Djurens lycka

Igår kväll lyssnade jag till professor Peter Singer, som kontrasterade religiös och sekulär etik. Bl.a. kom han in på en av sina favoritfrågor, hur människor behandlar djur. Han citerade Jeremy Bentham:

… the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer? Why should the law refuse its protection to any sensitive being?

Jag har, som jag har påpekat tidigare, stor sympati för detta synsätt, men jag är inte säker på att Singers slutsats, att man bör bli vegetarian eller vegan, följer. Det är inte i sig fel att döda, men det är fel att skapa lidande. Därför kan jag tänka mig sträng lagstiftning — betydligt strängare än dagens svenska — som tillförsäkrar djur en riktigt god tid, så länge de lever. Det inkluderar den allra sista tiden före slakt, där många djur idag verkar behandlas illa även i vårt land. Förutom att detta skulle öka djurens lycka verkar en djurintressebaserad hantering i vissa avseenden även bra för oss människor.

Motstånd mot en sådan utveckling kan vara av religiöst slag: att människan tillhör den särskilt utvalda arten homo sapiens som har rätt att förfoga över djuren som hon vill. Eller så kan motstånd grundas i egoism, vana och lättja. Men finns det bra argument mot en djurvänligare linje?