Niclas Berggren 12:59 den 24 April 2008

Ska staten styra mer?

Om människor tenderar att begå misstag på marknaden, pga. olika psykologiska egenskaper som får dem att inte beakta viktig information och långsiktiga konsekvenser, är det ett argument för att staten ska styra mer? I en viktig uppsats påpekar professor Ed Glaeser följande:

The behavioral economists’ most profound attack on the neoclassical paradigm is in the area of welfare economics, where the selfcontrol literature suggests more freedom is not necessarily better … [W]hile the behavioral economists have ably illustrated the flaws inherent in consumer decisions, policy decisions require weighing the losses from error in the market with the losses from errors in the political sphere. After all, we don’t have the option of a perfectly informed, social planner who maximizes our welfare. Psychological errors in the political market will tend to be far more severe than errors in the product market. As a result, increased psychological realism will probably tend to make us more, not less, wary of government intervention.”

Detta är en insikt som många ”beteendeekonomer”, som utgår från människan som en imperfekt beslutsfattare, tenderar att glömma bort alltför ofta, men som fler ekonomer än Glaeser har.

Se även ett tidigare inlägg om Glaeser och paternalism.

Niclas Berggren 8:03 den 24 April 2008

Styrkebesked från regeringen

En regering kan utvärderas på två sätt: på basis av vad de beslutar att göra och på basis av vad de beslutar att inte göra. Det senare är ibland nog så viktigt. Det illustreras av den utmärkta Nyamko Sabunis besked idag att regeringen avvisar det undermåliga förslaget om en lag mot könsdiskriminerande reklam:

Som minister med ansvar både för jämställdhets- och demokratifrågor vill jag inte inskränka en grundläggande mänsklig fri- och rättighet för en symbollagstiftning vars effektivitet jag ifrågasätter. Så vinner vi inte slaget om jämställdheten.”

Niclas Berggren 17:24 den 23 April 2008

Bidrag och allas lika värde

Åsa Linderborg anför, såvitt jag förstår, ett moraliskt argument för demogranter (dvs. ett system där alla nuvarande socialförsäkrings- och bidragssystem ersätts av ett system där alla får lika mycket per år i kronor i kraft av sitt medborgarskap) genom att försvara barnbidrag även till välbeställda:

Genom ett generellt barnbidrag markerar man att alla barn är lika mycket värda.”

Ty om detta är ett giltigt argument för barnbidrag, varför inte för alla bidrag och ersättningar? Generalitet, i betydelsen lika stora bidrag, krävs för att staten ska markera att alla medborgare är lika mycket värda, tycks Linderborgs resonemang implicera.

Nå, om jag skulle försvara ett helt generellt system skulle jag föredra andra argument, som att välfärdssystemet då inte riskerar att styras av särintressen och att fusk och felaktigheter kan undvikas. Tal om ”lika värde” är nästan alltid svårbegripligt, vagt och diffust.

Niclas Berggren 14:40 den 22 April 2008

Hur fusk helt kan undvikas

Hur ska vi undvika fusk och andra felaktigheter i de s.k. trygghetssystemen? Kontroller på jobben kan vara en metod; men det slår mig att problemen i hög grad hör samman med den typ av trygghetssystem som Sverige har valt. Trots allt tal om en generell välfärdsstat finns många icke-generella inslag, där människor erhåller olika ersättning och bidrag beroende på en rad faktorer.

Om man istället tänkte sig det Buchanan och Congleton förespråkar — ett helt generellt system med proportionell beskattning och omfördelning i form av demogranter (dvs. att alla får en exakt lika stor kontantsumma per år) — skulle fusk och felaktigheter så gott som helt omöjliggöras. Demogranten är nämligen inte kopplad till att du är sjuk eller frisk e.d. utan till medborgarskapet. Jag säger inte att ett helt generellt system är att föredra framför dagens men noterar att frånvaro av fusk och fel är en faktor som talar till det förra systemets fördel.

Se ett tidigare inlägg om medborgarlön.

Niclas Berggren 7:29 den 16 April 2008

Okunnighet om skatter

Ekonomer brukar påpeka att skatter är ineffektiva i den mån de påverkar människor att bete sig annorlunda än om skatterna inte funnes på plats.* T.ex. kan en högre marginalskatt på arbete leda till ett lägre arbetsutbud. Detta resonemang utgår dock ifrån att ekonomiska aktörer känner till hur höga skatterna är. Och det finns tecken på att många underskattar skatternas storlek, dvs. att det finns fiskal illusion.

Min poäng här är att i den grad skatters storlek underskattas torde deras ineffektivitetskostnader bli lägre.** Om jag funderar på att arbeta mer än jag gör idag är min marginalskatt på arbetsinkomster en relevant faktor att beakta. Men om jag tror att den är 30 snarare än 55 procent, fastän den de facto är 55 procent, lär mitt arbetsutbud, allt annat lika, bli högre än om jag har korrekt kunskap.

Är detta ett skäl att försöka dölja skatternas storlek? Kanske, men mot denna positiva effekt av okunnighet får vägas åtminstone två negativa effekter. För det första kan skatter anses ha andra kostnader än ineffektivitet, t.ex. minskad möjlighet för människor att bygga upp ett sparkapital, och dessa kostnader är en funktion av faktiska, inte upplevda, skatter. För det andra finns det en demokratisk kostnad i att ha ett system som inte är transparent. Medborgare fattar då inte politiska beslut på basis av korrekt kunskap, vilket kan resultera i politiska beslut som de egentligen inte önskar sig.

Se även detta tidigare inlägg om synliga och osynliga skatter.

________________________

*En uppskattning tyder på att dessa ineffektivitetskostnader är höga, men de är svåra att operationalisera och mäta. Det bör också påpekas att skatter kan vara effektivitetshöjande om de korrigerar externa effekter.
** Buchanan [1967: 138] antyder denna möjliga konsekvens av fiskal illusion. Se
Buchanan, James M. (1967). Public Finance in Democratic Process: Fiscal Institutions and Individual Choice. Chapel Hill, NC: The University of North Carolina Press.

Niclas Berggren 23:10 den 15 April 2008

Påven och George Bush

Påven är på besök i USA . Faktum är att i några av de frågor som skiljer påven och president Bush åt, är jag mer överens med den förre:

While the pope and Bush differ on such major issues on the Iraq war, capital punishment and the U.S. embargo against Cuba, they do find common ground in opposing abortion, gay marriage and stem cell research.

Men framförallt är det förstås trevligt att de kan enas i några frågor (kvinnofientlighet, stigmatisering av homosexuella och motverkande av medicinskt framåtskridande för att minska lidande). En annan viktig fråga rör rockmusik. Hur Bush ser på denna syndiga musikform vet jag inte, men påven har en sund inställning. Som kardinal varnade han, i The Spirit of the Liturgy, för rock & roll och beskrev den som

the expression of elemental passions.

Och sådana måste givetvis motverkas. Leve Benedikt XVI!*

_______________________

*Detta är den form av hans namn Katolska kyrkan i Sverige nyttjar.

Niclas Berggren 17:12 den 15 April 2008

Ekivoka bilder

Här har vi Tysklands förbundskansler Angela Merkel, på invigningen av den nya Operan i Oslo häromdagen. Norges statsminister verkar dock kunna hålla ögonen i styr.

Och här har vi ishockeymålvakten Henrik Lundqvist från en intressant vinkel.

Niclas Berggren 11:13 den 15 April 2008

Sjunkande skattetryck

Många borgerliga tyckare har kritiserat regeringen för att inte driva en tillräckligt liberal ekonomisk politik. I vissa avseenden håller jag med, särskilt när det gäller arbetsmarknadsregleringar och värnskatt, men jag tycker att kritiken överlag har varit obalanserad. En viktig indikation på att så är fallet ges av prognosen för skatternas andel av BNP i dagens vårproposition (s 17):

Notera att denna utveckling sker samtidigt som statsfinanserna är i mycket gott skick. Statsskuldens andel av BNP är på väg att mer än halveras (s 17):

Detta är en ny, ansvarsfull borgerlig politik som jag tycker att regeringen kan vara stolt över. Jag är gammal nog att minnas tidigare borgerliga regeringars oförmåga att hålla budgeten i balans. Nu är det nya tider , förvisso med sina problem , men med mindre sådana än tidigare.

Niclas Berggren 21:07 den 14 April 2008

Varför röstar människor?

Varför röstar människor i politiska val? Det kan knappast bero på att de vill påverka politiken, eftersom en röst inte spelar någon roll. Istället kan man tänka sig att vissa röstar pga. en upplevd plikt och att andra röstar pga. ett socialt tryck. En ny studie* visar att den senare faktorn tycks ha störst förklaringsvärde. Abstract:

Voter turnout theories based on rational self-interested behavior generally fail to predict significant turnout unless they account for the utility that citizens receive from performing their civic duty. We distinguish between two aspects of this type of utility, intrinsic satisfaction from behaving in accordance with a norm and extrinsic incentives to comply, and test the effects of priming intrinsic motives and applying varying degrees of extrinsic pressure. A large-scale field experiment involving several hundred thousand registered voters used a series of mailings to gauge these effects. Substantially higher turnout was observed among those who received mailings promising to publicize their turnout to their household or their neighbors. These findings demonstrate the profound importance of social pressure as an inducement to political participation.

Frågan är dock om ett högt valdeltagande är eftersträvansvärt. Bör vi utöva social press på vänner och bekanta att gå och rösta? Det är inte alls självklart. Se mer om det här, här och här.

_____________________________

*Gerber, A. S., Green, D. P. och Larimer, C. W. (2008). ”Social Pressure and Voter Turnout: Evidence from a Large-Scale Field Experiment.” American Political Science Review 102(1): 33–48.

Niclas Berggren 15:00 den 13 April 2008

Mänskliga rättigheter existerar inte

Sverige ska finansiera en gästprofessur i ”mänskliga rättigheter” i Kina. Hur ska man se på det?

Som jag har påpekat tidigare anser jag att det inte finns några ”mänskliga rättigheter”, i den mening som oftast avses när begreppet används.* Dvs. jag anser att rättigheter etableras av människor i samspel, i form av konventioner (t.ex. avtal, traditioner och lagar), och de existerar inte oberoende av, eller utanför, detta samspel. Retoriken på området grunder sig, tycks det mig, alltså i en fiktion: att kineser (liksom alla andra människor) redan har ”mänskliga rättigheter” som nu bara ska respekteras av den kinesiska statens maktutövare. Men de har förstås inga sådana rättigheter, eftersom rättigheter i den meningen inte finns.

Detta är emellertid i huvudsak ett terminologisk påpekande – i substantiell mening stödjer jag införandet och upprätthållandet av vissa rättigheter** (därför att jag är övertygad om att mänskligt välmående gynnas därav, inte därför att de är exogent fastställda).

Är det då problematiskt att retoriken bygger på begreppet ”mänskliga rättigheter”? Inte nödvändigtvis. Fiktioner fyller ofta en funktion – i alla fall så länge fiktionen inte genomskådas. Då kan storslagna (men felaktiga) begrepp kanske lättare komma att anammas, jämfört med om mindre storslagna (men korrekta) begrepp nyttjas. Men om kineserna, liksom jag, genomskådar fiktionen och stör sig på dess användande kan begreppet komma att visa sig kontraproduktivt.

______________________________

*Se t.ex. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
**I synnerhet rättigheter som skyddar negativ frihet.

Niclas Berggren 8:26 den 13 April 2008

Lobbyism i Sverige och USA

Statsvetaren Erik Moberg menar att den vanliga bilden av amerikansk politik som mer styrd av pengar och särintressen än svensk politik sannolikt är felaktig:

Denna form av lobbyism är av allt döma mycket effektivare i Sverige än i USA. Och att saken normalt inte brukar uppfattas på detta sätt beror, tror jag, på en synvilla. I USA måste ju lobbyisterna bearbeta ett mycket stort antal legala makthavare och just därför blir lobbyverksamheten mycket omfattande, kostnadskrävande och utåt spridd och synlig. Och det är just detta, den överallt uppenbara synligheten, som gör att USA betraktas som lobbyismens land framför andra. Men denna synlighet är förstås inte det samma som effektivitet, snarare tvärtom. I Sverige däremot är lobbyismen så osynlig att de flesta tror att den inte ens finns. Men i själva verket så finns den i högsta grad, och är utomordentligt effektivt. Kort sagt, den amerikanska lobbyismen är kostnadskrävande, synlig och ineffektiv – den svenska osynlig och effektiv.

Personligen tror jag att det ligger mycket i detta. Men man kan tänka sig att lobbyism medför två typer av kostnader:

Politiken påverkas i en riktning som minskar den aggregerade preferenstillfredsställelsen. Detta är en effekt av framgångsrik lobbyism när den väl är genomförd och utgör en första kostnad.
Det går åt resurser till lobbyism som hade kunnat används till andra, produktiva ändamål. Den uteblivna ökning i aggregerad preferenstillfredsställelse som blir resultatet av att resuserna istället används för politikpåverkan utgör en andra kostnad.

Om jag ska spekulera kan jag tänka mig, i linje med Moberg, att den första typen av kostnad är relativt hög i Sverige (för en given resursinstas för lobbyism blir politikpåverkan relativt stor) och att den andra typen av kostnad är relativt hög i USA (för en given politikpåverkan blir resursåtgången relativt stor). När man funderar på konstitutionell design bör målet vara att minimera summan av dessa två kostnader.*

____________________________________

*Om lobbyismens kostnader, se vidare:
Buchanan, James M., Tollison, Robert D. och Tullock, Gordon (red) (1980). Toward a Theory of the Rent-Seeking Society. College Station: Texas A&M University Press.
Congleton, Roger D. (2004). ”Rent Seeking and Political Institutions.” I Rowley, Charles K. och Schneider, Friedrich (red) The Encyclopedia of Public Choice. Dordrecht: Kluwer: 499–501.
Cowen, Tyler och Tabarrok, Alexander (1999). ”The Opportunity Costs of Rent Seeking.” Journal of Public Finance and Public Choice 17(2-3): 121-27.

Niclas Berggren 7:37 den 12 April 2008

Regeringen och småföretagarna

Mina kollegor Daniel Waldenström och Andreas Bergh har råkat i luven på varandra rörande hur stödet till entreprenörer bör utformas. Medan Daniel är skeptisk till socialdemokraternas nya offensiv, som bl.a. förespråkar ett förstärkt ekonomiskt skydd för småföretagare, menar Andreas att det kan finnas vissa poänger däri.

Jag tar inte här ställning till vem som har rätt i sak om vad som bör göras, utan jag vill istället framföra två möjliga förklaringar till varför regeringen har gjort relativt lite för småföretagarna:

Incitament: Regeringen har inga starka skäl att stödja småföretagare därför att dessa redan i hög grad röstar på ett av Allianspartierna. Det är bättre att lägga krutet på väljargrupper som inte i lika hög grad är ”säkra” väljare.
Kunskap: Regeringen har gissningsvis i huvudsak ekonomisk expertis med makroekonomisk bakgrund, som fokuserar på att ratta de ”stora” systemen, medan expertis med inriktning mot entreprenörskap är mer sällsynt. Jag tror alltså att få i departementen har kunskap om forskning om småföretagens ekonomiska betydelse.*

Resultatet av det försummade arbetet är att socialdemokraterna har tagit initiativet i entreprenörskapsfrågor, vad man än tycker om deras förslag. Men Maud Olofsson har drygt två år på sig. Mycket kan hända, om hon vill och om kunskap inhämtas.

_______________________________

*Van Praag och Versloot (2008: 135) kommer t.ex. till följande slutsats i sin översikt av den empiriska litteraturen om entreprenörsföretags ekonomiska bidrag:

Entrepreneurs create more employment than their counterparts, relative to their size. This result is unambiguous. Small and young firms are required to boost employment.”

Van Praag, Miriam C. och Versloot, Peter, H. (2008). “The Economic Benefits and Costs of Entrepreneurship: A Review of the Research.” Foundations and Trends in Entrepreneurship Research 4(2): 65–154.

Niclas Berggren 19:34 den 10 April 2008

Aktivitetstips

Om du inte har något inplanerat på lördag och befinner dig i Stockholm kan du överväga att besöka detta möte:

Själv är jag ett stort fan av Kim Jong-Il! (Tack till Fredrik Hardt för tipset.)

Niclas Berggren 7:46 den 10 April 2008

Farligt miljötänkande

Paul Krugman varnar för den etanolpolitik som förs i västvärlden för närvarande. Den är inte särskilt bra, kanske t.o.m. direkt dålig, för miljön, och den är en bidragande orsak till ökade matpriser, som främst drabbar världens fattiga:

The subsidized conversion of crops into fuel was supposed to promote energy independence and help limit global warming. But this promise was, as Time magazine bluntly put it, a ‘scam.’ This is especially true of corn ethanol: even on optimistic estimates, producing a gallon of ethanol from corn uses most of the energy the gallon contains. But it turns out that even seemingly ‘good’ biofuel policies, like Brazil’s use of ethanol from sugar cane, accelerate the pace of climate change by promoting deforestation. And meanwhile, land used to grow biofuel feedstock is land not available to grow food, so subsidies to biofuels are a major factor in the food crisis. You might put it this way: people are starving in Africa so that American politicians can court votes in farm states.”

Det är dags för mer av kritisk analys i miljöfrågor, inte minst om etan o l .

Niclas Berggren 7:18 den 9 April 2008

Avskaffad värnskatt utan kostnad

Det finns goda argument, av såväl rättvise-, generalitets- och effektivitetskaraktär, för varför värnskatten bör avskaffas:

Många finner det orättvist att betala mer än hälften av en löneökning i skatt; andra finner det orättvist att vissa ska betala en högre andel av sin inkomst i skatt än andra.*
Buchanans generalitetsprincip säger att likabehandling är eftersträvansvärt, vilket implicerar proportionell beskattning, därför att det politiska systemet annars riskerar att degenerera till att tillfredsställa olika särintressen på allmänintressets bekostnad.
Personer med högre inkomster tenderar att arbeta mindre, och utbildning tenderar att löna sig mindre, med värnskatten på plats, vilket kan förvänta dämpa välståndsutvecklingen.

Som nämns i DN idag har Bertil Holmund (Uppsala universitet) och Martin Söderström (Konjunkturinsti-
tutet) beräknat att en avskaffad värnskatt sannolikt är självfinansierad. Dvs. fler fördelar uppnås, enligt ovan, genom ett avskaffande utan att skatteintäkterna minskar. Deras studie återfinns här och sammanfattas på följande vis:

Recent research on the behavioral effects of income taxes has to a large extent focused on the elasticity of taxable income with respect to the net-of-tax rate, i.e., one minus the marginal tax rate. We offer new evidence on this matter by making use of a large panel of Swedish tax payers over the period 1991-2002. Changes in statutory tax rates as well as discretionary changes in tax bracket thresholds provide exogenous variations in tax rates that can be used to identify income responses. We estimate dynamic income models which allow us to distinguish between short-run and long-run effects in a straightforward fashion. The estimates of the long-run elasticity of income with respect to the net-of-tax rate typically hover in a range between 0.20 and 0.30. The short-run elasticities are in general smaller but less precisely estimated. We use the estimates to simulate the fiscal consequences of a tax reform that reduces the top marginal tax rate by five percentage points. Such a reform turns out to have negligible effects on tax revenues and may even yield a fiscal surplus.

Vad väntar regeringen på? Jag hoppas att de inte avvaktar av rädsla för socialdemokratiska angrepp om att en reform av detta slag skulle vara ”orättvis”. Sådana påståenden kan framgångsrikt tillbakavisas. Se även PJ Anders Linders kommentar .

Uppdatering: Regeringen tar förvisso inte bort värnskatten men utlovar nya inkomstskattesänkninga r . Gott så. Särskilt framstår argumentationen som kraftfull gentemot den handfallna och skattehöjande oppositionen .

_______________________________

*Begreppet orättvisa är normativt och därmed inte heller möjligt att fastställa vetenskapligt. Vissa anser det förstås rättvist med en progressiv och hög inkomstbeskattning, men poängen här är att detta är en subjektiv värdering som inte delas av alla, bl.a. inte av mig.

Niclas Berggren 20:06 den 7 April 2008

Minskat utanförskap

Färska siffror från SCB, publicerade i Riksdag & Departement, visar att utanförskapet har minskat med
145 000 personer sedan Alliansen kom till makten. Vad menas då med utanförskap? Jo, summan av personer (i helårstermer) som är arbetslösa, som är i AMS-åtgärder eller som uppbär sjukpenning, sjukersättning eller socialbidrag. Finansministern utvecklar:

Det är ett sätt att fånga att många står utanför arbetsmarknaden vid sidan om den öppna arbetslösheten. Sjukfrånvaro och förtidspensioneringar har mer speglat arbetsmarknadsläget än vad försäkringarna ursprungligen var tänkta för, säger Anders Borg.”

Detta diagram illustrerar den positiva utvecklingen:

Niclas Berggren 7:26 den 7 April 2008

Reformer i Polen

Jag besökte Polen för första gången i december och imponerades av den ekonomiska dynamik jag kunde observera. I DI idag rapporteras om den nya regeringens ambitiösa ekonomiska reformprogram:

Ett halvår efter regeringsskiftet startar en ny privatiseringsvåg i Polen. Regeringen planerar också att införa en enhetsskatt som i stora delar av övriga Centraleuropa.”

På privatiseringssidan håller sig även vår regering väl framme; men jag hoppas, efter det viktiga jobbskatteavdraget, att progressiviteten nu ska kunna minskas i den svenska inkomstskatteskalan.

Niclas Berggren 7:10 den 4 April 2008

Byt statliga chefer vid regeringsskifte

Till skillnad från i USA har vi i Sverige av tradition sett högre statliga tjänstemän som opolitiska och lojala mot den regering som för tillfället sitter vid makten. Därför har dessa inte heller bytts ut vid regeringsskifte. Jag tycker att det är dags att ändra på den ordningen, i alla fall vad gäller de chefer som direkt genomför regeringens politik.

Få är helt opolitiska. Ibland döljs det väl, ibland är det uppenbart, som i fallet Bo Bylund, som i hög grad tillsattes som AMS-chef på basis av ett visst politiskt synsätt. För att en regering ska få effektivt genomslag för det program som väljarna har gett stöd för krävs en effektiv implementering, vilket i sin tur kräver engagerade chefer också på myndighets- och verksnivå. Därför bör en regering tillsätta chefer som de tror med liv och lust vill genomföra det regeringen ger dem i uppdrag att genomföra.

Skulle inte kompetensen hotas av ett sådant system? Det tror jag inte, av två skäl. Dels kan nog många gånger kompetensen vara större utanför den etablerade myndighets- och verksvärlden, och den kan må bra av att kunniga personer med helt annan bakgrund rekryteras dit. Dels finns ju den stora mängden sakkunniga tjänstemän som inte är högsta chefer kvar.

Däremot tror jag att det är bra att tjänster som inte rör implementering av regeringspolitik förblir ”opolitiskt” tillsatta, och där tycker jag regeringens (låt vara famlande) steg mot mer transparenta tillsättningar är att välkomna. Det kan t.ex. gälla hur de högsta domarna eller riksrevisorerna utses. Dessa ska delvis granska regeringen, och så hög grad av opartiskhet som möjligt bör eftersträvas för dem.

Niclas Berggren 6:56 den 3 April 2008

Judikalisering av politiken

I senaste numret av Fokus lyfts judikaliseringen av politiken fram, och professor Joakim Nergelius citeras:

Juristernas ökade makt är den största politiska tendensen i vår tid.

Det ligger mycket i det. Men hur ska det ses, att domstolar fäller avgörandet i många frågor som är av politisk-ideologisk art? Frågan är komplicerad, men jag ställer mig i huvudsak positiv. Inte minst är det viktigt att säkerställa att lagstiftningen är i överensstämmelse med överordnad lag (såsom konstitutionen och EG-rätten). Som Stig Strömholm* uttrycker det:

Rättssystemet måste ‘gå ihop’. Det behövs en övernorm för valet mellan motstridiga lösningar även för de undantagsfall där den högsta lagstiftande makten har fattat ett beslut, som står i strid med de normer som reglerar dess verksamhet och kompetens. … Den som intager ståndpunkten, att ‘lagen’ inte har någon annan legitimation än ‘folkviljan’ … och att den senares företrädare bör kunna suveränt behandla sina egna tidigare antagna grundlagsnormer, ikläder sig … därmed också skyldigheten att visa dels varför man överhuvudtaget funnit det nödvändigt att omge folkrepresentationens verksamhet med tvingande regler, dels hur den intagna ståndpunkten låter sig förenas med den i regeringsformen (1 kap. 1 § tredje stycket) uttryckta principen, att den offentliga makten utövas under lagarna.

___________________________

*Strömholm, Stig (1988). Rätt, rättskällor och rättstillämpning. Stockholm: Norstedts. Citatet är från s 206.

Niclas Berggren 6:44 den 3 April 2008

Den obehagliga kulturhögern

Johan Tralau, kulturkonservativ, talar sig varm för offentligt kulturstöd:

Jag tror åtminstone så här att, vad gäller kulturarvet, så finns det en, asså, det finns ganska goda skäl att försöka värna om, om beständighet i, asså, kontinuitet i kulturarvet.

Denna syn tilltalar mig inte, av åtminstone två skäl:

Traditionell kultur är nästan alltid trist, förutsägbar och intetsägande. Jag ser framför mig stöd till målande av harar i naturmiljö istället för stöd till nydanande och sant berörande konst. Om människor eller sponsorer inte vill betala för traditionell kultur anser jag det vara lika fel för staten att tillhandahålla finansiering av den som det var för staten att hålla en förlegad varvsindustri under armarna till höga kostnader på 1970-talet. Kreativ förstörelse behövs också på kulturens område och ska inte hindras av staten.
Att ge stöd till traditionell kultur gynnar primärt redan priviligierade människor. Det är inte ensamstående mammor från Rinkeby som går på Operan och Dramaten. Är detta då ett riktigt användande av knappa resurser?

Uppdatering: Jag har fått frågan varför jag har en bild på Al Gore ovan. Men det är faktiskt Tralau på bilden. Och läs här om frön till en förnyad kulturpolitik.

Niclas Berggren 6:44 den 2 April 2008

Konstitutionellt grundad ojämlikhet

Lars Feld och Jan Schnellenbach studerar sambandet mellan politiska institutioner och ojämlikhet. De fokuserar på följande institutioner:

direktdemokrati kontra representativ demokrati,
presidentstyre kontra parlamentarism,
majoritetsval kontra proportionella val samt
enhetsstat kontra federalism.

De finner bl.a. följande:

Summing up, our analysis suggests that the occurrence of Director’s Law heavily depends on the constitutional and political system prevailing in the different countries. A redistribution from the rich to the middle income classes and perhaps also to the poor becomes more probable in representative democracies which are either organized as unitary states, or federations allowing for low levels of sub-central fiscal autonomy, constituting their executive in the way of parliamentary systems. Given the empirical ambiguity of the effect of plurality rule, Director’s Law is thus probably not only a problem for continental European countries. It might as well occur in the UK, as in Germany, the Netherlands or Italy.”

Det är alltså inte bara så att politiska institutioner tycks påverka mer allmänna ekonomiska variabler – även graden och typen av omfördelning verkar samvariera med konstitutionens utformning. Den sittande Grundlagsutredningen förtjänar följaktligen mer uppmärksamhet.

Låt mig avslutningsvis presentera en del av Feld och Schnellenbachs tabell 2, som anger Ginikoefficienter beräknade utifrån marknadsinkomst respektive disponibel inkomst.

Dels fann jag det intressant att Sverige faktiskt är något mindre jämlikt än genomsnittet i marknadsinkomster; dels fann jag det intressant hur mycket inkomstomfördelning faktiskt jämnar ut inkomster, särskilt i länder som Sverige.

Niclas Berggren 7:52 den 1 April 2008

Det finns duktiga politiker

Henrik von Sydow är ny rättspolitisk talesman för moderaterna. Jag känner Henrik och tycker att han är en av de allra bästa politikerna i detta land. Han har både personliga kvaliteter (intelligens, kunnighet och ärlighet) och bra åsikter. Det senare illustreras av några av de reformer han förespråkar:

Moderaternas rättspolitiske talesman förordar därför en långtgående förändring: jobben som de allra främsta domarna ska annonseras ut, och en nämnd med ‘hög grad av oberoende’ ska få till uppgift att föreslå lämpliga kandidater för regeringen. … Ökad lagprövning, med hjälp av en svensk författningsdomstol, och stärkt lokalt självstyre är angelägna moderata krav, liksom ett förstärkt personval.”

Henrik är förutom politiker också jur kand. Läs hans examensuppsats ”Rättsstatens rötter – reformer av domarutnämningar”.

Niclas Berggren 19:23 den 31 March 2008

Dalai lama har brister

Dalai lama framställs som den perfekta människan i media. Till och med Dolly framhåller honom som en förebild på sin nya skiva, då hon i ”Better Get to Livin'” sjunger:

Well, I’m not the Dalai Lama, but I’ll try
To offer up a few words of advice.

Sådant gör mig alltid misstänksam. Att han tilltalas hans helighet (likt påven) gör mig dubbelt misstänksam. Så intressant då att upptäcka att denne man är kommunist:

I am a Marxist monk, a Buddhist Marxist. I belong to the Marxist camp, because unlike capitalism, Marxism is more ethical. Marxism, as an ideology, takes care of the welfare of its employees and believes in distribution of wealth among the people of the state.

Kunde inte någon ha berättat det för Dolly? Kanske bör även politisk analys hädanefter beakta Dalai lamas ideologiska hemvist.

Niclas Berggren 8:04 den 31 March 2008

Medias betydelse i politiken

Jag är väldigt förtjust i Bryan Caplans bok The Myth of the Rational Voter: Why Democracies Choose Bad Policies. Huvudargumentet säger att politik bestäms i ett spel mellan politiker och väljare, där väljarna är rationellt irrationella och därför benägna att stödja politiska åtgärder som ofta är kontraproduktiva och rent allmänt ekonomiskt suboptimala. Mot bakgrund av denna förståelse av hur politiken fungerar är en ny studie om medias betydelse intressant. I vilken mån formas väljarnas uppfattning om verkligheten av media, och hur påverkas i sin tur det politiska beslutsfattandet? James Snyder Jr. och David Strömberg finner följande i ”Press Coverage and Political Accountability”:

In this paper we estimate the impact of press coverage on citizen knowledge, politicians’ actions, and policy. We find that a poor fit between newspaper markets and political districts reduces press coverage of politics. We use variation in this fit due to redistricting to identify the effects of reduced coverage. Exploring the links in the causal chain of media effects – voter information, politicians’ actions and policy – we find statistically significant and substantively important effects. Voters living in areas with less coverage of their U.S. House representative are less likely to recall their representative’s name, and less able to describe and rate them. Congressmen who are less covered by the local press work less for their constituencies: they are less likely to stand witness before congressional hearings, to serve on constituency-oriented committees (perhaps), and to vote against the party line. Finally, this congressional behavior affects policy. Federal spending is lower in areas where there is less press coverage of the local members of congress.”

Det verkar alltså som om med låg mediaexponering följer större okunskap hos väljarna, ett allvarligare principal-agent-problem och mindre offentliga förmåner. Tre reflexioner:

Jag undrar om den totala nivån på de offentliga utgifter som kommer olika regioner till del påverkas av graden av mediaexponering eller om det endast är fördelningen som berörs. I det förra fallet skulle, om sådana utgifter ses som icke önskvärda, låg mediaexponering kunna vara bra (och denna effekt får då vägas mot ”orättvisan” i en sned fördelning).
Gäller detsamma i Sverige eller, mer allmänt, i proportionella valsystem? Kanske kan medias betydelse ha ökat, och kanske vara i linje med de amerikanska resultaten, i och med personval?
Vad implicerar resultaten för rationalitet i politiken? Även om väljare tar del av olika media, hur påverkas det politiska beslutsfattande om de primärt förlitar sig på lågkvalitativa nyhetsförmedlare som Aftonbladet, Expressen och Rapport?

Niclas Berggren 8:37 den 30 March 2008

Ordens förändrade betydelse

Språket är på tapeten. Göran Skytte beklaga r att moderaterna använder ”vänsterord” som rättvisa och solidaritet:

Nymoderaterna måste helt enkelt sluta att i ord imitera sina motståndare. Det innebär inte att de nödvändigtvis ska övergå till en gammelmoderat revolutionär vokabulär om systemskifte och annat. Utan det innebär bara att de ska försöka att undvika att slentrianmässigt – eller av inställsamhet – låta som Schyman, Persson, Ringholm.”

Göran Lantz menar dock att vi inte ska fästa oss så mycket vid definitioner av ord, det viktiga är vad orden står för:

Ross ville med berättelsen visa på att ett rättsligt institut består av ett knippe rättigheter och skyldigheter och att beteckningen äganderätt egentligen bara är ett slags ordmagi utan betydelse utöver det reella innehållet. Kanske är det på samma sätt med beteckningen ‘äktenskap’.”

Själv ser jag det inte alls som förvånande att betydelsen av ord förändras, eftersom jag förstår språket som ett resultat av en ständigt pågående, evolutionär process. Och eftersom ord ofta har normativ kraft utspelar sig i en sådan process ibland också en maktkamp om hur ord ska förstås. Min syn är, mot denna bakgrund, att man varken kan eller bör se ord som definierade på ett visst sätt en gång för alla – men också att en förändrad definition inte nödvändigtvis behöver vara bra. Språklig förändring pågår ständigt, och varje (förslag till) förändring måste utvärderas utifrån sina konsekvenser. Låt mig ta två exempel, som knyter an till Skytte och Lantz ovan.

Liberalism. Skyttes beklagande får mig att tänka på Hayeks kritik mot hur ordet liberalism kom att få en förändrad betydelse.* Liberalism sågs alltså som ett positivt begrepp av fler än vars åsikter initialt omfattades av begreppet, och i vissa länder lyckades dessa ”ta över” och omdefiniera begreppet på ett för dem lyckosamt sätt. Moderaterna tänker nog på ett liknande sätt. Genom att fylla ord som de tror går hem hos väljarna med delvis nytt innehåll tror de att de kommer att få fördelar. Jag utesluter inte att de har rätt. Och här har Lantz en viktig poäng, som Skytte missar: Det viktiga är inte vad man kallar saker av instrumentella skäl utan vad man menar att sakerna betyder på ett fundamentalt plan. Och här ser åtminstone jag en tydlig skillnad mellan socialdemokrater och moderater. Om språkliga omdefinitioner leder till att en politik jag anser bra får större genomslag är jag för språkliga omdefinitioner. Ords betydelse är inte helig utan bör anpassas utifrån en idé om hur vissa mål ska uppnås.
Äktenskap. Ett vanligt argument mot en könsneutral äktenskapsbalk är att ordet äktenskap alltid har definierats som en förening mellan en man och en kvinna. Detta är, anser jag, ett dåligt argument, ty i) detta är ett i sak felaktigt påstående (t.ex. har polygami varit vanligt förekommande i många kulturer och numera definieras äktenskap i flera andra länder också som en förening mellan två personer av samma kön); och ii) även om påståendet vore korrekt implicerar inte det faktum att något har varit på ett visst sätt att det också ska förbli som det har varit. Språket förändras ständigt, och varje förändring måste utvärderas för sig. I det aktuella fallet föreligger nu en maktkamp om ordet, som traditionalisterna kommer att förlora. Den nära förestående omdefinitionen välkomnar jag pga. dess positiva konsekvenser. Men här tycker jag att Lantz missar en viktig poäng: Även om ”det reella innehållet” är det viktigaste (dvs. att par av samma kön får tillgång till samma rättigheter och skyldigheter som andra par, vilket de får i partnerskapslagen) spelar också ord en normativ roll. Partnerskap sänder en signal om utanförskap som många tar illa vid sig av, och det är i sig det tunga argumentet för att omdefiniera begreppet äktenskap och att avskaffa partnerskapslagen.

Ingen definition bör alltså vara huggen i sten utan bör kunna förändras om nettokonsekvenserna bedöms positiva. Det kan bli fallet när moderaterna tar över en del ”vänsterbegrepp”; och det blir definitivt fallet när äktenskapet utvidgas, även om den förändringen är strikt språklig snarare än reell.

Uppdatering: Se också Jakob Heidbrinks kommentar till ytterligare ett inlägg i debatten om vad äktenskap egentligen betyder.
________________________

*Hayek, F. A. (1978). ”Liberalism.” I New Studies in Philosophy, Politics, Economics and the History of Ideas. London: Routledge.

Niclas Berggren 8:12 den 29 March 2008

Bra för privatekonomin

En dramatisk förändring av väljarstödet för de två största partierna i Stockholm, Göteborg och Malmö:

Då kanske man kan oroa sig lite mindre för höjd kommunalskatt?

Niclas Berggren 7:30 den 29 March 2008

Rosenberg kontra Meltzer

Göran Rosenberg tror olika saker om ekonomi:

Vad jag tror att världens regeringar och centralbanker därmed måste börja ifrågasätta – och på något sätt reglera – är den globala finanskapitalismens makt och förmåga att frammana och främja finansiell spekulation i förväntade värden.”

Jag skulle rekommendera Göran att läsa en krönikor som inte bara tror utan också vet en hel del om ekonomi, professor Alan Meltzer:

The claim that deregulation went too far is coming from many sides. We need more regulation, the argument goes, and even a single regulator to bring stability. … Their diagnosis is wrong. Mistaken regulation contributed greatly to the current problems in financial markets.”

Uppdatering: Se även The Economists balanserade resonemang. Samt Jonas Vlachos dito.

Niclas Berggren 7:12 den 28 March 2008

Är ofinansierade förslag etiska?

En arbetsgrupp inom kd vill reformera boende beskattningen ytterligare, bl.a. på följande sätt:

Den införda räntebeläggningen på uppskov bör avskaffas, särskilt gäller det räntebeläggning på uppskov beviljade före reformens ikraftträdande.”

Det som inte framgår, i allt tal om etik, är hur en sådan reform skulle finansieras. En sak som jag finner tilltalande med den reform som nu har genomförts är att den finansieras inom bostadssektorn, dvs. andra, mer skadliga skatter behöver inte höjas för att ersätta den tidigare fastighetsskatten. Angående den genomförda reformens finansiering, se följande tabell i regeringens lagrådsremiss (s 115):

Kd tycks nu föreslå en ofinansierad sänkning av fastighetsbeskattningen, vilket jag motsätter mig. Vill man tas på allvar tycker jag att man måste precisera hur den dryga miljard som förslaget ovan innebär i minskade skatteintäkter ska tas in på annat sätt. Ett tänkbart förslag vore att höjda den kommunala fastighetsavgiften med ca 10 procent. Eller föreslår kd ett sänkt skattetryck? Det har jag i och för sig inget emot, men då finns det betydligt mer angelägna skatter att sänka än boendeskatter (vilket också moderaterna tycks anse).

Uppdatering: DN påpekar också det problematiska med ständigt nya och disparata utspel från Allianspartierna.

Niclas Berggren 6:54 den 27 March 2008

Valfrihet för familjen

De familjepolitiska förslagen duggar tätt. Vårdnadsbidraget är på gång; regeringen har aviserat en jämställdhetsbonus för pappor som stannar hemma med barnen; Maud vill inkomstpröva barnbidragen; och nu föreslår en arbetsgrupp inom kd ett dubblerat antal pappadagar. På vänsterkanten förespråkar många en delad föräldraledighet.

Jag har, som barnlös, inga starka uppfattningar om hur familjepolitiken utformas, men en sak som alltid slår mig är att många blir oerhört upprörda så fort ”interventionistiska” förslag läggs fram. ”Familjen ska få bestämma själv”, tycks många resonera. Det som förvånar mig är att dessa gnällspikar nästan utan undantag sällan ifrågasätter att staten bedriver en familjepolitik.

Det är ju just därigenom att politiken har tagit på sig uppgiften att prägla barnfamiljers ekonomi som olika typer av regleringar och styrningar följer som ett brev på posten. Och så bör det förstås vara. Om politiker väljer att pytsa ut miljardbelopp har de också rätt att bestämma på vilka villkor. Istället för att klaga på enskilda beslut hit och dit skulle jag välkomna en argumentation om att politiker helt ska sluta pytsa ut pengar till barnfamiljer och sänka skatterna med motsvarande belopp. Då slipper fäder som darrar inför tanken på att stanna hemma med sina barn en ekonomisk press att anpassa sig. Men ingen verkar ifrågasätta systemet. Då får man stå sitt kast när detaljregleringsförslagen kommer. Man vill ha pengarna men utan villkor och krav. Dream on.

Niclas Berggren 16:07 den 25 March 2008

Förvirrad jurist

Anders Svensson, enligt uppgift jurist och lärare vid Stockholms universitet (som dock inte återfinns på Juridicums hemsida), skriver i SvD idag:

Likabehandlingsprincipen blir bara ett instrument för att operera bort det heteronormativa äktenskapet. … Riksdagen bör alltså tacka nej till denna sofistikerade form av dödshjälp för äktenskapet.

Detta måste vara det allra sämsta argumentet mot en könsneutral äktenskapsbalk. På vilket sätt leder det faktum att två personer av samma kön kan ingå äktenskap till att äktenskapet ”opereras bort” eller får ”dödshjälp”? Det handlar ju om att fler vill och får ingå äktenskap – utan att andras möjlighet därtill beskärs. En förvirrad man, denne Anders Svensson.

På bilden ses Mary McBride och Leslie Klotz förenas i en ceremoni. Hotar det heterosexuella relationer?

Läs även Tor Billgrens kommentar. Samt Mårten Schultz.

Niclas Berggren 17:45 den 24 March 2008

Varför görs centralbanker oberoende?

En ny uppsats av Sven-Olov Daunfeldt m.fl. undersöker hur det kommer sig att politiker har valt att göra centralbanker relativt oberoende. Som författarna konstaterar kan det tyckas överraskande, i synnerhet om man betraktar politiker som röstmaximerare. Varför avsäga sig makt? Kanske för att öka kreditvärdigheten när landet har en utlandsskuld. Kanske för att binda framtida makthavare. Kanske för att politiker inser att penningpolitisk ”fine-tuning” är en svår eller näst intill omöjlig konst. Nå, detta är vad författarna gör och finner:

It is something of a puzzle that politicians around the world have chosen to give up power to independent central banks, thereby reducing their possibilities to fine-tune the economy. In this paper the determinants of central bank independence (CBI) reforms are studied using a new data set on the possible event of such reforms in 119 countries. According to the data, as much as 81 countries had implemented CBI-reforms during the study period. The results indicate, moreover, that policymakers are more likely to delegate power to independent central banks when the foreign debt is relatively high. In non-OECD ountries, the likelihood of a CBI-reform also seem to increase when policymakers face a high probability of getting replaced.

Om effekterna av en oberoende centralbank, främst lägre inflationstakt, se denna översikt av Berger m.fl.

Niclas Berggren 7:45 den 24 March 2008

Presidentkandidaterna i bild

Min kollega Panu tipsar mig om denna underhållande sida i New York Times, där tre politiska karikatyrtecknare avbildar de tre kvarvarande presidentkandidaterna och förklarar sina utgångspunkter. Av de nio teckningarna gillar jag denna bäst:

Jag tycker om hur tecknaren fångar den stirrande blick – de vidöppna ögon – som jag ofta har noterat när Hillary framträder.

Niclas Berggren 10:30 den 18 March 2008

Kristdemokratisk barmhärtighet

Två tidigare riksdagsledamöter för kristdemokraterna, ”professor” Tuve Skånberg och advokat Rolf Åbjörnsson, fortsätter idag den högstämda kristdemokratiska retoriken (som jag tidigare har betecknat som tecken på hybris) mot en könsneutral äktenskapsbalk. Helt i linje med tidigare uttalanden.

Så här uttalade sig Skånberg i Ystads Allehanda den 16 augusti 1993:

Och just därför säger kds nej till homoäktenskap, incest även mellan vuxna, och månggifte i olika former. Samhället får inte sanktionera dessa samlevnadsformer – dels för dess egen sammanhållning, styrka och fortlevnad, men främst för individernas egen lycka och välgång, och för det uppväxande släktet. De är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier.”

Och så här sa Åbjörnsson i Svenska Dagbladet den 21 juli 1998:

Vi tror på ett samhälle grundat i naturliga förhållanden. Sedan får man på ett barmhärtigt sätt hantera dem som är avvikande, men det kommer aldrig att bli norm. En viss restriktiv hållning till att i alla lägen leva ut sitt personliga sexualliv får man nog vara öppen för.”

Tredje rikets orgier, minsann! Men man får vara tacksam för den barmhärtighet de båda herrarna vill utsträcka numera. Tidigare motsatte de sig med näbbar och klor partnerskapslagen. Nu vill de behålla den och göra den mer tilltalande, bl.a. genom att ta bort ordet ”registrerat” före partnerskap. Mycket barmhärtigt. Men likabehandling, nej, där går gränsen.

Uppdatering: Det kan tyckas som ett smidigt sätt att lösa konflikten i regeringen, att fyra eller fler riksdagsledamöter från Alliansens partier röstar med oppositionens förslag den 16 april. Men jag skulle ändå föredra att regeringen får lägga en proposition i höst, nu när statsministern har aviserat en sådan. Först om en sådan blir urvattnad skulle jag rekommendera att Alliansledamöter röstar med oppositionen.

Niclas Berggren 9:23 den 18 March 2008

Stalin som ung

Jag bedriver, tillsammans med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, forskning om skönhetens betydelse för framgång i politiska val. Det har jag rapporterat om tidigare. Häromdagen såg jag en bok som fick mig att tappa hakan. Därpå fanns ett foto av Josef Stalin som ung. Oh mama! Kanske bidrar skönhet till politisk framgång även i diktaturer?

Men Stalin var inte bara vacker som ung utan även kristen. Bertrand Russell skriver följande i ”Religion and Morals”:

I do not believe that a decay of dogmatic belief can do anything but good. I admit at once that new systems of dogma, such as those of the Nazis and the Communists, are even worse than the old systems, but they could never have acquired a hold over men’s minds if orthodox dogmatic habits has not been instilled in youth. Stalin’s lanugage is full of reminiscences of the theological seminary in which he received his training. What the world needs is not dogma but an attitude of scientific inquiry combined with a belief that the torture of millions is not desirable, whether inflicted by Stalin or by a Deity imagined in the likeness of the believer. [Fetstil tillagd.]

Att man är vacker gör en nog varken till kristen eller kommunist; men kanske bidrar skönhet till framgång även i ett kommunistiskt system (som trots allt består av människor). Och kanske bidrar, som Russell föreslår, en kristen, dogmatisk mentalitet till en öppenhet för kommunism och nazism.*

_____________________

*Jfr. med Blogge Bloggelitos analys.

Niclas Berggren 8:42 den 17 March 2008

Frihandel som stridsfråga

Professor Greg Mankiw har en utmärkt artikel i gårdagens New York Times i vilken han analyserar de tre presidentkandidaternas syn på frihandel. Detta är en viktig fråga för mig och för varje person som bryr sig om välståndsutveckling. Mankiw skriver:

As the economy continues to weaken from problems in the housing and credit markets, you can expect to hear more about foreigners stealing American jobs, regardless of the true merits of the case. This shift of public opinion toward economic isolationism may well become a political problem for John McCain. Compared with those of either of his possible Democratic rivals, his track record shows him to be a more unequivocal free trader.”

Mankiw konstaterar alltså att McCain* är den mest frihandelsvänliga av kandidaterna men också att Clintons och Obamas oroväckande retorik mot frihandelsavtalet NAFTA kanske inte ska tas på så stort allvar. De säger vad de tror att väljarna vill höra men kan komma att välja en mindre protektionistisk linje om de kommer till makten.

________________________

*McCain har dock även han en del negativa sidor.

Niclas Berggren 11:07 den 16 March 2008

Företagsstöd fungerar dåligt

Mona Sahlin fortsätter en socialdemokratisk tradition när hon föreslår statliga bidrag till nya företag i orter där sysselsättningsutvecklingen har varit dålig:

När gamla jobb försvinner måste nya komma till. På orter som genomgår strukturomvandling, där omställningen är snabb, är det särskilt viktigt att företag inte vilar på idéer som skulle kunna utvecklas och bli kommersiella. Det nya programmet ska underlätta för sådana företag att ta vara på idéerna, skapa nya jobb eller nya företag och bidra till livskraft på orten.”

Jag förhåller mig skeptisk till detta nya program. Den teoretiska grunden till min skepticism består i en insikt om att även om marknadsekonomin har vissa problem har statliga satsningar det också.

Dels föreligger ett kunskapsproblem, som särskilt Hayek har lyft fram, och som säger att det är svårt för centralt placerade politiker och tjänstemän att veta vilka branscher och företag som kommer att vara lyckosamma i marknadsekonomin, vilket gör riktade satsningar mycket osäkra. Dels föreligger ett incitamentsproblem, som särskilt Buchanan har lyft fram, och som säger att politiker och tjänstemän ofta har incitament att använda statliga satsningar för egen vinning snarare än för att gynna samhället i stort.

Men det finns också empiriska indikationer på att det är svårt att lyckas med riktade företagsstöd. Se t.ex. Fredrik Bergströms doktorsavhandling Essays on the Political Economy of Industrial Policy samt Magnus Henrekson och Dan Johanssons nya forskningsöversikt om de företag som ger störst sysselsättningstillväxt.

Se också dr Lundbäcks kommentar till Sahlins debattartikel.

Niclas Berggren 0:40 den 13 March 2008

Egenintresse i politiken

James Mill (far till John Stuart Mill) skrev 1820 ”Essay on Government” för Encyclopedia Britannica. Däri skriver han bl.a. följande om politikers motivation:

There can be no doubt that if power is granted to a body of men, called representatives, they, like any other men, will use their power, not for the advantage of the community, but for their own advantage, if they can.

En föregångare till den ekonomiska analysen av politik!

Niclas Berggren 3:05 den 10 March 2008

Det paternalistiska felslutet

Häromkvällen åt jag middag på utmärkta Nalens restaurang med mina vänner och kollegor Andreas, Henrik och Daniel. Vi kom att samtala en del om paternalism och när det är berättigat att staten går in och försöker ställa livet till rätta. Vi var inte helt eniga om gränsdragningen (ska proffsboxning vara förbjudet?). I vilket fall är artikeln ”Paternalism and Psychology” av professor Ed Glaeser högeligen relevant för varje sådan diskussion.* Abstract:

Does bounded rationality make paternalism more attractive? This Essay argues that errors will be larger when suppliers have stronger incentives or lower costs of persuasion and when consumers have weaker incentives to learn the truth. These comparative statics suggest that bounded rationality will often increase the costs of government decisionmaking relative to private decisionmaking, because consumers have better incentives to overcome errors than government decisionmakers, consumers have stronger incentives to choose well when they are purchasing than when they are voting, and it is more costly to change the beliefs of millions of consumers than a handful of bureaucrats. As such, recognizing the limits of human cognition may strengthen the case for limited government.

Dvs. bara för att vanliga människor ibland beter sig irrationellt och är okunniga är det inte i sig ett tillräckligt skäl för att förespråka politiska ingrepp av typen fettskatt och förbud mot proffsboxning, av åtminstone fyra skäl.

Även om individer har vissa irrationella sidor kan marknadsinstitutioner och interaktion inom ramen för dessa i vissa fall leda till utfall som om individerna vore rationella (se Bergstrom [2003, s 194 ff]**).
Även politiken har sina imperfektioner. Att ignorera det är att göra sig skyldig till ett felslut, ibland kallat nirvana-felslutet.***
Även om politikens imperfektioner efter noggrann analys befinns mindre än vanliga människors, vilket i sig är långtifrån självklart, kan man anse att det är viktigt för mänsklig mognad och för ansvarstagande att människor ska få göra sina egna misstag – och att lära av dem.
Därutöver räcker det inte att beakta olika beteendens kostnader (som man försöker komma åt genom regleringar, beskattning eller förbud) – beteendenas intäkter (i vid mening) måste vägas mot dessa i varje rationell analys.

_______________________

*Glaeser, Edward L. (2006). ”Paternalism and Psychology.” University of Chicago Law Review 73(1): 133–156.
**Bergstrom, Ted (2003). ”Vernon Smith’s Insomnia and the Dawn of Economics as an Experimental Science.” Scandinavian Journal of Economics 105(2): 181–205.
***Begreppet ‘‘nirvana fallacy’’ användes först av Demsetz (1969) för att beskriva jämförelsen av verkliga marknader med idealiserade politiska beslutsarenor utan imperfektioner. Ett sådant resonemang underlåter att beakta att staten också är imperfekt och att den kanske allokerar resurser mindre effektivt än imperfekta marknader. Referens:
Demsetz, Harold (1969). ”Information and Efficiency: Another Viewpoint.” Journal of Law and Economics 12(1): 1–22.

Niclas Berggren 0:51 den 9 March 2008

Ingen inkomstskatt

I Texas, där jag nu befinner mig, finns ingen delstatlig inkomstskatt alls (även om federal inkomstskatt självklart måste erläggas). Statsminister Reinfeldt står inte för samma radikala syn som i Texas men indikerar i alla fall en vilja till fortsatta skattesänkningar. Frågan är dock om det inte vore mer gynnsamt för såväl arbetskraftsutbudet som tillväxten att ta bort värnskatten* eller att höja gränsen för att betala statlig inkomstskatt, snarare än att ytterligare förstärka jobbskatteavdraget.

________________________

*Apropå värnskatten påminde mig just min vän och kollega Henrik om Milton Friedmans kända uttalande:

Nothing is so permanent as a temporary government program.”

Niclas Berggren 11:31 den 7 March 2008

Lämna dem som inte röstar ifred

Professor Greg Mankiw:

So the next time a friend of yours tells you he’s not voting, don’t try to change his mind. It’s a good bet that if he’s not voting, he’s not been following the election closely anyway.

Se tidigare inlägg om valdeltagande här och här.

Niclas Berggren 18:32 den 5 March 2008

Obama leder fortfarande

Påminnelse! Trots att Hillary Clinton vann i bl.a. Ohio och Texas igår leder fortfarande Barack Obama kampen om att bli det demokratiska partiets presidentkandidat. Det nämns mest i förbigående i nyhetsrapporteringen (t.ex. här, här och här).

Niclas Berggren 11:04 den 5 March 2008

Missbruk av ordet censur

På senare tid har två felaktiga påståenden om censur framförts:

I samband med utställningen A History of Sex i Alingsås.
I samband med nedtagandet av en affisch i ett kommunalt hus i Linköping.

Censur innebär att den offentliga makten helt förbjuder en viss uppfattning att yttras. Så har inte skett eller förslagits ske i någotdera av fallen. I Alingsås rörde det sig om huruvida kommunen skulle stödja en viss utställning. Att i en verklighet med begränsade resurser välja att inte stödja en viss utställning är inte censur utan ett nödvändigt förhållningssätt.* I Linköping handlade det om vilken standard kommunen ville upprätthålla i en av sina byggnader. I ingetdera fallet handlade det om att kommunen föreslogs tillämpa eller tillämpade censur. En privat finansiär hade kunnat stödja nakenutställningen; och affischen hade kunnat sättas upp på privat egendom eller utomhus.

Sedan kan jag ha synpunkter på a) om kommuner ska stödja konst överhuvudtaget och b) vilken standard eller smak kommuner ska följa. I fråga a) anser jag det vara tveksamt; i fråga b) tycker jag att både kd i Alingsås och tjänstemannen i Linköping står för icke tilltalande uppfattningar. Men det är inte principiellt fel att de har uppfattningar. Och det är definitivt inte ett uttryck för (en vilja till) censur.

Uppdatering: Att läsare meddelar en tidning att de inte tycker om publiceringen av affischen från Linköping är heller inte (krav på) censur – så länge krav inte reses på att staten ska förbjuda publicering av affischen.

_______________________

*Se Laila Freivalds kommentar i ett fall där indraget stöd till en tidskrift felaktigt liknades vid censur.

Niclas Berggren 14:48 den 4 March 2008

Ekonomer för höjd bensinskatt

Som Robert Östling påpekar är de flesta ekonomer positivt inställda till åtgärder som får ekonomiska aktörer att ta full hänsyn till de intäkter och kostnader (i vid mening) som de orsakar.* Det är därför många nationalekonomer förespråkar trängselskatt. Utan ett pris på att orsaka trängsel blir det ”för mycket” trängsel. I samma anda har professor Greg Mankiw startat Pigou-klubben.** Dess medlemmar förespråkar höjd skatt på bensin för att minska miljöproblemen. Helt i linje med Klimatberedningen, som presenterade sitt betänkande idag.

Själv är jag principiellt positiv till höjd bensinskatt, men frågan är hur man i praktiken hittar den optimala nivån. Det kräver bl.a. kunskap om miljöproblemens omfattning, att både kostnader och intäkter av t.ex. koldioxidutsläpp beaktas samt kunskap om effekterna av olika skattenivåer på konsumenternas beteende. Min egen förståelse av kunskapsläget är sådant att en ytterligare höjning nog är bra, all things considered, men att det är svårt att veta hur stor den bör vara.

Uppdatering: Just pga. nyss nämnda osäkerhet verkar det minst sagt fånigt med en politisk strid om huruvida koldioxidutsläppen ska minska med 40 eller 38 procent. PJ Anders Linder samt DN:s ledarsida kommenterar klokt och sansat.

_____________________

*Men se Andreas Berghs inlägg om att det tycks mer miljövänligt att flyga till Gotland än att åka färja. (Så skönt att höra för en båtsjuk människa!)
**Pigou var en engelsk ekonom som förespråkade användandet av skatter för att korrigera negativa externaliteter. Här presenteras ett antal medlemmar i Pigou-klubben, och här kan du lyssna på en podcast med Mankiw.

Niclas Berggren 15:48 den 2 March 2008

Två risker med politiken

Kloka insikter hos John Stuart Mill i Considerations on Representative Government (1861):

The positive evils and dangers of the representative, as of every other form of government, may be reduced to two heads: first, general ignorance and incapacity, or, to speak more moderately, insufficient mental qualifications, in the controlling body; secondly, the danger of its being under the influence of interests not identical with the general welfare of the community.

Niclas Berggren 9:33 den 2 March 2008

Lagprövning i Sverige

En fråga som Grundlagsutredningen analyserar är lagprövning, med vilket avses en möjlighet för domstol att pröva lagars överensstämmelse med grundlagen.* I Sverige finns en sådan möjlighet, men den är kraftigt begränsad genom det s.k. uppenbarhetsrekvisitet (Regeringsformen 11 kap 14 §):

Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart.”

Nu visar det sig att fem av sju partier förespråkar förstärkt lagprövning. Jag är både lite förvånad och lite besviken över socialdemokraternas motstånd – förvånad därför att partiets företrädare i den tidigare Demokratiutredningen förespråkade ett avskaffande av uppenbarhetsrekvisitet och besviken därför att jag anser det principiellt viktigt att grundlagen tas på allvar. Kan man hoppas på att socialdemokraterna (och vänsterpartiet) körs över? Eller att socialdemokraterna ger med sig om de får något i utbyte, t.ex. minskat inslag av proportionalitet i valsystemet?

_________________________

*För mer fördjupning rekommenderar jag denna expertgruppsrapport till Grundlagsutredningen, som innehåller en diskussion av olika alternativ att förändra lagprövningen, alltifrån ett avskaffat uppenbarhetsrekvisit till inrättandet av en författningsdomstol, samt Löser juridiken demokratins problem?, en rapport till Demokratiutredningen med tre forskares argumentation i frågan. Se även detta tidigare inlägg om grundlagens ekonomiska konsekvenser.

Niclas Berggren 10:51 den 1 March 2008

Etanol – en miljöfara?

Är man bekant med public choice frågar man sig ofta om politiska beslut är resultatet av intressegruppers påverkan. Jag undrar om inte detta perspektiv kan förklara en hel del av vurmandet för etanol. Ty det tycks som om detta drivmedel inte, allt beaktat, är särskilt miljövänligt. En ny studie av Steven Polasky (som förutom att vara professor vid University of Minnesota också är fellow vid svenska Beijerinstitutet) och en medarbetare, som publiceras i Science, tyder snarast på motsatsen:

Turning native ecosystems into ‘farms’ for biofuel crops causes major carbon emissions that worsen the global warming that biofuels are meant to mitigate.”

Tidigare amerikanska studier har gett liknande resultat – se detta varnande inlägg av professor Bengt Kriström m.fl.

Vi subventionerar miljöbilar med stora belopp; de flesta av dessa använder etanol; och en stor del av etanolen i Sverige kommer från andra länder, särskilt Brasilien, där miljöpåverkan är relativt stor och negativ. När man sedan ser vem som är Maud Olofssons rådgivare går tankarna till public choice-perspektivet igen. Som Bengt Kriström m.fl. skriver:

Jordbrukets och omvandlingsindustrins lobbyister har framgångsrikt etablerat en grön myt.”

Miljöfrågan är politiskt känslig – ingen tung politiker har mig veterligt ifrågasatt om det är klokt att stimulera fram en massivt ökad etanolkonsumtion. Antagligen beror det på att ingen vill uppfattas som ointresserad av miljöfrågor. Men om etanol inte ger upphov till bra nettokonsekvenser är det dags att, likt SLU-forskaren Torbjörn Rydberg, fråga sig om det inte finns bättre sätt att värna miljön.*

_______________________________

*Se även Tyler Cowens fundering om ökad bränslesnålhet och lägre kostnader för drivmedel som är mindre miljöskadliga än olja och bensin, men icke desto mindre miljöskadliga, inte kommer att öka de totala miljöproblemen av bilkörning. (Själv cyklar jag.)

Niclas Berggren 9:06 den 29 February 2008

Det kristdemokratiska problemet

Kristdemokraterna är regeringens svaga punkt, på åtminstone tre sätt.

Opinionsmässigt: Nu ligger kd på 3,0 procent, enligt den senaste opinionsmätningen. I och med fyraprocentspärren vore det rätt många bortkastade röster, som regeringen definitivt behöver för att kunna bli omvald 2010.
Inkompetens: Försäljningen av statliga företag, som en kd-minister har ansvar för, har kantats av problem, vilket har skadat regeringens och kristdemokraternas förtroende.
Obsoleta värderingar: Kd inbillar sig att deras atavistiska krist-moralistiska profil har framtiden för sig, men i själva verket visar statsvetare vid Göteborgs universitet att den typen av värderingar omfattas av trendmässigt färre svenskar. Det hybrisartade motståndet mot en könsneutral äktenskapsbalk illustrerar felbedömningen.

Kd är nu lika stora/små som Sverigedemokraterna.

Så vad göra? Det vore inte idealiskt med en ”kamrat fyra procent”-lösning, som under vpk:s dagar, när socialdemokrater stödröstade på kommunisterna. Detta pga. punkt 3 ovan: det är bättre med borgerliga väljare i de andra partierna än borgerliga väljare i kd. Om kd kunde attrahera fler väljare från vänsterblocket vore det prima – kanske skulle det kunna funka för en del småbarnsföräldrar som gillar vårdnadsbidrag o.d. Men det allra bästa vore att de återstående kd-sympatisörerna helt övergav sitt parti och övergick till andra borgerliga partier. Det skulle också kunna leda till att borgerligheten attraherar vissa på vänstersidan som finner de obsoleta värderingarna (punkt 3 ovan) frånstötande.

Niclas Berggren 7:55 den 27 February 2008

Medborgarlön bör tas på allvar

Bland svenska statsvetare tycks det finnas förespråkare av medborgarlön.* Bland nationalekonomer har däremot idén i huvudsak förbigåtts med tystnad. Andreas Bergh är ett undantag, och han spekulerar om att tystnaden kan bero på att ”dårfinkar” associeras med förslag på detta område. Nu tar en annan nationalekonom, Mattias Lundbäck, bladet från munnen och erkänner ett visst intresse för medborgarlön, som vanligt med insiktsfull utgångspunkt i olika effektivitetsaspekter.

Jag vill dock särskilt lyfta fram ett tänkande hos James Buchanan. Han förespråkar en generalitetsprincip för politiken, med vilket avses att alla politiska beslut måste behandla alla medborgare lika.** Utgångspunkten är en viss förståelse av hur den politiska processen fungerar. Om det anses vara ett problem att olika särintressen regelmässigt får genomslag för just sina krav i politiken, inte sällan på andras bekostnad, kan det ses som tilltalande att konstitutionellt begränsa möjligheten till olikabehandling.

Buchanan menar att en implikation av en generalitetsprincip är proportionella skatter och ett demograntsystem på bidragsområdet (dvs. ett system med en årlig klumpsummeöverföring, lika stor i kronor för alla). Kombinationen innebär ett mått av omfördelning, eftersom personer med högre inkomster betalar mer i skatt i kronor än personer med lägre inkomster och eftersom bidraget är lika stort för alla.

Även en klassisk liberal som Buchanan förespråkar alltså ett slags medborgarlön. Det är dags att sluta behandla förslaget som ett ”dårfinksförslag”. (Därmed inte sagt att jag förespråkar det.***)

____________________________

*T.ex. Per Jansson och Simon Birnbaum.

**Se Buchanan, James M. och Congleton, Roger D. (1998). Politics by Principle, Not Interest: Towards Nondiscriminatory Democracy. Cambridge: Cambridge University Press.

***Jag har själv bl.a. pekat på att det kan bli kostsamt om nivån är för hög: se Berggren, Niclas (2000). ”Implementing Generality while Reducing the Risk for Fiscal Explosion.” Constitutional Political Economy 11(4): 353–369.

Niclas Berggren 12:12 den 26 February 2008

Hotar globaliseringen välfärdsstaten?

Ibland hävdas att den ekonomiska integrationen i världen, ofta kallad globaliseringen, underminerar välfärdsstaten. Tanken är att konkurrens om skattebaser leder till att skattesatserna sänks, vilket leder till sänkta välfärdsutgifter. Men har denna effekt kunnat konstateras?

Min kollega Andreas Bergh har förtjänstfullt sammanfattat och diskuterat forskningen om hur globaliseringen och institutionell konkurrens påverkar välfärdsstaten i detta bidrag till Globaliseringsrådet. Bl.a. presenterar han denna tabell (s 18), som visar att välfärdsutgifterna är fortsatt relativt höga:

Globaliseringen tycks i vilket fall inte omöjliggöra ambitiösa offentliga välfärdssatsningar. Denna slutsats finner också stöd i ny forskning* som undersöker om sammansättningen av de offentliga utgifterna har ändrats till följd av globaliseringen (s 284):

Our econometric analyzes did not reveal any robust globalization-induced effects. We therefore conclude that globalization has not affected the composition of government expenditures. There are three potential explanations for this result. First, taking a Public Choice perspective, the efficiency and compensation effects might neutralize each other, implying that the marginal increase in political support deriving from extending the size and scope of compensation programs is offset by the marginal loss in political support associated with raising the requisite additional funds. Second, the effects of globalization might be blurred by potential indirect effects between different expenditure categories. And third, the effects of globalization might be exaggerated in the popular discussion and might simply not exist.”

_______________________________

*Dreher, Axel, Sturm, Jan-Egbert och Ursprung, Heinrich W. (2008). ”The Impact of Globalization on the Composition of Government Expenditures: Evidence from Panel Data.” Public Choice 134(3–4): 263–292.

Niclas Berggren 9:19 den 23 February 2008

Starkare personval i Sverige?

Per Gudmundson förespråkar ett starkare personvalsinslag i Sverige:

Men huvudargumentet är förstås att det är ett genomförbart sätt att vitalisera demokratin.

Jag delar slutsatsen, att det vore vitaliserande för demokratin med ett större personvalsinslag. Själv är jag förespråkare av ett majoritetsvalsystem, som automatiskt har personval, men ett sådant är orealistiskt i Sverige. Som ett alternativ finner jag det finska systemet tilltalande, med ett obligatoriskt personval utifrån partilistor där kandidaterna anges i bokstavsordning.

För en översikt om erfarenheterna hittills av personvalssystemet rekommenderar jag statsvetaren Peder Nielsens forskarrapport till Grundlagsutredningen. Bl.a. framgår däri att de politiker som har valts in genom personval från en icke valbar plats är få:

Niclas Berggren 23:51 den 22 February 2008

Inga uppdrag till kyrkan

Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, säger:

Socialtjänsten kan aldrig abdikera från sitt uppdrag att uppfylla socialtjänstlagen, men jag tycker att det är positivt att man samarbetar med frivilligorganisationer och ger uppdrag till dem. Det är ett tecken på en klok offentlig förvaltning.”

Personligen tycker jag att det är oacceptabelt om offentliga myndigheter ger uppdrag till religiösa organisationer. Dels är långtifrån alla medborgare bekväma inför att möta religiösa torgförare då de behöver hjälp; dels kan religiösa torgförare utöva inflytande, genom agitation, på svaga, hjälpsökande medborgare. Sådant bör inte stödjas av skattepengar. Skattepengarna bör istället användas för att erbjuda hjälp som är religiöst neutral, i offentlig eller privat regi.

Niclas Berggren 7:32 den 22 February 2008

Den nationalistiska nationalekonomin

Nationalekonomin har ett underligt namn. Varför fokusera på nationen när ekonomiska spörsmål studeras? Som tur är har den akademiska nationalekonomin idag inte särskilt nationalistiska drag, men det nationalistiska perspektivet lever kvar i mycket av den ekonomisk-politiska diskussionen. På ett sätt är det inte så konstigt, eftersom ekonomisk politik i regel utformas på nationell nivå.

Men i ett mer normativt perspektiv är det märkligt. Det ses som självklart att svenskar ska beklaga när investeringar och arbetstillfällen ”flyttar utomlands”. Sällan ställs frågan: Varför är det bättre om ett arbetstillfälle går till en svensk än till en engelsman eller kines eller liberian? Varför bryr en godtycklig svensk sig mer om en fabriksarbetare i Torslanda, som han aldrig har träffat, än en fabriksarbetare i Liverpool, Shanghai eller Monrovia, som han heller aldrig har träffat? För att vi som tycker så råkar vara svenskar och egoistiskt bryr oss om vår folkstam? Det intressanta borde, tycker jag, vara att maximera den globala välståndsutvecklingen.

Någon kanske menar att så sker om varje land, i konkurrens med andra om knappa resurser, försöker maximera sin egen välståndsutveckling. ”Egoism ger upphov till positiva konsekvenser för ‘alla'”, är tanken. Jag tror, med tanke på institutionell konkurrens, att det kan stämma. Men om en kapitalägare i en given situation flyttar resurser från Sverige till ett annat land finner jag inte skäl att beklaga det. Om det leder till att situationen för kapitalägaren ändras, t.ex. genom en ändrad ekonomisk politik i Sverige, kanske han flyttar tillbaka sitt kapital. Då finner jag inte skäl att beklaga det.

Poängen är alltså att det i yttersta mening inte spelar någon roll var sysselsättning, investeringar och (framförallt) välstånd finns utan att dessa ting finns.

Men bör man då inte bry sig om hur det egna landets ekonomiska politik utformas? Jo, men inte för att det är bättre att det går bra för det egna landets medborgare än att det går bra för medborgare i andra länder, utan i så fall för att det kan ge upphov till ett bättre globalt ekonomiskt system präglat av institutionell konkurrens. Det är viktigt med varför man förespråkar något – atavistisk nationalism eller ”allas” välmående. Och med den senare utgångspunkten kan man också bry sig om andra länders ekonomiska politik.

Jag förespråkar alltså ett icke-nationalistiskt ekonomiskt-politiskt tänkande. Och kanske ett namnbyte på nationalekonomin!

Uppdatering: Se även vad Knut Wicksell har att säga i denna fråga.

Niclas Berggren 7:31 den 22 February 2008

Skönhetens linje

Den underbara boken The Line of Beauty av Alan Hollinghurst är nu översatt till svenska. Jag är väldigt förtjust i slutklämmen på Aftonbladets recension:

… är det någonting man kan lära sig av Skönhetens linje så är det att det faktiskt är tillåtet att gilla saker enbart för att de är vackra.

Se ett mig kärt citat från boken och tv-serien.

Niclas Berggren 13:03 den 21 February 2008

Nationalsocialistisk retorik

Det finns riktiga nazister i Sverige. Dels i Sverigedemokraterna, trots idoga försök att ge intryck av motsatsen; dels i öppet nazistiska organisationer. Jag fick just syn på detta flygblad från Svenska Motståndsrörelsen. Retoriken är intressant. Jag fann den komisk i sin kvasireligiösa svulstighet; men man får inte glömma att det finns människor i vårt land som inte bara tar den på allvar utan som också i hög grad sympatiserar med den.

Jag fann dessa formuleringar särskilt slagkraftiga:

Nationalsocialismen är ‘baserad på en oändlig kärlek till skapelsen i all sin mångfald.’ … Nationalsocialismen är en allomfattande lära som inte bara erkänner människan som en del av naturen utan även kan ge svar på alla grundläggande livsfrågor. … Svenska Motståndsrörelsen har beslutat sig för att bryta sionisternas strypgrepp om vårt folk, även om kampen för att åstadkomma detta kan bli en smärtsam process. … Istället för EU skall ett nordiskt rike, bestående av de nordiska länderna, skapas. … Svik inte ditt ursprung. Var en stolt nordisk man/kvinna. Bli en del av motståndet.

Oändlig kärlek, minsann! Och en förmåga att ge svar på alla grundläggande livsfrågor därtill. Jag är mycket imponerad. Men det där om sionisternas strypgrepp lät lite mindre behagligt.

Niclas Berggren 8:58 den 21 February 2008

Valdeltagande och omfördelning

Jag har tidigare påpekat att valdeltagande samvarierar med olika socioekonomiska utfall. Nu bekräftar en ny studie av Vincent Mahler* att valdeltagande är positivt relaterat till graden av inkomstomfördelning. Illustration:

______________________

*Mahler, Vincent A. (2008). ”Electoral Turnout and Income Redistribution by the State: Cross-National Analysis of the Developed Democracies.” European Journal of Political Research, 47(2): 161–183.

Niclas Berggren 9:09 den 19 February 2008

Sänkt bolagsskatt

Carin Jämtin (s) vill ha sänkt bolagsskatt:

Min åsikt är att varken Stockholm eller Sverige har råd att förlora internationell konkurrenskraft på grund av en för hög bolagsbeskattning.

Vad var det jag sa?

Niclas Berggren 14:11 den 18 February 2008

George och John

Oh yeah, come to papa!

(Mer om McCains negativa sidor här.)

Niclas Berggren 8:43 den 18 February 2008

Apropå vackra politiker

Jag bedriver ju forskning om skönhetens betydelse i politiken. Apropå det uppmärksammar Aqurette ett nytt språkrör för Grön Ungdom. Check him out!

Niclas Berggren 8:43 den 18 February 2008

Odells skrivbord

Är det inte lite skumt att ha ett så här rent och välstädat skrivbord?

Niclas Berggren 18:13 den 17 February 2008

Obama går om

Opinionsmätningarna duggar tätt, såväl i Sverige som i USA. Jag gillar Pollsters ”megaopinionsundersökning”, som presenterar ett genomsnitt av ”alla” opinionsmätningar. Detta kunde vara en sak att redovisa också i Sverige, där den senaste tidens mätningar har gett motstridiga indikationer. Nå, Pollsters senaste sammanställning av mätningar om läget för demokraternas kandidater visar att Obama har gått om Clinton nationellt för första gången.

Niclas Berggren 11:18 den 17 February 2008

Finansministern har talat

Finansminister Anders Borg är underskattad. Han har, enligt min bedömning, en klarare ideologisk kompass, djupare insikter om politisk strategi och större nationalekonomiskt kunnande än vad många inser. Därutöver får han saker och ting gjorda (till skillnad från vissa andra).

I en intervju i DN ger han prov på den blandning av ideologi, strategiskt tänkande och kunnande som jag menar kännetecknar honom:

Har din entusiasm för EU fått sig en knäck?
– Den här detaljregleringen som EU-kommissionen ägnar sig åt… Jag tror på marknadsekonomi, flexibilitet och lite byråkrati, och det präglar inte alltid EU-systemet.

Blir det någonsin en obligatorisk a-kassa?
– Man kan se för- och nackdelar. Jag har alltid tillhört skeptikerna.*

Alla dessa tre förslag – sjukförsäkringen, tjänstejobben, a-kassan – har fått kritik för att vara krångliga och svåra att försvara. Har finansministern en alltför teknokratisk syn på politiken?
– I Sverige har man på grund av ideologiska låsningar alltför ofta inte gjort de nödvändiga förändringarna. Men jag är pragmatisk. Ibland tar man två steg framåt, ibland ett halvt steg åt sidan, ibland får man gå runt i en liten ring för att sedan gå framåt igen.”

Nästa steg borde vara sänkta marginalskatter.
_________________________________________

*Se vidare här.

Niclas Berggren 8:42 den 16 February 2008

Bidrag och censur

När man nästan hade glömt bort Laila Freivalds dyker hon upp och gör en oväntat bra och viktig poäng:

Till stöd för fortsatt bidrag har hävdats att det skulle vara censur om KR [Kulturrådet] upphörde att ge bidrag till Mana. Det är en orimlig ståndpunkt. Med det regelverk KR har att följa är inte alla tidskrifter och till exempel teatergrupper som nekas bidrag utsatta för censur i TF:s och YGL:s mening.”

Niclas Berggren 10:19 den 14 February 2008

Östros är inte seriös

Thomas Östros menar att räntehöjningen är regeringens fel, eftersom den har genomfört stora, ”ofinansierade” skattesänkningar som ”eldar på” ekonomin. En svag finanspolitik måste alltså, menar Östros, motverkas av en stark penningspolitik. Men som SvD:s ledarsida påpekar är denna tolkning orimlig:

Kraftigt minskade utgifter, kraftigt ökade inkomster, väldigt budgetöverskott: när blev det expansiv finanspolitik?”

Enligt Ekonomistyrningsverket beräknas budgetöverskottet för 2007 uppgå till drygt 103 miljarder kronor. Och:

Skatteutfallet blev 755,4 miljarder kronor jämfört med 744,5 miljarder kronor 2006.”

Skatteintäkterna har alltså ökat under 2007. Finanspolitiken har stärkts. Östros gör sig alltså snarast löjlig med sin grundlösa kritik. Vore han seriös skulle han rikta in sin kritik mot den internationella prisutvecklingen, LO:s höga löneökningar och en tidigare synnerligen expansiv riksbank istället. Men allt är regeringens fel i Östros värld. När tröttnar väljarna på den litanian?

Niclas Berggren 9:49 den 14 February 2008

Slogans för Hillary

Det går inte så bra Hillary för tillfället. Lite bra slogans kanske behövs?

Här kan du köpa t-shirten. (Tack till Fredrik Hardt för tipset.)

Niclas Berggren 9:40 den 13 February 2008

Sänkta marginalskatter

Greg Mankiw ställer en fråga till dem som tvivlar på marginalskatternas negativa effekter:

Have you ever turned down a money-making opportunity that you would have accepted if it paid twice as much?”

Många i Sverige besvarar säkert frågan jakande. DI har idag en utmärkt ledare som baseras på insikten att de höga marginalskatterna i Sverige har distinkt negativa effekter på medel- och höginkomsttagares arbetsutbud. Därför är det viktigt och riktigt att först och främst avskaffa värnskatten men också att höja brytpunkten där statlig inkomstskatt börjar tas ut. Som framgår av nedanstående diagram ur SNS Konjunkturrådsrapport är marginalskatten för breda grupper i Sverige synnerligen hög:

SNS beräkningar tyder på att en avskaffad värnskatt och en flyttning av brytpunkten för när statlig inkomstskatt börjar tas ut kan förväntas vara självfinansierad (s 69):

Vi har redovisat alternativa inkomstskattesänkningar som har positiva arbetsutbudseffekter också hos dem med högre inkomster. Det leder i sin tur till betydligt större skatteintäkter men ger ändå ungefär samma ökning av hushållens disponibla inkomster. … Vi har i kapitel 1 även pekat på att det finns ett ‘innanförskap’ i form av högutbildade män och kvinnor. I ett internationellt perspektiv utgör dessa en arbetstidsreserv, med betydligt lägre faktisk arbetstid än i jämförbara länder. Om dessa grupper ska lockas att arbeta mera så behövs ett komplement till jobbskatteavdraget eftersom detta, som framgår av våra beräkningar, snarare medför en minskning av arbetstiden. Ett naturligt sätt att minska progressiviteten är att ta bort eller minska den statliga skatten.”

Så vad hindrar regeringen? Inte oppositionens envisa rättviseretorik, får vi hoppas.

Niclas Berggren 7:42 den 13 February 2008

President Obama

Barack Obama lyckades bra i nattens primärval i Virginia, Maryland och D.C. och leder kampen om att nomineras till demokraternas presidentkandidat. Som jag ser det är sannolikheten att han blir USA:s nästa president nu större än 0,5. Han är en fighter, som när han i valtalet i videon nedan varnar sina politiska motståndare:

Don’t mess with me!”

Det är något hos honom som attraherar människor. Även mig. Det illustrerar att politik är så mycket mer än sakfrågor. Det handlar mycket om känslor och förtroende.

Uppdatering: Men ekonomen i mig har svårt att stå ut med uttalanden av detta slag.

Niclas Berggren 8:34 den 11 February 2008

Lika skatt oavsett kön

Gudrun Schyman blev inte poppis i bredare kretsar (om än kanske i snävare, mer feministiska) när hon började tala om en ”mansskatt”. Professor Gilles Saint-Paul går till övertygande angrepp mot dem som tror sig kunna förbättra ekonomins funktionssätt, eller för den delen öka ”rättvisan”, genom olika typer av särlösningar baserade på könstillhörighet:

All these are practical objections which suggest that the supposed gains from gender-biased taxation may turn out to be much smaller than the authors think. But my opinion is that such a proposal is both wrong and dangerous not because of these practical shortcomings but because it is about abolishing equality before the law.

Saint-Pauls tänkande är helt i linje med den generalitetsprincip som Buchanan och Congleton förespråkar i Politics by Principle, Not Interest: Towards Nondiscriminatory Democracy (Cambridge University Press, 1998); se min recension i Statsvetenskaplig Tidskrift (1999, 102(2): 233–237).

Niclas Berggren 8:46 den 10 February 2008

Dödshjälp och Göran Persson

Kolumnerna på DN:s ledarsida är ofta provokativa och håller dessutom ibland hög klass. Två färska exempel:

PC Jersild påpekar att man som patient har rätt att tacka nej till och avbryta medicinsk behandling men att även läkarassisterat självmord och dödshjälp bör tillåtas. Jag instämmer till fullo.
Lars Jonung hävdar att det är en myt att Göran Perssons budgetsanering på 1990-talet räddade svensk ekonomi. Istället räddades svensk ekonomi av Riksbankens beslut att byta växelkursregim, och Perssons budgetsanering fördröjde återhämtandet genom att sänka tillväxten. Här tror jag att Jonung är lite för negativ. I OECD Economic Outlook från juni 2007 kan man läsa mer om budgetkonsolideringar.

Niclas Berggren 8:37 den 10 February 2008

Sund okunskap

Enligt uppgift är studenter i vissa avseenden mer okunniga än befolkningen i stort. När jag såg vilken testfrågan var försvann min oro. Uppgiften var att partiplacera Bosse Ringholm. Det finns faktiskt okunskap som inte är att beklaga. Att unga människor har glömt bort Ringholm ingår i den kategorin. Ett sundhetstecken, rentav!

Ilya Somin betonar apropå detta att okunskap inte är detsamma som dumhet.

Niclas Berggren 7:49 den 9 February 2008

Är politisk enighet bra?

Ilya Somin frågar vad som är så bra med politisk enighet, apropå Obamas myckna tal om han förmår ena USA:

This emphasis on unity for its own sake seems misplaced. After all, unity is really valuable only if we are united in doing the right thing. Being united in doing the wrong thing is surely worse than being divided, if only because division reduces the likelihood of the harmful policies being enacted.

Somin har en poäng som jag tycker bör göras även i svensk politisk kontext. Visst är det bra med breda överenskommelser – om det man kommer överens om är bra. Annars förefaller det bättre att när man har makten genomföra förslag i konflikt med den politiska minoriteten, om man därigenom får betydligt bättre förslag genomförda. Betygsfrågan är ett aktuellt exempel. Ett annat, mer udda, exempel rör grundlagsfrågor, där socialdemokraterna har något slags vetorätt (de facto) mot reformer. Varför inte ta och köra över dem i en del frågor, t.ex. när det gäller lagprövning* och stärkt kommunal självstyrelse? Mindre enighet för enighetens skull, det vore värt att pröva, tycker jag.

björklund

Som Somin också påpekar är lite av demokratins kärna att det ska finnas alternativ att välja mellan. Om alla hela tiden tycker detsamma finns bara en politik för väljarna att rösta på. Inte heller i detta perspektiv verkar enighet över det politiska fältet helt lyckat.

Ett tänkbart argument för enighet kan vara människors allmänna obehag inför förändringar. Om politiker överlag är eniga innebär inte maktskifte så många ändringar i lagar och regler. Men eftersom jag tycker att ett sådant obehag bygger på lättja och ett osunt rutintänkande tycker jag tvärtom att obehaget ger ytterligare stöd för min oenighetssyn. Människor bör stimuleras att vänja sig vid förändringar.

_____________________________________

*Här kan du ta del av en uppfriskande debatt om lagprövning, mellan Orin Kerr (negativ) och Ilya Somin (positiv). Läs blogginläggen uppifrån och ner. Och här finns en expertrapport till Grundlagsutredningen, Olika former av normkontroll (SOU 2007:85), på samma tema.

Niclas Berggren 9:06 den 8 February 2008

ECB har rätt

Europeiska centralbankens chef har, enligt min uppfattning, rätt inställning i frågan om finanspolitisk stimulans för att försöka pigga upp konjunkturen:

In contrast to Fed Chairman Ben Bernanke’s support of a $150-billion fiscal-stimulus bill pending in Congress, the president of the European Central Bank, Jean-Claude Trichet, today was emphatic in urging European governments to avoid such efforts at shoring up growth with tax cuts or spending increases.”

Trichet kanske har läst Romer & Romer?

Niclas Berggren 8:59 den 7 February 2008

Homoäktenskap – en konservativ idé

Det finns en märklig föreställning bland vissa kristna, konservativa och kristdemokrater (i den mån dessa tre kategorier låter sig separeras) om att förespråkandet av en könsneutral äktenskapsbalk är ett uttryck för en omstörtande radikalism. Syftet tros vara att underminera äktenskapet som institution. I Sverige har kampanjen Bevara äktenskapet argumenterat på detta tema; och en liknande kampanj i England har gjort detsamma.

Detta är en total missuppfattning. Det har krönikören på SvD:s ledarsida Elise Claeson insett:

Alla som tror på kärnfamiljen bör välkomna homoäktenskap. Gifta lever längre och är friskare än ogifta, och självklart ska också bögar och flator få möjlighet till äktenskapets lycka.”

Detta argumenterade Andrew Sullivan för redan 1989, då han skrev ”Here Comes the Groom: A Conservative Case for Gay Marriage”:

Legalizing gay marriage would offer homosexuals the same deal society now offers heterosexuals: general social approval and specific legal advantages in exchange for a deeper and harder-to-extract-yourself-from commitment to another human being. Like straight marriage, it would foster social cohesion, emotional security, and economic prudence. Since there’s no reason gays should not be allowed to adopt or be foster parents, it could also help nurture children. And its introduction would not be some sort of radical break with social custom. As it has become more acceptable for gay people to acknowledge their loves publicly, more and more have committed themselves to one another for life in full view of their families and their friends. A law institutionalizing gay marriage would merely reinforce a healthy social trend.”

Likaså argumenterar Jonathan Rauch för att homoäktenskap är i linje med ett hayekianskt tänkande. Och nu tar en kommande konferens i Texas sig an frågeställningen.

Niclas Berggren 22:30 den 6 February 2008

En ateistisk president?

USA har en kär plats i mitt hjärta, och det är spännande att följa det jämna presidentvalet, men det finns inslag i detta lands kultur som jag finner beklämmande. En Gallupundersökning genomförd den 6-9 december 2007 ställde följande fråga:

Mellan nu och 2008 års konvent kommer presidentkandidaternas kvalifikationer – deras utbildning, ålder, religion, ras osv. – att diskuteras. Om ditt parti nominerade en allmänt välkvalificerad person för presidentämbetet som råkade vara [se nedan], skulle du rösta på den personen?

Resultatet:

Jag tror inte att jag skulle ha någon större politisk framgång i Amerika.

Niclas Berggren 7:35 den 4 February 2008

Kyrkors krav på medlemmar

Enligt HomO får, om man ska tro Dagens rapportering, inte kyrkor i Sverige neka någon person medlemskap utifrån sexuell läggning. Jag är inte jurist och vet inte om lagen verkligen säger så; men om den gör det anser jag att den bör ändras. En frivilligorganisation bör ha rätt att själv utforma kriterier för medlemskap. Att man sedan personligen kan finna sådana kriterier frånstötande är en annan sak. Gör man det och är medlem får man antingen försöka ändra kriterierna inom organisationen eller lämna den; gör man det utan att vara medlem kan man förstås också genom argument försöka påverka organisationens beslutfsfattare samt försöka påverka andra att inte stödja organisationen. Men man bör inte använda lagen, dvs. tvång, för att stipulera medlemsreglers utformning.

Å andra sidan, väljer man som organisation att ta emot offentliga bidrag finner jag det helt rimligt att staten ställer vissa strukturella krav, kanske av det slag HomO framför. Men återigen, en organisation bör, om den väljer att inte följa sådana krav, inte förbjudas, med hot om straff, att utforma sina medlemskriterier som den vill. Det räcker gott med att bidragen dras in.

Niclas Berggren 13:54 den 3 February 2008

Mänskligt beteende och privat sjukförsäkring

Regeringen föreslår att ersättning från privat sjukförsäkring i vissa fall ska följas av en minskning av den offentliga ersättningen. (Det handlar alltså inte om något förbud mot privata sjukförsäkringar.) Hur ska man se på det? Jag menar att frågan är lite mer komplicerad än diskussionen hittills har gett sken av och att frågans svar beror på hur man ser på mänskligt beteende. Låt mig utveckla något genom att beskriva tre möjliga fall.

Samtliga arbetande blir mer benägna att sjukskriva sig om privat topping up inte motverkas av en minskning av den offentliga ersättningen och de är dessutom sjukskrivna en längre period. Denna ökade benägenhet och längre period kan kallas ”överutnyttjande”.
Inga arbetande blir mer benägna att sjukskriva sig om privat topping up inte motverkas av en minskning av den offentliga ersättningen och de är dessutom sjukskrivna en längre period.
Vissa arbetande blir mer benägna att sjukskriva sig om privat topping up inte motverkas av en minskning av den offentliga ersättningen och de är dessutom sjukskrivna en längre period.

Om fall 1 gäller är jag stark förespråkare av att reducera den offentliga ersättningen för att motverka privata topping up-avtal. Då blir nämligen effekten kraftigt ökade offentliga utgifter till människor som faktiskt inte bör vara sjukskrivna men är det pga. den totala ersättningens generositet. Staten står här för den helt dominerande delen av utgifterna, och en regel som motverkar detta är högst rimlig.

Om fall 2 gäller är jag stark motståndare till att reducera den offentliga ersättningen för att motverka privata topping up-avtal. Då bestraffar man nämligen människor som är verkligt sjuka utan att komma åt några ”överutnyttjare”. Om man verkligen är sjuk och uppfyller gällande kriterier för sjukskrivning ser jag inget som helst problem med att man får en högre ersättning genom en privat försäkring. Tvärtom blir en regel som motverkar detta otillständig.

Om fall 3 gäller – och jag tror att det motsvarar verkligheten – är jag osäker, och min hållning skulle bero på en empirisk uppskattning av hur stort problemet med ”överutnyttjande” är. Den empiriska uppskattningen består av åtminstone två delar:

En bedömning av andelen som ”överutnyttjar” systemet. Är det tio procent är en reduktionsregel troligen inte önskvärd; är den 90 procent är den nog rimlig, trots att tio procent på felaktig grund skulle få reducerad ersättning. Här handlar det om avvägningar som är subjektiva och som har med den andra delen av den empiriska uppskattningen att göra.
En bedömning av de statsfinansiella effekterna. Även om 90 procent ”överutnyttjar” systemet kanske trots allt en reduktionsregel inte är påkallad om de offentliga utgifterna inte skulle öka särskilt mycket utan en regel; och även om bara tio procent ”överutnyttjar systemet kanske trots allt en reduktionsregel kan vara påkallad om de offentliga utgifterna annars skulle öka mycket. Det är en subjektiv bedömning vad som utgör en tillräckligt stor utgiftsökning för att en reduktionsregel ska införas, och i bedömningen ingår alltså att väga statsfinansiell effekt mot att vissa som faktiskt inte ”överutnyttjar” systemet drabbas.

Slutsatsen blir att en reduktionsregel kan vara rimlig men att regeringens föreslagna regel troligen inte är det. Det huvudsakliga skälet är att den börjar gälla efter tolv månaders sjukskrivning, vilket dels lär drabba verkligt långtidssjuka och vilket dels inte lär ha några särskilt stora effekter på de offentliga utgifterna. Jag skulle stödja en reduktionsregel om en stor majoritet ”överutnyttjade” systemet utan den och om effekten blev starkt positiv för statsfinanserna. Ett nödvändigt villkor för det senare torde vara att regeln gäller från dag ett.

Uppdatering: Det tycks mig som om PJ Anders Linder är onödigt upprörd över förslaget, givet mina resonemang ovan. Han påstår också felaktigt att det rör sig om ett förbud. Slutligen: givet detta diagram kanske jag ovan underskattar den statsfinansiella effekten av regeringens förslag.

Niclas Berggren 9:22 den 2 February 2008

Skandal i parlamentet

Den brittiske parlamentsledamoten Derek Conway har hamnat i blåsväder sedan han har betalat (av skattemedel finansierad) lön till sin ene son och lön till sin andre sons pojkvän, trots att dessa inte har arbetat åt honom utan studerat på heltid. Aj, aj. Inte bara Sverige politikerskandaler har. Ovan: familjens julkort 2007.

Niclas Berggren 9:03 den 2 February 2008

Östros hycklar om statliga företag

Thomas Östros attackerar regeringens planer på att sälja statliga företag. Karin Pilsäter och Mauricio Rojas har låtit riksdagens utredningstjänst (RUT) ta reda på att socialdemokraterna, under sina tolv år vid makten, själva privatiserade en hel del:

Pilsäter och Rojas drar för övrigt (Aftonbladet 1/2) ned byxorna på Thomas Östros på ett för honom, ja, generande sätt. Sedan valet har han hojtat om det förkastliga i att regeringen privatiserar, men under socialdemokraternas tid vid makten sålde man företag för 116 miljarder. Det får Mats Odell att framstå som rena småhandlaren.

Dessutom visar RUT:s kalkyler att försäljningar kan vara statsfinansiellt lönsamma, även i ett statiskt perspektiv:

Utredningstjänstens beräkningar slår fast att utdelningen från de sex bolagen under perioden 2001–2007 varit avsevärt mindre än vad besparingen hade varit från minskade räntor på statsskulden om man sålt bolagen. Detta betyder att staten hade tjänat miljarder på att inte ägna sig åt så ‘strategiskt viktiga’ verksamheter som att driva vodkafabriker eller hyra ut kontorslokaler.

Se ett tidigare inlägg i denna fråga.

Niclas Berggren 9:03 den 1 February 2008

Sahlin lovar höjd arbetslöshet

Mona Sahlin och Thomas Östros lovar höjd a-kasseersättning om de vinner nästa val. De kunde lika väl ha lovat högre arbetslöshet. Som professor Lars Calmfors uttrycker det:

Om man lägger samman all forskning på området går det inte att komma till någon annan slutsats än att lägre arbetslöshetsersättning bidrar till fler jobb.

Niclas Berggren 8:23 den 1 February 2008

Har alla människor lika värde?

Kdu:s ordförande Ella Bohlin skriver:

Människovärdet måste gälla som övergripande princip på alla politikområden. Människolivet är okränkbart och alla människors har ett lika värde.

Jag är ytterst osäker på vad hon menar.

Vad är ”människovärdet”? Att lika ska behandlas lika? Eller att alla, oavsett grad av olikhet, ska behandlas lika? Och avser i så fall ”behandlas lika” lag eller moral? (Att hävda att en värdering ”måste” gälla är för övrigt också märkligt.)
Vad innebär det att människolivet ”är okränkbart”? Notera att det står ”är” okränkbart, inte att det ”bör vara” okränkbart, som vore detta ett faktum, inte en värdering. Innebär det att ingen människa kan kränkas, enligt Ella Bohlin? Eller att ingen människa kan dödas? Vilka konkreta fakta beskriver hennes uttalande? Eller avser det, trots det i så fall synnerligen vilseledande språkbruket, ingen beskrivning av fakta utan blott en värdering? I så fall, vad innebär uttalandet? Att ingen människa någonsin bör kränkas? Att ingen människa (hur nu det definieras!) någonsin bör dödas?
Vad betyder det att alla människor har ”ett lika värde”? Jag misstänker att detta är synonymt med att hävda principen ”människovärdet”, diskuterad ovan, men jag är osäker.

Om dessa fluffiga begrepp betyder något konkret blir frågan: varför inte använda ett konkret och begripligt språk istället? Men jag anar att fluffigheten inte så lätt låter sig konkretiseras. Det dunkelt sagda är nog, som vanligt, det dunkelt tänkta.

Niclas Berggren 20:52 den 31 January 2008

Mindre bistånd är bättre bistånd

Biståndet är en ständig trätofråga i politiken. Nu senast är det frikyrkliga Diakonia som angriper regeringen för att en liten del av biståndet används till skuldavskrivning (0,5 miljarder) och flyktingar (2,5 miljarder). Av de senaste sex årens ökning av biståndet med 16 miljarder, till totalt 32 miljarder, går alltså 3 miljarder till nyss nämnda ändamål, vilket innebär att ”traditionellt” bistånd fortfarande uppgår till 29 miljarder, en ökning med mer än 13 miljarder sedan 2002. Detta torde vara i linje med åtminste första delen av Diakonias slogan ”Mer och bättre bistånd”.

Problemet är bara att bistånd i många fall är bortkastade, och t.o.m. kontraproduktiva, pengar. Min gode vän och kollega Christian Bjørnskov vid Handelshögskolan i Århus har forskat om biståndets effekter. I ett kraftfullt inlägg påpekar han följande:

1) Ulandshjælp udløser Hollandsk Syge, dvs. appreciering af den reale valutakurs, så konkurrenceevnen tager skade, og jo mere hjælp, jo mere skade. 2) Jo mere ulandshjælp et land får, jo svagere bliver politikernes incitamenter til at lave reformer i blandt andet retsvæsenet, en faktor der er meget vigtig i landes udvikling og hvor de fleste ulande klarer sig rigtigt dårligt. 3) Ulandshjælpen fører til en væsentligt større og tungere offentlige sektor, der sluger en væsentlig del af landenes meget lave nationalindkomst. At noget af den allernyeste forskning også peger på, at hjælpen holder demokratiserende reformer tilbage, er helt uden virkning på menneskerettighederne i ulande, og kan skævvride indkomstfordelingen når landene alligevel demokratiserer, er blot flere argumenter for at skære ned eller måske endda helt afskaffe ulandsbistanden.

Mindre bistånd verkar alltså, trots vad Diakonia hävdar, vara bättre bistånd. Gunilla Carlsson verkar ha förstått mycket av detta, till skillnad från sin danska kollega Ulla Tørnæs, och hon skulle kunna föreslå kraftiga biståndsminskningar. Om det inte vore för Birgitta Ohlsson et alii.

Jag har tidigare skrivit om detta tema och lyft fram ekonomipristagaren Robert Lucas kloka insikt samt Xavier Sala-í-Martins resultat, att fattigdomen har minskat i världen pga. tillväxt.

Niclas Berggren 14:10 den 31 January 2008

Mineral- eller kranvatten?

Äntligen en slogan jag gillar i den infekterade vattendebatten:

Niclas Berggren 9:02 den 30 January 2008

McCains negativa sidor

Sofia Nerbrand utropade häromdagen i SvD att hon är republikan. Även om jag själv ibland har mer sympati för republikaner än för demokrater har jag svårt att känna någon större entusiasm ens för de ”vettiga” republikaner Nerbrand pekar ut: Giuliani och McCain.

Den senare vann gårdagens primärval i Florida, vilket lär innebära slutet för den förres försök att vinna republikanernas nominering. Hursomhelst, min poäng här är att jag inte kan känna någon större entusiasm för McCain, av fyra skäl.

Han är mycket positiv till amerikanska krigsaktioner utomlands.
Han verka stå för en i vissa avseenden tvivelaktig ekonomisk politik.
Han kritiserar sin konkurrent Romney för att denne inte har varit konsekvent i sitt motstånd mot aborter och rättigheter för homosexuella. (Inkonsekvens är förvisso dåligt, men ett hemskt sakinnehåll är det också.)
Hans höga ålder.

Niclas Berggren 12:08 den 28 January 2008

Dansk skattereform på gång

Berlingske Tidene rapporterar att en skatterereform är på gång i Danmark med sikte på sänkt marginalskatt:

Regeringen har i hvert fald udpeget en gruppe eksperter, som har til opgave at komme med et udspil til en skattereform, der ordret skal ”sigte mod en markant reduktion af skatten på arbejdsindkomst, herunder ved at sænke skatten på den sidst tjente krone.

Det är dylika ambitioner jag har saknat hos den nuvarande svenska regeringen: värnskatten ska vara kvar, enligt finansministern. Jobbskatteavdraget är utmärkt men ger en inkomsteffekt som snarast stimulerar till mindre arbete för höginkomsttagare. Det behöver pareras med marginalskattesänkningar. Det tycks Anders Borgs danska kollegor glädjande nog ha tagit fasta på.

Den danska artikeln talar också om dynamiska effekter:

En lavere skat på arbejde øger også lysten til at knokle, mens mange vælger fritid frem for arbejde, når skatten er høj. Nye analyser viser ligefrem, at lavere skat på den sidst tjente krone som følge af dette kan give overskud og blive en økonomisk gevinst for samfundet.

Angående detta, se t.ex. Martin Feldsteins ”The Effect of Marginal Tax Rates on Taxable Income: A Panel Study of the 1986 Tax Reform Act”.

Niclas Berggren 9:31 den 27 January 2008

Obamas segertal

Oavsett vad man tycker om Barack Obamas sakpolitiska program är det svårt att inte anse hans segertal i South Carolina*, där han vann över Hillary Clinton med 55 mot 27 procent, storslaget, värdigt en president:

New York Times rapportering återfinns här.

___________________________

*Eller bör man säga Syd-Karolina?

Niclas Berggren 11:04 den 25 January 2008

Dags att bli radikal?

SvD rapporterar idag om det rekordstora gapet mellan regering och opposition i den senaste opinionsmätningen. Illustration från DN:

Jag börjar nu tvivla på att regeringen kan vinna nästa val. Jag misstänker att de kommer att försöka genom att flirta med socialdemokratiskt sinnade väljare på olika sätt. Tandvårdsreformen är ett första steg; nu tror jag att en rad sociala utgiftsökningar kommer att följa.

Men om det, som jag börjar tro, är hopplöst att vinna valet 2010 blir frågan: Är det då inte lika bra att sluta med all taktisk politik och genomföra en riktigt radikal politik, helt utan att bry sig om väljarnas reaktioner? Avskaffa inte bara värnskatten utan hela den statliga inkomstskatten. Avskaffa LAS. Sänk bolagsskatten kraftigt. Sälj alla statliga företag. Etc. Även om socialdemokraterna sedan kommer att återställa en del, förskjuts i alla fall tyngdpunkten i den ekonomisk-politiska verkligheten bort från socialdemokraternas sätt att se på tillvaron.

Implikationen av en näst intill säker förlust 2010: full throttle ahead!

Den enda risk jag ser med denna strategi är att väljarna förblir sura också i kommande val, 2014 och framåt, och att de inte litar på alliansen (om den består till dess). Men är inte väljarnas minne kort?

Uppdatering: Se Blogges diagram över hur partiernas väljarstöd har förändrats i procent (inte procentenheter) sedan valet 2006.

Niclas Berggren 10:00 den 25 January 2008

Den amerikanska ekonomins räddning?

New York Times rapporterar om ett stort finanspolitiskt stimulanspaket som president Bush och Kongressen nu tycks eniga om, omfattande 150 miljarder dollar. Jag är skeptisk till dessa åtgärder, påverkad som jag är av makarna Romers artikel ”What Ends Recessions?”. Abstract:

We analyze the contributions of monetary and fiscal policy to postwar economic recoveries. We find that the Federal Reserve typically responds to downturns with prompt and large reductions in interest rates. Discretionary fiscal policy, in contrast, rarely reacts before the trough in economic activity, and even then the responses are usually small. Simulations using multipliers from both simple regressions and a large macroeconomic model show that the interest rate falls account for nearly all of the above average growth that occurs early in recoveries.

Se också Greg Mankiws kloka kommentar.

Niclas Berggren 9:39 den 24 January 2008

Adam Smiths klokskap

Adam Smith år 1755:

Little else is requisite to carry a state to the highest degree of opulence from the lowest barbarism but peace, easy taxes and a tolerable administration of justice.

Niclas Berggren 12:10 den 23 January 2008

Partisk nyhetsrapportering

Ekonom-historikern Henrik Lindberg och statsvetaren Joakim Nilsson menar (1.30 in i programmet) att svenska media är partiska i sin nyhetsrapportering från amerikansk politik: demokraterna gynnas systematiskt. Mitt intryck är att de har rätt. Det är därför jag främst tar del av amerikansk nyhetsrapportering, huvudsakligen Andrew Sullivan och Drudge Report.

Niclas Berggren 14:36 den 22 January 2008

Grundlagens ekonomiska betydelse

Grundlagsutredningen ska senast den 31 december i år föreslå reformer av den svenska grundlagen. Dessvärre tycks dess arbete mest mötas av gäspningar. Har du hittills varit ointresserad av grundlagsfrågor uppmanar jag dig att tänka om.

Jag är präglad av James Buchanans forskningsinriktning constitutional economics, som t.ex. presenteras i artikeln ”The Domain of Constitutional Economics”. Abstract:

Constitutional political economy is a research program that directs inquiry to the working properties of rules, and institutions within which individuals interact, and the processes through which these rules and institutions are chosen or come into being. The emphasis on the choice of constraints distinguishes this research program from conventional economics, while the emphasis on cooperative rather than conflictual interaction distinguishes the program from much of conventional political science. Methodological individualism and rational choice may be identified as elements in the hard core of the research program.”

Jag ser grundlagen som ett fundamentalt dokument, den överordnade politiska institution som i hög grad avgör hur den vardagliga politiken fungerar. Denna insikt tycks saknas i breda lager. Än mer okänt tycks vara att grundlagens utformning också påverkar ekonomins funktionssätt. I en kort forskningsöversikt utvecklar jag och en kollega hur det sker – vilket utgör ytterligare en anledning att intressera sig för grundlagsfrågor. Abstract:

Konstitutionens utformning påverkar vilken typ av politiska beslut som fattas och därmed hur ekonomin fungerar. Trots det har hittills ingen tonvikt lagts vid konstitutioners ekonomiska konsekvenser i den pågående Grundlagsutredningens arbete. I denna artikel presenteras aktuell empirisk forskning som indikerar att utformningen av grundlagen har tydliga ekonomiska effekter. Dessutom presenteras förslag på konstitutionella reformer som har potential att förbättra förutsättningarna för budgetdisciplin och ekonomisk tillväxt i Sverige, nämligen förstärkt äganderätt, ökat oberoende för domstolarna samt minskad proportionalitet i valsystemet.”

Niclas Berggren 9:26 den 21 January 2008

Samhällets undergång

Vad nu? Anser inte svenska folket att samhället går under och att vår civilisation hotas av att staten slutar göra skillnad på äktenskap och partnerskap? Stöder hela 71 procent en sådan superfarlig reform? Det måste bara finnas en förklaring:

– Jag tror att det finns en oerhörd okunskap, att folk inte riktigt förstår vad frågan handlar om, säger Enochson.”

Uppdatering: Självaste statsministern verkar okunnig om de katastrofala konsekvenserna av en reform på området! Hur ska detta sluta?

Niclas Berggren 21:50 den 20 January 2008

Insemination för ensamstående

I Danmark är det tillåtet med insemination för ensamstående kvinnor, och jag anser att det bör tillåtas även i Sverige. Grunden för mitt synsätt är att det är bättre för ett barn att finnas till med en ensamstående mamma än att inte finnas till alls. Gitte Hansson, mamma till tvåårige Benjamin, som tillkommit genom assisterad befruktning, uttrycker det väl:

Han hade ju inte funnits om jag inte hade gjort det här.

Det är den enkla men viktiga insikt som går kristdemokraterna förbi när de motsätter sig en lagändring:

Ett barn, oavsett hur det har tillkommit, behöver en mamma och en pappa. Det har varit principen i Sverige under alla år. Ingen vuxen har rätt till barn, men barn har rätt till två föräldrar, säger Cathrine Pålsson Ahlgren, kd:s ledamot i socialutskottet.

Problemet är att Pålsson Ahlgren gör en felaktig jämförelse. Om U_iär ett barns livslånga välmående mot bakgrund av tillkomst- och uppväxtsituation i, allt annat lika, jämför hon U₁(födas efter insemination av ensamstående mor) med U₂(födas med två föräldrar) istället för att jämföra U₁(födas efter insemination av ensamstående mor) med U₃(inte existera).

Och eftersom hon utgår från ett barns livslånga välmående, vilket verkar helt rimligt, och eftersom hon bedömer att U₁<U₂,motsätter hon sig en lagändring.* Problemet är bara att hon bör jämföra U₁och U₃ istället, och eftersom U₁är positivtoch U₃ noll bör slutsatsen istället bli att insemination för ensamstående kvinnor bör tillåtas i Sverige – om man utgår från barnets bästa och de faktiska alternativ som föreligger.**

Argumentationen för denna slutsats stärks ytterligare om U_1′(födas efter insemination av ensamstående mor och anonym donator)<U_1″(födas efter insemination av ensamstående mor och känd donator), eftersom fler barn då, genom den svenska lagstiftningen på området, kan få kunskap om vem donatorn är.

Ergo: Tänker man på barnets bästa och anser man att det är bättre att finnas till än att inte finnas till alls, då bör man tillåta insemination för ensamstående kvinnor. Anser man dessutom att barnet mår bättre av att kunna få reda på vem donatorn är (vilket jag själv inte är övertygad om) talar det ytterligare för en svensk reform på området. Ser man inte detta tror jag det beror på att man är drabbad av utopism-idealism (”kan vi inte uppnå det vi anser vara idealet, med två föräldrar, ska insemination inte tillåtas”).

_________________________________

*Man kan förstås ifrågasätta att barn mår bättre av två föräldrar än en, och om barn inte gör det faller Ahlgren Pålssons hela resonemang av det skälet allena. Men det är inte den poäng jag vill göra här, varför jag för argumentationens skull antar att hon har rätt på denna punkt.

**Pålsson Ahlgren skulle kunna argumentera emot genom att säga att kvinnan faktiskt skulle kunna skaffa sig en man istället och föda ett barn med två föräldrar närvarande. Detta övertygar emellertid inte, av tre skäl.

Om kvinnan hade kunnat och velat skaffa barn med en man istället hade hon givetvis gjort det.
Om förbud gäller i Sverige kan kvinnan hursomhelst låta sig insemineras i Danmark.
Även om kvinnan träffar en man efter en insemination och skaffar nya barn med honom ”på vanligt sätt” kvarstår faktum att det är bättre att det inseminerade barnet existerar än att det inte existerar alls; dessutom får det ju därigenom en faktisk far, som Pålsson Ahlgren ser som så eftersträvansvärt.

Niclas Berggren 15:08 den 19 January 2008

Utopist eller realist? Exemplet sprutbyten

Det har slagit mig att det tycks finnas två huvudsakliga synsätt på hur regler ska utformas: ett utopistiskt-idealistiskt och ett konsekventialistiskt-realistiskt. Själv förespråkar jag förstås det senare. Som Mrs. Erlynne säger i Lady Windermere’s Fan:

Ideals are dangerous things. Realities are better.

Vad menar jag då, närmare bestämt?

Det utopistiskt-idealistiska synsättet innebär att konsekvenser och hur människor de facto fungerar blir ointressant: first-best-alternativen vad gäller reglers utformning ska genomföras, no matter what, för att det är rätt. Punkt slut. Som exempel kan nämnas abortförbud, barnarbetesförbud, förbud mot fildelning, prostitutionsförbud och en absolut plikt för bilister att stanna vid övergångsställen.

Det konsekventialistiskt-realistiska synsättet säger istället att absolutism och hörnlösningar sällan är optimala: istället bör regler utformas så att de ger upphov till de bästa konsekvenserna givet hur människor faktiskt tänker och beter sig.

Ett aktuellt exempel på hur dessa två synsätt är oförenliga ges av frågan om sprutbytesprogram för narkomaner. På ena sidan står utopist-idealister, som inte vill tillåta sådana program, eftersom de anses signalera att det kan vara acceptabelt att göra något som inte är rätt (dvs. knarka). På andra sidan står konsekventialist-realisterna, som vill tillåta sådana program om det finns ett samlat vetenskapligt underlag (vilket det för övrigt finns) som ger vid handen att de med stor sannolikhet minskar spridningen av sjukdomar och riskfyllt beteende bland narkomaner.

Men även utopist-idealisterna inser att man i en offentlig diskurs inte bara kan hävda att något är rätt, punkt slut, utan man måste försöka visa på goda konsekvenser av det man förespråkar. I denna fråga rekommenderas varmt läsning av statsvetaren Björn Johnson:

När fakta inte längre passar får alltså lögner duga istället. Sprutbytesmotståndarna låter ändamålet helga medlen, och i klassisk kollektivistisk anda får hypotetiska men obevisade skador för samhället gå före individernas – i det här fallet de enskilda narkomanernas – nytta.

Niclas Berggren 9:44 den 18 January 2008

Gratis prostituerade

Oavsett vad man tycker om prostitution och dess legala status tycker jag att det är intressant att fundera på konsekvenser av olika regler på området.

Det finns t.ex. en tjeckisk bordell som tillhandahåller sexuella tjänster gratis. Dock måste man, som besökare, gå med på att låta sig filmas och att filmen läggs ut på nätet, där sedan andra mot betalning kan åse aktiviteterna.

Rent allmänt förefaller legala bordeller av det här slaget kunna utgöra en säkrare arbetsplats för prostituerade än gator och nätet. Inte bara genom att det finns andra i lokalerna; dessutom filmas allt som sker. En annan intressant aspekt gällande klientelet torde vara att det inte lär bestå av män som bedrar sina kvinnor, ty risken att upptäckas måste anses stor.

Se ett tidigare inlägg på liknande tema; och ta en titt på Dolly som bordellmamma.

Niclas Berggren 10:00 den 17 January 2008

Är högt valdeltagande bra?

Det tycks vara en dogm bland politiska kommentatorer, att ett högt valdeltagande enbart är av godo. Men är det så säkert? Man kan utvärdera valdeltagande utifrån ett proceduriellt kriterium (där valdeltagande per definition är bra) och utifrån ett konsekvenskriterium (där det är en öppen fråga om valdeltagande är bra). Som jag ser det är det fel att inte beakta konsekvenserna när valdeltagande utvärderas.

En aspekt är att väljare verkar irrationella och oinformerade. Detta gör att man kan ifrågasätta värdet av högt valdeltagande, i alla fall om de som faller ifrån vid lågt valdeltagande är de mest irrationella och mest oinformerade.

Dennis Mueller och Thomas Stratmann visar i artikeln ”The Economic Effects of Democratic Participation” att valdeltagande är relaterat till vissa ekonomiska konsekvenser. Om man ogillar dem är det följdriktigt att bli mindre positivt inställd till högt valdeltagande. Abstract:

Considerable concern has been expressed in recent years about declines in voter participation rates in the United States and in several other major democratic countries. Some feel low participation rates introduce a ‘class bias’ into the political process and thereby worsen the outcomes from it. Little empirical work exists, however, that measures the effects of lower participation on the welfare of a country. This paper begins to fill this void. It presents cross-national evidence that high levels of democratic participation are associated with more equal distributions of income. The paper’s results also imply, however, that this reduction in income inequality comes at a cost. High participation rates are related to larger government sectors which in turn lead to slower economic growth. We also present evidence of the ‘capture’ of government by upper income groups in Latin and Central American countries.

Niclas Berggren 20:43 den 16 January 2008

Reklamförbud för flickors skull?

I TV4:s morgonprogram talade sig Hillevi Larsson (s) föga förvånande varm för förslaget att kriminalisera ”könsdiskriminerande” reklam, och hennes huvudargument tycktes vara att flickor mår dåligt av sådan reklam. (Även av reklam med sexualiserade män, undrar jag?) Låt oss, trots att jag tror att det empiriska stödet är obefintligt, anta att flickor mår dåligt av reklam i vilken kvinnor sexualiseras.

Man kan då se frågan från två håll: förbjud ”könsdiskriminerande” reklam (och allt som flickor mår dåligt av?) eller försök hjälpa flickor att ha självförtroende och styrka så att de inte tar reklam och andra framställningar som får dem att må dåligt på så stort allvar. Det är det senare perspektivet som Camille Paglia torgför och som jag tycker saknas helt i debatten. Flickor ses som hjälplösa offer, och frågan är vem det gynnar.

Se gärna också min lilla text ”Valuing Human Beauty: A Philosophical Defense”.

Uppdatering: SvD:s krönikör verkar inte alls sympatisera med Paglia.

Niclas Berggren 16:12 den 16 January 2008

Gud och Romney

Mormonen Mitt Romney vann republikanernas primärval i Michigan.

Ska man tolka det som att ängeln Moroni och hans uppdragsgivare Jahve stod på hans sida? Vad säger Huckabee?

Niclas Berggren 9:45 den 16 January 2008

Tre svaga argument om äktenskap

I morse såg jag Yvonne Andersson (kd) debattera frågan om könsneutral äktenskapsbalk med Tomas Tobé (m) (två minuter in i sändningen). Yvonne framförde som tur är inte det gamla polygamiargumentet; men hon framförde tre andra – också de mycket svaga – argument:

Barnen skadas av en könsneutral äktenskapsbalk.
En imam hade ringt henne och meddelat att det är fel att modernisera lagstiftningen på området.
En fransk utredning förespråkar partnerskap, inte äktenskap, för homosexuella.

Varför är dessa argument svaga?

Angående 1: Som Tomas Tobé påpekade förändras den lagstiftning som rör barn inte alls av den föreslagna reformen. Frågan om adoption och insemination är redan avklarad och regleras på annat håll, med lika regler för hetero- och homosexuella par. Det är dubbelt fräckt, man skulle kunna säga omoraliskt, att argumentera som Yvonne: dels därför att frågan är faktiskt irrelevant (av nyss nämnda skäl) och dels därför att hon därigenom utan grund misstänkliggör homosexuella föräldrar. Det finns alltså inget ”barnperspektiv” att beakta i frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning.

Angående 2: Ibland passar det visst för kristna (som Yvonne är) att åberopa muslimer. Nå, frågan rör egentligen om religiösa argument ska beaktas eller ej. Min syn är att religiösa sammanslutningar får ha vilken syn de vill i äktenskapsfrågan. Vill en präst eller imam inte viga ett homosexuellt par ska han ha rätt att vägra; precis som han idag har rätt att vägra att viga personer som är frånskilda (en poäng Teologiska institutionen vid Uppsala universitet gör i sitt remissvar). Men civilrätten ska inte präglas av religiösa uppfattningar, varken i fråga om könsneutralitet eller skilsmässa. Staten ska inte lägga synpunkter på om hetero- eller homosexuell samlevnad är finare eller bättre bara för att en imam eller präst – eller Yvonne Andersson – tycker det.

Angående 3: Varför bara titta på den franska utredningen? (Och gör man det kanske man inte, om man heter Yvonne Andersson, blir helt förtjust.) Varför inte titta på underlagen för besluten att införa könsenutral äktenskapslagstiftning i Spanien, Kanada, Belgien och Nederländerna? Och framförallt: varför inte utgå från svenska värderingar för svensk lagstiftning?

Det kan bli tufft för statsministern att leverera den utlovade propositionen, men jag är ändå optimistisk, när kd har så svaga argument.

Uppdatering: Tidningen Dagen upprepar det felaktiga barnargumentet.

Niclas Berggren 9:04 den 15 January 2008

Kristdemokratisk hybris

Kristdemokraterna har 24 mandat i riksdagen, vilket utgör sju procent av samtliga 349 mandat. De har vidare tre statsrådsposter av totalt 22, vilket motsvarar 14 procent. Trots denna svaga minoritetsställning har kd fått för sig att det har något slags vetorätt i frågan om könsneutrala äktenskap. Att 93 procent av riksdagens ledamöter och 86 procent av regeringens ledamöter tillhör partier som stöder en reform på området tycks inte alls bekymra kd: reformen ska stoppas till varje pris.

Jag hoppas och tror att i första hand regeringen i övrigt inte kommer att låta sig påverkas av denna hybris och märkligt höga svansföring. Om den trots allt gör det får riksdagen köra över regeringen, såsom skedde i omröstningen om registrerat partnerskap. Vore kd det minsta ödmjuka och demokratiskt sinnade skulle de (låt vara motvilligt) acceptera den stora majoritetens syn i frågan utan att kverulera.

Det finns dock sansade och kloka kristdemokrater. Och moderaterna är ju numera också glädjande nog det.

Niclas Berggren 22:57 den 14 January 2008

Successionsordningen är otidsenlig

Desperata motståndare till en könsneutral äktenskapsbalk försöker nu hävda att en sådan reform kräver en ändring av Successionsordningen, Sveriges äldsta grundlag, vilket skulle kräva två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Vilken listig förhalningstaktik, tänker de säkert.

Men jag kan inte se att Successionsordningen på något sätt behöver ändras om äktenskapsbalken blir könsneutral – tvärtom verkar det lösa problemet med att partnerskap inte nämns i denna grundlag. (Även om den skulle behöva ändras, vilket jag alltså inte anser, utgör det inget direkt argument i vilket fall – det är bara att ändra den så fort det går.) Hursomhelst verkar Successionsordningen rejält otidsenlig i flera avseenden och bör reformeras.

Den innehåller t.ex. ett obehagligt religiöst språkbruk, med uttryck som ”med Guds nåde”, ”varmed den Högste Guden nådeligen länge fördröje” och ”Vår Herres och Frälsares Jesu Kristi börd”. Ska sådana explicit kristna proklamationer återfinnas i svensk lag? Absolut inte!

Och 4 § stipulerar följande:

Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.

Den paragrafen bör strykas. Om någon i kungafamiljen blir ateist, katolik eller hindu ska det givetvis inte påverka successionsrätten.

Egentligen tycker jag att monarkin helt ska avskaffas, men så länge den finns kvar bör dess lagliga reglering inte innehålla trosproklamationer eller krav på religiös tillhörighet. Och självklart ska en medlem i kungafamiljen, liksom andra, kunna ingå äktenskap med någon av samma kön, om kärleken slår till.

Niclas Berggren 11:38 den 14 January 2008

Lägg ned försvaret

Det saknas pengar till försvaret. Personligen oroas jag inte alls av det, eftersom jag vill lägga ned försvaret. Det fyller ingen direkt funktion i dagens värld, där det militära hotet mot Sverige är obefintligt och där vårt försvar hursomhelst är så litet att det inte kan avskräcka särskilt många. Pengarna kan istället användas till skattesänkningar och medlemsavgift till NATO.

Det enda jag tycker ska kvarstå är militärparader – ack, så eleganta! ack, vilken tilltalande musik! – men de torde inte kosta särskilt mycket. Ett smakprov:

(Försvaret är för övrigt inte det enda jag vill lägga ned.)

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: