Jag förstår mig inte på människor som säger sig vara stolta över saker de är. Ta som exempel nationalitet och sexuell läggning. Varför ska man vara stolt över att ha råkat födas och växa upp i Sverige? Och varför ska man vara stolt över att man råkar attraheras av personer av ett visst kön? Obegripligt. Saker man är, är man bara – och de är inget att vare sig vara stolt över eller skämmas för. Följaktligen dissar jag både den svenska flaggan och regnbågsflaggan.

Ska man nödvändigtvis känna stolthet föreslår jag att man gör det över saker man har presterat. Har man lyckats klara svåra studier; utför man sitt jobb med den äran; behandlar man sina vänner väl – då kan man möjligen tala om befogad stolthet.