Starkare personval i Sverige?

Per Gudmundson förespråkar ett starkare personvalsinslag i Sverige:

Men huvudargumentet är förstås att det är ett genomförbart sätt att vitalisera demokratin.

Jag delar slutsatsen, att det vore vitaliserande för demokratin med ett större personvalsinslag. Själv är jag förespråkare av ett majoritetsvalsystem, som automatiskt har personval, men ett sådant är orealistiskt i Sverige. Som ett alternativ finner jag det finska systemet tilltalande, med ett obligatoriskt personval utifrån partilistor där kandidaterna anges i bokstavsordning.

För en översikt om erfarenheterna hittills av personvalssystemet rekommenderar jag statsvetaren Peder Nielsens forskarrapport till Grundlagsutredningen. Bl.a. framgår däri att de politiker som har valts in genom personval från en icke valbar plats är få:

personvalda.jpg

Alla dessa bokstäver

Maciej Zaremba skriver i DN:

Av stilistiska skäl skall jag inte använda akronymen ”hbt-personer” (homosexuella, bisexuella och transpersoner*), som vissa menar att man måste göra för att visa insikt om mångfalden.

Få har kunnat undgå att märka att HBT-akronymen har blivit poppis i Sverige. Den lanserades av Greger Eman i RFSL:s tidning Kom Ut (nr 4/2000), med syfte att göra homo- eller gayrörelsen (nu mer eller mindre utdöda begrepp!) mer inklusiv. Eman knöt därvidlag an till engelsktalande länders GLBT-akronym (Gay, Lesbian, Bisexual, Transgender).**

regnbagsflagga.jpg

Nu menar dock vissa att HBT är exkluderande. Sveriges förenade gaystudenter kallar sig t.ex. numera Sveriges HBTQ-studenter, där q:et står för queer. Ja, varför ska inte queer-personer få vara med? I USA har det inte stannat där. Vissa förespråkar användandet av GLBPTQQI (Gay, Lesbian, Bisexual, Pansexual, Transgender, Queer, Questioning, Intersex), vilket väl på svenska skulle bli HBPTQFI. Det börjar bli knepigt att hålla reda på alla förkortningar (för att inte tala om vad fenomenen bakom förkortningarna innebär) – och man frågar sig om det logiska slutet inte är att inkludera alla utom de heteronormativa. Mycket riktigt kallades en ungdomsverksamhet inom RFSL Stockholm ett tag för ”Icke-heteronormativ ungdom” (IHU), dvs. man definierade sig i termer av vad man inte är.

Hur ska man se på detta? Att använda sig av akronymer kan vara bra för att uttrycka något långt på ett koncist sätt, vilket talar för användandet av HBT i frågor som är gemensamma för homo- och bisexuella samt transpersoner. Men jag ser fyra problem:

  1. HBT låter kliniskt och opersonligt, särskilt som etikett på människor. Vem vill vara en ”HBT-person”? Ska akronymen användas verkar det bäst i politisk-sociala, inte privata, sammanhang.
  2. Det finns frågor som inte är gemensamma för homo- och bisexuella samt transpersoner. Ibland är det riktigt att särskilja grupperna, vilket kan försvåras av en etablerad akronym.
  3. Om målet är att alla som avviker från heteronormen ska inkluderas i den akronym som används blir det till slut lätt bisarrt. Det finns många bokstäver i alfabetet.
  4. Är inte själva grundtänkandet (”oss kontra dem”, ”inkluderad eller exkluderad”) i sig konfliktskapande?

Summa summarum använder jag mig inte själv av begreppet, då jag tycker nackdelarna överväger fördelarna. Och apropå Zaremba-citatet: man kan ha insikt om, och uppskatta, mångfalden ändå.
_______________________________

*Begreppet ”transpersoner” är i sig omstritt. Vissa finner det kränkande.
**Dock finner vissa lesbiska GLBT kränkande och sexistiskt och förespråkar istället LGBT.

Kvicka steg

Quickstep är den standarddans jag tycker bäst om att titta på. Jag tycker särskilt om det höga tempot och de snygga benrörelserna, inte minst de återkommande kickarna. Här kan amatörvärldsmästarna Arunas Bizokas och Edita Daniute från Litauen beskådas i en intensiv och lite vild quickstep.

Inga uppdrag till kyrkan

marialarsson.jpg

Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, säger:

Socialtjänsten kan aldrig abdikera från sitt uppdrag att uppfylla socialtjänstlagen, men jag tycker att det är positivt att man sam­arbetar med frivilligorganisationer och ger uppdrag till dem. Det är ett tecken på en klok offentlig förvaltning.”

Personligen tycker jag att det är oacceptabelt om offentliga myndigheter ger uppdrag till religiösa organisationer. Dels är långtifrån alla medborgare bekväma inför att möta religiösa torgförare då de behöver hjälp; dels kan religiösa torgförare utöva inflytande, genom agitation, på svaga, hjälpsökande medborgare. Sådant bör inte stödjas av skattepengar. Skattepengarna bör istället användas för att erbjuda hjälp som är religiöst neutral, i offentlig eller privat regi.

Russell om fri vilja

russell.jpg

Tror du, till skillnad från mig och Lars Bergström, på existensen av fri vilja? Anser du den nödvändig för moral? I så fall kanske du stäms till eftertanke av denna analys av en av mina intellektuella idoler, Lord Russell, formulerad i Religion and Science (Oxford University Press, 1961), s 164:

Believers in free will always, in another mental compartment, believe simultaneously that volitions have causes. They think, for example, that virtue can be inculcated by a good upbringing, and that religious education is very useful to morals. They believe that sermons do good, and that moral exhortation may be beneficial. Now it is obvious that, if virtuous volitions are uncaused, we cannot do anything whatever to promote them. To the extent to which a man believes that it is in his power, or in any man’s power, to promote desirable behaviour in others, to that extent he believes in psychological causation and not in free will. In practice, the whole of our dealings with each other are based upon the assumption that men’s action results from antecedent circumstances. Political propaganda, the criminal law, the writing of books urging this or that line of action, would all lose their raison d’être if they had no effect upon what people do. The implications of the free-will doctrine are not realized by those who hold it.

Ta gärna del av denna snarlika analys.

Handskar i trafiken

När jag imorse läste DI Weekend noterade jag bilder på bilhandskar (se till höger på sidan). Jag hade ingen aning om att denna produkt fanns kvar på marknaden, men upptäckten gjorde mig glad, främst av estetiska skäl. Jag finner bilhandskar tjusiga. (Påminner de inte om golfhandskar?) Däremot är frågan om de fyller någon praktisk funktion. Gör de det bekvämare att greppa ratten? Gör de det enklare att undvika att slinta när man vrider på ratten? Gör de den starkt blåsande luftkonditioneringen mer uthärdlig? Och fyller perforeringarna någon särskild funktion? I så fall, varför är andra sorters handskar i regel inte perforerade?

Jag rekommenderar även handskar vid annan typ av förflyttning än bilkörning. De är utmärkta vid cykling, då de dämpar risken för skrapsår vid fall. Och de är utmärkta vid nyttjande av kollektivtrafik, där de hjälper en att undvika att få otäcka bakterier och virus på händerna.

Den nationalistiska nationalekonomin

Nationalekonomin har ett underligt namn. Varför fokusera på nationen när ekonomiska spörsmål studeras? Som tur är har den akademiska nationalekonomin idag inte särskilt nationalistiska drag, men det nationalistiska perspektivet lever kvar i mycket av den ekonomisk-politiska diskussionen. På ett sätt är det inte så konstigt, eftersom ekonomisk politik i regel utformas på nationell nivå.

Men i ett mer normativt perspektiv är det märkligt. Det ses som självklart att svenskar ska beklaga när investeringar och arbetstillfällen ”flyttar utomlands”. Sällan ställs frågan: Varför är det bättre om ett arbetstillfälle går till en svensk än till en engelsman eller kines eller liberian? Varför bryr en godtycklig svensk sig mer om en fabriksarbetare i Torslanda, som han aldrig har träffat, än en fabriksarbetare i Liverpool, Shanghai eller Monrovia, som han heller aldrig har träffat? För att vi som tycker så råkar vara svenskar och egoistiskt bryr oss om vår folkstam? Det intressanta borde, tycker jag, vara att maximera den globala välståndsutvecklingen.

Någon kanske menar att så sker om varje land, i konkurrens med andra om knappa resurser, försöker maximera sin egen välståndsutveckling. ”Egoism ger upphov till positiva konsekvenser för ‘alla'”, är tanken. Jag tror, med tanke på institutionell konkurrens, att det kan stämma. Men om en kapitalägare i en given situation flyttar resurser från Sverige till ett annat land finner jag inte skäl att beklaga det. Om det leder till att situationen för kapitalägaren ändras, t.ex. genom en ändrad ekonomisk politik i Sverige, kanske han flyttar tillbaka sitt kapital. Då finner jag inte skäl att beklaga det.

Poängen är alltså att det i yttersta mening inte spelar någon roll var sysselsättning, investeringar och (framförallt) välstånd finns utan att dessa ting finns.

Men bör man då inte bry sig om hur det egna landets ekonomiska politik utformas? Jo, men inte för att det är bättre att det går bra för det egna landets medborgare än att det går bra för medborgare i andra länder, utan i så fall för att det kan ge upphov till ett bättre globalt ekonomiskt system präglat av institutionell konkurrens. Det är viktigt med varför man förespråkar något – atavistisk nationalism eller ”allas” välmående. Och med den senare utgångspunkten kan man också bry sig om andra länders ekonomiska politik.

Jag förespråkar alltså ett icke-nationalistiskt ekonomiskt-politiskt tänkande. Och kanske ett namnbyte på nationalekonomin!

Uppdatering: Se även vad Knut Wicksell har att säga i denna fråga.

Skönhetens linje

Den underbara boken The Line of Beauty av Alan Hollinghurst är nu översatt till svenska. Jag är väldigt förtjust i slutklämmen på Aftonbladets recension:

… är det någonting man kan lära sig av Skönhetens linje så är det att det faktiskt är tillåtet att gilla saker enbart för att de är vackra.

beauty.jpg

Se ett mig kärt citat från boken och tv-serien.

Kristen sexualmoral

Jag tar bestämt avstånd från kristendomens strikta syn på sex, såsom den kommer till uttryck i filmen från denna församling:

(Tack till Joakim N. för tipset.)

Nationalsocialistisk retorik

Det finns riktiga nazister i Sverige. Dels i Sverigedemokraterna, trots idoga försök att ge intryck av motsatsen; dels i öppet nazistiska organisationer. Jag fick just syn på detta flygblad från Svenska Motståndsrörelsen. Retoriken är intressant. Jag fann den komisk i sin kvasireligiösa svulstighet; men man får inte glömma att det finns människor i vårt land som inte bara tar den på allvar utan som också i hög grad sympatiserar med den.

Jag fann dessa formuleringar särskilt slagkraftiga:

Nationalsocialismen är ‘baserad på en oändlig kärlek till skapelsen i all sin mångfald.’ … Nationalsocialismen är en allomfattande lära som inte bara erkänner människan som en del av naturen utan även kan ge svar på alla grundläggande livsfrågor. … Svenska Motståndsrörelsen har beslutat sig för att bryta sionisternas strypgrepp om vårt folk, även om kampen för att åstadkomma detta kan bli en smärtsam process. … Istället för EU skall ett nordiskt rike, bestående av de nordiska länderna, skapas. … Svik inte ditt ursprung. Var en stolt nordisk man/kvinna. Bli en del av motståndet.

Oändlig kärlek, minsann! Och en förmåga att ge svar på alla grundläggande livsfrågor därtill. Jag är mycket imponerad. Men det där om sionisternas strypgrepp lät lite mindre behagligt.

Skaffa kultiverad partner

Jag är själv nöjd med singellivet, men om du inte är det kan jag rekommendera Kungliga Operans fyra singelkvällar.

Valdeltagande och omfördelning

Jag har tidigare påpekat att valdeltagande samvarierar med olika socioekonomiska utfall. Nu bekräftar en ny studie av Vincent Mahler* att valdeltagande är positivt relaterat till graden av inkomstomfördelning. Illustration:

omfordelning.jpg

______________________

*Mahler, Vincent A. (2008). ”Electoral Turnout and Income Redistribution by the State: Cross-National Analysis of the Developed Democracies.” European Journal of Political Research, 47(2): 161–183.

Grunden för religion

Lord Russell i ”Why I Am Not a Christian”:

Religion is based, I think, primarily and mainly upon fear. It is partly the terror of the unknown and partly, as I have said, the wish to feel that you have a kind of elder brother who will stand by you in all your troubles and disputes. Fear is the basis of the whole thing – fear of the mysterious, fear of defeat, fear of death. Fear is the parent of cruelty, and therefore it is no wonder if cruelty and religion have gone hand-in-hand. It is because fear is at the basis of those two things.

Nyttig stamcellsforskning

Rapport berättar om hur stamcellsforskningen ger konkreta resultat:

Ett forskarlag vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge är bland de första i världen att behandla foster som lider av den ovanliga skelettsjukdomen osteogenesis imperfecta. Den drabbade har ett så skört skelett att en hostattack kan spräcka revbenen. De värst drabbade kan få 20-30 benbrott per år, uppger SVT:s Rapport. Forskarna behandlar sjukdomen genom att stamceller från en vävnadsbank tillförs fostret. … Stamcellerna tas från en vävnadsbank som rymmer donerade aborterade foster.”

Jag finner denna utveckling fantastisk. Men man bör inte glömma att det finns grupper som motsätter sig embryonal stamcellsforskning och aborter – t.ex. Katolska kyrkan. Den destruktiva etik denna kyrka företräder behöver tillbakavisas. Hade den fått sin vilja igenom skulle personer med osteogenesis imperfecta inte kunna botas. Redan födda, medvetna människors välmående väger lätt; omedvetna embryon och foster är däremot heliga.

Rädsla för ensamhet

Jag älskar det autonoma livet – dvs. att vara obunden och fri. Därför förkastar jag också den romantiska kärleken och relationer som grundas på den. Istället dyrkar jag skönhet varhelst och närhelst jag ser den – och kan inte tänka mig ett annat liv. Att exklusivt fokusera på en person, vars fysiska företräden dessutom eroderas med hast i takt med åldrandet, är mig främmande.

Jag har hört det sägas mer än en gång, att en ovilja att ingå i en relation handlar om ”rädsla för intimitet”. Varför inte vända på steken och hävda att de som vurmar för relationer gör det av ”rädsla för ensamhet” eller ”rädsla för frihet”?

Se även ett tidigare inlägg i samma fråga: ensamhet kan vara önskvärd.

Fiasko för trängselskatten?

trangsel.jpg

DN hävdar att trängselskatten i Stockholm har blivit ett ekonomiskt fiasko:

Men om ingenting görs blir det inget överskott förrän år 2011 visar DN:s genomgång. För projektkostnaderna under försöket blev minst dubbelt så höga, 1,8 miljarder. Det är en viktig orsak till att det inte blir några pengar över till kollektivtrafik och vägar förrän sex år efter att försöket startade.”

SvD/TT hänger på och kallar trängselskatten för ”bakslag”.

Jag skulle vilja modifiera denna slutsats något.

  • Det är helt klart att kostnaderna blev för höga. Men trots det är nuvärdet av projektet kraftigt positivt, vilket gör att orden ”fiasko” och ”bakslag” är helt opåkallade.
  • Poängen med projektet är inte primärt att generera överskott. Det är snarast att betrakta som en bonus. (Därmed inte sagt att man inte ska försöka få ett så stort överskott som möjligt – kritiken mot höga konsult- och driftskostnader är berättigad.) Målet med skatten är istället att minska trängseln, vilket ger en samhällsekonomisk vinst. Studier tyder på att trafiken har minskat med ca 20 procent. Det är en framgång, inte ett fiasko.
  • Ett förslag till förbättring: Höj trängselskatten med 50 procent. Det ger högre intäkter och mindre trängsel.

Om du tvekar om trängselskattens rationalitet, bör du lyssna till ett antal kloka nationalekonomer.

Uppdatering: SvD:s ledarsida fortsätter med klagolåten. Det är riktigt att såväl politiska som ekonomiska misstag har begåtts, och dem måste man lära av, men i grunden är trängselskatten en utmärkt idé, enligt min argumentation ovan. Också i Stockholm. Trots DN:s avslöjanden.

Vill beroende personer sluta?

Bryan Caplan argumenterar för att människor som säger sig inte kunna kontrollera sitt eget beteende i själva verket ofta kan men inte vill. De värderar helt enkelt drickandet, ätandet, spelandet, sexandet etc. mer än annat. Men det kan de inte säga utan att framstå som egocentriska i omvärldens ögon. Jag tror att han har rätt i många fall. Det är ofta mycket bekvämt att gömma sig bakom beroendeepitetet. Då är det ju inte ens eget fel.

Se vad Peter Santesson-Wilson på ett relaterat tema skriver om nutidens diagnoshysteri.

Den tveksamma rättvisemärkningen

fairtrade.gif

En ny studie, ”On the Effects of Fair-Trade on the Welfare of the Poor”, indikerar att rättvisemärkning kan förbättra välfärden för världens fattiga men att det sannolikt inte sker. Å ena sidan förbättras i regel situationen för de odlare som ansluter sig till rättvisemärkningssystemet; å andra sidan försämras i regel situationen för de odlare som inte ansluter sig (och de är ofta fattigare). Analysen visar att om odlarnas förhandlingsstyrka är någorlunda stark medför ett system med rättvisemärkning en nettoförlust i välfärd för de fattiga. En simulering visar följande, där y-axeln anger välfärdsskillnaden mellan rättvisehandel och vanlig handel och där x-axeln mäter odlarnas förhandlingsstyrka (β):

Författarna skriver:

To sum up, we can say that our simulation suggests that fair-trade only increases the aggregated producers’ welfare as long as their bargaining power is very small. If, in reality, this condition holds true tends to be an empirical question for each region in which fair-trade organizations are active.

Se gärna också vad dr Vlachos tidigare har skrivt i frågan: här, här, här och här.

Min slutsats: Jag känner mig mycket tveksam inför att köpa rättvisemärkta produkter. Deras nettoeffekt på fattigas välfärd är oklar.

Finalplats i Lausanne

I danstävlingen Prix de Lausanne tog sig svenske Joakim Adeberg till final, där han bl.a. dansade ett fantastiskt solo ur John Neumeiers balett Nijinsky. Du kan se hans kraftfulla och tekniskt kompetenta framförande genom att klicka näst längst ned på denna sida.

adeberg.jpg

Ska SL sluta kontrollera?

ETC.se tycks mena att det är självklart att SL:s biljettkontroller ska upphöra:

40 miljoner kronor om året. Så mycket kostar det SL att utföra biljettkontroller för att komma åt fuskarna. 90 000 arbetstimmar lades ner förra året, för att se till att alla passagerare hade giltiga biljetter – denna satsning gav åtta miljoner kronor.”

Men är det korrekt att jämföra dessa 40 och åtta miljoner? Nej. Biljettkontroller ger nämligen inte bara upphov till tilläggsavgifter på åtta miljoner från de plankare som avslöjas – de har också en avskräckande effekt, som gör att fler betalar för sig. Detta ger större biljettinkomster än om biljettkontroller inte hade genomförts. Denna lilla aspekt låtsas ETC.se inte om.

En rationell utvärdering av biljettkontrollverksamheten måste därför jämföra utgifterna, i form av löner etc. på 40 miljoner, med summan av inkomsterna från tilläggsavgifter och de biljettinkomster som kommer sig av att passagerare som utan biljettkontroller skulle planka faktiskt betalar.* Problemet är att de senare är svåra att uppskatta, men att negligera dem är inte seriöst.

I själva verket är detta ett klassiskt optimeringsproblem. Vilken nivå av biljettpriser, tilläggsavgifter och biljettkontroll ger det bästa nettoutfallet? Det kan inte uteslutas a priori att ett system utan tilläggsavgifter och biljettkontroll ger ett bättre nettoutfall än idag, men jag skulle inte tro det.

_________________________

*Till saken hör att dessa två belopp är interdependenta: om kontroller har en avskräckande effekt på fuskåkning ger det högre reguljära inkomster från biljettförsäljning men samtidigt också lägre inkomster från tilläggsavgifter pga. det lägre antalet plankare. Så åtta miljoner kan mycket väl indikera att den avskräckande effekten, och den större inkomsten av reguljär biljettförsäljning, till följd av biljettkontroller är mycket stor.

Olympisk skönhet

kina1.jpg

De kinesiska arrangörerna definierar skönhet för sina OS-värdinnor:

Avståndet från pannan till näsroten, från roten av näsan till nästippen, och från nästippen till hakan ska vara lika, lyder en av reglerna. En annan regel förklarar att längden av ögonen ska vara tre tiondelar av längden av hela ansiktet.”

Ett intressant jobb att arbeta fram de exakta detaljerna i dessa skönhetskriterier och att sedan utvärdera alla sökande. Vore jag inte forskare i nationalekonomi skulle jag vara sugen på ett sådant. Jag skulle personligen godta ögon vars längd är fyra tiondelar av längden av hela ansiktet.

(Tack till min kollega Carl Magnus för tipset.)

Zaremba och queer-teorin

Maciej Zaremba konstaterar att queer-tänkandet har en stark ställning på Lärarhögskolan, med ibland absurda konsekvenser:

”Vi har fått en jaktstämning i huset”, säger en av chefslärarna. ”Lärarna tänker sig för så att de inte säger något som kan vinklas till en anmälan. Undervisningen blir därefter: ointressant.”

Och visst finns det ett militant drag hos vissa queer-aktivister, vilket jag själv har kritiserat. Till viss del tror jag att det hör samman med en Foucault-inspirerad förståelse av verkligheten som styrd av maktrelationer, inte argument. När man själv ges makt ses det som oproblematiskt att nyttja den, för om man själv inte gjorde det skulle ”den vita, medelålders, heterosexuelle mannen” fortsätta med sin dominans. Lite grann ses maktinnehav som ett nollsummespel.

Själv ansluter jag mig till en mer rationalitetspräglad, positivistisk syn på tillvaron. Konflikter löses bäst, inte genom att slå andra i huvudet och sätta dem på plats nyttjandes maktmedel, utan genom saklig argumentation och respektfylld konversation. Att skrämma eller tvinga någon till tystnad är en destruktiv metod i ett fritt samhälle. Ändrar man människors tänkande och hjärtan på det viset? Får man genuin respekt med sådana metoder? Jag tror inte det.

Med det sagt tycker dock att det är viktigt att skilja på den dogmatik som präglar vissa queer-förespråkare och de insikter som queer-teorin faktiskt för med sig. Zaremba ger inte dessa tillräckligt erkännande. Det finns ett stort mått av sociala konstruktioner runt kön, kärlek och sexualitet som behöver problematiseras och dekonstrueras. (Därmed inte sagt att allt, eller ens att det mest fundamentala, runt kön, kärlek och sexualitet är sociala konstruktioner.) Att formuleringar i skolböcker och att sätt att uttrycka sig om homosexuell kärlek från lärarhåll har varit och fortfarande, här och var, är förtryckande och destruktiva för de elever som råkar vara homosexuella står utan allt tvivel.* Det är viktigt att skolan inte tar ställning för ett sätt att vara och leva framför ett annat.

Men detta mål uppnås bäst genom välunderbyggd argumentation och rationell dialog, inte genom hot och tvång och genom en överdriven nit att ”sätta dit” varje person som råkar formulera sig lite ogenomtänkt. Det är alltså queer-aktivismens metoder, inte målet om neutralitet och saklighet i synen på sexuell läggning och identitet, som är problemet. Det föll bort hos Zaremba.

Uppdatering: Zaremba skildrar vidare. Och PJ Anders Linder vill stoppa anmälningshysterin, liksom Johannes Åman (vilket jag principiellt sympatiserar med, men frågan är om detta är ett stort problem i praktiken).

____________________________

*Jag har själv tidigare engagerat mig i ett samtal med ett av Sveriges största bokförlag och en författare angående felaktiga och nedvärderande skrivningar om homosexualitet i en lärobok i psykiatri, som ledde till kraftiga revideringar i en senare upplaga.

Skönhet på dansgolvet

Få människor har upptäckt balettens rikedom och förmåga att beröra. Jag tror att balett för de flesta som tycker om den är en förvärvad smak. Man måste ge denna konstform tid och utrymme för att riktigt börja uppskatta den. Att observera såväl det tekniska kunnandet som dansarnas skönhet ger stor livsglädje.

På bilden: Olaf Kollmannsperger och Jurgita Dronina i Romeo och Julia. (Fotograf: Hans Nilsson, Kungliga Operan.)

Sänkt bolagsskatt

Carin Jämtin (s) vill ha sänkt bolagsskatt:

Min åsikt är att varken Stockholm eller Sverige har råd att förlora internationell konkurrenskraft på grund av en för hög bolagsbeskattning.

Vad var det jag sa?

Den hemska lyckan

H. L. Menckens träffsäkra definition:

Puritanism: The haunting fear that someone, somewhere, may be happy.

George och John

Oh yeah, come to papa!

bush_mccain.jpg

(Mer om McCains negativa sidor här.)

Min ”kom ut”-berättelse

I SvD återges läsarreaktionerartikelserien om människor som har gått från att leva med någon av motsatt kön till att leva med någon av samma kön. Jag tycker att de illustrerar vikten av att homosexuella själva är öppna om sin läggning. Inte på ett demonstrativt sätt men på samma sätt som heterosexuella (utan att tänka på det) är öppna om sin läggning genom att tala om sina liv i vardagen. Detta för att visa heterosexuella att det hela inte är något konstigt och för att ge unga homosexuella mod att leva som de är utan skamkänslor av något slag. Det är inte hälsosamt att leva som smygis; och det är inte hälsosamt när bögar gifter sig med kvinnor för att ”passa in”. Inte minst är det destruktivt för kvinnorna.

För den som är intresserad har jag skrivit ned min egen ”kom ut”-berättelse här.

Kritik av behavioral economics

På senare tid har behavioral economics blivit en populär inriktning inom nationalekonomin. Tanken är att använda insikter från psykologiskt baserad forskning för att försöka förstå hur mänskligt beslutsfattande går till i verkligheten. Detta i kontrast till den traditionella inriktningen på nationalekonomin, som har tenderat att utgå från beslutsfattare som egoistiska, perfekt informerade och perfekt rationella.

Nu presenterar Steven Levitt och John List en kritik av denna nya inriktning i Science:

Perhaps the greatest challenge facing behavioral economics is demonstrating its applicability in the real world. In nearly every instance, the strongest empirical evidence in favor of behavioral anomalies emerges from the lab. Yet, there are many reasons to suspect that these laboratory findings might fail to generalize to real markets. We have recently discussed several factors, ranging from the properties of the situation — such as the nature and extent of scrutiny — to individual expectations and the type of actor involved. For example, the competitive nature of markets encourages individualistic behavior and selects for participants with those tendencies. Compared to lab behavior, therefore, the combination of market forces and experience might lessen the importance of these qualities in everyday markets.

Jag delar i mycket denna kritik, som emellertid inte är ny. Ekonomipristagaren Vernon Smith har t.ex. fört liknande resonemang.* Hans huvuidé är att även om individuella beslutsfattare präglas av olika typer av imperfektioner, kan institutioner och marknadsinteraktion minska eller eliminera dessa ”rationalitetsproblem”. Citat (s 11, s 23):

What is imperfectly understood is the precise manner in which institutions serve as social tools that reinforce, even induce, individual rationality. … Why is it that human subjects in the laboratory frequently violate the canons of rational choice when tested as isolated individuals but, in the social context of exchange, institutions serve up decisions that are consistent (as if by magic) with predictive models based on individual rationality? Experimental economists have no good answers to this question, although adaptive learning models such as those of Lucas (1987) are suggestive. … It seems evident that an important part of the answer resides in the properties of exchange institutions and how privately informed, but globally poorly informed, decision making is mediated by institutions. … I want to suggest that perhaps the structures we observe have survived because of their merit in coaxing Pareto-efficient behavior out of agents who do not know what that means.

Se också spelteoretikern Ariel Rubinsteins kritik. Hans slutsats:

For Behavioral Economics to be a revolutionary program of research rather than a passing episode, it must become more open-minded and much more critical of itself.

___________________________

* Vernon Smith (2000). “Rational Choice: The Contrast Between Economics and Psychology,” i Bargaining and Market Behavior: Essays in Experimental Economics, kap 1, s 7-24, Cambridge: Cambridge University Press.

Apropå vackra politiker

Jag bedriver ju forskning om skönhetens betydelse i politiken. Apropå det uppmärksammar Aqurette ett nytt språkrör för Grön Ungdom. Check him out!

Odells skrivbord

Är det inte lite skumt att ha ett så här rent och välstädat skrivbord?

odellskrivbord.jpg

Obama går om

Opinionsmätningarna duggar tätt, såväl i Sverige som i USA. Jag gillar Pollsters ”megaopinionsundersökning”, som presenterar ett genomsnitt av ”alla” opinionsmätningar. Detta kunde vara en sak att redovisa också i Sverige, där den senaste tidens mätningar har gett motstridiga indikationer. Nå, Pollsters senaste sammanställning av mätningar om läget för demokraternas kandidater visar att Obama har gått om Clinton nationellt för första gången.

opinionen.jpg

Släng ryggsäcken

ryggsack.jpg

Jag vill slå ett slag för ett ryggsäcksfritt samhälle, i alla fall i stadsmiljö. Mina skäl är två.

  1. Ryggsäckar är estetiskt undermåliga och gör dessutom att deras bärare ser missbildade ut (som om en defekt växte på ryggen).
  2. Ryggsäckar stöter i alltför hög grad till människor som rör sig runt deras bärare och orsakar därigenom ett stort mått av disharmoni.

Som tröst kan innehavarna av ryggsäckar – avskyr ni förresten också den estetiskt undermåliga förkortningen ryggor? – beakta att det finns utsökta väskor av annat slag, t.ex. denna keepall i epiläder:

keepall.jpg

Logiklektion i Underlandet

Det finns en del att lära om vikten av klarhet i tanken i Alice’s Adventures in Wonderland:

”Then you should say what you mean,” the March Hare went on.
”I do,” Alice hastily replied; ”at least at least I mean what I say that’s the same thing, you know.”
”Not the same thing a bit!” said the Hatter. ”Why, you might just as well say that ‘I see what I eat’ is the same thing as ‘I eat what I see’!”
“You might just as well say,” added the March Hare, “that ‘I like what I get’ is the same thing as ‘I get what I like’!”

Bertrand Russell kommenterar boken:

It raises metaphysical points, very interesting logical points, that are good for the older ponderer, but for the young produce only confusion.

(Tack till David N. för tipset.)

Uppdatering: Peter Santesson-Wilson ger en utmärkt illustration av poängen ovan då han skriver:

Alla dyslektiker stavar illa, men om alla som stavar illa befordras till dyslektiker saknar ordet mening.

Finansministern har talat

Finansminister Anders Borg är underskattad. Han har, enligt min bedömning, en klarare ideologisk kompass, djupare insikter om politisk strategi och större nationalekonomiskt kunnande än vad många inser. Därutöver får han saker och ting gjorda (till skillnad från vissa andra).

andersborg.jpg

I en intervju i DN ger han prov på den blandning av ideologi, strategiskt tänkande och kunnande som jag menar kännetecknar honom:

Har din entusiasm för EU fått sig en knäck?
– Den här detaljregleringen som EU-kommissionen ägnar sig åt… Jag tror på marknadsekonomi, flexibilitet och lite byråkrati, och det präglar inte alltid EU-systemet.

Blir det någonsin en obligatorisk a-kassa?
– Man kan se för- och nackdelar. Jag har alltid tillhört skeptikerna.*

Alla dessa tre förslag – sjukförsäkringen, tjänstejobben, a-kassan – har fått kritik för att vara krångliga och svåra att försvara. Har finansministern en alltför teknokratisk syn på politiken?
– I Sverige har man på grund av ideologiska låsningar alltför ofta inte gjort de nödvändiga förändringarna. Men jag är pragmatisk. Ibland tar man två steg framåt, ibland ett halvt steg åt sidan, ibland får man gå runt i en liten ring för att sedan gå framåt igen.”

Nästa steg borde vara sänkta marginalskatter.
_________________________________________

*Se vidare här.

Rule Britannia

Det bär mig lite grann emot att bekänna min emotionella svaghet för militärparader och Last Night of the Proms. För att lugna läsare som är bekanta med min anti-nationalism vill jag också bekänna min svaghet för fiktionalism. Det handlar om att inte ta allt på allvar, om att tolka och tala om tillvaron på ett sätt som roar men som inte är helt i överensstämmelse med hur den de facto är beskaffad. Fiktionalismens attityd är aggressivt men hemligt ironisk. På ett plan kan man avvisa alla nationalistiska yttringar; på ett annat plan kan man hylla och njuta hejdlöst av dem qua fiktioner.

Här ger jag er därför Della Jones och John Tomlinson i ”Rule Britannia” från Royal Albert Hall 1993. Dellas röst är stundtals all over the place, men stämningen är härlig.

Ideologisk bojkott

Carola och Andreas är visst favoriter i kvällens deltävling i Melodifestivalen.

duo.jpg

Att den förra har en märklig syn på tillvaron har tidigare konstaterats, men detta citat om deras låt förstärker det intrycket:

Jag har överlåtit den till Gud och han får ta den så långt han vill.

Skulle Jahve bry sig om Carolas poplåt? Han bryr sig inte om svälten i Afrika eller att en massa människor dog i tromber i den amerikanska södern, så allsmäktig han är, men Carolas låt bryr han sig visst om. Vilken god gud!

Och Andreas säger:

Jag tror på en universell kärlek som man kan hitta i Bibeln, men även i andra religiösa skrifter.

Universell kärlek? Bibeln är full av exempel på när Jahve själv dödar och uppmanar andra att döda dem han ogillar, inklusive oskyldiga som råkar tillhöra en viss folkstam. Han säger också att alla de som inte bekänner Jesus som herre ska straffas i evighet. Kärlek? Universell?

Nej, det finns som tur är andra som kan få min röst i afton.

Uppdatering: Gud ville visst inte riktigt.

Människan och naturen

Salvador Dalí, Les trois sphinx de Bikini (1947):

dali.jpg

Jag ogillar normalt sett distinkta tolkningar av konst, men det bör kanske ändå påpekas att Dalí målade denna tavla efter det att USA:s kärnvapensprängningar inleddes på Bikiniatollen. Vi noterar människan, trädet och bombmolnet. Se så lika de är!

Min association: människan är en del av naturen, som inte är ”god” i sig utan ibland destruktiv. Naturen är helt enkelt verkligheten såsom den förstås i ett naturalistiskt och vetenskapligt perspektiv. Människan står inte utanför denna verklighet. Det finns inget mystiskt människa kontra natur eller människa utanför natur. Människan är som trädet. Hon är ett resultat av evolution; inget av det hon gör kan inte göras och inget av det hon inte gör kan göras; hon lever ett kort tag (kortare tid än trädet!) och dör.

Åldrandets tragik preciserad

Witold Gombrowicz, denne storslagne analytiker av människans predikament:

Under hela begravningen kände jag fulheten i den långsamma död vi kallar åldrande tynga mig som ett flyttblock, och det var ett absolut och ofrånkomligt flyttblock, ett flyttblock sans phrases. Jag funderade också på mystifikationen i det hela. Ty bland människorna finns det inte, kan det inte finnas, en större motsats än den mellan en inträdande och en utträdande biografi, mellan utveckling och förfall, mellan en människa över trettio som redan börjar ta slut och en människa under trettio i full utveckling. Det är som eld och vatten, här förändras någonting i människans innersta väsen. Vad har ynglingen gemensamt med åldringen, de är ju komponerade i var sin tonart? Det borde alltså finnas två olika språk, tycks det: ett för dem vilkas liv tilltar och ett annat för dem hos vilka livet avtar. Men denna kontrast har förbigåtts med tystnad, de åldrande låtsas att de fortfarande lever, ingen har varit i stånd att skapa ett särskilt ord för människor som anträder döendet.

Bidrag och censur

laila.jpg

När man nästan hade glömt bort Laila Freivalds dyker hon upp och gör en oväntat bra och viktig poäng:

Till stöd för fortsatt bidrag har hävdats att det skulle vara censur om KR [Kulturrådet] upphörde att ge bidrag till Mana. Det är en orimlig ståndpunkt. Med det regelverk KR har att följa är inte alla tidskrifter och till exempel teatergrupper som nekas bidrag utsatta för censur i TF:s och YGL:s mening.”

Ingen gör det bättre än 007

Carly Simon sjunger Bond-låten ”Nobody Does It Better”:

Vad ska man vara stolt över?

Jag förstår mig inte på människor som säger sig vara stolta över saker de är. Ta som exempel nationalitet och sexuell läggning. Varför ska man vara stolt över att ha råkat födas och växa upp i Sverige? Och varför ska man vara stolt över att man råkar attraheras av personer av ett visst kön? Obegripligt. Saker man är, är man bara – och de är inget att vare sig vara stolt över eller skämmas för. Följaktligen dissar jag både den svenska flaggan och regnbågsflaggan.

 

svflagg.jpg

Ska man nödvändigtvis känna stolthet föreslår jag att man gör det över saker man har presterat. Har man lyckats klara svåra studier; utför man sitt jobb med den äran; behandlar man sina vänner väl – då kan man möjligen tala om befogad stolthet.

Sverige klättrar i välståndsligan

Johan Schück skriver:

Sverige har tagit ett rejält kliv uppåt i OECD:s så kallade välståndsliga. På ett år har vi klättrat från fjortonde plats till en delad niondeplacering 2007.”

Det går alltså bra för Sverige, tillväxtmässigt, om man jämför med andra länder. Förvisso ska man tolka BNP/capita-jämförelser länder emellan med försiktighet – köpkraftsparitetsomräkningar är osäkra – och dessutom ligger Sverige mycket nära många andra länder. Men trots allt har Schück rätt i att ett så klaftigt kliv uppåt i ligan tyder på att en relativ förbättring har ägt rum.

Rawls och värdegrunden

Kristdemokraten Elisabet Lann har skrivit ett inlägg på ledarsidan i Smålandsposten:

När regeringen med Nyamko Sabuni i spetsen initierar en dialog om förstärkt värdegrund är det respekten för demokrati som lyfts fram. Genom att beteckna vissa värden och ståndpunkter som demokratiska behöver man inte gå djupare i argumentationen om de där värderingarna som ofta har sitt ursprung i religionen. Istället får religionen representera hoten mot demokratin. Den görs synonym med intolerans, inskränkthet och fanatism.

Jag har tre reflexioner.

1. Lann har rätt i att demokrati utgör en diffus värdegrund, men det torde vara ofrånkomligt. Själva begreppet ”värdegrund” är nämligen ytterst oklart. Vad är alternativet till att utgå från demokrati? Ofta föreslås deviser som alla människors lika värde, mänskliga rättigheter etc., vars betydelse är minst lika diffus. Frågan är: behövs en gemensam värdegrund?

2. Om man nu anser att en gemensam värdegrund behövs föreslår Lann religionen som utgångspunkt. Ett katastrofalt förslag! Kristen etik har många defekter och är direkt olämplig som riktmärke. Dessutom identifierar sig allt färre som kristna, vilket Lann själv noterar, vilket gör att en kristen etik skulle vara svår att enas om. Tvärtom tenderar distinkt kristen etik att uppfattas just som inskränkt, vilket inte alls är en bra utgångspunkt för ett gemensamt synsätt.

3. Ett betydligt bättre förslag presenteras av John Rawls i Political Liberalism. Givet etisk pluralism föreslår han (i föreläsning IV) en overlapping consensus om just politiska rättigheter och demokrati, som alla kan enas om oberoende av bl.a. syn på religion och som tillåter människor att i den privata sfären tillämpa kompletterande etiska synsätt (s 134):

Thus, to see how a well-ordered society can be unified and stable, we introduce another basic idea of political liberalism to go with the idea of a political conception of justice, namely, the idea of an overlapping consensus of reasonable comprehensive doctrines. In such a consensus, the reasonable doctrines endorse the political conception, each from its own point of view. Social unity is based on a consensus on the political conception; and stability is possible when the doctrines making up the consensus are affirmed by society’s politically active citizens and the requirements of justice are not too much in conflict with citizens’ essential interests as formed and encouraged by their social arrangements.

Detta är alltså en ”minimalistisk” uppfattning om vad medborgare bör och skulle kunna enas om, inte alls den typ av helhetssystem av religiös art, som t.o.m. ska kunna trösta medborgarna vid kriser och problem, som Lann drömmer om. Lämna tröstandet till det civila samhället och inrikta värdegrundstänkandet på en tunn demokratiidé. Nyamko Sabuni tänker rawlsianskt, tycks det, och rätt i denna fråga.

Långa ben är attraktiva

Violet, syster till Hyacinth Bucket, i ett gräl med sin make Bruce:

I hate you! Your legs are too short.

Enligt en studie är det fler än Violet som utvärderar människor utifrån benlängd. Personer med långa ben uppfattas som mer attraktiva:

The team found that regardless of the volunteers’ own body shape and leg length, people whose legs were 5% longer than average were rated as the most attractive. The next most appealing was an average leg length, or those that were 10% longer than normal. The scientists believe there are good evolutionary reasons for the preference. ”Long legs are a sign of health,” Pawlowski told New Scientist magazine.

Homoadoption i Israel

Israel tillåter nu, liksom Sverige, homosexuella par att prövas för att bli adoptivföräldrar:

‘I welcome the decision,’ Welfare Minister Isaac Herzog said in a press release. ‘There is no reason same-sex couples who meet the criteria for adoption should not be able to join the process of adoption and of parenthood. We must adapt to the spirit of the times and the changes that are afoot.'”

Även om homoadoption har ägt rum där tidigare

Östros är inte seriös

Thomas Östros menar att räntehöjningen är regeringens fel, eftersom den har genomfört stora, ”ofinansierade” skattesänkningar som ”eldar på” ekonomin. En svag finanspolitik måste alltså, menar Östros, motverkas av en stark penningspolitik. Men som SvD:s ledarsida påpekar är denna tolkning orimlig:

Kraftigt minskade utgifter, kraftigt ökade inkomster, väldigt budgetöverskott: när blev det expansiv finanspolitik?”

Enligt Ekonomistyrningsverket beräknas budgetöverskottet för 2007 uppgå till drygt 103 miljarder kronor. Och:

Skatteutfallet blev 755,4 miljarder kronor jämfört med 744,5 miljarder kronor 2006.”

Skatteintäkterna har alltså ökat under 2007. Finanspolitiken har stärkts. Östros gör sig alltså snarast löjlig med sin grundlösa kritik. Vore han seriös skulle han rikta in sin kritik mot den internationella prisutvecklingen, LO:s höga löneökningar och en tidigare synnerligen expansiv riksbank istället. Men allt är regeringens fel i Östros värld. När tröttnar väljarna på den litanian?

Slogans för Hillary

Det går inte så bra Hillary för tillfället. Lite bra slogans kanske behövs?

slogans.jpg

Här kan du köpa t-shirten. (Tack till Fredrik Hardt för tipset.)

Björnar utmanar skönhetsideal

Det finns en bild av homosexuella män som feminina, sminkade och sköra. Men det är antagligen relativt okänt att det finns en växande björnkultur bland homosexuella, med vilket avses en uppskattning av håriga, skäggiga, tjocka män, s.k. björnar. Andrew Sullivan har skrivit vad som har kommit att bli rörelsens manifest. Rörelsen vänder sig mot tidens skönhetsideal, inriktad på smalhet, muskler och släthet. Personligen har jag mycket, mycket litet till övers för björnar och björnkultur, men jag tycker att det är festligt att det finns rum för alla smaker.

bears.jpg

Sullivan beskriver vad det handlar om:

What’s it about? In part a celebration of mature masculinity – untweaked, unshaven, full-bellied masculinity. Simultaneously, it’s an attempt to subvert a little of that masculinity. The atmosphere is almost aggressively gentle, good-humored, accepting, and friendly.

Indoktrinering från föräldrar

Vissa kristna är bekymrade över att alltför få barn till kristna följer i föräldrarnas fotspår:

Undersökningar visar att föräldrarna har två-tre gånger större betydelse än kyrkan för barnens andliga utveckling. … Ett bra tillfälle att knyta en starkare kontakt är när barnen får sin första egna Bibel, förklarar Mark. Det kan betyda oerhört mycket om föräldrarna vid det tillfället skriver en personlig hälsning på insidan av pärmen om vad Bibeln har betytt för dem i deras eget liv. Det kan vara första gången som barnet på djupet inser vad Bibeln betyder för mamma eller pappa.

Men som Richard Dawkins påpekar är problemet det motsatta, att religiös tro påförs barn:

For parents to influence their children’s opinions and beliefs is inevitable and proper. But to tie labels to young children, which in effect presume and presuppose the success of that parental influence, is wicked and indefensible.

Barn till muslimer kallas (och blir oftast) muslimer, barn till hinduer kallas (och blir oftast) hinduer och barn till katoliker kallas (och blir oftast) katoliker. Dvs. religiös tro är uppenbarligen inte en fråga om att granska och jämföra alternativ utan att indoktrineras av föräldrar. Barn har svårt att värja sig när vuxna auktoriteter säger saker:

With so many mindbytes to be downloaded, so many mental codons to be replicated, it is no wonder that child brains are gullible, open to almost any suggestion, vulnerable to subversion, easy prey to Moonies, Scientologists and nuns. Like immune-deficient patients, children are wide open to mental infections that adults might brush off without effort.

Vad sägs om den radikala idén att inte dra in barn i religiösa sammanhang utan att låta dem ta ställning i en ålder då de förmår utvärdera religioner på ett rationellt och självständigt sätt?

Se ett tidigare inlägg om kristendomens, av Jesus inspirerade, strävan att påverka barn.

Uppdatering: En förskola som finansieras med offentliga medel vill att barnen ska be bordsbön. Sådant bör inte tillåtas, apropå indoktrinering; men jag finner det även moraliskt klandervärt att i hemmiljö lära barn att be bordsbön.

Tio snyggaste på plan

Av de tio fotbollsspelare världens kvinnor har valt ut som snyggast gillar jag två riktigt bra: David Beckham och Cristiano Ronaldo. Den senare kan beskådas nedan. (Övriga åtta skulle inte få mig att slå på tv:n.)

ronaldo.jpg

Den romantiska kärlekens dag

Jag ignorerar Alla hjärtans dag, inte pga. dagens kommersiella karaktär (sådant välkomnar jag i allmänhet) eller för att den utsätter skolbarn för press. Jag struntar i den därför att jag sedan länge har distanserat mig från den kult av romantisk kärlek som präglar vår kultur. Istället fokuserar jag på vänskap som den förnämsta formen av mänskligt umgänge. Jag har i hög grad påverkats i denna min syn av en av mina intellektuella förebilder, Andrew Sullivan. Läs hans ”The Love Bloat”, skriven just på Alla hjärtans dag för några år sedan:

But ever wonder why divorce rates are so high? The real culprit isn’t some kind of moral collapse. It’s excessive expectations, driven and fueled by the civic religion of romance.

Men man bör inte stjäla fina Alla Hjärtans Dag-presenter bara för det.

Konflikt mellan religion och vetenskap

Ibland påstås att det inte föreligger någon konflikt mellan religion och vetenskap, eftersom religionen uttalar sig om annat än det vetenskapen behandlar. Stephen Jay Gould uttrycker den synen då han säger:

The lack of conflict between science and religion arises from a lack of overlap between their respective domains of professional expertise — science in the empirical constitution of the universe, and religion in the search for proper ethical values and the spiritual meaning of our lives.

Men stämmer det? Det tycks mig som om religionen faktiskt uttalar sig om en hel del som kan analyseras vetenskapligt (och dessutom finner jag det synnerligen magstarkt att framhålla religionen som en förebild när det gäller att formulera etik, men det är en annan sak).

När jag idag läste om den katolske präst som startar ett demonutdrivningscenter med stöd från Vatikanen, slog det mig att detta handlar om en religiös tolkning av psykisk sjukdom och mänskligt beteende som inte passar in i den religiösa mallen. När en människa mår dåligt och beter sig underligt är förstås frågan hur det kan förklaras. Istället för att söka verkliga orsaker på ett vetenskapligt sätt tolkas det som resultatet av andeväsen:

”My remedy is based on spiritual means, which cannot be replaced by any pharmaceutical remedies,” said Trojanowski, the priest who is overseeing plans for the new exorcism center. ”I do not stop at the level of just treating symptoms. I’m very much interested in the soul of a person. As a priest, I keep asking questions a doctor will never ask.”

Prästen tolkar t.ex. en kvinnas önskan att lämna sin man som ett tecken på demonpåverkan! ”I’m very much interested in the soul of a person”, jo jo. Man ryser av obehag inför dessa charlataner.

Läs ett tidigare inlägg på temat exorcism.

Blödande mun

Idag besökte jag tandhygienisten – en duktig och charmerande kvinna. Men det där krokliknande redskapet som

krokar.jpg

används för att skrapa bort tandsten, är det inte väldigt obehagligt? Or is it just me?

Klass 9A och lärarnas roll

Igår visades första delen av Klass 9A, en dokumentärserie om en niondeklass i Malmö som under en termin tas om hand av några av Sveriges främsta lärare med syfte att förbättra elevernas prestationer. Programmet fick mig att fundera på vilken roll lärare egentligen spelar. Hur viktig är deras grad av kunnande och deras pedagogiska skicklighet?* Det ska bli intressant att följa serien och se vad lärarbytet får för effekt. En väldigt tydlig sak var att betygen spelade en viktig roll för att utvärdera och motivera eleverna, vilket jag tycker ger stöd till regeringens planer på att utöka betygsanvändningen.

Apropå lärares betydelse har lärartätheten ökat i Sverige och ligger nu på 8,3 lärare per 100 elever. Två nya studier tyder på att det kan förväntas förbättra elevers prestationer. En av studierna finner en positiv effekt för elever med lågutbildade föräldrar, och en av dem finner en allmänt positiv effekt.

  • Christian Andersson: ”The study also shows that the increased resources have not had a statistical significant positive effect on the average student’s achievement. This conclusion holds true when different measures of student achievement are used. Increased resources have however improved student achievement for students with low educated parents. If teacher density is increased with 10 percent students with low educated parents are expected to increase their grade point average ranking with about 0.4 percentile units.”
  • Peter Fredriksson och Björn Öckert: ”We find that an increase in teacher density has a positive effect on student achievement. The baseline estimate – obtained by using the grade point average as the outcome variable – implies that resource increases corresponding to the class-size reduction in the STAR-experiment (i.e., a reduction of 7 students) improves performance by 2.6 percentile ranks (or 0.08 standard deviations).”

Uppdatering: Tänkvärda ord från PJ Anders Linder i denna fråga, även om han nog, mot bakgrund av ovan nämnda forskning, underskattar betydelsen av lärartäthet. Och en sak är säker: om Maciej Zarembas skildring av hur saker och ting går till på Lärarhögskolan är korrekt, finns det skäl att oroa sig över kvaliteten på Sveriges framtida lärare.

________________________________

*Jag tror att lärarlönerna behöver höjas betydligt för att attrahera mer kompetent personal till skolan. Det kan dock bli ett svårhanterligt kostnadsproblem för kommunerna, om varje enskild lärare kostar mer och om lärartätheten ökar.

Sänkta marginalskatter

Greg Mankiw ställer en fråga till dem som tvivlar på marginalskatternas negativa effekter:

Have you ever turned down a money-making opportunity that you would have accepted if it paid twice as much?”

Många i Sverige besvarar säkert frågan jakande. DI har idag en utmärkt ledare som baseras på insikten att de höga marginalskatterna i Sverige har distinkt negativa effekter på medel- och höginkomsttagares arbetsutbud. Därför är det viktigt och riktigt att först och främst avskaffa värnskatten men också att höja brytpunkten där statlig inkomstskatt börjar tas ut. Som framgår av nedanstående diagram ur SNS Konjunkturrådsrapport är marginalskatten för breda grupper i Sverige synnerligen hög:

marginalskatt.jpg

SNS beräkningar tyder på att en avskaffad värnskatt och en flyttning av brytpunkten för när statlig inkomstskatt börjar tas ut kan förväntas vara självfinansierad (s 69):

Vi har redovisat alternativa inkomstskattesänkningar som har positiva arbetsutbudseffekter också hos dem med högre inkomster. Det leder i sin tur till betydligt större skatteintäkter men ger ändå ungefär samma ökning av hushållens disponibla inkomster. … Vi har i kapitel 1 även pekat på att det finns ett ‘innanförskap’ i form av högutbildade män och kvinnor. I ett internationellt perspektiv utgör dessa en arbetstidsreserv, med betydligt lägre faktisk arbetstid än i jämförbara länder. Om dessa grupper ska lockas att arbeta mera så behövs ett komplement till jobbskatteavdraget eftersom detta, som framgår av våra beräkningar, snarare medför en minskning av arbetstiden. Ett naturligt sätt att minska progressiviteten är att ta bort eller minska den statliga skatten.”

Så vad hindrar regeringen? Inte oppositionens envisa rättviseretorik, får vi hoppas.

Carola kontra Igitur

carola.jpg

Carola om Christer Sjögren, som var en av fyra artister hon röstade på i Melodifestivalens första deltävling:

Christer var klockren – den låten kommer bli kult.

Jag finner Igitur mer insiktsfull i denna fråga.

President Obama

Barack Obama lyckades bra i nattens primärval i Virginia, Maryland och D.C. och leder kampen om att nomineras till demokraternas presidentkandidat. Som jag ser det är sannolikheten att han blir USA:s nästa president nu större än 0,5. Han är en fighter, som när han i valtalet i videon nedan varnar sina politiska motståndare:

Don’t mess with me!”

Det är något hos honom som attraherar människor. Även mig. Det illustrerar att politik är så mycket mer än sakfrågor. Det handlar mycket om känslor och förtroende.

Uppdatering: Men ekonomen i mig har svårt att stå ut med uttalanden av detta slag.

Förbud mot religiösa kläder

Turkiet har beslutat tillåta kvinnliga studenter att bära slöja. Det tycker jag är ett riktigt beslut: staten ska inte stipulera vilken klädsel människor har. En särskilt negativ effekt av den turkiska regeln har varit att hindra många muslimska kvinnor från att delta i högre utbildning. Men även om religiöst motiverade kläder ska vara tillåtna tycker jag att det är viktigt att problematisera frågan.

T.ex. tycker jag:

  • att kulturella sedvänjor, t.ex. vad gäller klädstil, bör ses med skepsis och ifrågasättas genom frivillig argumentation i den mån de tenderar att påföras personer som har svårt att utan sociala och ibland också fysiska sanktioner frigöra sig och fatta autonoma beslut;
  • att arbetsgivare och näringsidkare ska ha rätt att ha egna klädesregler, t.ex. av hygienskäl, för att man vill tillämpa en enhetlig uniformpolicy eller för att man befarar att religiös symbolik kan skrämma iväg kunder; och dessa regler kan inkludera förbud mot vissa religiösa klädesplagg (såsom turban, burka, slöja och kippah) samt förbud mot religiösa symboler (såsom synliga kors); samt
  • att arbetsgivare och näringsidkare i möjligaste mån bör tillåta religiösa kläder och symboler, om anställda och kunder vill ha sådana på sig; t.ex. kan muslimska kvinnor som arbetar på sjukhus och vägrar ha kort ärm av hygienskäl få använda hygieniska handskar istället, och personer som insisterar på att använda religiösa symboler kanske kan ges interna tjänster som inte gör detta till ett problem.

sloja.jpg

Dvs. staten ska inte lägga sig i; en frivillig argumentation kring kulturellt tvingande klädregler är viktig och riktig; och arbetsgivare och näringsidkare ska få lägga sig i men bör sträva efter att inte göra det.

Uppdatering: Läs om ett aktuellt svenskt fall samt ta del av Jakob Heidbrinks klarsynta argumentation.

En cool artist

Det tackar vi för:

Mitt namn är Lena och jag tänker inte va’ tyst!

Avskeda skolprästerna

Varför i hela friden finns det skolpräster? De bör genast avskedas, varhelst de förekommer. Sköra barn och ungdomar bör inte utsättas för torgförare av vidskepelse och atavistiska moraluppfattningar, särskilt inte i offentliga skolor, som ska stå för kunskap, upplysning, respekt för alla elever samt neutralitet i religiösa spörsmål.

Uppdatering: Se insändare (längst ned till höger) i SvD.

Djurens syn på tillvaron

Walt Whitman:

I think I could turn and live with animals, they are so placid and self-contained.
I stand and look at them long and long.
They do not sweat and whine about their condition,
They do not lie awake in the dark and weep for their sins,
They do not make me sick discussing their duty to God,
Not one is dissatisfied, not one is demented with the mania of owning things,
Not one kneels to another, nor to his kind that lived thousands of years ago,
Not one is respectable or unhappy over the whole earth.

Jo, det finns ett och annat människan kan lära av de andra djuren. Jag är alltså inte helt säker på att jag håller med John Stuart Mill när han skriver:

It is better to be a human being dissatisfied than a pig satisfied; better to be Socrates dissatisfied than a fool satisfied.

Nedgång för Svenska kyrkan

Färsk statistik ger vid handen att nedgången för Svenska kyrkan fortsätter:

kyrkan.jpg

En mycket glädjande utveckling, som kan vara väl värd att påminna sig när vissa talar om “religionens återkomst”. Om du ännu inte har gått ur Svenska kyrkan, kan du läsa mer om hur det går till här.

Vem tänker på kvinnorna?

Förr i tiden förekom inte öppna relationer mellan personer av samma kön – de var varken legalt eller socialt accepterade. Tvärtom var det i Sverige fram till 1944 straffbart att ha sex med någon av samma kön! Hur gjorde då homosexuella? De förträngde sina känslor eller levde ut dem i smyg. Många gifte sig, såsom förväntades av dem. Tyvärr förekommer giftermål på denna falska grund även i dag, vilket ju för övrigt är temat för Brokeback Mountain.

I SvD berättar Eva om hur hon upptäckte att hennes man i själva verket är homosexuell:

När Eva upptäckte att hennes man surfade på gaysidor ville hon inte tro det. För att få bevis satte hon in en kontaktannons i manligt namn på en homosajt. Maken nappade. Det visade sig att han var regelbundet otrogen med män.

Just denna kostnad tycker jag inte har lyfts fram tillräckligt. Det är inte bara så att negativa attityder, normer och lagar skadar homosexuella och förminskar deras möjlighet att realisera sin livspotential –  dessa ting skadar i hög grad också de kvinnor som bögar gifter sig med bara för att de känner att det enda socialt accepterade är en heterosexuell relation.

Gilbert och George

Gilbert:

All religion is superstition, it is no more than a good luck sign.

gilbertgeorge.jpg

Läs mer om deras utställning på Tate Modern förra året.

Fråga om kausalitet

Jag observerar ganska ofta manliga simmare, och då och då frågar jag mig: Blir killar utan kroppsbehåring simmare, eller blir simmare killar utan kroppsbehåring (genom rakning eller vaxning)?

simmare.jpg

Munkavle på olympiker?

Det är föreslaget att brittiska olympiker ska skriva på ett kontrakt för att få åka till OS i Beijing, genom vilket de lovar att inte kritisera den kinesiska regimen:

From the moment they sign up, the competitors – likely to include the Queen’s granddaughter Zara Phillips and world record holder Paula Radcliffe – will be effectively gagged from commenting on China’s politics, human rights abuses or illegal occupation of Tibet.”

Ett mycket märkligt och upprörande förslag, som också har gett upphov till omfattande protester i Storbritannien.

zara.jpg

(På bilden: Zara Phillips.)

Men samtidigt som man bör tillåta idrottare och andra att ge uttryck för sina uppfattningar, är det viktigt att ha klart för sig att bojkotter och högljudda protester inte alltid utgör den mest effektiva metoden för att påverka utvecklingen i positiv riktining. Frihet att yttra sig bör vara självklar; men en sådan frihet bör brukas med omsorg. Som Niklas Ekdal påpekar är det viktigt att också se de positiva tecknen i Kina och att på olika sätt stärka dessa. Närvaro och kontakter människor emellan kan ibland fungera oväntat bra.

Vintips

Ett av mina absoluta favoritviner är Domaine Sainte Claire Petit Chablis. Chablis är en region i Bourgogne, inte en druva. Chablis-viner baseras på druvan chardonnay och finns i fyra kvalitetsklasser (eller appellations): Petit Chablis, Chablis, Chablis Premier Cru samt Chablis Grand Cru.

chablis.jpg

Se ett tidigare inlägg om hur man bör välja vin.

Toy boy i Nip/Tuck

I gårdagens avsnitt av Nip/Tuck kom den rike äldre bögen Arthur (spelad av Richard Chamberlain) till plastikkirurgmottagningen för att få sin toy boy Mitchell (spelad av Thad Luckinbill) ytterligare förskönad. Mitchell hade hittats av Arthur på landsbygden, där han sedan 16 års ålder var gift med en jämnårig flicka. Arthur räddade honom och tog honom med till storstaden, där Mitchell fick ett glamoröst liv. Hans ungdom och skönhet gav honom många favörer, bl.a. en Porsche.

richard_thad.jpg

Fenomenet är intressant: att sälja sig för pengar, men inte för ett tillfälle, utan i ett semipermanent arrangemang. Ett mellanting mellan prostitution och äktenskap? Särskilt intressant: att en straight/bisexuell kille säljer sig till en bög. Varför inte till en rik kvinna? Är kvinnor mer ute efter äkta romantisk kärlek och inte särskilt villiga att försörja en toy boy?

Lika skatt oavsett kön

Gudrun Schyman blev inte poppis i bredare kretsar (om än kanske i snävare, mer feministiska) när hon började tala om en ”mansskatt”. Professor Gilles Saint-Paul går till övertygande angrepp mot dem som tror sig kunna förbättra ekonomins funktionssätt, eller för den delen öka ”rättvisan”, genom olika typer av särlösningar baserade på könstillhörighet:

All these are practical objections which suggest that the supposed gains from gender-biased taxation may turn out to be much smaller than the authors think. But my opinion is that such a proposal is both wrong and dangerous not because of these practical shortcomings but because it is about abolishing equality before the law.

Saint-Pauls tänkande är helt i linje med den generalitetsprincip som Buchanan och Congleton förespråkar i Politics by Principle, Not Interest: Towards Nondiscriminatory Democracy (Cambridge University Press, 1998); se min recension i Statsvetenskaplig Tidskrift (1999, 102(2): 233–237).

Ny design

Trogna läsare av denna blogg ser att jag har bytt design. Jag hoppas att den nya formen mottas väl. Skälet till bytet är dels att jag har velat ha en stramare, mindre färgglad utformning som bättre reflekterar min personlighet, och dels att jag har velat ha en bredare textkolumn, så att större bilder får plats.

Pälsmössans återkomst

Visst fanns det en hel del tjusigt när D&G presenterade nya alsterNew York Fashion Week – rutigt kan vara riktigt fint. Men alla dessa pälsmössor? Jag som trodde att klimatet var på väg att bli varmare.

palsmossa.jpg

Kristna, judar och evigt straff

Konservativa rabbiner är upprörda över att påven har godkänt en ny bön:

Let us pray for the Jews. May the Lord Our God enlighten their hearts so that they may acknowledge Jesus Christ, the savior of all men.

Visst förstår jag deras upprördhet – eftersom bönens underliggande premiss är att var och en som inte erkänner Jesus som herre kommer att drabbas av Jahves eviga straff (en tillvaro i helvetet). Det är därför kristna ser det som angeläget att alla ska ansluta sig till deras tro. Och det är bl.a. det som gör kristendomen så osmaklig, synen att alla icke-kristna förtjänar ett evigt straff, såväl judar som ateister. Utan Jesus, ingen frälsning. (Som om man kunde välja vad man tror och inte tror!)

Det som kanske gör judar mer upprörda än andra är att de tror på Jahve (och kanske liv efter döden) de också, medan vi som inte tror att Jahve existerar och förkastar tanken på ”liv efter döden” inte kan ta idéerna om evigt straff och helvete på allvar. De är osmakliga fantasier, men trots allt bara fantasier.

Dödshjälp och Göran Persson

Kolumnerna på DN:s ledarsida är ofta provokativa och håller dessutom ibland hög klass. Två färska exempel:

  • PC Jersild påpekar att man som patient har rätt att tacka nej till och avbryta medicinsk behandling men att även läkarassisterat självmord och dödshjälp bör tillåtas. Jag instämmer till fullo.
  • Lars Jonung hävdar att det är en myt att Göran Perssons budgetsanering på 1990-talet räddade svensk ekonomi. Istället räddades svensk ekonomi av Riksbankens beslut att byta växelkursregim, och Perssons budgetsanering fördröjde återhämtandet genom att sänka tillväxten. Här tror jag att Jonung är lite för negativ. I OECD Economic Outlook från juni 2007 kan man läsa mer om budgetkonsolideringar.

Sund okunskap

ringholm.jpg

Enligt uppgift är studenter i vissa avseenden mer okunniga än befolkningen i stort. När jag såg vilken testfrågan var försvann min oro. Uppgiften var att partiplacera Bosse Ringholm. Det finns faktiskt okunskap som inte är att beklaga. Att unga människor har glömt bort Ringholm ingår i den kategorin. Ett sundhetstecken, rentav!

Ilya Somin betonar apropå detta att okunskap inte är detsamma som dumhet.

Blå potential

Nej, detta inlägg handlar inte om moderaternas framtid utan om Jeff Mills framförande, tillsammans med Montpelliers Filharmoniska Orkester, av ”The Bells” ur verket Blue Potential. En härlig blandning mellan techno och klassiskt. Fusion, sweet fusion.

De stora frågorna

I ett avsnitt nyligen av BBC:s program The Big Questions deltog bl.a. Richard Dawkins och Lord Carey (tidigare ärkebiskop av Canterbury) i diskussionen av tre frågor:

  1. Bör hädelse även fortsatt vara ett brott?*
  2. Kan vi leva utan att ljuga?
  3. Bör religion bara vara för vuxna?

Programmet kan ses här.

Häromdagen hade jag en animerad diskussion på lunchen med några kollegor om fråga 3, där jag hävdade att det är rimligt att sätta gränser, i synnerhet moraliska men också i vissa fall lagliga, för vad föräldrar i religionens namn ska få utsätta barn för.

_______________________

*Det finns även svenska kristna som vill att hädelse ska vara brottsligt!

Pengar, berömmelse och makt

Camille Paglia om hur man ska förbli poppis även på ålderns höst:

Because of their ubiquitous cruising principle, aging is generally a more critical issue for gay men than it is for lesbians. Old dykes retain status as tough customers, while aging gay men need money, fame, power or all three to keep their clout vis-à-vis the beautiful boys who so casually and cruelly rule the roost.

Ja, vilket ska man satsa på att försöka skaffa? Pengar? Berömmelse? Makt? Alla tre?

Tilltalande konst

Jag har fått upp ögonen för konstnären Eric Eley. Vad sägs om denna installation, Prospect Fields, från 2007?

 eley.jpg

Fler av hans verk kan beskådas här.

Är politisk enighet bra?

Ilya Somin frågar vad som är så bra med politisk enighet, apropå Obamas myckna tal om han förmår ena USA:

This emphasis on unity for its own sake seems misplaced. After all, unity is really valuable only if we are united in doing the right thing. Being united in doing the wrong thing is surely worse than being divided, if only because division reduces the likelihood of the harmful policies being enacted.

Somin har en poäng som jag tycker bör göras även i svensk politisk kontext. Visst är det bra med breda överenskommelser – om det man kommer överens om är bra. Annars förefaller det bättre att när man har makten genomföra förslag i konflikt med den politiska minoriteten, om man därigenom får betydligt bättre förslag genomförda. Betygsfrågan är ett aktuellt exempel. Ett annat, mer udda, exempel rör grundlagsfrågor, där socialdemokraterna har något slags vetorätt (de facto) mot reformer. Varför inte ta och köra över dem i en del frågor, t.ex. när det gäller lagprövning* och stärkt kommunal självstyrelse? Mindre enighet för enighetens skull, det vore värt att pröva, tycker jag.

björklund 

Som Somin också påpekar är lite av demokratins kärna att det ska finnas alternativ att välja mellan. Om alla hela tiden tycker detsamma finns bara en politik för väljarna att rösta på. Inte heller i detta perspektiv verkar enighet över det politiska fältet helt lyckat.

Ett tänkbart argument för enighet kan vara människors allmänna obehag inför förändringar. Om politiker överlag är eniga innebär inte maktskifte så många ändringar i lagar och regler. Men eftersom jag tycker att ett sådant obehag bygger på lättja och ett osunt rutintänkande tycker jag tvärtom att obehaget ger ytterligare stöd för min oenighetssyn. Människor bör stimuleras att vänja sig vid förändringar.

_____________________________________

*Här kan du ta del av en uppfriskande debatt om lagprövning, mellan Orin Kerr (negativ) och Ilya Somin (positiv). Läs blogginläggen uppifrån och ner. Och här finns en expertrapport till Grundlagsutredningen, Olika former av normkontroll (SOU 2007:85), på samma tema.

Olaglig kropp

I filmen Rhinestone sjunger Dolly Parton, apropå en vältränad man spelad av Sylvester Stallone:

I said it oughta be illegal to have a body just like that!

Och visst förstår man de upprörda medborgarna i Virginia när Abercrombie & Fitch fortsätter att envisas med reklam av detta slag:

af.jpg

(Klicka inte på bilden, den blir större då.)

Det kan inte vara rätt och riktigt, helt enkelt. Sådana kroppar ska vara olagliga.

ECB har rätt

trichet.jpg

Europeiska centralbankens chef har, enligt min uppfattning, rätt inställning i frågan om finanspolitisk stimulans för att försöka pigga upp konjunkturen:

In contrast to Fed Chairman Ben Bernanke’s support of a $150-billion fiscal-stimulus bill pending in Congress, the president of the European Central Bank, Jean-Claude Trichet, today was emphatic in urging European governments to avoid such efforts at shoring up growth with tax cuts or spending increases.”

Trichet kanske har läst Romer & Romer?

Cement är fina grejor

Enligt Business Week har cementteknologin utvecklats enormt. Glöm gamla tiders trögflytande sörja och gråtrista konstruktioner (även om jag är svag även för dessa):

‘Designers and architects are realizing the potential of concrete architecture, both internally and externally,’ says Steve Elliott, spokesperson for the Concrete Centre, an industry association in Camberley, England. ‘Since the ’90s, there has been a tremendous rediscovery of concrete and how it works.'”

Ett exempel ges av den moderna och urtjusiga Jubileumskyrkan i Rom:

cementkyrka.jpg

Effektiv excentriker

På väg till jobbet idag såg jag en man promenera på trottoaren samtidigt som han rakade sig med en rakapparat. ”Effektiv tidsanvändning”, tänkte jag.

Det hemska åldrandet

Jag tycker om denna devis:

Jag vill inte passa in, jag vill passa på.”

Och det är så jag ser det: det gäller att passa på att njuta av livet medan man kan. Beakta Lord Henry Wottons varning:

But we never get back our youth. The pulse of joy that beats in us at twenty becomes sluggish. Our limbs fail, our senses rot. We degenerate into hideous puppets, haunted by the memory of the passions of which we were too much afraid, and the exquisite temptations that we had not the courage to yield to.”

Årets homo

Man kan tycka att det är lite överflödigt att år 2008 utse ”Årets homo” – vad är det för pris att vinna i vårt öppna och accepterande samhällsklimat? Men jag tycker faktiskt att årets pristagare, den moderate riksdagsledamoten Tomas Tobé, är värd att lyftas fram. Han är en av dem som har varit med att skapa de nya moderaterna – och nu menar jag inte främst den ekonomiska utan mer den sociala politiken. Ett mer liberalt moderaterna, som nu också har föresatt sig att genomföra en könsneutral äktenskapslagstiftning, gör mig glad. Och Tomas Tobé är en inte oviktig del i den utvecklingen.

Se ett tre minuters sammandrag från Gaygalan, där Tomas hörs tala lite grann. Och här är han på bild därifrån med pojkvännen Markus:

tobe.jpg

Film om lidande

Vissa människor bedömer konst utifrån väldigt tillrättalagda, rosaskrimrande och feel good-aktiga kriterier. Man vill förstå, man vill identifiera sig med, man vill må bra, man vill ha ett lyckligt slut. Denna typ av människor vill ha vackra tavlor på väggarna, med konkreta, sköna, begripliga motiv. En hare som springer på snön. Ett skepp som segler på ett blåskimrande hav. En kvinna som äter ett äpple.

Yuck!

Jag älskar det motsatta: det brutala, det mörka, det förvridna, det obegripliga, det abstrakta. Ett exempel därpå ges av den mexikanska filmen Sin Destino, som jag just har sett. Den handlar om 15-årige Francisco i Ciudad de México och hans infernoliknande liv med droger och prostitution.

francisco.jpg

Regissören säger att den är anti-life och anti-happiness samt att den handlar om suffering. Den skakar om, den gör att man känner sig levande, den går på djupet utan att vara explicit och övertydlig. Ett starkt inslag är en återkommande melodislinga från Tristan und Isolde. Också detta konstverk handlar om död.

Uppdatering: Se också detta inlägg om filmen.

Halvsanningar om Flew

flew.jpg

Dagen påstår att Antony Flew, tidigare känd som ateist, på ålderns höst har upptäckt ”en allsmäktig Gud”. Detta är en sanning med modifikation. Två saker behöver klargöras.

För det första ger Flew inte uttryck för en tro på ”en allsmäktig Gud” utan mer för en tro på att det finns något slags skapare eller yttersta orsak, dvs. deism.

För det andra är Flew uppenbarligen inte bara gammal vid det här laget utan också, tycks det, allmänt förvirrad. Det framkommer med tydlighet i denna artikel från New York Times, som (kanske inte helt förvånande) går på djupet på ett annat sätt än Dagen:

But as I discovered, a conversation with him confuses more than it clarifies. With his powers in decline, Antony Flew, a man who devoted his life to rational argument, has become a mere symbol, a trophy in a battle fought by people whose agendas he does not fully understand.

Ännu mer djuplodande information ges av Richard Carrier.

Ergo är jag inte helt övertygad om att Flews övergång till deismen är någon större prestigeförlust för den ateistiska sidan; att den inte är någon prestigevinst för de kristna, därom känner jag däremot inget tvivel.

Slutligen: Dagen påstår att Flew har ”tappat tron” på ateismen. Därmed har man missförstått den ateism Flew stod för och som inte innefattar tro något utan avsaknad av tro på gudars existens. Det är en såväl logisk som substantiell skillnad på att tro att gudar inte existerar och att inte tro att gudar existerar.

Kärleksfull vädergud?

Det har stormat i södra USA. Tennessees guvernör Phil Bredsen sa igår följande, efter att ha inspekterat skadorna efter tromberna där:

The wrath of God is the only way I can describe it. I’m used to seeing roofs off houses, houses blown over. These houses were down to their foundations, stripped clean. (Min kursivering.)

Faktum är att bibeln klargör att Jahve ofta har använt sig av vädret för att straffa eller (mindre ofta) belöna människor. Några exempel:

Men givetvis gör han det enbart av kärlek. Eller så kanske han finns lika lite som andra vädergudar?

Modernt språk

Man lär sig så mycket bra genom att läsa DN På Stan. För ett tag sedan slogs ett slag för uttrycket ”stört bra”. Detta är inte en särskrivning av störtbra med kort ö-ljud (att säga så är uråldrigt), utan ”stört” används i betydelsen ”rubbat” och uttalas med långt ö-ljud. Uttrycket är ett moderniserat sätt att säga ”sjukt bra”.

Homoäktenskap – en konservativ idé

Det finns en märklig föreställning bland vissa kristna, konservativa och kristdemokrater (i den mån dessa tre kategorier låter sig separeras) om att förespråkandet av en könsneutral äktenskapsbalk är ett uttryck för en omstörtande radikalism. Syftet tros vara att underminera äktenskapet som institution. I Sverige har kampanjen Bevara äktenskapet argumenterat på detta tema; och en liknande kampanj i England har gjort detsamma.

Detta är en total missuppfattning. Det har krönikören på SvD:s ledarsida Elise Claeson insett:

Alla som tror på kärnfamiljen bör välkomna homoäktenskap. Gifta lever längre och är friskare än ogifta, och självklart ska också bögar och flator få möjlighet till äktenskapets lycka.”

Detta argumenterade Andrew Sullivan för redan 1989, då han skrev ”Here Comes the Groom: A Conservative Case for Gay Marriage”:

Legalizing gay marriage would offer homosexuals the same deal society now offers heterosexuals: general social approval and specific legal advantages in exchange for a deeper and harder-to-extract-yourself-from commitment to another human being. Like straight marriage, it would foster social cohesion, emotional security, and economic prudence. Since there’s no reason gays should not be allowed to adopt or be foster parents, it could also help nurture children. And its introduction would not be some sort of radical break with social custom. As it has become more acceptable for gay people to acknowledge their loves publicly, more and more have committed themselves to one another for life in full view of their families and their friends. A law institutionalizing gay marriage would merely reinforce a healthy social trend.”

Likaså argumenterar Jonathan Rauch för att homoäktenskap är i linje med ett hayekianskt tänkande. Och nu tar en kommande konferens i Texas sig an frågeställningen.

Feta och rökare en vinst

Tidigare har jag påpekat att de som högljutt talar om alkoholens kostnader ofta lyckas glömma alkoholens intäkter (i vid mening). En ny nederländsk studie visar nu att kostnaderna av rökning och fetma är överskattade. Media rapporterar:

But because both the smokers and the obese died sooner than the healthy group, it cost less to treat them in the long run. … Ultimately, the thin and healthy group cost the most – $417,000, from age 20 on. The cost of care for obese people was $371,000, and for smokers, $326,000.

Ytterligare ett argument, alltså, som rubbar kostnads-intäktsanalysen av sådant som alkohol, tobak och fet mat i riktning bort ifrån paternalism och straffskatter av olika slag.

En ateistisk president?

USA har en kär plats i mitt hjärta, och det är spännande att följa det jämna presidentvalet, men det finns inslag i detta lands kultur som jag finner beklämmande. En Gallupundersökning genomförd den 6-9 december 2007 ställde följande fråga:

Mellan nu och 2008 års konvent kommer presidentkandidaternas kvalifikationer – deras utbildning, ålder, religion, ras osv. – att diskuteras. Om ditt parti nominerade en allmänt välkvalificerad person för presidentämbetet som råkade vara [se nedan], skulle du rösta på den personen?

Resultatet:

minoriteter.jpg

Jag tror inte att jag skulle ha någon större politisk framgång i Amerika.

Vilket lag ska man heja på?

Det är visst landskamp i fotboll ikväll. Före jul var jag på konferens i Kraków och samtalade då med Ralf, den unge filosofen, om nationalism, som han helt, liksom jag, förkastar. Jag nämnde mitt engagemang mot sportnationalism, vilket han också ogillade. Jag tycker inte att man ska heja på ett lag bara för att man råkar komma från samma land som detta. Istället kan man grunda sitt hejande på, föreslår jag, en utilitaristisk kalkyl (det lag vars vinst ger störst aggregerad lycka bör stödjas) eller på en hedonistisk kalkyl (det lag som har snyggast spelare bör stödjas).

rosenberg.jpg

Ralf föreslog istället att man bör satsa pengar på det lag som ger största väntad utdelning. Därigenom får man ett naturligt engagemang att heja på ett lag. Om man dessutom lider av sportnationalistiska känslor är det extra bra om det lag man satsar pengar på inte är det egna landets. Om det egna landet vinner blir man glad av det skälet. Om det lag man har satsat pengar på vinner blir man glad av det skälet. Man ökar därigenom sina chanser att bli glad, vilket i sig är eftersträvansvärt.

Boktips

Se mig i ett kort videoklipp rekommendera en strålande bok.