Edmund White skriver en del om Michel Foucault i My Lives. Ett par saker jag gillar med den senares sätt att leva är hans tilltagande betoning av vänskap som central för ett lyckligt liv samt hans ovilja att diskutera sin professionella verksamhet utanför arbetstid. Då ville han istället omge sig med en skara unga, smala skönheter och bjuda dem på exklusiv (och av cateringfirma lagad) mat. Han blev riktigt ond på en ung man som började tala filosofi med honom i samband med en sådan tillställning! (Kvinnor ingick inte i hans värld, och det gör de nästan inte i min heller, utanför familjen.)

Här kan han förresten ses diskutera begreppet ”den mänskliga naturen” med Noam Chomsky:

Jag tycker om Foucaults ifrågasättande attityd: vad är ”den mänskliga naturen”, närmare bestämt? Chomsky verkar inte kunna besvara den frågan.

(Tack till Patrik för tipset om videon. Man undrar: vilken av de intellektuella giganterna M. Foucault och Ali G. föredrar Chomsky att samtala med?)