Är lycka eller det verkliga livet att föredra?

I Anarchy, State, and Utopia introducerar Robert Nozick en upplevelsemaskin. Om man ansluter sig till den lämnar man det vanliga livet för ett virtuellt liv av lyckoupplevelser. Nozick trodde att få skulle vilja lämna det verkliga livet för maskinen, eftersom han menade att människor värderar så mycket mer än lyckoupplevelser.

I en ny experimentell studie, ”If You Like It, Does It Matter If It’s Real?”, finner Felipe de Brigard följande:

”The results of the reviewed study suggest that if one changes Nozick’s original thought-experiment by asking people whether or not they would disconnect had they learned that they were living a virtual life, the import of reality diminishes to a point where most of them prefer to remain connected. However, it seems as though people’s reluctance to disconnect from a life in which they are already connected to an experience machine does not depend either upon their preference for a pleasurable life over a life in the real world, as some hedonists may have it. What seems to account for these responses is a psychological bias toward the status quo which motivates people to appraise their current life, the life they are familiar with, before assessing other valuable things like pleasure and contact with reality.”

Så även om upplevelsemaskinen inte ter sig särskilt attraktiv för personer som, om de anslöt sig, skulle byta bort ett existerande liv, tycks den attraktiv för personer som redan är anslutna till den och som överväger att byta bort den mot ett ”riktigt” liv.

Resultatet är intressant av åtminstone två skäl, tycker jag. Dels därför att det indikerar att människor inte styrs så mycket av abstrakta storheter som ”lycka” eller ”genuina livsupplevelser”, utan de tenderar att vilja ha det de är vana vid. Dels därför att det visar att vissa föredrar ”konstgjord” lycka framför genuina livsupplevelser, särskilt om de senare förväntas vara av det mer negativa slaget. I valet mellan en lyckomaskin och en fängelsetillvaro väljer de flesta maskinen.

Frågan är, apropå ”konstgjord” lycka, hur många som skulle kunna tänka sig att nyttja en lyckobringande nässpray. (Troligen inte SvD:s Anna Larsson, som varnar för ”lyckofascism”!)