Mindre bistånd är bättre bistånd

Biståndet är en ständig trätofråga i politiken. Nu senast är det frikyrkliga Diakonia som angriper regeringen för att en liten del av biståndet används till skuldavskrivning (0,5 miljarder) och flyktingar (2,5 miljarder). Av de senaste sex årens ökning av biståndet med 16 miljarder, till totalt 32 miljarder, går alltså 3 miljarder till nyss nämnda ändamål, vilket innebär att ”traditionellt” bistånd fortfarande uppgår till 29 miljarder, en ökning med mer än 13 miljarder sedan 2002. Detta torde vara i linje med åtminste första delen av Diakonias slogan ”Mer och bättre bistånd”.

Problemet är bara att bistånd i många fall är bortkastade, och t.o.m. kontraproduktiva, pengar. Min gode vän och kollega Christian Bjørnskov vid Handelshögskolan i Århus har forskat om biståndets effekter. I ett kraftfullt inlägg påpekar han följande:

1) Ulandshjælp udløser Hollandsk Syge, dvs. appreciering af den reale valutakurs, så konkurrenceevnen tager skade, og jo mere hjælp, jo mere skade. 2) Jo mere ulandshjælp et land får, jo svagere bliver politikernes incitamenter til at lave reformer i blandt andet retsvæsenet, en faktor der er meget vigtig i landes udvikling og hvor de fleste ulande klarer sig rigtigt dårligt. 3) Ulandshjælpen fører til en væsentligt større og tungere offentlige sektor, der sluger en væsentlig del af landenes meget lave nationalindkomst. At noget af den allernyeste forskning også peger på, at hjælpen holder demokratiserende reformer tilbage, er helt uden virkning på menneskerettighederne i ulande, og kan skævvride indkomstfordelingen når landene alligevel demokratiserer, er blot flere argumenter for at skære ned eller måske endda helt afskaffe ulandsbistanden.

Mindre bistånd verkar alltså, trots vad Diakonia hävdar, vara bättre bistånd. Gunilla Carlsson verkar ha förstått mycket av detta, till skillnad från sin danska kollega Ulla Tørnæs, och hon skulle kunna föreslå kraftiga biståndsminskningar. Om det inte vore för Birgitta Ohlsson et alii.

Jag har tidigare skrivit om detta tema och lyft fram ekonomipristagaren Robert Lucas kloka insikt samt Xavier Sala-í-Martins resultat, att fattigdomen har minskat i världen pga. tillväxt.