Den osunda handskakningen

För en gångs skull har jag sympati för Diskrimineringsombudsmannen, som nu driver ett fall mot Arbetsförmedlingen:

Enligt Arbetsförmedlingen var det i stället mannens vägran att ta den kvinnliga vd:n i hand som gjorde att han inte fick praktikplatsen. Eftersom han, enligt Arbetsförmedlingen, genom sitt uppträdande hade medverkat till att han inte fick praktikplatsen beslutade man att återkalla hans anvisning till det arbetsmarknadspolitiska programmet. Han förlorade därigenom också rätten till aktivitetsstöd.

Några reflexioner:

  • Handskakning är en osund företeelse (vilket såväl Kim Jong-Il som Smittskyddsinstitutet har insett). Personer som undviker den sedvänjan bör hyllas, inte kritiseras, och än mindre utsättas för ekonomiska straff av staten.
  • Någon kanske invänder att det upprörande inte var att mannen vägrade skaka hand utan att han vägrade skaka hand med en kvinna. Förvisso vore det bättre om han inte skakade hand med någon, men det är bättre att vägra skaka hand med hälften av mänskligheten än att skaka hand med alla. Mannen gick, likt Irans ambassadör i Turkiet härförleden, inte tillräckligt långt, men han betedde sig ändå bättre än de flesta.
  • DO ser detta som ”religiös diskriminering”. Det kan man göra, men personligen anser jag att statliga straff mot vägran att skaka hand är klandervärda oavsett vilken grund vägran sker på. Varken Kim Jong-Il, Smittskyddsinstitutet eller jag vägrar handskakning på religiös grund – och vi bör ha rätt att göra det utan synpunkter från staten.
  • Om en privat arbetsgivare inte vill anställa någon som vägrar skaka hand anser jag att denne ska ha rätt att göra det, även om jag skulle finna den inställningen klandervärd. Nu rör det sig dock om Arbetsförmedlingen, som är en statlig företrädare, och staten bör inte ha synpunkter på handskakning eller stödja arbetsgivares avvisande syn på personer som inte vill skaka hand.

Istället för handskakning förordar jag en lätt bugning eller en virtuell handskakning.

Hur skulle det förresten gå för Kurt Gödel på svensk arbetsmarknad?