Naturliga rättigheter finns inte

Jag har tidigare (med gillande) skrivit om domare Oliver Wendell Holmes syn på rättigheter. I artikeln ”Natural Law” (publicerad 1919 i Harvard Law Review) utvecklar han sin syn vidare:

”[A] right is only the hypostasis of a prophecy — the imagination of a substance supporting the fact that the public force will be brought to bear upon those who do things that contravene it — just as we talk of the force of gravitation accounting for the conduct of bodies in space.”

Dvs. begreppet ”rättighet” uttrycker det fakum att det finns vissa aktiviteter som domstolar, med en hög grad av förutsägbarhet, kommer att hindra andra parter att lägga sig i, precis som ”gravitation” uttrycker ett högst förutsägbart beteende. ”Rättighet” är alltså ett bekvämt sätt att uttrycka ett socialt fenomen och en social regularitet — en rättighet existerar inte ”i naturen” oberoende av ett rättssystem — som handlar om att med hot om korrigering ge incitament för människor att bete sig — eller snarare, att inte bete sig — på ett visst sätt.

Notera att man, även om man enbart ser rättigheter som ett socialt fenomen och en social regularitet, kan förespråka ett starkt rättighetsskydd. Inte därför att ”naturen” så bjuder, utan därför att man anser konsekvenserna därav goda.