Under the familiar weight
Of winter, conscience and the State,
In loose formations of good cheer,
Love, language, loneliness and fear,
Towards the habits of next year,
Along the streets the people flow,
Singing or sighing as they go:
Exalté, piano, or in doubt,
All our reflections turn about
A common meditative norm,
Retrenchment, Sacrifice, Reform.
—W. H. Auden
Tips: Daniel Andersson
Se även ”Stil personifierad”.
Min mormor dog den 8 september i år. Under begravningsceremonin på Frälsningsarmén framhölls det att hon levde vidare i himlen, vilket verkade ge tröst och glädje åt många av de närvarande. Det slog mig då att religion antagligen i hög grad kan förklaras av människors olust och rädsla inför döden. Vad skönt om man kan få för sig att döden faktiskt inte är slutgiltig, att vi inte upphör att existera, att vi ska få träffa dem vi älskar igen och umgås med dem i all evighet!
Det finns forskning som ger stöd åt en sådan motivationsgrund för religiös tro, t.ex. dessa två experimentella studier:
Om religion i hög grad motiveras av en längtan efter tröst och trygghet i en hård och kall värld där vi alla dör, och om den förmår ge det, bör religion då bekämpas? Är det bra om religionen kan utgöra en lyckobringande fiktion – eller är det ömkansvärt, att människor inte förmår se och hantera tillvaron som den faktiskt är?
Personer som äger märkesvaror blir lätt lite sura på personer som köper billiga falsarier. På så sätt eroderas ju grunden för den popularitet som man som innehavare av äkta märkesvaror tror följer av att ha sådana varor (exklusivitet och uppfattad rikedom). Nu visar en ny studie, ”The Counterfeit Self: The Deceptive Costs of Faking It”, accepterad för publicering i Psychological Science, att falska märkesvaror har vidare negativa effekter:
Though people buy counterfeit products to signal positive traits, we show that wearing counterfeit products makes individuals feel less authentic and increases their likelihood of both behaving dishonestly and judging others as unethical. In four experiments, participants wore purportedly “fake” or “branded” sunglasses. Those wearing “fake” sunglasses cheated more across multiple tasks than did participants wearing “branded” sunglasses, when they believed they had a preference for counterfeits (Experiment 1A) and when they were randomly assigned to wear them (Experiment 1B).
Se upp för personer med falska produkter, med andra ord. Får jag rekommendera the real thing istället?
Moralister finns det gott om i denna värld. Men har uppmaningar om att ”göra det rätta” någon effekt på faktiskt beteende? En ny experimentell studie, ”‘Do the Right Thing:’ The Effects of Moral Suasion on Cooperation”, rapporterar att sådana uppmaningar faktiskt kan ha effekt. Utgångspunkten var ett spel där en summa kunde gå till individen själv eller till hela gruppen. I det senare fallet ökade totalsumman med 40 procent men individen fick själv mindre. Den unika Nashjämvikten är att behålla hela summan för sig själv. Några resultat:
Uppenbarligen kan moraliska uppmaningar påverka beteende och därmed fylla en funktion – under vissa omständigheter:
[O]ur results also indicate that the potential for persistent positive effects depends on the richness of the strategic environment in which moral suasion is used. In our experiment, the interaction of a moral frame and the presence of punishments appears important to sustain cooperation when moral messages or punishments alone could not do so.
Jag kände inte till att suicidfrekvensen i OECD har gått ned med 20 procent sedan 1990 och att samma frekvens i Sverige har gått ned med 25 procent. Detta enligt nysläppta data från OECD:
På de flesta håll är suicid uppenbarligen allt mindre tilltalande. Korea är det mest tydliga undantaget. Man kan undra i hur stor utsträckning nedgången i de flesta länder har med nya läkemedel att göra (och om dessa inte används i lika hög grad i t.ex. Korea).
Se även de tidigare inläggen ”Rationell syn på självmord” och ”Den irrationella döden”.
Den innovative professor Gilles Saint-Paul har, i ”Endogenous Indoctrination: Occupational Choice, the Evolution of Beliefs, and the Political Economy of Reform”, utvecklat en teori om varför ett samhälle (som Frankrike) tenderar att vara ekonomiskt-politiskt vänsterorienterat och varför marknadsliberala reformer är sällsynta. En central orsak står att finna i de intellektuella, som utbildar befolkningen:
Yet the characteristics of their profession — that it is protected and in the public sector — generate a selection bias in the prior beliefs of those who elect to become teachers. That is, one is more likely to choose such a profession, the more unfavorable one’s opinion about the market economy. This selection bias is different from the one pointed out by Hayek: People with negative priors against capitalism choose the intellectual profession not out of their own taste, but because they are more likely to rationally believe that the returns from the protected intellectual profession are higher than those from the exposed market activity. In fact, this logic applies to any civil service occupation — and casual evidence suggests that people in those occupations are indeed more likely to hold socialist opinions. But the key point is that the intellectual profession is itself protected and thus prone to that bias.
The model predicts that society will be more left-wing (and lower in learning that the market economy works well, if that is the case), (i) the greater the weight of the schooling system vs. the family in the formation of beliefs, i.e. the lower the heritability of beliefs, and (ii) the greater the correlation between one’s pessimism about the market economy and the likelihood of becoming a teacher, i.e. the lower the social entropy. In the context of this paper, social entropy refers to how predictable is one’s occupation on the basis of one’s beliefs.
En mycket intressant teori, som kompletterar traditionella intressegruppsteorier och Hayeks och Nozicks teorier om varför intellektuella tenderar att vara socialister. Om den stämmer, kan friskolor och privata högskolor påverka den här selektionsproblematiken? Vad annat kan påverka den? En minskning av den offentliga sektorns omfattning mer allmänt kanske?
Efter att ha sett detta utdrag ur tv-serien Torchwood slog det mig att ett kriterium på det samhälle jag eftersträvar är att två män ska kunna dansa med varandra på ett dansgolv utan att någon ens höjer ett ögonbryn.
Tips: David Ninnad.
Femåriga barn vars mödrar under fosterstadiet levde och verkade i en miljö med luftföroreningar från trafik tycks ha lägre intelligens, enligt studien ”Prenatal Airborne Polycyclic Aromatic Hydrocarbon Exposure and Child IQ at Age 5 Years”, publicerad i Pediatrics:
After adjustment for maternal intelligence, quality of the home caretaking environment, environmental tobacco smoke exposure, and other potentially confounding factors, high PAH levels (above the median of 2.26 ng/m3) were inversely associated with full-scale IQ (P = .007) and verbal IQ (P = .003) scores. Children in the high-exposure group had full-scale and verbal IQ scores that were 4.31 and 4.67 points lower, respectively, than those of less-exposed children (2.26 ng/m3).
Därmed inte sagt att all trafik nödvändigtvis ska motverkas: den har kostnader, av detta och andra slag, men den har också intäkter, som bör beaktas i en kostnads-intäktsanalys. Men forskning som indikerar att kostnaderna är högre än vad man tidigare känt till kan förstås göra det tilltalande, i mångas ögon, med politiska förslag som begränsar trafiken jämfört med dagens nivå. En positiv bieffekt av trängselskatter, som många förespråkar av andra skäl, skulle t.ex. kunna vara högre IQ hos barn längre fram, i alla fall i städer med höga föroreningshalter.
Stora belopp – uppskattningsvis 250-400 miljarder dollar – skickas hem varje år av utvandrare från fattiga länder som arbetar i rika länder. Faktum är att mer pengar överförs på det viset än via bistånd. Vilka är effekterna på välståndsutvecklingen i dessa fattiga länderna av dessa överföringar? Två nya studier kommer till delvis olika slutsats:
”Remittances, Financial Development, and Growth”, publicerad i Journal of Development Economics, finner följande:[W]e find that remittances boost growth in countries with less developed financial systems by providing an alternative way to finance investment and helping overcome liquidity constraints. This finding controls for the endogeneity of remittances and financial development, does not depend on the particular measure of financial sector development used, and is robust to a number of robustness tests, including threshold estimation. We also provide evidence that there could be an investment channel trough which remittances can promote growth especially when the financial sector does not meet the credit needs of the population.
[O]ur findings suggest that decades of private income transfers—remittances—have contributed little to economic growth in remittance-receiving economies and may have even retarded growth in some. We find that when remittances are properly measured, and when the growth equations are well specified and instrumented, we cannot find a robust and signficiant positive impact of remittances on long-term growth, and often find a negative relationship between remittances and growth.
Att bara föra över pengar är, som det verkar, ingen garanti för att välståndsutvecklingen stimuleras, utom möjligen i länder med svaga och outvecklade finansmarknader. Liknande resultat har konstaterats för bistånd.
Joan Miró, Women and Bird in the Moonlight (1949), 81,3 x 66,0 cm:
‘
F. A. Hayek betonar värdet av seder, vanor och traditioner som spontant framvuxna metoder för att skapa sammanhang, mening och struktur i en annars kaotisk tillvaro. Själv intar jag en betydligt mer skeptisk hållning och har autonomi, ifrågasättande och atomism som ledstjärnor. Det var inte utan att jag log när jag läste Friedrich Nietzsches öppning av essän ”Fate and History”:
If we could look upon Christian doctrines and church-history in a free and impartial way we would have to express several views that oppose those that are generally accepted. But confined as we are from our earliest days under the yoke of custom and prejudice and inhibited in the natural development of our spirit, determined in the formation of our temperament by the impressions of our childhood, we believe ourselves compelled to view it virtually as a transgression if we adopt a freer standpoint from which to make a judgment on religion and Christianity that is impartial and appropriate to our time. Such an attempt is not the work of a few weeks, but of a lifetime.
Den som följer det invanda är en passiv del av en flock; den beundransvärde är den som tänker själv och vågar utmana. Det är inte lätt, det är förknippat med en såväl intellektuell som social kostnad, men just därför är det också beundransvärt. Därmed inte sagt att alla traditioner per definition är felaktiga – det är det okritiska accepterande av dem, och i synnerhet det automatiska avvisandet av rationell kritik, som jag vänder mig emot.
En vanlig stereotyp uppfattning är att kvinnor är mjuka och omtänksamma och att män är hårda och kalla. En ny studie, ”Males’ Greater Tolerance of Same-Sex Peers”, publicerad i Psychological Science, kanske utgör skäl att ompröva den:
Three studies were conducted to examine the often-cited conclusion that human females are more sociable than males. Using perceptions of roommates, roommate changes at three collegiate institutions, and an experimental manipulation of friendship beliefs, the studies demonstrated unequivocally that males exhibit a higher threshold of tolerance for genetically unrelated same-sex individuals than females do. Tolerance was defined as acceptance of the stresses and strains within relationships.
Nu behöver i och för sig inte tolerans tolkas som mjukhet och omtanke, men om man värderar en förmåga till överseende hos sina vänner kan män ändå göra relativt bra ifrån sig.
Will, 6 år, och hans syster Vera, 3 år, är alltför könsstereotypa, anser deras mamma. Hon beslutar sig därför för att delge dem lite feministisk litteratur. Ett av tipsen: Pippi Longstocking! Vad tyckte då barnen?
Will: ”It was rubbish. It’s stupid. I like Mr Nilsson [Pippi’s pet monkey] and the father who was washed overboard and the mother who is up in heaven. Actually, no, it’s not rubbish. It’s really funny.”
Vera: ”I think I loved it. It was beautiful. Pippi is beautiful.”
Hur kommer religiösa människor fram till vad deras gud anser i olika frågor? Ny forskning av professor Nicholas Epley, ”Believers’ Estimates of God’s Beliefs Are More Egocentric than Estimates of Other People’s Beliefs”, publicerad i PNAS, finner att de i hög grad menar att deras gud tycker som de själva redan gör:
[P]eople’s own beliefs on important social and ethical issues were consistently correlated more strongly with estimates of God’s beliefs than with estimates of other people’s beliefs (Studies 1–4). Manipulating people’s beliefs similarly influenced estimates of God’s beliefs but did not as consistently influence estimates of other people’s beliefs (Studies 5 and 6). A final neuroimaging study demonstrated a clear convergence in neural activity when reasoning about one’s own beliefs and God’s beliefs, but clear divergences when reasoning about another person’s beliefs (Study 7). In particular, reasoning about God’s beliefs activated areas associated with self-referential thinking more so than did reasoning about another person’s beliefs. Believers commonly use inferences about God’s beliefs as a moral compass, but that compass appears especially dependent on one’s own existing beliefs.
Dessa resultat ger ytterligare skäl för att betrakta påståendet att ateism underminerar ”god moral” som undermåligt. Alla moraluppfattningar är subjektiva.
För en populärvetenskaplig presentation, se Not Exactly Rocket Science.
Ett nytt system för att stimulera organdonation införs i januari i Israel. Systemet bygger på reciprocitet och ger dem som är villiga att donera prioritet om de själva skulle behöva ett nytt organ vid senare tillfälle. Personer som inte är villiga att donera sina organ kommer inte heller att prioriteras vid behov av ett nytt organ. Det är första gången ett sådant system införs i ett land, och det ska bli mycket intressant att se om den låga israeliska donationsviljan kommer att öka. Ett möjligt problem är att det kan upplevas som stötande att strikt medicinska behov inte ska avgöra prioritetsordning vid behov av ett nytt organ.
Själv tror jag mest på att tillåta en ordnad marknad för organ, men eftersom en sådan är (mer) kontroversiell är det absolut rätt och riktigt att prova andra metoder för att minska det lidande och den död som organbristen i nästan alla länder (dock inte i Iran) ger upphov till. Det israeliska systemet, bl.a. förespråkat av professor Tabarrok, är väl värt att pröva, liksom system för att matcha donatorer och mottagare samt satsningar på infrastruktur. Vad görs i Sverige egentligen, med relativt låg donationsfrekvens? Vad säger Göran Hägglund?
Jag kände i vissa avseenden igen mig i Edmund Whites beskrivning av konstnären Jasper Johns syn på sitt arbete, i City Boy (s. 216):
Johns had always recycled his imagery, as if invention were a rude intrusion—or an unwelcome demand on the imagination. Working was not something he did gladly. He remarked to Raynor that he’d ”never taken any pleasure in compulsive work,” and ”I do what I do without any strong sense of its importance.”
Inkomstskillnaderna före skatt är högre i USA än i Europa – och är, om man jämför olika länder, mindre ju mer progressivt skattesystemet är. Hur kan det komma sig, när skatter i regel antas påverka inkomstskillnader efter skatt? I den nya studien ”Taxation of Human Capital and Wage Inequality: A Cross-Country Analysis” anges en mekanism som har med utbildning att göra:
Wage inequality arises from differences across individuals in their ability to learn new skills as well as from idiosyncratic shocks. Progressive taxation compresses the (after-tax) wage structure, thereby distorting the incentives to accumulate human capital, in turn reducing the cross-sectional dispersion of (before-tax) wages. We find that these policies can account for half of the difference between the US and the CEU in overall wage inequality and 76% of the difference in inequality at the upper end (log 90-50 differential).
Jag tolkar detta som att progressiva skatter minskar utbildningspremien och gör incitamenten att berika sitt humankapital genom universitetsstudier svagare. Det gör i sin tur inkomstskillnaderna före skatt mindre, eftersom skillnaderna i skicklighet och produktivitet är mindre.
Detta resultat får mig att undra om de som eftersträvar små inkomstskillnader är beredda att fundera på andra metoder än kraftigt progressiva skatter och vilka dessa metoder skulle vara. Det tycks klart att progressiva skatter medför en kostnad i termer av lägre utbildningsnivå, vilket i sin tur torde påverka det långsiktiga välståndet.
I en videointervju för Washington Post försvarar Richard Dawkins de stridbara ateisterna och menar att det är de religiösa som är arroganta. Det är inte ateisterna som påstår sig veta saker som inte går att veta. Ödmjukt erkänner han att han inte är helt säker på att gudar inte existerar, på samma sätt som han inte är helt säker på att feer eller enhörningar inte existerar. Men hur i hela friden kan någon påstå sig veta att Jesus föddes av en jungfru?
Vad bestämmer hur rika människor blir? Är det slumpmässigt eller varierar förmögenhet systematiskt med diverse variabler? En ny studie, ”Cognition and Economic Outcomes”, finner tecken på ett samband mellan intelligens och förmögenhet. Den visar bl.a. följande:
… that the ability to answer three simple mathematical questions is a significant predictor of wealth, wealth growth, and wealth composition for people over 50 years of age.
Förvisso är kausaliteten, som så ofta, något oklar, men forskarna argumenterar för att den primärt går i riktningen från intelligens till förmögenhet.
I såväl ett rättvise- som i ett incitamentsperspektiv är resultatet synnerligen intressant. Är det mer eller mindre önskvärt med förmögenhetsskatt om förmögenheters storlek i hög grad beror på intelligens?
Att ungdom och skönhet är nära sammankopplade är ingen hemlighet. Men att ungdom och intellekt också är det är inte lika känt. Oscar Wilde insåg det dock:
I am not young enough to know everything.
Forskning i USA tyder på att homosexuella i högre grad än heterosexuella skaffar sig en universitetsutbildning. Men är den sexuella läggningen – om man är homo-, bi- eller heterosexuell – relaterad till prestationer? Studien ”Sexual Orientation and Outcomes in College”, publicerad i Economics of Education Review, finner t.ex. detta för manliga studenter:
After conditioning on observable demographic characteristics and institution fixed effects, we find that (compared to their heterosexual peers): (1) gay males have higher college grade point averages and perceive their academic work as more important; (2) gay and bisexual males are more likely to report the presence of a faculty member or administrator with whom they could discuss a problem; and (3) gay and bisexual males place more importance on participating in student organizations, volunteer activities, the arts, and politics.
Det finns ibland en tendens i den offentliga debatten att framställa homosexuella som svaga offer. Ibland finns det förvisso skäl att uppröras, även i upplysta länder, över diskriminering; men prestationsmässigt tycks homosexuella inte skilja sig från andra i negativ riktning i alla fall.
Tips: Henrik Jordahl.
Giacomo Leopardi var en filosofisk pessimist och såg livet som tomt och meningslöst. Därför ansåg han att det bästa livet var ett kort liv fyllt av handlingar, inte eftertanke, eftersom insikten om livets meningslöshet gjorde det än mer meningslöst. Att vara duperad av illusioner är nyckeln till att undvika överdriven pessimism i det praktiska livet. I denna PowerPoint-presentation beskrivs hans olika pessimistiska faser lite mer. Det är inte utan att jag kommer att tänka på Schopenhauers attack på optimister. Min egen pessimism utgör en orsak till att jag inte är intresserad av barnalstring för egen del.
Ett flertal studier visar att män är mer tävlingsinriktade än kvinnor. En ny studie av Anna Dreber, Emma von Essen och Eva Ranehill, ”Outrunning the Gender Gap: Boys and Girls Compete Equally”, studerar svenska barn i åldrarna 7 till 10 år och finner, tvärtemot en liknande israelisk studie, inga könsskillnader.
Tävlingsinriktningen har mätts i tre olika aktiviteter – löpning, hopprep och dans – på följande vis:
First the children perform the task individually. Their performance is measured and they are then matched together in pairs of two depending on their result. Thereafter the children perform the task a second time in these matched pairs. Competitiveness is measured as the difference in performance between the individual and matched performance, and is thus considered as the reaction to competition.
Deras resultat:
We find no gender differences in competitiveness among children in Sweden in any of the three tasks. Boys and girls increase their performance equally in the competitive setting for running and skipping rope, and there is no difference between the average increases. Regarding the dancing task, both boys and girls decrease their performance when competing, possibly due to attempts of imitating the other child. However, this decrease in performance is not significantly different between the two genders.
Forskarna menar att resultaten kan tyda på en kulturell del i bestämningen av tävlingsinriktning och följaktligen att allt inte har med biologi att göra. Om den slutsatsen står sig implicerar den bl.a. att vissa könsskillnader går att påverka genom medvetna val.
Se även de tidigare inläggen ”Dags för enkönade skolklasser?” och ”Är män mer tävlingsinriktade än kvinnor?”.
Apropå en relevant fråga berättar rugbyspelaren Gareth Thomas nu att han är homo-gay:
He said he realised in summer 2006 that he could no longer live a lie. He told his wife, Jemma, that he was gay and felt like his life was ”falling apart” as his four-year marriage broke down. … Thomas said he knew from the age of 16 or 17 that he was gay but could not accept it and feared it would affect his playing career. He said he made up stories about girls to fit in with his male friends and felt he was sometimes overly aggressive as he played the straight man.
En bättre illustration av heteronormativitet in action – och av dess höga personliga kostnader för de homo-gays som inte vågar leva sina liv på ett ärligt och öppet sätt och för personer i deras närhet, som Jemma Thomas – har jag svårt att tänka mig.
Se även inlägget ”Män som lever heterosexuellt…”.
Det ser mörkt ut på svensk arbetsmarknad. Viss tröst kanske kan finnas i att det inte ser lika mörkt ut framöver som tidigare och att arbetslösheten ser ut att kunna fall rejält med start om ett par år. I dagens DI hittar jag denna prognos från Konjunkturinstitutet över arbetslöshetens utveckling:
Jag överraskades något av den faktor som bäst förklarar variationen i dödsfrekvensen i trafiken i amerikanska delstater:
The analysis identified seven statistically significant factors: homicide rate per capita (used in the analysis as a proxy for aggression), physicians per capita, safety-belt usage rate, proportion of male drivers, proportion of drivers over 64 years of age, income per capita, and deaths caused by alcohol-related liver failures per capita (a proxy for the extent of intoxicated driving). These seven factors accounted for 71 percent of the variance in the traffic fatality rates. The strongest predictor of the traffic fatality rate was the homicide rate.
Forskaren Michael Sivak menar att mordfrekvensen är relaterad till trafikdödsfrekvensen genom att utgöra ett mått på aggression, som påverkar (bristen på) hänsynstagande i trafiken. Precis som man inte ska vara berusad och köra bil, ska man kanske inte vara arg och aggressiv och göra det.
Den nyvalde imamen i Nyköping, Ali Mustafa, anger vilken den största synden är:
– Att vara ateist och inte tro på Gud och att han skapat allt.
Och därefter?
– Att döda en annan människa.
Intressant rangordning – och intressant att anse att man kan klandras för frånvaro av en trosuppfattning, som om man väljer vad man tror och inte tror på.
Själv förkastar jag själva begreppet synd; även Lord Russell fann det märkligt. Antagligen syndfullt av oss, i imam Mustafas ögon.
Detta kanske kan vara av intresse för Moderaterna, som är på väg att tänka om i frågan om upphovsrätt. Fildelning (från person till person, s.k. P2P) minskar skivbolagens vinster, men den innebär också större spridning av nyttohöjande musik. En ny studie, ”Piracy on the Internet: Accomodate It or Fight It? A Dynamic Approach”, finner att fildelningen utgör en samhällsekonomisk nettovinst:
In the comparative static analysis of the model, one of our most important findings is that total welfare is negatively related to the generic cost factor of downloading. … This implies that by making file-sharing more difficult for the consumers, the government is effectively curbing the society from enjoying a high welfare level that P2P technology would generate.
Frågan är väl hur incitamenten att skapa ny musik ter sig med fildelning. Kanske är de trots allt goda?
Se även inläggen ”Splittring om fildelning” och ”Gynnas kreativiteten av långt upphovsrättsskydd?”.
Jasper Johns, 0 through 9 (1960), 76,2 x 55,9 cm:
Sverige har infört ett mer flexibelt system för arbetskraftsinvandring. De flesta länder är dock avvisande till kvalificerad arbetskraftsinvandring, trots att forskning visar att sådan invandring kan förbättra välståndutvecklingen. Hur kan det komma sig? En ny studie av Giovanni Facchini och Anna Maria Mayda, ”Individual Attitudes towards Skilled Migration: An Empirical Analysis across Countries”, undersöker saken:
We find that more educated natives are less likely to favor skilled immigration … while richer people are more likely to do so. Our results also show that skilled immigrants are perceived to be more desirable than non-skilled ones on non–economic grounds, especially by individuals who are concerned about security and by those who value traditions and customs.
En förklaring till de stängda gränserna för denna grupp potentiella invandrare kan alltså vara att intressegruppen inhemsk kvalificerad arbetskraft är rädd att förlora sina jobb och att de har stort politiskt inflytande i många länder. Det kanske är dags för politiker att köra över dessa, till gagn för allmänintresset? De rika, som är positiva till denna typ av invandring, borde kunna utöva mer inflytande.
Fotbollsspelaren Jamie Carragher i Liverpool tror tydligen på existensen av en gud. Inte nog med det, denna gud tros också vilja favorisera just hans eget lag:
Jag ber till Gud att vi ska vinna FA-cupen eller Europa League och att vi blir bland de fyra bästa i ligan.
Antag att en gud existerar. Vad finns det för skäl att tro att hon skulle bry sig om just Liverpool? Har hon favoriter? Något för teologerna att bita i! De brukar ju analysera de viktiga frågorna.
Se tidigare inlägg om religion och sport här, här, här och här. Media: Expressen, Dagen.
Ikväll såg jag en av mina absoluta favoritoperor, Richard Strauss Elektra, framföras på Kungliga Operan, med Katarina Dalayman som mästerlig huvudrollsinnehavare. Mitt i alla de känslostormar som drabbar Elektra proklamerar hon en viktig insikt:
Es sind keine Götter im Himmel!
Se några utdrag från den nu aktuella uppsättningen här:
Moskén i Fittja har ansökt om tillstånd för böneutrop:
I dag sker böneuppropen inför varje bön i moskén. Men nu vill alltså föreningen att utropen ska ske från minareten.
Min uppfattning är enkel: om ringning i kyrkklockor tillåts, ska böneutrop från minareter tillåtas.
Se även inläggen ”Glassbilen och kyrkklockor”, ”Smarta tål inte oljud”, ”Oljud i det offentliga rummet” och ”Ett parti för mig?”.
När seende människor upplever attraktion är den i hög grad förbunden med synintryck. Men har attraktionens inriktning djupare grund än så? En ny studie, ”Blind Men Prefer a Low Waist-to-Hip Ratio”, accepterad för publicering i Evolution and Human Behavior, undersöker om blinda, heterosexuella män attraheras av kvinnors kroppsform på samma sätt som seende, heterosexuella män:
We report evidence showing that congenitally blind men, without previous visual experience, exhibit a preference for low female WHRs when assessing female body shapes through touch, as do their sighted counterparts. This finding shows that a preference for low WHR can develop in the complete absence of visual input and, hence, that such input is not necessary for the preference to develop. However, the strength of the preference was greater for the sighted than the blind men, suggesting that visual input might play a role in reinforcing the preference.
The rules of attraction run deep. Annars kan jag tänka på mig att blinda lägger något större vikt vid andra sinnesintryck, som doft och ljud. En sensuell röst kan tänkas vara relativt viktigare som grund för attraktion för någon som är blind.
DN rapporterar (liksom Expressen) om en ny studie, ”Gender and the Relationship between Marital Status and First Onset of Mood, Anxiety and Substance Use Disorders”, publicerad i Psychological Medicine:
Personer som är gifta löper mindre risk att drabbas av psykiska problem som depression, ångest och oro.
Äktenskapet anges orsaka denna mindre risk. Nationalekonomen Eric Crampton ifrågasätter dock den tolkningen av resultaten och menar att en minst lika rimlig tolkning är att personer med mindre risk att drabbas av psykiska problem i högre grad får tillfälle att gifta sig. Han påpekar klokt:
None of the news reports even asked about causality. I’m not sure a lot more could have been done about causality in the paper given the data. But I’d certainly be nervous about staking bold causality claims on it, and all of the journalists are suggesting the relationship is causal.
Även de svenska journalisterna.
Jag tycker mig ha observerat att människor bedömer andras lycka utifrån sin egen bild av hur ett gott liv uppnås. Jag får visst stöd i den nya studien ”Love and Happiness” av Jonathan Phillips, Luke Misenheimer och Joshua Knobe. De beskrev en kvinna i fyra olika situationer och bad sedan deltagarna ange om de ansåg henne lycklig:
Sedan ombads deltagarna att för varje situation ange, på en skala på 1 till 7, i vilken de mån de ansåg Maria lycklig. Resultaten visas i denna figur:
Resultaten tyder på att människor anser att man kan vara olycklig även om livet, ”objektivt” sett, är gott – och att olycka inte beror på om livet, ”objektivt” sett, är gott.
Jag kommer att tänka på John Stuart Mill när han skriver:
It is better to be a human being dissatisfied than a pig satisfied; better to be Socrates dissatisfied than a fool satisfied.
En central fråga här torde vara hur man definierar ett gott liv. Det förutsätts här att man gör det oberoende av lycka, men då blir frågan vari ett gott liv består. Jag lutar, contra Mill, åt att Maria 2 och Maria 4 lever lika goda liv (eftersom de är lika lyckliga) och att Maria 1 och Maria 3 lever lika dåliga liv (eftersom de är lika olyckliga). Håller ni med?
För en gångs skull har jag sympati för Diskrimineringsombudsmannen, som nu driver ett fall mot Arbetsförmedlingen:
Enligt Arbetsförmedlingen var det i stället mannens vägran att ta den kvinnliga vd:n i hand som gjorde att han inte fick praktikplatsen. Eftersom han, enligt Arbetsförmedlingen, genom sitt uppträdande hade medverkat till att han inte fick praktikplatsen beslutade man att återkalla hans anvisning till det arbetsmarknadspolitiska programmet. Han förlorade därigenom också rätten till aktivitetsstöd.
Några reflexioner:
Istället för handskakning förordar jag en lätt bugning eller en virtuell handskakning.
Hur skulle det förresten gå för Kurt Gödel på svensk arbetsmarknad?
På Cato Unbound diskuteras spontan ordning, särskilt som begreppet används av ekonomipristagaren F.A. Hayek. Timothy Sandefur börjar med att peka på fyra problem med begreppet:
(1) The difference between constructed and spontaneous orders is not a difference in principle. Indeed, the difference turns out to depend solely on the observer’s choice of perspective. This means that (2) while spontaneous order is descriptively useful, it provides no basis for a normative critique of constructivism, just as the concept of evolution by natural selection cannot tell us whether a lion should eat any particular antelope. In fact, (3) unless all orders that persist are ipso facto just, then the concept of spontaneous order gives us no basis for recognizing an unjust order. Hayek tried to resolve this problem by incorporating intentional planning into the process of spontaneous order, but this meant that (4) remedying injustice requires “rational constructivism,” which leads us back to problem (1).
John Hasnas bemöter kritiken; det gör också min gode vän Daniel Klein (som dock erkänner en del av Hayeks analytiska svagheter, vilka också noteras av [och irriterar] Bryan Caplan) och Hayek-experten Bruce Caldwell. Själv har jag sympati för en av Caldwells föreslagna tolkningar av Hayek:
Hayek himself was a type of rule utilitarian, and his criticisms of constructed orders had to do with the bad consequences he thought they entailed.
Dvs. varje ordning, eller uppsättning regler, måste utvärderas i termer av sina konsekvenser, oavsett uppkomstsätt, men om en spontan ordning i allmänhet kan förväntas ge upphov till bättre utfall än en konstruerad, då är den att föredra. Den är dock inte att föredra om den ger upphov till sämre resultat. Som Klein påpekar kan spontan ordning ses som en omskrivning av frihet, och den empiriska frågan blir då om ett samhälle utvecklas bättre (t.ex. i termer av välstånd) ju friare det är. Men frågan är komplex. T.ex. kan, som Caldwell tar upp, ett fritt samhälle kräva en konstruerad institutionell-konstitutionell grund, vilket i synnerhet den tidiga Hayek betonade i sin kritik av laissez-faire; likaså medgav Hayek att spontana ordningar, som sedvanerätt, kunde behöva korrigeras med hjälp av (konstruerad) lagstiftning. Att Hayeks uppfattningar inte är helt analytiskt klara, och ibland direkt felaktiga, tycks helt klart; men jag anser dem ändå stimulerande och mer insiktsfulla än många andra synsätt.
Sebastian Lund:
Nyligen kom antologin 50 Voices of Disbelief ut, i vilken olika människor förklarar varför de inte tror på existensen av någon gud. Ophelia Benson tar i sitt kapitel ”A Deal-Breaker” fasta på det märkliga i att tro på en gud som döljer sig:
A God that permanently hides, and gives us no real evidence of its existence – yet considers it a virtue to have faith that it does exist despite the lack of evidence – is a God that’s just plain cheating, and I want nothing to do with it. It has no right to blame us for not believing it exists, given the evidence and our reasoning capacities, so if it did exist and did blame us, it would be a nasty piece of work. Fortunately, I don’t worry about that much, because I don’t think it does exist.
Jag håller helt med – och kommer att tänka på professor Ted Dranges två argument som säger att gudars osynlighet implicerar att de inte existerar.
Se även inlägget ”Att säga emot”.
Mario Rizzo skriver tänkvärt om den engelske nationalekonomin Arthur Pigou, som bl.a är känd för att ha förespråkat skatter på aktiviteter som ger upphov till negativa externaliteter. Även om sådana skatter kan verka effektivitetshöjande i teorin varnade, enligt Rizzos första inlägg, Pigou själv för två praktiska problem. Pigou skrev 1955:
It must be confessed, however, that we seldom know enough to decide what fields and to what extent the State, on account of them, could usefully interfere with individual freedom of choice. Moreover, even though economists were able to provide a perfect blueprint for beneficial State action, politicians are not philosopher kings and a blueprint might quickly yield place on their desks to the propaganda of competing pressure groups.
Det finns alltså, enligt Pigou, ett ”kunskaps”- och ett ”motivationsproblem” i politiskt beslutsfattande som gör det svårt att tro att pigouvianska skatter faktiskt införs i enlighet med teorin. Det är svårt att veta hur sådana skatter ska utformas, och det kan vara så att politiska beslutsfattare inte har intresse av att införa dem ens om de vet hur de ska utformas.
I ett andra inlägg kritiserar Rizzo förslag av ”mjuka” paternalister att införa skatter på negativa ”internaliteter”, som uppkommer när jag-idag beter mig på ett sätt som jag-imorgon påverkas negativt av. Det kan t.ex. handla om att hjälpa människor att inte äta så mycket att de blir feta genom en fettskatt. Rizzos invändningar mot sådana skatter tycks mig starka och i linje med Pigous egen varning ovan.
Läs inläggen här:
Se även ekonomipristagaren Ronald Coase analys, i ”The Problem of Social Cost”, av hur externaliteter kan hanteras utan statlig inblandning vid väldefinierade äganderätter och låga transaktionskostnader.
Mexico is the biggest producer of Fairtrade coffee with about 23% market share. Indeed, as of 2002, 181 of the 300 Fairtrade coffee producers were located in South America and the Caribbean. As Marc Sidwell points out, while Mexico has 51 Fairtrade producers, Burundi has none, Ethiopia four and Rwanda just 10 – meaning that ”Fairtrade pays to support relatively wealthy Mexican coffee farmers at the expense of poorer nations”.
Vilket gynnar de allra fattigaste mest: att köpa icke rättvisemärkt kaffe från Afrika eller att köpa rättvisemärkt kaffe från Latinamerika? Jag tycker fortsatt att det är rimligt att inte köpa rättvisemärkt.
Tips: Marginal Revolution.
Edward Burra, The Snack Bar (1930), 76,2 x 55,9 cm:
Hur ska man kunna prediktera vem som vinner en tävling? En vanlig syn torde vara att förlita sig på experter, som har djup kunskap om de tävlande. Men det finns skäl att tro att människor utan djup kunskap kan vara duktiga på att använda sig av heuristika, eller tumregler, för att göra relativt goda prediktioner. Studien ”Predicting Wimbledon 2005 Tennis Results by Mere Player Name Recognition”, publicerad i International Journal of Forecasting, visar att detta kan stämma i fallet med en känd tennisturnering:
Our results show that a ranking of tennis players based on aggregated name recognition by laypeople and amateurs was as effective in predicting match outcomes as official ATP rankings and Wimbledon experts’ seedings. Also, for cases in which the recognition heuristic can be applied, individual decisions made based on mere name recognition are as accurate as predictions made by ATP rankings or Wimbledon experts.
En möjlig förklaring:
In the domain of professional tennis, media coverage — and through this, also recognition — is correlated with success. This could explain why the recognition heuristic performs well, even though it makes predictions based on partial ignorance.
Människor är inte perfekt rationella och kunniga, men det intressanta är att vi i många fall tycks ha utvecklat metoder för en relativt god prediktionsförmåga i alla fall.
Ungdomsarbetslösheten stiger från ett redan högt utgångsläge. En ny studie, ”Youth Unemployment and Crime in France”, publicerad i Journal of the European Economic Association, visar att detta kan medföra obehagliga konsekvenser:
[W]e find that increases in youth unemployment induce increases in crime. Using the predicted industrial structure to instrument unemployment, we show that this effect is causal for burglaries, thefts, and drug offenses. To combat crime, it appears thus that all strategies designed to combat youth unemployment should be examined.
Sådana strategier skulle t.ex. kunna innefatta sänkta ingångslöner och mer flexibla turordningsregler; det förefaller också viktigt att inte höja a-kassan. Fler förslag?
Vissa fotbollsspelare är tvåfotade – närmare bestämt ca 1/6 av spelarna i Europas fem främsta fotbollsligor. Det ska de vara glada för. Enligt artikeln ”Wage Returns to Scarce Talent: The Case of Professional Football Players” ger nämligen den talangen högre lön:
Does this talent translate into wages? The answer is ”yes”. The table shows the raw premium of over 60% relative to right-footed players falls to around 40% controlling for demographic characteristics, position in the team and the team’s ability to pay players. It falls by half to around 20% when controlling for other performance measures, but remains at around 20% with all these controls. It remains large even within teams. This is strong evidence of a clear link between performance and wages among professional football players.
Man tjänar alltså 20 procent mer som tvåfotad spelare jämfört med en högerfotad spelare (när man kontrollerar för andra bestämningsfaktorer). Även vänsterfotade tjänar mer än högerfotade: ca 10 procent mer, närmare bestämt.
Tre reflexioner:
Det brukar numera hävdas att människor blir förvirrade och olyckliga av mycket valfrihet, vilket av vissa t.o.m. används som grund för att förespråka regleringar och förbud. Tim Harford sammanfattar ny forskning som ger oss anledning att betvivla denna slutsats allmänna giltighet:
The average of all these studies suggests that offering lots of extra choices seems to make no important difference either way. There seem to be circumstances where choice is counterproductive but, despite looking hard for them, we don’t yet know much about what they are. Overall, says Scheibehenne: “If you did one of these studies tomorrow, the most probable result would be no effect.” Perhaps choice is not as paradoxical as some psychologists have come to believe. One way or another, we seem to be able to cope with it.
Tips: Marginal Revolution.
Ibland är Chaospet lite skojig:
Jag tycker om att få perspektiv på saker och ting, som i detta diagram från Dagens Industri idag, över sysselsättningsförändringar olika år:
Att 90-talskrisen var värre utgör inte nödvändigtvis någon tröst för dem som nu drabbas av arbetslöshet, men att det tenderar att följa uppgångar efter nedgångar kanske kan göra det.
Det råder brist på blod. Vissa hävdar fortfarande, måhända inspirerade av Richard Titmuss bok The Gift Relationship, att materiell belöning motverkar blodgivande genom att förstöra en inre, altruistisk motivation att hjälpa. En ny studie, ”Will There Be Blood? Incentives and Substitution Effects in Pro-social Behavior”, visar tvärtom att sådan belöning, t.ex. i form av t-shirts, muggar och presentkort, har positiva effekter:
[W]e find that blood donors respond to the presence of extrinsic incentives in a standard way; donations increase when incentives are offered, the increase is greater for incentives of higher economic value, and donors substitute toward blood drives with incentives and away from drives without incentives, and more so the greater the value of incentive offered. Furthermore, the presence of incentives does not disproportionately attract individuals to a drive who are not eligible to donate.
Så här såg en inbjudan att delta ut i det fältexperiment som studiens resultat bl.a. bygger på:
Denna studie är inte den enda som visar att materiell belöning kan uppmuntra till prosocialt beteende: lotter, medaljer och presentkort har tidigare visat sig kunna stimulera människor att donera blod. Denna slutsats tycks mig mycket viktig.
I sin roman Caracole skriver Edmund White om en kvinna, Mathilda, som grundar sig på hans dåvarande vän Susan Sontag. En av hennes egenskaper var att säga emot, vilket illustreras i detta utdrag:
Mathilda always opposed the people she happened to be among. She would defend whatever was conservative to progressives and argue for liberty on curiously old-fashioned grounds to conservatives: her manner was to challenge, to question. When other people generated enthusiasm while discussing a subject they thought was bound to suit her, she grew restless, squirmed in her chair, looked about with baleful eyes. She picked at something imaginary in her teeth as though she needed this preliminary breach of good manners in order to warm herself up for the real attack she was about to launch. The speaker became nervous, recognizing she wasn’t responding to his words with the customary nods and smiles, that in fact she was grooming herself like a lioness; he broke into a verbal run, hurtling over points, scattering notions, hoping something might appeal to her. At last the lioness focused on him with implacable eyes. ”What rubbish,” she said. ”I can’t tolerate another word.”
Jag känner i viss mån igen mig i Mathilda. Särskilt i detta med att få lust att säga emot: i nyliberalers sällskap blir jag t.ex. lätt kritisk mot deras hållningar, trots att jag i andra sammanhang i regel försvarar dem. Detta handlar alltså om något annat att säga emot därför att man ogillar hållningarna i sak – det handlar om en psykologisk attityd som i grunden kanske handlar om att inte vilja vara del av något kollektiv och att visa sitt intellektuella oberoende.
Många jag känner ser tatueringar och okonventionella piercingar som tecken på något suspekt, som indikationer på mindervärdighetskomplex, självhävdelsebehov, psykiska problem eller kriminalitet. En ny studie, ”Tattoo and Piercing as Signals of Biological Quality”, snart publicerad i Evolution and Human Behavior, finner stöd för att sådana dekorationer kan ha en mer positiv grund:
There are several social reasons for which people use these forms of body decorations (e.g., marking social status or signaling membership within a subculture). However, it is interesting why only some people within a group that uses body decoration as a badge of membership decide upon such decorations. Since both tattoos and piercings can present health risks (e.g., due to blood-borne disease transmission risk), we postulate that people who decide to have such a body decoration might have relatively higher biological quality and that tattoos/piercings can be an honest signal of genetic quality. … Higher body symmetry of the men having tattoo or piercing indicates that this type of body decoration in the western society can be related to the honest signal of biological quality only for men.
Se där! Tatuering som en signal om biologisk kvalitet, alltså. Det skulle kunna tänkas stämma in på den fysiskt framstående australiensiske rugbyspelaren Daniel Conn (se bild).
Se även inläggen ”Tattoo boys”, ”Rugby kräver muskler” och ”Allt klär en skönhet”.
En kritik som har riktats mot lyckoforskningen är att måttet på lycka inte är helt pålitligt, då människors svar när de ska poängsätta sin lyckonivå skulle kunna bero på en rad tillfälliga faktorer. Att det finns visst fog för denna kritik visas i den nya studien ”Sundays Are Blue: Aren’t They? The Day-of-the-Week Effect on Subjective Well-Being and Socio-Economic Status” av Alpaslan Akay and Peter Martinsson:
Our results suggest that overall subjective well-being is largely influenced by the day of the week it is reported. We find that Sunday is the bluest day in Germany; i.e. this is the day that individuals on average report the lowest level of subjective well-being. Saturday and Friday are the other two days that individuals report lower subjective well-being. Hence, weekends result in lower subjective well-being than weekdays.
Intervjuar man människor om deras upplevda lycka på vardagar överskattar man alltså sannolikt deras ”genomsnittliga” lyckonivå. Dessutom varierar variationen grupper emellan — t.ex. verkar singlar mer stabilt lyckliga över veckans dagar än gifta — vilka kan orsaka bias när lyckonivån grupper emellan jämförs. En illustration av hur lyckan, mätt från 0 till 10, varierar per veckodag:
En artikel i The Psychologist påpekar att goda avsikter inte alltid utgör en garanti för goda konsekvenser:
[M]erely describing a song as ”suicide-inducing” or ”life-affirming” leads listeners to perceive it as such (North & Hargreaves, 2005); by labelling music as suicide-inducing, campaigners and legislators may be helping to create the problem they aim to eradicate.
Se även inlägget ”Opera och självmord”.
Vi tror oss (kunna) prestera så mycket. Igitur tar ned oss på jorden:
Vad har jag åstadkommit? Hans SMS-fråga var så brutal. Ingenting, för ingenting kan nog åstadkommas. Åren är som en gobeläng av ackumulerade icke-åstadkommanden.
Frågan om moraliskt ansvar för hemska handlingar fascinerar mig. New Scientist rapporterar om ett färskt brittiskt fall:
Last week, British man Brian Thomas appeared in court on a murder charge after strangling his wife as they slept in their camper van. The prosecution withdrew the charges after three psychiatrists testified that locking him up would serve no useful purpose. The judge said that Thomas bore no responsibility for his actions.
Jag skulle tro att de flesta håller med om slutsatsen, att en person som begår ett brott i sömnen inte är vare sig moraliskt eller juridiskt ansvarig för sin handling. Under sömngående har det t.ex. visat sig att en individ inte har sin omdömesförmåga aktiverad; däremot kan känslomässigt grundade handlingar utföras. Den intressanta frågan är dock hur man ska kunna veta om en handling verkligen har begåtts i sömnen. En misstänkt mördare kan ju alltid hävda att han sov. Tydligen finns vissa sätt att testa saken:
They found that sounding a buzzer during ”slow wave” sleep triggered sleepwalking in three of the sleepwalkers under normal circumstances, and all 10 sleepwalkers when they had been kept awake for 25 hours prior to sleeping. None of the control subjects were prompted to sleepwalk when the buzzer was sounded (Neurology, vol 70, p 2284).
Jag rekommenderar slutligen Bellinis opera La sonnambula. Den mest skönsjungande sömngångerskan heter Joan Sutherland.
Robert Ryman, Untitled (1965), 19,7 x 20,6 cm:
Från fotnot 31 i F. A. Hayeks The Counter-Revolution of Science:
Laplace‘s answer to Napoleon when asked why in his Mecanique Celeste the name of God did not appear: ”Je n’ai pas besoin de cette hypothese.”
Översättning av franskan: ”Jag har inte behov av denna hypotes.” Se även inlägget ”Ateistisk vetenskap”.
Det finns många som hejar på ett visst idrottslag. Hur hanterar sådana personer den besvikelse som en förlust innebär? Studien ”Use of Retroactive Pessimism as a Method of Coping with Identity Threat”, publicerad i Group Processes & Intergroup Relations, antyder att de tenderar att revidera sin bedömning av lagets chanser i efterhand:
Retroactive pessimism involves retrospectively lowering one’s evaluations of a group’s chances for success after a failed competition. … [W]e hypothesized that displays of retroactive pessimism would be magnified in persons with strong allegiances to a group. This hypothesis was tested by having supporters of two college basketball teams evaluate the chances for victory for each team both prior to the game between the teams and subsequent to the contest. Regression analyses confirmed expectations (the greatest magnitude of retroactive pessimism was reported by highly identified supporters of the losing team in their evaluations of the winning team).
En förståelig psykologisk försvarsmekanism. Ett alternativ vore kanske att inte binda sig så starkt till ett lag och att inte ha överdrivna förväntningar (eller förhoppningar) om vinst från början.
Edmund White beskriver två olika sätt (från 1970-talet) att förhålla sig till kärlek, sex och vänskap, i City Boy (s. 277):
It was as if the three elements (love, sex, friendship) that straight people centered on one other person we gays distributed over several people and this distribution was a more solid form than companionate marriage.
Den syn han menar är typisk för homo-gays är också min syn. Det är i mina ögon märkligt att tro att en person kan ha komparativa fördelar i att tillfredsställa alla ens behov. Kanske kan strejta låta sig inspireras av denna ”kompartmentaliserade” syn, liksom homo-gays kan låta sig inspireras av det monogama idealet. Numera har vi ju t.ex. könsneutral äktenskapslagstiftning och allt. Låt var och en bli salig på sin fason. Att kunna hitta sitt eget ideal, oavsett sociala normer, tror jag är viktigt för salighetens uppnående.
Så gulligt! Killar på industriprogrammet på en skola i Piteå har skrivit kärleksdikter. Ett exempel läses i detta tv-inslag.
Tips: Bengt Held.
Oscar Wilde:
When I was young I thought that money was the most important thing in life; now that I am old I know that it is.
Se även inlägget ”Pengar, berömmelse och makt”.
Vi uppnår detta [sänkt skatt för pensionärer] genom att bygga ut grundavdraget för ålderspensionärer samtidigt som vi avvisar en fortsatt utbyggnad av det så kallade förvärvsavdraget, som sker med lånade pengar trots underskott och växande arbetslöshet.
Visst kan man förespråka olika typer av skattesänkningar – men är det inte bisarrt att använda argumentet att en viss typ av skattesänkning sker med lånade pengar trots underskott och växande arbetslöshet, när det är uppenbart att även den skattesänkning Östros själv förespråkar, som är av annan typ men likväl en skattesänkning, sker med lånade pengar trots underskott och växande arbetslöshet?
De som vill köpa städtjänster ska självklart köpa städtjänster. Men för det behövs ingen subvention. Vi vill att skattesystemet och samhället ska vara rättvist. Det är inte rättvist att använda våra gemensamma skattepengar till att ensidigt gynna en del av tjänstebranschen.
Visst kan man förespråka avskaffandet av subventioner – men är det inte bisarrt att använda argumentet att en viss typ av subvention ensidigt gynnar en del av tjänstebranschen och därmed är orättvis, när det är uppenbart att den subvention Astudillo själv förespråkar (ROT-avdrag), som är av en annan typ men likväl en subvention, lika ensidigt gynnar en del av tjänstebranschen och därmed är orättvis?
Se även inläggen ”Okunnighet om skattesänkningar” och ”Märklig syn på ansvar”.
När jag funderar på mitt yrkesval kommer jag fram till att en av dess största fördelar är den frihet som präglar min tillvaro som forskande nationalekonom. Vänner som har andra jobb beskriver hur de måste stämpla in och ut på sina jobb (numera via datorer), hur de inte kan gå ifrån vid behov och hur deras arbetsuppgifter ofta är detaljstyrda av andra. Allt detta slipper jag. Härvidlag kanske jag har en del gemensamt med egenföretagare. En studie av Matthias Benz och Bruno Frey, ”The Value of Doing What You Like: Evidence from the Self-Employed in 23 Countries”, publicerad i Journal of Economic Behavior & Organization, antyder följande om egenföretagares arbetstillfredsställelse:
The self-employed are substantially more satisfied with their work than employed persons. We document this relationship for 23 countries and show that the higher job satisfaction can mainly be attributed to the more interesting jobs and to the greater autonomy that self-employed persons enjoy. ”Doing what you like to do” seems to provide non-pecuniary benefits from work suggesting the existence of procedural utility: interesting work and autonomy are valued beyond material outcomes as good procedural work characteristics.
Jag är inte förvånad. Om du har ett icke-autonomt arbete, hur mycket skulle du vara beredd att sänka din lön för att vara indifferent mellan ditt nuvarande jobb och ett jobb med stor autonomi (allt annat lika)? Om du har ett autonomt arbete, hur mycket skulle du kräva i högre lön för att vara indifferent mellan ditt nuvarande jobb och ett jobb med liten autonomi (allt annat lika)? Själv besvarar jag den senare frågan med: åtminstone 15 000 kr brutto per månad.
Människor väljer ofta att emigrera i förväntan om att kunna höja sin ekonomiska standard. Det är också så att emigranter i regel tjänar mer i sina nya länder än i sina gamla. Sedan observeras ett intressant mönster: medan andra generationens invandrare i genomsnitt tjänar mer än sina föräldrar, tjänar tredje generationens invandrare inte mer, utan ofta mindre, än sina föräldrar. Hur kan det komma sig? I den nya studien ”Intergenerational Transmission of Abilities and Self Selection of Mexican Immigrants” ges en möjlig förklaring.
Tanken är att de som väljer att emigrera har ”goda” egenskaper för arbetsmarknaden, men att de inte till fullo själva kan dra nytta av dem, eftersom deras utbildningsnivå inte är så hög eller ses som någon större merit i det nya landet. Den andra generationen, däremot, får möjlighet att utbilda sig i det nya landet, och har kvar en del av föräldrarnas ”goda” egenskaper, vilket leder till högre inkomster. När vi sedan kommer till den tredje generationen har arvet av ”goda” egenskaper tunnats ut, och den goda utvecklingen bryts.
Man kan ana att en del frustration uppkommer när en stigande inkomstutveckling bryts mellan generationerna. Jag känner inte till om detta mönster gäller för invandrare i Sverige, och inte heller i vilken mån ett liknande mönster kan återfinnas hos vissa grupper av icke-invandrare.
Ekonomipristagaren Ed Prescott analyserar krisen i ett antal bilder och anser att förväntade skattehöjningar är en starkt bidragande orsak till att stimulanspaket, som ökar underskotten, snarast har en negativ effekt på ekonomins förmåga till återhämtning:
Tanken är att ekonomiska aktörer förutser att underskotten implicerar högre skatter framöver, vilket får dem att vara återhållsamma med sina medel. Professor Prescott illustrerar att alla icke är keynesianer.
Se även de tidigare inläggen ”Johan Norberg möter David Ricardo”, ”Är alla keynesianer nu?” och ”En icke-keynesiansk professor”.
Nästa år dyker Peter Jöback upp i Melodifestivalen igen. För snart 20 år sedan såg det ut så här:
Måtte klädsmaken ha förbättrats under dessa två decennier! Och musiksmaken. Men även om så har skett är min favorit en annan.
Media: SvD, Expressen, Aftonbladet
Är det gynnsamt eller skadligt för välståndsutvecklingen när de som tjänar mest drar ifrån andra inkomsttagare ännu mer? Den frågan är omdiskuterad i den nationalekonomiska litteraturen. Tidigare studier, oavsett resultat, kan dock kritiseras för att ha använt mått, företrädesvis Ginikoefficienter, som har beräknats med undermåliga data. En ny studie av Dan Andrews, Christopher Jencks och Andrew Leigh, ”Do Rising Top Incomes Lift All Boats?”, använder istället ett mer tillförlitligt mått: toppinkomsttagarnas andel av de samlade inkomsterna före skatt. Med toppinkomsttagare avses de 10 procent av inkomsttagarna som tjänar mest. Studiens resultat baserar sig på en panel med data från 12 i-länder, däribland Sverige, där data har tagits fram av Jesper Roine och Daniel Waldenström.
Vad finner då denna studie? Deras starkaste resultat tyder på en positiv effekt på BNP av ökad ojämlikhet (efter 1960):
If a 10 point increase in TopShare10 were sustained for ten years, GDP would be 12.2 per cent higher than if TopShare10 had not changed.
Det tar dock tid för detta högre välstånd att sprida sig också till de 90 procent som inte tjänar mest:
After 13 years the bottom nine deciles reach the ”breakeven” point where faster growth in total personal income finally offsets the fact that they are now getting a smaller share of the total. If a higher level of inequality continues to yield higher growth indefinitely, our simulation implies that the absolute incomes gains of the bottom nine deciles will become progressively larger. However, our data cannot tell us whether such long-term projections are realistic.
En intressant fråga är hur personer som talar sig varma för distributiv rättvisa ser på dessa resultat. Om det är så att ökad inkomstojämlikhet leder till ökat välstånd, som ökar allas absoluta inkomster på längre sikt, är det då självklart att förespråka sådan rättvisa? Åtminstone föreligger väl en trade-off?
Media: DN Debatt.
Det är fortfarande relativt få kvinnor i ledande ställning i svenskt näringsliv. Hur kommer det sig, trots att välfärdsstaten ger kvinnor i Sverige mycket stöd? IFN-forskarna Magnus Henrekson och Mikael Stenkula analyserar denna fråga i ”Why Are There So Few Female Top Executives in Egalitarian Welfare States?”, publicerad i Independent Review. Deras förklaring består av flera delar – en som har med institutioner och politik att göra och en av mer psykologisk art.
När det gäller välfärdsstatens ekonomisk-politiska utformning menar de att den är gynnsam för genomsnittskvinnan men knappast för den kvinna som vill göra en toppkarriär:
En lång föräldraledighet, som i huvudsak nyttjas av kvinnor, tenderar att orsaka statistisk diskriminering.
Men det finns också, menar de, psykologiska mekanismer som förklarar sakernas tillstånd, t.ex. denna:
[T]he Scandinavian feminists’ interpretation of gender inequality in top positions as a result of severe discrimination and patriarchal structures may be counterproductive. The pessimistic view may be self-fulfilling, sapping potential female executives of enthusiasm and inspiration.
För att fler kvinnor ska lyckas nå toppositioner i näringslivet verkar alltså såväl politiska som psykologiska åtgärder behöva vidtas. Vissa kanske drar slutsatsen att alla tendenser till diskriminering ska bekämpas hårdare genom striktare lagar, hårdare straff och mer resurser till DO och rättsväsendet samt att kvotering behövs. Andra kanske istället förespråkar sänkta inkomstskatter och avdrag för hushållsnära tjänster. (Vad man än tycker om detta avdrag bör man fundera på vad som händer om de rödgröna avskaffar det, som utlovat, dels för karriärkvinnor och dels för de städande kvinnorna.) Nå, i vilket fall finner jag Henrekson och Stenkulas analys, med betoning på incitament och självbild, vara relevant och ett friskt inslag i en rätt fantasilös offentlig diskussion.
Brytpunkterna, sade du, uppstår aldrig där två diametrala linjer tangerar varandra, utan endast där en horisontell genomkorsas hastigt, hastigt av blixtar av vertikalitet. Det är aldrig konstant utan evigt ögonblickligt, övergående, och momentant. Det bestående är minnet av var den annars osynliga linjen senast genomskars.
Beteendeekonomisk forskning har funnit tecken på att många människor inte helt kan beskrivas som homines economici, dvs. de är inte fullt rationella och uppvisar ibland altruistiska drag. Det senare brukar hyllas, så jag fann det uppfriskande att äntligen hitta någon som faktiskt hyllar egenintresset:
I often wish the people around me were more selfish – or at least better at being selfish. I know how to deal with rational, self-interested actors. They’re really quite charming.
Joseph Beuys, Untitled (Sun State) (1974), 120,7 x 180,7 cm:
Jag har tidigare erkänt att vinetikettens utseende spelar roll för mitt val av viner. Föga rationellt, kan tyckas. Jag är dock inte ensam. Den nya studien ”Message on the Bottle: Colours and Shapes of Wine Labels” undersöker närmare vad det är konsumenterna tar fasta på:
This paper’s main finding is that there are strong preferences for selected combinations of colours and shapes in the composition design of wine labels. Surprisingly, colour alone does not elicit as strong preferences as selected shapes do, at least when they are assessed irrespective of the shape that dominates the label composition. Other compositions, on the other hand, are very resilient, especially those that contain colour hues, such as brown, yellow, black and green, in labels that feature rectangular and hexagonal patterns.
Att utseende, estetik och formgivning är viktiga för många människor står utom allt tvivel. Särskilt, skulle jag tro, i situationer där andra bedömningsfaktorer väger ganska jämnt. Om man (och ens gäster) lägger vikt vid etiketten kanske vinkaraffen är en obsolet företeelse?
För att få lite perspektiv på den svenska skattedebatten kan det vara förtjänstfullt att ta sig en titt på skattekvoterna i diverse länder:
Mellan 2000 och 2005 ökade andelen kvinnor i noterade svenska bolags styrelser från 4 till 14 procent. Andelen är förstås fortfarande låg, och den har föranlett vissa att kräva kvotering. Det har framförts argument om att kvotering i själva verket ligger i bolagens intresse, eftersom kvinnors närvaro kommer att förbättra de ekonomiska utfallen. Men stämmer det?
Troligen inte. En ny studie av Johan Eklund, Johanna Palmberg och Daniel Wiberg, ”Ownership Structure, Board Composition and Investment Performance”, publicerad i Corporate Ownership & Control (preliminär gratisversion här), finner följande:
Gender diversity has a small but negative effect on investment performance, and the same holds for CEO being on the board. When incorporating all the explanatory variables into the same equation the negative effect of larger boards dilutes the effect of gender diversity and having the CEO on the board.
Liknande slutsatser har funnits i tidigare forskning. Det är alltså svårt att finna belägg för att andelen kvinnor i bolagens styrelser påverkar den ekonomiska effektiviteten i verksamheten.
Alla skattebetalande svenskar måste betala begravningsavgift. Det är en märklig avgift, av åtminstone följande skäl:
Det bäste vore, anser jag, att avgiften helt avskaffas och att de efterlevande eller dödsboet får betala för de tjänster som utnyttjas, när de utnyttjas. Alternativt kan avgiften avskaffas och verksamheten finansieras via den reguljära kommunalskatten istället. Om en avgift ska tas ut anser jag att den endast bör täcka ett absolut minimum, tas ut i form av en klumpsumma och vara enhetlig över hela landet. Vilken politiker tar sig an denna principiellt intressanta fråga?
Ja, vad säger de som vill osynliggöra, försvåra eller stigmatisera homosexuella relationer, som förr i tiden?
Tips: Andrew Sullivan. Se även inlägget ”Män som lever heterosexuellt…”.
Jag läste nyligen följande rader av Robert Nozick, och jag har inte kunnat sluta tänka på dem:
One might hold that nothingness as a natural state is derivative from a very powerful force toward nothingness, one any other forces have to overcome. Imagine this force as a vacuum force, sucking things into non-existence or keeping them there. If this force acts upon itself, it sucks nothingness into nothingness, producing something or, perhaps, everything, every possibility. If we introduced the verb ”to nothing” to denote what this nothingness force does to things as it makes or keeps them nonexistent, then (we would say) the nothingness nothings itself.*
Är denna ingentingkraft förklaringen till att något existerar? Min panna skrynklar sig!
____________________________
*Nozick, Robert (1981). ”Why Is There Something Rather Than Nothing?”, i Philosophical Explanations. Cambridge, MA: Harvard University Press: 123.
Rädsla för ormar och spindlar är vanligare hos kvinnor än hos män. Ny forskning i Evolution and Human Behavior, ”Does Women’s Greater Fear of Snakes and Spiders Originate in Infancy?”, undersöker om denna skillnad har tidiga rötter:
Consistent with the greater incidence of snake and spider phobias in women, results show that female but not male infants learn rapidly to associate negative facial emotions with fear-relevant stimuli. No difference was found between the sexes for fear-irrelevant stimuli.
Flickor är mjuka, pojkar är hårda?
En holländsk soldat är ute och går:
Ja, det verkar så, enligt den nya studien ”Driving Under the Influence of Our Fathers” av Randi Hjalmarsson och Matthew Lindquist:
We find strong evidence of an intergenerational drunk driving relationship. Cohort members who have fathers with a drunk driving record have 2.59 times higher odds of having a drunk driving conviction themselves than cohort members with non-drunk driving fathers.
Detta väcker många frågor. En rör moraliskt ansvar. Om sannolikheten för att man ska dömas för rattfylleri är betydligt högre pga. faktorer som man själv inte har kunnat påverka, såsom hur ens föräldrar är, antyder inte det en reducerad moralisk skuld?
MIT-professorn Daron Acemoglu ger detta svar:
People need incentives to invest and prosper; they need to know that if they work hard, they can make money and actually keep that money. And the key to ensuring those incentives is sound institutions — the rule of law and security and a governing system that offers opportunities to achieve and innovate. That’s what determines the haves from the have-nots — not geography or weather or technology or disease or ethnicity.
Put simply: Fix incentives and you will fix poverty. And if you wish to fix institutions, you have to fix governments.
Detta är i överenstämmelse med min egen såväl teoretiska som empiriska förståelse av grunderna för ekonomisk utveckling – men jag har en känsla av att de som engagerar sig mest högljutt mot världens fattigdom inte har professor Acemoglus centrala insikt (eller incitament att förespråka den).
Igitur, och endast Igitur, säger det som måste sägas:
Bilden längst bak i huvudet, utan manipulation, utan filter; bilden av den omanipulerade och ofiltrerade bilden längst bak i huvudet. … Längst bak i ditt huvud finns bilden av platsen längst bak i ditt huvud.
Ekonomier genomgår strukturella förändringar. För ett par hundra år sedan svarade jordbruket för en mycket stor del av såväl BNP som sysselsättning. Sedan tog industrin över, men den är sedan flera decennier också på nedgång:
I Sverige har andelen av sysselsättningen i industrin ungefär halverats sedan 1970, från 28 till 14 procent. Detta är värt att ha i åtanke när krav på att rädda enskilda industriföretag reses. Krisen skyndar sannolikt bara på en strukturell förändring av ekonomin, som det är lika destruktivt att försöka hindra som det hade varit att hindra jordbrukets relativa tillbakagång för hundra år sedan eller så. Utmaningen är att skapa förutsättningar för tillväxt i andra, nya sektorer.
Om väljare är irrationella, skulle det förbättra kvaliteten i allmänna val om man krävde bekantskap med grundläggande politisk litteratur för att få rösta? Ernest Benn hade en idé om litteraturlista:
In the ideal state of affairs, no one would record a vote in an election until he or she had read the eleven volumes of Jeremy Bentham and the whole of the works of John Stuart Mill, Herbert Spencer and Bastiat as well as Morley’s Life of Cobden.
Förslag på andra bra böcker att läsa inför ett val?
Många män tränar upp sina muskler på gym. Vad blir effekterna av att ha en muskulös kropp? Det finns både för- och nackdelar, enligt den nya studien ”Costs and Benefits of Fat-Free Muscle Mass in Men”, publicerad i Evolution and Human Behavior:
[F]at-free mass (FFM) and/or limb muscle volume (LMV) are significant predictors of the numbers of total and past-year self-reported sex partners, as well as age at first intercourse. On the cost side, FFM and LMV are strong positive predictors of daily energy intake and strong negative predictors of C-reactive protein and white blood cell count, measures of native immunity.
Man får alltså väga ökad attraktivitet och möjlighet till sex mot ökat energibehov och sämre immunförsvar.
Cy Twombly, Leda and the Swan (1962), 190,5 x 200,0 cm:
Att intelligens har sina fördelar torde inte förvåna särskilt många; se länkarna underst i detta inlägg för en del om detta. Nu visar en ny studie, ”Are Risk Aversion and Impatience Related to Cognitive Ability?”, att såväl riskaversion som otålighet är negativt relaterade till intelligens:
Individuals with higher cognitive ability are significantly more willing to take risks in the lottery experiments, and are significantly more patient over the year-long time horizon studied in the intertemporal choice experiment. The correlation between cognitive ability and risk aversion is present for both young and old, and for males and females, although the relationship is somewhat weaker for females and younger individuals. We find that the correlation of both traits with cognitive ability remains strong and significant even after removing variation due to personal characteristics such as gender, age, and height, as well as important economic variables including education, income, and liquidity constraints.
Det är nog bra att de som är mest villiga att ta risker (vilket t.ex. är viktigt för entreprenörskap) är de smarta. Man kan också konstatera att tålighet och självkontroll har visat sig vara viktiga egenskaper för att nå framgång, såväl i skolan som ekonomiskt.
Se även de tidigare inläggen ”Intimiderande intelligens”, ”Intelligens och tillväxt”, ”Intelligensen i olika akademiska ämnen”, ”Samarbetar smarta mer?”, ”Är intelligens viktig på arbetsmarknaden?”, ”Intelligens ger ateism” och ”Intelligens ger ekonomisk framgång”.
Prokofievs Ouverture sur des thèmes juifs (op. 34) är en riktig pärla. Klarinetten gör sig allra bäst i judisk musik, tycker jag.
Att ägna sig åt sport ger många människor gemenskap, motion och spänning. Men vilka är de vidare effekterna av denna form av fritidsintresse? I en ny studie, ”Relational Goods at Work! Crime and Sport Participation in Italy”, påvisas samband mellan sportdeltagande och brottslighet:
Results show that: (i) there is a robust negative association between sport participation and property crime; (ii) There is a robust negative association between sport participation and juvenile crime; (iii) There is a positive association between sport participation and violent crime, but it is only weakly significant.
Blandade resultat, alltså. Man kan tänka sig kausala förklaringar för den negativa relationen: genom att ägna sig åt sport har potentiella brottslingar mindre tid att ägna sig åt brott, och de kommer in i ett socialt sammanhang där de skolas till empati och laganda, och där de kanske också övervakas mer. Man kan även tänka sig en kausal förklaring för den positiva relationen: sport kan skapa spänningar mellan rivaliserande lag och innefattar ibland alkohol, vilket kan påverka våldsbenägenheten hos vissa. Samtidigt går det att, i båda riktningarna, tänka sig kausalitet i motsatt riktning. Angående en positiv relation kanske t.ex. sport utgör en attraktiv sysselsättning för många i ett samhälle med hög brottslighet (som distraktion, tröst eller rentav som forum för att träffa medbrottslingar).
Hursomhelst finns forskning som visar att huliganbrott i samband med större sportevenemang minskar när polisresurserna ökar.
Det kan tyckas märkligt att politiker i många länder, däribland Sverige, har valt att göra sin centralbank mer oberoende. Därigenom ger ju politikerna upp en möjlig metod för att påverka ekonomin (låt vara att det är omdiskuterat i vilken mån penningpolitik har reala ekonomiska konsekvenser). I en ny studie, ”Why Do Politicians Implement Central Bank Independence Reforms?”, försöker Sven-Olov Daunfeldt, Jörgen Hellström och Mats Landström finna förklaringsfaktorer. Deras resultat:
It was found in this study that non-OECD countries with a history of high variability in inflation were more likely to implement CBI-reforms, suggesting that politicians in those countries have received a strong aversion to inflation and therefore implement CBI-reforms to establish credibility for a price stability rule. In addition, the likelihood of a CBI-reform seems to have increased when politicians in non-OECD countries faced a high probability of being replaced. No such effects were found for OECD-countries, implying that politicians in more industrialized countries do not feel a need to tie the hands of incoming governments and that the credibility of a low inflation goal can be achieved with other means.
Två reflexioner:
Det är obehagligt att arbetslösheten nu stiger, inte bara i Sverige utan i så gott som alla länder. Men det verkligt oroande är att den i viss mån kan komma att bli bestående. En intressant studie från OECD, ”How Do Institutions Affect Structural Unemployment in Times of Crises?”, finner dock att hur bestående en arbetslöshetsökning blir varierar mellan länder beroende på hur reglerade ekonomierna är:
The impact of the economic downturn varies depending on institutional settings … Institutions are found to affect both the direct impact of the downturn on the crisis and the structural unemployment’s persistence in the aftermath of the shock. In particular, economic downturns appear to increase structural unemployment significantly in countries and in periods with rigid (above the OECD average) institutions. By contrast, no significant effect of economic downturns on structural unemployment is found in flexible economies.
Det verkar alltså som att mer flexibla arbets- och produktmarknader, särskilt de med svagare arbetsrätt, är gynnsamma för arbetslöshetens utveckling i samband med kriser. Förutom att de också är allmänt gynnsamma för ungdomars och invandrares möjligheter på arbetsmarknaden.
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.