Jag är en stark förespråkare av att aktiv dödshjälp ska vara tillåten. Detta är i sig kontroversiellt, av skäl jag har svårt att förstå. Än mer kontroversiellt är att förespråka legalisering av aktiv dödshjälp oavsett orsak till önskan att dö. Ett aktuellt fall i Tyskland illustrerar det:

Men då Bettina Schardt, en pensionerad röntgentekniker från Würzburg i Bayern, den sista juni i år begick självmord så var motivet inte att hon var obotligt sjuk eller hade olidlig smärta. Hon fruktade helt enkelt för framtiden, och ville inte flytta till ett vårdhem när hon på ålderns höst fick allt jobbigare att bo i sin lägenhet.

Min uppfattning är att en önskan att dö kan vara rationell utan obotlig sjukdom eller olidlig smärta och att aktiv dödshjälp bör få erbjudas även om önskan att dö grundar sig i andra orsaker. Som Gombrowicz uttrycker det:

Jag kräver Dödshus.

Givetvis ska ett regelverk utformas för dessa hus, men om det till slut står klart att en person som är vid sina sinnens fulla bruk, som är genomtänkt och som ger uttryck för sina preferenser vid flera tillfällen till flera olika utvärderare önskar få hjälp med att dö, då bör sådan hjälp kunna få ges.