Den opålitliga matematiken

Trots att jag har argumenterat för den vetenskapliga metodens förträfflighet (t.ex. här och här) är jag innerst inne medveten om att den har sina brister. Bland dessa kan nämnas ibland förekommande kollusion mellan redaktörer för vetenskapliga tidskrifter och vissa forskare som är aktiva inom tidskrifternas fält samt undermålig granskning av de manuskript som skickas in till vetenskapliga tidskrifter. Dessa ”marknadsmisslyckanden” leder till att forskare ibland får artiklar publicerade trots att de inte är av särskilt hög kvalitet.

Intressant nog förekommer inte detta bara inom samhällsvetenskapens område, som jag personligen är bekant med, utan även inom matematiken, vilket jag inte alls kände till:

”Part of the problem is refereeing. Many (I think most) papers in most refereed journals are not refereed. There is a presumptive referee who looks at the paper, reads the introduction and the statements of the results, glances at the proofs, and, if everything seems okay, recommends publication. Some referees do check proofs line-by-line, but many do not. When I read a journal article, I often find mistakes. Whether I can fix them is irrelevant. The literature is unreliable.”

Därmed inte sagt att det finns någon bättre metod för att inhämta kunskap än den vetenskapliga.