Jag har tenderat att tänka på förvärvet av kunskap som ”linjärt”: Man tar del av en beskrivning eller förklaring och absorberar den i takt med att man tar del av den. Men tänk om det ibland är mer komplicerat än så!

Ta föräldraskap som exempel. Jag lyssnade häromdagen på ett avsnitt av EconTalk, i vilket programmets värd, Russ Roberts, talade med Agnes Callard om ”Philosophy, Progress and Wisdom”. Ett utdrag:

Russ Roberts: We grope toward truth. Occasionally, we think we’re close to it or maybe even think we found it. And sometimes we do get a taste of it. There’s no doubt about that. There are many areas of human life that are like that. But it’s clear to me that you do need a lifetime to be a great parent. Excuse me, multiple lifetimes; I’m sorry. Multiple lifetimes to be a great parent, because you make so many mistakes and they become clear in hindsight. …

Agnes Callard: I mean, the thing about parenting is that you’re kind of learning how to parent your kids as you parent them, but then they’re changing at the same time. So, they’re always a step ahead of you.

Dessa tankar – särskilt idén att man sällan har (full) kunskap initialt, att man inhämtar kunskap längs vägen och att det kan vara för sent när man väl inhämtar den; och idén att man egentligen skulle ha behövt vara förälder i flera efterföljande liv för att absorbera den kunskap man behöver – påminde mig om ett resonemang i Arthur Schopenhauers förord till The World as Will and Representation.

Däri ger han instruktioner till läsaren så att denna ska kunna förstå detta verk. Dels menar han att andra filosofiska bidrag behöver läsas först, särskilt en del av Schopenhauers tidigare verk och Kant, men helst också Platon och Veda, vilket understryker att man ofta behöver förkunskaper för att ta till sig ny kunskap (som implicit eller explicit bygger på vad andra har uttryckt tidigare).

Dels, och mest relevant för kopplingen till kunskap om att vara en bra förälder, skriver Schopenhauer att man behöver läsa hans verk två gånger för att riktigt förstå det. Detta eftersom hans verk är ett uttryck av ”en enda tanke” istället för ett tankesystem:

A system of thought must always have an architectonic connection or coherence, that is, a connection in which one part always supports the other, though the latter does not support the former, in which ultimately the foundation supports all the rest without being supported by it, and the apex is supported without supporting. On the other hand, a single thought, however comprehensive it may be, must preserve the most perfect unity. If it admits of being broken up into parts to facilitate its communication, the connection of these parts must yet be organic, i.e., it must be a connection in which every part supports the whole just as much as it is supported by it, a connection in which there is no first and no last, in which the whole thought gains distinctness through every part, and even the smallest part cannot be completely understood unless the whole has already been grasped.

Eftersom en bok måste presentera även ”en enda tanke” sekventiellt (eller linjärt) innebär det att det som läses först inte kan förstås förrän det som kommer senare har lästs. Därför:

It is self-evident that under these circumstances no other advice can be given as to how one may enter into the thought explained in this work than to read the book twice, and the first time with great patience, a patience which is only to be derived from the belief, voluntarily accorded, that the beginning presupposes the end almost as much as the end presupposes the beginning, and that all the earlier parts presuppose the later almost as much as the later presuppose the earlier.

Jag finner denna tanke fascinerande: Att kunskapsinhämtning kan behöva flera efterföljande liv eller att den instruktion eller förklaring man vill ta del av läses (eller höres) två gånger. Inte för att man är sinnesslö e.d. utan för att det ligger i underlagets ”organiska” karaktär att förutsätta en del som inte kan presenteras förrän efteråt. Seriös kunskapsinhämtning kan därför kräva mycket tid och tålamod.