Bryan Caplan menar att han inte har någon större nytta av principer i sitt liv:

1. If you’re dealing with reasonable people, Principle rarely comes up because reasonable people can amicably reach good outcomes on a case-by-case basis.
2. If you’re dealing with unreasonable people, Principle is of little help, because unreasonable people … usually stubbornly hew to their own bizarre principles.

Detta får mig att tänka på att många har en övertro på objektiv moral. En vanlig föreställning är att man endast kan påverka andra människor att bete sig ”rätt” genom att hänvisa till en sådan moral. Men Caplans andra punkt är relevant för att visa att detta torde vara en felaktig föreställning.

Ty om man stöter på någon som har en annan moralisk uppfattning än en själv är sannolikheten stor att denne inte alls är intresserad av att ändra uppfattning bara för att man själv tycker det. Antag att man då drämmer till med ”Men min moraluppfattning är objektivt riktig”. Hjälper det? Antingen anser den andre att det finns en objektiv moral eller så anser han att en sådan moral inte finns.

• Om han anser att en objektiv moral finns får man anta att han anser att hans egen moraluppfattning är objektivt riktig, varför andras försök att ändra den avvisas. Man skulle kunna tänka sig att två personer som tror att en objektiv moral skulle kunna lösa en moralisk konflikt, men så tycks inte vara fallet. Ty även om en objektiv moral anses existera finns det epistemologiska problem med att fastställa vilken den objektiva moralen är. Om enighet inte föreligger om hur den förmodat objektiva moralen kan fastställas är tro på objektiv moral inte till hjälp för att påverka beteende.
• Om han anser att en objektiv moral inte finns imponeras han förstås inte av att någon påstår att hans moraluppfattning är objektivt felaktig.

Det spelar alltså ingen roll om man påstår moralen vara objektiv eller subjektiv. Som Bertrand Russell klargör i sin Nobelföreläsning är moraluppfattningar i själva verket av emotionell karaktär, och ska man påverka dem, oavsett om de kallas objektiva eller subjektiva, måste man påverka personens man vänder sig till grundläggande känslor inför det de moraliska uppfattningarna berör:

All human activity is prompted by desire. There is a wholly fallacious theory, advanced by some earnest moralists, to the effect that it is possible to resist desire in the interest of duty and moral principle. I say this is fallacious, not because no man ever acts from a sense of duty, but because duty has no hold on him unless he desires to be dutiful.

Det är alltså inte bara så att en objektiv moral inte existerar. Den skulle inte hjälpa till att lösa moraliska konflikter ens om den existerade, eftersom det inte skulle gå att fastställa vilken den är.