter, påverkar variabler som tillväxt. Man skulle kunna önska att så inte vore fallet, men om så befinns vara fallet är det tvärtom ärligt och beundransvärt att erkänna det. Och givetvis har de ekonomer som säger följande rätt: ”För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig”. Ty om ingen ojämlikhet alls existerade, dvs. om alla hade exakt lika stor disponibel inkomst oavsett vad de gjorde, varför skulle någon ägna sig åt produktivt arbete?

3. Motsäger sig själv. Pålsson Syll fortsätter:

”Tillväxt och ökade klyftor har under de senaste trettio åren gått hand i hand.”

Nyss hävdade han att Lindbeck m.fl. ska klandras, eftersom de har sagt att tillväxt och ökade klyftor går hand i hand. Nu hävdar han att tillväxt och ökade klyftor de facto har gått hand i hand. Ska inte Pålsson Syll också klandras för att han torgför ett sådant budskap?

Slutligen: Klyftor behöver inte vara orättvisa. Och alla klyftor har inte ökat: inte i Sverige under Alliansen och inte mellan länder i världen.

___________________________

*Tack till Johan Almenberg för tipset.
**S. 9 i Lindbeck, Assar (1995). “Hazardous Welfare-State Dynamics.” American Economic Review, 85(2): 9—15.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 16:48 den 24 June 2008  

Hayek om värderingar

F. A. Hayek i Law, Legislation and Liberty: Rules and Order (s. 34):

”Construction is possible only in the service of particular ends which in the last resort must be non-rational, and on which no rational argument can produce agreement if it is not already present at the outset.”

Dvs. det finns inga objektivt sanna värderingar. Tycker du att x är bra och jag att x är dåligt kan vi bara konstatera det, inte rationellt diskutera oss fram till enighet.

Detta kanske är det starkaste argumentet för demokrati. Vi är överens om hur beslut ska fattas men inte om vilka dessa beslut bör vara. Genom enighet om metoden för att fatta kollektiva beslut behöver vi inte slå varandra i huvudet när vi är oeniga i sak.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:38 den 22 June 2008  

Kristna läkare sprider sitt evangelium

Av någon anledning nämner inte de tolv läkare och barnmorskor som skriver på DN Debatt idag att de är engagerade kristna. En snabb nätsökning ger vid handen att de flesta tycks aktiva i Föreningen kristna läkare och medicinare i Sverige. Anne-Berit Ekström är föreningens ordförande, Gunnar Holmgren dess tidigare ordförande.

De skriver bl.a.:

”I botten handlar det om hur vi ser på sexualitet. Är det en funktion som skall uppmuntras att fritt utnyttjas för kortsiktig njutning eller förströelse, men som på grund av fruktan för livshotande smitta och sjukdomar måste omgärdas med stränga säkerhetsåtgärder? Eller är det en kraft som för två människor samman, och som rätt använd hjälper dem att leva i en långvarig unik gemenskap, där den kan få fritt utvecklas utan rädsla?”

De har rätt i så måtto att detta i botten handlar om hur vi ser på sexualitet. Det kardinalfel de begår i sitt propagerande för ”avhållsamhet och trohet” är att de (präglade av sin kristna moralsyn) enbart ser på kostnadssidan av sexuell frihet och negligerar intäktssidan.* Nedlåtande etiketterar de sådan frihet som ett uttryck för ”kortsiktig njutning eller förströelse”. Men en kostnads-intäktsanalys måste, om den ska tas på allvar, beakta den nytta sexuell frihet ger för dem som utövar den. Mot denna nytta måste sedan kostnadssidan vägas. Det duger inte att enbart fokusera på kostnadssidan, vilket sker i artikeln.

För att ta en liknelse: Att köra bil medför kostnader (t.ex. risken för olyckor) och intäkter (t.ex. möjligheten att snabbt och fritt förflytta sig). Om man enbart fokuserade på kostnaderna skulle det vara riktigt att i skolor och på annat håll uppmana alla att sluta köra bil. Det medför ju så stora kostnader! Men den slutsatsen följer förstås inte av en korrekt utförd kostnads-intäktsanalys.

Med detta sagt, är det inte riktigt att försöka minska de kostnader som sexuellt överförbara sjukdomar för med sig? Givetvis. Men detta kan göras på olika sätt. Kondomanvändning är en metod som bibehåller den nytta människor som har fler sexpartner upplever, samtidigt som riskerna för smitta, dvs. kostnaderna, faller.** Som artikeln i British Journal of Medicine, som författarna citerar, uttrycker det:

”The data are clear, however. Other than abstinence, which is difficult to achieve, condoms are the most effective means of stopping the spread of sexually transmitted infections. We need to focus on ensuring consistent and correct condom use rather than denigrating condoms as being less than perfect.”

För att få ned könssjukdomar skulle man alltså kunna försöka att öka kondomanvändningen, t.ex. genom att öka tillgängligheten och genom handfasta instruktioner i skolan, samt att ge utökad faktabaserad undervisning om könssjukdomar och hur de sprids. Även om resultaten aldrig blir ”perfekta”.

Frågan är hur försök att få ungdomar att ha färre sexpartner skulle ge ett bättre resultat.*** Det jag tycker kan förmedlas i skolundervisning är att fler partner ökar riskerna, vilket är faktiskt korrekt, men jag motsätter mig den normativa instruktionen, att fler sexpartner bör undvikas.**** Det är en individuell kalkyl, att väga kostnader mot intäkter, och skolan eller staten bör inte ta ställning till den, utöver att sprida information.

Så medan författarnas syfte vad gäller minskad smittspridning är lovvärt, lyser deras normativa agenda igenom. De struntar i de positiva effekter av sexuell frihet som många upplever och vill att skola eller stat ska förmedla en kristen syn på sex och samlevnad.

_____________________________

*Se min analys i ”The Cardinal Error of Paternalism”.
**Som när man minskar risken för skador i trafiken genom att installera bilbälte och krockkudde samt vajrar mellan vägbanor.
***Författarna nämner av någon anledningen inte att artikeln i Science som talar sig varm för att försöka minska antalet sexpartner inte diskuterar spridning av könssjukdomar i allmänhet utan spridningen i den allmänna, heterosexuella befolkningen av hiv i fattiga länder i Afrika. Artikeln betonar att där smittspridning sker på annat sätt, som i Thailand, har kondomfokuseringen haft god effekt. Läs mer om hur ”more sex is safer sex”.
****Även om jag kraftigt tvivlar på att ett sådant normativt budskap skulle påverka människors beteende. Tvärtom kanske det gör det än mer spännande för många ungdomar att ha flera partner.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:55 den 21 June 2008  

Gravida kvinnor om abort

Hur ser gravida kvinnor på abort?

”A survey asked 190 pregnant women their opinions on whether a hypothetical other woman would be justified in having an abortion under ten different circumstances, four of which related to abnormalities of the fetus. … [T]here was no evidence that pregnant women’s views about abortion are more conservative than those of the general public. The majority of respondents considered abortion of a defective fetus to be justified, both for themselves and for others. The best predictor of abortion attitudes was respondent’s views about the ideal number of children in a completed family.”

Min syn: aborter ska vara tillåtna och orsaken till en abort spelar ingen roll. Vissa vill inte ha större familj; vissa vill inte ha ett skadat barn; vissa vill inte ha en pojke; vissa vill inte ha ett barn som är resultatet av en våldtäkt. Det är upp till föräldrarna (ytterst kvinnan) att bestämma och ingen annan ska styra över deras beslut.

Se tidigare inlägg om abort här, här, här och här.

(Tips: Bryan Caplan.)

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:49 den 18 June 2008  

Barn som slagträ

Dagens ledarsida ger inte upp:

”Uppenbarligen tar Reinfeldt inte in att en könsneutral äktenskapslagstiftning långsiktigt skulle påverka barn, familjebildning och annat i vår kultur.”

Men för det första påverkar lagens införande överhuvudtaget inte barn i juridisk mening, vilket jag har klargjort tidigare. Det är ett fult grepp att i debatten hävda något annat.

För det andra har tidningen rätt i att effekten av en reform skulle påverka familjer och ”annat i vår kultur” — i positiv riktning. Genom att staten inte gör skillnad på folk och folk sänds en signal till inte minst unga homosexuella, att i vårt land kan man gifta sig även om man råkar upptäcka att man älskar någon av samma kön.

Ibland tror jag att Dagen och andra religiöst grundade ideologer glömmer att denna fråga handlar om människor. Ta en titt på ett färskt bröllopspar i Californien — and you may get my point.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:19 den 17 June 2008  

Ska staten påverka lyckans grunder?

Om politik ska syfta till människors lycka kan tre ansatser urskiljas:

  1. Det som gör människor lyckliga tas för givet, och politiken utformas så att människors aktuella preferenser tillfredsställs.
  2. Det som gör människor lyckliga tas för givet, men politiken utformas så att människors ”ädlare” preferenser tillfredsställs (i högre grad än andra preferenser).*
  3. Det som gör människor lyckliga tas inte för givet, och politiken utformas så att människors preferenser ändras, i syfte att inte behöva genomföra den politik som annars skulle ha genomförts.

Vi kan exemplifiera med inkomstomfördelning från hög- till låginkomsttagare.

1. Om det som gör människor lyckliga tas för givet, och om de allra flesta blir lyckligare av inkomstomfördelning, ska politiken genomföra en sådan omfördelning.

2. Men grunden för att de flesta människor blir lyckliga av omfördelning varierar. Några alternativ:

  • En genomtänkt rättvisesyn. Man kan anse att det är fel att människor tjänar olika mycket om detta beror på faktorer som ingen kan påverka, t.ex. genetik.
  • Positiva konsekvenser. Man kan anse att ett samhälle får större social harmoni med små inkomstskillnader.
  • Egoism. Man vill ha omfördelning för att det i materiell mening gynnar en själv.
  • Omtanke. Man vill ha omfördelning för att det i materiell mening gynnar andra som man bryr sig om.
  • Avund. Man vill ha omfördelning därför att man är missunnsam.

Antag att de flesta människor blir lyckliga av omfördelning pga. egoism. Ska den lycka som följer av ett sådant motiv beaktas i lyckokalkylen — och om den ska det, ska den väga lika tungt som den lycka som t.ex. följer av en genomtänkt rättvisesyn?

3. Ett alternativ är att försöka ändra det som gör människor lyckliga. Det kanske är ett mer kostnadseffektivt sätt att öka lyckan/minska olyckan än att omfördela (alternativ 1 ovan), och kanske undviks därigenom det troliga missnöje som följer av att vissa preferenser ignoreras (alternativ 2 ovan). Att försöka ändra grunden för lycka kan vara särskilt gångbar om denna grund är ogenomtänkt och om den bygger på ofullständig kunskap om alla konsekvenser.

Istället för omfördelning satsar staten då att minska egoism och avundsjuka, kanske i skolan eller i form av kraftigt subventionerade retreats där människor lär sig att acceptera andras framgångar. Eller om den genomtänkta rättvisesynen inte visar sig vara så genomtänkt kan en utbildning i filosofi, psykologi och ekonomi — eller kanske i kritiskt tänkande — ändra vad människor anser rättvist och, därmed, hur deras lycka påverkas av inkomstskillnader.

Ett praktiskt problem kan vara att bestämma vilka grunder för lycka som är mindre ”ädla” än andra och vilka preferenser som ska försöka påverkas. Att bråka om det kanske ger allmän olycka…

____________________________________
*Ja, jag har John Stuart Mills idé om ”higher and lower pleasures” i bakhuvudet.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:39 den 13 June 2008  

Eva Dahlgren kan moral

Kan man vara moralisk utan (tro på) en gud? Eva Dahlgren:

”Skulle alla fördämningar släppa för att man inte har Gud? Skulle man bli pedofil, döda sina föräldrar, råna och bedra? Mina moraliska värderingar kommer inte från gud utan är en utveckling av insikten jag fick som barn. Att jag är en egen människa. Och att du också är det.”

Evas syn finner stöd i Marc Hausers forskning.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 21:51 den 8 June 2008  

Betala för sex?

Dagens fråga på hbt-sajten QX.se:

Jag undrar vad befolkningen i stort anser. Min syn är att de som önskar betala för sex ska få göra det, om transaktionerna sker under frivilliga former.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:35 den 7 June 2008  

Lektion om moral från oväntat håll

Psykopater kan lära oss något viktigt om moral. Närmare bestämt att moraliska bedömningar grundas i känslor, inte i förnuftsmässigt resonerande.

Detta är vad professor Shaun Nichols argumenterar för i en innovativ analys. Han går igenom forskning om psykopater för att identifiera vad det är som gör att de inte delar de flesta människors moraliska bedömningar och därför ofta skadar andra:

Recent research indicates that there is a salient psychological difference between psychopaths and the other groups, but it’s not a difference in rational capacities. Rather, it’s a difference in affective response.

Att psykopater gör annorlunda moraliska bedömningar beror alltså inte på att de har en oförmåga att resonera på rätt sätt och inte heller på att de inte kan sätta sig in i andras situation — i själva verket är det något de är mycket skickliga på, vilket används för manipulation.

Slutsatsen är att de som försöker hävda att en objektiv moral existerar och att den rationellt kan identifieras åtminstone i den senare delen tycks ha fel. Vi har olika moraliska värderingar därför att våra känslor ser olika ut, inte därför att vi har tänkt olika hårt och djupt. Om vi är oeniga om vad som är rätt och fel implicerar det, enligt A. J. Ayer, att den konflikten inte går att lösa med argument.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 21:43 den 2 June 2008  

Kan hämndbegäret inte tämjas?

Apropå Mattias Flink och dubbelmord. Den klurige Jakob Heidbrink framför ett argument som får mig att skruva på mig:

Det som vi dock i vilket fall som helst behöver är en debatt om hur vi hanterar offrens hämndbegär, eller med andra ord hur vid hanterar vedergällningsfunktionen i straffet. Om vi fortsätter att låtsas som om den funktionen inte hade något värde, skulle jag inte bli förvånad om vi snart skulle få se lynchmord.

Jakob tycks mena att eftersom det ligger i människans natur att vilja hämnas på någon som beter sig illa, bör lagstiftaren ta hänsyn till detta, vilket implicerar strängare straff, allt annat lika. Men om man som jag anser att människan inte har en fri vilja och att hon därför inte kan hållas moraliskt ansvarig för någon handling, skulle det innebära en kapitulation inför en i grunden primitiv känsla. Som Richard Dawkins uttrycker det:

Retribution as a moral principle is incompatible with a scientific view of human behaviour. As scientists, we believe that human brains, though they may not work in the same way as man-made computers, are as surely governed by the laws of physics.

Så det ligger något djupt otillfredsställande i att acceptera vedergällning som grund för straff.

Men detta kanske är en förhastad slutsats. Ty även determinister som jag accepterar straff för att hålla brottslingar borta från ”vanligt folk” och för att avskräcka från brott. Om straff accepteras av de skälen trots att brottslingar inte är moraliskt ansvariga, varför kan inte straff accepteras utifrån en allmän önskan om vedergällning? Jag tvekar av två skäl.

i) Jag är inte säker på att konsekvenserna är positiva. Jag tror nämligen att det kan vara farligt att bejaka primitiva känslor. Efter att ha läst Njals saga inser jag att ett samhälle som accepterar vedergällning kan råka riktigt illa ut.

ii) Jag tror inte att hämndbegär är helt opåverkbart. I detta ges jag stöd av Joshua Greene och Jonathan Cohen, som i artikeln ”For the Law, Neuroscience Changes Nothing and Everything” skriver:

New neuroscience will change the law, not by undermining its current assumptions, but by transforming people’s moral intuitions about free will and responsibility. This change in moral outlook will result not from the discovery of crucial new facts or clever new arguments, but from a new appreciation of old arguments, bolstered by vivid new illustrations provided by cognitive neuroscience. We foresee, and recommend, a shift away from punishment aimed at retribution in favour of a more progressive, consequentialist approach to the criminal law.

Dvs. jag hoppas och tror att människor kan påverkas så att de inte okritiskt accepterar sina egna hämndbegär.

Avslutningsvis: Om hämndbegär ska accepteras (okritiskt) som grund för straff, vad händer om detta är extremt? Säg att folket kräver tortyr? Om inte det ska accepteras, vem ska avgöra vilka hämndbegär som lagstiftaren ska ta hänsyn till? Och om en avgränsning accepteras, varför inte helt strunta i hämndbegär?

Uppdatering: Jakob Heidbrink resonerar vidare utifrån ett krav på högre straff från en vänsterpartist. Och Jonas Vlachos kommer med en som vanligt tänkvärd kommentar.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:23 den 1 June 2008  

Rationell syn på självmord

Sverige har inte en särskilt hög självmordsfrekvens, enligt OECD:

Men alla förfasas av självmord. Det är fullt förståeligt i de fall den som tar livet av sig har efterlevande som bryr sig. Men utöver det, finns det något egentligt skäl att alltid och utan undantag betrakta självmord som ett utslag av psykisk obalans eller irrationalitet? Jag har svårt att se det. Om någon efter noggrant övervägande inte finner det önskvärt att leva, bör det i sig inte beklagas om denne väljer att avsluta livet. Om efterlevande finns med i bilden kompliceras frågan, som sagt, men det är inte a priori självklart att ens det gör ett självmord beklagansvärt.

Detta stämmer väl överens med David Humes syn:

That Suicide may often be consistent with interest and with our duty to ourselves, no one can question, who allows, that age, sickness, or misfortune may render life a burthen, and make it worse even than annihilation.

Och nej, jag har själv inga som helst planer på självmord. Men det tycks mig att synen på döden är lätt hysterisk i vår kultur. Som Phaedra konstaterar:

Death to the unhappy’s no catastrophe!

I linje med detta konstaterande förespråkar Gombrowicz inrättandet av dödshus.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:46 den 30 May 2008  

Djurens lycka

Igår kväll lyssnade jag till professor Peter Singer, som kontrasterade religiös och sekulär etik. Bl.a. kom han in på en av sina favoritfrågor, hur människor behandlar djur. Han citerade Jeremy Bentham:

… the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer? Why should the law refuse its protection to any sensitive being?

Jag har, som jag har påpekat tidigare, stor sympati för detta synsätt, men jag är inte säker på att Singers slutsats, att man bör bli vegetarian eller vegan, följer. Det är inte i sig fel att döda, men det är fel att skapa lidande. Därför kan jag tänka mig sträng lagstiftning — betydligt strängare än dagens svenska — som tillförsäkrar djur en riktigt god tid, så länge de lever. Det inkluderar den allra sista tiden före slakt, där många djur idag verkar behandlas illa även i vårt land. Förutom att detta skulle öka djurens lycka verkar en djurintressebaserad hantering i vissa avseenden även bra för oss människor.

Motstånd mot en sådan utveckling kan vara av religiöst slag: att människan tillhör den särskilt utvalda arten homo sapiens som har rätt att förfoga över djuren som hon vill. Eller så kan motstånd grundas i egoism, vana och lättja. Men finns det bra argument mot en djurvänligare linje?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:37 den 28 May 2008  

Objektiv moral är överskattad

Bryan Caplan menar att han inte har någon större nytta av principer i sitt liv:

1. If you’re dealing with reasonable people, Principle rarely comes up because reasonable people can amicably reach good outcomes on a case-by-case basis.
2. If you’re dealing with unreasonable people, Principle is of little help, because unreasonable people … usually stubbornly hew to their own bizarre principles.

Detta får mig att tänka på att många har en övertro på objektiv moral. En vanlig föreställning är att man endast kan påverka andra människor att bete sig ”rätt” genom att hänvisa till en sådan moral. Men Caplans andra punkt är relevant för att visa att detta torde vara en felaktig föreställning.

Ty om man stöter på någon som har en annan moralisk uppfattning än en själv är sannolikheten stor att denne inte alls är intresserad av att ändra uppfattning bara för att man själv tycker det. Antag att man då drämmer till med ”Men min moraluppfattning är objektivt riktig”. Hjälper det? Antingen anser den andre att det finns en objektiv moral eller så anser han att en sådan moral inte finns.

  • Om han anser att en objektiv moral finns får man anta att han anser att hans egen moraluppfattning är objektivt riktig, varför andras försök att ändra den avvisas. Man skulle kunna tänka sig att två personer som tror att en objektiv moral skulle kunna lösa en moralisk konflikt, men så tycks inte vara fallet. Ty även om en objektiv moral anses existera finns det epistemologiska problem med att fastställa vilken den objektiva moralen är. Om enighet inte föreligger om hur den förmodat objektiva moralen kan fastställas är tro på objektiv moral inte till hjälp för att påverka beteende.
  • Om han anser att en objektiv moral inte finns imponeras han förstås inte av att någon påstår att hans moraluppfattning är objektivt felaktig.

Det spelar alltså ingen roll om man påstår moralen vara objektiv eller subjektiv. Som Bertrand Russell klargör i sin Nobelföreläsning är moraluppfattningar i själva verket av emotionell karaktär, och ska man påverka dem, oavsett om de kallas objektiva eller subjektiva, måste man påverka personens man vänder sig till grundläggande känslor inför det de moraliska uppfattningarna berör:

All human activity is prompted by desire. There is a wholly fallacious theory, advanced by some earnest moralists, to the effect that it is possible to resist desire in the interest of duty and moral principle. I say this is fallacious, not because no man ever acts from a sense of duty, but because duty has no hold on him unless he desires to be dutiful.

Det är alltså inte bara så att en objektiv moral inte existerar. Den skulle inte hjälpa till att lösa moraliska konflikter ens om den existerade, eftersom det inte skulle gå att fastställa vilken den är.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:53 den 21 May 2008  

Etisk kunskap finns inte

Eftersom en objektiv moral inte existerar går det förstås heller inte att införskaffa kunskap om vad som ytterst är rätt och fel att göra. Men som Bertrand Russell utvecklar behöver vi ändå inhämta kunskap för att klargöra hur givna mål (enligt vår egen uppfattning) bäst uppnås:

When I speak of knowledge as an ingredient of the good life, I am not thinking of ethical knowledge but of scientific knowledge and knowledge of particular facts. I do not think there is, strictly speaking, such a thing as ethical knowledge. If we desire to achieve some end, knowledge may show us the means, and this knowledge may loosely pass as ethical. But I do not believe that we can decide what sort of conduct is right or wrong except by reference to its probable consequences. Given an end to be achieved, it is a question for science to discover how to achieve it. All moral rules must be tested by examining whether they tend to realize ends that we desire. I say ends that we desire, not ends that we ought to desire. What we ‘ought’ to desire is merely what someone else wishes us to desire.*

____________________________________

*Russell, Bertrand (1957). ”What I Believe.” I Why I Am Not a Christian and Other Essays on Religion and Related Subjects. London: George Allen & Unwin: 60.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 22:33 den 18 May 2008  

Det som yttras på dödsbädden

När jag nyligen såg om tv-serien Brideshead Revisited berördes jag illa av det sista avsnittet, i vilket Lord Marchmain ligger för döden. Inte för att jag tycker döden i sig är läskig, utan därför att han så intensivt drevs, av sin religiösa familj, att bekänna sina synder. Prästen tillkallades gång på gång för den sista smörjelsen. Och till slut gav den tidigare anti-religiöse lorden upp och gjorde något som kunde tolkas som ett korstecken. Smörjelsen genomfördes.*

Apropå denna scen är Nietzsches syn på dödsbäddsbekännelser (uttryckt i Menschliches allzu Menschliches) av stort intresse:

The way in which a man thinks of death, in the full bloom of his life and strength, is certainly a good index of his general character and habits of mind, but at the hour of death itself his attitude is of little importance or significance. The exhaustion of the last hours — especially when an old man is dying — the irregular or insufficient nourishment of the brain, the occasional spasms of severe physical pain, the horror and novelty of the whole situation, the atavistic return of early impressions and superstitions, and the feeling that death is a thing unutterably vast and important and that bridges of an awful kind are about to be crossed — all of these things make it irrational to accept a man’s attitude at death as an indication of his character during life. Moreover, it is not true that a dying man is more honest than a man in full vigor. On the contrary, almost every dying man is led, by the solemnity of those at his bedside, and by their restrained or flowing torrents of tears, to conscious or unconscious conceit and make-believe. He becomes, in brief, an actor in a comedy.

______________________

*Se vidare Tor Billgrens analys av katolicismens plats i Brideshead Revisited.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:10 den 17 May 2008  

Första genmodifierade embryot

Det första genmodifierade mänskliga embryot har sett dagens ljus, med potentiellt viktiga, positiva konsekvenser:

The technology could potentially be used to correct genes which cause diseases such as cystic fibrosis, haemophilia and even cancer. In theory, any gene that has been identified could be added to embryos.”

Utmärkt! Men som så ofta försöker kristna, utifrån sin destruktiva moral, blockera forskning av detta slag, eftersom de ser embryot som ett ”okränkbart” liv. Att man kan minska mänskligt lidande genom att använda embryon som i vilket fall inte skulle leva vidare bryr de sig icke om.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 10:09 den 15 May 2008  

Kristen bioetik ger lidande

Professor Steven Pinkers superba artikel ”The Stupidity of Dignity” rekommenderas. Däri granskas hur the President’s Council on Bioethics har tagits över av katolska filosofer och hur de använder begreppet ”värdighet” för att blockera forskning och utveckling som kan minska mänskligt lidande. Den nuvarande påven använde sig för övrigt just av det:

I ett samhälle som ser sex som en drog måste både kärlekens idé och den enskilda människans värdighet försvaras.

Detta begrepp får berättigad och stark kritik av Pinker (han kallar det ”a mess”), och hans slutsats om den kristna moralen sätter fingret på det väsentliga:

Worst of all, theocon bioethics flaunts a callousness toward the billions of non-geriatric people, born and unborn, whose lives or health could be saved by biomedical advances. Even if progress were delayed a mere decade by moratoria, red tape, and funding taboos (to say nothing of the threat of criminal prosecution), millions of people with degenerative diseases and failing organs would needlessly suffer and die. And that would be the biggest affront to human dignity of all.

Man kan bara glädja sig åt att prelaterna inte har kunnat ta över Statens medicinsk-etiska råd. Sverige har sina fördelar.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:24 den 14 May 2008  

Flytande moral

I Doktor Glas formulerar Hjalmar Söderberg åtskilliga filosofiska uppfattningar som, vad jag förstår, var chockerande då boken kom ut 1905. En del av dessa uppfattningar är nog fortfarande kontroversiella, men jag finner många av dem uppfriskande och tilltalande.

Här följer ett mycket intressant utdrag där doktorn resonerar, helt korrekt, anser jag, kring moralens karaktär:

Käre vän, moralen befinner sig, det vet du likaväl som jag, i flytande tillstånd. Den har undergått märkbara förändringar till och med på de ilsnabba ögonblick som vi två ha levat i världen. Moralen, det är den berömda kritcirkeln kring hönan: den binder den som tror på den. Moralen det är andras åsikter om det rätta. Men här var det ju fråga om min! Det är sant, i en mängd fall, kanske i de allra flesta och oftast förekommande, stämmer min åsikt om det rätta någorlunda överens med de andras, med ‘moralen’; och i en mängd andra fall finner jag divergensen mellan mitt jag och moralen icke vara värd de risker som en avvikelse kan draga med sig, och underordnar mig därför. På så sätt blir moralen för mig medvetet vad den i praktiken är för alla och envar, ehuru icke alla veta av det: – icke en fast och över allting bindande lag, men en i vardagslag brukbar modus vivendi i det ständiga krigstillståndet mellan jaget och världen. Jag vet och erkänner, att den gängse moralen så väl som den borgerliga lagen i sina stora allmänna grunddrag uttrycker en rättsuppfattning, som är frukten av oöverskådliga tiders från släkte till släkte ärvda, långsamt ökade och ändrade erfarenhet om de nödvändigaste villkoren för människors sammanlevnad med varandra. Jag vet, att i stort sett dessa lagar någorlunda allmänt måste respekteras, om livet alls skall kunna levas här på jorden av varelser sådana som vi, varelser, otänkbara inom varje annan ram än samhällsorganisationens och uppfödda med alla dess växlande rätter, bibliotek och museer, polis och vattenledning, ljus på gatorna, natthämtning, vaktparad, predikningar, operabalett och så vidare. Men jag vet också, att de människor som det har varit något bevänt med aldrig ha tagit dessa lagar pedantiskt. Moralen hör till husgerådet, inte till gudarna. Den skall begagnas; den skall inte härska. Och den skall begagnas med urskillning, ‘med ett litet saltkorn’. Det är klokt att ta seden dit man kommer; det är enfaldigt att göra det med övertygelse. Jag är en resande i världen; jag ser på människornas seder och tar upp vad jag har bruk för. Och moral kommer av ‘mores’, seder; den vilar helt och hållet på seden, bruket; den har ingen annan grund.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:22 den 12 May 2008  

Människan har inget ansvar

En kolumnist i SvD hävdar idag följande:

Människan har ett val, även under de svåraste förhållanden, och den som frånkänner människor förmåga till ansvar tar också ifrån dem något av deras mänsklighet. Inte konstigt då att det talas om Anders Eklund och Josef Fritzl som monster. Vi borde hellre betrakta dem som människor, som har valt sina handlingar. Även om det är en plågsam tanke.

Det finns bara ett litet problem med resonemanget. Människan har inte ett val — något som t.ex. Schopenhauer, Russell, Bergström och Dawkins har påpekat. Och har människan inte ett val så har människan heller inget ansvar.

Men resonemanget rymmer inte bara felaktigheter. Det är helt riktigt att man inte ska betrakta Eklund och Fritzl som monster (à la Göran Skytte). Tvärtom kan deras handlingar principiellt förstås vetenskapligt: handlingarna är ett resultat av arv och miljö i kombination och kunde inte inte ha hänt, givet faktiskt arv och faktisk miljö. De betedde sig såsom deras impulser bjöd dem. Våra impulser är sedan sådana att vi finner handlingarna extremt upprörande, och därför vill vi straffa ”de onda”.

Så ska man inte straffa? Jo, det ska man, vilket Dawkins utvecklar på länken ovan, men inte därför att mördarna är onda, därför att de har förtjänat det eller för att de är ansvariga för sina handlingar. Utan därför att det blir ett bättre, lyckligare och mer välmående samhälle om personer som upprör oss hålls borta från andra, om de genom behandling kan fås att bete sig ”bättre” framöver och om andra avskräcks genom deras straff.

Man kan alltså se på frågan om ansvar på två nivåer. I egentlig mening har ingen ansvar, men som SvD-kolumnisten kan vi betrakta dem som ansvariga. Det är en fiktion, men en nyttig sådan.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:56 den 11 May 2008  

Gudomlig omoral

Professor Steven Pinker:

It is true that science in the narrow sense cannot show what is right or wrong. But neither can appeals to God. It’s not just that the traditional Judeo-Christian God endorsed genocide, slavery, rape, and the death penalty for trivial insults. It’s that morality cannot be grounded in divine decree, not even in principle. Why did God deem some acts moral and others immoral? If he had no reason but divine whim, why should we take his commandments seriously? If he did have reasons, then why not appeal to those reasons directly?

Exakt. Att framhålla Jahve som moralisk förebild är stötande.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:37 den 10 May 2008  

Sluta sälj cigaretter

ICA funderar på att sluta sälja cigaretter. Gör slag i saken, säger jag. Som läsare av denna blogg vet tar jag avstånd från många former av statlig paternalism, men det är viktigt att klargöra att motstånd mot förbud av fenomen x inte med automatik innebär att man tycker att fenomen x är bra. Som Richard Thaler och Cass Sunstein klargör i en ny bok kan man, som kontrast till statlig interventionism, tänka sig en rad situationer där människors val kan (och bör) påverkas medvetet av andra människor i situationer av frivillig interaktion. Näringsidkare kan t.ex. tänkas försöka påverka kunders livsstil genom att inte föra visa varor i sitt sortiment. Detta är principiellt förenligt med privat äganderätt och ett fritt samhälle, som jag förstår begreppen.

Frågan blir då vad som ska anses vara ”bra” försök att påverka andras val. Som jag ser det kan inte den frågan besvaras objektivt, utan det handlar om subjektiva värderingar (precis som frågan om vilka ordningsregler som är bra). Jag råkar ogilla cigaretter och finner det bra om de frivilligt görs mindre tillgängliga. Andra kanske råkar ogillar icke rättvisemärkta varor och finner det bra om de frivilligt görs mindre tillgängliga. Det har de rätt att anse att verka för, men jag har också rätt att bojkotta den typen av affär. Det är så en experimentell marknadsekonomi fungerar.

Avslutningsvis kan jag nämna att det har blossat upp en debatt om det begrepp Thaler och Sunstein använder för frivilliga försök att försöka påverka andra människors val, libertarian paternalism. Se en kritik av professor Daniel Klein (med svar från Sunstein och svar från Klein), en annan kritik av professor Gregory Mitchell (med svar från Sunstein och Thaler) samt en kommentar av professor Gary Becker. Själv ogillar jag just begreppet libertariansk paternalism (och föredrar föreslagna alternativ, t.ex. mjuk paternalism eller frivillig paternalism), men jag har inget principiellt emot fenomenet.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:31 den 8 May 2008  

Värnplikt som fängelse

Witold Gombrowicz, mer insiktsfull än de flesta, avslöjar vad värnplikt handlar om:

En tjugoårig pojke som inte har gjort sig skyldig till något brott sätts i ett koncentrationsläger som är värre än ett fängelse. … Ett eller ett par av de vackraste åren måste de skänka Fanjunkaren. Med lite tur kommer de ur det hela utan värre skavanker (ersättning utgår inte för eventuella skador). Det oundvikliga i detta stålbad förpestar deras ungdomstid redan långt före det ödesdigra datumet. … Vad skulle hända om det stiftades en lag som sade att var och en som fyllt låt oss säga fyrtio måste sitta i fängelse i ett år? En proteststorm som omedelbart skulle leda till revolution. Och ‘colimba’? Tja, folk har vant sig vid det genom århundradena. Och förresten, den åldern… En ålder som är full av fysisk förmåga men ännu barnslig, som gör allt lättare, öppnar möjligheter… många liv samlas i en enda officersnäve, som i handen på en halvgud!

Se även vad professor Poutvaara och professor Wagener har att säga om saken.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:18 den 7 May 2008  

Kistor krossas

Jag tycker att människor beter sig konstigt när döden kommer på tal. Man planerar begravningar, man vill ha gravstenar, man vill bli omnämnd i tidningen — som om något av detta spelar roll när man är död. Jag avvisar allt detta för egen del. Min gissning är att många fasar inför att bli bortglömda, för då känns livet nu meningslöst. Därför vill man iscensätta allt det teatraliska. Jag håller inte med. Livets grad av mening beror inte på att man blir ihågkommen utan på att man, medan man lever, upplever lycka.

Men ceremonier och teater kanske spelar roll för de efterlevande? Ja, kanske det, men de borde också se lite mer avslappnat på det hela. Vad spelar det t.ex. för roll hur en kista behandlas när den är gravsatt? Den kommer ändå att ruttna bort, liksom dess innehåll. Att tala om ”oetisk” behandling av kistor finner jag bisarrt. Det konstiga är att folk alls vill ha kistor och begravningar.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:43 den 6 May 2008  

Missgynnas pensionärer?

Alf Svensson har talat. Denna gång om pensionärerna, som han vill ska få sänkt skatt.

En av regeringens paradfrågor är att göra det mer lönsamt att arbeta. Genom ett särskilt jobbskatteavdrag har inkomstskatten för en vanlig löntagare sänkts med ungefär 1000 kronor i månaden. Det upplägget får nu underkänt av Alf Svensson, som anser att även de gamla ‘naturligtvis’ borde ha fått sänkt skatt.”

Alf Svensson är förstås inte okunnig om att jobbavdraget omfattar pensionärerna — och att det är högre för dem! Inte heller är han omedveten om att den högre sysselsättningen, som utgör grunden för vad som kan betalas till pensionärerna, leder till att den genomsnittliga pensionen ökar med 4000 kr i år och 6000 kr nästa år. Ändå väljer han en populistisk retorik. Och hans motivering lyder:

Men man ska inte göra det här för att vinna valet, utan utifrån människovärde, säger Alf Svensson.”

När politik börjar styras av notoriskt luddiga begrepp som ”människovärde” blir jag orolig. Jag föredrar Anders Borgs pragmatiska och forskningsbaserade konsekvensanalys. Jobbavdraget är bra för att det stimulerar till arbete (inte minst för låginkomsttagare), vilket i sin tur bidrar till högre pensioner. Är inte det ”människovärdigt”?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:29 den 4 May 2008  

Grymmare än Stalin

Upprördheten är stor över den man som har mördat lilla Engla och ytterligare en kvinna. Med rätta! Men lite upprördhet bör sparas för den som uppskattningsvis har låtit döda 33 miljoner människor. Nej, jag syftar inte på Stalin, som kan anses ha orsakat 20 miljoner människors död. Jag talar om Jahve, bibelns gud. En mycket grym figur — se denna dokumentation.

Nu tror jag givetvis inte att Jahve existerar annat än i sagornas värld, men trots allt finns det människor som tror att han finns. Inte nog med det, de dyrkar honom och framhåller honom som en moralisk förebild!

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:25 den 2 May 2008  

Vi kan lära av Iran

Dr Benjamin Hippen förklarar varför Iran är ett föredöme:

[O]nly one country in the world does not suffer from an organ shortage: Iran. Although Iran clearly does not serve as a model for solving most of the world’s problems, its method for solving its organ shortage is well worth examining. Organ donation is ubiquitous throughout the world, but Iran is the only country that legally permits kidney vending, the sale of one individual’s kidney to another suffering from kidney failure.”

Även om den iranska modellen för njurförsäljningar har sina brister (t.ex. risk för att ”sämre” njurar erhålls och risk för att donatorernas hälsa förämras), är det allmänna intrycket att den är en framgång. Problemet i Sverige är att många, av för mig obegriplig anledning, är principiellt avvisande till ett system med njurförsäljning. Det skulle kunna minska mycket mänskligt lidande och dessutom minska behandlingskostnaderna i sjukvården betydligt.

Ekonomipristagaren Gary Becker delar min förundran och har med en kollega beräknat att ett jämviktspris för en njure ligger på runt 90 000 kr. Och anmäl dig till donationsregistret bums!

Uppdatering: Marginella förslag till förbättringar kommer nu från både vänster och höger.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:55 den 2 May 2008  

En präktig spelskandal

Johan Norberg skrev följande i Dagens Industri i tisdags:

För socialdemokratin handlar det också om profitintresse, men inte om statens, utan det egna. Uppgörelsen innebär nämligen att partiets A-lotterier fredas. I skydd av monopolet kan denna skandalöst privilgierade institution pumpa in runt hundra miljoner i socialdemokratiska partiet och SSU varje år — nästan 40 procent av den totala partibudgeten senast Dagens Nyheter räknade.”

Mycket riktigt. Dagens Nyheter visar hur spelmonopolet har inneburit att några få aktörer har fått mycket lukrativa tillstånd — och att socialdemokraterna har gynnats enormt. Allra värst är det på internetspelsidan:

Även på nätet har A-lotterierna en nyckelposition i försvaret av spelmonopolet. A-lotteriernas nätbolag heter Spero, och ägs gemensamt med IOGT-NTO och åländska PAF. Spero är, tillsammans med Svenska Spel och ATG, de enda som fått statens tillstånd att bedriva spel på nätet.” [Fetstil tillagd.]

Denna ordning är djupt stötande och i sig orsak att kraftfullt verka för ett avskaffande av monopolsystemet. Nu tycks inte det kunna ske i en handvändning, eftersom såväl finansministern som sosseriet värnar om sina spelintäkter. Tills vidare: köp inga av A-lotteriernas produkter. Och kritisera dina vänner och bekanta om de köper.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:01 den 30 April 2008  

Livet bör inte vara heligt

Jag har tidigare skrivit om vikten av att släppa den kristna etiksynen i frågor om liv och död — se här, här, här, här, här och här.

Ett aktuellt fall med en svårt hjärtsjuk pojke illustrerar att detta i hög grad gäller i livets början:

Eva och Per Selander ifrågasatte läkarvetenskapens iver att alltid rädda liv trots att det innebär svårt lidande.”

Som Peter Singer påpekar i Rethinking Life and Death: The Collapse of Our Traditional Ethics är den kristna etiken fokuserad på livets kvantitet, inte livets kvalitet. Människor ska leva, oavsett livskvalitet, och oavsett egna (eller, i fallet med foster, föräldrarnas) preferenser. En grym syn.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:10 den 27 April 2008  

Legalisera sexköp

Regeringen ska låta utreda sexköpslagen — men ett avskaffande är från början märkligt nog uteslutet! Jag misstänker att Beatrice Ask, och andra förbudsförsvarare, inte har läst professor Martha Nussbaums utmärkta analys av prostitution:

In general we should be worried about poverty and lack of education. We should be worried that women have too few decent employment options and too little health and safety regulation in those that they do have. And we should be worried if men force women to do things sexually that they do not want to do. All these things are worth worrying about, and it is these things that sensible nations do worry about. But the idea that we ought to penalize women with few choices by removing one of the ones they do have is grotesque.

Dvs. Nussbaum förnekar inte att det finns många kvinnor som lever ett tufft liv, vilket också gäller många prostituerade, och att det finns inslag i deras tillvaro som behöver uppmärksammas och förbättras. Men att logiskt separera detta från prostitutionshandlingen som sådan tycks de flesta oförmögna till. Denna handling borde vara helt laglig.

Bonustips: Martha Nussbaum går i ”The Professor of Parody” till hårt angrepp mot den feministiska teoretikern Judith Butler.

Uppdatering: Se även Jakob Heidbrinks resonemang i frågan.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 10:55 den 26 April 2008  

Varning för vidskeplig moral

Ska man respektera religiösa företrädare som moraliska vägledare? Nej, tvärtom är de särskilt olämpade för detta, och Bertrand Russell förklarar varför.

Han menar att en handlings moraliska karaktär avgörs av vilka konsekvenser den ger upphov till, inte av om den tillhör en grupp av handlingar som etiketteras ”syndiga” eller ”dygdiga” utan hänsyn till konsekvenser. Om denna etikettering äger rum på basis av ett traditionellt tabu eller en påstått övernaturlig uppenbarelse kallar han synsättet för vidskeplig moral. Han varnar rätteligen för den:

The main argument against superstitious ethics is that they come down to us from less civilized times and embody a harshness from which we should try to escape. Affection towards intimate and kindly feeling toward the world at large are the sentiments most likely to lead to right conduct. Traditional precepts have quite other sources. Why is birth control wicked? Because the Lord struck Onan dead. Why is homosexuality wicked? Because the Lord destroyed Sodom and Gomorrah. Why is adultery wicked? Because of the Seventh Commandment. I am not saying that there may not be better reasons for some at least of these prohibitions. What I am saying is that the traditional reasons are invalid and should be forgotten.*

Därför bör präster och andra religiösa företrädare inte tillfrågas i etiska spörsmål, varken privat eller offentligt, vilket inbegriper statliga, etiska kommittéer.

Läs gärna mer om Sodom och Gomorra och om de tio budorden, förresten.

__________________________________

*Russell, Bertrand (1954/1992). ”Superstitious Ethics.” I Human Society in Ethics and Politics. London: Routledge: 142—143.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:41 den 24 April 2008  

Åke Greens fru tar till orda

Direkt från de öländska vidderna: Barbro Green! Mer om hennes kompis i Mellanöstern finns att läsa här.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 22:20 den 23 April 2008  

Jurist med insikt om moral

Professor Torben Spaak vid Uppsala universitet är en jurist/rättsfilosof i min smak. I en färsk artikel* diskuterar han bl.a. det viktiga begreppet moralisk antirealism. Begreppet implicerar, som namnet antyder, avvisandet av moralisk realism, dvs. uppfattningen att ”moraliska fakta är begreppsligt (eller metafysiskt) oberoende av människors moraliska uppfattningar”. Enkelt uttryckt avvisas, i den antirealistiska hållningen, existensen av en objektiv moral. Två argument anförs till stöd för detta synsätt:

Jag menar nu att moralisk antirealism är en rimlig teori. För det första utgör förekomsten av utbredd moralisk oenighet visst stöd för uppfattningen att det inte finns några moraliska fakta som är begreppsligt oberoende av människors moraliska uppfattningar. … Som John Mackie påpekar kan man inte rimligen anse att moralisk oenighet beror på spekulativa slutledningar eller på hypoteser som baseras på otillräcklig eller bristfällig evidens. Mackies uppfattning är i stället att ‘[d]isagreement about moral codes seems to reflect people’s adherence to and participation in different ways of life’. Jag delar denna uppfattning. För det andra kan man tycka att vi borde ha kunnat komma överens om något slags metod för lösande av moralisk oenighet, om det nu hade funnits moraliska fakta som varit oberoende av människors moraliska uppfattningar. Men hittills har vi inte lyckats komma överens om någon sådan metod.” [Fetstil tillagd.]

Jag kan bara instämma. Och det tycks mig som om det vanligast förekommande argumentet till stöd för den moraliska realismen är att man vill att det ska finnas en objektiv moral. Ett mindre bra argument.

___________________________________

*Spaak, Torben (2007). ”Relativism i juridiken.” Tidsskrift for Rettsvitenskap, 120(1): 361—387.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:13 den 23 April 2008  

Sexraggande nationalekonom

Det ges tydligen utbildning numera i hur man raggar. Någon sådan verkar inte John Maynard Keynes, en av 1900-talets mest framstående nationalekonomer, ha behövt. Han var, åtminstone i sin ungdom, uppenbarligen framgångsrik på den s.k. köttmarknaden, vilket han dokumenterade i två dagböcker:

In earlier days, though, from 1901 to 1915 when he was mostly a 20-something, he cruised constantly and kept two sex diaries of his success. … Keynes obsessively counted and tabulated almost everything; it was a life-long habit. As a child, he counted the number of front steps of every house on his street. Later he kept a running record (not surprisingly) of his expenses and his golf scores. He also counted and tabulated his sex life. .. The first diary is easy: Keynes lists his sexual partners, either by their initials (GLS for Lytton Strachey, DG for Duncan Grant) or their nicknames (‘Tressider,’ for J. T. Sheppard, the King’s College Provost). … You might say that Keynes was at least as invested in the sex market as the stock market.

De kristna moralisterna darrar nog av upprördhet. Kanske även av Keynes moralsyn. Och då har vi inte ens kommit in på hans omstridda nationalekonomiska teser!

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:59 den 20 April 2008  

Ska inga normer ifrågasättas?

Per Bauhn går i en artikel i Axess till storms mot radikaler som ”reser ragg närhelst de anar närvaron av normer som premierar vissa beteenden framför andra”. Han menar bl.a. att förspråkande av det normlösa samhället följer av moralisk relativism eller subjektivism, som beskrivs på följande vis:

Moraliska värderingar reduceras till uttryck för talarens känslor eller hans kulturella bakgrund. Omfattar man denna position, så får man nöja sig med det sociologiska eller antropologiska konstaterandet att det finns skillnader mellan olika gruppers värdesystem, men man kan inte säga att det ena värdesystemet förtjänar mer respekt än det andra. I stället blir det naturligt att betrakta varje försök från samhällets sida att hävda gemensamma värden som simpelt maktspråk. Men hur gör man när man ställs inför religiösa fundamentalister som anser att den som karikerar profeten Muhammed ska dö, eller som förbjuder sina döttrar att ha svenska pojkvänner? Hur konfronterar man sådana grupper, när man vant sig vid att behandla moral som en fråga om känslor och när man tror att krav på anpassning är förtryck? ”

Hans text stör mig lite, trots att jag håller med om att det är fel att förkasta alla normer, och det av två skäl:

  1. Bauhn gör inte en viktig distinktion mellan förkastandet av alla normer och förkastandet av vissa normer. Ett samhälle helt utan normer är, som Brauhn, med referens till Hobbes, påpekar, inte särskilt trevligt. Men ett samhälle med strikta och helt rigida normer kan vara obehagligt det också. Den position jag anser att man bör förespråka är en noggrann prövning av normer och en utmaning av dem man finner inte bidrar till mänskligt välmående. Bara för att man avvisar total normlöshet innebär inte det att alla existerande normer ska accepteras.
  2. Moralisk relativism eller subjektivism (om vi nu förenklat ska bunta ihop dessa begrepp) implicerar inte normlöshet eller tolerans av allt. Här har Bauhn (och, för den delen, en del förespråkare av total normlöshet) helt enkelt fel. Det kan nämligen vara en del av ens subjektiva värderingar att staten ska upprätthålla en viss norm, eller, för den delen, att den ska upprätthållas som del av ett informellt normsystem, i båda fallen med sanktioner för normöverträdare. Denna poäng betonas av såväl Chris Gowans som Torben Spaak*. Dessutom överskattar Bauhn alternativet. Vad tillför det att säga ”norm x är objektivt bra” jämfört med att säga att ”norm x är bra enligt min moraliska utgångspunkt” när den man talar till inte erkänner talaren som giltig uttolkare av moral?

Så normer bör ständigt ifrågasättas och utvärderas i förhållande till hur väl de bidrar till mänskligt välmående; vissa normer är bra och bör inte förkastas; och moralisk relativism eller subjektivism implicerar inte normlöshet.

___________________________________

*Spaak, Torben (2007). ”Relativism i juridiken.” Tidsskrift for Rettsvitenskap, 120(1): 361—387.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:20 den 19 April 2008  

Traditioner utvecklas

Professor Göran Lantz konstaterar klokt:

Idag är äktenskapet långt mer än barn­alstring. Homosexuella par, som redan idag kan ingå partnerskap under i stort sett samma regler som gäller för äktenskap, borde då också kunna få ingå äktenskap oberoende av ‘hur det alltid har varit’.”

Faktum är att det går att hämta stöd hos F. A. Hayek för denna syn. Hayek betonade att han inte var konservativ och att han var öppen för utmaningar av traditioner på marginalen. Han värdesatte förvisso spontana, framvuxna ordningar, som han kallade cosmos, och var i grunden skeptisk till konstruerade, artificiella ordningar, som han kallade taxis. Men han erkände också att de förra kan behöva korrigeras ibland och att det, i en evolutionär process, är viktigt att traditionella regler utmanas och, stundtals, ersätts.

Jonathan Rauch utvecklar denna argumentation och citerar Hayek:

It may be due simply to the recognition that some past development was based on error or that it produced consequences later recognized as unjust. But the most frequent cause is probably that the development of the law has lain in the hands of members of a particular class whose traditional views made them regard as just what could not meet the more general requirements of justice. … Such occasions when it is recognized that some hereto accepted rules are unjust in the light of more general principles of justice may well require the revision not only of single rules but of whole sections of the established system of case law.”*

__________________________________

*Hayek, F. A. (1973). Law, Legislation, and Liberty: Rules and Order. London: Routledge: 89.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:19 den 18 April 2008  

Ayn Rand om arvssynden

Jag är ingen beundrare av Ayn Rand. Men en sak jag har fastnat för är hennes kritik, framförd i ett tal av John Galt i romanen Atlas Shrugged, av den extremt stötande och bisarra kristna idén om arvssynd.*

Innan jag presenterar kritiken är det på sin plats att klargöra vad som menas med arvssynd. Så här säger Catechism of the Catholic Church:

Following St. Paul, the Church has always taught that the overwhelming misery which oppresses men and their inclination towards evil and death cannot be understood apart from their connection with Adam’s sin and the fact that he has transmitted to us a sin with which we are all born afflicted, a sin which is the ‘death of the soul’. Because of this certainty of faith, the Church baptizes for the remission of sins even tiny infants who have not committed personal sin.

Men Ayn Rand ger alltså svar på tal. Ett utdrag:

The name of this monstrous absurdity is Original Sin. A sin without volition is a slap at morality and an insolent contradiction in terms: that which is outside the possibility of choice is outside the province of morality. If man is evil by birth, he has no will, no power to change it; if he has no will, he can be neither good nor evil; a robot is amoral. To hold, as man’s sin, a fact not open to his choice is a mockery of morality. To hold man’s nature as his sin is a mockery of nature. To punish him for a crime he committed before he was born is a mockery of justice. To hold him guilty in a matter where no innocence exists is a mockery of reason. To destroy morality, nature, justice and reason by means of a single concept is a feat of evil hardly to be matched. Yet that is the root of your code. … They call it a morality of mercy and a doctrine of love for man.

De kallar den det, ja. Men vi vet bättre — och förkastar denna religion.

______________________________

*Jag har tidigare skrivit om begreppet synd mer allmänt samt om en av Rands talanger.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 10:00 den 17 April 2008  

Biologisk grund för moral

Edward O. Wilson slår i ”The Biological Basis of Morality” ett slag för en empirisk förståelse av moral. Han ser inte moralen som transcendental, dvs. mystiskt bestämd utanför människorna, utan som en evolutionärt framväxt uppsättning inställningar som formas i mänskligt samspel.

Han beskriver dessa två alternativa synsätt så här:

The argument from transcendentalism takes the following general form: The order of nature contains supreme principles, either divine or intrinsic, and we will be wise to learn about them and find the means to conform to them. The general empiricist principle takes this form: Strong innate feeling and historical experience cause certain actions to be preferred; we have experienced them, and have weighed their consequences, and agree to conform with codes that express them. Let us take an oath upon the codes, invest our personal honor in them, and suffer punishment for their violation.” [Fetstil tillagd.]

Läs mer om hur han slår transcendentalister som Kant och Nozick på fingrarna. Det är dags för alla som uttalar sig om etikens grunder och karaktär att ta naturvetenskaplig forskning på allvar. Något som ytterligare inskärps av Marc Hausers forskning.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 22:19 den 16 April 2008  

Sexuella övergrepp av präster

Det hävdas alltsomoftast att religion behövs för moralens skull. Att det inte stämmer är allmänt känt — i själva verket är religiös etik ofta destruktiv och omoralisk. Att religiösa företrädare dessutom personligen beter sig destruktivt och omoraliskt understryker poängen. Som exempel kan nämnas det stora antal incidenter där ungdomspastorer har begått sexuella övergrepp av olika slag.

Och de omfattande övergreppen av katolska präster, vilka har sopats under mattan i många år av deras överordnade, är en sann indikation på att religion på intet sätt garanterar en god moralisk praktik. Påven säger nu följande:

Jag skäms mycket och ska göra allt för att hindra att det upprepas.

Det var ju bra och det kan man ju hoppas. (Denna kampanj, där kyrkan söker ”riktiga män”, är säkert effektiv.) En utmärkt sak i sammanhanget är att påven noga skiljer på homosexualitet, som han också normalt annars bekämpar med näbbar och klor, och sexuella övergrepp.*

___________________

*Om vikten av att skilja på dessa ting, se professor Gregory Hereks klargörande text ”Facts about Homosexuality and Child Molestation”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 23:10 den 15 April 2008  

Påven och George Bush

Påven är på besök i USA. Faktum är att i några av de frågor som skiljer påven och president Bush åt, är jag mer överens med den förre:

While the pope and Bush differ on such major issues on the Iraq war, capital punishment and the U.S. embargo against Cuba, they do find common ground in opposing abortion, gay marriage and stem cell research.

Men framförallt är det förstås trevligt att de kan enas i några frågor (kvinnofientlighet, stigmatisering av homosexuella och motverkande av medicinskt framåtskridande för att minska lidande). En annan viktig fråga rör rockmusik. Hur Bush ser på denna syndiga musikform vet jag inte, men påven har en sund inställning. Som kardinal varnade han, i The Spirit of the Liturgy, för rock & roll och beskrev den som

the expression of elemental passions.

Och sådana måste givetvis motverkas. Leve Benedikt XVI!*

_______________________

*Detta är den form av hans namn Katolska kyrkan i Sverige nyttjar.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:46 den 15 April 2008  

Bota homosexualitet?

Jeff Williamson är en ung man vars föräldrar skickade honom till en kristen terapeut som skulle ”bota” hans homosexualitet. Hans berättelse är intressant:

Jeff är uppenbarligen en stark och intelligent kille, som kunde stå emot de destruktiva försöken att ”bota” honom. Andra har det tuffare. Jag känner flera som har hemska erfarenheter, och i regel pga. kristna föräldrar.

Peter Santesson-Wilson diskuterar huruvida man ska bry sig om de få kristna som finns kvar i vårt sekulariserade samhälle. Fenomen som dessa, när kristna aktivt bidrar till att försöka förhindra kärlek och intimitet mellan personer av samma kön och faktiskt till att förstöra unga människors liv, stimulerar mig att inte bara vara ateist utan också anti-teist.

Läs gärna Johan Hiltons undercover-reportage från ett möte med den svenska versionen av den s.k. ex-gay- rörelsen samt ett tidigare inlägg om att byta sexuell läggning genom terapi.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:34 den 14 April 2008  

Obegriplig sorg

I och med mordet på 10-åriga Engla aktualiseras några tankar jag har haft tidigare, bl.a. i samband med prinsessan Dianas död och tsunamikatastrofen. Jag är helt enkelt oförstående inför vissa aspekter av människors sätt att känna och visa sorg i samband med hemska händelser. Mer konkret:

  • Sorg i grupp: Människor verkar ha behov av kollektiva sorgemanifestationer. Det har inte jag. I den mån jag känner sorg vill jag hålla den för mig själv. Jag skulle finna det särskilt obehagligt att mötas i en kyrka för att uttrycka sorg med andra.
  • Offentlig sorg: Människor verkar ha behov av att visa sin sorg i och genom media, liksom att ta del av andras sorg på det sättet. Det har inte jag, tvärtom finner jag i regel sådant osmakligt.
  • Sorg för okända: Människor verkar känna sorg också för personer de inte kände eller hade träffat, om bara media har skrivit mycket om dem. (Men viss anknytning tycks krävas, t.ex. gemensam nationalitet.) Jag kan ibland känna antydan till sorg i sådana fall, men i huvudsak för personer jag har haft någon typ av uppskattning av, t.ex. en viss politiker eller artist.
  • Präster som tröstare: Som gubben i lådan dyker alltid präster upp som några allmänna tröstare vid hemska händelser. Jag skulle aldrig ty mig till en präst i fall av sorg; tvärtom finner jag prästers försök att framstå som särskilt lämpade tröstare stötande.
Profilbild för Okänd Niclas Berggren 15:00 den 13 April 2008  

Mänskliga rättigheter existerar inte

Sverige ska finansiera en gästprofessur i ”mänskliga rättigheter” i Kina. Hur ska man se på det?

Som jag har påpekat tidigare anser jag att det inte finns några ”mänskliga rättigheter”, i den mening som oftast avses när begreppet används.* Dvs. jag anser att rättigheter etableras av människor i samspel, i form av konventioner (t.ex. avtal, traditioner och lagar), och de existerar inte oberoende av, eller utanför, detta samspel. Retoriken på området grunder sig, tycks det mig, alltså i en fiktion: att kineser (liksom alla andra människor) redan har ”mänskliga rättigheter” som nu bara ska respekteras av den kinesiska statens maktutövare. Men de har förstås inga sådana rättigheter, eftersom rättigheter i den meningen inte finns.

Detta är emellertid i huvudsak ett terminologisk påpekande – i substantiell mening stödjer jag införandet och upprätthållandet av vissa rättigheter** (därför att jag är övertygad om att mänskligt välmående gynnas därav, inte därför att de är exogent fastställda).

Är det då problematiskt att retoriken bygger på begreppet ”mänskliga rättigheter”? Inte nödvändigtvis. Fiktioner fyller ofta en funktion – i alla fall så länge fiktionen inte genomskådas. Då kan storslagna (men felaktiga) begrepp kanske lättare komma att anammas, jämfört med om mindre storslagna (men korrekta) begrepp nyttjas. Men om kineserna, liksom jag, genomskådar fiktionen och stör sig på dess användande kan begreppet komma att visa sig kontraproduktivt.

______________________________

*Se t.ex. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
**I synnerhet rättigheter som skyddar negativ frihet.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 12:49 den 11 April 2008  

Oönskade graviditeter

Hur ska man betrakta socialministerns nya arbetsgrupp, som under Anders Miltons ledning bl.a. ska försöka minska antalet oönskade graviditeter? Positivt, tycker jag. Inte för att det är fel för kvinnor att genomgå abort om de inte vill ha barn – tvärtom! – utan för att det är mindre kostsamt (i vid mening) att uppnå målet om barnfrihet på andra sätt än genom abort. Ty:

  1. Det är lättare för kvinnan, såväl emotionellt som fysiskt, att använda preventivmedel än att genomgå en abort.
  2. Sjukvårdens knappa resurser kan användas till annat om aborter inte genomförs (men givetvis ska de användas även till aborter då efterfrågan finns).
  3. Risken för att få könssjukdomar minskar (i alla fall om kondom nyttjas).

Åtminstone tre åtgärder verkar rimliga: fler ungdomskliniker, bättre och utökad sex- och samlevnadsundervisning i skolan och mer lättillgängliga preventivmedel. Men är kd beredda att stödja sådana reformer? Det återstår att se. De har tyvärr ofta en tendens att vara utopister snarare än realister.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 21:36 den 9 April 2008  

Moralism till vänster och höger

Claes Borgström vill skärpa straffet för sexköp. Det ska dömas till fängelse. Ty:

Övergreppet mot en kvinna man köper sex av är ett betydligt allvarligare brott än att till exempel snatta i en affär. Prostitution är också en förutsättning för människohandel.

Och den moderata justitieministern hänger på (även om hon betonar att snatteri också är en allvarlig förseelse – alltid något). När jag läste detta frågade jag mig: Vågar ingen säga emot? Vågar någon stå upp för frihet och självbestämmande?

Jodå. Blogge Bloggelito säger emot, och det rejält. Hans analys av ”normofilerna” är obligatorisk läsning. Komplettera sedan med att läsa de kloka juristerna Mårten Schultz och Jakob Heidbrink i samma ämne. Det borde stämma till eftertanke.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:54 den 8 April 2008  

Kristen etik och Downs syndrom

Är det etiskt riktigt att erbjuda gravida test för att se om fostret har Downs syndrom? Självklart, säger jag; nej, säger katolikerna. Effekten av att erbjuda testet är tydlig:

I Danmark erbjuds kub till alla gravida kvinnor sedan några år. Där har antalet barn som föds med Downs syndrom halverats.

Jag ser detta som positivt, då det ger full valfrihet till föräldrarna. Ingen behöver ta testet och ingen behöver genomgå abort, även om testet indikerar Downs syndrom. Men de föräldrar som vill ta testet och genomgå abort får det. Varför ska inte de få bestämma? Kristen etik styrs av en idé om livskvantitet, inte av en omsorg om livskvalitet, och är stötande. Se vidare Peter Singers resonemang om abort på foster med skador.

Uppdatering: Notera språkbruket i Dagens ledare: testet ”riskerar att minimera antalet barn med Downs syndrom.” [Fetstil tillagd.] Det vissa ser som en risk ser andra som en möjlighet.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 19:08 den 6 April 2008  

Vad är normalt?

I Fassbinders film Querelle, som jag såg idag, dansar barägarinnan Lysiane med sin älskare Robert, varpå en gäst frågar Lysianes man Nono om han inte bryr sig. Nono svarar:

—You think I should be jealous?
—It would be normal.
—Maybe, but what’s normal? We got a deal. Lysiane does what she feels like and leaves me free to do what I want. Understand? That’s important for me.

Jag tycker om synen att normalitet inte är något orubbligt, något objektivt, något som måste följas. Den relevanta frågan är alltid: Vad är normalt? Det som är normalt för dig är kanske inte normalt för mig.

Jämför med diskussionen om vad som är naturligt.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:18 den 5 April 2008  

Att skapa egna värderingar

James Buchanan i Why I, Too, Am Not a Conservative (Edward Elgar, 2006, s 22):

If the idealistic vision of politics is accepted, if the activity does, indeed, consist in the continuing search for some ‘good’ that exists independently from individual value creation, there could be little justificatory argument for democratic structures. In this setting there is a necessary bias toward allowing ‘experts’ to lead the search. There is little room for democracy in this basically Platonic vision. If, however, transcendent values do not exist, and persons must create their own values, how can those of some persons be deemed more important than those of others?

Det jag finner särskilt intressant är Buchanans syn att vi skapar våra egna värderingar och att detta faktum utgör ett normativt argument för politisk jämlikhet. Två reflexioner:

  1. Jag är i grunden sympatiskt inställd till synen att värderingar inte kommer ”utanifrån” utan från människors insida och att det inte finns någon ”objektiv” moral mot vilken vi kan utvärdera våra egna hållningar. Men jag skulle i allmänhet tveka inför att säga att vi skapar eller väljer våra värderingar. Vi kan inte undgå att reagera emotionellt som vi gör, med grund i arv och miljö, inför olika fenomen. Vi skapar eller väljer inte våra egna känslor, vilka utgör grund för våra värderingar.
  2. Om man påstår att värderingar är externa/objektivt fastställda/transcendenta kan man tänka sig att detta också innefattar det Buchanan varnar för, en syn där en upplyst moralelit måste få bestämma vilka politiska beslut som fattas. Jag tror att det finns en sådan risk: Tror man att det finns en normativ ”sanning” och att påvar, kalifer eller dalai lamor har sett denna ”sanning”, varför ska någon annan än dessa eller deras underlydande få bestämma?
Profilbild för Okänd Niclas Berggren 15:26 den 2 April 2008  

Att bry sig om andra

Människan står sig själv närmast men är inte totalt egoistisk. Så skulle jag sammanfatta Adam Smiths syn, såsom den kommer till utryck i The Theory of Moral Sentiments.

Om att stå sig själv närmast (III.1.45):

In the same manner, to the selfish and original passions of human nature, the loss or gain of a very small interest of our own, appears to be of vastly more importance, excites a much more passionate joy or sorrow, a much more ardent desire or aversion, than the greatest concern of another with whom we have no particular connexion.”

Och om att människan har visst intresse för andras välmående (I.1.1):

How selfish soever man may be supposed, there are evidently some principles in his nature, which interest him in the fortune of others, and render their happiness necessary to him, though he derives nothing from it except the pleasure of seeing it.”

Hade vi t.ex. brytt oss om tsunamioffren om de inte i så hög grad hade varit från Sverige? Men att vi brydde oss, det står helt klart.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 19:57 den 1 April 2008  

Vad är ett liv värt?

21 miljoner kr.

I alla fall är det vad nationalekonomerna Lars Hultkrantz och Mikael Svensson uppskattar värdet på ett statistiskt liv till.* Ett exempel förklarar detta begrepp. Om varje person i en befolkning på 100 000 är villig att betala 210 kr för en åtgärd som kommer att minska risken för dödsfall med 0,00001, t.ex. satsning på en maskin på ett sjukhus eller på räcken längs en motorväg, är den sammanlagda betalningsviljan 21 000 000 kr för en riskreduktion som i statistisk mening kommer att rädda ett liv. Detta ska inte tolkas som värdet på en faktisk person (för vilken dödlighetsrisken ändras från ett till noll) utan är tänkt att användas för att ange värdet på små minskningar i risken för dödsfall. Att satsa 100 miljoner kr per räddat statistiskt liv vore alltså ett slöseri med knappa resurser. Ett liv är i den meningen inte, som vissa ibland hävdar, ”ovärderligt” eller värt ”oändligt mycket”.

_______________________

*Hultkrantz, Lars och Svensson, Mikael (2008). ”Värdet av liv.” Ekonomisk Debatt 36(2): 5–16.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:22 den 29 March 2008  

Moral som känsla

russell.jpg

Det finns många högtravande teorier om moral. Men i själva verket är moral, dvs. uppfattningar om rätt och fel, bara uttryck för känslor. Jag betecknar x som omoraliskt därför att jag känner ett slags emotionell olust inför x eller inför konsekvenserna av x. Bertrand Russell skriver om detta i ”Science and Ethics”* (s. 229):

But when we try to be definite as to what we mean when we say that this or that is ”the Good,” we find ourselves involved in very great difficulties. Bentham’s creed that pleasure is the Good roused furious opposition, and was said to be a pig’s philosophy. Neither he nor his opponents could advance any argument. In a scientific question, evidence can be adduced on both sides, and in the end, one side is seen to have the better case – or, if this does not happen, the question is left undecided. But in a question as to whether this or that is the ultimate Good, there is no evidence either way; each disputant can only appeal to his own emotions, and employ such rhetorical devices as shall rouse similar emotions in others.

________________________

*Essän ingår i boken Religion and Science (Oxford University Press, 1961).

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:16 den 29 March 2008  

Simdräkt eller badbyxor?

alain.jpg

Den nye världsrekordhållaren i simning, Alain Bernard, simmade under EM i en dräkt av typen Speedo LZR Racer, vilket har kritiserats av vissa. De menar att dräkten ger honom en fördel jämfört med dem som simmar i traditionella badbyxor, som Alain bär på bilden till vänster. Själv tycker jag att det är självklart att simmare ska få använda simdräkter om de vill. (Av rent estetiska skäl hoppas jag dock att många simmare väljer badbyxor.)

För övrigt ser jag ingen principiell skillnad mellan att använda bättre skor som löpare, att använda en bättre simdräkt som simmare och att använda dopningspreparat (i alla fall sådana som inte medför hälsofara). Läs mer om min syn på dopning här.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:12 den 28 March 2008  

Är ofinansierade förslag etiska?

En arbetsgrupp inom kd vill reformera boendebeskattningen ytterligare, bl.a. på följande sätt:

Den införda räntebeläggningen på uppskov bör avskaffas, särskilt gäller det räntebeläggning på uppskov beviljade före reformens ikraftträdande.”

Det som inte framgår, i allt tal om etik, är hur en sådan reform skulle finansieras. En sak som jag finner tilltalande med den reform som nu har genomförts är att den finansieras inom bostadssektorn, dvs. andra, mer skadliga skatter behöver inte höjas för att ersätta den tidigare fastighetsskatten. Angående den genomförda reformens finansiering, se följande tabell i regeringens lagrådsremiss (s 115):

finansiering.jpg

Kd tycks nu föreslå en ofinansierad sänkning av fastighetsbeskattningen, vilket jag motsätter mig. Vill man tas på allvar tycker jag att man måste precisera hur den dryga miljard som förslaget ovan innebär i minskade skatteintäkter ska tas in på annat sätt. Ett tänkbart förslag vore att höjda den kommunala fastighetsavgiften med ca 10 procent. Eller föreslår kd ett sänkt skattetryck? Det har jag i och för sig inget emot, men då finns det betydligt mer angelägna skatter att sänka än boendeskatter (vilket också moderaterna tycks anse).

Uppdatering: DN påpekar också det problematiska med ständigt nya och disparata utspel från Allianspartierna.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:44 den 27 March 2008  

Att känna skuld

I stort finner jag Ann Heberleins tes rätt och riktig:

Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är fel och rätt. Klander – liksom beröm – är avgörande i utvecklingen till en ansvarstagande människa.”

Detta knyter an till den syn Steven Shavell, professor i rättsekonomi vid Harvard University, torgför.* Del ur abstract:

It is evident that both law and morality serve to channel our behavior. Law accomplishes this primarily through the threat of sanctions if we disobey legal rules. Morality too involves incentives: bad acts may result in guilt and disapprobation, and good acts may result in virtuous feelings and praise. These two very different avenues of effect on our actions are examined in this article from an instrumental perspective.”

Dvs. socialt önskvärt beteende kan stimuleras både genom lagstiftning och genom moral. I den mån människor beter sig samarbetsvilligt och icke-opportunistisk på basis av ”egen moralisk övertygelse” kan det reducera behovet av lagstiftning.

Men även om skuldkänslor kan fylla en positiv funktion vill jag ändå vill problematisera Heberleins tes på två punkter.

  1. Skuldkänslor kan också vara negativa, om de grundas i en tvivelaktig moralsyn. Barn kan t.ex. uppfostras att känna skuld över saker de inte alls borde känna skuld över. Uppfostring innebär i sig ett ansvar, och föräldrar som inducerar skuldkänslor i barn på tvivelaktig grund borde själva känna skuld för att de hämmar barns välmående.
  2. Hennes tes bör förstås som en instrumentell tes, där ord används som om de betyder vad folk tror att de betyder. Det går t.ex. inte att veta ”vad som är fel och rätt” i någon objektiv mening, eftersom all moral är subjektiv. När en pappa säger ”Fy! Så får du inte göra!” till sitt barn säger han egentligen bara att han själv ogillar det barnet gör. Vidare: Ingen har egentligen ansvar för sina handlingar, eftersom vi inte har fri vilja**, och därför bör ingen egentligen känna skuld för något. Men vi talar och tänker som om vi hade fri vilja, troligen för att det ger goda sociala konsekvenser. Det är ett spel vi deltar i, och som del i ett sådant är Heberleins tes troligen användbar.

___________________________

*Shavell, S. (2002). ”Law versus Morality as Regulators of Conduct”, American Law and Economics Review, 4(2): 227–257. Artikeln återfinns i svensk översättning i Marknad och moral – en antologi.
**Se tidigare inlägg om den fria viljan här, här, här och här.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:41 den 24 March 2008  

Döden kan befria

Fallet Chantale Sébire illustrerar det inhumana i att förbjuda aktiv dödshjälp. Fortfarande sitter lagstiftning och människors tänkande fast i en förlegad kristen etik, som säger att livet är ”okränkbart” och ”heligt”. För mig är livet inget självändamål. Som Phaedra sjunger i Brittens kantat med samma namn:

Oenone, I want to die. Death will give me freedom; oh it’s nothing not to live; death to the unhappy’s no catastrophe!

Se även vad Peter Singer har att säga om saken.