Johan Norberg möter David Ricardo

David Ricardo

David Ricardo

Johan Norberg skriver följande i DI idag:

Om staten försöker stimulera sig ur krisen på bekostnad av budgetbalansen är folk inte dummare än att de flesta förstår att de kommer att få stå för notan i framtiden och då blir det ännu viktigare att spara i dagsläget.

Detta resonemang får mig att tänka på ricardiansk ekvivalens, ett resonemang som David Ricardo lanserade i Essay on the Funding System (1820) och som Robert Barro återlanserade i ”Are Government Bonds Net Wealth?” (1974); se även Barros ”The Ricardian Approach to Budget Deficits” (1989).

Tanken är att det, under vissa antaganden, inte spelar någon roll för efterfrågan i ekonomin om staten finansierar sina utgifter idag med skatter eller budgetunderskott, eftersom medborgarna inser att ett budgetunderskott idag innebär högre skatter i framtiden. En implikation är skepsis mot möjligheten att stimulera ekonomin med mer expansiv finanspolitik.

Man kan dock notera att idén om ricardiansk ekvivalens har mötts med viss skepsis, inte bara från Ricardo själv utan även från t.ex. James Buchanan och Martin Feldstein. Men se en översikt om finanspolitikens möjlighet att påverka efterfrågan, som finner visst empiriskt stöd för ricardiansk ekvivalens i människors sparbeteende.