Hur kommer det sig att det är förbjudet i Californien att sälja hästkött för mänsklig konsumtion? Hur kommer det sig att det tidigare var förbjudet att erbjuda lån mot ränta? Och hur kommer det sig att det är förbjudet att sälja och köpa njurar?

Alvin Roths svar, i den stimulerande artikeln ”Repugnance as a Constraint on Markets”, är motvilja. Han menar att människors emotionella avsky mot ett fenomen kan försvåra eller omöjliggöra dess förekomst, och därvidlag liknar motvilja teknologiska hinder. Han beskriver debatten om organhandel så här:

The current situation in the United States involves long wait times for deceased donor kidneys by tens of thousands of patients without a live donor; difficult and costly palliative treatment by dialysis; and thousands of deaths annually while waiting. But opponents of organ sales find the prospect of a market for organs so repugnant as to be worse than the current situation. Proponents of markets are correspondingly frustrated at the failure to adopt what they see as a feasible solution that could be implemented quickly.

Problemet för en rationell diskussion är att motvilja är svår att förstå och att argumentera emot. Tre reflexioner:

1. Jag har svårt att begripa hur det kommer sig att människor med motvilja vill förhindra andra, som saknar denna motvilja, att agera som de vill. Varifrån kommer denna drivkraft att styra och ställa och lägga sig i?
2. Det människor känner motvilja mot ändras ofta över tid. Det inger visst hopp i de fall man ogillar en utbredd motvilja.
3. Kanske kan man, i en aktuell situation, påverka motvilja genom att vädja till känslor i första hand och anföra metodförslag som möter motvilja i andra hand. I fråga om organhandel börjar man då inte med att tala om jämviktspriset på njurmarknaden, utan man börjar, som i citatet ovan, att påpeka att dagens situation orsakar stort lidande och höga kostnader och att det finns lösningar som endast hindras av motvilja. (Man manifesterar här en motvilja mot motviljan, så att säga.)

Jag noterar slutligen återigen hur grym kristen etik är. Roth skriver:

But in an address to transplant surgeons in Rome, John Paul II (2000) warned that “any procedure which tends to commercialize human organs or to consider them as items of exchange or trade must be considered morally unacceptable, because to use the body as an ‘object’ is to violate the dignity of the human person.”

Motvilja förklädd som moral.