Politiskt korrekt pronomen

Vad sägs om lite språklig förnyelse? Ett nytt pronomen har sett dagens ljus:

”På kulturtidskriften Ful (tidigare Femkul) tar man hbt-språket ett steg längre. Där har redaktionen konstaterat att språket är genomsyrat av en ideologi som är heterosexuell och baserad på ett tvåkönssystem. Orden hon/han har därför ersatts med hen.
– Det finns en kraft i att ha egna ord, säger redaktören Nasim Aghili.
Eftersom tidskriften är queerfeministisk så säger hon hbtq i stället för hbt.”

”Säger hen”, menar väl Sydsvenskan?

Se ett tidigare inlägg om alla dessa bokstäver.

Religionsfrihetens gränser

Kalv slaktad enligt shechita

Kalv slaktad enligt shechita

Jeremy Bentham sa följande om djur:

… the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer? Why should the law refuse its protection to any sensitive being?

Så grundfrågan när det gäller rituell slakt av djur är: Lider djuren mer av sådan slakt än av annan slakt? Om svaret är ja finns det starka skäl för ett förbud. Och enligt Farm Animal Welfare Council, som ger råd till den brittiska regeringen i djurfrågor, finns det tydliga belägg för att djur lider mer av rituell slakt (s. 43—44):

We are persuaded that such a massive injury would result in very significant pain and distress in the period before insensibility supervenes. … Council considers that slaughter without pre-stunning is unacceptable and that the Government should repeal the current exemption.

Därför är jag en stark anhängare av dagens svenska förbud* mot såväl den judiska shechita som den muslimska dhabiha. När religiösa företrädare nu tar till orda för att denna typ av slakt ska få utföras i Sverige igen tar jag, likt författarna av dagens DN Debatt-artikel, bestämt avstånd.

__________________

*Se Djurskyddslagen.

Den paradoxala förnekelsen av Förintelsen

Förintelseförnekarnas guru David Irving, som nyligen släpptes ur ett österrikiskt fängelse efter att ha avtjänat en tredjedel av ett treårigt straff just för Förintelseförnekelse*, besöker nu USA:

En sak som alltid har förbryllat mig med Förintelseförnekelse är att den uttalas av personer som uppenbarligen önskar att den hade ägt rum. Borde inte antisemiter av det mer hårdföra slaget vara stolta och glada över att flera miljoner judar dödades? Varför förneka?

Kanske därför att deras preferensordning ser ut på följande sätt:

  1. Förintelsen har ägt rum, människor tror inte att den har ägt rum.
  2. Förintelsen har ägt rum, människor tror att den har ägt rum.
  3. Förintelsen har inte ägt rum, människor tror inte att den har ägt rum.
  4. Förintelsen har inte ägt rum, människor, tror att den har ägt rum.

Dvs. de tycker om att judar förintas, men de inser att om människor i allmänhet känner till det kommer sympatierna för de kvarlevande judarna att vara mycket starka, vilket kommer att ge dessa judar olika fördelar, liksom de inser att attityderna mot dem själva kommer att bli betydligt mer negativa. Därför verkar det rimligt att hårdföra antisemiter förnekar Förintelsen, trots att de innerst inne är glada för att den ägde rum.

____________________

*Jag tycker att Förintelseförnekelse ska vara laglig. Sanningen gynnas inte, utan undermineras snarast, av den typ av inskränkningar i yttrandefriheten som bl.a. Österrike har infört. Peter Singer, själv jude med mor- och farföräldrar som dog i Förintelsen och liksom jag inspirerad av John Stuart Mill, håller med.

Raz om mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter är i ropet. Men frågan är vad begreppet betyder och hur — och inte minst om — det kan motiveras filosofiskt. De traditionella försöken att definiera och försvara det kritiseras i en ny uppsats av professor Joseph Raz, ”Human Rights without Foundations”.* Abstract:

”Using the accounts of Gewirth and Griffin as examples, the article criticises accounts of human rights as those are understood in human rights practices, which regard them as rights all human beings have in virtue of their humanity. Instead it suggests that (with Rawls) human rights set the limits to the sovereignty of the state, but criticises Rawls conflation of sovereignty with legitimate authority. The resulting conception takes human rights, like other rights, to be contingent on social conditions, and in particular on the nature of the international system.”

Se ett tidigare inlägg på detta tema.

________________________

*Kommande i Philosophy of International Law.

Trängselskatten är poppis

En mycket lång och enerverande bilkö

Opinionen i Stockholms län har svängt om trängselskatten:

”När Sifo på nytt frågar drygt 1000 invånare i länet om de tycker det ska vara avgiftsbelagt att köra in i Stockholms stad, så är resultatet det rakt motsatta. Sex av tio säger nu ja till trängelskatten.”

Som ja-röstare glädjer detta mig. En tredjedel vill dessutom höja skatten, vilket jag också vill. Se grafik över hur mycket biltrafiken har minskat.

En intressant fråga är vad den svängande opinionen implicerar för vår syn på folkomröstningar. Uppenbarligen ändrar människor sin syn på saker och ting, ibland ganska fort. I vanliga val får vi tillfälle vart fjärde år att ge uttryck för aktuella politiska preferenser, men resultat i folkomröstningar antas, verkar det som, giltiga ad infinitum. Man kan ta kärnkraftsomröstningen som exempel. Nu är det 28 år sedan den genomfördes. Idag finns en stor mängd människor med rösträtt som inte var med då, och dessutom är kunskapsläget ett helt annat vad gäller sådant som CO2-utsläpp. Bör resultatet i den omröstningen överhuvudtaget beaktas längre?

Och mer generellt: Känner någon till teoretiska arbeten som specificerar villkor för när folkomröstningsresultat inte längre ska beaktas och som kanske t.o.m. föreslår regelbundet återkommande folkomröstningar i samma fråga?

Bildbevis från utflykt

En del kanske tror att jag enbart ägnar mig åt bloggande och att läsa uppsatser av olika slag. Så är inte fallet. Häromdagen besökte jag t.ex. Skansen med min kära familj. Här syns jag och min lillasyster under en vilopaus:

Nonicoclolasos med lillasyster på Skansen

Men djur och natur är farliga saker, vilket har påpekats tidigare. Efter att ha klappat en get tillsammans med min niece slog jag huvudet i kanten på en lada och fick blödningar. Det får inte bli för ofta, det där med Skansen.

Pop för frihet

BWO har gjort årets Pride-låt, ”The Bells of Freedom”, som jag finner lagom lättlyssnad i värmen. I videon medverkar även gamla bekanta från Army of Lovers:

SvD publicerade för övrigt just en intervju med Alexander Bard. Vi är eniga om en del:

”För det första så hatar jag begreppet hbt-rörelsen, det är så vansinnigt dumt. Det kommer aldrig att komma utanför en liten politiskt korrekt akademisk krets.”

Själv är jag inte så piggPride, även om jag, apropå frihet, är glad att leva i ett land där evenemanget är tillåtet. Jag brukar nöja mig med att titta på den underhållande paraden, vars främsta brist är frånvaron av en rejäl marschorkester (de bästa är av militärt slag).

Angående Ingmar Bergmans konst

Arkitekt Bergman

Igitur ser det hela klarare än alla andra:

”En eftersträvansvärd konst vill inget annat än med lånad spade gräva en grop i mytologins mylla genom att tillföra material. Den vill invertera – nej, upphäva – kannibalismens metafysik, etablera sin närvaro genom att simultant upprätta sig som både värd och parasit. Man frestas säga: genom att ingå i det mytiska genom att inte ingå. Den vill självhävdelse i självutplåningens namn. Bergman skapade ingen värld, utan lät en värld ta form utifrån en hällristning, en försiktig men bestämd och noggrant utvald påverkan på en befintligt topologi som törstar efter arkitekt. Konstigare än så är det inte.”

Nej, konstigare än så är det sannerligen inte.

Ylva Johansson hamnar rätt

Sprutbytesprogramförespråkare Ylva Johansson

För en gångs skull är jag överens med Ylva Johansson (s):

”Vi vill införa sprututbytesprogram i Stockholms län. … Det är skandal att ett ensamt borgerligt landstingsråd i Stockholm kan stoppa detta trots bred politisk majoritet i både kommunen och landstinget.”

Grunden för min del är enkel och empirisk: Om det finns belägg för att sprutbytesprogram minskar smittospridning utan negativa effekter på andra variabler är sådana program bra. Och det verkar finnas gott om sådana belägg.

”Effective HIV prevention interventions among injection drug users include peer outreach, methadone maintenance and needle exchange programs.”

  • Enligt ett dokument från den amerikanska myndigheten Center for Disease Control and Prevention:

”An impressive body of evidence suggests powerful effects from needle exchange programs. … Studies show reduction in risk behavior as high as 80%, with estimates of a 30% or greater reduction of HIV in IDUs.”

  • Enligt en översikt från det australiensiska Department of Health and Aging:

”There is abundant evidence from Australia and international research of the substantial public health benefits of Needle and Syringe Programs. The Australian Medical Association supports Needle and Syringe Programs as one of a number of measures which prevent the spread of HIV and other blood borne diseases.”*

Se ett tidigare inlägg om hur sprutbytesmotståndare är utopister, inte realister.

_______________________

*För den som vill fördjupa sig ytterligare kan bl.a. dessa studier nämnas:

Bastos, F. I. och Strathdee, S. A. (2000). ”Evaluating Effectiveness of Syringe Exchange Programs: Current Issues and Future Prospects.Social Science & Medicine, 51(12): 1771—1782.

Des Jarlais, D. C., McKnight, C. och Milliken, J. (2004). “Public Funding of US Syringe Exchange Programs.Journal of Urban Health: Bulletin of the New York Academy of Medicine, 81(1): 118—121.

Lurie, P. och Drucker, E. (1997). ”An Opportunity Lost: HIV Infections Associated with Lack of a National Needle Exchange Program in the USA.The Lancet, 349(9062): 604—608.

MacDonald, M., Law, M., Kaldor, J., Hales, J. och Dore, G. J. (2003). ”Effectiveness of Needle and Syringe Programmes for Preventing HIV Transmission.International Journal of Drug Policy, 14(5—6): 353—357.

Rich, J. D., McKenzie, M., Macalino, G. E., Taylor, L. E., Sanford-Colby, S., Wolf, F., McNamara, S., Mehrotra, M. och Stein, M. D. (2004). ”A Syringe Prescription Program to Prevent Infectious Disease and Improve Health of Injection Drug Users.Journal of Urban Health: Bulletin of the New York Academy of Medicine, 81(1): 122—134.

Barnen påverkar politiken

En ny studie tyder på att barnens kön påverkar föräldrarnas politiska uppfattningar:

”Using nationally representative longitudinal data, we show that having daughters makes people more likely to vote for left-wing political parties. Having sons leads people to favor right-wing parties. The paper checks that our result is not an artifact of family stopping-rules, discusses the predictions from a simple economic model, and tests for possible reverse causality.”

Feministpappa Borg

Den teori som presenteras i uppsatsen säger att ogifta kvinnor tenderar att föredra högre inkomstskatt och högre offentliga utgifter än män (något som ges stöd i annan forskning). Skälet är att deras skattebörda är lägre och att deras marginalnytta av kollektiva varor är högre. Föräldrar med döttrar påverkas sedan, av omsorg om dessa, i politisk riktning vänsterut.*

Måhända är logiken densamma som när finansministern låter meddela att han är feminist pga. sina döttrar.

Uppdatering: Jonas Vlachos analyserar varför kvinnor röstar mer åt vänster.

_____________________

*Den senare länken är väl den jag finner minst övertygande i den presenterade teorin, ty varför skulle en förälder förändra sina politiska preferenser bara för att en dotter i genomsnitt förespråkar mer vänsterorienterade lösningar när hon har vuxit upp? Det senare kan ju t.ex. bero på att dottern har mindre bra kunskaper om vilken politik som gynnar henne. Om dotterns nytta ingår i förälderns nyttofunktion, vilket inte verkar orimligt, borde föräldern väl forma en egen bedömning av vilken politik som bäst skulle gynna henne, inte automatiskt acceptera det vuxna kvinnor i genomsnitt tror gynnar dem? Nå, detta är en undran rörande den presenterade teorin, inte rörande den presenterade empirin.

Betyder barns lycka mer än vuxnas?

I debatten om huruvida de flesta skilsmässor påverkar barn negativt tycks en självklar värdepremiss vara att barns lycka betyder mer än vuxnas. Men är denna värdepremiss självklar?

Antag att vi har en familj med två föräldrar och två barn och att de förra skiljer sig. Antag vidare att föräldrarnas totala ”nuvärdesberäknade” positiva nyttoförändring är större än barnens totala ”nuvärdesberäknade” negativa nyttoförändring (räknat på hela livet). Är skilsmässa fel?*

Jag är inte helt säker på hur frågan ska besvaras, men jag ser absolut inte svaret som självklart, vilket nästan alla andra tycks göra, i alla fall i retoriken.

_________________

*Ett tänkbart scenario är att de främsta negativa effekterna på barnen (som vi här antar uppkommer) kommer när barnen är vuxna. Skulle det påverka nyttojämförelsen? Då jämför man effekterna på olika vuxnas nytta med varandra.

Den opålitliga matematiken

Trots att jag har argumenterat för den vetenskapliga metodens förträfflighet (t.ex. här och här) är jag innerst inne medveten om att den har sina brister. Bland dessa kan nämnas ibland förekommande kollusion mellan redaktörer för vetenskapliga tidskrifter och vissa forskare som är aktiva inom tidskrifternas fält samt undermålig granskning av de manuskript som skickas in till vetenskapliga tidskrifter. Dessa ”marknadsmisslyckanden” leder till att forskare ibland får artiklar publicerade trots att de inte är av särskilt hög kvalitet.

Intressant nog förekommer inte detta bara inom samhällsvetenskapens område, som jag personligen är bekant med, utan även inom matematiken, vilket jag inte alls kände till:

”Part of the problem is refereeing. Many (I think most) papers in most refereed journals are not refereed. There is a presumptive referee who looks at the paper, reads the introduction and the statements of the results, glances at the proofs, and, if everything seems okay, recommends publication. Some referees do check proofs line-by-line, but many do not. When I read a journal article, I often find mistakes. Whether I can fix them is irrelevant. The literature is unreliable.”

Därmed inte sagt att det finns någon bättre metod för att inhämta kunskap än den vetenskapliga.

Suspekt förbud

Cristiano Ronaldo

Katolska kyrkans krav på celibat för präster tror jag kan förklara en hel del udda beteenden från dessa. Det kan inte vara sunt att tvingas avstå från att bejaka en i grunden sund och njutbar biologisk drift. Men inte bara i religionens värld, utan även i sportens, tillämpas sexförbud. Finns det studier som belägger att sexförbud ger bättre prestationer på andra områden, såsom på fotbollsplanen? Eller upprätthålls dylika regler på basis av gissningar och vidskepelse? Och hur övervakas spelarna?

De som vill styra och ställa

W. H. Auden:

”The Enemy was and still is the politician, i.e. the person who wants to organise the lives of others and make them toe the line. I can recognise him instantly in any disguise, whether as a civil servant, a bishop, a schoolmaster, or a member of a political party, and I cannot meet him however casually without a feeling of fear and hatred and a longing to see him (or her, for the worst ones are women) publicly humiliated.”

Jag sympatiserar med denna kombination av autonomism — en vilja att leva sitt liv som man själv vill — och (det måste medges) motvilja mot dem som vill styra och ställa, oavsett om styrandet och ställandet är politiskt eller av annat slag.

Skadas barn av skilsmässor?

Företrädare för det kristna Claphaminstitutet anser att staten bör försöka minska antalet skilsmässor. Själv förhåller jag mig avvisande till sådana försök att styra och ställa i människors liv. Men bör man inte tänka på barnen? Jo, men bilden är betydligt mer osäker och komplicerad än de kristna debattörerna låtsas om. Som Betsey Stevenson och Justin Wolfers klargör (s. 30—31):

There exists substantial controversy—and uncertainty—about the impact of divorce on children. While children from divorced households fare worse along a range of outcomes than those from intact households, this observation does not speak to the policy-relevant question of whether those children would have been better off if their parents had not divorced. The conflict in these households may be so severe that children are actually better served by their parents divorcing. Thus comparisons of the ”happily married” with the ”unhappily divorced” are likely irrelevant for those choosing between an unhappy marriage and an unhappy divorce. Moreover, the difficulty in establishing a causal link between divorce decisions and children’s outcomes is compounded by the possibility that the type of parents and households that end up divorced are likely to be different from those that do not. These differences may themselves lead to worse outcomes for children even if the parents were to remain married. Additionally,  unobserved negative shocks to the family may both lead to divorce, and to negative outcomes for children, further confounding attempts at causal inference.

Att de kristna debattörerna använder sig av forskning på ett tendentiöst sätt förvånar inte. Ty i grunden styrs de nog inte främst av en omsorg om barnen utan av sin dogmatiska etik, som säger att skilsmässa är moraliskt felaktigt. De skulle vilja minska skilsmässorna även om alla barn mådde bra av dem. Detta vågar de dock inte riktigt säga offentligt, eftersom de vet att svenska folket inte delar denna syn.

Uppdatering: SvD:s ledarblogg hävdar:

[V]i borde kunna vara ärliga nog att säga att det optimala för ett barn är att den familj som man fötts in i håller ihop.

Grundfrågan rör om vi vet att detta stämmer, givet att föräldrarna inte drar jämnt och önskar sluta sin samlevnad. Det hävdar Stevenson och Wolfers att vi inte vet. Och även om visste det är fortfarande frågan om staten ska lägga sig i beslut av denna karaktär. Jag anser inte det.

Barndopets hemska grund

Påven döper ett barn

Det kan tyckas oskyldigt med barndop, men jag finner denna tradition osmaklig och uppmanar härmed föräldrar att undvika denna ceremoni.* Att låta släkt och vänner komma samman efter att ett barn har fötts under trevliga, även ceremoniella, former, det har jag inget alls emot. Men just den kristna inramningen finner jag stötande. De flesta svenskar bryr sig inte om den, det vet jag, men de kanske skulle göra det om de kände till dess grund.

Den kristna kyrkan lär nämligen att varje människa föds med arvssynd: genom att Adam och Eva, som kristna kallar de första människorna, syndade bestämde Jahve att alla människor ärver en syndig natur. Denna natur gör att ingen människa, inte ens ett nyfött barn, anses förtjänt av himlen efter döden. För att med säkerhet undvika det helvetesstraff som Jahve har bestämt för alla krävs frälsning genom dopet.

Som Katolska kyrkans katekes uttrycker det:

”1250 Born with a fallen human nature and tainted by original sin, children also have need of the new birth in Baptism to be freed from the power of darkness and brought into the realm of the freedom of the children of God, to which all men are called.”

Att ordna ett barndop innebär alltså att man, åtminstone implicit, ger sitt erkännande till den bisarra, kristna uppfattningen om en gud som bestämmer att alla ska präglas av synd och som vidare förordnar att den som inte ser till att det hälls vatten på ett barn i en kristen ritual riskerar det barnets eviga väl. Dessutom gör man sitt barn till medlem i en organisation utan dennes medgivande, vilket i sig är klandervärt. Lägg därtill att det är en religiös organisation, och min uppfattning är definitivt att det är oetiskt att pådyvla barn religiösa uppfattningar.

_____________________

*Om föräldrar trots allt väljer att ha ett barndop tycker jag att man som vän eller närstående bör delta, om möjligt. Gemenskap och firandet av ett barn är trots allt viktigare än principer.

Karadzics nya yrke

Radovan Karadzic är gripen. Jag har alltid betraktat utövare av ”alternativmedicin” med stor skepsis:

”Karadzic had been using a ‘very persuasive’ false identity and was practising alternative medicine at a private GP’s surgery in the city.”

För mer om ”alternativmedicin”, se professor Colquhouns hemsida.

Förmögenhet som grund för entreprenörskap

Patrick Krassén skriver idag om ”den goda kraften i förmögenheter” och betonar att filantropi förutsätter medel att donera. Men förmögenheter ger inte bara upphov till goda konsekvenser för forskning och kultur; Jenny Nykvist visar, i en ny artikel i Scandinavian Journal of Economics, att förmögenheter också stimulerar entreprenörskap:

”A positive relationship between wealth and entrepreneurship is found, which supports the liquidity constraints hypothesis. Alternative methods attempting to handle the endogeneity problem and distinguish between absolute decreasing risk aversion and liquidity constraints give further support to the hypothesis. The paper suggests that there exist liquidity constraints in Sweden, which are possibly more extensive than in the United States.”

Detta är i sin tur intressant eftersom forskning visar att entreprenörskap i sin tur är positivt relaterat till bl.a. skapandet av nya jobb.*

_____________________________

*Van Praag och Versloot (2008: 135) konstaterar:

”Entrepreneurs create more employment than their counterparts, relative to their size. This result is unambiguous. Small and young firms are required to boost employment.”

Bra med lågt valdeltagande

Bryan Caplan, väljarforskare:

Should we encourage everyone to vote? My answer, of course, is no. The average voter’s understanding of politics and policy is disappointing at best. But hard as it is to believe, the average voter is an above-average citizen. Voters are more educated and know more about economics, politics, science, and statistics than non-voters. So if you think that politicians are pandering to the lowest common denominator, think again. With 100% turnout, the denominator could and would get lower still.

Se hans bok The Myth of the Rational Voter samt tidigare inlägg i denna fråga.

Att ångra ett brott

En sak jag tycker om med rättssystemet är att det uträttar sina sysslor utan att bry sig om människors inställning. Har man gjort x så utmäts straffet y, oavsett om ett brottsoffer är upprört och oavsett om en gärningsman visar prov på ånger.

Detta med ånger kan man betrakta från två utgångspunkter. I det ena fallet finner jag det tilltalande, i det andra inte. Den första utgångspunkten är att se ånger som ett uttryck för en ändrad inställning hos en gärningsman, vilket kan tolkas som en minskad sannolikhet för fler brott från denne framöver. Utmärkt. Den andra utgångspunkten är att se ånger som en personlig upprättelse för brottsoffret. ”Om han bara kunde ångra sig, då blir effekten av hans brott något mer uthärdlig. Om han bara kunde be om förlåtelse.” Detta förstår jag inte alls. Effekten av brottet har redan inträffat. Inget blir bättre på ett personligt plan av att någon ångrar sig. Pernilla Hellgrens pappa verkar hålla med mig.

Men i ingetdera fallet anser jag att straffutmätningen ska påverkas av uttalad ånger. Detta må uppfattas som cyniskt, men hur kan man lita på uttalad ånger? Om gärningsmannen vet att straffet reduceras om han ber om förlåtelse e.d. finns det väl ingen som inte skulle be om förlåtelse?

Jo, kanske en: Meursault, huvudpersonen i Albert Camus roman The Outsider. Åklagaren går till angrepp:

”‘Has he even expressed any regrets? Never, gentlemen. Not once in front of the examining magistrate did he show any emotion with regard to his abominable crime.’ At that point he turned towards me, pointed his finger at me and went on showering me with accusations without me really understanding why. Of, course I couldn’t help admitting that he was right. I didn’t much regret what I’d done. But I was surprised that he was so furious about it. I’d have liked to explain to him in a friendly way, almost affectionately, that I’d never really been able to regret anything.”

Jag föredrar den ärliga sortens brottsling framför hycklande snyftare. Och det borde brottsoffer också.

Mästerlig arkitektur

Under mitt helgbesök i Berlin fascinerades jag särskilt av två byggnader intill Riksdagshuset: Marie-Elisabeth-Lüders-Haus och Paul-Löbe-Haus. Båda byggnaderna ingår i Förbundsdagen. Arkitekten heter Stephan Braunfels och är ett geni. Mastodontkänslan, de rena linjerna, de spännande detaljerna — så mycket mer tilltalande än äldre arkitektur, med dess inställsamma sirligheter och guldöverdragna svulstigheter. Jag blev kär, helt enkelt!

Bra förslag om surrogatmödrar

Birgitta Ohlsson och Barbro Westerberg föreslår att en utredning om surrogatmödraskap ska tillsättas. En god idé, anser jag. För mig är frågan empirisk. Om forskning ger belägg för att samtliga inblandade mår bra under och efter surrogatmödraskap, anser jag sådana mödraskap bör tillåtas. Särskilt viktigt förefaller det att undersöka om barn till surrogatmödrar utvecklas och mår lika bra som andra barn.

Den forskning jag fann tyder på att ingen av de inblandade parterna, inte heller barnen, påverkas negativt i sitt välmående av surrogatmödraskap:

  • Barnen tycks må ungefär lika bra som andra barn vid sju års ålder (källa), vid tre års ålder (källa) och vid två års ålder (källa).
  • Relationen mellan de uppdragsgivande föräldraparen och barnen under det första året förefaller bra. (Källa.)
  • Det uppdragsgivande föräldraparet har goda erfarenheter. (Källa.)
  • Surrogatmödrarna verkar hantera överlämnandet av barnet relativt väl, vilket Hanne Kjöller inte verkar tro. (Källa.)

Men även om barnen skulle påverkas negativt jämfört med barn i ”vanliga” familjer är det inte säkert att det talar för ett fortsatt förbud mot surrogatmödraskap, eftersom utfallet måste jämföras med realistiska alternativ. Dessa kanske är i) legalt surrogatmödraskap (finns ännu inte i Sverige), ii) illegalt surrogatmödraskap och iii) surrogatmödraskap i andra länder, t.ex. Indien, där fattiga kvinnor ofta verkar utnyttjas för ändamålet. Och i valet mellan dessa tre alternativ förefaller i) det bästa (eller minst dåliga, om man i grunden är negativ till surrogatmödraskap).

En utredning är alltså välkommen. Den bör göra en noggrann genomgång av all forskning på området samt av realistiska alternativ. Om den kommer fram till att surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige får den förstås också ta ställning till formerna för surrogatmödraskap (vilka typer som ska tillåtas, om betalning ska få förekomma, procedurer för tillåtelse etc).

En möjlig nisch för surrogatmödrar: homosexuella män, som i praktiken inte kan adoptera.

Bör etablerade normer följas?

Keynes beskrev sig själv som ”immoralist”, med vilket han menade att han inte ansåg sig vara bunden av etablerade normer utan fri att forma sitt liv efter egna preferenser. Detta fick Hayek att gå i taket:

”It is fairly obvious that this kind of rationalism must lead to the destruction of all moral values and to the belief that the individual should be guided only by his personal evaluation of the particular ends he pursues.”*

Det verkar alltså som om det förelåg en konflikt mellan dessa nationalekonomiska giganter i synen på informella institutioner, rörande i vilken grad individer ska anses skyldiga att följa traditionella moralregler. Till skillnad från Keynes verkar Hayek förespråka allmän efterlevnad av etablerade normer, huvudsakligen därför att människans förnuft är begränsat och inte förmår skapa nya moralsystem för att ersätta de gamla utan att det fria samhällets grundval hotas.

I en ny uppsats (här i en WP-version), som jag just har fått accepterad för publicering i Constitutional Political Economy, analyserar jag spänningen mellan Keynes och Hayek på det här området. Min slutsats är att den inte är så stor som man först kan tro. Abstract:

”In the main, Hayek favored rules that apply equally to all and located such rules in tradition, beyond conscious construction. This led Hayek to attack Keynes’s immoralism, i.e. the position that one should be free to choose how to lead one’s life irrespective of the informal institutions in place. However, it is argued here that immoralism may be compatible with Hayek’s enterprise since Hayek misinterpreted Keynes, who did not advocate the dissolving of all informal rules for everybody. By avoiding this misinterpretation, immoralism can be seen as institutional experimentation at the margin, which Hayek himself favored.”

Dvs. både Hayek och Keynes accepterade individuella utmaningar av etablerade normer, om än med olika utgångspunkter. Keynes ♥ Hayek = sant, kind of, trots att Hayek inte insåg det. (Dock förelåg tydliga motsättningar dem emellan på det makroekonomiska området, men det får bli ämnet för ett annat inlägg.)

__________________________

*Hayek, F. A. (1967). Studies in Philosophy, Politics and Economics. London: Routledge: 91.

Gourmetupplevelse i Berlin

Gårdagskvällen tillbringades med mina nära vänner Anders och Magnus på Margaux, en restaurang i Berlin med en stjärna i Guide Michelin. Den rekommenderas varmt, trots att den inte är riktigt lika bra som formel B (som också har en stjärna av nyss nämnt slag). Är man lagd åt det perfektionistiska hållet — vilket allmänt inte rekommenderas — kan man t.ex. peka på följande små brister: en surrande bananfluga runt bordet, kork i ett av vinerna och en smaklös piggvar. Men på det hela taget var såväl mat, dryck som service av mycket hög klass, och kvällen var väl värd sitt höga pris.

Dessa rätter serverades:

"Barigoule à la Été"

Tuna with beetroots and peach
Bretonic lobster with melon
Turbot & ”Tocino Joselito”
”Barigoule à la Été” with cockles
Pigeon filled with olives
Le dessert voyage

Allt utom piggvaren var som sagt utsökt (och den var inte alls dålig, bara intetsägande). Inte minst var allt mycket fräscht tillagat, med en modern fransk stil utan tunga inslag. Allra bäst var nog den helt spektakulära desserten, som bestod av många delar. Som ett fyrverkeri!

De gustibus non est disputandum

Domare Oliver Wendell Holmes (i artikeln ”Natural Law” i Harvard Law Review, 1919):

Deep-seated preferences cannot be argued about — you cannot argue a man into liking a glass of beer — and therefore, when differences are sufficiently far reaching, we try to kill the other man rather than let him have his way. But that is perfectly consistent with admitting that, so far as appears, his grounds are just as good as ours.

Helt riktigt. Värderingar är subjektiva och går ytterst inte att rubba med rationell argumentation, eftersom de inte kan vara sanna eller falska.

Se två tidigare inlägg — här och här — om denne färgstarke och filosofiskt klartänkte domare samt ett tidigare inlägg om filosofen A. J. Ayers syn på saken.

Att strunta i sociala konventioner

Albert Camus bok The Outsider är intressant på många sätt och plan (alltså inte bara för att den innefattar en rationell syn på döden). Ett tema i boken som tilltalar mig mycket är huvudpersonen Meursaults förhållande till sociala konventioner. Hans personlighet är sådan att han alltid säger vad han tycker och att han aldrig säger något han inte tycker. Han har, skulle man kunna säga, en (naiv) passion för sanning.

När hans mamma dör visar han t.ex. ingen direkt sorg, eftersom han inte känner någon direkt sorg. Omvärlden chockeras. Och när en domare och senare en präst försöker få honom att bekänna sina synder avvisar han dem oförstående, då han inte accepterar begreppet synd. Omvärlden chockeras återigen.

Jag har sympati för detta personlighetsdrag: att ifrågasätta, att inte acceptera, att stå för sin egen hållning. Även om det sociala (och i Meursaults fall också det juridiska) priset kan bli högt.

Walt Whitmans råd

Den amerikanske poeten Walt Whitman ger dessa råd i inledningen till Leaves of Grass (1855):

This is what you shall do: Love the earth and sun and the animals, despise riches, give alms to every one that asks, stand up for the stupid and crazy, devote your income and labor to others, hate tyrants, argue not concerning God, have patience and indulgence toward the people, take off your hat to nothing known or unknown or to any man or number of men, go freely with powerful uneducated persons and with the young and with the mothers of families, read these leaves in the open air every season of every year of your life, re-examine all you have been told at school or church or in any book, dismiss whatever insults your own soul, and your very flesh shall be a great poem and have the richest fluency not only in its words but in the silent lines of its lips and face and between the lashes of your eyes and in every motion and joint of your body.

Rent estetiskt är detta en härlig, rentav exalterande, uppradning (men i sak håller jag inte med om ungefär hälften — vad skulle det t.ex. bli av den här bloggen om vi inte skulle argumentera om Gud?).

Se ett tidigare inlägg om Whitman och djur.

Schampo i barns ögon

Jag vet inte hur många barn jag har observerat under årens lopp på de badhus där jag motionerar som gråter och skriker när de får schampo i ögonen. Jag finner detta irriterande och undrar om det är föräldrar eller barn jag ska klandra. När jag ser det hela hända sker det nästan alltid på exakt samma sätt. Föräldern schamponerar och schampot finner sin väg ned till ögonen. Men när smärtan inträder står barnet still och skriker, med ögonen stängda, i regel bortom duschstrålarna.

Hur kommer det sig att barn inte förstår i) att man bör blunda för att undvika schampoinducerad smärta och ii) att man bör skölja ögonen när schampo finner sin väg in i dem? Antagligen har de varit med om detta massor av gånger tidigare, men ändå beter de sig irrationellt. Barn är smarta — det har jag noterat i andra sammanhang — så jag förstår inte varför de begår dessa misstag hela tiden. Och eftersom de gör det undrar jag vidare varför föräldrarna inte bistår dem och undervisar dem om hur man på smidigaste sätt tvättar håret. Om inget annat hjälper kanske de får inhandla denna produkt.

Tio budord för ras och genetik

Forskare från olika discipliner har publicerat ett öppet brev i tidskriften Genome Biology i vilket de föreslår tio budord som rör frågor och forskning om ras och genetik. New Scientist rapporterar. Jag finner dem alla tänkvärda, inte minst i dessa sverigedemokratiska tider:

”1. All races are created equal.
2. An Argentinian and an Australian are more likely to have differences in their DNA than two Argentinians.
3. A person’s history isn’t written only in his or her genes.
4: Members of the same race may have different underlying genetics.
5. Both nature and nurture play important parts in our behaviors and abilities.
6. Researchers should be careful about using racial groups when designing experiments.
7. Medicine should focus on the individual, not the race.
8. The study of genetics requires cooperation between experts in many different fields.
9. Oversimplified science feeds popular misconceptions.
10. Genetics 101 should include a history of racism.”

För lite njutning i livet

Att människor begår misstag är inte särskilt kontroversiellt att hävda. Ibland tänker vi kortsiktigt och ångrar oss i efterhand. Men ibland tänker vi för långsiktigt! En ny studie finner stöd för att vi tenderar att njuta för lite av livet: att arbeta för mycket, att köpa för enkla produkter och att spara för mycket. Som den amerikanske senatorn Paul Tsongas uttryckte det:

“Nobody on his deathbed ever said, ‘I wish I had spent more time at the office.’”

Studien sammanfattas på följande sätt:

”This article proposes that supposedly farsighted (hyperopic) choices of virtue over vice evoke increasing regret over time. We demonstrate that greater temporal separation between a choice and its assessment enhances the regret (or anticipated regret) of virtuous decisions (e.g., choosing work over pleasure). We argue that this finding reflects the differential impact of time on the affective determinants of self-control regrets. In particular, we show that greater temporal perspective attenuates emotions of indulgence guilt but accentuates wistful feelings of missing out on the pleasures of life. We examine alternative explanations, including action versus inaction regrets and levels of construal.”

Här sammanfattas studien populärvetenskapligt.

Detta resultat är intressant mot bakgrund av den ”libertarianska paternalism” som har fått för sig att den vet hur människor bör bete sig och att det också är rätt och riktigt att hjälpa dem att fatta ”rätt” beslut. Som Alex Tabarrok kritiskt påpekar försöker detta synsätts företrädare hjälpa människor att spara mer, vilket alltså inte självklart är bra.

Färre hivsmittade utan moralpredikan

För en kort tid sedan skrev några kristna läkare en debattartikel i DN (som jag kommenterade här) där de bl.a. påstod följande:

”Utvecklingen de senaste åren är alarmerande med en accelererande ökning av samtliga sexuellt överförbara infektioner.”

Nu visar färsk statistik från Smittskyddsinstitutet att ökningen av hivsmitta har avtagit. Diagrammet visar antal hivsmittade upptäckta i Sverige under det första halvåret de senaste fem åren, uppdelat på olika smittvägar:

Tänk att antalet hivsmittade har kunnat minska utan att staten har predikat att människor ska sluta ha sex (vilket var vad de kristna läkarna förespråkade). Fortfarande är förstås situationen allvarlig, men dels ska man inte använda en överdriven, alarmistisk retorik, som i citatet ovan, och dels bör man fortsätta att informera om hur man skyddar sig när man väl har sex samt tillhandahålla kondomer. Varken mer eller mindre.

Det privata livet

Jag är förtjust i Henry James berättelse The Private Life. Den handlar om den kände författaren Clare Vawdrey, som befinner sig med några andra engelsmän på ett schweiziskt hotell. Det konstiga är att Vawdrey är så annorlunda i verkligheten jämfört med sitt sätt att skriva. I skrift uttrycker han sig mästerligt, men i det sociala umgänget är han långt ifrån briljant och inte alls imponerande.

En av de andra gästerna upptäcker dock att det finns två ”Vawdrey”! Den riktige författaren sitter på sitt rum och skriver, medan hans stand-in, som alltså utger sig för att vara författaren, deltar i det social umgänget:

One goes out, the other stays at home. One is the genius, the other’s the bourgeois, and it’s only the bourgeois whom we personally know. He talks, he circulates, he’s awfully popular … for personal relations this admirable genius thought his second-best good enough. It was, no doubt, as society was made, but there was a contempt in the distinction which could not fail to be galling to an admirer. The world was vulgar and stupid, and the real man would have been a fool to come out for it when he could gossip and dine by deputy.

Berättelsen får mig att tänka på två saker:

  1. Att människor ofta framstår väldigt annorlunda i skrift jämfört med IRL. Vissa skriver bra men uttrycker sig stakande och oprecist i socialt umgänge; andra skriver urdåligt men har talets gåva och personlig charm.
  2. Att det vore skönt att ha en stand-in. Jag är relativt introvert och skulle föredra att sitta för mig själv och skriva istället för att delta i allmänt socialt umgänge.

Ménage à trois

Jeans för stranden, från Armani Exchange:

Förresten: hör Pet Shop Boys sjunga om Armani i ”Paninaro”!

Är lycka eller det verkliga livet att föredra?

I Anarchy, State, and Utopia introducerar Robert Nozick en upplevelsemaskin. Om man ansluter sig till den lämnar man det vanliga livet för ett virtuellt liv av lyckoupplevelser. Nozick trodde att få skulle vilja lämna det verkliga livet för maskinen, eftersom han menade att människor värderar så mycket mer än lyckoupplevelser.

I en ny experimentell studie, ”If You Like It, Does It Matter If It’s Real?”, finner Felipe de Brigard följande:

”The results of the reviewed study suggest that if one changes Nozick’s original thought-experiment by asking people whether or not they would disconnect had they learned that they were living a virtual life, the import of reality diminishes to a point where most of them prefer to remain connected. However, it seems as though people’s reluctance to disconnect from a life in which they are already connected to an experience machine does not depend either upon their preference for a pleasurable life over a life in the real world, as some hedonists may have it. What seems to account for these responses is a psychological bias toward the status quo which motivates people to appraise their current life, the life they are familiar with, before assessing other valuable things like pleasure and contact with reality.”

Så även om upplevelsemaskinen inte ter sig särskilt attraktiv för personer som, om de anslöt sig, skulle byta bort ett existerande liv, tycks den attraktiv för personer som redan är anslutna till den och som överväger att byta bort den mot ett ”riktigt” liv.

Resultatet är intressant av åtminstone två skäl, tycker jag. Dels därför att det indikerar att människor inte styrs så mycket av abstrakta storheter som ”lycka” eller ”genuina livsupplevelser”, utan de tenderar att vilja ha det de är vana vid. Dels därför att det visar att vissa föredrar ”konstgjord” lycka framför genuina livsupplevelser, särskilt om de senare förväntas vara av det mer negativa slaget. I valet mellan en lyckomaskin och en fängelsetillvaro väljer de flesta maskinen.

Frågan är, apropå ”konstgjord” lycka, hur många som skulle kunna tänka sig att nyttja en lyckobringande nässpray. (Troligen inte SvD:s Anna Larsson, som varnar för ”lyckofascism”!)

Det som verkligen betyder något

W. H. Auden:

”Offered a choice between becoming the most powerful man in the world and having the biggest cock in the world, most men would choose the latter.”

Recept för en robust kapitalism

Professor Bhagwati är i fin form och anger hur en marknadsekonomi kan förbli stabil — genom att minst en av följande fem situationer är uppfyllda:

”1. First, the poor do not envy or resent the rich because they believe in the myth — in the U.S., the American dream — that they too can get rich. …
2. Second, even if the poor do not buy into the upward mobility myth, they do not notice the riches of others. …
3. Third, the poor feel that the riches are ‘deserved’ or ‘legitimate.’ …
4. Fourth, if wealth is used for intrusion into politics, it will be resented. …
5. Fifth, related to point two, the rich spend their moneys, not on themselves, but on social projects. …”

Resonemanget är intressant av åtminstone två skäl:

  1. Det utgår inte ifrån att omfördelning behöver utjämna rikedom för att marknadsekonomin ska kunna förbli stabil utan fokuserar på rikas respektive fattigas attityder och uppfattningar. Det implicerar t.ex. att om många är missnöjda med en viss förmögenhetsomfördelning kan åtgärder som påverkar dessa attityder, eller grunden för dessa attityder, vara ett alternativ till att omfördela. (Jämför med punkt 3 i detta tidigare inlägg.)
  2. Marknadsekonomins stabilitet anses bero på att systemets utfall accepteras av de allra flesta, inte minst det stora flertal som inte är förmögna. Det tror jag att det ligger mycket i, och det knyter an till ett kärt tema på denna blogg: att rättvisa inte rimligen kan bedömas genom att studera aggregat som inkomst- och förmögenhetsfördelningar utan att beakta hur dessa har uppkommit. Människor i allmänhet kan tänkas acceptera en skev förmögenhetsfördelning om några av Bhagwatis villkor är uppfyllda, t.ex. (Se tidigare inlägg på detta tema här och här.)

Beror global uppvärmning på koldioxid?

Professor Humlum

Ole Humlum är professor i fysisk geografi vid Universitetet i Oslo. Han tillhör dem som förhåller sig kritisk till den bild av de globala klimatförändringarna som FN:s klimatpanel (IPCC) torgför:

”IPCC anses officielt som grundig, afbalanceret og autoritativ i sin virksomhed, og der er tiltro til, at de udpegede forskere, der står bag IPCC, tegner billedet af en bred videnskabelig enighed om klimaudvikling. Det er et forståeligt håb, men det er ikke i samklang med virkeligheden. … Et ikke ubetydeligt antal forskere er i dag af den opfattelse, at det primært er vanddamp, skyer, vulkaner samt påvirkning fra sol og kosmisk stråling, der i hovedtræk bestemmer den globale klimaudvikling, mens CO2 ser ud til at have en mindre betydningsfuld rolle.”

Se även Ole Humlums klimatsajt Climate4you.

Professor William Nordhaus och professor Richard Tol är två andra forskare som har engagerat sig i klimatfrågan, med lite andra perspektiv och slutsatser än dem man vanligtvis hör i media.

(Tips från Christian Bjørnskov.)

Cykling i Stockholm

Jesper Roine refererar en undersökning som visar att Stockholm anses vara världens sjunde bästa stad att bo i. Vad är det då som ger livskvalitet i en stad?

”[S]aker som fungerande kollektivtrafik, möjligheter att gå och cykla, bra miljö, bra sjukvård, bra arkitektur, miljömedveten och tolerant befolkning, etc. är sånt som höjer betyget. Och vad av detta är relativt dåligt i Stockholm? Jo, cykelmöjligheterna och diskriminering av invandrare på arbetsmarknaden.”

Som cyklist i Stockholm håller jag med om att cykelbanorna bör bli ännu fler, och jag beklagar verkligen att den nuvarande borgerliga ledningen för staden har sänkt anslagen till byggande av sådana banor drastiskt.

Förenklad syn på prostitution

Det jag tycker präglar synen på prostitution i vår politiska diskurs är simplifiering. När regeringen nu föreslår hårdare tag mot sexhandel görs t.ex. ingen skarp distinktion mellan människohandel och tvång, å ena sidan, och frivillig försäljning av sexuella tjänster, å den andra. Inte heller görs någon tydlig differentiering mellan olika typer av prostitution och att de bör förstås på olika sätt. Allt resonemang tycks, som Blogge påpekar, utgå från en axiomatisk, endimensionell syn som säger att prostitution är ondska, punkt slut.

Men detta är en religiös typ av synsätt, i det att en Sanning från ovan har uppenbarat vad som är rätt och fel, helt utan att beakta individers preferenser och utan att på ett fullödigt sätt beakta konsekvenser av alternativa handlingssätt.

Som tur är finns vetenskapliga försök att ta sig an fenomenet prostitution. Några färska resultat:

  • Prostituerade i Chicago med hallickar har bättre villkor än andra prostituerade: de arbetar färre timmar, löper mindre risk att hamna i lag med organiserad brottslighet och får effektivitetslön. (”An Empirical Analysis of Street-Level Prostitution”)
  • Bordell- och gatubaserad prostitution i Ecuador kontrasteras, och risken för hivsmitta befinns högre i den senare typen. Forskarna finner att om målet är att minimera smitta bör insatser koncentreras mot gatuprostitution, inte mot bordellprositution. Om den senare sätts åt leder det till ökad förekomst av mer riskfylld sexhandel. (”Sex Work and Infection: What’s Law Enforcement Got to Do with It?”)
  • Fyra typer av prostitution differentieras: eskort-, bordell-, hem- och gatubaserad. Givet ett mål om att minimera negativa externaliteter, menar forskarna att angrepssätten bör varieras mellan de fyra typerna, med legalisering och ingen särskild reglering av eskortverksamhet och med hårdast reglering av gatubaserad prostitution — för den förespråkas den svenska modellen. (”Regulating Prostitution: A Comparative Law and Economics Approach”)

Men i Sverige görs inga distinktioner, inga nyanser tillåts, Sanningen ska till varje pris genomdrivas.

Se ett tidigare inlägg om professor Martha Nussbaums syn på prostitution.

När börsuppgången kommer

Börsen fortsätter sin nedgång och pessimismen sprider sig bland mina vänner och bekanta. Vissa säljer sina innehav, och få köper nya aktieposter. Men igår återfanns en intressant tabell i DI, som visar att efter de börsnedgångar på minst 20 procent som Sverige har upplevt de senaste decennierna har uppgången, när den väl har börjat, gått fort:

Nu ser det mörkt ut, men en ljusning kommer, och när den kommer är det bra att vara med. Jag säljer följaktligen själv inget och fortsätter mitt månadssparande i diverse fonder i lugn och ro.

Terrorismens grunder

Kalle Larsson (v) må frusta av upprördhet, men en ny forskningsöversikt om terrorismens orsaker har kommit. Den styrker bilden av att dessa orsaker inte har med fattigdom, låg utbildning eller låg grad av demokrati att göra:

”Popular beliefs link terrorism to economic, political and social underdevelopment. In this contribution, we comprehensively review the related, most relevant cross-country analyses to ascertain the true determinants of terrorism. The related theoretical underpinnings are presented and common analytical and methodological objections are discussed. In general, we find that terrorism is closely linked to political instability, sharp divides within the populace, country size and further demographic, institutional and international factors. Sound counter-terrorism policies should work on these prominent root causes of terrorism. Evidence is only marginal that economic performance, structural economic conditions, democratization, education or religious affiliation significantly interact with terrorism. Thus, we are skeptical towards popular policy advice that focuses on poverty alleviation, a promotion of economic development, democratization, education or the like.”

Se tidigare inlägg i denna fråga här och här.

Befriande musik

Verdis Requiem är ett underbart verk som jag ofta återkommer till. Lyssna här när Leontyne Price sjunger ”Libera me” under ledning av Herbert von Karajan:

Vi vet inte så mycket

David Brooks låter riktigt hayekiansk* i New York Times idag:

”This age of tremendous scientific achievement has underlined an ancient philosophic truth — that there are severe limits to what we know and can know; that the best political actions are incremental, respectful toward accumulated practice and more attuned to particular circumstances than universal laws.”

Visst ligger det en del i detta, men jag tycker att det andas lite för mycket pessimism. Trots allt vet vi en hel del idag som vi inte visste tidigare, även om vi inte vet lika mycket som vissa trodde att vi skulle göra. Det gäller såväl på det område Brooks fokuserar på, hur gener påverkar känslor, egenskaper och beteende, som på det ekonomisk-politiska området. Vi vet t.ex. att institutioner är centrala för hur ekonomin fungerar, men som bl.a. Dani Rodrik påpekar, vet vi inte så mycket om hur de exakt bör utformas för att uppnå tillväxt och hur de samverkar med varandra och med omgivningen. Men att mer forskning kan förbättra kunskapsläget, det tror jag på — till skillnad, som det verkar, från Brooks:

”We can take people out of environments that (somehow) produce bad outcomes and try to immerse them into environments that (somehow) produce better ones. But we’re not close to understanding how A leads to B, and probably never will be.”

________________

*Se t.ex. Hayeks Nobelföreläsning ”The Pretence of Knowledge.”

Ledsna betalar mer

En ny studie visar att ju ledsnare en person är, desto mer är denne villig att betala för saker och ting. Deltagarna i studien fick 10 dollar vardera och förevisades en sportig vattenflaska som de kunde köpa med de pengar de just hade fått. De ledsnare deltagarna tenderar att bjuda betydligt mer för flaskan. Så här ser forskarnas modell ut:

De finner stöd för denna modell i sitt experiment:

”Misery is not miserly: Sadness increases the amount of money that decision makers give up to acquire a commodity. … Consistent with our Jamesian hypothesis, results demonstrated that the misery-is-not-miserly effect occurs only when self-focus is high.”

Resultatet illustreras i detta diagram:

Man kanske ska vänta med den där shoppingrundan tills man känner sig glad. Å andra sidan kanske det är värt att betala mer för att få glädje av shopping när man är ledsen?

Naturliga rättigheter finns inte

Jag har tidigare (med gillande) skrivit om domare Oliver Wendell Holmes syn på rättigheter. I artikeln ”Natural Law” (publicerad 1919 i Harvard Law Review) utvecklar han sin syn vidare:

”[A] right is only the hypostasis of a prophecy — the imagination of a substance supporting the fact that the public force will be brought to bear upon those who do things that contravene it — just as we talk of the force of gravitation accounting for the conduct of bodies in space.”

Dvs. begreppet ”rättighet” uttrycker det fakum att det finns vissa aktiviteter som domstolar, med en hög grad av förutsägbarhet, kommer att hindra andra parter att lägga sig i, precis som ”gravitation” uttrycker ett högst förutsägbart beteende. ”Rättighet” är alltså ett bekvämt sätt att uttrycka ett socialt fenomen och en social regularitet — en rättighet existerar inte ”i naturen” oberoende av ett rättssystem — som handlar om att med hot om korrigering ge incitament för människor att bete sig — eller snarare, att inte bete sig — på ett visst sätt.

Notera att man, även om man enbart ser rättigheter som ett socialt fenomen och en social regularitet, kan förespråka ett starkt rättighetsskydd. Inte därför att ”naturen” så bjuder, utan därför att man anser konsekvenserna därav goda.

Oanständig favorisering av kyrka

Jag finner det stötande att Katolska kyrkan favoriseras ekonomiskt av statsmakterna i bl.a. Sverige och Italien. I vårt land får kyrkan använda sig av Skattemyndigheten för att samla in sina medlemsavgifter, och den använder sig, till skillnad från övriga samfund, inte av skriftligt godkännande från medlemmarna utan av ”samtycke via stadgarna”. Dvs. man blir medlem som spädbarn, och så fort man börjar tjäna pengar tar staten automatiskt en del av ens inkomst och skickar till de katolska prästerna. Är detta en rimlig ordning? Ska svenska skattepengar användas för detta ändamål? Varför ska i så fall inte icke-kristna organisationer få samma hjälp? I Italien är det ännu värre: där är kyrkan bl.a. befriad från fastighetsskatt.

Men trots denna favorisering går Katolska kyrkan nu med förlust, pga. den allt svagare dollarn. Om Sverige, Italien och andra stater slutade gynna religiösa organisationer, vilket är ett anständighetskrav, skulle det se ännu sämre ut. Dags att rätta mun efter matsäck, säger jag. Påven kanske får skippa röda skor från Prada framöver.

Utesluten mormon

En kalender med tolv missionärer för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har sålt bra. Men kyrkan är inte förtjust:

”The creator of a calendar that featured shirtless Mormon missionaries was excommunicated Sunday after a disciplinary meeting with local church leaders in Las Vegas.”

De tolv missionärerna har varnats men slipper uteslutning, så nu kan de missionera vidare. Gärna hos mig. Vem vet, jag kanske blir omvänd. Om inte annat kunde det vara kul att läsa lite mer i mitt ganska oanvända exemplar av Mormons bok.

Sluta dissa Alliansen

Alltfler borgerliga sympatisörer börjar nu vända sig emot regeringen, dels pga. ett missnöje med den ekonomiska politiken, som anses för ”socialdemokratisk”, och dels pga. ett missnöje med FRA-lagen.* Jag tycker att de överreagerar. Inte därför att det är något fel på deras uppfattningar i sakfrågorna — jag skulle själv föra en ganska annorlunda politik om jag hade politisk majoritet — utan av två andra skäl.

Deras första ”fel” tycker jag ligger i orealistiska förväntningar på Alliansen. I ett politiskt system med två politiska huvudalternativ kommer den förda politiken så gott som alltid att ligga i mitten. Detta förklaras av medianväljarteoremet:

”If candidates can freely choose policy positions to maximize their share of the votes, both candidates will attempt to adopt policy platforms that are closer to the ideal policies of the median voter than the other. Consequently, major party candidates will both tend to select platforms that are relatively close to the median voter’s preferred policies. Moreover, as each candidate competes for the favor of the median voter, the positions of both candidates converge toward the policy positions that maximize the median voter’s welfare.”

Att Alliansen inte vill genomföra ett systemskifte, trots att många liberala Allians-sympatisörer vill det, beror alltså på att ett sådant (rätteligen, tror jag) inte bedöms röstmaximerande. Av samma skäl driver inte socialdemokraterna en radikalt socialistisk politik när de sitter vid makten. Nu tror jag personligen att många väljare uppfattar det som att Alliansen faktiskt håller på med ett systemskifte, vilket kan förklara det svaga opinionsstödet — och om detta stämmer skulle en mer radikal borgerlig politik knappast leda till ett ökat, utan ett minskat, opinionsstöd.

Deras andra ”fel” tycker jag ligger i ett slags utopistisk utgångspunkt: endast om Alliansen uppnår ett visst, absolut kvalitetskriterium ska de stödjas. Själv nöjer jag mig med ett mer realistiskt, komparativt kvalitetskriterium för att ge mitt stöd, grundat i den enkla frågan: Är Alliansen eller oppositionen det bästa (eller minst dåliga) alternativet? Om svaret är att Alliansen är bättre än oppositionen, även om Alliansen inte gör mycket av det jag skulle vilja att den gjorde och även om Alliansen gör mycket av det jag skulle vilja att den inte gjorde, då ger jag den mitt stöd.

Men är inte mitt ”fel” att jag är för defaitistisk? Om man inte blir upprörd och protesterar och kanske t.o.m. helt drar tillbaka sitt stöd minskar väl sannolikheten för att positionsjusteringar i den riktning man önskar kommer till stånd? Jag är inte säker på det. Dels därför att det uppröda tonläget sällan övertygar; dels därför att jag faktiskt tror att politik i hög grad ytterst bestäms av medianväljaren. Och är det så, så är det så.

Men trots allt finns vissa skillnader blocken emellan (annars skulle det inte finns skäl att ha två block). Det utgör grund för att i saklig ton föreslå hur Alliansen kan bli ännu bättre (utifrån ens egna värderingar) och för att faktiskt också stödja Alliansen.

_____________________________

*För färska smakprov, se t.ex. Blogge Bloggelito, Jakob Heidbrink, Stefan Karlsson, Sofia Nerbrand och Jakob E:son Söderbaum.

President med feminina sidor

Nicolas Sarkozy agerar för fred i Mellanöstern. Ett tecken på feminin mjukhet? Som Carla Bruni-Sarkozy, presidentens hustru, uttrycker det i en intervju i The Times:

”Carla, who has said that all the men she has loved had a strong feminine side, didn’t hesitate to say that Sarkozy was no exception. ‘My husband, who is so, so man in a certain sense, has a very feminine sensitivity. A man can have feminine values, he can be super-sensitive, without being feminine. Nicolas is very sentimental. That’s rare for a man in his position. Feelings are the most important thing in his life’.”

Min egen favorit-Sarkozy på den manliga sidan heter dock Pierre.

Fackets föredömliga förslag

Det är inte varje dag jag säger detta: jag är förtjust i ett fackligt utspel! Närmare bestämt är det SACO:s Anna Ekström och TCO:s Sture Nordh som, enligt min mening, hamnar helt rätt i två avseenden.

För det första förespråkar de en återgång till en central princip i 1991 års skattereform:

”Principen om att högst 15 procent av skattebetalarna ska betala statlig skatt och högst 50 procent i marginalskatt är en rimlig kompromiss mellan effektivitet och fördelning i skattesystemet. Andelen inkomsttagare som betalar statlig skatt beräknas i år uppgå till ungefär 20 procent, vilket är långt ifrån skatte­reformens mål på 15 procent.”

I linje med detta anser jag själv t.ex. att värnskatten bör avskaffas och att regeringen är på rätt väg när den aviserar en höjd brytpunkt i skatteskalan.

För det andra förespråkar de generalitet i skattesystemet:

”Särlösningar kan var för sig vara välmotiverade, men riskerar att leda till snedvridningar av olika slag. Generella regler och lösningar är att föredra. Det skapar en förutsägbarhet som gynnar tillväxten.”

Detta är också något jag är sympatiskt inställd till.

Jag tillhör dem som tycker att regeringen har gjort mycket bra, t.ex. på skatteområdet, men det finns onekligen utrymme för ytterligare förbättringar. Facket ger härvidlag god vägledning!

Nedstämda perfektionister

Det verkar inte direkt hälsosamt att vara perfektionist, att döma av två nya studier i tidskriften Behaviour Research and Therapy. Den ena studien finner att perfektionism är relaterad till ångest och depression:

”Results indicated that other-oriented perfectionism predicted anxious symptoms, whereas socially prescribed perfectionism predicted both depressive and anxious symptoms.”

Den andra studien finner att en hög grad av perfektionism återfinns hos personer som är deprimerade, har ångest och har ätstörningar, men att olika aspekter av perfektionism förekommer i de tre problemtyperna:

”The present study compared patients with major depression, obsessive-compulsive disorder, and eating disorders on dimensions of perfectionism. Concern over Mistakes was elevated in each of the patient groups while Pure Personal Standards was only elevated in the eating disorder sample. Doubts about Actions was elevated in both patients with obsessive-compulsive disorder and eating disorders, but not in depressed patients. Analyses of covariance indicated that Concern over Mistakes accounted for most of the variance in the relationship of perfectionism to these forms of psychopathology.”

Att försöka se på sig själv och sina insatser på olika områden med viss distans, och att inte ta livet så allvarligt, är något jag strävar efter men vilket är svårt att uppnå. Föräldrar bör, enligt min mening, tänka på hur de uppfostrar sina barn i det här avseendet. Att kräva perfektion är sannolikt inte en väg till lycka för barnen.

Fyrkantskonst

Josef Albers, Homage to the Square: Wondering (1964), 121,9 x 121,9 cm:

Körkortsdiskriminering i Italien

Om den italienska körkortsmyndigheten hade lyssnat på Kambodjas premiärminister skulle den nu inte behöva betala 100 000 € i skadestånd till en man som tvangs ta om sitt körkortsprov pga. sin sexuella läggning.

Är det fel att håna religion?

Orsakverkan rapporterar om en student i Florida som har orsakat stor upprördhet bland katoliker därför att han lämnade kyrkan med en oblat. Katoliker ser oblaten i nattvarden som Jesu kropp, och den ska ätas upp, inte tas med ut.

Biologen och ateisten PZ Myers gav en hånfull kommentar, på vilken Andrew Sullivan reagerade:

”It is one thing to engage in free, if disrespectful, debate. It is another to repeatedly assault and ridicule and abuse something that is deeply sacred to a great many people. Calling the Holy Eucharist a ‘goddamned cracker’ isn’t about free speech; it’s really about some baseline civility. Myers’ rant is the rant of an anti-Catholic bigot. And atheists and agnostics can be bigots too.”

Fallet aktualiserar frågan om det är fel att håna religion. Min syn är:

  • att det ska vara lagligt att håna religion;
  • att jag inte vill kritisera hån av religion; och
  • att jag själv inte vill håna religion.

Dvs. jag tycker att PZ Myers ska få uttrycka sig om nattvarden på ett sätt som av katoliker uppfattas som stötande; givetvis får katoliker (och andra) kritisera honom för det; jag vill inte kritisera honom för det; men jag vill själv inte håna. Jag har för övrigt exakt samma syn på skämtteckningarna av Muhammed i Jyllands-Posten: jag skulle själv inte skapa eller sprida sådana, men jag anser att det ska vara tillåtet att göra det, och jag vill inte kritisera dem som gör det.

Kanske uppfattar vissa kristna det som att jag hånar dem och deras religion i mina religionskritiska inlägg, på denna blogg och annorstädes, men det är åtminstone inte min avsikt. Min avsikt är att leverera på argument baserad kritik av religion, vilket jag ser som något annat än hån.

Men det är inte alla som ansluter sig till yttrandefrihet på detta område. Den kristna aktivisten Tuve Skånberg vill att den som hånar religion ska straffas.

Färre och kortare recessioner

Det är lätt att fångas av en negativ sinnesstämning när media rapporterar om tecken på recession (vilket kan definieras som en betydande och ihållande nedgång i ekonomisk aktivitet).* Det är för tidigt att bedöma hur den ekonomiska nedgång vi ser för tillfället kommer att utvecklas, men det kan vara värt att påminna sig om att recessionerna i USA tycks ha blivit färre och kortare på senare år, vilket framgår av de skuggade områdena i nedanstående diagram:

En annan sak att glädja sig åt är att BNP:s utveckling över längre tid är starkt positiv, vilket ibland glöms bort när den tillfälliga konjunktursituationen står i fokus.

Se även Martin Flodéns konstaterande att konjunktursvängningarna har minskat samt Christina och David Romers artikel ”What Ends Recessions?”.

__________________________

*Se här för ett klargörande av hur NBER identifierarar recensioner. Diagrammet baseras på dessa data.

Snyggast i Almedalen

Jag måste protestera kraftfullt mot Politikerbloggens lista över ”de snyggaste killarna i Almedalen”. Och det kan jag göra utan att ens ha varit där. Urvalet illustrerar en komplett oförmåga att göra estetiska bedömningar. Den som måste ha varit snyggast där — Grön Ungdoms språkrör Jakop Dalunde — finns inte ens med på listan:

De snyggaste tjejerna kanske de lyckades något bättre med?

Bisexuella pingviner

En artikel i senaste Scientific American konstaterar att djur fräckt nog inte enbart håller sig till det motsatta könet när de formar relationer och har sex:

”Like most animal species, penguins tend to pair with the opposite sex, for the obvious reason. But researchers are finding that same-sex couplings are surprisingly widespread in the animal kingdom. Roy and Silo belong to one of as many as 1,500 species of wild and captive animals that have been observed engaging in homosexual activity. Researchers have seen such same-sex goings-on in both male and female, old and young, and social and solitary creatures and on branches of the evolutionary tree ranging from insects to mammals.”

På bilden ses pingvinhanarna Squawk och Milo, som är kära i varandra.

Se även ”Naturligt är mångfalden”, en artikel i SvD skriven av två svenska etologer på samma tema, samt professor Volokhs analys av påståendet att homosexualitet är ”mot naturen”.

Moores paradox

Det är kul att läsa filosofisk litteratur ibland. Jag har t.ex. just bekantat mig med Moores paradox*, som rör följande sats:

”I don’t believe it’s raining, but as a matter of fact it is.”

Detta yttrande förefaller absurt. Ty medan det kan vara sant att jag vid en viss tidpunkt inte tror att det regnar och att det regnar, och medan jag kan hävda att jag inte tror att det regnar eller att det regnar vid en viss tidpunkt, så är det absurt av mig att hävda båda sakerna samtidigt.

Här uppkommer en epistemisk paradox. Att hävda att det regnar är att hävda en sats för vilken man kan förmodas ha fullgoda bevis. Men om man har det som krävs för att hävda satsen med epistemisk godtagbarhet, då har man vad som krävs för att också tro på satsen. Paradoxen uppkommer alltså av de till synes motsägelsefulla attityder man har gentemot en och samma bevismängd. Om en given mängd bevis utgör tillräcklig grund för att hävda att det regnar, utgör den också tillräcklig grund för att tro att det regnar.

Jag är inte helt klar över nyttan med att fundera på paradoxen, förutom att den roar (vilket i och för sig är ett fullgott skäl att ägna den lite uppmärksamhet). Kanske hjälper den oss att tänka och uttrycka oss klarare och mindre motsägelsefullt?

_____________________

*”Moore’s Paradox” i Moore, G. E. (1993). G. E. Moore: Selected Writings. Red. Thomas Baldwin. London: Routledge: 207—212.

Fetma i USA

Att det finns många feta amerikaner vet alla som har varit på besök i USA. Men andelen feta (definierade som personer med ett BMI* över 30) varierar kraftigt delstaterna emellan:

Var skulle Sverige hamna? Och hur skiljer sig fördelningen av fetma mellan olika delar av landet?

___________________

*BMI står för body mass index och definieras som vikt i kilogram dividerad med längden i meter i kvadrat. Mitt BMI är 22,6. Räkna ut ditt här.

Tror alla på Gud?

I Albert Camus bok The Outsider återger huvudpersonen Meursault, som sitter häktad misstänkt för mord, förhörsledarens försök att få honom att bekänna sina synder:

”But he interrupted me and pleaded with me one last time, drawing himself up to his full height and asking me if I believed in God. I said no. He sat down indignantly. He told me that it was impossible, that all men believed in God, even those who would not face up to Him. This was his belief, and if he should ever doubt it, his world would become meaningless.”

Intressant nog finns det kristna teologer, som Cornelius Van Til och Greg Bahnsen, som håller med förhörsledaren. De menar att det inte finns, och att det aldrig har funnits, några ateister. Alla inser, innerst inne, att Jahve finns.

Detta stämmer förstås inte — se professor Michael Martins analys av argumentet. Men man kan förstå varför vissa kristna ändå hävdar att det stämmer. Ty det är en märklig sak att Gud inte har uppenbarat sig för så många icke-kristna. Skulle en allsmäktig, allgod och allvetande gud existera är det obegripligt hur så många tillåts sväva i okunnighet om hans existens. Som professor Ted Drange utvecklar i sitt argument från icke-tro indikerar förekomsten av genuina ateister i själva verket att den kristne guden inte existerar.

Monica Zetterlund om tillståndet i världen

Monica Zetterlund tilltalade mig aldrig som sångerska — jag fann hennes röst alltför registermässigt begränsad. Men hon hade ett mustigt språk:

”Tom Alandh: Är du nöjd nu, med ditt liv?
Monica Zetterlund: Neej, jag blir ALDRIG nöjd med mitt liv och det hoppas jag vid Gud att ingen blir som det ser ut idag. Herre Gud! Ska du vara nöjd, då det ser ut som det gör? Va?
TA: Har du några drömmar kvar?
MZ: Åååh, de är så många, de kan jag inte räkna upp på en gång… Ja, visst har jag väl drömmar! Jag har drömmar… om en bättre framtid för alla… stackars jävlar.”

Sänkt bolagsskatt bra för tillväxten

Finansministern aviserar att bolagsskatten kan komma att sänkas från 28 till 25 procent vid årsskiftet. Jag har tidigare predikterat en sådan reform men trodde att den skulle komma senare. Nå, enligt en studie i Journal of Public Economics (här som Word-fil) kan en sänkning förväntas öka den ekonomiska tillväxten:

”Past theoretical work predicts that higher corporate tax rates should decrease economic growth rates, while the effects of high personal tax rates are less clear. In this paper, we explore how tax policies in fact affect a country’s growth rate, using cross-country data during 1970–1997. We find that statutory corporate tax rates are significantly negatively correlated with cross-sectional differences in average economic growth rates, controlling for various other determinants of economic growth, and other standard tax variables. In fixed-effect regressions, we again find that increases in corporate tax rates lead to lower future growth rates within countries. The coefficient estimates suggest that a cut in the corporate tax rate by 10 percentage points will raise the annual growth rate by one to two percentage points.”

En bra reform, med andra ord, för de av oss som värderar ekonomisk tillväxt — och särskilt när finansiering sker genom att låta tidigare skattesmitare betala (mer i) skatt.

Uppdatering: Urban Bäckström gillar inte den föreslagna finansieringen, men Anders Borg försvarar den.

Spelar det roll hur mycket man pluggar?

I en ny studie finner Ralph Stinebrickner och Todd Stinebrickner att betyg på högskolenivå i hög grad påverkas av hur mycket tid som studenter använder för att studera. En implikation är att det går att påverka sina studieresultat med hårt arbete — men också att mängden tid som används till studier påverkas av hur ens studentkamrater beter sig. Inte minst av om de spelar dataspel:

”Our key finding in Section 3 is that whether a student’s roommate brings a video game to school has a strong causal effect on the student’s grade performance.”

En slutsats i studien:

”Thus, even without any additional information, we can conclude that studying – defined generally to include both quantity and efficiency – plays a very important causal role in determining grade performance.”

Mer exakt är det kvantiteten pluggande som tycks spela roll:

”We find evidence of substantial differences in study quantity between the groups, but no evidence of any differences in study efficiency. … [G]iven that our unique data allow us to rule out a seemingly close-to-exhaustive set of reasons that study efficiency may be different between the two groups and given that the evidence of differences in study quantity between the two groups is strong, it seems reasonable to conclude that study quantity plays a central role in determining grade performance.”

Om du är student bör du alltså vara nog med ditt val av roommate — se upp för dataspelare! — samt se till att ägna mycket tid åt studierna. Om du vill ha bra betyg, vill säga, vilket kanske inte är allt här i världen.

Ateistisk aktivism

Jag är en ateistisk (eller kanske snarare anti-teistisk) aktivist. Jag delar inte den syn som säger att det kristna kulturarvet ska bevaras. Tvärtom motarbetar jag kristna influenser i vår kultur, eftersom jag anser kristendomen såväl falsk som destruktiv.

I linje med min aktivistiska hållning förespråkar jag t.ex. byte av sätt att ange årtal, okunskap om varför julen firas och borttagande av biblar på hotellrum. Häromdagen fortsatte jag med min ateistiska aktivism genom att skriva till det företag som tillverkar den kalender jag använder:

”Hej!

Som användare av er produkt ‘Stor Timkalender 2008’ vill jag framföra min irritation över att ni för varje söndag anger vilken kyrkohögtid det är. I söndags angavs det t.ex. att det var ‘Kristi förklarings dag’. Som icke troende vill jag slippa att påminnas om religiös vidskepelse, och jag finner det anmärkningsvärt att ni på detta sätt sprider reklam för kristna samfund. Jag hoppas att ni fr.o.m. 2009 tar bort dessa uppgifter i era produkter.

Med vänliga hälsningar
Niclas Berggren”

Man kan tycka detta religiösa inflytande harmlöst, men det anser jag alltså vara en felsyn. Låt vara att religionens negativa inflytande är långt större i många andra länder. Det färska exemplet med den amerikanska soldat som har diskriminerats och utsatts för fara pga. sin ateism är ett talande och upprörande exempel. Religiös reklam i svenska kalendrar är ett mindre problem, men den är ett problem.

Fyra tennisstjärnor om OS

I detta videoinslag framkommer att Roger Federer, Rafael Nadal, Andy Murray och Novak Djokovic samtliga hoppas på guld i Beijing. Min favorit är förstås Nadal. I inslaget får vi, på hans charmiga engelska, reda på om han sätter en grand slam eller ett OS-guld högst.

Rumpans betydelse

Jag är ingen vän av åldrande. Jag påmindes om en av orsakerna till denna min inställning häromdagen, när jag såg ett avsnitt av Sex and the City.

I avsnittet dejtar Samantha en gammal man, Ed, som vill njuta av de sista åren med lite köpt kärlek. Diamanter är svåra att motstå… Men under en sexakt i mörker tänder Ed plötsligt en lampa och går ut naken från rummet, så Samantha får se hans rumpa. Hon springer omedelbart hem. Carrie förklarar orsaken:

”Ed’s lips were not the lips of an older man. Ed’s touch was not the touch of an older man. Unfortunately, Ed’s ass was the ass of an older man.”

Djurplågeri som konservativ underhållning

Spaniens parlament har röstat för ett legalt skydd för apor:

”The resolution, adopted with crossparty support, calls on the Government to promote the Great Apes Project internationally and ensure the protection of apes from ‘abuse, torture and death’.”

Utmärkt. Nästa steg bör bli att förbjuda tjurfäktning. Hur denna typ av djurplågeri kan accepteras (bl.a. av konservativa svenskar) förstår jag inte.

Embryon inte skyddsvärda

EU:s patentmyndighet har tidigare avslagit en patentansökan som rör stamceller som odlas fram från embryon:

”Bland huvudskälen för avslaget angavs att den använda metoden innebär att det embryo som används för att odla fram stamcellerna förstörs och att det står i strid med EU:s direktiv om … embryots mänskliga värdighet.”

Nu har beslutet överklagats. Hur det än går finner jag det anförda EU-direktivet upprörande. Som professor Steven Pinker klargör i sin superba artikel ”The Stupidity of Dignity” är grunden en religiös dogmatik som hindrar forskning med potential att minska mycket mänskligt lidande. Dogmatiken handlar om att betrakta embryot som skyddsvärt, i den katolska läran lika skyddsvärt som en medveten, vuxen människa. Men varför skulle embryot vara skyddsvärt? Det är ett liv utan något som helst medvetande; och det utgör ingen skada för någon medvetande varelse att embryon kasseras efter att de har gjort nytta i framtagandet av stamceller.

Musik med tempo

I Händels oratorium Messiah ingår (förstås) inte bara den kända ”Hallelujah”-kören utan även en hel del annat som stimulerar sinnena. Som arian ”Why Do the Nations So Furiously Rage Together?”, här framförd av Teddy Tahu Rhodes, en ung baryton från Nya Zeeland. Det går undan!

Dödshjälp när så önskas

Jag är en stark förespråkare av att aktiv dödshjälp ska vara tillåten. Detta är i sig kontroversiellt, av skäl jag har svårt att förstå. Än mer kontroversiellt är att förespråka legalisering av aktiv dödshjälp oavsett orsak till önskan att dö. Ett aktuellt fall i Tyskland illustrerar det:

Men då Bettina Schardt, en pensionerad röntgentekniker från Würzburg i Bayern, den sista juni i år begick självmord så var motivet inte att hon var obotligt sjuk eller hade olidlig smärta. Hon fruktade helt enkelt för framtiden, och ville inte flytta till ett vårdhem när hon på ålderns höst fick allt jobbigare att bo i sin lägenhet.

Min uppfattning är att en önskan att dö kan vara rationell utan obotlig sjukdom eller olidlig smärta och att aktiv dödshjälp bör få erbjudas även om önskan att dö grundar sig i andra orsaker. Som Gombrowicz uttrycker det:

Jag kräver Dödshus.

Givetvis ska ett regelverk utformas för dessa hus, men om det till slut står klart att en person som är vid sina sinnens fulla bruk, som är genomtänkt och som ger uttryck för sina preferenser vid flera tillfällen till flera olika utvärderare önskar få hjälp med att dö, då bör sådan hjälp kunna få ges.

Är det rättvist med rika idrottsmän?

Prispotten i US Open i tennis är större än någonsin:

”Sammanlagt kan motsvarande 138 miljoner kronor delas ut över startfältet, meddelar det amerikanska tennisförbundet på tisdagen. Dam- respektive herrvinnaren kammar hem 1,5 miljoner dollar vardera, i vad som blir den mest lönsamma – ur spelarsynvinkel – hard court-tävlingen någonsin.”

DN:s läsare verkar inte tycka om detta (enligt en webbomröstning, avläst kl. 8.34):

Detta får mig att tänka på Robert Nozicks exempel med basketspelaren Wilt Chamberlain i Anarchy, State, and Utopia. Nozick menar att det viktiga när man bedömer om en förmögenhetsfördelning är rättvis är hur den har uppkommit, inte hur stora klyftorna är. Om den har uppkommit genom frivilliga transaktioner grundade på rättmätigt ägande är den per definition rättvis.

Wilt Chamberlain

De flesta människor — illustrerat av webbomröstningens resultat ovan — tycks dock lägga vikt vid klyftorna i sig. Dvs. det anses inte rättvist att bli rik, om skillnaderna människor emellan blir för stora, även om förmögenhetsfördelningen har uppstått på ett legitimt sätt. De kanske har läst Nozicks kritiker G. A. Cohen, som menar att så länge människor inte har fullständig kunskap om konsekvenserna av frivilliga transaktioner kan den förmögenhetsfördelning som följer ifrågasättas. Ty om människor, när de betalar 25 cent vardera för att se Wilt Chamberlain, inte förstår att förmögenhetsfördelningen förändras på ett sätt de ogillar, kan deras betalning inte ses som ett godkännande av vilken förmögenhetsfördelning som helst.

Själv har jag en tilltagande känsla av att människors uppfattningar om rättvisa inte är särskilt genomtänkta — se t.ex. här och här — och att dessa uppfattningar i vilket fall inte uppfyller Cohens krav på att vara grundade på fullständig kunskap.

Själv unnar jag idrottsstjärnorna varje krona.

Uppdatering: Jesper Roine diskuterar hur det kommer sig att superstjärnor tjänar så mycket.

Rationell syn på döden

När jag häromdagen läste Albert Camus roman The Outsider (fr. L’Étranger, sv. Främlingen) — den låter sig läsas på en dag — fann jag huvudpersonen Meursaults syn på döden tilltalande. Han var dömd till döden och tänkte så här (s. 109—110):

”And when it came down to it, I wasn’t unaware of the fact that it doesn’t matter very much whether you die at thirty or at seventy since, in either case, other men and women will naturally go on living, for thousands of years even. Nothing was plainer, in fact. It was still only me who was dying, whether it was now or in twenty years’ time. At that point the thing that would rather upset my reasoning was that I’d feel my heart give this terrifying leap at the thought of having another twenty years to live. But I just had to stifle it by imagining what I’d be thinking in twenty years’ time. Given that you’ve got to die, it obviously doesn’t matter exactly how or when.”

Diskrimineras fula?

Låt mig ta en lite närmare titt på tre frågor som rör vackra och fula människor.

1. Favoriseras vackra framför fula?
Svar: Ja, det finns starkt stöd i forskningen för det — se t.ex.

2. Är detta diskriminering?
Svar: Inte nödvändigtvis — se t.ex.

”(1) Men who are more intelligent are more likely to attain higher status than men who are less intelligent. (2) Higher-status men are more likely to mate with more beautiful women than lower-status men. (3) Intelligence is heritable. (4) Beauty is heritable.”

Om vackra människor i genomsnitt är mer produktiva och mer intelligenta behöver bättre möjligheter och högre lön för vackra inte innebära diskriminering.

3. I de fall fula faktiskt diskrimineras, är det dåligt?
Svar:
Det kan vara så att fula behandlas sämre enbart pga. en smak för skönhet, dvs. att de diskrimineras. Om detta är dåligt beror förstås på ens värderingar. Professor Robert Barro vid Harvard besvarar t.ex. frågan nekande, och han vänder sig särskilt mot att staten ska lägga sig i företags (och privatpersoners) beslut på området.

Vackra kvinnors intelligens

SvD skriver idag om hur blonda kvinnor uppfattas:

”Både män och kvinnor har ljust hår, men det är bara kvinnor som kallas blondiner. Stereotypen ‘sexig, men inte så smart’ påverkar blonda kvinnors vardag än i dag.”

Jag kan dock glädja dem som ogillar att kvinnlig skönhet kopplas samman med dumhet med att detta i vilket fall inte tycks ske i den finska politiken, om vilken jag själv har bedrivit forskning (med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara):

”There is a strong positive relationship, both for female and for male candidates, between beauty and perceived competence and between beauty and perceived intelligence. This holds irrespective of the gender of the respondents or the age of the candidates.”

Dvs. ju vackrare kvinnliga (och manliga) politiska kandidater anses vara, desto mer kompetenta och intelligenta uppfattas de.

Godast glass i Stockholm

Godast glass köper man med fördel å Stockholms Glasshus på Birkagatan 8, intill S:t Eriksplan. (Undvik den läskiga Filadelfiakyrkan, som ligger bredvid.) Själv brukar jag där beställa en tivolivåffla med två kulor (34 kr), vilket brukar räcka även för en storätare som jag. Smakerna lakrits, dark chocolate, hasselnöt och kokos rekommenderar jag särskilt.

Partipiskan viner

Som bekant viner partipiskan hårt i riksdagen, nu senast i samband med FRA-omröstningen (vars utfall jag beklagar). Dr Santesson-Wilson förklarar varför detta är att vänta:

”En första tumregel är att man vinner inflytande genom att bilda grupper, där interna motsättningar underordnas gemensamma intressen. … En andra politisk tumregel är att en grupp vinner inflytande genom att förhandla med andra grupper. Det krävs byteshandel och tillräcklig inre disciplin för att hålla ingångna överenskommelser.”

Detta är, som jag ser det, en korrekt analys: partipiskan är helt naturlig i vårt politiska system. Men två funderingar dyker upp:

  1. Graden av partidiscplin torde skilja sig åt i olika politiska system, särskilt borde den variera beroende på valsystem. I ett majoritetsvalsystem är det t.ex. rimligt att tänka sig att partidisciplinen är lägre än i ett proportionellt valsystem, dels därför att ett parti ofta ensam kan bilda regering och därför inte behöver förhandla med andra och dels därför att invalda politiker har ett starkare personligt mandat.
  2. De svenska partiernas tvehågsenhet inför personval är helt logisk. Frågan är kanske snarast varför motståndet inte är större. Kanske därför att personvalda riksdagsledamöter inte förmår avvika från partilinjen när det verkligen gäller. Det är trots allt fortfarande partierna som nominerar kandidater, vilket är ett maktinstrument av det skarpare slaget.

Slutligen: Är partipiskan önskvärd? Troligen ja, i dagens system. Men dagens system kan förändras. Och jag är personligen för införande av majoritetsval, bl.a. för att undkomma rigid partidisciplin. Frågan är hur man ska se på ett starkare personvalsinslag i dagens system. Jag lutar åt att se en sådan förändring som positiv, men det introducerar onekligen spänningar i systemet.

Hur hårda ska straffen vara?

Alltsomoftast krävs hårdare straff i Sverige. Kanske kan en färsk dom i Texas utgöra förebild? En man (se bild) har dömts till fängelse i 4060 år för sexuella övergrepp på tre flickor:

”James Kevin Pope, 43, will be eligible for parole in the year 3209, according to the Parker County District Attorney’s office.”

För mig är frågan om straffens hårdhet en rent empirisk fråga: vilka straffsatser minimerar brottsligheten? Jag utesluter inte att något hårdare straff skulle minska svensk brottslighet, men jag tror att Texas går till överdrift.

Se tidigare inlägg om brott och straff, där jag bl.a. utvecklar min syn att vedergällning är en primitiv grund för straff.

Begravd i betong

Den amerikanske kapitalisten George Pullman dog 1897. Jag fick just reda på följande om hans begravning:

”Pullman was buried in a special grave of his own design: it was ten feet deep and filled with concrete. He was afraid workers might dig up his body and desecrate it.”*

Återigen en person med, anser jag, irrationella synpunkter på hur hans kropp ske behandlas efter döden. Vad spelar det för roll när man själv inte är medveten om hur den behandlas?

Min egen syn är att jag inte vill bli begravd.

_______________________

*Från Menand, Louis (2002). The Metaphysical Club. London: Flamingo: 316.

Balans i statsskicket

Monarkin ska diskuteras i Almedalen. Kristdemokraten Lennart Sacrédeus uttalar sig:

”Jag tycker det är synd att vi i Sverige ska tjafsa om detta. Det skadar mer än det är till nytta. Det är synd att den svenska vänstern inte sluter upp om monarkin som den norska och danska vänstern gör. … Nu har vi en bra balans i det avseende och den nuvarande kungafamiljen sköter sitt uppdrag mycket väl.”

Två påpekanden:

  1. Det är inte bara vänstern i Sverige som ifrågasätter monarkin. Jag själv gör det t.ex. från liberala utgångspunkter.
  2. Jag anser det vara en allvarlig felsyn att vi genom monarkin får ”en bra balans” i det svenska statsskicket. Ty för balans krävs makt, och eftersom den svenske regenten inte har någon politisk makt uppnås ingen balans mellan riksdag/regering och statschefen. Om regenten hade makt skulle balans uppnås, men då av ett oönskat slag, eftersom all offentlig makt enligt min mening ska vara demokratisk. En bra, demokratisk maktbalans vore önskvärd, men problemet är att så många, likt Sacrédeus, inbillar sig att vi har en balans redan idag. Därigenom blockerar de konstitutionella reformer som skulle kunna etablera reell, demokratisk maktdelning, med en vald statschef.

Se tidigare inlägg i detta ämne här.

Skönheten regerar i Wimbledon

Vilken tennismatch! Utsökt spel rakt igenom. Jag är förstås lycklig över att den enastående, vackre Rafael Nadal — ungdom, kraft och skönhet personifierade — kunde kämpa hem segern.

Jag var inte var helt säker på tie-break-reglerna före matchen, och TV4:s kommentatorer informerade dåligt nog inte heller om dem. Läs mer om tennisreglernas charm hos dr Bergh.

Objektiv moral behövs inte

Många har fått för sig att det är viktigt att människor tror att det finns en objektivt sann moral. I själva verket utgår en sådan föreställning från en simplistisk uppfattning om hur människor fungerar — idén tycks vara att utan en sådan moral kommer de flesta att vilja skada andra. En ny experimentell studie indikerar att människor är moraliska även utan tro på en objektivt sann moral. Abstract:

”This paper develops an empirical argument that the rejection of moral objectivity leaves important features of moral judgment intact. In each of five reported experiments, a number of participants endorsed a nonobjectivist claim about a canonical moral violation. In four of these experiments, participants were also given a standard measure of moral judgment, the moral/conventional task. In all four studies, participants who respond as nonobjectivists about canonical moral violations still treat such violations in typical ways on the moral/conventional task. In particular, participants who give moral nonobjectivist responses still draw a clear distinction between canonical moral and conventional violations. Thus there is some reason to think that many of the central characteristics of moral judgment are preserved in the absence of a commitment to moral objectivity.”

Se också ett tidigare inlägg om Harvard-forskaren Marc Hausers forskning på detta område.

Ekonomisk nationalism

Jag är bekymrad över den ekonomiska nationalism som ofta gör sig påmind. Nu senast har den gällt försäljningen av företag. I A-Ekonomi för ett tag sedan hördes två aktieägare på Investors bolagsstämma beklaga att delar av företagets aktieinnehav i Scania hade sålts till tyska köpare. Och nyligen hördes röster som var sura för att Vin och Sprit köptes av ett franskt företag. Jag menar att grunden för dessa negativa hållningar inte är rationell utan ett utslag av vad Bryan Caplan har kallat

anti-foreign bias, a tendency to underestimate the economic benefits of interaction with foreigners.”

Ett rationellt förhållningssätt till ägande av företag implicerar att man förespråkar det ägande som ger bäst långsiktig vinst, helt oavsett ägarnas nationalitet. Det torde också vara den bästa garantin för bibehållen eller ökad sysselsättning. Men även om ett utländskt ägande skulle innebära omflyttning av sysselsättning är frågan varför ett svenskt jobb är värt mer än ett jobb i ett annat land.

Föräldrars makt över barn

Svenska kyrkan ordnar sagoläsning för barn under Stockholm Pride. Upprörande! Jag tycker att kyrkan ska lämna barnen i fred.

På ett mer principiellt plan är frågan om påverkan av barn intressant. Will Wilkinson menar att föräldrar inte bör försöka styra sina barn alltför hårt genom att skydda barnen från alla budskap som de själva kanske finner tveksamma:

”The principle here is that freedom is good, that psychological freedom is a kind of freedom, and that psychological freedom has some developmental preconditions — it requires the cultivation of certain moral and epistemic capacities. Part of that cultivation comes from practicing judgment in a complex world of moral diversity.”

Föräldrar har vissa ”minimala” skyldigheter mot barn: det bör inte vara tillåtet att hålla barn som slavar i källaren, inte heller att inte lära dem att läsa. Kanske är en grundförmåga till självständigt, kritiskt tänkande — motsatsen till indoktrinering och leverans av färdiga svar — också en del av det föräldrar bör ge sina barn.

Fräckt fotbollsmål

Dr Erlingsson undrar om hans läsare har fotbollsabstinens så här efter EM. Visst har jag det. Men det går att  dämpa saknaden med hjälp av nätet. Får man t.ex. spela fotboll så här fräckt?

Himmelsk ostkaka

Eftermiddagen har tillbringats i Brostorp, en gård utanför min småländska hemstad, där jag för närvarande semestrar. Jag intog, i sällskap av min mormor, mor, syster och niece, gårdens egentillverkade ostkaka, som varmt rekommenderas tillsammans med hallonsylt och vispad grädde. Den säljs bl.a. på NK, för er som bor i Stockholm. En rolig sak var att jag där stötte på en tidigare klasskamrat, Camilla, som jag inte har träffat sedan 1976. Hon är numera högstadielärare, ett yrke jag själv funderade på som ung.

Det välgörande vinet

Ännu en studie tyder på att rödvin har goda hälsoegenskaper:

”Ämnet resveratrol, som finns i vindruvans skal, skyddar hjärta, kärl, ögon och ben mot att åldras. Det visar den hittills viktigaste studien på rött vin.”

Det är välgörande att nykterhetspaternalister påminns om att deras årliga kostnadskalkyler över alkoholens samhällskostnader är ofullständiga. Först när intäktssidan, i form av hälso- och lyckoeffekter, tas med i kalkylen blir det trovärdigt att uttala sig normativt om alkohol. En kostnadsintäktsanalys som ignorerar intäktssidan ska inte tas på allvar.

Kvävande nationalism

Idag är det USA:s nationaldag. Men jag har svårt för sådana dagar av två skäl:

  1. Jag är vad man skulle kunna kalla en autonomist eller psykologisk atomist och ogillar allmänomfattande manifestationer av enighet och samsyn.
  2. Jag bedömer att nationalism i huvudsak har negativa sociala konsekvenser.

Vad skulle hända om någon protesterade mot flaggdyrkan på en amerikansk sportarena? Så här säger Jim Alexander, vars företag tillverkar enormt stora flaggor:

”People go ape when they see it. It’s a feeling. It’s a feeling that takes over a whole stadium. If anyone in the stands opened their mouth and objected, there would be hell to pay.”

Just det: om man inte deltar i masshysterin ses man som en svikare. Intressant nog fastslog USA:s högsta domstol 1943, pga. Jehovas vittnen, att amerikanska barn inte får tvingas att svära trohet till flaggan. Det är inte varje dag jag och JV står enade (om än av olika skäl)! Men fortfarande lever den sociala stigmatiseringen av den som vågar ifrågasätta nationalismen kvar.

Bertrand Russell insåg nationalismens bisarra (och farliga) karaktär:

”Americans and Englishmen, when they become acquainted with the Balkans, feel an astonished contempt when they study the mutual enmities of Bulgarians and Serbs, or Hungarians and Rumanians. It is evident to them that these enmities are absurd and that the belief of each little nation in its own superiority has no objective basis. But most of them are quite unable to see that the national pride of a Great Power is essentially as unjustifiable as that of a little Balkan country.”

Fundamental konst

Mark Rothko, No. 14 (Browns over Dark) (1963), 228,5 x 176 cm:

God ekonomi får väljarna att gå högerut

En ny studie indikerar att väljare i Californien påverkas i sina politiska uppfattningar av en förändrad ekonomisk situation. I huvudsak rör sig väljarna högerut när ekonomin förbättras — t.ex. blir stödet för omfördelning svagare, vilket är i linje med teorier som säger att detta stöd är negativt relaterat till väljares produktivitet.

Detta resultat är intressant eftersom det antyder att väljare i hög grad styrs av egenintresse och att deras politiska uppfattningar inte är helt ideologiskt fixerade. Överfört till svenska förhållanden skulle det kunna innebära att de väljare som upplever sig ha fått en förbättrad ekonomisk situation blir mer positivt inställda till Alliansen. Som dr Erlingsson skriver:

”… den nya SOM-rapporten Skilda världar. I rapporten kan man läsa följande: Totalt sett har svenskarna aldrig haft en så positiv bedömning av sin egen och landets ekonomi som under 2007. Men går man djupare in i siffrorna visar det sig att – för att citera Sören Holmberg – en ‘stor minoritet’ skattar att de har fått det sämre jämfört med andra.”

Så varför tvekar den majoritet som skattar att de har fått det bättre att stödja Alliansen?

Apelsinjuice — en riktig miljöbov

Vatten på flaska verkar inte lika farligt för miljön som vissa andra drycker:

Enligt dessa innebär konsumtion av en liter buteljerat vatten ett utsläpp på 0,8 kilo koldioxid. En liter mjölk ger ett något högre utsläpp, 1,1 kilo, medan motsvarande mängd läsk, lättöl och apelsinjuice medför utsläpp på 2,0, 2,8 respektive 4,8 kilo koldioxid.

Men även om mineralvatten vore en större miljöbov, skulle jag ändå gladeligen fortsätta att konsumera denna dryck — se tidigare inlägg i denna fråga här, här och här.

Vad har Gud med saken att göra?

Ingrid Betancourt har fritagits av colombianska soldater:

”Först av allt vill jag tacka Gud och de colombianska soldaterna, sade hon till radiostationen Caracol bara timmar efter fritagningen.”

Jag upphör aldrig att förvånas av hur människor drar in Jahve vid extraordinära händelser. Om denne gud existerar, hur kommer det sig att Ingrid fick sitta fängslad i så många år och leva ”som i en mardröm”? Och alla som fortfarande plågas av gerillan — bryr sig inte Jahve om dem? Att denna gudsbild präglas av enorma inre spänningar verkar inte föresväva personer som tackar Gud när de har undkommit något hemskt. Annars är det förstås roligt att Ingrid nu är fri!

Avskräcker dödsstraffet?

Juristen Cass Sunstein och nationalekonomen Justin Wolfers klargör forskningsläget:

In short, the best reading of the accumulated data is that they do not establish a deterrent effect of the death penalty.

Det (och ingen högtravande princip) är för mig ett avgörande skäl att motsätta sig dödsstraff. Se ett tidigare inlägg om Wolfers forskning på området.

Slips i lågkonjunktur

Daily Telegraph rapporterar att slipsförsäljningen pekar uppåt i den vikande konjunkturen:

Tie merchants have enjoyed a ten per cent increase in UK sales in the last three months. The reason their trade is flourishing against a grim economic backdrop is, they say, because office workers are desperate to ”smarten up” to avoid being picked for redundancy.

(På bilden: Zac Efron, vars klädstil jag har bloggat om tidigare.)