Företrädare för det kristna Claphaminstitutet anser att staten bör försöka minska antalet skilsmässor. Själv förhåller jag mig avvisande till sådana försök att styra och ställa i människors liv. Men bör man inte tänka på barnen? Jo, men bilden är betydligt mer osäker och komplicerad än de kristna debattörerna låtsas om. Som Betsey Stevenson och Justin Wolfers klargör (s. 30—31):

There exists substantial controversy—and uncertainty—about the impact of divorce on children. While children from divorced households fare worse along a range of outcomes than those from intact households, this observation does not speak to the policy-relevant question of whether those children would have been better off if their parents had not divorced. The conflict in these households may be so severe that children are actually better served by their parents divorcing. Thus comparisons of the ”happily married” with the ”unhappily divorced” are likely irrelevant for those choosing between an unhappy marriage and an unhappy divorce. Moreover, the difficulty in establishing a causal link between divorce decisions and children’s outcomes is compounded by the possibility that the type of parents and households that end up divorced are likely to be different from those that do not. These differences may themselves lead to worse outcomes for children even if the parents were to remain married. Additionally,  unobserved negative shocks to the family may both lead to divorce, and to negative outcomes for children, further confounding attempts at causal inference.

Att de kristna debattörerna använder sig av forskning på ett tendentiöst sätt förvånar inte. Ty i grunden styrs de nog inte främst av en omsorg om barnen utan av sin dogmatiska etik, som säger att skilsmässa är moraliskt felaktigt. De skulle vilja minska skilsmässorna även om alla barn mådde bra av dem. Detta vågar de dock inte riktigt säga offentligt, eftersom de vet att svenska folket inte delar denna syn.

Uppdatering: SvD:s ledarblogg hävdar:

[V]i borde kunna vara ärliga nog att säga att det optimala för ett barn är att den familj som man fötts in i håller ihop.

Grundfrågan rör om vi vet att detta stämmer, givet att föräldrarna inte drar jämnt och önskar sluta sin samlevnad. Det hävdar Stevenson och Wolfers att vi inte vet. Och även om visste det är fortfarande frågan om staten ska lägga sig i beslut av denna karaktär. Jag anser inte det.