Nyhet på organfronten

Ett nytt system för att stimulera organdonation införs i januari i Israel. Systemet bygger på reciprocitet och ger dem som är villiga att donera prioritet om de själva skulle behöva ett nytt organ vid senare tillfälle. Personer som inte är villiga att donera sina organ kommer inte heller att prioriteras vid behov av ett nytt organ. Det är första gången ett sådant system införs i ett land, och det ska bli mycket intressant att se om den låga israeliska donationsviljan kommer att öka. Ett möjligt problem är att det kan upplevas som stötande att strikt medicinska behov inte ska avgöra prioritetsordning vid behov av ett nytt organ.

Själv tror jag mest på att tillåta en ordnad marknad för organ, men eftersom en sådan är (mer) kontroversiell är det absolut rätt och riktigt att prova andra metoder för att minska det lidande och den död som organbristen i nästan alla länder (dock inte i Iran) ger upphov till. Det israeliska systemet, bl.a. förespråkat av professor Tabarrok, är väl värt att pröva, liksom system för att matcha donatorer och mottagare samt satsningar på infrastruktur. Vad görs i Sverige egentligen, med relativt låg donationsfrekvens? Vad säger Göran Hägglund?