Ett homosexuellt par nekades att bo på ett litet hotell i Storbritannien. Nu har de tilldömts skadestånd. Den liberale bloggaren Bengt Held kommenterar hotellägarnas diskriminering och argumentation:

Det blir närmast patetiskt att de snackar om hot mot sin religionsfrihet. Inget hindrar dem att utöva sin religion. Men att tjäna pengar på att hyra ut rum är inte någon religiös ceremoni. Och givetvis gäller samma sak för folk som är muslimer, judar eller grönhåriga. Inte heller ska politiker från Nationaldemokraterna har laglig rätt att neka svarta att hyra rum (med hänvisning till att det vore emot deras egna policy) om de bedriver motsvarande verksamhet.

Jag ber att få anmäla en avvikande mening. Jag anser att hotellägare, och andra privata näringsidkare, bör ha laglig rätt att exkludera vissa kategorier av kunder om de så önskar. Varför då?

• Exkludering kan vara bra, oförarglig eller dålig. Problemet med ett allmänt förbud mot exkludering är att inte bara den dåliga utan att all exkludering försvinner. Bra exkludering kan, i mitt tycke, röra rökare och barnfamiljer, för att ta två exempel.
• Det finns skäl att tro att dålig exkludering (dvs. diskriminering) är ett begränsat problem i en välfungerande marknadsekonomi — se ekonomipristagaren Gary Beckers bok härom. Skälet är att exkludering innebär att ett företag accepterar kostnader som icke-exkluderande konkurrenter inte får. Man tackar nej till personal på andra grunder än låg produktivitet; man tackar nej till betalande kunder; man väljer en dyrare leverantör, etc. I en dynamisk konkurrensprocess missgynnas därför ofta exkluderande företag.
• Ett reciprocitetstänkande förstärker min skepsis mot ett förbud: även om jag ogillar vissa typer av exkludering, t.ex. mot homosexuella, kan någon annan gillla dem, och i ett slags kontraktstänkande bör vi respektera varandras olika synsätt. Om jag vill beskära andras önskan att exkludera är sannolikheten hög att de vill beskära min önskan att exkludera.
• Man kan även anföra ett harmoniargument: genom ett förbud påtvingas affärsägare kunder de inte önskar, vilket riskerar att skapa ytterligare friktioner och t.o.m. hat. Det gynnar inte de grupper som affärsägarna vill exkludera, att det underliggande avståndstagandet fördjupas: icke-exkluderingen är bara ett ytligt fenomen som inte förändrar djupt liggande uppfattningar.
• Det finns slutligen risk för ett sluttande-plan-skeende: när privat ägande regleras på ett område kan det komma att regleras på fler områden, vilket kan riskera att försämra ekonomisk dynamik och tillväxt.

Notera alltså att det går utmärkt att förena uppfattningen att exkludering bör tillåtas med uppfattningen att många typer av exkludering är dålig och bör motverkas, t.ex. genom egen bojkott och genom uppmaningar till andra att också bojkotta. Kunder kan exkludera tillbaka! Själv skulle jag aldrig få för mig att stödja det bigotta religiösa paret som utestängde det homosexuella paret med mina pengar, och jag skulle kritisera vänner till mig om de gav ett sådant stöd. Detta är en frivillig markering, som jag tror kan ha stor effekt. Detta synsätt uppfattar jag som genuint liberalt.

Se även inläggen ”Diskrimineras fula?”, ”Diskrimineras homosexuella i Sverige?”, ”Minskar marknadsekonomin löneskillnaderna mellan könen?” och ”Kan och bör staten vara neutral?”.