Alla dessa bokstäver

Maciej Zaremba skriver i DN:

Av stilistiska skäl skall jag inte använda akronymen ”hbt-personer” (homosexuella, bisexuella och transpersoner*), som vissa menar att man måste göra för att visa insikt om mångfalden.

Få har kunnat undgå att märka att HBT-akronymen har blivit poppis i Sverige. Den lanserades av Greger Eman i RFSL:s tidning Kom Ut (nr 4/2000), med syfte att göra homo- eller gayrörelsen (nu mer eller mindre utdöda begrepp!) mer inklusiv. Eman knöt därvidlag an till engelsktalande länders GLBT-akronym (Gay, Lesbian, Bisexual, Transgender).**

regnbagsflagga.jpg

Nu menar dock vissa att HBT är exkluderande. Sveriges förenade gaystudenter kallar sig t.ex. numera Sveriges HBTQ-studenter, där q:et står för queer. Ja, varför ska inte queer-personer få vara med? I USA har det inte stannat där. Vissa förespråkar användandet av GLBPTQQI (Gay, Lesbian, Bisexual, Pansexual, Transgender, Queer, Questioning, Intersex), vilket väl på svenska skulle bli HBPTQFI. Det börjar bli knepigt att hålla reda på alla förkortningar (för att inte tala om vad fenomenen bakom förkortningarna innebär) – och man frågar sig om det logiska slutet inte är att inkludera alla utom de heteronormativa. Mycket riktigt kallades en ungdomsverksamhet inom RFSL Stockholm ett tag för ”Icke-heteronormativ ungdom” (IHU), dvs. man definierade sig i termer av vad man inte är.

Hur ska man se på detta? Att använda sig av akronymer kan vara bra för att uttrycka något långt på ett koncist sätt, vilket talar för användandet av HBT i frågor som är gemensamma för homo- och bisexuella samt transpersoner. Men jag ser fyra problem:

  1. HBT låter kliniskt och opersonligt, särskilt som etikett på människor. Vem vill vara en ”HBT-person”? Ska akronymen användas verkar det bäst i politisk-sociala, inte privata, sammanhang.
  2. Det finns frågor som inte är gemensamma för homo- och bisexuella samt transpersoner. Ibland är det riktigt att särskilja grupperna, vilket kan försvåras av en etablerad akronym.
  3. Om målet är att alla som avviker från heteronormen ska inkluderas i den akronym som används blir det till slut lätt bisarrt. Det finns många bokstäver i alfabetet.
  4. Är inte själva grundtänkandet (”oss kontra dem”, ”inkluderad eller exkluderad”) i sig konfliktskapande?

Summa summarum använder jag mig inte själv av begreppet, då jag tycker nackdelarna överväger fördelarna. Och apropå Zaremba-citatet: man kan ha insikt om, och uppskatta, mångfalden ändå.
_______________________________

*Begreppet ”transpersoner” är i sig omstritt. Vissa finner det kränkande.
**Dock finner vissa lesbiska GLBT kränkande och sexistiskt och förespråkar istället LGBT.