Förbud mot religiösa kläder

Turkiet har beslutat tillåta kvinnliga studenter att bära slöja. Det tycker jag är ett riktigt beslut: staten ska inte stipulera vilken klädsel människor har. En särskilt negativ effekt av den turkiska regeln har varit att hindra många muslimska kvinnor från att delta i högre utbildning. Men även om religiöst motiverade kläder ska vara tillåtna tycker jag att det är viktigt att problematisera frågan.

T.ex. tycker jag:

  • att kulturella sedvänjor, t.ex. vad gäller klädstil, bör ses med skepsis och ifrågasättas genom frivillig argumentation i den mån de tenderar att påföras personer som har svårt att utan sociala och ibland också fysiska sanktioner frigöra sig och fatta autonoma beslut;
  • att arbetsgivare och näringsidkare ska ha rätt att ha egna klädesregler, t.ex. av hygienskäl, för att man vill tillämpa en enhetlig uniformpolicy eller för att man befarar att religiös symbolik kan skrämma iväg kunder; och dessa regler kan inkludera förbud mot vissa religiösa klädesplagg (såsom turban, burka, slöja och kippah) samt förbud mot religiösa symboler (såsom synliga kors); samt
  • att arbetsgivare och näringsidkare i möjligaste mån bör tillåta religiösa kläder och symboler, om anställda och kunder vill ha sådana på sig; t.ex. kan muslimska kvinnor som arbetar på sjukhus och vägrar ha kort ärm av hygienskäl få använda hygieniska handskar istället, och personer som insisterar på att använda religiösa symboler kanske kan ges interna tjänster som inte gör detta till ett problem.

sloja.jpg

Dvs. staten ska inte lägga sig i; en frivillig argumentation kring kulturellt tvingande klädregler är viktig och riktig; och arbetsgivare och näringsidkare ska få lägga sig i men bör sträva efter att inte göra det.

Uppdatering: Läs om ett aktuellt svenskt fall samt ta del av Jakob Heidbrinks klarsynta argumentation.