Destruktiv etik

Jag har tidigare klargjort min syn, att kristen etik har en grundläggande defekt i det att den dogmatiskt utgår från en manual som skrevs av gamla män för flera tusen år sedan. Vilka skäl finns att tro att de insåg vilka etiskt relevanta bedömningar som moderna människor bör göra? Det gäller inte minst inom den medicinska etiken, där ny teknik skapar nya situationer att bedöma. Där duger det inte att envist utgå från mantran som att livet börjar vid befruktningen och är okränkbart.

Nu anklagas kristna läkare för att ha motarbetat användning av den nya preimplantatoriska genetiska diagnostiken, PGD, för att förhindra att ett barn med en dödlig sjukdom dör. Tanken i det aktuella fallet är att ta fram flera embryon och välja ut ett med samma vävnadstyp som det sjuka barnet har. När det på det sättet utvalda barnet sedan föds kan det fungera som donator av friska blodstamceller som skulle kunna rädda det äldre, redan existerande syskonet.

Grunden för denna enligt min uppfattning oetiska kristna synen är den dogmatiska uppfattningen att embryon är okränkbara liv och att ingen människa ska komma till för att fylla en funktion för andra. (Som om inte alla barn tillkommer för att fylla en funktion för föräldrarna!) Att genom provrörsbefruktning ta fram flera embryon och sortera bort sådana med icke-önskade egenskaper anses inte acceptabelt. Trots att ett sådant förfarande kan minska förekomsten av plågsamma sjukdomar och rädda liv. Här tydliggörs att det inte är mänskligt välmående utan ”heliga” principer som kommer först.