Beakta två problem: att fler barn försämrar klimatproblemet och att det i många länder finns ett överskott av unga män, vilket kan leda till social oro, sexuella övergrepp och annan kriminalitet. Det märkliga är att få verkar ha uppmärksammat att det finns ett alexanderhugg: homosexualitet!

Om fler väljer att ha sexuellt umgänge med personer av samma kön torde antalet nya barn bli färre. Förvisso skaffar många homosexuella barn de också, men i genomsnitt betydligt färre. Och om de män som inte hittar kvinnor istället väljer att ha sexuellt umgänge med andra män kan deras frustrationer dämpas, med lägre förekomst av sociala problem. De som redan återfinns i den homosexuella skaran kan dessutom tänkas bli glada av att få fler att umgås med.

Nu kanske någon invänder att det inte riktigt är så enkelt, ty man väljer inte sin sexuella läggning. Är man heterosexuell vill man inte ha sex med någon av samma kön. Men ska man ge upp så lätt? Jag har hört talas om att det finns terapi som förmår göra under på detta område. Med tanke på de viktiga värden som står på spel kan sådan verksamhet behöva vårt stöd. En variant av denna terapi kanske kan fungera, med en kvinnlig terapeut?

I den mån detta fallerar kanske åtminstone homosexualitet kan uppgraderas i den sexuella hierarkin, med större social (och legal och ekonomisk) uppskattning av homosexuella?