Niclas Berggren 11:34 den 31 March 2010

Bönder låg bakom svensk protektionism

Två tyska ekonom-historiker, Sibylle Lehmann och Oliver Volckart (varav jag är vän med den senare), analyserar i en ny studie, ”The Political Economy of Agricultural Protection: Sweden 1887”, hur det kom sig att tullar infördes i riksdagen för 123 år sedan. Intressant nog finner de stöd för att ekonomiskt intresse spelade en stor roll — liksom, troligen, propaganda:

We find that voters who did not own or lease land consistently favoured free trade. Agricultural voters, however, evidenced interesting variations between estate sizes, and important changes between the spring and autumn elections. In the spring election, it were only the voters with the largest farms (that had a value of more than 30,000 Kronor) and leaseholders (who had to rent land with a value of at least 6000 Kronor in order to be allowed to vote) whose support for free trade fell below 50 percent. In the autumn election, by contrast, even 60 percent of the smallholders voted for protection.

By separately analysing constituencies where voting was indirect and occasionally still open, we determine that electoral manipulation or pressure that the owners of large estates exerted on smallholders is unlikely to be responsible for this shift. Apparently, small and middling farmers decisively changed their trade political outlook between spring and autumn 1887. As trade balances did not change so quickly, some other influence – likely enough protectionist propaganda – must have had a crucial impact in the course of the summer months 1887. Apparently, not only farmers who were really exposed to competition from abroad, such as wheat producers, were susceptible to anti-free trade arguments, but small farmers who specialised in dairy production, too. For the protectionists, disinformation seems to have paid.

Att jordbrukare stödjer protektionism är alltså ingen ny företeelse. (Det kanske förresten även är så att reformer i riktning mot frihandel uppkommer som ett resultat av att vissa intressen gynnas av det.)

Niclas Berggren 5:55 den 31 March 2010

Svenska skattekilar

Av vissa i den politiska debatten kan man få intryck av att nuvarande regering har bedrivit en extrem skattesänkningspolitik. Men tar man en närmare titt, dels på förändringarnas storlek och dels på hur svenska skatter förhåller sig till jämförbara länders, förefaller den retoriken något överdriven. Denna färska figur från OECD illustrerar skattekilarna* 2005 och 2008 för en ensamstående person utan barn som uppbär 67% respektive 100% av genomsnittsinkomsten i Sverige, övriga nordiska länder samt OECD:

Visst har en sänkning ägt rum i Sverige, men den förefaller relativt begränsad, särskilt för personer som uppbär 100% av genomsnittsinkomsten. Dessutom ligger svenska marginalskattekilar för dessa personer även efter skattesänkningarna betydligt över genomsnitten i Norden och OECD.

___________________

* Skatteverket definierar (s. 23): ”Med skattekil avses den totala marginaleffekten på en extra arbetsinsats. Därvid beaktas förutom socialavgifterna (skattedelen av dessa, se ovan) och inkomstskatten på förvärvsinkomster också konsumtionsskatterna. Skattekilen kommer därmed att ange skillnaden mellan ökningen av arbetsgivarens kostnad för arbetskraften, ibland kallad den reala produktlönen, och ökningen av individens reala köpkraft med hänsyn tagen till alla förändringar av skatter (och inkomstberoende bidrag) som påverkas av inkomstökningen, ibland kallad den reala konsumtionslönen.”

Niclas Berggren 11:36 den 30 March 2010

Till lyxens försvar

Kan lyxkonsumtion försvaras? Ludwig von Mises ansåg det. I Liberalism skriver han:

To form a correct conception of the social significance of luxury consumption, one must first of all realize that the concept of luxury is an altogether relative one. Luxury consists in a way of living that stands in sharp contrast to that of the great mass of one’s contemporaries. … The luxury of today is the necessity of tomorrow. Every advance first comes into being as the luxury of a few rich people, only to become, after a time, the indispensable necessity taken for granted by everyone. Luxury consumption provides industry with the stimulus to discover and introduce new things. It is one of the dynamic factors in our economy. To it we owe the progressive innovations by which the standard of living of all strata of the population has been gradually raised.

Detta skulle också kunna utgöra ett argument, prima facie, mot långt driven utjämning av förmögenheter och inkomster.

Se även inlägget ”Att få det bättre än andra”.

Niclas Berggren 11:54 den 29 March 2010

Liberal politik och barnadödlighet

Att liberal ekonomisk politik — i form av liberaliseringar, avregleringar, starkt skydd av privat ägande och inriktning på makroekonomisk stabilitet — förmår förbättra den ekonomiska utvecklingen är inte så kontroversiellt att hävda. En mer omstridd fråga rör hur sådan politik påverkar välfärd i vidare mening. I studien ”Do Neoliberal Economic Policies Kill or Save Lives?”, publicerad i Business and Politics, undersöks sambandet mellan sådan politik och barnadödlighet:

This paper hypothesizes that open international trade policies, low-inflation macroeconomic environments, and market-oriented property rights regimes promote human development across the world. We test this argument by examining the impact of several measures of neoliberal policies on infant mortality rates across the world between 1960 and 1999. Results suggest that openness to imports, long-term membership in the GATT and WTO, low rates of inflation, and effective contract enforcement are each associated with lower rates of infant mortality across the world, even when controlling for countries’ economic performance.

Man kan dessutom notera att när olika mått på socioekonomisk ojämlikhet inkluderas som kontrollvariabel, påverkar inte det resultaten. Osäkerhet om kausalitet föreligger förstås, men resultaten indikerar i vilket fall att en liberal ekonomisk politik inte är oförenlig med, utan snarare positivt samvarierar med, sjunkande barnadödlighet.

Niclas Berggren 7:39 den 27 March 2010

Det svenska budgetunderskottets utveckling

Thomas Östros:

Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Det har nu förbytts i ett underskott om 70 miljarder. … Vi socialdemokrater söker svenska folkets förtroende för att åter ta Sverige till överskott och en ansvarsfull ekonomisk politik.

På Östros låter det som om regeringen inte har fört en ansvarsfull politik. Han gör dock inga internationella utblickar och nämner inte heller det faktum att Sverige just har drabbats av en internationell finanskris. Den intressanta frågan är hur Sverige har klarat sina statsfinanser jämfört med andra OECD-länder. Se dessa figurer:

Från 1997 och framåt har Sverige haft starkare statsfinanser än OECD i genomsnitt; uppskattningar antyder att denna skillnad snarast har blivit något större under den senaste krisen. Ekonomistyrningsverket meddelar nu också följande:

Utsikterna för statsbudgeten och de offentliga finanserna är goda. Redan 2011 är finanserna nästan i balans. Det beror på de i grunden starka finanserna och återhämtningen i konjunkturen. Längre fram under prognosperioden siktas stora överskott. Statsskulden uppgår till 25 procent av BNP 2014, vilket är den lägsta nivån sedan mitten av 1970-talet.

Thomas Östros retorik tycks mig något tom.

Niclas Berggren 5:31 den 26 March 2010

Ger ökad tillväxt demokratisering?

Hur hänger ett lands ekonomiska och politiska utveckling ihop? Närmare bestämt: finns det ett samband mellan ekonomisk tillväxt och demokratisering? Ja, enligt den nya studien ”Do Output Contractions Trigger Democratic Change?”:

Our primary finding is that, once the potential endogeneity of economic growth is addressed, faster economic growth reduces the short-run likelihood of institutional change toward democracy, but has no discernible impact on the likelihood of institutional change toward autocracy. There is, however, evidence of heterogeneity in the impact of economic shocks on the likelihood of democratic change. Output contractions due to adverse weather shocks appear to be important triggers of democratic change, whereas commodity price shocks have insignificant implications for the likelihood of democratic change.

Huvudresultatet förefaller rimligt: om ett icke-demokratiskt land utvecklas väl ekonomiskt, kan medborgarna förväntas vara mindre missnöjda med regimen genom en bättre inkomstutveckling för egen del, och regimen kan få ökade resurser att investera i såväl offentliga nyttigheter som säkerhetsstyrkor o.d. Dock medför detta en möjlig målkonflikt: om både ökad tillväxt och demokratisering värderas positivt prima facie, och om det förra minskar sannolikheten för det senare, vad blir då implikationen för hur tillväxt, allt beaktat, ska värderas i autokratiska stater?

Apropå resultatet att väderfenomen påverkar sannolikheten för demokratisering, se det tidigare inlägget ”Väljarnas bristande rationalitet”.

Niclas Berggren 11:19 den 24 March 2010

Fattigdomen i Afrika faller

Afrika har länge framställts som ekonomiskt hopplöst. Den nya studien ”African Poverty Is Falling…Much Faster Than You Think!” var därför uppiggande läsning:

We show that: (1) African poverty is falling and is falling rapidly; (2) if present trends continue, the poverty Millennium Development Goal of halving the proportion of people with incomes less than one dollar a day will be achieved on time; (3) the growth spurt that began in 1995 decreased African income inequality instead of increasing it; (4) African poverty reduction is remarkably general: it cannot be explained by a large country, or even by a single set of countries possessing some beneficial geographical or historical characteristic.

En av studiens illustrationer:

Inte bara de fattiga i Kina och Indien har gynnats av ekonomisk tillväxt: detsamma tycks alltså gälla de fattiga i Afrika.

Niclas Berggren 12:16 den 21 March 2010

Skatter påverkar beteende

Jag påpekade nyligen en pervers effekt av rökförbud och framhöll högre beskattning som ett väsentligt komplement. Den nya studien ”Prices and Cigarette Demand: Evidence from Youth Tobacco Use in Developing Countries” tyder på att det senare är en verksam åtgärd för att påverka ungdomar i utvecklingsländer. Som en av forskarna uttrycker det:

[P]olicymakers in developing countries could reduce cigarette consumption by youths by raising taxes. A 10% increase in the price will reduce youth cigarette demand by 18.3%.

Niclas Berggren 6:40 den 19 March 2010

Arbete stimulerar hjärnan

Det finns visioner om att människor ska kunna arbeta mindre eller sluta arbeta helt. De kan tyckas tilltalande på många plan, men tidigare forskning tyder på att pensionering kan försämra såväl psykisk som fysisk hälsa. Arbete kanske trots allt är bra för de flesta människor. I linje med sådana resultat presenteras i studien ”Does Retirement Affect Cognitive Functioning?” stöd för ett negativt samband mellan att sluta arbeta och förmågan att minnas ord och att räkna upp ord snabbt:

The empirical results highlight a significant negative causal impact of retirement on cognitive functioning. This negative effect remains even when controlling for individual heterogeneity and the endogeneity of the retirement decision. We show that this relationship is unlikely to be due to reverse causality by using eligibility for Social Security and expected age of retirement as instruments for retirement.

Pga. demografiska förändringar kan det förefalla samhällsekonomiskt klokt att förlänga pensionsåldern, men det finns alltså även individuella faktorer som talar för att inte sluta arbeta tidigt. Så bra, kanske man kan tycka, att jobbskatteavdraget är större för personer som är 65 och äldre.

Niclas Berggren 13:43 den 18 March 2010

Egenintresserade väljare

Styrs väljare av ideologi eller egenintresse när de tar ställning i politiska frågor? Frågan är omdiskuterad. En ny österrikisk enkätbaserad studie antyder att båda spelar roll men att egenintresset dominerar som förklaringsfaktor:

We find that subjective self-interest – in this specific case the expectation of personally adverse consequences of a policy measure – is the most important, if not dominant, identified determinant of the acceptance of policy measures. People who expect to personally face adverse consequences of a policy measure are less likely to find this measure appropriate. … [O]ur results indicate that (subjective, perceived) self-interest is the stable factor in opinion formation while the influence of ideology is vastly dependent on the nature of the tested policy measure (tax raises vs. spending cuts).

Resultatet erhålls genom ekonometrisk analys men kan illustreras av följande figur, som visar hur väljarna rangordnar alternativa sätt att finansiera en inkomstskattesänkning beroende på hur alternativen förväntas påverka den egna ekonomin:

Om en åtgärd drabbar en själv ekonomiskt är man alltså mer negativ till den. Det kan förstås vara så att samma rangordning skulle erhållas på ideologisk grund, men den ekonometriska analysen antyder alltså en distinkt effekt av egenintressevariabeln även när man kontrollerar för ideologi. Det har nog många politiker insett, varför de kommer med utspel, som maxtaxan på dagis, som påverkar marginalväljares ekonomi positivt.

Niclas Berggren 6:12 den 15 March 2010

Omfördelning till alla?

Professor Greg Mankiw ställer en intressant fråga:

Imagine a candidate for president campaigned on a platform of imposing one-third tax of the average American’s income and transferring the entire proceeds of the tax to poor nations around the world. Would you be inclined to support this candidate? I am confident that most voters would not.

Jag kan tänka mig att en icke negligerbar andel av väljarna skulle rösta på en sådan kandidat av expressiva skäl: eftersom en röst i praktiken inte spelar någon roll för utgången av politiska val, kan man som väljare rösta på ett alternativ som sänder signaler om vem man är, eller skulle vilja vara, eller skulle vilja uppfattas som, som människa.

En vidare fråga är på vilka grunder en egalitarian i ett rikt land kan motsätta sig ett sådant förslag. Ska pengar omfördelas bara inom den egna gruppen (inom välfärdsstaten) eller till alla i världen? Om det förra, varför inte det senare? Gordon Tullock har lyft den frågan tidigare; G. A. Cohen har försökt besvara (en variant av) den: är rika socialister inkonsekventa?

Ja, vad säger de många egalitarianer och socialister (och andra) som läser denna blogg?

Niclas Berggren 14:25 den 13 March 2010

Olika ojämlikheter och tillväxt

Det är en ständigt omdiskuterad fråga, hur inkomstskillnader påverkar ekonomisk tillväxt, och i litteraturen finns motstridiga resultat. En ny studie, ”Inequality of Opportunity and Growth”, menar att motstridigheten kan bero på att tidigare analyser inte skiljer på två typer av ojämlikhet: sådan som beror på bakomliggande faktorer som individen inte kan påverka (som etnicitet och socioekonomisk bakgrund) och sådan som beror på faktorer som individen kan påverka (som utbildning och arbetsinsats). Den första typen kallar de inequality of opportunity, den andra inequality of effort. Resultat:

We ran standard OLS pooling regressions, finding robust support for a negative relationship between inequality of opportunity and growth and a positive relationship for the other sort of inequality. Hence, these two types of inequalities are affecting growth through opposite channels. On one hand, inequality of effort increases growth because it may encourage people to invest in education and to exert effort. On the other hand, inequality of opportunity decreases growth because it may not favor human capital accumulation of the more talented individuals.

Det tilltalar mig att försöka precisera orsaken till inkomstojämlikhet och att undersöka om effekterna skiljer sig åt. Den ansatsen bör kunna tillämpas också i studier av andra effekter av inkomstojämlikhet, t.ex. på tillit och hälsa (men tyvärr finns inte så många dataserier som tillåter en så detaljerad analys).

Se även inlägget ”Har Rosenberg rätt om jämlikhet?”.

Niclas Berggren 16:52 den 9 March 2010

Stimulerande skattesänkningar?

Som Gunnar Hökmark konstaterar har Mona Sahlin krävt större stimulansåtgärder än de regeringen har genomfört. Samtidigt kritiserar hon regeringens jobbskatteavdrag. Det som slår mig är att hon inte verkar kunna tänka tanken, att skattesänkningar kan stimulera ekonomin. Som professorn i nationalekonomi vid Harvard Greg Mankiw säger i en färsk intervju:

I am enough of a Keynesian to believe that the stimulus does, in fact, stimulate, although I probably would have emphasized tax reductions over government spending increases.

Om han har rätt, vilket det finns tecken på, borde inte en stimulansvän som Sahlin mildra sin kritik av jobbskatteavdraget, en kritik som primärt tycks ha fiskala dimensioner, av typen ”skatten sänks med lånade pengar”? Det är väl klart att stimulansåtgärder ska ske med lånade pengar?

Niclas Berggren 7:00 den 9 March 2010

Har Rosenberg rätt om jämlikhet?

Göran Rosenberg har läst den nya boken Jämlikhetsanden och är väldigt imponerad:

Dessutom påstås skillnader vara bra för sysselsättningen, riskviljan, företagarandan och tillväxten, och därmed bra för alla, rika som fattiga. … Nåväl, allt detta var empiriskt illa underbyggt redan när det begav sig, och nu som sagt också söndersmulat.

Är det så enkelt? Inte riktigt. I den nya studien ”Do Rising Top Incomes Lift All Boats?” studeras effekten på tillväxt av den andel av inkomsterna som de 10 procent av inkomsttagarna som tjänar mest står för. Det starkaste resultatet tyder på en positiv effekt på BNP av ökad ojämlikhet (efter 1960):

If a 10 point increase in TopShare10 were sustained for ten years, GDP would be 12.2 per cent higher than if TopShare10 had not changed.

Det tar dock tid för detta högre välstånd att sprida sig också till de 90 procent som inte tjänar mest:

After 13 years the bottom nine deciles reach the ”breakeven” point where faster growth in total personal income finally offsets the fact that they are now getting a smaller share of the total. If a higher level of inequality continues to yield higher growth indefinitely, our simulation implies that the absolute incomes gains of the bottom nine deciles will become progressively larger. However, our data cannot tell us whether such long-term projections are realistic.

Resultaten av denna studie, vars empiriska metoder nog måste betraktas som mer rigorösa än dem som används i Jämlikhetsanden, är mer komplexa än och står delvis i konflikt med det enkla budskap Rosenberg förmedlar. Omdömet ”söndersmulat” ter sig förhastat.

För mer om Jämlikhetsanden, se t.ex. Andrew Leigh och Andreas Bergh.

Niclas Berggren 5:23 den 8 March 2010

Är Chockdoktrinen korrekt?

Naomi Kleins bok Chockdoktrinen framför tesen att ekonomiska kriser tenderar att utnyttjas av kapitalistiska makteliter för att genomdriva liberaliserande reformer. Är denna tes korrekt? Turligt nog finns nu mer än anekdotiska bevis. I den nya studien ”Are Financial Crises Drivers of Market-Oriented Reforms or of a Setback of Liberalization?” av Hans Pitlik analyseras systematiskt effekterna av 105 bankkriser, 159 valutakriser och 55 skuldkriser mellan 1971 och 2005 i 123 länder:

Results of our empirical tests suggest that banking crises enhance market-oriented reforms if crises occur in a less liberalized environment. If banking crises take place in an economically free institutional environment, a setback of market-friendly reforms is more likely. While we do not find any impact of currency crises on economic policy liberalization, sovereign debt crises appear to be negatively related to market-friendly reforms in the subsequent period.

Resultaten tyder alltså på att Chockdoktrinens tes inte är generellt giltig.

Se även ”Naomi Klein, kriser och liberaliseringar”, ”Naomi Kleins imponerande försvarare” och ”Är kriser bra för tillväxten?”.

Niclas Berggren 17:26 den 6 March 2010

Militärutgifter minskar handel

Det är ett olyckligt inslag i världen, att många länder anser sig tvungna att spendera pengar på militär verksamhet. Dessa resurser skulle kunna komma till stor nytta på annat håll. Förutom denna alternativkostnadsaspekt visar ny forskning, ”Political Limits to Globalization”, att militärutgifter är negativt relaterade till ekonomiskt utbyte mellan länder:

This paper suggests that a particular threat and a limiting factor to globalization and its future developments may be militarist sentiments that appear to be on the rise among many nations around the globe today. We proxy militarism by spending on the military and the size of the military, and document that over the past 20 years, countries experiencing greater increases in militarism according to these measures have had lower growth in trade.

Man kan drömma om en värld där blott frivilliga transaktioner förekommer människor emellan. Handel exemplifierar en sådan ordning; militarism står för något helt annat.

Niclas Berggren 6:15 den 6 March 2010

Välstånd i Europa och USA

På Tino Sanandajis blogg fann jag denna statistik över BNP per capita (PPP-justerad) i amerikanska delstater och europeiska länder:

Sverige skulle alltså kunna sägas vara den 42:a rikaste delstaten i USA, vore vi en amerikansk delstat.

Niclas Berggren 11:00 den 5 March 2010

Fyra timmars arbetsdag

Bertrand Russell föreslår i ”In Praise of Idleness” fyra timmars arbetsdag. Men skulle den moderna människan klara av så mycket fritid utan att bli uttråkad? Russell är inte helt säker på det:

The modern man thinks that everything ought to be done for the sake of something else, and never for its own sake. … The individual, in our society, works for profit; but the social purpose of his work lies in the consumption of what he produces. It is this divorce between the individual and the social purpose of production that makes it so difficult for men to think clearly in a world in which profit-making is the incentive to industry. We think too much of production, and too little of consumption. One result is that we attach too little importance to enjoyment and simple happiness, and that we do not judge production by the pleasure that it gives to the consumer.

Jag är splittrad inför detta budskap. Å ena sidan tror jag att det ligger något i att många har svårt att njuta av livets goda utan dåligt samvete. Alltid ska något viktigt göras. Det kan inte vara sunt att tänka så. Att söka upplevelser av enkel lycka, för dess egen skull, borde bli en målsättning för fler. Å andra sidan betvivlar jag att den enkla lyckan uppnås av fyra timmars arbetsdag. Inte bara för att människor är ovana att hantera mer fritid utan främst för att det materiella välståndet troligen kommer att minska om alla arbetar mindre. (Vissa menar att det faktum att västeuropeiska länder i genomsnitt har lägre BNP per capita än USA beror just på valet att arbeta mindre.) Personligen vill jag arbeta mindre än fyra timmar per dag, men endast om jag dessförinnan har blivit ekonomiskt oberoende.

Keynes formulerade en vision liknande Russells i ”Economic Possibilities for Our Grandchildren”. Se vad Russell hade att säga om Keynes.

Niclas Berggren 5:42 den 5 March 2010

Känslokylans fördelar

I många experiment har det visat sig att människor kännetecknas av förlustaversion:

[L]oss aversion refers to people’s tendency to strongly prefer avoiding losses to acquiring gains.

Som investerare är måhända inte detta en bra egenskap att ha. I ”Investment Behavior and the Negative Side of Emotion”, publicerad i Psychological Science, visas att personer med en viss hjärnskada, som gör dem mindre känslostyrda, lyckas bättre med sina investeringar än ”normala” människor:

The results of this study support our hypothesis that patients with lesions in specific components of a neural circuitry critical for the processing of emotions will make more advantageous decisions than normal subjects when faced with the types of positive-expected-value gambles that most people routinely shun. Such findings lend support to theoretical accounts of risk-taking behavior that posit a central role for emotions (Loewenstein et al., 2001). Most theoretical models of risk taking assume that risky decision making is largely a cognitive process of integrating the desirability of different possible outcomes with their probabilities. However, researchers have recently argued that emotions play a central role in decision making under risk (Mellers, Schwartz, & Ritov, 1999; Slovic, Finucane, Peters, & MacGregor, 2002). The finding that lack of emotional reactions may lead to more advantageous decisions in certain situations lends further support to such accounts.

Låt inte känslor komma i vägen för rationellt tänkande! Det är en lärdom jag tar med mig från denna studie. (Eller är en sådan föresats bara möjlig om den i sig backas upp av känslor?)

Niclas Berggren 15:58 den 4 March 2010

Vad betyder ROT och RUT?

Debattens vågor om RUT- och ROT-avdragen går höga — se t.ex. inlägg från Andreas Bergh, Ali Esbati och Isobel Hadley-Kamptz, som inte finner det klandervärt att s-toppar utnyttjar RUT-avdraget trots att de vill avskaffa det. Det gör däremot jag, och jag undrar rent allmänt om inte rika socialister är inkonsekventa.

Här vill jag dock primärt ägna mig åt en språklig fråga: Vad betyder dessa båda förkortningar? Jo:

RUT står för rengöring, underhåll och tvätt.
ROT står för reparation, ombyggnad och tillbyggnad.

Numera kallas båda dessa typer av arbete officiellt för husarbete, och för det kan alltså avdrag göras för halva arbetskostnaden.

Se även inlägget ”Socialdemokratisk logik?”. Media: DN.

Niclas Berggren 11:43 den 4 March 2010

Avreglerade tåg

I många europeiska länder har tågverksamheten avreglerats under senare decennier. Vad har effekten av detta varit? Läser man statsvetaren Marie Demker eller politikern Lena Hallengren kan man lätt få för sig att det enbart har lett till elände. Ett mer seriöst försök till svar ges i ”Railway (De)Regulation: A European Efficiency Comparison”, publicerad i Economica (preliminär gratisversion här):

First, our regressions show that reforms have positively affected railroad productivity. Deregulation improves the productivity trend of a country, an effect that corresponds to an average output increase of 0.5 percent per year. Second, higher reform intensity does not necessarily increase productivity. Rather it depends on sequencing of reforms. In countries in which reforms are implemented in a sequential way, productivity increases, while the opposite is true in countries that have implemented packages of reforms.

Som med de flesta reformer tycks det alltså vara så även här, att avregleringar inte med automatik ökar den ekonomiska effektiviteten. Effekten beror på hur en avreglering genomförs. Men att det finns en effektiviseringspotential i många offentliga och reglerade verksamheter, därom råder knappast något tvivel.

Niclas Berggren 5:51 den 4 March 2010

Förmögenhetsskillnader i olika samhällen

Från den nya studien ”Intergenerational Wealth Transmission and the Dynamics of Inequality in Small-Scale Societies”, publicerad i Science:

We show that intergenerational transmission of wealth and wealth inequality are substantial among pastoral and small-scale agricultural societies (on a par with or even exceeding the most unequal modern industrial economies) but are limited among horticultural and foraging peoples (equivalent to the most egalitarian of modern industrial populations).

Det jag fann särskilt intressant är konstaterandet att förmögenhetsskillnader i hög grad är en funktion av den ”teknologiska struktur” som präglar en ekonomi. Frågan är om den mer kunskapsbaserade, postindustriella typ av ekonomi som i allt högre grad präglar västvärlden kommer att medföra större eller mindre möjligheter till förmögenhetsöverföring generationerna emellan.

Niclas Berggren 5:31 den 3 March 2010

Anställningsskyddets effekter på frånvaron

I Sverige, som i många andra länder, finns anställningsskydd, som bl.a. reglerar hur avskedanden får gå till. Forskning tyder på att detta skydd har effekter på arbetslöshetens fördelning, så att ett strikt skydd gör arbetsgivare relativt obenägna att anställa ungdomar och invandrare. Men har anställningsskyddet någon effekt på beteendet hos dem som jobbar? Följande tre studier finner att det har det:

”The Effect of Employment Protection on Worker Effort: Absenteeism During and After Probation”, publicerad i Journal of the European Economic Association, studerar effekterna i italienska banker: ”We show that—particularly for men—the number of days of absence per week increases significantly once employment protection is granted at the end of probation. This suggests that the provision of employment protection causes the increase in absenteeism.”
”The Effect of Employment Protection on Worker Effort: Evidence from Public Schooling” studerar effekterna av ett försvagat anställningsskydd i offentliga skolor i Chicago: ”Results suggest that the policy reduced annual teacher absences by roughly 10 percent and reduced the prevalence of teachers with 15 or more annual absences by 20 percent.”
”Employment Protection and Effort among German Employees”, publicerad i Economics Letters, studerar tyska anställda: ”Using a difference-in-difference approach and cross-sectional data from the German Socioeconomic Panel, it is shown that high levels of employment protection increase absenteeism by up to 35 percent or about 3 days/year.”

Beaktas denna kostsamma effekt på ett fullödigt sätt i diskussionerna om det svenska anställningsskyddets utformning och existens? Jag har en känsla av att så inte är fallet.

Niclas Berggren 8:27 den 27 February 2010

Krisens sanna orsak

Vatikanen vet som alltid bäst:

The true cause of the crisis is the decline in the birth rate.

Vad borde då krispakten bestå av? Kondomförbud? Ytterligare subventioner av barnomsorg?

Niclas Berggren 12:49 den 25 February 2010

Myrdalspriset till duktig trio

Jag är mycket glad över att mina vänner och medförfattare Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara har tilldelats Myrdalspriset för bästa artikel i Ekonomisk Debatt under 2009. Deras artikel har titeln ”Själviska och framåtblickande väljare – hur många röster köpte maxtaxan i barnomsorgen?” och är obligatorisk läsning för den som intresserar sig för svensk politik. Artikeln baseras på forskning som jag har beskrivit tidigare och vars huvudresultat, i termer av hur de barnfamiljer som kunde åtnjuta maxtaxan reagerade på vallöftet jämfört med andra barnfamiljer, illustreras i denna figur:

Grattis Mikael, Henrik och Panu!

Niclas Berggren 11:47 den 24 February 2010

Är sociala preferenser verkliga?

Att människor i viss mån har sociala preferenser och bryr sig om andra än sig själva har visats i ett antal experiment, som emellertid har kritiserats för att vara just experiment. Tänk om det är så att personer som deltar i experiment anpassar sig och beter sig som de tror att forskaren vill att de ska bete sig? I så fall blir resultaten missvisande. Sådana farhågor har bl.a. uttrycks av John List och Steven Levitt. En ny studie, ”Can We Infer Social Preferences from the Lab? Evidence from the Trust Game”, antyder att deras oro kan stillas en smula:

In order to test whether individuals who are reciprocal in the real-world are also reciprocal in the lab, we compare the MBA students’ donation behavior to a measure of reciprocity obtained in the lab: their behavior as the responder in the Berg et al. (1995) trust game. In this game, the amount returned by the responder is a measure of her other-regarding preferences. To address any concern about a potential experimenter effect, we measure each subject’s sensitivity to social pressure via the Crowne-Marlowe (1960) social desirability scale. Social desirability is commonly thought of as an individual’s tendency to project favorable images of herself during social interaction, which allows us to control for the influence of social pressure or reputational concerns.

We find that responder behavior in the trust game predicts the amount donated to the university. A one standard deviation increase in the fraction of the amount returned to the sender by the responder increases the amount of donation by $31, equal to 31% of the average amount donated. This effect is robust to controlling for wealth and other demographic characteristics.

Interestingly, the amount returned by the responder in the trust game is not correlated with the social desirability scale, whereas the amount donated to the university is. This finding indicates that social pressure has a larger effect in the field than in the lab. As a result, this evidence suggests that, at least in our case, reciprocity is better measured in the lab than the field.

Fascinerande, på åtminstone två sätt:

Studien visar att laboratorieexperiment förmår generera bra mått på verkliga sociala preferenser — och att sådana preferenser är en realitet.
Deltagarna var MBAs från University of Chicago, en bastion för homo economicus-modellen. Även dessa beter sig alltså prosocialt, vilket inte minst är intressant mot bakgrund av diskussionen om huruvida nationalekonomin drar till sig eller skapar egoistiska människor.

Niclas Berggren 16:54 den 22 February 2010

En gen för lycka

Bruno Frey, känd bl.a. för sin forskning om vad som gör människor lyckliga, redovisar i den nya studien ”Genes, Economics and Happiness” belägg för att en viss gen är viktig för att bestämma en persons ”grundlyckonivå”:

This article presents evidence of a specific gene that predicts subjective well-being. Using data from the National Longitudinal Study of Adolescent Health, we show that individuals with a transcriptionally more efficient version of the serotonin transporter gene (5HTT) are significantly more likely to report higher levels of life satisfaction. Having one or two alleles of the more efficient type raises the average likelihood of being very satisfied with one’s life by 8.5% and 17.3%, respectively.

Att förstå lycka som ett av biologiska faktorer påverkat fenomen verkar med andra ord rimligt. Om effektiviteten hos den aktuella genen i framtiden kan påverkas genom enkla ingrepp eller piller, skulle åtminstone jag vara intresserad (i brist på soma).

Niclas Berggren 11:51 den 22 February 2010

Välståndet i Norden

Notera hur BNP per capita har utvecklats snarlikt i de nordiska länderna sedan 1980 — med två undantag på senare år: Norge och Island.

Siffrorna är PPP-justerade och anges i löpande USD. Från ”Eleven Lessons from Icleand” av Thorvaldur Gylfason. Tips: Sven-Olov Daunfeldt.

Niclas Berggren 11:25 den 18 February 2010

Kan riskkapitalister gynna arbetare?

På politikens vänstersida finns en tendens att betrakta kapitalister som utsugare. Det kanske är dags att tänka om, åtminstone vad gäller en viss sort: riskkapitalister. Enligt den nya studien ”Venture Capital Availability and Labor Market Performance in Industrial Countries: Evidence Based on Survey Data”, publicerad i Kyklos, är tillgången på riskkapital relaterad till ett antal arbetsmarknadsvariabler:

This paper finds that more readily available venture capital is likely to have lowered unemployment rates and raised employment rates in industrial countries over the period 1982 to 2003. More readily available venture capital is also likely to have lowered the share of long-term unemployed in the total number of unemployed. The magnitude of the effects appears to have been substantial.

I artikeln sägs inte så mycket om hur riskkapital kan ha dessa effekter, men anlägger man ett experimentellt perspektiv på hur en ekonomi fungerar skapas jobb när entreprenörer lyckas introducera innovationer som tilltalar tillräckligt många konsumenter. Eftersom kunskapen om vilka nya produkter och tjänster som blir lönsamma är högst osäker, behöver många idéer testas, likt experiment, på marknaden. Det låter sig i regel inte göras utan någon typ av (osäker) finansiering. Min kollega Dan Johansson presenterar teorin om den experimentellt organiserade ekonomin i denna artikel, publicerad i Journal of Evolutionary Economics, och den utgör ett bra komplement till de nya, empiriska forskningsresultaten om riskkapital.

Niclas Berggren 12:28 den 17 February 2010

Olja kan gynna diktatorer

Normalt sett tänker man sig naturresurser som positiva tillgångar i ett land. Så enkelt är det dock inte: det finns gott om forskning som visar på negativa ekonomisk-politiska effekter av sådana resurser. Man brukar tala om en ”resursförbannelse”. I linje med den forskningen visar en ny studie, ”Oil and the Duration of Dictatorships”, att oljetillgångar kan påverka hur länge diktatorer stannar vid makten:

[A] higher level of oil production increases the log-time to failure for the considered dictators, and one may conclude that crude oil reserves strengthen the political power of dictators. The second variable of special concern is the average annual world oil price. This variable exhibits a highly significant negative impact on the log-time to failure for the dictators in our sample, indicating that an increase in the oil price increases the probability of a successful coup d’état, resulting in a regime change. In the internal logic of our model, kingmakers enhance their expectations concerning the future rents of being the king when observing a higher oil price and, therefore, more probably stage a coup d’état.

Att ha mycket olja behöver alltså inte vara en välsignelse för ett land; ett högre oljepris kan vara det, inte bara genom högre inkomster, utan också genom att öka sannolikheten för att en diktator faller.

Se även inlägget ”Olja påverkar syn på fattiga”.

Niclas Berggren 9:54 den 16 February 2010

Jonung möter motstånd

Min gamla makrolärare Lars Jonung och Eoin Drea inleder sin granskning av amerikanska ekonomers inställning till euron, ”It Can’t Happen, It’s a Bad Idea, It Won’t Last: U.S. Economists on the EMU and the Euro, 1989-2002”, publicerad i Econ Journal Watch, med följande påstående:

On the whole, the euro has, thus far, gone much better than many U.S. economists had predicted.

Paul Krugman kommenterar:

Anyway, I’ve always been a mild euroskeptic — I’m one of the American economists that Jonung and Drea, in a spectacularly ill-timed piece, mock for their doubts about EMU. My concerns were always just what they are now: fears that the lack of fiscal and labor market integration would lead to very nasty adjustment problems. I just never dreamed how bad it would get.

Se även Roland Vaubels varning, i en kommentar till Jonung och Drea, att de institutionella villkor och den personuppsättning som EMU och ECB startade med har förändrats, vilket gör framtida instabilitet mer sannolik. Kommer de skeptiska amerikanska ekonomerna, som Jonung och Drea menar tog teorin om optimala valutaområden på för stort allvar, att få rätt?

Niclas Berggren 16:36 den 15 February 2010

Den ständiga orättvisan

I en intressant uppsats, ”Egalitarianism, Free Will, and Ultimate Injustice”, ifrågasätter professor Saul Smilansky många egalitarianers uppfattning, att ett visst mått av ojämlikhet är acceptabel. Med egalitarianism menar han följande:

A conception of distributive justice is egalitarian if (a) it applies to the central aspects determining a person’s economic condition; (b) within that sphere of application, any inequality among persons needs to be morally justified; (c) such moral justification ought not to be based upon factors that are ”morally arbitrary”.

Det är (c) som intresserar Smilansky. Han klargör att många egalitarianer godtar ojämlikhet som grundas på genuina val:

As G.A. Cohen writes ”a large part of the fundamental egalitarian aim is to extinguish the influence of brute luck on distribution” (1989: 931). Such justification can be found with people’s free choices: inequalities can be justified so that, for instance, those who decide to work harder can justly be compensated for their efforts and contributions. As Cohen says, ”since effects of genuine choices contrast with brute luck, genuine choice excuses otherwise unacceptable inequalities” (1989: 931). If, and only if, there are ”genuine choices” then, according to Cohen, can inequalities be justified.

Smilanskys huvudpoäng är dock att det inte finns några genuina val, då vi inte väljer våra grundförutsättningar i livet, däribland vår vilja. Därför råder slutgiltig orättvisa:

Ultimate Injustice is a form of injustice that follows because, in the light of the implications of the free will problem, ultimately no condition that a person is in can be justified as resulting from his or her free choice.

Kritiken mot ”val-egalitarianer” av Cohens snitt blir därför hård:

[A]rbitrariness, we recall, is just what the choice-egalitarians are out to eradicate. Hence my criticism that, by not acknowledging Ultimate Injustice, they do not meet their own criteria of adequacy for conceptions of justice. People who are poorer than others justly, according to choice-egalitarian compatibilist lights, are nevertheless in an important moral sense victims of arbitrary forces beyond their control, and their fate is in one deep sense an injustice. It seems to me that by and large we need to follow Compatibilist Justice, and mitigate it when we can. But in a world such as ours, i.e. one without libertarian free will, even the best social orders will be deeply and inevitably unjust.

Jag instämmer, men jag tycker att en viktig bit saknas i uppsatsen, nämligen att det finns ett skäl att acceptera ojämlikhet ändå: incitamentseffekter. Om vi inte låter någon ojämlikhet uppkomma som resultat av människors (icke-genuina) val hämmar vi den ekonomiska utvecklingen så att, gissar jag, nästan alla får det sämre, enligt deras eget sätt att se på saken. Sedan kan vi, på basis av forskning, diskutera hur mycket ojämlikhet som vi ska acceptera, men om den ger upphov till allmänna välfärdsförbättringar är den enligt mitt förmenande acceptabel. Att slutgiltig orättvisa ändå råder utgör, såvitt jag kan se, inget avgörande argument mot detta synsätt. Ojämlikhet ses alltså av mig som acceptabel i den mån den ger upphov till önskvärda konsekvenser (helt oavsett om konsekvenserna grundar sig på genuina val eller ej).

Niclas Berggren 17:29 den 13 February 2010

Sverige är stabilt

Risken för olika länder att, likt Grekland, hamna i statsfinansiell kris har beräknats av SEB Merchant Banking. DI presenterar denna figur idag:

Sverige ligger bra till. Det var nog inte så dumt att hålla igen lite under den finansiella krisen. Det mest oroväckande är nog att Storbritannien ligger så dåligt till. En kris där skulle kunna få stora återverkningar på andra håll.

Niclas Berggren 11:17 den 13 February 2010

Men om bistånd inte ger tillväxt?

Ekonomisk tillväxt utgör nu ett mål för svensk biståndspolitik. Det kan tyckas utmärkt — men en fråga infinner sig. Eftersom de vetenskapliga utvärderingar av bistånd som har gjorts — se t.ex. här, här och här — inte lyckas påvisa någon effekt av bistånd på ekonomisk tillväxt, hur ska det här målet användas i praktiken?

Jag ser några alternativ framför mig:

De vetenskapliga resultat som redan finns tas på allvar, men biståndet påverkas inte. ”Det har ju andra positiva effekter.” Det må så vara — men då kan det nya målet likaväl tas bort på direkten, om oförmåga till måluppfyllelse inte har någon påverkan på biståndet.
De vetenskapliga resultat som redan finns tas på allvar och biståndet påverkas. Det kan låta bra, men frågan är hur det i så fall ska påverkas — ska det läggas om, minskas eller ökas? — när forskningen inte lyckas påvisa att bistånd påverkar tillväxten.
Ovetenskapliga utvärderingar genomförs som sägs visa på en positiv effekt.

Som jag ser det är Gunilla Carlssons motiv lovvärt, men hur ska målet operationaliseras?

Se även inlägget ”Hur förbättras livet för världens fattiga?”. Media: SvD

Niclas Berggren 17:28 den 11 February 2010

Kan balkonger stoppas?

Jag fick en lapp i brevlådan igår om att grannen ovanför mig ska bygga balkong, vilket kommer att försämra ljusflödet in i mitt kök och sänka värdet på min lägenhet. Efter att ha läst detta juridiska dokument stod det klart för mig, att om bostadsrättsföreningen på ett extra föreningsmöte godkänner balkongbygget, har jag ingen möjlighet att stoppa det, trots att det innefattar en kraftig negativ externalitet för mig. Grannen får en trevligare lägenhet och höjt värde på den; jag drabbas av motsatsen.

Jonas Vlachos föreslog att jag kan ägna mig åt Coaseanska förhandlingar och erbjuda min granne pengar för att inte bygga balkong. En tilltalande idé! Grannen kanske kan tänka sig att avstå att bygga för x kr, och om min nyttoförsämring av ett bygge överstiger x kr skulle transaktionen vara välfärdshöjande.

Problemet torde vara att avtalet inte blir bindande för framtida grannar. Min granne kanske tar mina pengar och säljer sin lägenhet, och nästa innehavare kanske vill bygga balkong han också. I dessa balkongbyggnadstider, borde inte avtal kunna slutas sådana att balkongbygge förbjuds i en viss lägenhet så länge grannen under bor kvar? Dags för effektivitetshöjande lagstiftning!

Tilläggas kan att jag även kan tänka mig en omvänd rättighetsfördelning, så att bostadsrättsinnehavare har rätt att inlägga veto mot balkongbyggande grannar och att de senare får betala de förra om de motsätter sig byggnation. En fördel med det, förutom fördelningsaspekten, är att problemet med bindande avtal inte uppkommer. Om en ny balkonghatande granne efterträder den förra är balkongen redan byggd.

Slutligen undrar jag hur ting som dessa hanteras i hus med ägarlägenheter.

Jag tackar smartisarna Jonas Vlachos och Anna Ekström för idéer och råd för detta inlägg.

Niclas Berggren 11:42 den 11 February 2010

Feministisk attack på ekonomisk teori

I ett nytt bidrag till Stanford Encyclopedia of Philosophy, ”Feminist Perspectives on the Self”, går Diana Meyers till synnerligen hårt angrepp mot det vanliga sättet att modellera mänskliga aktörer i nationalekonomin (liksom mot kantianismen):

Feminist critique exposes the partiality of the ostensibly universal Kantian ethical subject and homo economicus. These conceptions of the self are: 1) androcentric because they replicate masculine stereotypes and ideals; 2) sexist because they demean anything that smacks of the feminine; and 3) masculinist because they help to perpetuate male dominance. I leave the heterosexist, racist, ethnocentric, ableist, and classist dimensions of these conceptions to other encyclopedia articles.

Det är inte utan att man blir nyfiken på de där andra artiklarna. Nå, det är en intressant kritik mot antagandet om en rationell beslutsfattare med givna preferenser, att det innefattar implicita genusantaganden. Enligt artikeln uttrycker homo economicus en idé om “The Man with the Plan”. Själv har jag aldrig tänkt på den aspekten (vilket säkert Meyers skulle se som en del av problemet). Det är förvisso sant att en hel del aspekter inte fångas i denna modellering, men det är också en viktig poäng med den. All teori innefattar med nödvändighet förenklingar. Frågan är om något väsentligt missas av att inte ta hänsyn till det specifikt kvinnliga. Jag känner mig inte helt övertygad om det.

Niclas Berggren 6:27 den 11 February 2010

Att få välja skola

När jag gick i skolan fanns ingen möjlighet att välja vilken offentlig skola man skulle gå i. Man placerades i en skola, beroende på var man bodde. Vilka blir effekterna av att tillåta val av offentlig skola? En israelisk studie, ”Effects of Choice Among Public Schools”, publicerad i Review of Economic Studies (preliminär gratisversion här), finner följande:

[T]he results consistently suggest that choice significantly reduces the drop-out rate and increases the cognitive achievements of high-school students. It also improves behavioural outcomes such as teacher–student relationships and students’ social acclimation and satisfaction at school, and reduces the level of violence and classroom disruption.

Det låter som en bra reform, det där.

Niclas Berggren 6:40 den 10 February 2010

Kommunist som ung

Ekonomipristagaren James Buchanan är uttalat liberal och har bl.a. varit ordförande i Mont Pelerin Society. Intressant nog hade han en annorlunda politisk syn som ung, starkt påverkad av en favorisering i den amerikanska flottan av soldater som kom från de fina universiteten på östkusten:

It was overtly discriminatory towards those of us who were not members of the establishment. That made me into a flaming communist. I would have signed up immediately to the Communist Party had a recruiter come along. I had already had strong left-wing socialist leanings, but now it was stronger than ever. I think I felt this stronger than anybody else. Even today, there is a residue there. I don’t ever get rid of that… Anyway, no recruiter came along, and I didn’t sign my name on any communist manifest. But I would have!*

Jag anar att denna reaktion i viss mån förklarar varför Buchanan inte vill betraktas som konservativ utan som liberal. Liberalen torde i mångt och mycket dela socialistens aversion mot diskriminering, hierarkier och rangordning, särskilt när det är staten som ligger bakom.

*Ur Horn, Karen Ilse (2009). Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics. Cheltenham: Edward Elgar: 95.

Niclas Berggren 13:18 den 9 February 2010

Vad utmärker Chicago-skolan?

Från en intervju med professor Eugene Fama:

I spoke to Becker. His view is that what remains distinctive about Chicago is its degree of skepticism toward the government.

Right—that’s true even of Dick (Thaler). I think that is just rational behavior. (Laughs) It took people a long time to realize that government officials are self-interested individuals, and that government involvement in economic activity is especially pernicious because the government can’t fail. Revenues have to cover costs—the government is not subject to that constraint.

Jag delar denna skepticism (fastän jag befinner mig i Stockholm). Den innebär inte att jag ser marknader som perfekta, men jag anser inte att det av marknadsimperfektioner utan vidare kan antas följa, att statliga åtgärder kommer att förbättra situationen. Det finns även politikimperfektioner.

Se även, i intervjun, Famas försvar av den effektiva marknadshypotesen samt Scott Sumners försvar av Famas försvar.

Niclas Berggren 16:05 den 3 February 2010

Missnöje med skatterna

Det tycks råda visst missnöje med skatterna. Vissa klagar på att jobbskatteavdraget enbart kommer dem med arbete till del, så att t.ex. pensionärer får betala mer i skatt på en given inkomst. Andra klagar på att personer över 65 som arbetar får ett högre jobbskatteavdrag än andra för en given inkomst. Utan att gå in i den diskussionen i sak undrar jag om de som klagar på detta också klagar på det faktum att ett progressivt skattesystem, likt det svenska, gör att vissa möter en högre skattesats än andra för en given inkomstförändring. En person som tjänar 30 000 kr i månaden och som får en löneökning på 1 000 kr betalar ca 300 kr i ökad skatt; en person som tjänar 32 000 kr i månaden och som får en lika stor löneökning betalar ca 500 kr i ökad skatt.

Med andra ord: Är den logiska implikationen av att klaga på jobbskatteavdragets utformning att förorda en proportionell inkomstskatt (kanske i form av en ”platt skatt”)? Om inte vore det intressant att höra varför olika skattesatser är principiellt upprörande i det ena fallet men inte i det andra.

Niclas Berggren 5:43 den 2 February 2010

Diskrimineras män?

När det talas om att missgynnas på arbetsmarknaden är det i regel kvinnor som fokuseras. Ny australisk forskning, ”Do Employers Discriminate by Gender? A Field Experiment in Female-Dominated Occupations”, accepterad för publicering i Economics Letters, visar dock att även män kan missgynnas, i yrken där kvinnor dominerar stort:

[W]e find a pro-female bias in callbacks only in occupations in which the percentage of females is 80 percent or more. For less female-dominated occupations, we find no significant bias towards either sex, in contrast to Riach and Rich (2006). What might cause this pro-female bias in occupations that are heavily female? One explanation is gender-stereotyping. If certain jobs are perceived as more appropriate for women, male applicants may be (implicitly or explicitly) evaluated less favorably because they do not fit society’s prescriptions about what is appropriate for men.

Forskarna finner inte stöd för att kvinnliga eller professionella rekryterare påverkar resultatet på ett statistiskt signifikant sätt. Nå, är detta resultat upprörande? Har man en kollektivistisk syn kan man tänkas anse att detta är ett icke-problem, eftersom kvinnor sannolikt missgynnas i högre grad än män på arbetsmarknaden. Har man ett mer individualistiskt synsätt är varje särbehandling på basis av karakteristika som är irrelevanta för jobbets utförande upprörande.

Niclas Berggren 11:35 den 29 January 2010

Lockar nationalekonomin egoister?

Är studenter i nationalekonomi mer egoistiska än andra? Vad beror det i så fall på? Tidigare studier kommer till olika svar på dessa frågor. En ny studie, ”Why Are Economics Students More Selfish than the Rest?”, hävdar att nationalekonomistudenter är mer egoistiska, och har följande att säga om hur det kommer sig:

A substantial body of research suggests that economists are less generous than other professionals and that economics students are less generous than other students. We address this question using administrative data on donations to social programs by students at the University of Washington. Our data set allows us to track student donations and economics training over time in order to distinguish selection effects from indoctrination effects. We find that economics majors are less likely to donate than other students and that there is an indoctrination effect for non-majors but not for majors.

Det verkar alltså som om de som studerar nationalekonomi som huvudämne är mindre generösa än andra men att de inte har blivit mindre generösa efter det att de började studera detta ämne. Detta skulle kunna förstås som att nationalekonomin traditionellt har ett rykte om att studera egoistiska aktörer, vilket kan få själviska studenter att söka sig till ett ämne där de kan förvänta sig att höra hemma. Studenter som inte studerar nationalekonomi som huvudämne men tar en del kurser tycks däremot bli mer själviska pga. ämnet.

Emellertid finner jag studiens slutsatser tveksamma, av två skäl:

De två sociala program det rörde sig om har båda en politisk och aktivistisk prägel åt vänsterhållet. Det är på intet sätt liktydigt med egoism att inte vilja donera till dem.
Studien kontrollerar inte för givande eller beteende i övrigt. Det kan mycket väl vara så att studenter i nationalekonomi ger på annat sätt, eller tar hand om en sjuk mamma, eller sparar pengar för att kunna starta projekt som kommer många till del.

Därmed inte sagt att studenter i nationalekonomi inte är mer själviska än andra, bara att jag inte övertygas av denna studie.

Niclas Berggren 8:00 den 28 January 2010

Experimentell politik

Det finns en stark politisk tradition av enhetstänkande i Sverige: en likadan politisk lösning ska gälla alla. Ett sådant tänkande utgår i regel från att vi redan vet vilka metoder som mest framgångsrikt uppfyller givna mål, liksom från att målen är just givna. Men om det finns goda skäl att anta att målen varierar människor, stadsdelar, kommuner, landsting, regioner etc. emellan, och om det finns goda skäl att anta att det råder osäkerhet om vilka metoder som mest framgångsrikt uppfyller givna mål, då finns det också anledning att vara öppen för pluralism och experimenterande. Olika politiska beslut bör då kunna gälla på olika platser, för att lättare kunna utvärdera olika metoder och se vilka som fungerar bäst. Det kan handla om att staten tillämpar olika politik och regelverk eller om att t.ex. kommuner tillåts välja olika politik och regelverk.

En sådan ansats föreslås av Len Burman med avseende på stimulansåtgärder, eftersom vi faktiskt vet ganska lite om hur olika sådana åtgärder fungerar:

What do we do in the face of our ignorance? At the national level, we probably should try lots of different things — kind of a diversification strategy. We’re doing that. But we should also encourage the states to experiment so we can learn what works, rather than mandate a one-size-fits-all approach. The ideal ”experiment” would assign different ”treatments” to different states. States that begin with A-E: tax credits, F-K: infrastructure, and so on. We could even have a control group that would get nothing.

Den politiska debatten motverkar denna öppna och vetenskapsvänliga syn på politik. I debatten ska man vara självsäker och låtsas veta allt. Det torde leda till sämre resultat än om alla ödmjukt erkände sin okunnighet i många frågor och att vi bör ta fram bättre kunskap om konsekvenser genom differentierad, experimentell politik. Det jag tror många är rädda för är att behöva överge gamla käpphästar — och att skillnaderna i olika ekonomiska utfall riskerar att öka. Själv tror jag att skillnader bör ses i ett dynamiskt perspektiv: de kan bli en drivkraft till reformer, men för att veta vilka som fungerar bäst behöver som sagt olika metoder prövas.

För en analys av grunder för kommunalt självstyre, se Gissur Ó. Erlingsson och Jörgen Ödalens artikel ”Kommunalt självstyre, demokrati och individuell autonomi”, publicerad i Tidskrift för politisk filosofi.

Niclas Berggren 6:48 den 22 January 2010

Fattigdomen faller

När man, som jag, dagligen läser DN Kultur (ett alster fullt av högstämd retorik men tomt på statistik och data), får man lätt intryck av att tillvaron för världens fattiga har försämrats kraftigt under de senaste decenniernas globalisering och liberalisering. Om man tar del av forskning på området får man revidera det intrycket. I en ny studie, ”Parametric Estimations of the World Distribution of Income”, finner Maxim Pinkovskiy och Xavier Sala-í-Martin följande:

Using the official $1/day line, we estimate that world poverty rates have fallen by 80% from 0.268 in 1970 to 0.054 in 2006. The corresponding total number of poor has fallen from 403 million in 1970 to 152 million in 2006. … We find that various measures of global inequality have declined substantially …

Andelen fattiga i världen illustreras i denna figur:

När det gäller inkomstfördelningen har ginikoefficienten i världen utvecklats så här:

Förvisso är det lätt att se att mycket nöd återstår i världen, men det är ändå glädjande att utvecklingen i stort inte bara har gynnat världens rika utan även stora delar av de fattiga.

Se även ”Fattigdomen minskar pga. ekonomisk tillväxt” och ”Är omfördelning viktig?”.

Niclas Berggren 7:37 den 21 January 2010

Förtroendet för bankerna är högt

Man skulle kunna tro att den ekonomiska krisen har eroderat tilliten till bankerna. Så tycks i vilket fall inte vara fallet i Österrike, enligt den nya studien ”Trust in Banks? Evidence from Normal Times and from Times of Crisis”:

Employing survey evidence from Austrian households, we show that trust in banks is mainly affected by ”subjective” variables like the individuals’ assessment of the current economic and financial situation and by their future outlooks. After controlling for these variables we show that the financial crisis has caused a reduction in trust (around -7.5pp) which is sizable but not dramatic. Even at its lowest point (in the first quarter of 2009) 65% still report to have trust in the banking system, which is a higher percentage than for many other institutions.

Detta kan bero både på att många ser bankernas agerande som klokt och balanserat efter krisen och på att staten har agerat, med insättningsgaranti och penningpolitiska åtgärder, till stöd för banksystemet. Hursomhelst torde det vara positivt för en ekonomi med ett högt förtroende för banksystemet, eftersom det annars skulle kunna bli mindre resurser för utlåning till investeringsprojekt och eftersom en misstro skulle kunna kräva åtgärder som egentligen inte är ekonomiskt rationella.

Niclas Berggren 17:16 den 20 January 2010

Hälften kvar

Ekonomipristagaren Paul Samuelson får följande fråga:

What is the absolute limit to taxation (give a maximum percentage of GDP)?

Hans svar:

Above 50% marginal tax rates are self-defeating.

Lyssnar svenska politiker på nationalekonomins (nyss avlidne) nestor?

Ur Horn, Karen Ilse (2009). Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics. Cheltenham: Edward Elgar: 266.

Niclas Berggren 7:54 den 19 January 2010

Liberaliseringar ger tillväxt

Läser man DN Kultur kan man lätt få för sig att liberaliserande reformer av den ekonomiska politiken inte medför några fördelar. Som tur är finns mer högkvalitativ litteratur att tillgå. En ny studie, ”Structural Policies and Growth: Time Series Evidence from a Natural Experiment”, publicerad i Journal of Development Economics, undersöker effekten på ekonomisk tillväxt av sådana reformer (närmare bestämt ”price liberalization, foreign exchange/trade liberalization, small/large scale privatization, enterprise reform, competition policy reform, banking sector reform, and reform of non-banking financial institutions”) samt av en förstärkt rättsstat i före detta kommunistländer. Deras resultat:

In this paper we utilize an eleven year panel of 26 transition countries to identify short term effects of structural policies that are large and significant. A ten percent change in the quality of structural policies (or the Rule of Law) towards OECD standards is shown to raise annual growth by about 2.5%. To control for endogeneity, we develop an instrument using the hierarchy of institutions hypothesis and find that it holds a robust explanatory power. We also document that early reformers reap the greatest benefits, but that it is never too late to begin structural policy reforms.

Värderar man ökat ekonomiskt välstånd förefaller de vidtagna reformerna ha varit synnerligen bra.

Niclas Berggren 17:08 den 18 January 2010

En enkel ekonomipristagare

Paul Samuelson, på frågan om vilken favoriträtt han har:

Skim milk.

Ur Horn, Karen Ilse (2009). Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics. Cheltenham: Edward Elgar: 267.

Niclas Berggren 14:29 den 14 January 2010

Kan löner sänkas?

I dessa kristider har jag hört anekdotiska bevis för att lönesänkningar faktiskt ibland accepteras av löntagarna. Om valet står mellan sänkta löner eller oförändrade löner och avskedanden, tycks det finnas viss öppenhet för det förra alternativet. En ny studie, ”Downward Nominal and Real Wage Rigidity: Survey Evidence from European Firms”, finner dock att detta inte är ett allmänt mönster i ett antal europeiska länder:

This paper examines the flexibility of wages across European firms. We look at the extent of rigidities in base wages by estimating the frequency of wage freezes (downward nominal wage rigidity) and the incidence of wage indexation (downward real wage rigidity). We address these issues using a unique survey with a large sample of firms and data from fourteen countries. A substantial proportion of firms who participated in the survey report that they have frozen wages or that there exists an automatic link between wages and inflation. Instead, less than 1% of the more than 47 million workers that the survey represents have experienced a wage cut during the five-year period prior to the survey. This leads us to the conclusion that wage rigidities, both nominal and real, are quite prevalent in Europe.

Det föreligger förvisso betydande skillnader mellan länder, vilket enligt forskarna bl.a. har med institutionerna på arbetsmarknaden att göra:

The regression results imply that high collective bargaining coverage increases real wage rigidity. Analysis of the union contracts negotiated at different levels … implies that firm-level contracts are a more likely source of real wage rigidity in centralised wage-setting environments. … Another institutional aspect that influences wage rigidity is related to how difficult it is for employers to lay off workers. We find that nominal wage rigidity is positively associated with the extent of permanent contracts. In addition, permanent contracts have a stronger effect on wage rigidity in countries with stricter labour regulations.

Rigida löner neråt är förstås tilltalande för dem som har jobb, men mindre tilltalande för dem som blir och är arbetslösa.

Niclas Berggren 7:37 den 14 January 2010

Gynnas miljön av ett högre bensinpris?

Miljöpartiet förespråkar höjd skatt på bensin med ca 2 kronor per liter. Vad skulle det få för effekter? Att döma av en ny amerikansk studie, ”Pain at the Pump: The Differential Effect of Gasoline Prices on New and Used Automobile Markets”, skulle effekterna på bilmarknaden bli stora:

We find that a $1 increase in gasoline price [motsvarande ca 2 kr per liter] changes the market shares of the most and least fuel-efficient quartiles of new cars by +20% and -24%, respectively. In contrast, the same gasoline price increase changes the market shares of the most and least fuel-efficient quartiles of used cars by only +3% and -7%, respectively.

För nya bilar ger en sådan prisförändring på bensin alltså upphov till en kraftigt ändrad efterfrågan, mot mer bränslesnåla fordon. Effekten för begagnade bilar är betydligt mindre, pga. en annorlunda utbudssida, men även där ser man en förändring mot mer bränsesnåla fordon. Det kan alltså vara så att ett högre bensinpris leder personer att köra mindre med de bilar de har eller till att byta fordon. Positivt för miljön, som det verkar. (Om inte de som köper mer bränslesnåla bilar känner att de nu har råd att köra längre sträckor.)

Niclas Berggren 7:56 den 13 January 2010

Prostituerades timlön

Vad bestämmer prostituerades priser? I en studie av topprostituerade, s.k. eskorter, ”The Wages of Sin”, finner Lena Edlund, Joseph Engelberg och Christopher Parsons att de beror på ålder men också på den kostnad som prostitution innebär i termer av försämrade möjligheter på äktenskapsmarknaden. För detta kräver de prostituterade kompensation. Forskarna skriver:

Both the level and the shape of the wage profile are strongly suggestive of the marriage market being an important factor driving opportunity cost for prostitutes.

I figuren nedan visas överst timlönen för eskorter i olika åldrar. Notera toppen vid den ålder då de flesta gifter sig. Eskorter som inte har sex och transsexuella eskorter, som inte är aktuella för äktenskap, uppvisar inte någon sådan ”kompensationstopp”.

Det är för övrigt intressant att notera den höga timlönen, som mest ungefär 2 000 kr i timman. Edlund et al. skriver:

On average, escorts who provide sex command some $280/hour, a wage rate that on a full time basis would place them in the top 0.5 percentile of the US earnings distribution, or roughly in the top 0.05 percentile of the female earnings distribution [Kopczuk et al., 2008, table 12B]. Most likely, escorts do not work 2,000 hours per year, but a mere 20% employment would suffice to secure a position in the top quintile of the U.S. household income distribution (an income roughly at par with that of the median household whose head holds a Master’s degree).

Det förefaller orimligt att se alla prostituerade som värnlösa offer.

Se även inläggen ”Gratis prostituerade”, ”Förenklad syn på prostitution”, ”Prostitution som rationellt val” och ”Marknaden för manlig prostitution fungerar väl”.

Niclas Berggren 20:08 den 11 January 2010

Krävs stora löneökningar?

LO kräver löneökningar med motivationen att konsumtionen behöver öka. Sloped Curve kommenterar:

Detta är alltså enligt mig helt fel. Det som är och har varit problemet är verkligen inte konsumtionen, utan investeringarna och exporten. Konsumtionen kommer att utvecklas positivt även vid ett nollavtal (vilket vi dock förstås inte kommer att få). Detta på grund av två faktorer. För det första har konsumenterna fått mycket mer i plånboken tack vare lägre skatter och räntor. För det andra har man inte ännu fullt ut tagit ut detta i form av ökad konsumtion. Sparkvoten var preliminärt hela 9,9% under det tredje kvartalet 2009, exklusive sparande i tjänstepension och premiepension. Allteftersom varslen fallit har detaljhandeln tagit fart (se figur 1), vilket är en indikator på att även den totala konsumtionsutvecklingen kommer att vara positiv. Med en sparkvot som långsamt återgår till det normala kommer konsumtionsutvecklingen vara stark, alldeles oavsett om någon löneökning uppnås.

Bra ekonomisk analys.

Niclas Berggren 13:14 den 11 January 2010

Hur ska man bedöma en regering?

I en insändare i DN idag framförs följande kritik:

Jag röstade på Moderaterna för första gången i mitt liv för jag trodde på deras teorier om att sänkt skatt på arbete skulle skapa jobb och välstånd. Jag blev grundlurad.

Ett problem med resonemanget är att skribenten enligt min mening inte tillämpar en rimlig standard för att bedöma en regering. Man kan skilja på två sådana kriterier:

En regering bedöms som bra om de variabler man bryr sig om har uppvisat en förbättring.
En regering bedöms som bra om de variabler man bryr sig om har utvecklats bättre (eller mindre dåligt) än om de åtgärder regeringen har vidtagit inte hade vidtagits.

Insändarskribenten tillämpar kriterium 1, medan jag anser att kriterium 2 är att föredra. Problemet med kriterium 1 är att de variabler man bryr sig om påverkas av en stor mängd faktorer, och den politik som genomförs (och kan genomföras) utgör bara en delmängd av dessa. Det är inte rimligt att klandra en regering för de faktorer som påverkar de variabler man bryr sig om och som regeringen inte kan påverka.

Det jag förespråkar är alltså att bedöma en regering utifrån ett ”allt annat lika”-perspektiv: om inget förutom det regeringen kan påverka hade ändrats, skulle då de variabler man bryr sig om ha uppvisat en förbättring?

Resonemanget kan illustreras med följande figur över arbetslöshetens utveckling:

När regeringen blir vald (vid Val 1) ligger arbetslösheten på en viss nivå. Den faktiska utvecklingen är sedan sådan, pga. faktorer regeringen inte kan påverka, att den fortsätter öka. Utan den förda politiken hade däremot arbetslösheten varit ännu högre vid mandatperiodens slut.* Detta bör föranleda beröm, inte klander.** Att man sedan kan önska en utveckling mot lägre arbetslöshet än då regeringen tillträdde är en annan sak, men eftersom regeringen inte kan styra över de faktorer som har ökat arbetslösheten är det inte tillräckligt skäl för kritik.

Det duger alltså inte att säga: ”Regeringen lovade att sänka arbetslösheten, men nu har den ökat, och därför bedömer jag regeringen negativt”. Istället bör man ställa frågan: ”Regeringen lovade att sänka arbetslösheten, men nu har den ökat — hade den varit högre eller lägre om regeringens politik inte hade genomförts?” Om svaret på frågan är ”högre”, då är en negativ reaktion befogad, men inte om svaret på frågan är ”lägre”, inte ens om arbetslösheten totalt sett har ökat. Det är, med andra ord, de två övre kurvorna i figuren som bör jämföras, inte de två undre.

Kanske bör dock politiker inte lova absoluta förbättringar i variabler folk bryr sig om utan bara att dessa variabler kommer att utvecklas bättre med den föreslagna politiken än den förutan.

________________________
*Det är förvisso mycket svårt att mäta den översta kurvan i praktiken, men konceptuellt är den viktig.
**Jag bortser för enkelhets skull från att det kan finnas möjliga åtgärder som hade varit ännu bättre för de variabler man bryr sig om än de åtgärder som faktiskt har genomförts. Om sådana kan konstateras förtjänar regeringen kritik, inte för att den totala arbetslösheten har ökat, utan för att den har ökat mer än den hade behövt göra. Fortfarande är det viktigt att utgå från kriterium 2 snarare än kriterium 1.

Niclas Berggren 14:22 den 9 January 2010

Är människor irrationella när de vinner pengar?

Enligt teorin om förväntad nytta påverkas inte människors risktagande av storleken på deras tillgångar. Vissa studier har dock funnit att när människor plötsligt vinner, tenderar de att öka sitt risktagande (vilket brukar kallas the house-money effect, HME). Detta har tolkats som att spelare uppvisar irrationella drag. Men gör de verkligen det? En ny studie, ”A Reexamination of the House Money Effect: Rational Behavior or Irrational Exuberance?”, talar för att tidigare resultat inte är robusta:

We proceed to answer the question [whether the HME survives the choice of the particular bidding mechanism] by using the BDM bidding mechanism that has been shown in the literature to induce unconditionally truthful revelations among participants. In doing so, we find almost no evidence of the HME – only the presence of a short term HME related to the subjects’ initial endowments. We find no evidence of the prevalence of the HME through subsequent trading periods after the initial period. Put differently, subjects show evidence of bidding recklessly in the very short term, when endowed with larger sums of money. However, in the longer term, the same subjects clearly revert to rational behavior in their bidding strategies. In fact, their bids in subsequent periods (after the initial period) appear to be dominated by their rationality rather than behavior consistent with the HME.

Den klassiska nationalekonomiska teorin är inte så överspelad som man ibland får intryck av när man lyssnar till en del beteendeekonomer och deras beundrare.

Niclas Berggren 7:00 den 6 January 2010

Behåll inte alla dina pengar själv

Professorn i nationalekonomi William Easterly och professorn i filosofi Peter Singer möts i ett samtal om hur man kan förbättra för dem som har det sämst ställt i världen. Ta en titt! Deras budskap:

[T]he message does come through loud and clear from both Peter and me: give, and, equally important, make sure your gifts reach the poor. Sounds so simple, and yet you have to work hard at the details to get it right.

Vart rekommenderar du att man skänker pengar för att möjliggöra effektiv hjälp? Tips emottages tacksamt.

Se även det tidigare inlägget ”Ska vi rädda liv? Kan vi?”.

Niclas Berggren 7:48 den 5 January 2010

Försvårar bistånd export?

Forskningen om biståndets effekter har haft svårt att finna stöd för att bistånd förmår stimulera den ekonomiska tillväxten i mottagarländerna. En möjlig förklaring kan vara ”den holländska sjukan” – när inflöde av utländskt kapital apprecierar växelkursen och försvårar export. En ny studie av Raghuram Rajan och Arvind Subramanian, ”Aid, Dutch Disease, and Manufacturing Growth”, accepterad för publicering i Journal of Development Economics, finner visst stöd för en sådan mekanism:

We examine the effects of aid on the growth of manufacturing, using a methodology that exploits the variation within countries and across manufacturing sectors, and corrects for possible reverse causality. We find that aid inflows have systematic adverse effects on a country’s competitiveness, as reflected in the lower relative growth rate of exportable industries. We provide some evidence suggesting that the channel for these effects is the real exchange rate appreciation caused by aid inflows. We conjecture that this may explain, in part, why it is hard to find robust evidence that foreign aid helps countries grow.

En vilja att hjälpa implicerar inte alltid en förmåga att hjälpa.

Niclas Berggren 9:03 den 3 January 2010

Kommunismen lever

DN Kulturs Dan Jönsson recenserar idag Stefan de Vylders nya bok om finanskrisen, Världens springnota. Jönsson konstaterar att mycket talar för att det globala marknadsekonomiska systemet kommer att bestå. Han gillar inte det men har en lösning:

Med tanke på finansmarknadernas destruktivitet och orättfärdighet; med tanke på de oerhörda skador de tillfogar offentliga resurser och hur de med sin kortsiktighet försvårar en lösning av långsiktiga globala miljö- och energiproblem är det icke desto mindre uppenbart att något måste göras. Låt mig komma med ett anspråkslöst förslag: revolution.

Själv avvisar jag revolutioner och skrider, trots dess återkommande kriser, till marknadsekonomins försvar.

Niclas Berggren 6:38 den 30 December 2009

Har moraliska uppmaningar effekt?

Moralister finns det gott om i denna värld. Men har uppmaningar om att ”göra det rätta” någon effekt på faktiskt beteende? En ny experimentell studie, ”‘Do the Right Thing:’ The Effects of Moral Suasion on Cooperation”, rapporterar att sådana uppmaningar faktiskt kan ha effekt. Utgångspunkten var ett spel där en summa kunde gå till individen själv eller till hela gruppen. I det senare fallet ökade totalsumman med 40 procent men individen fick själv mindre. Den unika Nashjämvikten är att behålla hela summan för sig själv. Några resultat:

När man uppmanade deltagarna att ge till hela gruppen med två moraliska budskap (den gyllene regeln respektive utilitarism) ökade givandet till gruppen.
Effekten blev bara tillfällig – såvida inte det fanns en möjlighet att straffa individer som började behålla summan för sig själva. I närvaro av en straffmöjlighet fortsatte det moraliska budskapet att ha effekt på givandet.
Effekten beror både på en förväntan om att andra kommer att ge till gruppen och påverkade egna preferenser.

Uppenbarligen kan moraliska uppmaningar påverka beteende och därmed fylla en funktion – under vissa omständigheter:

[O]ur results also indicate that the potential for persistent positive effects depends on the richness of the strategic environment in which moral suasion is used. In our experiment, the interaction of a moral frame and the presence of punishments appears important to sustain cooperation when moral messages or punishments alone could not do so.

Niclas Berggren 14:39 den 27 December 2009

Pengar till fattiga länder

Stora belopp – uppskattningsvis 250-400 miljarder dollar – skickas hem varje år av utvandrare från fattiga länder som arbetar i rika länder. Faktum är att mer pengar överförs på det viset än via bistånd. Vilka är effekterna på välståndsutvecklingen i dessa fattiga länderna av dessa överföringar? Två nya studier kommer till delvis olika slutsats:

”Remittances, Financial Development, and Growth”, publicerad i Journal of Development Economics, finner följande:

[W]e find that remittances boost growth in countries with less developed financial systems by providing an alternative way to finance investment and helping overcome liquidity constraints. This finding controls for the endogeneity of remittances and financial development, does not depend on the particular measure of financial sector development used, and is robust to a number of robustness tests, including threshold estimation. We also provide evidence that there could be an investment channel trough which remittances can promote growth especially when the financial sector does not meet the credit needs of the population.

”Do Workers’ Remittances Promote Economic Growth?”, ett working paper vid IMF, finner följande:

[O]ur findings suggest that decades of private income transfers—remittances—have contributed little to economic growth in remittance-receiving economies and may have even retarded growth in some. We find that when remittances are properly measured, and when the growth equations are well specified and instrumented, we cannot find a robust and signficiant positive impact of remittances on long-term growth, and often find a negative relationship between remittances and growth.

Att bara föra över pengar är, som det verkar, ingen garanti för att välståndsutvecklingen stimuleras, utom möjligen i länder med svaga och outvecklade finansmarknader. Liknande resultat har konstaterats för bistånd.

Niclas Berggren 8:12 den 24 December 2009

Nyhet på organfronten

Ett nytt system för att stimulera organdonation införs i januari i Israel. Systemet bygger på reciprocitet och ger dem som är villiga att donera prioritet om de själva skulle behöva ett nytt organ vid senare tillfälle. Personer som inte är villiga att donera sina organ kommer inte heller att prioriteras vid behov av ett nytt organ. Det är första gången ett sådant system införs i ett land, och det ska bli mycket intressant att se om den låga israeliska donationsviljan kommer att öka. Ett möjligt problem är att det kan upplevas som stötande att strikt medicinska behov inte ska avgöra prioritetsordning vid behov av ett nytt organ.

Själv tror jag mest på att tillåta en ordnad marknad för organ, men eftersom en sådan är (mer) kontroversiell är det absolut rätt och riktigt att prova andra metoder för att minska det lidande och den död som organbristen i nästan alla länder (dock inte i Iran) ger upphov till. Det israeliska systemet, bl.a. förespråkat av professor Tabarrok, är väl värt att pröva, liksom system för att matcha donatorer och mottagare samt satsningar på infrastruktur. Vad görs i Sverige egentligen, med relativt låg donationsfrekvens? Vad säger Göran Hägglund?

Niclas Berggren 9:16 den 23 December 2009

Progressiva skatter påverkar viljan att utbilda sig

Inkomstskillnaderna före skatt är högre i USA än i Europa – och är, om man jämför olika länder, mindre ju mer progressivt skattesystemet är. Hur kan det komma sig, när skatter i regel antas påverka inkomstskillnader efter skatt? I den nya studien ”Taxation of Human Capital and Wage Inequality: A Cross-Country Analysis” anges en mekanism som har med utbildning att göra:

Wage inequality arises from differences across individuals in their ability to learn new skills as well as from idiosyncratic shocks. Progressive taxation compresses the (after-tax) wage structure, thereby distorting the incentives to accumulate human capital, in turn reducing the cross-sectional dispersion of (before-tax) wages. We find that these policies can account for half of the difference between the US and the CEU in overall wage inequality and 76% of the difference in inequality at the upper end (log 90-50 differential).

Jag tolkar detta som att progressiva skatter minskar utbildningspremien och gör incitamenten att berika sitt humankapital genom universitetsstudier svagare. Det gör i sin tur inkomstskillnaderna före skatt mindre, eftersom skillnaderna i skicklighet och produktivitet är mindre.

Detta resultat får mig att undra om de som eftersträvar små inkomstskillnader är beredda att fundera på andra metoder än kraftigt progressiva skatter och vilka dessa metoder skulle vara. Det tycks klart att progressiva skatter medför en kostnad i termer av lägre utbildningsnivå, vilket i sin tur torde påverka det långsiktiga välståndet.

Niclas Berggren 12:33 den 22 December 2009

Smart och rik

Vad bestämmer hur rika människor blir? Är det slumpmässigt eller varierar förmögenhet systematiskt med diverse variabler? En ny studie, ”Cognition and Economic Outcomes”, finner tecken på ett samband mellan intelligens och förmögenhet. Den visar bl.a. följande:

… that the ability to answer three simple mathematical questions is a significant predictor of wealth, wealth growth, and wealth composition for people over 50 years of age.

Förvisso är kausaliteten, som så ofta, något oklar, men forskarna argumenterar för att den primärt går i riktningen från intelligens till förmögenhet.

I såväl ett rättvise- som i ett incitamentsperspektiv är resultatet synnerligen intressant. Är det mer eller mindre önskvärt med förmögenhetsskatt om förmögenheters storlek i hög grad beror på intelligens?

Niclas Berggren 9:40 den 19 December 2009

Arbetslösheten framöver

Det ser mörkt ut på svensk arbetsmarknad. Viss tröst kanske kan finnas i att det inte ser lika mörkt ut framöver som tidigare och att arbetslösheten ser ut att kunna fall rejält med start om ett par år. I dagens DI hittar jag denna prognos från Konjunkturinstitutet över arbetslöshetens utveckling:

Niclas Berggren 7:05 den 18 December 2009

Fildelningens välfärdseffekter

Detta kanske kan vara av intresse för Moderaterna, som är på väg att tänka om i frågan om upphovsrätt. Fildelning (från person till person, s.k. P2P) minskar skivbolagens vinster, men den innebär också större spridning av nyttohöjande musik. En ny studie, ”Piracy on the Internet: Accomodate It or Fight It? A Dynamic Approach”, finner att fildelningen utgör en samhällsekonomisk nettovinst:

In the comparative static analysis of the model, one of our most important findings is that total welfare is negatively related to the generic cost factor of downloading. … This implies that by making file-sharing more difficult for the consumers, the government is effectively curbing the society from enjoying a high welfare level that P2P technology would generate.

Frågan är väl hur incitamenten att skapa ny musik ter sig med fildelning. Kanske är de trots allt goda?

Se även inläggen ”Splittring om fildelning” och ”Gynnas kreativiteten av långt upphovsrättsskydd?”.

Niclas Berggren 9:31 den 17 December 2009

Varför välkomnas inte kvalificerad arbetskraft?

Sverige har infört ett mer flexibelt system för arbetskraftsinvandring. De flesta länder är dock avvisande till kvalificerad arbetskraftsinvandring, trots att forskning visar att sådan invandring kan förbättra välståndutvecklingen. Hur kan det komma sig? En ny studie av Giovanni Facchini och Anna Maria Mayda, ”Individual Attitudes towards Skilled Migration: An Empirical Analysis across Countries”, undersöker saken:

We find that more educated natives are less likely to favor skilled immigration … while richer people are more likely to do so. Our results also show that skilled immigrants are perceived to be more desirable than non-skilled ones on non–economic grounds, especially by individuals who are concerned about security and by those who value traditions and customs.

En förklaring till de stängda gränserna för denna grupp potentiella invandrare kan alltså vara att intressegruppen inhemsk kvalificerad arbetskraft är rädd att förlora sina jobb och att de har stort politiskt inflytande i många länder. Det kanske är dags för politiker att köra över dessa, till gagn för allmänintresset? De rika, som är positiva till denna typ av invandring, borde kunna utöva mer inflytande.

Niclas Berggren 21:24 den 14 December 2009

Debatt om spontan ordning

På Cato Unbound diskuteras spontan ordning, särskilt som begreppet används av ekonomipristagaren F.A. Hayek. Timothy Sandefur börjar med att peka på fyra problem med begreppet:

(1) The difference between constructed and spontaneous orders is not a difference in principle. Indeed, the difference turns out to depend solely on the observer’s choice of perspective. This means that (2) while spontaneous order is descriptively useful, it provides no basis for a normative critique of constructivism, just as the concept of evolution by natural selection cannot tell us whether a lion should eat any particular antelope. In fact, (3) unless all orders that persist are ipso facto just, then the concept of spontaneous order gives us no basis for recognizing an unjust order. Hayek tried to resolve this problem by incorporating intentional planning into the process of spontaneous order, but this meant that (4) remedying injustice requires “rational constructivism,” which leads us back to problem (1).

John Hasnas bemöter kritiken; det gör också min gode vän Daniel Klein (som dock erkänner en del av Hayeks analytiska svagheter, vilka också noteras av [och irriterar] Bryan Caplan) och Hayek-experten Bruce Caldwell. Själv har jag sympati för en av Caldwells föreslagna tolkningar av Hayek:

Hayek himself was a type of rule utilitarian, and his criticisms of constructed orders had to do with the bad consequences he thought they entailed.

Dvs. varje ordning, eller uppsättning regler, måste utvärderas i termer av sina konsekvenser, oavsett uppkomstsätt, men om en spontan ordning i allmänhet kan förväntas ge upphov till bättre utfall än en konstruerad, då är den att föredra. Den är dock inte att föredra om den ger upphov till sämre resultat. Som Klein påpekar kan spontan ordning ses som en omskrivning av frihet, och den empiriska frågan blir då om ett samhälle utvecklas bättre (t.ex. i termer av välstånd) ju friare det är. Men frågan är komplex. T.ex. kan, som Caldwell tar upp, ett fritt samhälle kräva en konstruerad institutionell-konstitutionell grund, vilket i synnerhet den tidiga Hayek betonade i sin kritik av laissez-faire; likaså medgav Hayek att spontana ordningar, som sedvanerätt, kunde behöva korrigeras med hjälp av (konstruerad) lagstiftning. Att Hayeks uppfattningar inte är helt analytiskt klara, och ibland direkt felaktiga, tycks helt klart; men jag anser dem ändå stimulerande och mer insiktsfulla än många andra synsätt.

Niclas Berggren 9:18 den 13 December 2009

Pigou i praktiken

Mario Rizzo skriver tänkvärt om den engelske nationalekonomin Arthur Pigou, som bl.a är känd för att ha förespråkat skatter på aktiviteter som ger upphov till negativa externaliteter. Även om sådana skatter kan verka effektivitetshöjande i teorin varnade, enligt Rizzos första inlägg, Pigou själv för två praktiska problem. Pigou skrev 1955:

It must be confessed, however, that we seldom know enough to decide what fields and to what extent the State, on account of them, could usefully interfere with individual freedom of choice. Moreover, even though economists were able to provide a perfect blueprint for beneficial State action, politicians are not philosopher kings and a blueprint might quickly yield place on their desks to the propaganda of competing pressure groups.

Det finns alltså, enligt Pigou, ett ”kunskaps”- och ett ”motivationsproblem” i politiskt beslutsfattande som gör det svårt att tro att pigouvianska skatter faktiskt införs i enlighet med teorin. Det är svårt att veta hur sådana skatter ska utformas, och det kan vara så att politiska beslutsfattare inte har intresse av att införa dem ens om de vet hur de ska utformas.

I ett andra inlägg kritiserar Rizzo förslag av ”mjuka” paternalister att införa skatter på negativa ”internaliteter”, som uppkommer när jag-idag beter mig på ett sätt som jag-imorgon påverkas negativt av. Det kan t.ex. handla om att hjälpa människor att inte äta så mycket att de blir feta genom en fettskatt. Rizzos invändningar mot sådana skatter tycks mig starka och i linje med Pigous egen varning ovan.

Läs inläggen här:

Se även ekonomipristagaren Ronald Coase analys, i ”The Problem of Social Cost”, av hur externaliteter kan hanteras utan statlig inblandning vid väldefinierade äganderätter och låga transaktionskostnader.

Niclas Berggren 16:32 den 11 December 2009

Ungdomsarbetslöshet ger brottslighet

Ungdomsarbetslösheten stiger från ett redan högt utgångsläge. En ny studie, ”Youth Unemployment and Crime in France”, publicerad i Journal of the European Economic Association, visar att detta kan medföra obehagliga konsekvenser:

[W]e find that increases in youth unemployment induce increases in crime. Using the predicted industrial structure to instrument unemployment, we show that this effect is causal for burglaries, thefts, and drug offenses. To combat crime, it appears thus that all strategies designed to combat youth unemployment should be examined.

Sådana strategier skulle t.ex. kunna innefatta sänkta ingångslöner och mer flexibla turordningsregler; det förefaller också viktigt att inte höja a-kassan. Fler förslag?

Niclas Berggren 10:40 den 11 December 2009

Fotbollsspelares fötter är guld värda

Vissa fotbollsspelare är tvåfotade – närmare bestämt ca 1/6 av spelarna i Europas fem främsta fotbollsligor. Det ska de vara glada för. Enligt artikeln ”Wage Returns to Scarce Talent: The Case of Professional Football Players” ger nämligen den talangen högre lön:

Does this talent translate into wages? The answer is ”yes”. The table shows the raw premium of over 60% relative to right-footed players falls to around 40% controlling for demographic characteristics, position in the team and the team’s ability to pay players. It falls by half to around 20% when controlling for other performance measures, but remains at around 20% with all these controls. It remains large even within teams. This is strong evidence of a clear link between performance and wages among professional football players.

Man tjänar alltså 20 procent mer som tvåfotad spelare jämfört med en högerfotad spelare (när man kontrollerar för andra bestämningsfaktorer). Även vänsterfotade tjänar mer än högerfotade: ca 10 procent mer, närmare bestämt.

Tre reflexioner:

Kan detta ses som stöd för den neoklassiska teorin (lanserad av bl.a. Knut Wicksell) om ett samband mellan produktivitet och lön?
Om du är förälder och har ett barn som är duktigt på fotboll kan det vara värt att notera att man kan lära sig att bli tvåfotad spelare om man börjar träna tidigt på det.
Hur är det i tennis: ger det fördelar att vara dubbelhänt eller vänsterhänt?

Niclas Berggren 11:28 den 10 December 2009

Sysselsättningsnedgång då och nu

Jag tycker om att få perspektiv på saker och ting, som i detta diagram från Dagens Industri idag, över sysselsättningsförändringar olika år:

Att 90-talskrisen var värre utgör inte nödvändigtvis någon tröst för dem som nu drabbas av arbetslöshet, men att det tenderar att följa uppgångar efter nedgångar kanske kan göra det.

Niclas Berggren 9:57 den 5 December 2009

Socialdemokratisk logik?

Thomas Östros:

Vi uppnår detta [sänkt skatt för pensionärer] genom att bygga ut grundavdraget för ålderspensionärer samtidigt som vi avvisar en fortsatt utbyggnad av det så kallade förvärvsavdraget, som sker med lånade pengar trots underskott och växande arbetslöshet.

Visst kan man förespråka olika typer av skattesänkningar – men är det inte bisarrt att använda argumentet att en viss typ av skattesänkning sker med lånade pengar trots underskott och växande arbetslöshet, när det är uppenbart att även den skattesänkning Östros själv förespråkar, som är av annan typ men likväl en skattesänkning, sker med lånade pengar trots underskott och växande arbetslöshet?

Lu ciano Astudillo:

De som vill köpa städtjänster ska självklart köpa städtjänster. Men för det behövs ingen subvention. Vi vill att skattesystemet och samhället ska vara rättvist. Det är inte rättvist att använda våra gemensamma skattepengar till att ensidigt gynna en del av tjänstebranschen.

Visst kan man förespråka avskaffandet av subventioner – men är det inte bisarrt att använda argumentet att en viss typ av subvention ensidigt gynnar en del av tjänstebranschen och därmed är orättvis, när det är uppenbart att den subvention Astudillo själv förespråkar (ROT-avdrag), som är av en annan typ men likväl en subvention, lika ensidigt gynnar en del av tjänstebranschen och därmed är orättvis?

Se även inläggen ”Okunnighet om skattesänkningar” och ”Märklig syn på ansvar”.

Niclas Berggren 15:29 den 4 December 2009

Tredje generationens invandrare

Människor väljer ofta att emigrera i förväntan om att kunna höja sin ekonomiska standard. Det är också så att emigranter i regel tjänar mer i sina nya länder än i sina gamla. Sedan observeras ett intressant mönster: medan andra generationens invandrare i genomsnitt tjänar mer än sina föräldrar, tjänar tredje generationens invandrare inte mer, utan ofta mindre, än sina föräldrar. Hur kan det komma sig? I den nya studien ”Intergenerational Transmission of Abilities and Self Selection of Mexican Immigrants” ges en möjlig förklaring.

Tanken är att de som väljer att emigrera har ”goda” egenskaper för arbetsmarknaden, men att de inte till fullo själva kan dra nytta av dem, eftersom deras utbildningsnivå inte är så hög eller ses som någon större merit i det nya landet. Den andra generationen, däremot, får möjlighet att utbilda sig i det nya landet, och har kvar en del av föräldrarnas ”goda” egenskaper, vilket leder till högre inkomster. När vi sedan kommer till den tredje generationen har arvet av ”goda” egenskaper tunnats ut, och den goda utvecklingen bryts.

Man kan ana att en del frustration uppkommer när en stigande inkomstutveckling bryts mellan generationerna. Jag känner inte till om detta mönster gäller för invandrare i Sverige, och inte heller i vilken mån ett liknande mönster kan återfinnas hos vissa grupper av icke-invandrare.

Niclas Berggren 4:48 den 4 December 2009

Faran med skattehöjningar

Ekonomipristagaren Ed Prescott analyserar krisen i ett antal bilder och anser att förväntade skattehöjningar är en starkt bidragande orsak till att stimulanspaket, som ökar underskotten, snarast har en negativ effekt på ekonomins förmåga till återhämtning:

Tanken är att ekonomiska aktörer förutser att underskotten implicerar högre skatter framöver, vilket får dem att vara återhållsamma med sina medel. Professor Prescott illustrerar att alla icke är keynesianer.

Se även de tidigare inläggen ”Johan Norberg möter David Ricardo”, ”Är alla keynesianer nu?” och ”En icke-keynesiansk professor”.

Niclas Berggren 17:06 den 3 December 2009

Hur påverkar ökad ojämlikhet tillväxten?

Är det gynnsamt eller skadligt för välståndsutvecklingen när de som tjänar mest drar ifrån andra inkomsttagare ännu mer? Den frågan är omdiskuterad i den nationalekonomiska litteraturen. Tidigare studier, oavsett resultat, kan dock kritiseras för att ha använt mått, företrädesvis Ginikoefficienter, som har beräknats med undermåliga data. En ny studie av Dan Andrews, Christopher Jencks och Andrew Leigh, ”Do Rising Top Incomes Lift All Boats?”, använder istället ett mer tillförlitligt mått: toppinkomsttagarnas andel av de samlade inkomsterna före skatt. Med toppinkomsttagare avses de 10 procent av inkomsttagarna som tjänar mest. Studiens resultat baserar sig på en panel med data från 12 i-länder, däribland Sverige, där data har tagits fram av Jesper Roine och Daniel Waldenström.

Vad finner då denna studie? Deras starkaste resultat tyder på en positiv effekt på BNP av ökad ojämlikhet (efter 1960):

If a 10 point increase in TopShare10 were sustained for ten years, GDP would be 12.2 per cent higher than if TopShare10 had not changed.

Det tar dock tid för detta högre välstånd att sprida sig också till de 90 procent som inte tjänar mest:

En intressant fråga är hur personer som talar sig varma för distributiv rättvisa ser på dessa resultat. Om det är så att ökad inkomstojämlikhet leder till ökat välstånd, som ökar allas absoluta inkomster på längre sikt, är det då självklart att förespråka sådan rättvisa? Åtminstone föreligger väl en trade-off?

Media: DN Debatt.

Niclas Berggren 11:54 den 3 December 2009

Varför så få kvinnliga direktörer?

Det är fortfarande relativt få kvinnor i ledande ställning i svenskt näringsliv. Hur kommer det sig, trots att välfärdsstaten ger kvinnor i Sverige mycket stöd? IFN-forskarna Magnus Henrekson och Mikael Stenkula analyserar denna fråga i ”Why Are There So Few Female Top Executives in Egalitarian Welfare States?”, publicerad i Independent Review. Deras förklaring består av flera delar – en som har med institutioner och politik att göra och en av mer psykologisk art.

När det gäller välfärdsstatens ekonomisk-politiska utformning menar de att den är gynnsam för genomsnittskvinnan men knappast för den kvinna som vill göra en toppkarriär:

En lång föräldraledighet, som i huvudsak nyttjas av kvinnor, tenderar att orsaka statistisk diskriminering.
En subventionerad och i hög grad offentligt producerad barnomsorg är inte särskilt flexibel.
Skattekilar gör det alltför dyrt att anlita professionell hjälp i hemmet.
Tidig pensionering gör att kvinnor, som kanske har tagit barnledigt, får svårt att hinna avancera karriärmässigt.

Men det finns också, menar de, psykologiska mekanismer som förklarar sakernas tillstånd, t.ex. denna:

[T]he Scandinavian feminists’ interpretation of gender inequality in top positions as a result of severe discrimination and patriarchal structures may be counterproductive. The pessimistic view may be self-fulfilling, sapping potential female executives of enthusiasm and inspiration.

För att fler kvinnor ska lyckas nå toppositioner i näringslivet verkar alltså såväl politiska som psykologiska åtgärder behöva vidtas. Vissa kanske drar slutsatsen att alla tendenser till diskriminering ska bekämpas hårdare genom striktare lagar, hårdare straff och mer resurser till DO och rättsväsendet samt att kvotering behövs. Andra kanske istället förespråkar sänkta inkomstskatter och avdrag för hushållsnära tjänster. (Vad man än tycker om detta avdrag bör man fundera på vad som händer om de rödgröna avskaffar det, som utlovat, dels för karriärkvinnor och dels för de städande kvinnorna.) Nå, i vilket fall finner jag Henrekson och Stenkulas analys, med betoning på incitament och självbild, vara relevant och ett friskt inslag i en rätt fantasilös offentlig diskussion.

Niclas Berggren 17:14 den 1 December 2009

Världens näst högsta skatter

För att få lite perspektiv på den svenska skattedebatten kan det vara förtjänstfullt att ta sig en titt på skattekvoterna i diverse länder:

Niclas Berggren 10:58 den 1 December 2009

Kvinnor i bolagsstyrelser

Mellan 2000 och 2005 ökade andelen kvinnor i noterade svenska bolags styrelser från 4 till 14 procent. Andelen är förstås fortfarande låg, och den har föranlett vissa att kräva kvotering. Det har framförts argument om att kvotering i själva verket ligger i bolagens intresse, eftersom kvinnors närvaro kommer att förbättra de ekonomiska utfallen. Men stämmer det?

Troligen inte. En ny studie av Johan Eklund, Johanna Palmberg och Daniel Wiberg, ”Ownership Structure, Board Composition and Investment Performance”, publicerad i Corporate Ownership & Control (preliminär gratisversion här), finner följande:

Gender diversity has a small but negative effect on investment performance, and the same holds for CEO being on the board. When incorporating all the explanatory variables into the same equation the negative effect of larger boards dilutes the effect of gender diversity and having the CEO on the board.

Liknande slutsatser har funnits i tidigare forskning. Det är alltså svårt att finna belägg för att andelen kvinnor i bolagens styrelser påverkar den ekonomiska effektiviteten i verksamheten.

Niclas Berggren 5:04 den 1 December 2009

Den märkliga begravningsavgiften

Alla skattebetalande svenskar måste betala begravningsavgift. Det är en märklig avgift, av åtminstone följande skäl:

Dess storlek är oberoende av hur mycket begravningsverksamheten nyttjas. Alla i en viss kommun eller församling betalar lika mycket, även de som inte vill ha begravningar.
Begravningsavgiften varierar stort, från 0,07 procent till 1,083 procent av den beskattningsbara inkomsten. Detta trots att snarlika tjänster erbjuds överallt.
Som juristen på Skatteverket Fredrik Lundqvist påpekar kan det röra sig om en skatt: ”Med ordet avgift avses en kostnad som tas ut för att hantera myndigheternas omkostnader för att utföra något. Om kostnaden för att utföra tjänsten är lägre än inkomsten från avgiften är det egentligen en skatt.”
I alla kommuner utom Stockholm och Tranås hanteras begravningsverksamheten av Svenska kyrkan, vilket är principiellt tveksamt, bl.a. därför att det kan riskera att ge begravningsplatser en religiös prägel.

Det bäste vore, anser jag, att avgiften helt avskaffas och att de efterlevande eller dödsboet får betala för de tjänster som utnyttjas, när de utnyttjas. Alternativt kan avgiften avskaffas och verksamheten finansieras via den reguljära kommunalskatten istället. Om en avgift ska tas ut anser jag att den endast bör täcka ett absolut minimum, tas ut i form av en klumpsumma och vara enhetlig över hela landet. Vilken politiker tar sig an denna principiellt intressanta fråga?

Niclas Berggren 5:04 den 29 November 2009

Hur ska fattigdomen kunna motverkas?

MIT-professorn Daron Acemoglu ger detta svar:

People need incentives to invest and prosper; they need to know that if they work hard, they can make money and actually keep that money. And the key to ensuring those incentives is sound institutions — the rule of law and security and a governing system that offers opportunities to achieve and innovate. That’s what determines the haves from the have-nots — not geography or weather or technology or disease or ethnicity.

Put simply: Fix incentives and you will fix poverty. And if you wish to fix institutions, you have to fix governments.

Detta är i överenstämmelse med min egen såväl teoretiska som empiriska förståelse av grunderna för ekonomisk utveckling – men jag har en känsla av att de som engagerar sig mest högljutt mot världens fattigdom inte har professor Acemoglus centrala insikt (eller incitament att förespråka den).

Niclas Berggren 12:02 den 28 November 2009

Tillverkningsindustrins nedgång

Ekonomier genomgår strukturella förändringar. För ett par hundra år sedan svarade jordbruket för en mycket stor del av såväl BNP som sysselsättning. Sedan tog industrin över, men den är sedan flera decennier också på nedgång:

I Sverige har andelen av sysselsättningen i industrin ungefär halverats sedan 1970, från 28 till 14 procent. Detta är värt att ha i åtanke när krav på att rädda enskilda industriföretag reses. Krisen skyndar sannolikt bara på en strukturell förändring av ekonomin, som det är lika destruktivt att försöka hindra som det hade varit att hindra jordbrukets relativa tillbakagång för hundra år sedan eller så. Utmaningen är att skapa förutsättningar för tillväxt i andra, nya sektorer.

Niclas Berggren 5:33 den 26 November 2009

Varför införs oberoende centralbank?

Det kan tyckas märkligt att politiker i många länder, däribland Sverige, har valt att göra sin centralbank mer oberoende. Därigenom ger ju politikerna upp en möjlig metod för att påverka ekonomin (låt vara att det är omdiskuterat i vilken mån penningpolitik har reala ekonomiska konsekvenser). I en ny studie, ”Why Do Politicians Implement Central Bank Independence Reforms?”, försöker Sven-Olov Daunfeldt, Jörgen Hellström och Mats Landström finna förklaringsfaktorer. Deras resultat:

riksbank

It was found in this study that non-OECD countries with a history of high variability in inflation were more likely to implement CBI-reforms, suggesting that politicians in those countries have received a strong aversion to inflation and therefore implement CBI-reforms to establish credibility for a price stability rule. In addition, the likelihood of a CBI-reform seems to have increased when politicians in non-OECD countries faced a high probability of being replaced. No such effects were found for OECD-countries, implying that politicians in more industrialized countries do not feel a need to tie the hands of incoming governments and that the credibility of a low inflation goal can be achieved with other means.

Två reflexioner:

Vad kan förklara politikers inflationsaversion i icke-OECD-länder? Varför ser de inte inflationens ”privata” fördelar?
Är det så att institutioner, särskilt i OECD-länder, inte är så viktiga? Är de ”bara” kodifieringar av jämvikter som skulle existera dem förutan?

Niclas Berggren 5:05 den 24 November 2009

Alla dessa husdjur

Två nationalekonomer menar, i studien ”Pet Overpopulation: An Economic Analysis”, att det finns ett problem på husdjursmarknaden:

The key problem is that of pet overpopulation. There is little demand for older pets relinquished by their owners due to changes in personal circumstances, such as job loss, foreclosure, divorce, or health problems. Even owners with mixed breed puppies or kittens often have trouble finding homes for them. As a consequence, an estimated 11 million dogs and 9 million cats enter animal shelters annually, and 5 million dogs and 6 million cats end up being euthanized. At the same time, new owners are buying pure breed puppies and kittens for significant sums of money.

Lösningen de föreslår består av att staten beskattar unga husdjur och subventionerar borttagande av äggstockar så att färre djur föds. Och då har de inte ens beaktat husdjurens miljöeffekter!

Niclas Berggren 11:40 den 23 November 2009

Asiens andel av världens välstånd växer

Tips: Greg Mankiw.

Niclas Berggren 16:33 den 20 November 2009

Leder mjuk paternalism till hård?

De ”mjuka” paternalisterna framställer sig som förespråkare av en mildare, mindre tvingande form av paternalism. Mario Rizzo och Glen Whitman menar i ”Little Brother Is Watching You: New Paternalism on the Slippery Slopes”, publicerad i Arizona Law Review, att det är sannolikt att denna paternalism, genom sluttande plan-mekanismer, banar väg för paternalism av den hårda varianten. De finner det särskilt problematiskt att de mjuka paternalisterna nedtonar vissa distinktioner, som utgör spärrar för hård paternalism, i synnerhet distinktionen mellan frivilliga och icke frivilliga val och distinktionen mellan val som görs av privata individer och val som görs av statliga företrädare. Som Whitman uttrycker det:

To put it another way, the new paternalists often say that people are subject to ”framing effects” that alter their choices. Indeed, they say that such framing effects are evidence of irrationality. Yet they are exploiting a framing effect in their advocacy of new paternalism. They encourage us to adopt a conceptual frame that relies on gradients, rather than a conceptual frame that highlights important distinctions.

Niclas Berggren 17:20 den 17 November 2009

Keynesiansk kausalitet

Nyligen gav sig professor Edmund Phelps på keynesianerna. Professor Casey Mulligan gör nu detsamma. Keynesianerna, med Paul Krugman och Brad DeLong i spetsen, hävdar att fallande efterfrågan har minskat sysselsättningen; han menar att det är mer troligt att kausaliteten går i motsatt riktning. Vem som har rätt har rätt stora policyimplikationer.

Niclas Berggren 17:34 den 16 November 2009

Låt brödet kosta

Jag är en stor brödälskare. Inte minst när jag går på restaurang njuter jag av goda brödbitar före och under maten. Frank Bruni föreslår att restauranger ska ta betalt för brödet. Han anför två argument:

Brödet kostar de facto, och alla får annars betala oavsett konsumtionsnivå. Det är varken effektivt eller rättvist.
Om restauranger tar betalt för brödet kommer de (tvingas) att erbjuda bröd av högre kvalitet.

Jag finner förslaget tilltalande. Därtill kan läggas att jag har en tendens att äta väldigt mycket bröd, vilket ofta gör mig onödigt mätt. Att betala för brödet skulle hämma mitt ätande något, till fördel för den totala matupplevelsen och välmåendet därefter.

Niclas Berggren 17:51 den 12 November 2009

Vackra litar på andra som tittar på dem

Ibland kan subtila mekanismer påverka hur mycket vi litar på andra människor. En ny studie, ”Attractiveness Qualifies the Effect of Observation on Trusting Behavior in an Economic Game”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner att observation och skönhet spelar roll:

Here, we tested the effects of cues of observation on trusting behavior in a two-player Trust game and the extent to which these effects are qualified by participants’ own attractiveness. Although explicit cues of being observed (i.e., when participants were informed that the other player would see their face) tended to increase trusting behavior, this effect was qualified by the participants’ other-rated attractiveness (estimated from third-party ratings of face photographs). Participants’ own physical attractiveness was positively correlated with the extent to which they trusted others more when they believed they could be seen than when they believed they could not be seen. This interaction between cues of observation and own attractiveness suggests context dependence of trusting behavior that is sensitive to whether and how others react to one’s physical appearance.

Det är inte minst intressant att personer som är vackra litar mer på andra när de vet att de observeras, som om de förväntar sig att andra kommer att bete sig bättre mot dem (pga. deras skönhet). Detta tycks vara en korrekt förväntan, enligt tidigare forskning. Man kan här notera en fördel av att vackra människor bemöts positivt pga. sitt utseende.

För en översikt om tillitsforskningen, se ”Tillitens ekonomi” av mig och Henrik Jordahl, publicerad i Ekonomisk Debatt.

Niclas Berggren 5:42 den 12 November 2009

Maxtaxan ledde till fler barn

Vissa är bekymrade över den låga fertiliteten i många västländer. Hur kan den ökas? En metod skulle kunna vara att göra barnomsorgen, och därmed ytterligare barnanskaffning, billigare. I en ny studie av effekten på fertiliteten i Sverige av införandet av maxtaxan 2001, ”Cheaper Child Care, More Children”, finner Eva Mörk, Anna Sjögren och Helena Svaleryd, som titeln subtilt antyder, följande:

dagisbarn

A typical household planning another child experienced a reduction in expected future child care costs of SEK 106,000 (USD 17,800). This reduction resulted in 3–5 more child births per 1,000 women during an 18 month period, which corresponds to a 4–6 per cent increase in the birth rate.

Det verkar med andra ord gå att påverka barnalstringens omfattning med ökade subventioner av barnomsorgen. Tre reflexioner:

Om man vill öka fertiliteten bör denna metod jämföras med andra, som kanske kan ge ännu större effekt.
Maxtaxan visade sig också ha en annan effekt: den gav, efter det att den utlovades, Socialdemokraterna ett ökat antal röster.
Man kan ifrågasätta målet att öka fertiliteten. Gör man det får man i och för sig också användbar kunskap genom studien ovan.

Niclas Berggren 5:32 den 11 November 2009

Minskar bistånd fattigdom?

Forskningen har haft svårt att finna belägg för att bistånd bidrar till en bättre välståndsutveckling i fattiga länder. Men kanske har biståndet minskat inkomstojämlikhet och fattigdom? En ny studie, ”Can Foreign Aid Reduce Income Inequality and Poverty?”, publicerad i Public Choice, finner följande:

[W]e find that aid by itself does not appear to have a statistically significant effect on inequality and poverty reduction. While both our simple cross-section approach and our dynamic panel estimation seem to suggest that good institutions may be necessary for aid to reach the poor, we fail to detect any robust impact of foreign aid in this regard, even when institutional quality is taken into consideration.

Nedslående.

Media: SvD.

Niclas Berggren 11:20 den 10 November 2009

Risken med regleringar

Den finansiella krisen illustrerar, anser många, att marknadsekonomins aktörer lätt gör fel när det gäller att ta risker. Det må så vara, men erbjuder nya regleringar hopp om färre misstag framöver? Jeffrey Friedman och Wladimir Kraus förhåller sig tveksamma till det:

One lesson of the financial crisis, then, is that regulators, like bankers, are human. Nobody can flawlessly predict the future, but regulators—like bankers and other businesspeople—have no choice but to try.

There is a difference, however. Competing businesses may pursue a variety of strategies based on divergent risk/reward assessments. … By behaving heterogeneously in order to compete with each other, capitalists spread society’s bets among a variety of ideas about the location of risk and reward.

Capitalists as a group aren’t smarter or better at predicting the future than regulators are, and when capitalists fall victim to the herd mentality, they may homogeneously converge on a mistaken prediction. This is a danger, but regulations aggravate it. Of necessity, a regulation homogenizes capitalists’ behavior. Prudential bank regulation, for instance, imposes one idea about risk on the whole banking system, skewing the various risk/reward calculations of all bankers in a direction the regulators deem safe. If the regulators turn out to be mistaken, as they were in 2001, they put the whole system at risk.

Tänkvärt.

Niclas Berggren 17:29 den 5 November 2009

Politikers extrainkomster

Thomas Bodströms arbete som advokat har uppmärksamats på senare tid. Vissa har kritiserat honom för advokatarbetet, då de anser det stjäla tid och kraft från det politiska förtroendeuppdraget; andra har funnit det berömvärt med en politiker som har en fot kvar i den så kallade verkligheten. Oavsett hur man värderar detta med dubbla arbeten (det finns argument för att de både kan öka och minska politikers kvalitet) visar en ny studie, ”Politicians’ Outside Earnings and Electoral Competition”, publicerad i Public Choice (preliminär gratisversion här), att bland tyska politiker är förekomsten av ”externa uppdrag” negativt relaterad till graden av politisk konkurrens, med vilket avses skillnaden i röstandel mellan direktvalda förbundsdagsledamöter och de som kom tvåa.

Intuitionen om ett samband uttrycks på följande vis:

While voters usually cannot observe the amount of time devoted to outside work, they can punish politicians for neglecting their responsibilities and pursuing their private business by voting them out of office. Consequently, when deciding on the optimal level of private sector activities, elected politicians will weigh the gains from outside work against the increased risk of not being reelected. If political competition is weak, the probability of reelection is high, and the marginal benefit from political activity is low. In contrast, if competition strengthens and electoral races are close, the marginal benefit of political work tends to be high. Consequently, electoral competition affects the tradeoff between political activity and work in the private sector. If competition gets stronger, politicians reallocate time from outside work towards political activity, and outside earnings decrease. In this perspective, electoral competition limits political rents and/or shirking.

Det empiriska resultat är i linje med detta resonemang:

We find that a ten-percentage-point decrease in the vote margin decreases annual outside income over a four-year term by about 17,000 Euros on average.

En metod för att påverka förekomsten av externa uppdrag är alltså att ändra graden av politisk konkurrens. Det kan vara bra att veta, såväl för Bodströms kritiker som för hans understödjare. Frågan är dock hur politisk konkurrens för en svensk riksdagskandidat, som verkar i ett annat valsystem än det tyska, ska definieras. En möjlighet är att se till partiernas interna ”primärvalsystem”, i den mån sådana tillämpas. En annan är att se till andelen personröster. En tredje är att se till konkurrensen mellan listor. Det kanske finns andra, och bättre, ansatser?

Niclas Berggren 11:40 den 5 November 2009

Olyckliga egalitarianer

Vissa definierar rättvisa i termer av inkomststkillnader. Att bry sig om sådana skillnader kanske emellertid inte är att rekommendera. Enligt den nya studien ”Life Satisfaction and Relative Income” gäller nämligen detta:

Subjects who judge comparisons to be important are … significantly less happy than subjects who see income comparisons as unimportant.

Niclas Berggren 5:03 den 5 November 2009

Keynesianerna får smisk

Ekonomipristagaren Edmund Phelps är inte förtjust i krav på mer stimulansåtgärder:

The fallacy of the ”Keynesians” is their premise that all slumps, all of the time, are entirely the result of ”co-ordination problems” – mis-expectations causing a deficiency of demand. Having modelled the effects of expectations decades ago, I know they have consequences. I agree that companies appeared to underestimate the cutbacks and price cuts of competitors on the way down. That excessive optimism signalled deficient demand for goods and labour. So any stimulus then may have had a Keynesian effect. By now, though, such optimism has surely been wrung out of the system. To pump up consumer or government demand would force interest rates up and asset prices down, possibly by enough to destroy more jobs than are created.

Förvisso ger han även neoklassikerna en smäll. Han rekommenderar keynesianer att läsa mer Keynes och neoklassiker att läsa mer Hayek.* Han är dessutom pessimist och tror inte på en snar ekonomisk återhämtning.

*Varför inte börja med ”Economics and Knowledge” och ”The Use of Knowledge in Society”?

Niclas Berggren 9:24 den 4 November 2009

Effekterna av rättvisemärkning

Nyligen tog jag denna bild utanför Hemköp i Tranås:

Som läsare av denna blogg känner till är jag dock skeptisk till rättvisemärkning som metod för att förbättra tillvaron för världens fattiga (se här och här). Nu har fil dr Helena Johansson analyserat frågan, i rapporten ”Vad uppnås med rättvisemärkning?”.

helena johansson

Rapporten tycks mig balanserad. Den pekar på en del positiva effekter av rättvisemärkning, som att de som omfattas av den i viss mån skyddas mot fall i världsmarknadspriser, att förhandlingsstyrkan hos jordbrukarna stärks gentemot uppköparna och att resurser till bl.a. skolor tillkommer. Men betydande nackdelar finns också, t.ex. att rättvisemärkningen aldrig kommer att kunna omfatta mer än en liten andel jordbrukare, att systemet konserverar en ineffektiv, småskalig jordbruksstruktur och att de jordbrukare som inte omfattas (de kanske allra fattigaste) kan få det ännu sämre.

Ett viktigt påpekande:

Det är dessutom viktigt att rättvisemärkning inte förleder människor att tro att vanlig handel är till nackdel för uländerna. Konventionell handel har, på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade. Skulle rättvisemärkning leda till att konsumenterna avstår från att köpa arbetsintensiva varor som importerats från utvecklingsländerna får det en negativ effekt på fattiga jordbrukares och arbetares inkomster och försörjningsmöjligheter.

Jag köper inte rättvisemärkta varor. Även om vissa positiva effekter uppnås genom märkningen, har den också negativa effekter. Därtill ska alternativkostnadsperspektivet läggas: De extra pengar som läggs på dyra rättvisemärkta produkter kan användas på andra sätt till gagn för världens fattiga, t.ex. donationer till Läkare utan gränser och Hand in Hand.

Niclas Berggren 17:23 den 3 November 2009

Marknaden för manlig prostitution fungerar väl

Inom nationalekonomin uppmärksammas ofta förekomsten av asymmetrisk information, men också att formella institutioner, i form av lagregler och rättssystem, kan få marknader att fungera väl ändå. Nu visar ny forskning av Trevon Logan och Manisha Shah på ett något udda område, manlig prostitution, att det ibland kan vara tillräckligt med informella institutioner för att säkerställa ärlighet i transaktioner och en fungerande prisbildning. Studien heter ”Face Value: Information and Signaling in an Illegal Market”, och i en populärvetenskaplig kommenterar rapporterar forskarna:

We found … that the market for male sex work is well regulated, informally, by the principals. Clients police escorts in two ways – through posts to independent client-owned forums and through detailed reviews of escort services on the escort websites, which are linked to the respective escort’s specific advertisement. … While informal enforcement is ubiquitous, is it enough to get the prices right? We found that it is. We find that this illegal market values information just as much as legal markets where truth-in-advertising and subsequent contracts are rigorously enforced. Interestingly, the price premium we estimate for the total number of pictures in escort advertisements (about a 1.5% increase in the price for every picture) is quite similar to the premium for pictures estimated by Gregory Lewis (2009) for used automobiles on eBay.com. That information has a value in any market is quite intuitive, but that it has such a large value in an illegal market is unexpected. In particular, we find that the market does not respond to all types of information – the premium to information in this market is driven entirely by face pictures, which command a premium in excess of 3% per face picture.

Slutsatsen är att marknader kan fungera även vid asymmetrisk information och utan formellt juridiskt skydd så länge information kan delas och spridas på ett effektivt sätt, i det här fallet via Internet. Fascinerande, om än inte förvånande.

Niclas Berggren 5:28 den 2 November 2009

Ska arbetslösa straffas?

En del av regelverket för arbetslösa säger att man måste söka jobb för att få ersättning. Bryter man mot den regeln straffas man. Vad blir effekten för dem som straffas? En ny studie av Gerard van den Berg och Johan Vikström, ”Monitoring Job Offer Decisions, Punishments, Exit to Work, and Job Quality”, undersöker saken med svenska data:

We find that sanctions have adverse effects on post-unemployment outcomes. On average, they cause individuals to accept jobs with a lower hourly wage and less working hours per week. The estimated average reduction in the accepted wage is almost 4%. The probability to move into full-time employment decreases with about 15%. … Sanctions causally increase the likelihood of the acceptance of a job at a lower occupational level. Such decisions are to some extent irreversible, in which case they involve a permanent human capital loss. … Concerning the effects of sanctions on the transition rate into work, we find a significant positive effect. On average, this involves a 23% increase.

Kan detta ses som att regelverket framtvingar en avvägning mellan, å ena sidan, fortsatt arbetslöshet och väntan på ett ”bra” (välbetalt, heltidsbaserat och utbildningsmatchat) jobb och, å andra sidan, accepterande av ett ”mindre bra” jobb? I så fall, är det bra eller dåligt, i ett samhällsekonomiskt perspektiv, att individer leds att hitta och acceptera ”mindre bra” jobb?

Niclas Berggren 6:12 den 31 October 2009

Gynnas kreativiteten av långt upphovsrättsskydd?

Ett vanligt argument för ett starkt och långvarigt upphovsrättsskydd är att det stimulerar artister, konstnärer, författare och kompositörer att skapa nya verk som alla kan njuta av. Men är den effekten entydig? Inte enligt en ny analys i ”Artistic Creation and Intellectual Property” av Francisco Alcalá och Miguel Gonzalez-Maestre. Med ett långvarigt skydd gynnas ”superstjärnorna”, men dessa stjärnor kommer därför också att kunna och vilja göra det svårt för nya artister etc. att ta sig fram. Forskarna beskriver sin analys så här:

The paper builds an overlapping-generations model of artists with three features: (i) the number of highly talented artists in a given period is positively linked to the number of young artists starting the career in the previous period; (ii) artistic markets are superstar markets; iii) promotion expenditures play an important role in determining market shares. In this framework, the paper analyzes the consequences for high-quality artistic creation of changes in the length of the copyright term, increases in market size, and progress in some communication technologies. It is shown that increasing superstars’ returns do not always increase the expected return to starting an artistic career. As a result, in the long run, longer copyrights do not always stimulate artistic creation.

Det finns en tendens i debatten om upphovsrätt att inta dogmatiska hållningar, antingen att copyright etc. är entydigt gynnsam eller att copyright etc. är entydigt negativ för skapandet. Jag tror att det är dags för lite mer ödmjukhet.

Se även inläggen ”Splittring om fildelning” och ”Behövs upphovsrätt för musik?”.

Niclas Berggren 11:17 den 29 October 2009

Ska statuskonsumtion minskas?

Robert Frank och andra (se länkar nedan) hävdar att konsumenter bryr sig om status och att det leder till en tävlan med negativa välfärdseffekter. Därför bör staten, anser de, införa progressiva konsumtions- eller inkomstskatter, som dämpar arbets- och konsumtionshetsen, för allas bästa.

Nu visar Kenneth Arrow och Partha Dasgupta, i ”Conspicuous Consumption, Inconscpicuous Leisure”, publicerad i Economic Journal (preliminär gratisversion här), att detta är en förenklad analys:

It is commonly argued that because relative consumption appears to matter to people, they must be involved in a ”rat race”: people work harder and consume more than they would have were optimum public policies in place. But although consuming more today would improve one’s relative consumption now, it would worsen one’s relative consumption in the future. In this article we identify the structure of felicity functions for which the two effects offset each other exactly. The finding goes some way toward explaining why, while household surveys suggest that relative consumption matters, the consumption behaviour of households has not pointed unambiguously to the presence of relative consumption effects.

En lärdom tycker jag är att nationalekonomer bör vara försiktiga med att förespråka policyrekommendationer när den teoretiska grunden är outvecklad och när de empiriska resultaten inte är tydliga i någon viss riktning.

Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?”, ”Att få det bättre än andra”, ”Ska sport och smink beskattas?”, ”Statustävlan kan gynna miljön”, ”Två typer av egenkärlek” och ”Ett samhälle utan social rörlighet”.

Niclas Berggren 5:25 den 29 October 2009

Hur påverkar kulturella olikheter ekonomin?

Man kan tänka sig både positiva och negativa ekonomiska effekter av kulturella olikheter i en region. På den positiva sidan kan olikheter leda till att fler perspektiv och innovationer kommer fram; på den negativa sidan kan olikheter leda till konflikter och antagonism, vilket försvårar samarbete.

diversity

En ny studie, ”Cultural Diversity and Economic Performance: Evidence from European Regions”, undersöker saken empiriskt. Två mått på olikhet används: dels andelen utlänningar i en region, dels ett fraktionaliserings-
index som mäter sannolikheten för att två slumpmässigt valda individer är av olika grupptillhörighet. Resultat för undersökta regioner inom EU-15:

[W]e find that diversity is positively correlated with productivity. Moreover, we find evidence that causation runs from the former to the latter.

Det verkar som om en blandad befolkning inte är något att rädas från ett effektivitetsperspektiv.

Niclas Berggren 10:23 den 28 October 2009

Forskningsresultat för Mona Sahlin

Mona tar till orda:

Dit [till ökad sysselsättning] når inte Sverige genom att låna till skattesänkningar, mest till den rikaste tiondelen av befolkningen. Det är ansvarslöst. Vi socialdemokrater sätter i stället jobben först.

Jag rekommenderar Mona att läsa Finanspolitiska rådets kommentar till regeringens budgetproposition:

En förstärkning av jobbskatteavdraget utgör ett centralt förslag i budgetpropositionen. Vi har i våra två årsrapporter analyserat de tidigare jobbskatteavdragen och då delat regeringens bedömning att de är en effektiv metod att öka sysselsättningen på lång sikt. Erfarenheterna av jobbskatteavdrag från särskilt USA och Storbritannien är goda: ett antal utvärderingar tyder på att sådana skattesänkningar varit verkningsfulla. Det finns också makroekonomisk forskning som kan tolkas som att jobbskatteavdrag kan minska risken för att en tillfällig konjunkturnedgång ska leda till bestående högre arbetslöshet.

Därtill borde Mona bekanta sig med forskning som visar att skattesänkningar kan stimulera ekonomin (i BNP-termer) minst lika bra som utgiftsökningar.

Man kan mot bakgrund av denna forskning fråga sig varför det är ”ansvarslöst” att ”låna till skattesänkningar” som ökar sysselsättningen medan det tydligen inte är ansvarslöst att, som Socialdemokraterna föreslår, låna till skattesänkningar till pensionärerna och till höjd a-kassa, två åtgärder som kan förväntas minska sysselsättningen.

Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, Expr.
Se även Den hälsosamme ekonomisten om utanförskapets storlek.

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: