Niclas Berggren 8:51 den 6 February 2008

Gammal och ung

Suzanne Osten beklagar att vår kultur premierar ungdom och skönhet. Hon fick, som 60-åring, inte komma in på en nattklubb:

”Madame, c’est pour les jeunes” (madame, det är för de unga), uttalade en dörrvakt på en inneklubb.

Men jag håller inte med Osten i hennes beklagande. Åldrande innebär förfall av såväl utseende som mental förmåga och repellerar mig. Men visst kan man som äldre bli glad när någon ung visar sitt intresse. Det är dock i så fall en ynnest, inget man kan kräva eller förvänta sig. Som den store Witold Gombrowicz uttrycker det:

För när en äldre ser på en yngre brukar han ha svårt att föreställa sig att den yngre kan ha sin egen smak och sina egna behov – alldeles oavsett vad det är hos honom som för den äldre är viktigast och mest karakteristiskt. Den ålderstigna personen kan till exempel få för sig att bara det unga och vackra kan passa den yngre och vackre… och nu visar det sig plötsligt att ungdomen fäster sig just vid ålderdomen… eller vid någon speciell sorts fulhet… att den kort sagt finner behag i någonting fullständigt oförutsett, som inte ens stämmer överens med dess väsen (sådant som den äldre ser det). Och i förstone störs vi och upprörs av detta, som om det var ett svek, eller värre, någon sorts besudling och förvanskning av idealet – men strax grips vi av en vildsint glädje och börjar förstå att det är så – då är inte allt förlorat! Så dels stöter vi bort det med vämjelse, dels tar vi emot det som ett under, en nåd.

Niclas Berggren 8:47 den 6 February 2008

Destruktiv etik

Jag har tidigare klargjort min syn, att kristen etik har en grundläggande defekt i det att den dogmatiskt utgår från en manual som skrevs av gamla män för flera tusen år sedan. Vilka skäl finns att tro att de insåg vilka etiskt relevanta bedömningar som moderna människor bör göra? Det gäller inte minst inom den medicinska etiken, där ny teknik skapar nya situationer att bedöma. Där duger det inte att envist utgå från mantran som att livet börjar vid befruktningen och är okränkbart.

Nu anklagas kristna läkare för att ha motarbetat användning av den nya preimplantatoriska genetiska diagnostiken, PGD, för att förhindra att ett barn med en dödlig sjukdom dör. Tanken i det aktuella fallet är att ta fram flera embryon och välja ut ett med samma vävnadstyp som det sjuka barnet har. När det på det sättet utvalda barnet sedan föds kan det fungera som donator av friska blodstamceller som skulle kunna rädda det äldre, redan existerande syskonet.

Grunden för denna enligt min uppfattning oetiska kristna synen är den dogmatiska uppfattningen att embryon är okränkbara liv och att ingen människa ska komma till för att fylla en funktion för andra. (Som om inte alla barn tillkommer för att fylla en funktion för föräldrarna!) Att genom provrörsbefruktning ta fram flera embryon och sortera bort sådana med icke-önskade egenskaper anses inte acceptabelt. Trots att ett sådant förfarande kan minska förekomsten av plågsamma sjukdomar och rädda liv. Här tydliggörs att det inte är mänskligt välmående utan ”heliga” principer som kommer först.

Niclas Berggren 8:13 den 6 February 2008

Epikuros och döden

Jag är inte det minsta rädd för döden. I alla fall inte för min egen död. Jag delar här Epikuros synsätt, som presenteras i boken Facing Death: Epicurus and His Critics. ”Death is nothing to us”, ansåg epikuranerna (ett tema som för övrigt återfinns på ett starkt sätt i Brittens kantat Phaedra). När vi dör upphör vi att existera och kan inte vara ledsna eller ha ont. Därför är döden inget att rädas.

Niclas Berggren 8:07 den 6 February 2008

Perfekt loungemusik

Niclas Berggren 21:54 den 5 February 2008

Religionens återkomst?

Tidskriften Axess har religionens återkomst som tema i sitt nya nummer. För en ateist låter detta onekligen obehagligt, men låt mig citera Pippa Norris och Ronald Inglehart i Sacred and Secular: Religion and Politics Worldwide (Cambridge University Press, 2004, s 216–217):

Societies where people’s daily lives are shaped by the threat of poverty, disease and premature death, remain as religious today as centuries earlier. These same societies are also experiencing rapid population growth. In rich nations, by contrast, the evidence demonstrates that secularization has been proceeding since at least the mid-twentieth century (and probably earlier) – but at the same time fertility rates have fallen sharply, so that in recent years population growth has stagnated and their total population is starting to shrink. The result of these combined trends is that rich societies are becoming more secular but the world as a whole is becoming more religious.

Dvs. det finns blandade tecken på religionens återkomst i världen. I fattiga länder är religionen fortsatt stark, men i rika länder fortsätter i allmänhet sekulariseringen. När skribenterna i Axess talar om religionens återkomst i vår del av världen talar de därför snarast om förhoppningar än om en beskrivning av verkligheten.

Själv motsätter jag mig religionens återkomst av två huvudsakliga skäl, väl formulerade av Lord Russell:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Niclas Berggren 18:21 den 5 February 2008

Skönhet och godhet

Oscar Wilde:

It is better to be beautiful than to be good. But it is better to be good than to be ugly.

Niclas Berggren 14:13 den 5 February 2008

Flexibel sexuell läggning

SvD har intervjuat Kristina, Ulf, Kjell och Henrik, som samtliga har gått från att ha levt heterosexuella liv till att leva homosexuellt. Hur ska det förstås? Är inte den sexuella läggningen permanent? Är man inte homo eller hetero?

Man kan tänka sig två förklaringar:

Den sexuella läggningen kan förändras.
Den sexuella läggningen kan inte förändras, men det finns en tredje sexuell läggning, bisexualitet, som möjliggör att en person attraheras av båda könen (parallellt eller sekventiellt).*

Jag tror att 2 är korrekt. Men till detta måste läggas att den sexuella identiteten (hur man ser på sig själv och vilken bild av sig själv man förmedlar) kan förändras, oavsett läggning.

Man kan t.ex. tänka sig att en homosexuell person förtränger sin läggning och intalar sig själv och andra att han visst är heterosexuell. Dvs. identiteten är heterosexuell men den underliggande läggningen homosexuell. Om en sådan person vid ett senare tillfälle i livet upplever spänningen mellan identitet och läggning som svårhanterlig och väljer att ändra sin identitet kan det uppfattas som att själva läggningen har förändrats. Samma sak med en bisexuell person: sexuell identitet kan ändras av sociala och personliga skäl utan att den underliggande läggningen förändras.

Det finns vissa som menar att kvinnors sexualitet är mer flexibel än mäns – men kanske betyder det bara att kvinnor har en bisexuell läggning i högre grad än män och att deras identitet därför lättare kan ändras? Eller att deras identitetstänkande rent allmänt är mer flexibelt och öppensinnigt?

______________________________

*Heterosexualitet kanske motsvaras av 0–1 på Kinseyskalan; bisexualitet av 2–4; och homosexualitet av 5–6.

Niclas Berggren 10:20 den 5 February 2008

Upphovsrätt och äganderätt

Denna text av Mårten Schultz är obligatorisk läsning:

Är det inte snarare så att upphovsrätten, i sin nuvarande och framför allt blivande form, kränker köparens äganderätt till musiken, riskerar att kränka yttrande- och tryckfrihet och i allmänhet får anses som en anomali i en liberal rättighetskatalog?

Niclas Berggren 10:17 den 5 February 2008

Att dyrka någon

The History Boys är en film som jag blev starkt berörd av – ja, jag blev t.o.m. tårögd av den. Den handlar om en grupp engelska tonårspojkar i en pojkskola, deras försök att komma in på Oxford University, deras känslor för varandra och för lärarna – och den innehåller en väldigt fin sång, ”Bewitched, Bothered and Bewildered”, där den söte judiske pojken Posner sjunger om sin stora kärlek i klassen:

I’ll sing to him, each spring to him, and worship the trousers that cling to him.

Jag vill också dyrka allt som hör en skönhet till!

Niclas Berggren 10:16 den 5 February 2008

Drastisk samhällsanalys

Carin Stenström, chefredaktör för den kristna tidningen Världen idag:

Det står klart att Sverige är ett land som arbetar på sin egen undergång. … I stort sett hela det politiska etablissemanget bekämpar familjen och har varit så framgångsrik att den svenska familjen som en frisk och självständig enhet praktiskt tagit inte existerar. … Det är dags för en motattack mot den destruktiva minoritet som terroriserar och deformerar samhället.”

Dick Erixon:

Det finns ingen rätt i Sverige. Annat än för kriminella.”

Jag efterlyser lite sans och balans.

Niclas Berggren 20:42 den 4 February 2008

Bäst signaturmelodier

Niclas Berggren 16:06 den 4 February 2008

Censur i Virginia

Abercrombie & Fitch-butiken i Virginia Beach fick böta och tvingades av polisen ta ned sitt nya reklamfoto (se ovan) efter ”klagomål från medborgarna”. (Den inflytelserike pastor Pat Robertson har sitt högkvarter i staden.) Jo, det är populärt nuförtiden att angripa sexanspelande reklam, såväl från feministiskt som från kristet-konservativt håll. Tänk vilken grav samhällsfara dessa vackra unga män och kvinnor utgör!

Uppdatering: Rättvisan tycks segra. Professor Volokh reder ut de juridiska detaljerna.

Niclas Berggren 14:47 den 4 February 2008

Religion och civilisation

Bertrand Russell är i sedvanligt god form när han i ”Has Religion Made Useful Contributions to Civilization?” inleder:

My own view on religion is that of Lucretius. I regard it as a disease born of fear and as a source of untold misery to the human race. I cannot, however, deny that it has made some contributions to civilization. It helped in early days to fix the calendar, and it caused Egyptian priests to chronicle eclipses with such care that in time they became able to predict them. These two services I am prepared to acknowledge, but I do not know of any others.

Niclas Berggren 7:35 den 4 February 2008

Kyrkors krav på medlemmar

Enligt HomO får, om man ska tro Dagens rapportering, inte kyrkor i Sverige neka någon person medlemskap utifrån sexuell läggning. Jag är inte jurist och vet inte om lagen verkligen säger så; men om den gör det anser jag att den bör ändras. En frivilligorganisation bör ha rätt att själv utforma kriterier för medlemskap. Att man sedan personligen kan finna sådana kriterier frånstötande är en annan sak. Gör man det och är medlem får man antingen försöka ändra kriterierna inom organisationen eller lämna den; gör man det utan att vara medlem kan man förstås också genom argument försöka påverka organisationens beslutfsfattare samt försöka påverka andra att inte stödja organisationen. Men man bör inte använda lagen, dvs. tvång, för att stipulera medlemsreglers utformning.

Å andra sidan, väljer man som organisation att ta emot offentliga bidrag finner jag det helt rimligt att staten ställer vissa strukturella krav, kanske av det slag HomO framför. Men återigen, en organisation bör, om den väljer att inte följa sådana krav, inte förbjudas, med hot om straff, att utforma sina medlemskriterier som den vill. Det räcker gott med att bidragen dras in.

Niclas Berggren 7:16 den 4 February 2008

Skönhet som berör

Nick i The Line of Beauty om Wani:

I just think he’s the most beautiful man I’ve ever met.

Så reagerade jag också inför en ung man en gång för 14 år sedan, och det omdömet står sig än idag.

Niclas Berggren 7:14 den 4 February 2008

Komplicerad syn på äktenskapet

En människa behöver inte vara enkelspårig och endimensionell i sina engagemang, men jag erkänner att om hon inte är det riskerar hon att skapa förvirring. De flesta verkar, när de bedömer andra, eftersträva klarhet och en möjlighet att kategorisera, helst i en av två möjliga fack. ”Han är si och hon är så”; utan en klar dikotomi upplevs ofta lätt obehag.

Jag tycker tvärtom att mer komplicerade människor är mer tilltalande. Det kan handla om personer med engagemang på olika nivåer – som engagerar sig i en fråga men som egentligen finner den relativt perifer och som under ytan har starkare engagemang för alternativa frågor eller andra sätt att se på frågan – eller människor som har fiktionalistiska drag – dvs. människor som inte alltid säger vad de tycker utan som presenterar en skapad bild av någon som tycker på ett visst sätt, kanske för att det roar dem eller för att de anser det för diskussionen framåt.

Låt oss ta äktenskapsfrågan som en illustration. I den dagspolitiska debatten diskuteras oftast två konkreta motförslag: antingen är för man för reform x eller så är man emot reform x. Antingen vill man ha kvar dagens äktenskapsbalk eller så vill man göra den könsneutral. Vad debatten skymmer är att det finns andra positioner.

Man kan t.ex. tänka sig att helt vara emot äktenskapet som idé och institution, såväl på ett personligt som på ett socialt eller lagstiftninsmässigt plan. Men man kan ändå, i den aktuella politiska diskursen, kämpa för reform x, därför att man finner U(x)>U(~x). Men det kan finnas en reform y där U(y)>
U(x)!
Man kan vara för civiläktenskap, dvs. att äktenskapsbalken ska finnas kvar men att äktenskapen enbart, med juridisk giltighet, ska kunna ingås borgerligt. Människor får därutöver förstås ordna vilka ceremonier de vill.
Man kan också tänka sig att man inte har någon synpunkt på huruvida folk bör eller inte bör ingå äktenskap men att man förespråkar en total ”privatisering” av äktenskapet, dvs. att äktenskapsfrågor per se inte hör hemma i lagstiftning utan att de legala bitarna får avtalas i frivilliga, civilrättsliga avtal och att organisationer får förrätta vilka ceremonier de vill i samband där med.

Min poäng är att uttryck för en viss konkret politisk hållning inte säger så mycket om en intressant människa. Det finns, hos en sådan, lager av lager av tankar och villkoranden och utvecklingar och kompletteringar. Inte så att hon behöver vela och inte vet vad hon tycker. Tvärtom, tankarna är ofta klara men mångfasetterade. Det är den typen av tankar det är givande att ta del av, i äktenskapsfrågan såväl som i andra frågor.

Om någon undrar vad min egen syn är i just äktenskapsfrågan: jag är för att nuvarande äktenskapsbalk görs könsneutral; jag är personligen emot äktenskap men har inget alls emot att andra, som genuint tilltalas av institutionen, nyttjar den; och för dessa anser jag att det bästa vore en total ”privatisering” av äktenskapet. Bara för att man finner ”könsneutralisering” bättre än dagens ordning innebär inte det att sista ordet är sagt!

Niclas Berggren 16:25 den 3 February 2008

Irriterande sportnationalism

Det är i sanning uppiggande att titta på simhopp, vilket jag har gjort denna eftermiddag. En sak som störde mig var dock den starka sportnationalism som präglar SvT:s kommentatorer. De hejar öppet på de svenska hopparna. Min uppfattning är att expertkommentatorer i sport bör vara neutrala och enbart bidra med sakutlåtanden och information (precis som jag tycker att forskare qua forskare ska sträva efter att undvika normativa uttalanden).

Francesco Dell’Uomo från Italien var en av de tävlande idag:

Niclas Berggren 14:03 den 3 February 2008

Artisten som försvann

De viktiga frågorna avhandlas av TV 4:s tidigare kändisexpert Daniel Nyhlén:

Vart har Darin tagit vägen?
Sara, 14, Karlstad

Daniel svarar:
Ja, vart har han tagit vägen? Han kanske har gått och gömt sig.

Niclas Berggren 13:54 den 3 February 2008

Mänskligt beteende och privat sjukförsäkring

Regeringen föreslår att ersättning från privat sjukförsäkring i vissa fall ska följas av en minskning av den offentliga ersättningen. (Det handlar alltså inte om något förbud mot privata sjukförsäkringar.) Hur ska man se på det? Jag menar att frågan är lite mer komplicerad än diskussionen hittills har gett sken av och att frågans svar beror på hur man ser på mänskligt beteende. Låt mig utveckla något genom att beskriva tre möjliga fall.

Samtliga arbetande blir mer benägna att sjukskriva sig om privat topping up inte motverkas av en minskning av den offentliga ersättningen och de är dessutom sjukskrivna en längre period. Denna ökade benägenhet och längre period kan kallas ”överutnyttjande”.
Inga arbetande blir mer benägna att sjukskriva sig om privat topping up inte motverkas av en minskning av den offentliga ersättningen och de är dessutom sjukskrivna en längre period.
Vissa arbetande blir mer benägna att sjukskriva sig om privat topping up inte motverkas av en minskning av den offentliga ersättningen och de är dessutom sjukskrivna en längre period.

Om fall 1 gäller är jag stark förespråkare av att reducera den offentliga ersättningen för att motverka privata topping up-avtal. Då blir nämligen effekten kraftigt ökade offentliga utgifter till människor som faktiskt inte bör vara sjukskrivna men är det pga. den totala ersättningens generositet. Staten står här för den helt dominerande delen av utgifterna, och en regel som motverkar detta är högst rimlig.

Om fall 2 gäller är jag stark motståndare till att reducera den offentliga ersättningen för att motverka privata topping up-avtal. Då bestraffar man nämligen människor som är verkligt sjuka utan att komma åt några ”överutnyttjare”. Om man verkligen är sjuk och uppfyller gällande kriterier för sjukskrivning ser jag inget som helst problem med att man får en högre ersättning genom en privat försäkring. Tvärtom blir en regel som motverkar detta otillständig.

Om fall 3 gäller – och jag tror att det motsvarar verkligheten – är jag osäker, och min hållning skulle bero på en empirisk uppskattning av hur stort problemet med ”överutnyttjande” är. Den empiriska uppskattningen består av åtminstone två delar:

En bedömning av andelen som ”överutnyttjar” systemet. Är det tio procent är en reduktionsregel troligen inte önskvärd; är den 90 procent är den nog rimlig, trots att tio procent på felaktig grund skulle få reducerad ersättning. Här handlar det om avvägningar som är subjektiva och som har med den andra delen av den empiriska uppskattningen att göra.
En bedömning av de statsfinansiella effekterna. Även om 90 procent ”överutnyttjar” systemet kanske trots allt en reduktionsregel inte är påkallad om de offentliga utgifterna inte skulle öka särskilt mycket utan en regel; och även om bara tio procent ”överutnyttjar systemet kanske trots allt en reduktionsregel kan vara påkallad om de offentliga utgifterna annars skulle öka mycket. Det är en subjektiv bedömning vad som utgör en tillräckligt stor utgiftsökning för att en reduktionsregel ska införas, och i bedömningen ingår alltså att väga statsfinansiell effekt mot att vissa som faktiskt inte ”överutnyttjar” systemet drabbas.

Slutsatsen blir att en reduktionsregel kan vara rimlig men att regeringens föreslagna regel troligen inte är det. Det huvudsakliga skälet är att den börjar gälla efter tolv månaders sjukskrivning, vilket dels lär drabba verkligt långtidssjuka och vilket dels inte lär ha några särskilt stora effekter på de offentliga utgifterna. Jag skulle stödja en reduktionsregel om en stor majoritet ”överutnyttjade” systemet utan den och om effekten blev starkt positiv för statsfinanserna. Ett nödvändigt villkor för det senare torde vara att regeln gäller från dag ett.

Uppdatering: Det tycks mig som om PJ Anders Linder är onödigt upprörd över förslaget, givet mina resonemang ovan. Han påstår också felaktigt att det rör sig om ett förbud. Slutligen: givet detta diagram kanske jag ovan underskattar den statsfinansiella effekten av regeringens förslag.

Niclas Berggren 11:40 den 3 February 2008

Är Stockholm en storstad?

När man ser en sådan här bild blir det uppenbart att svaret är nej och att en ny djärvhet krävs för att transformera Sveriges huvudstad till något storslaget. (Jag misstänker att det s.k. Skönhetsrådet, som snarast bör läggas ned, i hög grad har legat bakom det småskaliga, det räddhågsna, det konserverande, som underminerar framtidstro och utvecklingsoptimism; men även där kan viss glädjande öppenhet skönjas.)

Niclas Berggren 11:39 den 3 February 2008

Dansnostalgi

På högstadiet fick vi lära oss att dansa jenka – en härlig dans som jag gärna skulle vilja utöva även nu i vuxen ålder. Men dansar någon jenka utanför grundskolans värld? Och dansas denna dans ens där nuförtiden? Ett smakprov:

Niclas Berggren 11:39 den 3 February 2008

Chockhöjda hyror vore inte så dumt

Den statliga utredningen om allmännyttans framtid kan komma att föreslå marknadsprissättning av hyreslägenheter. Detta är en mycket klok idé, då hyresregleringen medför stora kostnader. Hyresgästföreningen inser att dagens system inte fungerar särskilt väl och resonerar enligt följande:

Man kan gå till väga på tre olika sätt när det gäller att få bort bostadsköer. Det enklaste är att höja avgifterna till bostadsköerna. Då blir man av med en massa folk direkt. Sedan kan man höja hyrorna så kraftigt att det inte är någon idé att stå i kön eller så kan man bygga fler bostäder, säger han.” (Min kursivering.)

Men vänta. Innebär inte en avgift för att bli av med en massa folk direkt bara ett sätt att de facto höja hyrorna så kraftigt att det för vissa inte är någon idé att stå i kön? Visst är det så. Det är ett försök att göra ett dåligt fungerande system något mindre dåligt; men om man erkänner behovet av att minska köerna genom att låta den faktiska hyran (inklusive avgift) närma sig en marknadshyra blir frågan varför man inte är beredd att förespråka marknadshyra direkt. Om det är bra att minska kön lite, varför inte minska kön helt?

Ett system med marknadshyra skulle dessutom ge bostadsföretag incitament att bygga fler hyresrätter.

Niclas Berggren 20:32 den 2 February 2008

Vad har Skytte att göra på SvD:s ledarsida?

Hur kommer det sig att SvD:s ledarsida gång på gång upplåter plats åt den devot kristne Göran Skytte? Är det för att det är chict och pikant med en tidigare kommunist som numera försvarar småföretag? Jag finner hans skriverier där fullkomligt malplacerade och lätt obehagliga. Ännu en av hans evangeliserande krönikor återfinns i dagens tidning. Blogge Bloggelitos kommentar är insiktsfull och vältalig och anbefalles för läsning:

Göran Skytte råkade ut för två trafikolyckor. Vid båda tillfällena räddades hans liv av att han slog skallen i en hög med biblar, men tyvärr stod hans mentala förmågor inte att rädda i fullständigt intakt skick – han ansåg sig ha fått hjälp från ovan och blev således kristen.”

Niclas Berggren 19:10 den 2 February 2008

Foucault ville inte prata jobb

Edmund White skriver en del om Michel Foucault i My Lives. Ett par saker jag gillar med den senares sätt att leva är hans tilltagande betoning av vänskap som central för ett lyckligt liv samt hans ovilja att diskutera sin professionella verksamhet utanför arbetstid. Då ville han istället omge sig med en skara unga, smala skönheter och bjuda dem på exklusiv (och av cateringfirma lagad) mat. Han blev riktigt ond på en ung man som började tala filosofi med honom i samband med en sådan tillställning! (Kvinnor ingick inte i hans värld, och det gör de nästan inte i min heller, utanför familjen.)

Här kan han förresten ses diskutera begreppet ”den mänskliga naturen” med Noam Chomsky:

Jag tycker om Foucaults ifrågasättande attityd: vad är ”den mänskliga naturen”, närmare bestämt? Chomsky verkar inte kunna besvara den frågan.

(Tack till Patrik för tipset om videon. Man undrar: vilken av de intellektuella giganterna M. Foucault och Ali G. föredrar Chomsky att samtala med?)

Niclas Berggren 16:12 den 2 February 2008

En eftermiddag på stan

Denna eftermiddag tillbringades på stan med mina kära föräldrar. Jag noterade, en passant, två saker, en tilltalande och en repellerande.

Den tilltalande saken: Den fina killen med hängbyxor och brun hoodie som satt bredvid oss på L’Angolo (cafét på Engelbrektsplan). Jag tog ett (dåligt, eftersom jag ville vara diskret) smygfoto med mobilen:

Den repellerande saken: Att se en skylt utanför Blue Moon Bar på Birger Jarlsgatan där det angavs en minimiålder på 27 år för att komma in. Hemskt! Jag vill enbart gå till ställen där alla är maximalt 27 år.

Niclas Berggren 10:25 den 2 February 2008

Gudomlig bantning

Visst är det bra när feta personer lyckas gå ner i vikt, både av estetiska och hälsomässiga skäl. Glädjande nog kan tjocka kristna nu få hjälp av Jahve och hans personal på jorden att banta. Jodå, så är det. Den kristna bantningsrörelsen har djupa insikter:

Gud skapade inte maten med en massa salt på. Han skapade inte fläskkotletterna med såsen på. Vi måste börja njuta av maten så som Gud givit den till oss, säger Viktväktarnas representant Darlene Breaux till tidningen.

Niclas Berggren 9:24 den 2 February 2008

Familjebakgrund spelar mindre roll numera

Ny forskning visar att familjebakgrundens betydelse för hur man klarar sig ekonomiskt i livet har minskat i Sverige. Den mest troliga förklaringen: längre utbildning. Som autonomist välkomnar jag denna utveckling. Det är individuella prestationer, inte ens bakgrund och uppväxt, som primärt ska avgöra hur det går för en.

Forskningen jag har i åtanke har genomförts av Anders Björklund, Markus Jäntti och Matthew Lindquist, som i ”Family Background and Income during the Rise of the Welfare State” presenterar följande diagram över korrelationen mellan bröders inkomster som vuxna för elva kohorter födda mellan 1932 och 1968 (med konfidensintervall):

Abstract:

The goal of this study is to examine trends in the importance of family background in determining adult income in Sweden. We investigate whether the association between family background and income in Sweden has changed for cohorts born 1932-1968. Our main finding is that the share of the variance in long-run income that is attributable to family background, the so-called brother correlation in income, has fallen by some 11 percentage points from 0.34 for the cohorts of brothers born in the early 1930s to below 0.23 for the cohorts born around 1950. From then on, the correlations have been more or less stable and are in line with earlier estimates. When we adjust income for the income return to years of schooling, we find constant brother correlations in income. The main effect is coming from changes in the distribution of schooling across cohorts. This finding is consistent with the hypothesis that education policies have been a key factor in equalizing life chances in Sweden.

Niclas Berggren 9:22 den 2 February 2008

Skandal i parlamentet

Den brittiske parlamentsledamoten Derek Conway har hamnat i blåsväder sedan han har betalat (av skattemedel finansierad) lön till sin ene son och lön till sin andre sons pojkvän, trots att dessa inte har arbetat åt honom utan studerat på heltid. Aj, aj. Inte bara Sverige politikerskandaler har. Ovan: familjens julkort 2007.

Niclas Berggren 9:03 den 2 February 2008

Östros hycklar om statliga företag

Thomas Östros attackerar regeringens planer på att sälja statliga företag. Karin Pilsäter och Mauricio Rojas har låtit riksdagens utredningstjänst (RUT) ta reda på att socialdemokraterna, under sina tolv år vid makten, själva privatiserade en hel del:

Pilsäter och Rojas drar för övrigt (Aftonbladet 1/2) ned byxorna på Thomas Östros på ett för honom, ja, generande sätt. Sedan valet har han hojtat om det förkastliga i att regeringen privatiserar, men under socialdemokraternas tid vid makten sålde man företag för 116 miljarder. Det får Mats Odell att framstå som rena småhandlaren.

Dessutom visar RUT:s kalkyler att försäljningar kan vara statsfinansiellt lönsamma, även i ett statiskt perspektiv:

Utredningstjänstens beräkningar slår fast att utdelningen från de sex bolagen under perioden 2001–2007 varit avsevärt mindre än vad besparingen hade varit från minskade räntor på statsskulden om man sålt bolagen. Detta betyder att staten hade tjänat miljarder på att inte ägna sig åt så ‘strategiskt viktiga’ verksamheter som att driva vodkafabriker eller hyra ut kontorslokaler.

Se ett tidigare inlägg i denna fråga.

Niclas Berggren 23:06 den 1 February 2008

Film att se fram emot

Jag tror bestämt att jag måste se den kommande kampsportfilmen Never Back Down, där Sean Faris och Cam Gigandet slåss med varandra. Enbart pga. mitt stora intresse för mixed martial arts, förstås.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga. from vids.myspace.com posted with vodpod

Niclas Berggren 12:16 den 1 February 2008

IOGT-NTO försvagas

Jag har ingen synpunkt på IOGT-NTO:s beslut att utesluta Åke Green. Denna organisation får själv bedöma om en medlem hyser åsikter som strider mot stadgar, programförklaringar och medlemsförsäkran. En positiv effekt av uteslutningen finner jag det dock vara, att många kristna nu i protest går ur organisationen. Med andra ord sker en försvagning av en organisation som inte bara uppmuntrar till personlig nykterhet, vilket jag inte har några problem med, utan som också med full kraft försöker fördyra och försvåra alkoholinköp för oss som inte är nykterister. Det senare – ett slags aggressiv paternalism – ogillar jag starkt.

Niclas Berggren 9:25 den 1 February 2008

Hur kan Sverige ha så bra tillväxt?

Sverige har världens högsta skattetryck men har också en god ekonomisk tillväxt. Hur går detta ihop? Domare Richard Posner har en hypotes:

To the extent that the growth in government spending is a growth in transfers rather than in government ownership of producers, the impact on economic growth and prosperity may be small, especially since the growth in transfers has coincided with the deregulation movement, which has resulted in privatization of significant areas of traditional public ownership, less regulation of the economy, and, as I mentioned, lower direct-tax rates.

Intressant nog har min kollega Andreas Bergh bedrivit forskning på området och finner stöd för att Sverige, samtidigt som staten har vuxit, har ökat sin ekonomiska frihet på andra områden genom stärkt rättsstat, avregleringar och liberaliseringar. I sin uppsats ”Explaining Welfare State Survival” visar han detta intressanta diagram (klicka på det för större storlek):

Som framgår ökade de nordiska länderna sin ekonomiska frihet på andra områden än just statens storlek från 1970 till 2000, och de ökade denna frihet mer än andra ländergrupper. Detta är, som Posner anar, sannolikt en viktig delförklaring till Sveriges goda tillväxt under senare år.

Niclas Berggren 9:03 den 1 February 2008

Sahlin lovar höjd arbetslöshet

Mona Sahlin och Thomas Östros lovar höjd a-kasseersättning om de vinner nästa val. De kunde lika väl ha lovat högre arbetslöshet. Som professor Lars Calmfors uttrycker det:

Om man lägger samman all forskning på området går det inte att komma till någon annan slutsats än att lägre arbetslöshetsersättning bidrar till fler jobb.

Niclas Berggren 8:56 den 1 February 2008

Ali G intervjuar Chomsky

Två språkexperter konverserar:

Niclas Berggren 8:47 den 1 February 2008

Legalisera aktiv dödshjälp

Av någon märklig anledning förespråkar inget politiskt parti att aktiv dödshjälp ska legaliseras. Svenska folket är dock positivt inställda till fenomenet, i synnerhet om det rör sig om obotliga, svåra och smärtsamma sjukdomar:

Enligt Synovate Temos undersökning är det bara 11 procent av svenskarna som anser att aktiv dödshjälp bör vara helt förbjudet om det rör sig om en obotligt sjuk person med svåra smärtor.

Själv är jag, uppenbarligen likt många svenskar, enig med Gombrowicz och Singer i denna fråga.

Niclas Berggren 8:23 den 1 February 2008

Har alla människor lika värde?

Kdu:s ordförande Ella Bohlin skriver:

Människovärdet måste gälla som övergripande princip på alla politikområden. Människolivet är okränkbart och alla människors har ett lika värde.

Jag är ytterst osäker på vad hon menar.

Vad är ”människovärdet”? Att lika ska behandlas lika? Eller att alla, oavsett grad av olikhet, ska behandlas lika? Och avser i så fall ”behandlas lika” lag eller moral? (Att hävda att en värdering ”måste” gälla är för övrigt också märkligt.)
Vad innebär det att människolivet ”är okränkbart”? Notera att det står ”är” okränkbart, inte att det ”bör vara” okränkbart, som vore detta ett faktum, inte en värdering. Innebär det att ingen människa kan kränkas, enligt Ella Bohlin? Eller att ingen människa kan dödas? Vilka konkreta fakta beskriver hennes uttalande? Eller avser det, trots det i så fall synnerligen vilseledande språkbruket, ingen beskrivning av fakta utan blott en värdering? I så fall, vad innebär uttalandet? Att ingen människa någonsin bör kränkas? Att ingen människa (hur nu det definieras!) någonsin bör dödas?
Vad betyder det att alla människor har ”ett lika värde”? Jag misstänker att detta är synonymt med att hävda principen ”människovärdet”, diskuterad ovan, men jag är osäker.

Om dessa fluffiga begrepp betyder något konkret blir frågan: varför inte använda ett konkret och begripligt språk istället? Men jag anar att fluffigheten inte så lätt låter sig konkretiseras. Det dunkelt sagda är nog, som vanligt, det dunkelt tänkta.

Niclas Berggren 21:19 den 31 January 2008

Tilltalande sport

Medan jag sprang på löpband ikväll kunde jag observera tränande simhoppare. Å, vad löpningen gick lätt – jag blev helt fascinerad av dessa idrottares stora skönhet och skicklighet!

På bilden: den kanadensiske simhopparen Alexandre Despatie. Som vanligt har Peter Jihde fel: sport och skönhet hör ihop.

Niclas Berggren 20:52 den 31 January 2008

Mindre bistånd är bättre bistånd

Biståndet är en ständig trätofråga i politiken. Nu senast är det frikyrkliga Diakonia som angriper regeringen för att en liten del av biståndet används till skuldavskrivning (0,5 miljarder) och flyktingar (2,5 miljarder). Av de senaste sex årens ökning av biståndet med 16 miljarder, till totalt 32 miljarder, går alltså 3 miljarder till nyss nämnda ändamål, vilket innebär att ”traditionellt” bistånd fortfarande uppgår till 29 miljarder, en ökning med mer än 13 miljarder sedan 2002. Detta torde vara i linje med åtminste första delen av Diakonias slogan ”Mer och bättre bistånd”.

Problemet är bara att bistånd i många fall är bortkastade, och t.o.m. kontraproduktiva, pengar. Min gode vän och kollega Christian Bjørnskov vid Handelshögskolan i Århus har forskat om biståndets effekter. I ett kraftfullt inlägg påpekar han följande:

1) Ulandshjælp udløser Hollandsk Syge, dvs. appreciering af den reale valutakurs, så konkurrenceevnen tager skade, og jo mere hjælp, jo mere skade. 2) Jo mere ulandshjælp et land får, jo svagere bliver politikernes incitamenter til at lave reformer i blandt andet retsvæsenet, en faktor der er meget vigtig i landes udvikling og hvor de fleste ulande klarer sig rigtigt dårligt. 3) Ulandshjælpen fører til en væsentligt større og tungere offentlige sektor, der sluger en væsentlig del af landenes meget lave nationalindkomst. At noget af den allernyeste forskning også peger på, at hjælpen holder demokratiserende reformer tilbage, er helt uden virkning på menneskerettighederne i ulande, og kan skævvride indkomstfordelingen når landene alligevel demokratiserer, er blot flere argumenter for at skære ned eller måske endda helt afskaffe ulandsbistanden.

Mindre bistånd verkar alltså, trots vad Diakonia hävdar, vara bättre bistånd. Gunilla Carlsson verkar ha förstått mycket av detta, till skillnad från sin danska kollega Ulla Tørnæs, och hon skulle kunna föreslå kraftiga biståndsminskningar. Om det inte vore för Birgitta Ohlsson et alii.

Jag har tidigare skrivit om detta tema och lyft fram ekonomipristagaren Robert Lucas kloka insikt samt Xavier Sala-í-Martins resultat, att fattigdomen har minskat i världen pga. tillväxt.

Niclas Berggren 14:10 den 31 January 2008

Mineral- eller kranvatten?

Äntligen en slogan jag gillar i den infekterade vattendebatten:

Niclas Berggren 9:02 den 31 January 2008

Adligt namn ger rikedom

De två nationalekonomerna Johan Almenberg och Anna Dreber Almenberg undersöker i en ny uppsats, ”Lady and the Trump: Status and Wealth in the Marriage Market”, om personer med adliga namn förmår öka sin förmögenhet genom att gifta sig rikt. Svensk sammanfattning:

Om status och ekonomiskt välstånd kompletterar varandra, kan man förvänta sig att individer med hög status men låg förmögenhet i hög utsträckning söker sig till individer med låg status men hög förmögenhet. Men hur mäts status? Vi använder oss av en mätbar statusmarkör, ett adligt efternamn, för att undersöka huruvida individer med dessa efternamn har högre chanser att ”gifta sig rikt”. Ett omfattande dataunderlag över svenska äktenskap under 1985–2004 visar på att så är fallet.

Så trots att adeln inte längre, tack och lov, har formella privilegier i vårt samhälle har den ändå fördel av sina högstatusnamn.

Niclas Berggren 9:01 den 31 January 2008

Vad utgör otrohet?

Enligt Högsta domstolen i New Hampshire utgör vaginalsamlag (coitus) ett nödvändigt villkor för otrohet. Om en gift man har oral- eller analsex med en annan man eller med en annan kvinna än den han är gift med är han alltså inte otrogen – i alla fall inte i denna amerikanska delstat.

Niclas Berggren 9:00 den 31 January 2008

Bush och aids

Jag har mycket lite till övers för George W. Bush och ser fram emot att en ny president tar vid om knappt ett år. Men han har gjort en bra sak, Bush: han har satsat resurser på att hjälpa aidssjuka i fattiga länder, så att dyra läkemedel görs tillgängliga:

So far, roughly 1.4 million AIDS patients have received lifesaving medicine paid for with American dollars, up from 50,000 before the initiative.”

Det är just så jag anser att västvärlden ska agera när det gäller bromsmediciner, istället för att demonisera läkemedelsbolag och underminera deras patent.

Det senare är inte ett bra sätt att hjälpa aidssjuka, eftersom det eroderar läkemedelsbolagens incitament att forska fram nya mediciner med enorma utvecklingskostnader. Om bolagen inte kan förvänta sig att få igen satsade medel kommer de inte att satsa några medel.

Niclas Berggren 22:02 den 30 January 2008

Vem vill inte ha en miljonär?

Eartha Kitt, mina damer och herrar:

Niclas Berggren 20:57 den 30 January 2008

Religion och ondska

Blaise Pascal i Pensées:

Men never do evil so completely and cheerfully as when they do it from religious conviction.

Niclas Berggren 9:03 den 30 January 2008

Fler män, fler brott

Min tidigare matematiklärare på Handelshögskolan Lena Edlund, numera vid Columbia University i New York, bedriver mycket spännande forskning. I en ny uppsats, ”More Men, More Crime: Evidence from China’s One-Child Policy”, finner hon och några medförfattare att av den ökade brottsligheten i Kina under 1988–2004 beror 28–38 procent på att den manliga delen av befolkningen har ökat. Abstract:

Crime rates almost doubled in China between 1992 and 2004. Over the same period, sex ratios (males to females) in the crime-prone ages of 16-25 years rose sharply, from 1.053 to 1.093. Although scarcity of females is commonly believed to be a source of male antisocial behavior, a causal link has been difficult to establish. Sex-ratio variation is typically either small or related to social conditions liable to also affect crime rates. This paper exploits two unique features of the Chinese experience: the change in the sex ratio was both large and mainly in response to the implementation of the one-child policy. Using annual province-level data covering the years 1988-2004, we find that a 0.01 increase in the sex ratio raised the violent and property crime rates by some 5-6%, suggesting that the increasing maleness of the young adult population may account for as much as a third of the overall rise in crime.”

Alla människor är förstås djur; men (vissa) män kanske är mer djur än andra?

Uppdatering: Se även Eva Mörks inlägg på detta tema.

Niclas Berggren 9:02 den 30 January 2008

McCains negativa sidor

Sofia Nerbrand utropade häromdagen i SvD att hon är republikan. Även om jag själv ibland har mer sympati för republikaner än för demokrater har jag svårt att känna någon större entusiasm ens för de ”vettiga” republikaner Nerbrand pekar ut: Giuliani och McCain.

Den senare vann gårdagens primärval i Florida, vilket lär innebära slutet för den förres försök att vinna republikanernas nominering. Hursomhelst, min poäng här är att jag inte kan känna någon större entusiasm för McCain, av fyra skäl.

Han är mycket positiv till amerikanska krigsaktioner utomlands.
Han verka stå för en i vissa avseenden tvivelaktig ekonomisk politik.
Han kritiserar sin konkurrent Romney för att denne inte har varit konsekvent i sitt motstånd mot aborter och rättigheter för homosexuella. (Inkonsekvens är förvisso dåligt, men ett hemskt sakinnehåll är det också.)
Hans höga ålder.

Niclas Berggren 8:59 den 30 January 2008

Vad handlar denna blogg om?

(Ju större storlek på ämnet, desto fler inlägg handlar om det.)

Niclas Berggren 8:46 den 30 January 2008

Dvd-spelare i min smak

I lördags följde jag med en god vän för att köpa en regionfri dvd-spelare. Dessvärre glömde vi att fråga efter denna variant i affären:

Niclas Berggren 13:02 den 29 January 2008

Sommarstuga – inget för mig

Är det något jag avskyr är det fenomenet sommarstuga. Jag skulle inte vilja ha en sommarstuga ens om jag fick den gratis (jo, kanske, men i så fall bara för att sälja den pronto); och jag vill inte heller besöka andra i deras sommarstugor.

Sommarstuga innefattar isolering, låg standard, en massa praktiska bestyr, kostnader, en press att åka dit närhelst man är ledig, närhet till djur och natur och en massa annat läskigt. Salva me domine!

Niclas Berggren 10:52 den 29 January 2008

Fritänkande konfirmander

Tydligen konfirmerar sig fortfarande runt 35 procent av landets 15-åringar. En ny stor undersökning av dessa konfirmander visar att hela 13 procent av dem inte tror att det finns någon gud, övernaturlig makt eller kraft och att 35 procent inte vet vad de ska tro. Sammanlagt 48 procent av dem verkar alltså vara ateister eller agnostiker.

Faktum är att bara åtta procent tror att det finns en gud i traditionell mening. Förvånansvärt tilltalande resultat! Resten tror att gud finns inom varje människa (21 procent) eller att det finns en högre kraft eller energi som finns överallt (23 procent).

Följande resultat gjorde mig dock något förbryllad:

Nio av tio säger sig inte tro på Gud i traditionell mening, men nästan hälften säger att Jesus är Guds son.

Lärs inte grundläggande logik ut i konfirmandundervisningen? Om Jahve inte existerar, hur kan han ha en son?

Niclas Berggren 9:18 den 29 January 2008

Rationellt om miljön

Ibland får man intryck av att miljödebatten helt saknar rationella inslag: trots att tidigare miljölarm ofta har visat sig felaktiga tycks få tänka kritiskt på detta område. När ett miljöhot har identiferats anser vissa att det genast måste åtgärdas, och dessutom att det måste åtgärdas helt oavsett kostnader. Det som ofta glöms bort är det mycket viktiga begreppet alternativkostnad. När resurser avsätts för ett visst ändamål kan dessa resurser inte användas till något annat ändamål, som kanske skulle vara mer verksamt för att uppnå givna mål.

Denna fundamentala insikt vägleder emellertid den danske miljöexperten Bjørn Lomborg. Se honom intervjuas av Stina Dabrowski, som uppenbarligen blir helt förvirrad av att höra koldioxidminskningsdogmatismen ifrågasättas.

Här skriver också Lomborg om denna fråga i Washington Post.

Niclas Berggren 9:03 den 29 January 2008

Blåbärens kraft

Min vän och kollega dr Pennington i London hävdar med emfas att han upplever stora förtjänster av att äta en stor mängd blåbär varje dag. Inte nog med att de ger ett tillskott av en massa nyttigheter – de ger också, enligt uppgift, ökad lust och förmåga till mer intima aktiviteter!

Niclas Berggren 9:03 den 29 January 2008

Intelligens och osäkerhet

Den vanligaste meningen i svenska språket är visst ”jag vet inte”. Apropå detta kom jag att tänka på följande uttalande av Bertrand Russell (från ”Christian Ethics” i Marriage and Morals):

The fundamental cause of trouble in the world today is that the stupid are cocksure while the intelligent are full of doubt.

Niclas Berggren 12:08 den 28 January 2008

Dansk skattereform på gång

Berlingske Tidene rapporterar att en skatterereform är på gång i Danmark med sikte på sänkt marginalskatt:

Regeringen har i hvert fald udpeget en gruppe eksperter, som har til opgave at komme med et udspil til en skattereform, der ordret skal ”sigte mod en markant reduktion af skatten på arbejdsindkomst, herunder ved at sænke skatten på den sidst tjente krone.

Det är dylika ambitioner jag har saknat hos den nuvarande svenska regeringen: värnskatten ska vara kvar, enligt finansministern. Jobbskatteavdraget är utmärkt men ger en inkomsteffekt som snarast stimulerar till mindre arbete för höginkomsttagare. Det behöver pareras med marginalskattesänkningar. Det tycks Anders Borgs danska kollegor glädjande nog ha tagit fasta på.

Den danska artikeln talar också om dynamiska effekter:

En lavere skat på arbejde øger også lysten til at knokle, mens mange vælger fritid frem for arbejde, når skatten er høj. Nye analyser viser ligefrem, at lavere skat på den sidst tjente krone som følge af dette kan give overskud og blive en økonomisk gevinst for samfundet.

Angående detta, se t.ex. Martin Feldsteins ”The Effect of Marginal Tax Rates on Taxable Income: A Panel Study of the 1986 Tax Reform Act”.

Niclas Berggren 11:52 den 28 January 2008

Två konstigheter

Jag har varit på stan och noterade två konstigheter.

Hur kommer det sig att elektronikkedjor som El-Giganten fortfarande skriver ut kvitton i kassan med matrisskrivare? Sist jag såg en sådan på annat håll var på 1980-talet, tror jag.
Swedbank skriver, angående pensionssparande, om hur man ”i det orange kuvertet” kan läsa om sin allmänna pension. Är det grammatiskt korrekt? Vad sägs om orangea eller möjligen oranga?

Jag bara undrar.

Niclas Berggren 8:57 den 28 January 2008

Thatcher mer insiktsfull än många ekonomer

Margaret Thatcher i ett tal till the Zurich Economic Society, University of Zurich, den 14 mars 1977, efter att ha citerat Joseph Schumpeter:

Continuing benefits depend upon innovation. It is innovation which lies at the heart of economic progress, and only the free economy can provide the conditions in which it will flourish.

Min kollega Dan Johansson har i en granskning av läroböckerna i nationalekonomi på forskarutbildningsnivå funnit att ord som ”entreprenör” och ”innovation” i stort sett helt lyser med sin frånvaro, och i den mån de förekommer har de en snäv och urvattnad betydelse. Det Margaret Thatcher insåg – att ekonomisk utveckling grundas i innovationer och att politikens uppgift, i den mån ekonomisk dynamik och utveckling eftersträvas, är att ge vissa grundläggande institutionella förutsättningar, inte detaljstyrda regleringar, allmänna FoU-satsningar eller specialsatsningar på ”vinnarbranscher” – har tyvärr långtifrån alla nationalekonomer greppat.

(Förvisso har forskningsfronten utvecklats på ett sätt som läroböckerna än så länge inte till fullo återspeglar, vilket särskilt visas av den framträdande roll den institutionella forskningen har fått genom forskare som Douglass North, Daron Acemoglu, Dani Rodrik, Robert Barro och Ed Glaeser.)

Niclas Berggren 8:54 den 28 January 2008

Jag envisas inte

Epidemiolog Yvonne Andersson på Smittskyddsinstitutet:

Om folk inte envisades med att skaka hand skulle vi hålla oss friskare.

(Och leve Kim Jong-Il!)

Niclas Berggren 8:53 den 28 January 2008

Mode i Hollywood

Nya skådespelarstjärnan Zac Efron visar upp en tilltalande klädstil:

Niclas Berggren 13:24 den 27 January 2008

Klassiska förolämpningar

George Bernard Shaw till Winston Churchill:

I am enclosing two tickets to the first night of my new play, bring a friend… if you have one.

Winston Churchill till svar:

Cannot possibly attend first night, will attend second… if there is one.

Niclas Berggren 9:31 den 27 January 2008

Obamas segertal

Oavsett vad man tycker om Barack Obamas sakpolitiska program är det svårt att inte anse hans segertal i South Carolina*, där han vann över Hillary Clinton med 55 mot 27 procent, storslaget, värdigt en president:

New York Times rapportering återfinns här.

___________________________

*Eller bör man säga Syd-Karolina?

Niclas Berggren 8:46 den 27 January 2008

Skojfrisk spiritual

Kathleen Battle och Jessye Norman i en härlig spiritual-duett om skvaller och skandaler i kyrkans värld:

(Tyler Cowen klargör dock att skvaller kan fylla en social funktion.)

Niclas Berggren 8:16 den 27 January 2008

En ny typ av äktenskap

Forskarna Betsey Stevenson och Justin Wolfers noterar att äktenskapets karaktär har ändrats på senare år:

[M]odern marriage is about love and companionship. … Returning to the language of economics, the key today is consumption complementarities — activities that are not only enjoyable, but are more enjoyable when shared with a spouse. We call this new model of sharing our lives ‘hedonic marriage’. … Hedonic marriage leads people to be more likely to marry someone of their similar age, educational background, and even occupation. As likes are increasingly marrying likes, it isn’t surprising that we see increasing political pressure to expand marriage to same-sex couples.”

De noterar också att skilsmässofrekvensen har gått ned på senare år:

Yet the high divorce rates among those marrying in the 1970s reflected a transition, as many married the right partner for the old specialization model of marriage, only to find that pairing hopelessly inadequate in the modern hedonic marriage.

Denna utveckling finner jag mycket intressant. Nuförtiden gifter man sig, enligt författarna, mer av personliga och därmed långsiktigt hållbara skäl – för att man trivs med och tycker om varandra – inte bara för att man ska gifta sig enligt en social norm. Äktenskapet har blivit en symbol för gemenskap, samhörighet och kärlek (och med denna symboliska syn på äktenskapet finns det stor förståelse för, vilket författarna men också DN och SvD noterar, att också två personer av samma kön ska få ta del av denna institution).

Personligen har jag förkastat den romantiska kärleken, men kan inte denna hållning ses som en vidareutveckling av ”det hedoniska äktenskapet”? Dvs. att förkasta den sociala normen att gifta sig ”bara för att man ska det” och att forma relationer på basis av långsiktig lycka, men utifrån insikten att olika personer fyller olika funktioner i ens liv. Traditionellt äktenskap → hedoniskt äktenskap → den ovigda kärleken? Då torde skilsmässofrekvensen sjunka ytterligare, när de som helt tvekar inför äktenskap istället för att gifta sig får sina sociala behov tillfredsställda på nya, mångfasetterade sätt.

Se också Stevenson och Wolfers mer djuplodande uppsats ”Marriage and Divorce: Changes and Their Driving Forces”.

Niclas Berggren 14:26 den 26 January 2008

Lördagspromenad i Stockholm

Under en behaglig lördagspromenad i Vasastan här i Stockholm idag passade jag på att med min mobilkamera fotografera två byggnader. (Bilderna nedan kan ses i större storlek om man klickar på dem.)

Dels den i vilken min tandläkare huserar, Eastmaninstitutet, en härlig funkisbyggnad:

Och dels Adolf Fredriks skola:

Förvisso också en tjusig byggnad på sitt sätt, men jag finner det upprörande att denna offentliga skola överst till vänster har ett kors som symbol på fasaden. Det borde snarast bytas ut mot en icke-religiös symbol. Vad sägs om en uggla?

Niclas Berggren 9:07 den 26 January 2008

Två nya ord

Det är tur att man ibland tittar i Svenska Akademiens ordlista, så att ens dåliga ordförråd kan utökas. För ett tag sedan lärde jag mig två nya ord:

shingel s. -n damfrisyr med kortklippt, mot nacken allt kortare hår (shingla v. -de klippa i shingel)

shoddy s. -n konstull av ovalkad helyllelump m.m.

Niclas Berggren 8:44 den 26 January 2008

Kristdemokratisk ofrihet

Désirée Pethrus (kd):

Att köpa en annan människas kropp, oavsett om denne säger sig göra det frivilligt eller inte, kan aldrig vara acceptabelt i dagens Sverige.” (Min kursivering.)

Och här möts kristna moralkonservativa och radikalfeminister i ett totalt underkännande av den enskilda människans möjlighet att själv besluta om hur livet ska levas. Vågar någon stå upp för ett liberalt budskap i frågan?

Niclas Berggren 8:29 den 26 January 2008

Kristet hot mot yttrandefriheten

Tor Billgren uppmärksammar att en ny kristen tankesmedja har bildats i Sverige, Claphaminstitutet. Den leds av förre kd-riksdagsmannen och pastorn Tuve Skånberg.* Denne man la för några år sedan fram en motion i riksdagen (1999/2000:K286) i vilken han krävde att yttrandefriheten ska begränsas:

Lagen om hets mot folkgrupp har visat sig vara obrukbar för att skydda medborgarnas legitima rätt att slippa se sin tro eller trosutövning kränkt. Därför bör återigen en lag om trosfrid införas.

Särskilt framhålls den s.k. blasfemiparagrafen i norsk lagstiftning som en förebild:

§ 142. Den som i ord eller handling offentlig forhåner eller på en krenkende eller sårende måte viser ringeakt for nogen trosbekjennelse hvis utøvelse her i riket er tillatt eller noget lovlig her bestående religionssamfunds troslærdommer eller gudsdyrkelse, eller som medvirker hertil, straffes med bøter eller med hefte eller fengsel inntil 6 måneder.

Skånberg vill alltså kriminalisera ”kränkningar” av religioner. En högst oliberal man. Vi får se vad Claphaminstitutet kan tänkas komma med för djärva förslag framöver.

Uppdatering: Även ärkebiskopen av Canterbury vill förbjuda vissa typer av religionskritiska yttranden. Professor Eugene Volokh ger svar på tal här och här.

Uppdatering II: Tor Billgren rapporterar att Skånberg nu tycks något mer ödmjuk i sin titelanvändning.

___________________________________

*Skånberg titulerar sig ”professor” men är inte utnämnd till professor. Han har enbart varit gästprofessor och adjungerad professor vid några utländska lärosäten. Som professor Lars Calmfors säger:

När denne (det har hittills uteslutande varit fråga om män) sedan utnämnts till adjungerad professor brukar epitetet adjungerad snabbt glömmas bort. I stället uppträder den adjungerade professorn i olika sammanhang som vetenskapligt meriterad professor och ger därmed helt fel signal till omgivningen om sina kunskaper. Detta är ett allvarligt problem, eftersom det leder till att vetenskapligt dåligt underbyggda slutsatser ofta förs fram som ”vetenskapliga sanningar”. (s 487)

Niclas Berggren 11:04 den 25 January 2008

Dags att bli radikal?

SvD rapporterar idag om det rekordstora gapet mellan regering och opposition i den senaste opinionsmätningen. Illustration från DN:

Jag börjar nu tvivla på att regeringen kan vinna nästa val. Jag misstänker att de kommer att försöka genom att flirta med socialdemokratiskt sinnade väljare på olika sätt. Tandvårdsreformen är ett första steg; nu tror jag att en rad sociala utgiftsökningar kommer att följa.

Men om det, som jag börjar tro, är hopplöst att vinna valet 2010 blir frågan: Är det då inte lika bra att sluta med all taktisk politik och genomföra en riktigt radikal politik, helt utan att bry sig om väljarnas reaktioner? Avskaffa inte bara värnskatten utan hela den statliga inkomstskatten. Avskaffa LAS. Sänk bolagsskatten kraftigt. Sälj alla statliga företag. Etc. Även om socialdemokraterna sedan kommer att återställa en del, förskjuts i alla fall tyngdpunkten i den ekonomisk-politiska verkligheten bort från socialdemokraternas sätt att se på tillvaron.

Implikationen av en näst intill säker förlust 2010: full throttle ahead!

Den enda risk jag ser med denna strategi är att väljarna förblir sura också i kommande val, 2014 och framåt, och att de inte litar på alliansen (om den består till dess). Men är inte väljarnas minne kort?

Uppdatering: Se Blogges diagram över hur partiernas väljarstöd har förändrats i procent (inte procentenheter) sedan valet 2006.

Niclas Berggren 10:03 den 25 January 2008

Framgångsrika dricker mer

Det verkar som om de mest framgångsrika i yrkeslivet dricker mer alkohol än andra:

Chief executives of big companies and public sector organisations are coping with their stressful positions by drinking the equivalent of almost three bottles of wine a week, new research shows.”

Men hur är det med kausaliteten: blir man framgångsrik av att dricka eller dricker man för att man är framgångsrik?

Niclas Berggren 10:00 den 25 January 2008

Den amerikanska ekonomins räddning?

New York Times rapporterar om ett stort finanspolitiskt stimulanspaket som president Bush och Kongressen nu tycks eniga om, omfattande 150 miljarder dollar. Jag är skeptisk till dessa åtgärder, påverkad som jag är av makarna Romers artikel ”What Ends Recessions?”. Abstract:

We analyze the contributions of monetary and fiscal policy to postwar economic recoveries. We find that the Federal Reserve typically responds to downturns with prompt and large reductions in interest rates. Discretionary fiscal policy, in contrast, rarely reacts before the trough in economic activity, and even then the responses are usually small. Simulations using multipliers from both simple regressions and a large macroeconomic model show that the interest rate falls account for nearly all of the above average growth that occurs early in recoveries.

Se också Greg Mankiws kloka kommentar.

Niclas Berggren 9:38 den 25 January 2008

Det ineffektiva dödsstraffet

Docent Mårten Schultz inlägg om dödsstraffet får mig att fundera på varför jag själv är motståndare till denna form av straff. Svaret är att jag tvivlar på straffets effektivitet – jag ser straff som en nödvändig del av ett civiliserat samhälle, och straffens funktion är att uppnå ett visst mål om brottsminimering. Som Donahue och Wolfers skriver i ”Uses and Abuses of Empirical Evidence in the Death Penalty Debate”:

We conclude that existing estimates appear to reflect a small and unrepresentative sample of the estimates that arise from alternative approaches. Sampling from the broader universe of plausible approaches suggests not just ‘reasonable doubt’ about whether there is any deterrent effect of the death penalty, but profound uncertainty — even about its sign.

Att det inte tycks gå att belägga en negativ effekt har kanske inte bara metodologisk grund; döden kanske inte är särskilt avskräckande för samhällets olycksbarn?

Däremot avvisar jag inte dödsstraffet på principiell grund: det är inte alltid fel att döda, och om jag skulle bli övertygad om att dödsstraffet har en betydligt större brottsminimerande effekt än alternativa straff, särskilt vad gäller antalet nettodödsfall, skulle jag inte vara emot det.

Jag håller avslutningsvis inte med Mårten Schultz när han skriver:

Straff är, som jag ser det, något man på moraliska grunder förtjänar i vissa situationer och i brist på andra institutioner så är det samhället som får verkställa det.

Ingen förtjänar dödsstraff (eller något annat straff, eftersom det inte finns någon fri vilja). Straff bör utmätas för att de ger upphov till goda sociala konsekvenser, inte av något annat (primitivt) skäl; och de straff som ger upphov till bäst konsekvenser ska väljas.

Niclas Berggren 9:16 den 25 January 2008

Är döden viktig?

Witold Gombrowicz:

Döden blir allt mindre viktig för mig – både människornas och djurens död. Jag har allt svårare att förstå personer för vilka det hårdaste straffet är förlusten av liv. Jag förstår inte en hämnd som finner glädje i ett plötsligt nackskott – som om nacken ifråga kände någonting. Jag har blivit nästan alldeles likgiltig för döden (nu talar jag inte om min egen).”

Jag håller med om att döden blir allt mindre viktig för mig; men jag skulle vända på den sista meningen i citatet. Dvs. jag har blivit nästan alldeles likgiltig för min egen död men reagerar negativt på tanken att vissa andra kommer att dö. Jag tänker närmare bestämt på de personer jag tycker om samt på unga och vackra människor (även sådana jag inte känner).

Niclas Berggren 22:22 den 24 January 2008

Vad har hänt med Ingela Agardh?

Ja, det undrar åtminstone jag när jag läser detta:

Så när livet spårade ner i ångestdiket hörde hon rösten som sedan skulle bli så välbekant: Ingela, du behöver inte förstå. Sin gudstjänstgemenskap har hon funnit i Katarinastiftelsen. -Jag behöver en trasigare kyrka än pingströrelsen, säger hon, och så vill jag ha nattvarden ofta och bli förlåten. (Min kursivering.)

Jag finner två saker intressanta och lätt bisarra i citatet.

1. Agardhs religiösa tro baseras inte på förståelse. (Frågan är vad den baseras på. Känslor? Infall? Uppenbarelser från ovan?) Nå, det får mig hursomhelst att tänka på följande citat av Richard Dawkins:

If you ask people why they are convinced of the truth of their religion, they don’t appeal to heredity. Put like that it sounds too obviously stupid. Nor do they appeal to evidence. There isn’t any, and nowadays the better educated admit it. No, they appeal to faith. Faith is the great cop-out, the great excuse to evade the need to think and evaluate evidence. Faith is belief in spite of, even perhaps because of, the lack of evidence. The worst thing is that the rest of us are supposed to respect it: to treat it with kid gloves.

2. Agardh vill ”bli förlåten” av en gud som hon tror ofta blir putt på henne, antagligen pga. ”syndande”, och är man inte förlåten för sina ”synder” möter man det eviga straffet (Rom. 6:20–23). Men det är viktigt att inte acceptera, utan att tvärtom aktivt förkasta, begreppet ”synd”, och därmed behovet av att bli förlåten. Det finns ingen gud; det finns därför ingen ”synd” och ingen skuld gentemot någon gud; och det finns följaktligen inget att bli förlåten av en gud för.

Ingela! Du behöver faktiskt förstå.

Niclas Berggren 13:12 den 24 January 2008

Beteende på McDonald’s

Jag har noterat att vissa kunder på McDonald’s börjar äta av sina pommes frites innan de har satt sig, ibland t.o.m. så fort dessa läggs på brickan vid kassan.

Beteendet är lite glupskt, tycker jag; och jag undrar om personer som på detta sätt avslöjar att de inte kan behärska sin längtan efter pommes frites i genomsnitt är mindre akademiskt framgångsrika än andra.

Niclas Berggren 9:39 den 24 January 2008

Adam Smiths klokskap

Adam Smith år 1755:

Little else is requisite to carry a state to the highest degree of opulence from the lowest barbarism but peace, easy taxes and a tolerable administration of justice.

Niclas Berggren 9:36 den 24 January 2008

Kan man se vem som är homo?

Ny forskning tyder på att gaydar (dvs. förmågan att identifiera personers sexuella läggning utifrån okulär inspektion) existerar:

Ambady and colleague Nicholas Rule, both at Tufts University in Medford, Massachusetts, wondered about sexual orientation. They showed men and women photos of 90 faces belonging to homosexual men and heterosexual men for intervals ranging from 33 milliseconds to 10 seconds. When given 100 milliseconds or more to view a face, participants correctly identified sexual orientation nearly 70% of the time.

Hur kan detta förklaras? Har homosexuella män mer feminina drag? Eller hade de homosexuella män som deltog i studien mer feminina drag? Har det med hudvårdsprodukter, hårvård/frisyr, grooming eller smink att göra? Eller finns det något annat hos homosexuella män som noteras? Gäller det även smygisar? I så fall blir bortförklaringar och försök att dölja sin sanna läggning förstås mindre trovärdiga.

_______________________

Rule, N. O. och Ambady, N. (2008). ”Brief Exposures: Male Sexual Orientation Is Accurately Perceived at 50 ms.” Journal of Experimental Social Psychology, 44: 1100–1105.

Niclas Berggren 20:16 den 23 January 2008

Blogge utmanar

Jo, Blogge Bloggelito brukar utmana – han ifrågasätter, avslöjar, kritiserar, dissikerar och levererar oblygt sanningar om än det ena, än det andra. Men denna gång handlar utmanandet om att han ber en del andra bloggare att ange sju stycken personliga sanningar. Här följer mina. Den första skäms jag för; nummer två och tre är kanske inte helt optimala; men nummer fyra till sju är jag synnerligen nöjd med.

1. Jag har ett förflutet som pingstvän. Men i mitten av 1990-talet såg jag ljuset och blev rabiat ateist.

2. Jag är småsnål i vardagen. Jag älskar Lidl och äter nästan aldrig lunch ute. I så fall helst på McDonald’s.

3. Jag är introvert. Jag har svårt för att små- och mingelprata, särskilt med personer jag inte känner, och värdesätter en hel del ensamhet.

4. Jag är elitist. Eliten bör styra (eller besluta att andra får styra själva), och jag ser mig som en del av den.

5. Jag bekymras av bukfetma. Därför har jag övergått till löpband; tidigare simmade jag, med otillräcklig kaloriförbrännande effekt.

6. Jag dyrkar ungdom. Ålderdomlig ”erfarenhet” och ”visdom” imponerar inte på mig. Ålderdom innebär förfall av kropp och själ.

7. Jag är homosexualist. Ja, en sann sodomit, helt enkelt.

Så här ser jag dessutom ut (känsliga själar varnas!):

Niclas Berggren 12:10 den 23 January 2008

Partisk nyhetsrapportering

Ekonom-historikern Henrik Lindberg och statsvetaren Joakim Nilsson menar (1.30 in i programmet) att svenska media är partiska i sin nyhetsrapportering från amerikansk politik: demokraterna gynnas systematiskt. Mitt intryck är att de har rätt. Det är därför jag främst tar del av amerikansk nyhetsrapportering, huvudsakligen Andrew Sullivan och Drudge Report.

Niclas Berggren 10:37 den 23 January 2008

Varför är könstänkandet så starkt?

Två gripande filmer, Mitt liv i rosa och The Blossoming of Maximo Oliveros, har fått mig att undra över det starka könstänkandet. När barn bryter mot invanda könsroller tycks många vuxna reagera våldsamt. Stackars lille Ludovic i den förra filmen plågas av såväl grannar som föräldrar, på ett sätt som gjorde mig djupt upprörd. Här kan han ses tvångsklippt (han ville ha kvar sitt lite längre hår):

Hur kommer det sig att människor reagerar på detta starka sätt? Jag förstår det inte. Vad exakt är så hotfullt med att en pojke uppvisar feminina drag och kanske vill bli en flicka? Varför är vaktslåendet om pojke och flicka, om han och hon, så angeläget? Jag frågar mig om det finns rationella argument eller om primitiva känslor styr, om en simplistisk drift att enkelt kunna se tillvaron svartvitt och dikotomt ligger bakom.

Här är Maximo, i den senare filmen, på bild med den polis han är kär i:

Se ett tidigare inlägg i denna fråga.

Niclas Berggren 10:30 den 23 January 2008

Extrem skepticism

Bertrand Russell slår ett slag för skepticism (som allmän filosofisk hållning) men varnar för den extrema variant som den antika skepticismens grundare stod för:

A story is told of Pyrrho, the founder of Pyrrhonism (which was the old name for scepticism). He maintained that we never know enough to be sure that one course of action is wiser than another. In his youth, when he was taking his constitutional one afternoon, he saw his teacher in philosophy (from whom he had imbibed his principles) with his head stuck in a ditch, unable to get out. After contemplating him for some time, he walked on, maintaining that there was no sufficient ground for thinking he would do any good by pulling the man out. Others, less sceptical, effected a rescue, and blamed Pyrrho for his heartlessness. But his teacher, true to his principles, praised him for his consistency.

Niclas Berggren 8:30 den 23 January 2008

Dödsfall i New York

Heath Ledger, 28, har hittats död i New York. Här kan man läsa lite om hans korta karriär. När jag hörde nyheten på CNN igår kom jag direkt att tänka på vad Guy Burgess sa om Julian Bell (som dog 29 år gammal):

Isn’t he beautiful? His name’s Julian Bell. He frightens me because he burns so brightly. Bright beautiful flames burn out.

Ta en lågmäld titt på Ledger i Brokeback Mountain:

(Men säg för allt i världen inte ”R.I.P. Heath”.)

Niclas Berggren 16:50 den 22 January 2008

Blind tro

Johan Henric Kellgren:

Att tro, är det samma för de flesta människor, som att ej tänka därpå. De göra med sin Religion, som man gör med sin Mätress: man fruktar en undersökning; man blundar, och är lycklig.”

Niclas Berggren 16:39 den 22 January 2008

Vem tänker på barnen?

Tidningen Dagen fortsätter sitt motstånd mot en könsneutral äktenskapsbalk genom att hävda följande:

Att den statliga utredaren Hans Regner över huvud taget inte har tagit sig an barnperspektivet i utredningen är en skam som underkänner hela processen.”

Detta är ett vulgärargument som behöver tillbakavisas. Som klargörs i utredningens sektion 2.5 hanteras frågor om barn och föräldraskap i Föräldrabalken, inte Äktenskapsbalken, och reglerna är i stort sett redan likställda mellan par av samma och par av olika kön.* Huvudpoängen är hursomhelst denna: Ingen av dessa regler påverkas av införandet av en könsneutral äktenskapsbalk. Reglerna gäller redan för registrerade partner och deras eventuella barn. Det finns alltså inget barnperspektiv att ta sig an i den fråga Hans Regner har utrett, eftersom ingen regel som påverkar barn skulle ändras vid en reform.

Varför påstår Dagen då det? Det kan bero på okunskap eller på ett medvetet försök att stoppa en reform med ett argument som låter bestickande – vem vill inte tänka på barnen? Men är man intellektuellt hederlig erkänner man att den föreslagna reformen inte alls rör barnen; och vill man inte att homosexuella par ska kunna prövas för assisterad befruktning eller adoption får man kräva en ändring av Föräldrabalken. En sådan ändring kan genomföras nu (med partnerskapslagen) eller senare (med en könsneutral äktenskapsbalk). Frågorna är separata.

Uppdatering: Göran Hägglund (kd) fortsätter att tala om barnen.

_________________________________________

*Den enda skillnaden rör presumtion om föräldraskap, men som Hans Regner klargör har utredningen inte tagit sig an den frågan av en viss anledning:

I direktiven för utredningsarbetet anges uttryckligen att det inte ligger i uppdraget att utreda frågor om assisterad befruktning och föräldraskap till barn som kommer till genom sådan befruktning. Dessa frågor har nyligen behandlats av en särskild utredning och är föremål för överväganden inom Regeringskansliet.” (s 242; min kursivering)

Dvs. denna fråga avgörs separat, helt oberoende av om det finns en partnerskapslag eller en könsneutral äktenskapsbalk.

Niclas Berggren 14:36 den 22 January 2008

Grundlagens ekonomiska betydelse

Grundlagsutredningen ska senast den 31 december i år föreslå reformer av den svenska grundlagen. Dessvärre tycks dess arbete mest mötas av gäspningar. Har du hittills varit ointresserad av grundlagsfrågor uppmanar jag dig att tänka om.

Jag är präglad av James Buchanans forskningsinriktning constitutional economics, som t.ex. presenteras i artikeln ”The Domain of Constitutional Economics”. Abstract:

Constitutional political economy is a research program that directs inquiry to the working properties of rules, and institutions within which individuals interact, and the processes through which these rules and institutions are chosen or come into being. The emphasis on the choice of constraints distinguishes this research program from conventional economics, while the emphasis on cooperative rather than conflictual interaction distinguishes the program from much of conventional political science. Methodological individualism and rational choice may be identified as elements in the hard core of the research program.”

Jag ser grundlagen som ett fundamentalt dokument, den överordnade politiska institution som i hög grad avgör hur den vardagliga politiken fungerar. Denna insikt tycks saknas i breda lager. Än mer okänt tycks vara att grundlagens utformning också påverkar ekonomins funktionssätt. I en kort forskningsöversikt utvecklar jag och en kollega hur det sker – vilket utgör ytterligare en anledning att intressera sig för grundlagsfrågor. Abstract:

Konstitutionens utformning påverkar vilken typ av politiska beslut som fattas och därmed hur ekonomin fungerar. Trots det har hittills ingen tonvikt lagts vid konstitutioners ekonomiska konsekvenser i den pågående Grundlagsutredningens arbete. I denna artikel presenteras aktuell empirisk forskning som indikerar att utformningen av grundlagen har tydliga ekonomiska effekter. Dessutom presenteras förslag på konstitutionella reformer som har potential att förbättra förutsättningarna för budgetdisciplin och ekonomisk tillväxt i Sverige, nämligen förstärkt äganderätt, ökat oberoende för domstolarna samt minskad proportionalitet i valsystemet.”

Niclas Berggren 9:36 den 22 January 2008

Enkla människor är charmiga

Enkla människor är ofta tilltalande med sin naiva livsglädje och oförställdhet. Som Oscar Wilde skriver i De Profundis:

The Philistine element in life is not the failure to understand Art. Charming people such as fishermen, shepherds, ploughboys, peasants and the like know nothing about Art, and are the very salt of the earth.

Är det något jag har svårt för är det akademiker som tror att deras titlar eller prestationer gör dem intressanta. Ofta har de sysslat med fullkomligt ointressanta saker, och ofta är de pretentiösa, uppblåsta och repetitiva. Värst av allt är de av ålderdom förfallna, som tror att akademiska meriter (eller ”livserfarenhet”) kompenserar för det fysiska. I’ll pick a simple, young and beautiful person over them any day.

Uppdatering: Drew är ett bra exempel på en enkel och mycket tilltalande människa:

Niclas Berggren 9:34 den 22 January 2008

När något exceptionellt händer

Helt plötsligt händer något som i grunden ändrar ens perspektiv och syn på sig själv och världen. En insikt tränger sig på. Är det inte detta som är livet, upplevt de profundis? Att gå utanför rutinen, att höja sig över sig själv och omgivningen, att uppleva något genuint nytt, att plötsligt se saker och ting som de verkligen är?

I både Die Walküre och i Parsifal inträffar en sådan diskontinuitet eller epifani. Som när Siegmund åkallar Wälse, utbrister ”Siegmund heiss’ ich und Siegmund bin ich!” och döper svärdet till Notung. Han inser plötsligt och klart vem han är och vad hans uppgift är. Och som när Parsifal svarar Kundry: ”Tot? Meine Mutter? Wer sagt’s?”. Han förstår plötsligt sin identitet och vad han ska ägna sig åt hädanefter.

Men inte bara Wagner fångar denna känsla; Britten och Auden gör det likaså i Paul Bunyan:

But once in a while the odd thing happens,
Once in a while the dream comes true,
And the whole pattern of life is altered,
Once in a while the moon turns blue.

Jag ryser och ser så klart livets karaktär (som vore jag en extern observatör) när jag tar del av dessa skildringar. De påminner mig lite om när jag insåg att determinismen är sann. Å, vilken kraft!

Niclas Berggren 22:35 den 21 January 2008

Högljudd andning

Hyacinth Bucket:

I don’t think it’s quite nice to hear people breathing.

Jag irriterar mig själv särskilt på personer som andas högljutt genom näsan.

Niclas Berggren 9:27 den 21 January 2008

Muhammed och Jesus

Det spelar roll vad man säger. Därför irriteras jag av ett språkbruk som implicit erkänner religiösa föreställningar. Två exempel:

När nyhetsuppläsare talar om teckningar på profeten Muhammed, där användandet av ordet profet indikerar att man erkänner muslimers påstående att det finns en gud och att hans talesman heter Muhammed. Muhammed var ingen profet eftersom det inte finns någon gud.
När uttryck med Kristus används, t.ex. när någon talar om år 440 före Kristus. Kristus är grekiska för den smorde (vilket heter Messias på hebreiska), och använder man det indikerar det att man erkänner kristnas påstående att det finns en gud och att han har en utvald son som heter Jesus. Jesus var inte Kristus eftersom det inte finns någon gud.

Man bör istället enbart säga Muhammed och Jesus, i den mån dessa herrar alls omnämns.

Niclas Berggren 9:26 den 21 January 2008

Samhällets undergång

Vad nu? Anser inte svenska folket att samhället går under och att vår civilisation hotas av att staten slutar göra skillnad på äktenskap och partnerskap? Stöder hela 71 procent en sådan superfarlig reform? Det måste bara finnas en förklaring:

– Jag tror att det finns en oerhörd okunskap, att folk inte riktigt förstår vad frågan handlar om, säger Enochson.”

Uppdatering: Självaste statsministern verkar okunnig om de katastrofala konsekvenserna av en reform på området! Hur ska detta sluta?

Niclas Berggren 21:50 den 20 January 2008

Insemination för ensamstående

I Danmark är det tillåtet med insemination för ensamstående kvinnor, och jag anser att det bör tillåtas även i Sverige. Grunden för mitt synsätt är att det är bättre för ett barn att finnas till med en ensamstående mamma än att inte finnas till alls. Gitte Hansson, mamma till tvåårige Benjamin, som tillkommit genom assisterad befruktning, uttrycker det väl:

Han hade ju inte funnits om jag inte hade gjort det här.

Det är den enkla men viktiga insikt som går kristdemokraterna förbi när de motsätter sig en lagändring:

Ett barn, oavsett hur det har tillkommit, behöver en mamma och en pappa. Det har varit principen i Sverige under alla år. Ingen vuxen har rätt till barn, men barn har rätt till två föräldrar, säger Cathrine Pålsson Ahlgren, kd:s ledamot i socialutskottet.

Problemet är att Pålsson Ahlgren gör en felaktig jämförelse. Om U_iär ett barns livslånga välmående mot bakgrund av tillkomst- och uppväxtsituation i, allt annat lika, jämför hon U₁(födas efter insemination av ensamstående mor) med U₂(födas med två föräldrar) istället för att jämföra U₁(födas efter insemination av ensamstående mor) med U₃(inte existera).

Och eftersom hon utgår från ett barns livslånga välmående, vilket verkar helt rimligt, och eftersom hon bedömer att U₁<U₂,motsätter hon sig en lagändring.* Problemet är bara att hon bör jämföra U₁och U₃ istället, och eftersom U₁är positivtoch U₃ noll bör slutsatsen istället bli att insemination för ensamstående kvinnor bör tillåtas i Sverige – om man utgår från barnets bästa och de faktiska alternativ som föreligger.**

Argumentationen för denna slutsats stärks ytterligare om U_1′(födas efter insemination av ensamstående mor och anonym donator)<U_1″(födas efter insemination av ensamstående mor och känd donator), eftersom fler barn då, genom den svenska lagstiftningen på området, kan få kunskap om vem donatorn är.

Ergo: Tänker man på barnets bästa och anser man att det är bättre att finnas till än att inte finnas till alls, då bör man tillåta insemination för ensamstående kvinnor. Anser man dessutom att barnet mår bättre av att kunna få reda på vem donatorn är (vilket jag själv inte är övertygad om) talar det ytterligare för en svensk reform på området. Ser man inte detta tror jag det beror på att man är drabbad av utopism-idealism (”kan vi inte uppnå det vi anser vara idealet, med två föräldrar, ska insemination inte tillåtas”).

_________________________________

*Man kan förstås ifrågasätta att barn mår bättre av två föräldrar än en, och om barn inte gör det faller Ahlgren Pålssons hela resonemang av det skälet allena. Men det är inte den poäng jag vill göra här, varför jag för argumentationens skull antar att hon har rätt på denna punkt.

**Pålsson Ahlgren skulle kunna argumentera emot genom att säga att kvinnan faktiskt skulle kunna skaffa sig en man istället och föda ett barn med två föräldrar närvarande. Detta övertygar emellertid inte, av tre skäl.

Om kvinnan hade kunnat och velat skaffa barn med en man istället hade hon givetvis gjort det.
Om förbud gäller i Sverige kan kvinnan hursomhelst låta sig insemineras i Danmark.
Även om kvinnan träffar en man efter en insemination och skaffar nya barn med honom ”på vanligt sätt” kvarstår faktum att det är bättre att det inseminerade barnet existerar än att det inte existerar alls; dessutom får det ju därigenom en faktisk far, som Pålsson Ahlgren ser som så eftersträvansvärt.

Niclas Berggren 20:20 den 20 January 2008

Nadal i Australian Open

Min favorit i pågående Australian Open är Rafal Nadal. Han har glädjande nog just gått vidare.

Vi får hoppas att förra årets problem inte återkommer:

Jag har också ont i min berömda rumpa, säger Nadal och pekar mot ändalykten.

Niclas Berggren 14:16 den 20 January 2008

Rationell kalender

Frankrike var först ut med att införa det metriska måttsystemet, vilket skedde 1791. Ett mycket rationellt beslut! Två år senare infördes den republikanska kalendern (jämte en ny klocka med 100 000 sekunder per dag). Veckodagarnas namn: primidi, duodi, tridi, quartidi, quintidi, sextidi, septidi, octidi, nonidi och decadi.

Tyvärr avskaffades denna kalender 13 år senare av Napoleon I och spred sig inte heller till andra länder. En avkristnad kalender med tiodagarsveckor, det hade varit något det! Men det kanske inte är för sent med en reform?

Niclas Berggren 10:23 den 20 January 2008

Söndagsmusik för alla smaker

Jag erbjuder, för den klassiskt sinnade, ett utdrag ur Faurés Requiem, närmare bestämt ”Libera me”:

Den mer popinriktade får njuta av Wham! i ”I’m Your Man” (där musiken börjar 1.20 in i videon):

Niclas Berggren 9:12 den 20 January 2008

Naturresurser kan vara en förbannelse

Det finns en naiv syn bland många, att naturresurser automatiskt ger ekonomisk utveckling. T.ex. sägs ibland om Afrika, att eftersom där finns stora naturresurser är det ett mysterium att kontinenten överlag är så fattig. Men i nationalekonomisk forskning betonas tvärtom att naturresurser ofta kan vara förknippade med motsatsen, ett fenomen som kallas the resource curse. Tre svenska forskare ger i artikeln ”The Resource Curse or Not: A Question of Appropriability” belägg för fenomenet, med en intressant koppling till institutionell kvalitet. Abstract:

Whether natural resources are good or bad for a country’s development are shown to depend on the interaction between institutional setting and, crucially, the types of resources possessed by the country. Some natural resources are, for economical and technical reasons, more likely to cause problems such as rent-seeking and conflicts than others. This potential problem can, however, be countered by good institutional quality. In contrast to the traditional resource curse hypothesis, we show the impact of natural resources on economic growth to be non-monotonic in institutional quality, and increasingly so for certain types of resources. In particular, countries rich in minerals are cursed only if they have low-quality institutions, while the curse is reversed if institutions are sufficiently good. Furthermore, if countries are rich in diamonds and precious metals, these effects both positive and negative are larger.”

Niclas Berggren 0:48 den 20 January 2008

Paglia om att trotsa naturen

Nyligen läste jag ett citat av Camille Paglia som har bitit sig fast i mitt sinne. Det är hämtat från boken Vamps & Tramps: New Essays (Vintage, 1994) och lyder så här:

Homosexuality is not ‘normal.’ On the contrary, it is a challenge to the norm; therein rests its eternally revolutionary character. Note I do not call it a challenge to the idea of the norm. Queer theorists – that wizened crew of flimflamming free-loaders – have tried to take the poststructuralist task of claiming that there is no norm, since everything is relative and contingent. This is the kind of silly bind that word-obsessed people get into when they are deaf, dumb, and blind to the outside world. Nature exists, whether academics like it or not. And in nature, procreation is the single, relentless rule. That is the norm. Our sexual bodies were designed for reproduction. Penis fits vagina: no fancy linguistic game-playing can change that basic fact. However, my libertarian view, here as in regard to abortion, is that we have not only the right, but the obligation to defy nature’s tyranny. The highest human identity consists precisely in such assertions of freedom against material limitation. Gays are heroes and martyrs who have given their lives in the greatest war of them all. (s 70-71)

Jag har ofta tänkt i liknande banor när det gäller barnafödande, denna händelse som enligt de flesta står över allt annat och som är upphöjd över all kritik. Vill man inte ha barn anses det föreligga något allvarligt fel på en. Men barnalstring är resultatet av en biologisk drift och därför inte särskilt heroisk alls. Det heroiska är att utveckla en förmåga att distansera sig ifrån, att disciplinera, att tygla denna simpla drift. Den som med sitt förnuft sätter sig över naturens automatiska impulser, han är heroisk.

Niclas Berggren 15:11 den 19 January 2008

Mencken om religiösa uppfattningar

H.L. Mencken:

There is, in fact, nothing about religious opinions that entitles them to any more respect than other opinions get. On the contrary, they tend to be noticeably silly.

Niclas Berggren 15:08 den 19 January 2008

Utopist eller realist? Exemplet sprutbyten

Det har slagit mig att det tycks finnas två huvudsakliga synsätt på hur regler ska utformas: ett utopistiskt-idealistiskt och ett konsekventialistiskt-realistiskt. Själv förespråkar jag förstås det senare. Som Mrs. Erlynne säger i Lady Windermere’s Fan:

Ideals are dangerous things. Realities are better.

Vad menar jag då, närmare bestämt?

Det utopistiskt-idealistiska synsättet innebär att konsekvenser och hur människor de facto fungerar blir ointressant: first-best-alternativen vad gäller reglers utformning ska genomföras, no matter what, för att det är rätt. Punkt slut. Som exempel kan nämnas abortförbud, barnarbetesförbud, förbud mot fildelning, prostitutionsförbud och en absolut plikt för bilister att stanna vid övergångsställen.

Det konsekventialistiskt-realistiska synsättet säger istället att absolutism och hörnlösningar sällan är optimala: istället bör regler utformas så att de ger upphov till de bästa konsekvenserna givet hur människor faktiskt tänker och beter sig.

Ett aktuellt exempel på hur dessa två synsätt är oförenliga ges av frågan om sprutbytesprogram för narkomaner. På ena sidan står utopist-idealister, som inte vill tillåta sådana program, eftersom de anses signalera att det kan vara acceptabelt att göra något som inte är rätt (dvs. knarka). På andra sidan står konsekventialist-realisterna, som vill tillåta sådana program om det finns ett samlat vetenskapligt underlag (vilket det för övrigt finns) som ger vid handen att de med stor sannolikhet minskar spridningen av sjukdomar och riskfyllt beteende bland narkomaner.

Men även utopist-idealisterna inser att man i en offentlig diskurs inte bara kan hävda att något är rätt, punkt slut, utan man måste försöka visa på goda konsekvenser av det man förespråkar. I denna fråga rekommenderas varmt läsning av statsvetaren Björn Johnson:

När fakta inte längre passar får alltså lögner duga istället. Sprutbytesmotståndarna låter ändamålet helga medlen, och i klassisk kollektivistisk anda får hypotetiska men obevisade skador för samhället gå före individernas – i det här fallet de enskilda narkomanernas – nytta.

Niclas Berggren 14:28 den 19 January 2008

Hängbyxor, ja tack

En skola har fått för sig att ge elever med hängbyxor en reprimand. Upprörande! Ett typiskt exempel på när vuxna inte hänger med i utvecklingen av estetik och normer. Personer med trist och konservativ smak (och det handlar om smak, inget annat) försöker kväsa det nydanande (såväl i Stockholm som i Dallas).

Men äntligen lite vett och sans från en myndighet.

Uppdatering: Kolla in fotografen. Oh mama!

Niclas Berggren 19:03 den 18 January 2008

Lycka är målet

David Hume:

The great end of all human industry is the attainment of happiness. For this were arts invented, sciences cultivated, laws ordained, and societies modeled, by the most profound wisdom of patriots and legislators.”

Niclas Berggren 12:49 den 18 January 2008

Filmtips

Gus Van Sants nya film Paranoid Park har premiär idag. Jag såg den på Filmfestivalen i november och rekommenderar den starkt. Den får högsta betyg, 5, av Helena Lindblad i DN, som så träffande skriver:

Och visst, unga hudlösa män är aldrig så romantiskt och ömsint skildrade, så vackra och liksom flytande i tillvaron med smala midjor och tunna bröstkorgar i designade slacker-kläder som i van Sants filmer. Men samtidigt är det hos van Sant som den unga samtiden sjunger, viskar, drömmer, sörjer och dör allra mest personligt och vackert just nu.”

SvD:s recensent är också mycket positiv och ger filmen betyget 5 av 6.

Se ett utdrag här.

Niclas Berggren 9:44 den 18 January 2008

Gratis prostituerade

Oavsett vad man tycker om prostitution och dess legala status tycker jag att det är intressant att fundera på konsekvenser av olika regler på området.

Det finns t.ex. en tjeckisk bordell som tillhandahåller sexuella tjänster gratis. Dock måste man, som besökare, gå med på att låta sig filmas och att filmen läggs ut på nätet, där sedan andra mot betalning kan åse aktiviteterna.

Rent allmänt förefaller legala bordeller av det här slaget kunna utgöra en säkrare arbetsplats för prostituerade än gator och nätet. Inte bara genom att det finns andra i lokalerna; dessutom filmas allt som sker. En annan intressant aspekt gällande klientelet torde vara att det inte lär bestå av män som bedrar sina kvinnor, ty risken att upptäckas måste anses stor.

Se ett tidigare inlägg på liknande tema; och ta en titt på Dolly som bordellmamma.

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: