Monarkin ska diskuteras i Almedalen. Kristdemokraten Lennart Sacrédeus uttalar sig:

”Jag tycker det är synd att vi i Sverige ska tjafsa om detta. Det skadar mer än det är till nytta. Det är synd att den svenska vänstern inte sluter upp om monarkin som den norska och danska vänstern gör. … Nu har vi en bra balans i det avseende och den nuvarande kungafamiljen sköter sitt uppdrag mycket väl.”

Två påpekanden:

1. Det är inte bara vänstern i Sverige som ifrågasätter monarkin. Jag själv gör det t.ex. från liberala utgångspunkter.
2. Jag anser det vara en allvarlig felsyn att vi genom monarkin får ”en bra balans” i det svenska statsskicket. Ty för balans krävs makt, och eftersom den svenske regenten inte har någon politisk makt uppnås ingen balans mellan riksdag/regering och statschefen. Om regenten hade makt skulle balans uppnås, men då av ett oönskat slag, eftersom all offentlig makt enligt min mening ska vara demokratisk. En bra, demokratisk maktbalans vore önskvärd, men problemet är att så många, likt Sacrédeus, inbillar sig att vi har en balans redan idag. Därigenom blockerar de konstitutionella reformer som skulle kunna etablera reell, demokratisk maktdelning, med en vald statschef.

Se tidigare inlägg i detta ämne här.