Ordens förändrade betydelse

Språket är på tapeten. Göran Skytte beklagar att moderaterna använder ”vänsterord” som rättvisa och solidaritet:

Nymoderaterna måste helt enkelt sluta att i ord imitera sina motståndare. Det innebär inte att de nödvändigtvis ska övergå till en gammelmoderat revolutionär vokabulär om systemskifte och annat. Utan det innebär bara att de ska försöka att undvika att slentrianmässigt – eller av inställsamhet – låta som Schyman, Persson, Ringholm.”

Göran Lantz menar dock att vi inte ska fästa oss så mycket vid definitioner av ord, det viktiga är vad orden står för:

Ross ville med berättelsen visa på att ett rättsligt institut består av ett knippe rättigheter och skyldigheter och att beteckningen äganderätt egentligen bara är ett slags ordmagi utan betydelse utöver det reella innehållet. Kanske är det på samma sätt med beteckningen ‘äktenskap’.”

Själv ser jag det inte alls som förvånande att betydelsen av ord förändras, eftersom jag förstår språket som ett resultat av en ständigt pågående, evolutionär process. Och eftersom ord ofta har normativ kraft utspelar sig i en sådan process ibland också en maktkamp om hur ord ska förstås. Min syn är, mot denna bakgrund, att man varken kan eller bör se ord som definierade på ett visst sätt en gång för alla – men också att en förändrad definition inte nödvändigtvis behöver vara bra. Språklig förändring pågår ständigt, och varje (förslag till) förändring måste utvärderas utifrån sina konsekvenser. Låt mig ta två exempel, som knyter an till Skytte och Lantz ovan.

  1. Liberalism. Skyttes beklagande får mig att tänka på Hayeks kritik mot hur ordet liberalism kom att få en förändrad betydelse.* Liberalism sågs alltså som ett positivt begrepp av fler än vars åsikter initialt omfattades av begreppet, och i vissa länder lyckades dessa ”ta över” och omdefiniera begreppet på ett för dem lyckosamt sätt. Moderaterna tänker nog på ett liknande sätt. Genom att fylla ord som de tror går hem hos väljarna med delvis nytt innehåll tror de att de kommer att få fördelar. Jag utesluter inte att de har rätt. Och här har Lantz en viktig poäng, som Skytte missar: Det viktiga är inte vad man kallar saker av instrumentella skäl utan vad man menar att sakerna betyder ett fundamentalt plan. Och här ser åtminstone jag en tydlig skillnad mellan socialdemokrater och moderater. Om språkliga omdefinitioner leder till att en politik jag anser bra får större genomslag är jag för språkliga omdefinitioner. Ords betydelse är inte helig utan bör anpassas utifrån en idé om hur vissa mål ska uppnås.
  2. Äktenskap. Ett vanligt argument mot en könsneutral äktenskapsbalk är att ordet äktenskap alltid har definierats som en förening mellan en man och en kvinna. Detta är, anser jag, ett dåligt argument, ty i) detta är ett i sak felaktigt påstående (t.ex. har polygami varit vanligt förekommande i många kulturer och numera definieras äktenskap i flera andra länder också som en förening mellan två personer av samma kön); och ii) även om påståendet vore korrekt implicerar inte det faktum att något har varit på ett visst sätt att det också ska förbli som det har varit. Språket förändras ständigt, och varje förändring måste utvärderas för sig. I det aktuella fallet föreligger nu en maktkamp om ordet, som traditionalisterna kommer att förlora. Den nära förestående omdefinitionen välkomnar jag pga. dess positiva konsekvenser. Men här tycker jag att Lantz missar en viktig poäng: Även om ”det reella innehållet” är det viktigaste (dvs. att par av samma kön får tillgång till samma rättigheter och skyldigheter som andra par, vilket de får i partnerskapslagen) spelar också ord en normativ roll. Partnerskap sänder en signal om utanförskap som många tar illa vid sig av, och det är i sig det tunga argumentet för att omdefiniera begreppet äktenskap och att avskaffa partnerskapslagen.

Ingen definition bör alltså vara huggen i sten utan bör kunna förändras om nettokonsekvenserna bedöms positiva. Det kan bli fallet när moderaterna tar över en del ”vänsterbegrepp”; och det blir definitivt fallet när äktenskapet utvidgas, även om den förändringen är strikt språklig snarare än reell.

Uppdatering: Se också Jakob Heidbrinks kommentar till ytterligare ett inlägg i debatten om vad äktenskap egentligen betyder.
________________________

*Hayek, F. A. (1978). ”Liberalism.” I New Studies in Philosophy, Politics, Economics and the History of Ideas. London: Routledge.