Verktyg för omskärelse

Filosofen Per Bauhn har helt rätt:

Men att, som Socialstyrelsen gör, hävda föräldrarnas rätt att få sitt barn omskuret är också en värdering som bör diskuteras.

Frågan rör vad föräldrar inte ska tillåtas göra med sina barn. De flesta, däribland jag, anser det principiellt legitimt för staten att förbjuda vissa handlingar från föräldrars sida. Frågan är var gränsen ska dras. Det finns inga objektiva svar på den frågan: man kan utgå från olika värderingar och man kan göra olika bedömningar av om en viss handling är förenlig med en viss värdering.

De flesta i vårt land anser att föräldrar inte ska få slå sina barn och att de inte bör tillåtas omskära sina döttrar. Men än så länge tillåts manlig omskärelse. Själv är jag tveksam till detta tillåtande, om än inte bestämt avvisande.

Å ena sidan tycker jag att fyra faktorer talar för ett förbud:

1. Fysisk autonomi: föräldrar bör inte transformera ett barns kropp på ett sätt som detta barn sedan kan tänkas ogilla. T.ex. vore det fel för föräldrar att tatuera ett barn.
2. Hälsorisk: ingrepp av detta slag innebär alltid en risk för komplikationer.
3. Smärta: ingreppet är i regel smärtsamt.
4. Religiös autonomi: om ingreppet utgör en religiös ceremoni klassificerar man ett barn, rent fysiskt, som tillhörande en religion, vilket jag ser som mycket problematiskt.

Å andra sidan tycker jag att tre faktorer talar mot ett förbud:

1. Föräldrarnas värderingar: föräldrar tillåts forma ett barn på alla möjliga områden, vad gör detta annorlunda från mental påverkan att tänka på ett visst sätt?
2. Hälsovinst: risken för hiv-smitta minskar.
3. Olaglig omskärelse: om ett förbud införs kommer omskärelse ändå att genomföras, men med större hälsorisker. Man kan här jämföra med ett argument för legala aborter.

Exakt var man bör landa vet jag inte, men frågan bör diskuteras vidare.

Uppdatering: Jag har efter det att inlägget ovan skrevs tagit ställning. Se här.