Det kristdemokratiska problemet

Kristdemokraterna är regeringens svaga punkt, på åtminstone tre sätt.

  1. Opinionsmässigt: Nu ligger kd på 3,0 procent, enligt den senaste opinionsmätningen. I och med fyraprocentspärren vore det rätt många bortkastade röster, som regeringen definitivt behöver för att kunna bli omvald 2010.
  2. Inkompetens: Försäljningen av statliga företag, som en kd-minister har ansvar för, har kantats av problem, vilket har skadat regeringens och kristdemokraternas förtroende.
  3. Obsoleta värderingar: Kd inbillar sig att deras atavistiska krist-moralistiska profil har framtiden för sig, men i själva verket visar statsvetare vid Göteborgs universitet att den typen av värderingar omfattas av trendmässigt färre svenskar. Det hybrisartade motståndet mot en könsneutral äktenskapsbalk illustrerar felbedömningen.

Kd är nu lika stora/små som Sverigedemokraterna.

goran_hagglund.jpg

Så vad göra? Det vore inte idealiskt med en ”kamrat fyra procent”-lösning, som under vpk:s dagar, när socialdemokrater stödröstade på kommunisterna. Detta pga. punkt 3 ovan: det är bättre med borgerliga väljare i de andra partierna än borgerliga väljare i kd. Om kd kunde attrahera fler väljare från vänsterblocket vore det prima – kanske skulle det kunna funka för en del småbarnsföräldrar som gillar vårdnadsbidrag o.d. Men det allra bästa vore att de återstående kd-sympatisörerna helt övergav sitt parti och övergick till andra borgerliga partier. Det skulle också kunna leda till att borgerligheten attraherar vissa på vänstersidan som finner de obsoleta värderingarna (punkt 3 ovan) frånstötande.