Alexander Bard har mött sin överman

Apologeten Göran Skytte klagar på att Alexander Bard klagar på kristendomen. Som Bard uttrycker det:

[J]ag hatar kristendomen för att den är så dum, den är inte trovärdig längre med det vi vet om världen idag.

Skytte menar att Bard inte ska säga så, eftersom det finns professorer som är kristna (och professorer är per definition inte dumma). Nå, det finns professorer som tycker ännu sämre om kristendomen än vad Alexander Bard gör. Mina damer och herrar, stålsätt er och ta del av Friedrich Nietzsches syn, från The Antichrist:

Nietzsche, som hatade kristendomen mer än Bard och som dessutom hade större mustasch

Nietzsche, som hatade kristendomen mer än Bard och som dessutom hade större mustasch

”I condemn Christianity; I bring against the Christian church the most terrible of all the accusations that an accuser has ever had in his mouth. It is, to me, the greatest of all imaginable corruptions; it seeks to work the ultimate corruption, the worst possible corruption. The Christian church has left nothing untouched by its depravity; it has turned every value into worthlessness, and every truth into a lie, and every integrity into baseness of soul. Let any one dare to speak to me of its ‘humanitarian’ blessings! Its deepest necessities range it against any effort to abolish distress; it lives by distress; it creates distress to make itself immortal.  For example, the worm of sin: it was the church that first enriched mankind with this misery! … This eternal accusation against Christianity I shall write upon all walls, wherever walls are to be found — I have letters that even the blind will be able to see. I call Christianity the one great curse, the one great intrinsic depravity, the one great instinct of revenge, for which no means are venomous enough, or secret, subterranean and small enough, — I call it the one immortal blemish upon the human race.”

Även jag har klagat på begreppet synd, men med ett något mindre mustigt språk än den store filosofen.

Matematisk ateism

John Allen Paulos är professor i matematik och har skrivit den nya boken Irreligion: A Mathematician Explains Why the Arguments for God Just Don’t Add Up. Han går däri igenom tolv olika argument för att gud existerar och finner dem, som titeln klargör, icke övertygande. Boken recenseras i Notices of the American Mathematical Society av den svenska professorn i matematisk statistik Olle Häggström:

I like Paulos’ method, which in most cases makes it evident not only that the strippeddown versions of the arguments fail, but also that no refinement or elaboration will save them from their central shortcomings.

Dawkins har mötts just av kritiken (från bl.a. Jim Holt och Allen Orr) att han inte beaktar den mer raffinerade religionsfilosofiska argumentationen utan enbart tittar på äldre, enklare argument för guds existens. Men som Häggström påpekar:

Frankly, I suspect that Holt and Orr simply mistake verbosity for profundity.

Jag har inte läst Paulos bok själv, men den förefaller vara en bra introduktion till diskussionen om guds existens för den som har ett rationellt och rationalistiskt tankesätt.

Se ett tidigare inlägg som omnämner Olle Häggström.

Diskriminerar regeringen ateister?

I Expressen idag hävdar Humanisterna att de blir diskriminerade av regeringen:

”Regeringen har beslutat att det största livsåskådningssamfundet som företräder den humanistiska livsåskådningen i Sverige, Förbundet Humanisterna med över 5 000 medlemmar, inte ska vara berättigat till bidrag. Det finns ingen vettig förklaring till varför.”

Bidrag utgår till trossamfund, vilket i lagtexten definieras som ”en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst”. Humanisterna argumenterar för att detta ska tolkas vidare än vad regeringen gör, men jag är inte säker på att det låter sig göras. Jag tror att det är en oframkomlig väg, att försöka få regeringen och andra att betrakta Humanisterna som ett trossamfund.

Däremot kan och bör man ifrågasätta att bidrag enbart ska utgå till trossamfund, dvs. förespråka ett ändrat regelverk. Följande två alternativ, som båda innefattar icke-diskriminering, är att föredra framför dagens ordning:

  1. Alla bidrag till trossamfund slopas. Varför ska skattebetalarna subventionera religiös verksamhet? Inte heller Humanisterna bör i så fall få bidrag.
  2. Om bidrag ska utgå bör regelverkat skrivas om, så att alla organisationer som sysslar med livsåskådningsfrågor i vid mening får vara med och dela på kakan.

Alternativ 1 är enligt min uppfattning helt klart det bättre av de två. Att Humanisterna inte förespråkar den linjen är en orsak till att jag inte är medlem i den organisationen.

Krav på beskuren frihet

Jag betvivlar att Bitte Assarmo har läst John Stuart Mills On Liberty. Om hon har gjort det gissar jag att den fyllde henne med vämjelse och avsky. Däri föreslår han nämligen detta radikala synsätt:

”The only freedom which deserves the name, is that of pursuing our own good in our own way, so long as we do not attempt to deprive others of theirs, or impede their efforts to obtain it. Each is the proper guardian of his own health, whether bodily, or mental and spiritual. Mankind are greater gainers by suffering each other to live as seems good to themselves, than by compelling each to live as seems good to the rest.”

Bitte vill däremot styra och ställa och lägga sig i. Hon vill beskära andras frihet genom att stigmatisera. Att Tiina Rosenberg och andra under Stockholm Pride menar att sex utan kärlek går an, det retar Bitte. Det går icke an!, menar hon. Det är ytligt. Det är mekaniskt. Det smutsar ner.

Så får Bitte, liksom t.ex. nationaldemokraterna, Elisabeth och Samuel i Dagen, prästen Markus och den Livets Ord närstående kvalitetstidskriften Världen Idag, förstås tycka. Men likaså får vi som tror på individens frihet markera att vi avvisar denna interventionistiska syn och istället betona respekten för individers egna val. Vissa — även homosexuella — vill gifta sig. Andra — även heterosexuella — vill ha sex utan kärlek. Hur man gör ska man få bestämma själv. Den tid är förbi då kyrka eller våldsverkare kan göra särskilt mycket åt saken. Det, om något, är värt att fira under Stockholm Pride.

Se även vad den kloke Tor Billgren har att säga om saken.

De som vill styra och ställa

W. H. Auden:

”The Enemy was and still is the politician, i.e. the person who wants to organise the lives of others and make them toe the line. I can recognise him instantly in any disguise, whether as a civil servant, a bishop, a schoolmaster, or a member of a political party, and I cannot meet him however casually without a feeling of fear and hatred and a longing to see him (or her, for the worst ones are women) publicly humiliated.”

Jag sympatiserar med denna kombination av autonomism — en vilja att leva sitt liv som man själv vill — och (det måste medges) motvilja mot dem som vill styra och ställa, oavsett om styrandet och ställandet är politiskt eller av annat slag.

Skadas barn av skilsmässor?

Företrädare för det kristna Claphaminstitutet anser att staten bör försöka minska antalet skilsmässor. Själv förhåller jag mig avvisande till sådana försök att styra och ställa i människors liv. Men bör man inte tänka på barnen? Jo, men bilden är betydligt mer osäker och komplicerad än de kristna debattörerna låtsas om. Som Betsey Stevenson och Justin Wolfers klargör (s. 30—31):

There exists substantial controversy—and uncertainty—about the impact of divorce on children. While children from divorced households fare worse along a range of outcomes than those from intact households, this observation does not speak to the policy-relevant question of whether those children would have been better off if their parents had not divorced. The conflict in these households may be so severe that children are actually better served by their parents divorcing. Thus comparisons of the ”happily married” with the ”unhappily divorced” are likely irrelevant for those choosing between an unhappy marriage and an unhappy divorce. Moreover, the difficulty in establishing a causal link between divorce decisions and children’s outcomes is compounded by the possibility that the type of parents and households that end up divorced are likely to be different from those that do not. These differences may themselves lead to worse outcomes for children even if the parents were to remain married. Additionally,  unobserved negative shocks to the family may both lead to divorce, and to negative outcomes for children, further confounding attempts at causal inference.

Att de kristna debattörerna använder sig av forskning på ett tendentiöst sätt förvånar inte. Ty i grunden styrs de nog inte främst av en omsorg om barnen utan av sin dogmatiska etik, som säger att skilsmässa är moraliskt felaktigt. De skulle vilja minska skilsmässorna även om alla barn mådde bra av dem. Detta vågar de dock inte riktigt säga offentligt, eftersom de vet att svenska folket inte delar denna syn.

Uppdatering: SvD:s ledarblogg hävdar:

[V]i borde kunna vara ärliga nog att säga att det optimala för ett barn är att den familj som man fötts in i håller ihop.

Grundfrågan rör om vi vet att detta stämmer, givet att föräldrarna inte drar jämnt och önskar sluta sin samlevnad. Det hävdar Stevenson och Wolfers att vi inte vet. Och även om visste det är fortfarande frågan om staten ska lägga sig i beslut av denna karaktär. Jag anser inte det.

Barndopets hemska grund

Påven döper ett barn

Det kan tyckas oskyldigt med barndop, men jag finner denna tradition osmaklig och uppmanar härmed föräldrar att undvika denna ceremoni.* Att låta släkt och vänner komma samman efter att ett barn har fötts under trevliga, även ceremoniella, former, det har jag inget alls emot. Men just den kristna inramningen finner jag stötande. De flesta svenskar bryr sig inte om den, det vet jag, men de kanske skulle göra det om de kände till dess grund.

Den kristna kyrkan lär nämligen att varje människa föds med arvssynd: genom att Adam och Eva, som kristna kallar de första människorna, syndade bestämde Jahve att alla människor ärver en syndig natur. Denna natur gör att ingen människa, inte ens ett nyfött barn, anses förtjänt av himlen efter döden. För att med säkerhet undvika det helvetesstraff som Jahve har bestämt för alla krävs frälsning genom dopet.

Som Katolska kyrkans katekes uttrycker det:

”1250 Born with a fallen human nature and tainted by original sin, children also have need of the new birth in Baptism to be freed from the power of darkness and brought into the realm of the freedom of the children of God, to which all men are called.”

Att ordna ett barndop innebär alltså att man, åtminstone implicit, ger sitt erkännande till den bisarra, kristna uppfattningen om en gud som bestämmer att alla ska präglas av synd och som vidare förordnar att den som inte ser till att det hälls vatten på ett barn i en kristen ritual riskerar det barnets eviga väl. Dessutom gör man sitt barn till medlem i en organisation utan dennes medgivande, vilket i sig är klandervärt. Lägg därtill att det är en religiös organisation, och min uppfattning är definitivt att det är oetiskt att pådyvla barn religiösa uppfattningar.

_____________________

*Om föräldrar trots allt väljer att ha ett barndop tycker jag att man som vän eller närstående bör delta, om möjligt. Gemenskap och firandet av ett barn är trots allt viktigare än principer.

Terrorismens grunder

Kalle Larsson (v) må frusta av upprördhet, men en ny forskningsöversikt om terrorismens orsaker har kommit. Den styrker bilden av att dessa orsaker inte har med fattigdom, låg utbildning eller låg grad av demokrati att göra:

”Popular beliefs link terrorism to economic, political and social underdevelopment. In this contribution, we comprehensively review the related, most relevant cross-country analyses to ascertain the true determinants of terrorism. The related theoretical underpinnings are presented and common analytical and methodological objections are discussed. In general, we find that terrorism is closely linked to political instability, sharp divides within the populace, country size and further demographic, institutional and international factors. Sound counter-terrorism policies should work on these prominent root causes of terrorism. Evidence is only marginal that economic performance, structural economic conditions, democratization, education or religious affiliation significantly interact with terrorism. Thus, we are skeptical towards popular policy advice that focuses on poverty alleviation, a promotion of economic development, democratization, education or the like.”

Se tidigare inlägg i denna fråga här och här.

Oanständig favorisering av kyrka

Jag finner det stötande att Katolska kyrkan favoriseras ekonomiskt av statsmakterna i bl.a. Sverige och Italien. I vårt land får kyrkan använda sig av Skattemyndigheten för att samla in sina medlemsavgifter, och den använder sig, till skillnad från övriga samfund, inte av skriftligt godkännande från medlemmarna utan av ”samtycke via stadgarna”. Dvs. man blir medlem som spädbarn, och så fort man börjar tjäna pengar tar staten automatiskt en del av ens inkomst och skickar till de katolska prästerna. Är detta en rimlig ordning? Ska svenska skattepengar användas för detta ändamål? Varför ska i så fall inte icke-kristna organisationer få samma hjälp? I Italien är det ännu värre: där är kyrkan bl.a. befriad från fastighetsskatt.

Men trots denna favorisering går Katolska kyrkan nu med förlust, pga. den allt svagare dollarn. Om Sverige, Italien och andra stater slutade gynna religiösa organisationer, vilket är ett anständighetskrav, skulle det se ännu sämre ut. Dags att rätta mun efter matsäck, säger jag. Påven kanske får skippa röda skor från Prada framöver.

Utesluten mormon

En kalender med tolv missionärer för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har sålt bra. Men kyrkan är inte förtjust:

”The creator of a calendar that featured shirtless Mormon missionaries was excommunicated Sunday after a disciplinary meeting with local church leaders in Las Vegas.”

De tolv missionärerna har varnats men slipper uteslutning, så nu kan de missionera vidare. Gärna hos mig. Vem vet, jag kanske blir omvänd. Om inte annat kunde det vara kul att läsa lite mer i mitt ganska oanvända exemplar av Mormons bok.

Är det fel att håna religion?

Orsakverkan rapporterar om en student i Florida som har orsakat stor upprördhet bland katoliker därför att han lämnade kyrkan med en oblat. Katoliker ser oblaten i nattvarden som Jesu kropp, och den ska ätas upp, inte tas med ut.

Biologen och ateisten PZ Myers gav en hånfull kommentar, på vilken Andrew Sullivan reagerade:

”It is one thing to engage in free, if disrespectful, debate. It is another to repeatedly assault and ridicule and abuse something that is deeply sacred to a great many people. Calling the Holy Eucharist a ‘goddamned cracker’ isn’t about free speech; it’s really about some baseline civility. Myers’ rant is the rant of an anti-Catholic bigot. And atheists and agnostics can be bigots too.”

Fallet aktualiserar frågan om det är fel att håna religion. Min syn är:

  • att det ska vara lagligt att håna religion;
  • att jag inte vill kritisera hån av religion; och
  • att jag själv inte vill håna religion.

Dvs. jag tycker att PZ Myers ska få uttrycka sig om nattvarden på ett sätt som av katoliker uppfattas som stötande; givetvis får katoliker (och andra) kritisera honom för det; jag vill inte kritisera honom för det; men jag vill själv inte håna. Jag har för övrigt exakt samma syn på skämtteckningarna av Muhammed i Jyllands-Posten: jag skulle själv inte skapa eller sprida sådana, men jag anser att det ska vara tillåtet att göra det, och jag vill inte kritisera dem som gör det.

Kanske uppfattar vissa kristna det som att jag hånar dem och deras religion i mina religionskritiska inlägg, på denna blogg och annorstädes, men det är åtminstone inte min avsikt. Min avsikt är att leverera på argument baserad kritik av religion, vilket jag ser som något annat än hån.

Men det är inte alla som ansluter sig till yttrandefrihet på detta område. Den kristna aktivisten Tuve Skånberg vill att den som hånar religion ska straffas.

Tror alla på Gud?

I Albert Camus bok The Outsider återger huvudpersonen Meursault, som sitter häktad misstänkt för mord, förhörsledarens försök att få honom att bekänna sina synder:

”But he interrupted me and pleaded with me one last time, drawing himself up to his full height and asking me if I believed in God. I said no. He sat down indignantly. He told me that it was impossible, that all men believed in God, even those who would not face up to Him. This was his belief, and if he should ever doubt it, his world would become meaningless.”

Intressant nog finns det kristna teologer, som Cornelius Van Til och Greg Bahnsen, som håller med förhörsledaren. De menar att det inte finns, och att det aldrig har funnits, några ateister. Alla inser, innerst inne, att Jahve finns.

Detta stämmer förstås inte — se professor Michael Martins analys av argumentet. Men man kan förstå varför vissa kristna ändå hävdar att det stämmer. Ty det är en märklig sak att Gud inte har uppenbarat sig för så många icke-kristna. Skulle en allsmäktig, allgod och allvetande gud existera är det obegripligt hur så många tillåts sväva i okunnighet om hans existens. Som professor Ted Drange utvecklar i sitt argument från icke-tro indikerar förekomsten av genuina ateister i själva verket att den kristne guden inte existerar.

Ateistisk aktivism

Jag är en ateistisk (eller kanske snarare anti-teistisk) aktivist. Jag delar inte den syn som säger att det kristna kulturarvet ska bevaras. Tvärtom motarbetar jag kristna influenser i vår kultur, eftersom jag anser kristendomen såväl falsk som destruktiv.

I linje med min aktivistiska hållning förespråkar jag t.ex. byte av sätt att ange årtal, okunskap om varför julen firas och borttagande av biblar på hotellrum. Häromdagen fortsatte jag med min ateistiska aktivism genom att skriva till det företag som tillverkar den kalender jag använder:

”Hej!

Som användare av er produkt ‘Stor Timkalender 2008’ vill jag framföra min irritation över att ni för varje söndag anger vilken kyrkohögtid det är. I söndags angavs det t.ex. att det var ‘Kristi förklarings dag’. Som icke troende vill jag slippa att påminnas om religiös vidskepelse, och jag finner det anmärkningsvärt att ni på detta sätt sprider reklam för kristna samfund. Jag hoppas att ni fr.o.m. 2009 tar bort dessa uppgifter i era produkter.

Med vänliga hälsningar
Niclas Berggren”

Man kan tycka detta religiösa inflytande harmlöst, men det anser jag alltså vara en felsyn. Låt vara att religionens negativa inflytande är långt större i många andra länder. Det färska exemplet med den amerikanska soldat som har diskriminerats och utsatts för fara pga. sin ateism är ett talande och upprörande exempel. Religiös reklam i svenska kalendrar är ett mindre problem, men den är ett problem.

Embryon inte skyddsvärda

EU:s patentmyndighet har tidigare avslagit en patentansökan som rör stamceller som odlas fram från embryon:

”Bland huvudskälen för avslaget angavs att den använda metoden innebär att det embryo som används för att odla fram stamcellerna förstörs och att det står i strid med EU:s direktiv om … embryots mänskliga värdighet.”

Nu har beslutet överklagats. Hur det än går finner jag det anförda EU-direktivet upprörande. Som professor Steven Pinker klargör i sin superba artikel ”The Stupidity of Dignity” är grunden en religiös dogmatik som hindrar forskning med potential att minska mycket mänskligt lidande. Dogmatiken handlar om att betrakta embryot som skyddsvärt, i den katolska läran lika skyddsvärt som en medveten, vuxen människa. Men varför skulle embryot vara skyddsvärt? Det är ett liv utan något som helst medvetande; och det utgör ingen skada för någon medvetande varelse att embryon kasseras efter att de har gjort nytta i framtagandet av stamceller.

Vad har Gud med saken att göra?

Ingrid Betancourt har fritagits av colombianska soldater:

”Först av allt vill jag tacka Gud och de colombianska soldaterna, sade hon till radiostationen Caracol bara timmar efter fritagningen.”

Jag upphör aldrig att förvånas av hur människor drar in Jahve vid extraordinära händelser. Om denne gud existerar, hur kommer det sig att Ingrid fick sitta fängslad i så många år och leva ”som i en mardröm”? Och alla som fortfarande plågas av gerillan — bryr sig inte Jahve om dem? Att denna gudsbild präglas av enorma inre spänningar verkar inte föresväva personer som tackar Gud när de har undkommit något hemskt. Annars är det förstås roligt att Ingrid nu är fri!

Han blir kallad dåre

Man undrar varför

”Två gånger har han landat på huvudet efter att ha blivit påkörd – båda gångerna har han mirakulöst nog landat med huvudet före på portföljen med sex exemplar av sin egen bok ‘Omvänd’ i. En ren tillfällighet? Tur? Göran Skytte håller inte med om det. Han är fullständigt övertygad om att Gud är ansvarig för att han inte är död i dag. Och han tackar Gud för miraklet. – Jag har kallats dåre av många men jag tror inte på att undvika att tala om under, säger han med eftertryck.”

Så intressant. Jahve är alltså inte förmögen och villig att förhindra att Göran blir påkörd men förmögen och villig att hindra att Göran slår sig så mycket. Och Jahve är förmögen och villig till detta halvhjärtade ingripande, men han struntar helt i när tiotusentals människor dör i Kina etc. Där religion går in går rationellt tänkande ut, tycks det.

Göran tror även på djävulens existens. Det är han som får oss att skvallra!

”Som när han beskriver den Ondes lömska taktik för att få människor – inklusive han själv – att synda.
– Synd handlar för de flesta av oss inte om att slå ihjäl någon utan om vardagliga trivialiteter: som att skvallra och tala osanning, säger han och får nickanden till svar.”

Och denne man upplåter SvD regelbundet plats åt på sin ledarsida.

Komisk kristen censur

Den konservativa kristna organisationen American Family Association erbjuder ett datorprogram som filtrerar nyheter på nätet. Allt för att skydda känsliga själar från den onda värld som omger dem. T.ex. ersätts ordet ”gay” med ”homosexual”, vilket i fallet med 100-meterslöparen Tyson Gay fick lätt komiska effekter:

SVT gynnar religion

Public service-tv är ett märkligt fenomen.* En intressant tolkning av uppdraget är att kristna förkunnare ska få plats i tv för att förkunna sin lära på egna villkor. Jag har tidigare protesterat mot detta, och fler gör nu detsamma:

”Låt religionerna bli synliga på samma villkor som alla andra samhällsfenomen i svenska medier: genom allsidig och kritisk granskning, genom diskussion av deras grunder, sanningsanspråk och sociala konsekvenser! Det är att ta tron på allvar.”

Kan man gissa att kristdemokraterna blockerar den rättvisereform som många av oss efterfrågar? (Public service-utredaren tillhör detta parti.)
____________________________
*En språklig aspekt: Är det inte konstigt att ”tv-avgift” ska byta namn till ”public service-avgift”, som är ett svengelskt begrepp?

Religiös grymhet

Jeremy Bentham i The Principles of Morals and Legislation (kap. 12, sektion XXXIV):

A pernicious act, therefore, when committed through the motive of religion, is more mischiveous than when committed through the motive of ill-will.

Detta tål att beaktas. Ofta betraktas religiösa övertygelser felaktigt som något slags garanti för goda handlingar. I själva verket är religiösa uppfattningar om godhet ofta förkastliga; och Bentham betonar därutöver att tron att uppfattningarna har gudomlig sanktion ofta gör dem extra grymma.

Camus om gud

Albert Camus:

Gud är en neurotisk narcissist: han skapade människorna endast för att de skulle dyrka honom.”

Tro på mirakel

Tre av fyra amerikaner tror på gudomliga mirakel. Ska vi tro att de har rätt? Nej, och David Hume förklarar varför i An Enquiry concerning Human Understanding:

”When anyone tells me, that he saw a dead man restored to life, I immediately consider with myself, whether it be more probable, that this person should either deceive or be deceived, or that the fact, which he relates, should really have happened. I weigh the one miracle against the other; and according to the superiority, which I discover, I pronounce my decision, and always reject the greater miracle. If the falsehood of his testimony would be more miraculous, than the event which he relates; then, and not till then, can he pretend to command my belief or opinion.”

Tyfonen och gud

Apropå tyfonen som orsakade 800 människors död i Filippinerna, så formulerar professor Peter Singer kort och koncist ett klassiskt och starkt argument mot den kristne gudens existens:

Do we live in a world that was created by a god who is all-powerful, all-knowing, and all good? Christians think we do. Yet a powerful reason for doubting this confronts us every day: the world contains a vast amount of pain and suffering. If God is all-knowing, he knows how much suffering there is. If he is all-powerful, he could have created a world without so much of it – and he would have done so if he were all good.”

Han granskar även de svar kristna brukar ge — som att vi har fri vilja, som att lidande är ett gudomligt straff, som att lidandet inte spelar någon större roll och som att vi inte kan förstå Jahve — och finner dem (rätteligen) undermåliga.

Kristna läkare sprider sitt evangelium

Av någon anledning nämner inte de tolv läkare och barnmorskor som skriver på DN Debatt idag att de är engagerade kristna. En snabb nätsökning ger vid handen att de flesta tycks aktiva i Föreningen kristna läkare och medicinare i Sverige. Anne-Berit Ekström är föreningens ordförande, Gunnar Holmgren dess tidigare ordförande.

De skriver bl.a.:

”I botten handlar det om hur vi ser på sexualitet. Är det en funktion som skall uppmuntras att fritt utnyttjas för kortsiktig njutning eller förströelse, men som på grund av fruktan för livshotande smitta och sjukdomar måste omgärdas med stränga säkerhetsåtgärder? Eller är det en kraft som för två människor samman, och som rätt använd hjälper dem att leva i en långvarig unik gemenskap, där den kan få fritt utvecklas utan rädsla?

De har rätt i så måtto att detta i botten handlar om hur vi ser på sexualitet. Det kardinalfel de begår i sitt propagerande för ”avhållsamhet och trohet” är att de (präglade av sin kristna moralsyn) enbart ser på kostnadssidan av sexuell frihet och negligerar intäktssidan.* Nedlåtande etiketterar de sådan frihet som ett uttryck för ”kortsiktig njutning eller förströelse”. Men en kostnads-intäktsanalys måste, om den ska tas på allvar, beakta den nytta sexuell frihet ger för dem som utövar den. Mot denna nytta måste sedan kostnadssidan vägas. Det duger inte att enbart fokusera på kostnadssidan, vilket sker i artikeln.

För att ta en liknelse: Att köra bil medför kostnader (t.ex. risken för olyckor) och intäkter (t.ex. möjligheten att snabbt och fritt förflytta sig). Om man enbart fokuserade på kostnaderna skulle det vara riktigt att i skolor och på annat håll uppmana alla att sluta köra bil. Det medför ju så stora kostnader! Men den slutsatsen följer förstås inte av en korrekt utförd kostnads-intäktsanalys.

Med detta sagt, är det inte riktigt att försöka minska de kostnader som sexuellt överförbara sjukdomar för med sig? Givetvis. Men detta kan göras på olika sätt. Kondomanvändning är en metod som bibehåller den nytta människor som har fler sexpartner upplever, samtidigt som riskerna för smitta, dvs. kostnaderna, faller.** Som artikeln i British Journal of Medicine, som författarna citerar, uttrycker det:

”The data are clear, however. Other than abstinence, which is difficult to achieve, condoms are the most effective means of stopping the spread of sexually transmitted infections. We need to focus on ensuring consistent and correct condom use rather than denigrating condoms as being less than perfect.”

För att få ned könssjukdomar skulle man alltså kunna försöka att öka kondomanvändningen, t.ex. genom att öka tillgängligheten och genom handfasta instruktioner i skolan, samt att ge utökad faktabaserad undervisning om könssjukdomar och hur de sprids. Även om resultaten aldrig blir ”perfekta”.

Frågan är hur försök att få ungdomar att ha färre sexpartner skulle ge ett bättre resultat.*** Det jag tycker kan förmedlas i skolundervisning är att fler partner ökar riskerna, vilket är faktiskt korrekt, men jag motsätter mig den normativa instruktionen, att fler sexpartner bör undvikas.**** Det är en individuell kalkyl, att väga kostnader mot intäkter, och skolan eller staten bör inte ta ställning till den, utöver att sprida information.

Så medan författarnas syfte vad gäller minskad smittspridning är lovvärt, lyser deras normativa agenda igenom. De struntar i de positiva effekter av sexuell frihet som många upplever och vill att skola eller stat ska förmedla en kristen syn på sex och samlevnad.

_____________________________

*Se min analys i ”The Cardinal Error of Paternalism”.
**Som när man minskar risken för skador i trafiken genom att installera bilbälte och krockkudde samt vajrar mellan vägbanor.
***Författarna nämner av någon anledningen inte att artikeln i Science som talar sig varm för att försöka minska antalet sexpartner inte diskuterar spridning av könssjukdomar i allmänhet utan spridningen i den allmänna, heterosexuella befolkningen av hiv i fattiga länder i Afrika. Artikeln betonar att där smittspridning sker på annat sätt, som i Thailand, har kondomfokuseringen haft god effekt. Läs mer om hur ”more sex is safer sex”.
****Även om jag kraftigt tvivlar på att ett sådant normativt budskap skulle påverka människors beteende. Tvärtom kanske det gör det än mer spännande för många ungdomar att ha flera partner.

Otidsenlig syn på vila

Några kristna ”själavårdare och psykoterapeuter” slår ett slag för att vilodagen ska återupprättas:

”… en dag helgad åt Gud, en dag då man fokuserar på det immateriella i stället för det materiella, på varande i stället för görande, på det positiva istället för det negativa, på gemenskap istället för individualism. … Efter det att Gud skapat världen på sex dagar, vilande han på den sjunde. Om till och med världens skapare vilade, ja då förstår vi vikten av en dag utan arbete, strävan och oro.”

Låt oss bortse från det religiösa mumbo jumbo som präglar resonemanget (med logiska problem — som att en allsmäktig gud skulle behöva vila — och med tro på myter — som att en gud skapade världen) och istället göra tre reflexioner.

  1. Vi vilar redan. Vi har mer tid än någonsin till fritid. Ser man till medelarbetstid per sysselsatt har den under 1900-talet gått ned från 2688 till 1626 timmar per år, dvs. med knappt 40 procent. (Källa.)
  2. Vilan behöver vara flexibel. Idén att vi ska ha en särskild dag att vila på känns otidsenlig. Att alla behöver vila då och då är självklart, men om det bäst sker genom en särskild dag per vecka, några timmar per dag, en längre semester, ett sabbatsår eller på ålderns höst måste individen få komma överens om med sin arbetsgivare.
  3. Vilans former skiljer sig åt. Det som ger ro varierar människor emellan. Att fokusera på ”Gud” är t.ex. något de flesta av oss anser fullkomligt vettlöst, liksom att dela upp tillvaron i dikotoma delar: ”materiellt” kontra ”immateriellt”, ”görande” kontra ”varande” etc. Dessa saker går in i varandra, och materiella saker kan bidra till att möjliggöra umgänge, resande och upplevelser som ger lycka. (Forskningen visar just att pengar är positivt relaterade till lycka.) Författarna tycks vilja att vi alla sitter i naturen och kontemplerar. Det skulle ge mig enorma stresskänslor — men att sitta ostörd vid datorn ger djup stimulans.

Tack och lov förespråkade författarna inte söndagsstängda affärer. Alltid något att glädja sig åt.

Den irrationella döden

Nietzsche i Menschliches allzu Menschliches (III, sektion 185):

”Natural death is destitute of rationality. It is really irrational death, for the pitiable substance of the shell determines how long the kernel shall exist. The pining, sottish prison-warder decides the hour at which his noble prisoner is to die. … The enlightened regulation and control of death belongs to the morality of the future. At present religion makes it seem immoral, for religion presupposes that when the time for death comes, God gives the command.”

Nietzsche menar att man ska välja sitt eget dödsögonblick, men inte för tidigt och inte för sent. Man ska inte ge upp för enkelt — det är ett tecken på svaghet — men när nederlaget är ett faktum bör livet avslutas. Likaså när livets stora mål är uppnådda. I vilket fall är den naturliga döden i regel inte en optimal tidpunkt att dö på.

Se tidigare inlägg om självmord och dödshus.

Bra att Ryssland vann

Ryssland slog ut Sverige ur EM. Jag blev glad av fyra skäl:

1. Ryssland har EM:s yngsta lag (26,17 år), Sverige har det äldsta (29,17 år). Lagens genomsnittsålder:

Som Lord Henry Wotton uttrycker det:

Youth! Youth! There is absolutely nothing in the world but youth!

2. Det finns många fler ryssar än svenskar, och eftersom sportnationalismen florerar såväl här som där innebär det att många fler blev lyckliga av att Ryssland vann. Lyckomaximering!

3. Jag står inte ut med alla kollektivistiska sportnationalister i blågula tröjor som springer runt på stan.

4. Jahve struntade i ”EM-prästen” Ingos böner. Ho ho.

Barn som slagträ

Dagens ledarsida ger inte upp:

”Uppenbarligen tar Reinfeldt inte in att en könsneutral äktenskapslagstiftning långsiktigt skulle påverka barn, familjebildning och annat i vår kultur.”

Men för det första påverkar lagens införande överhuvudtaget inte barn i juridisk mening, vilket jag har klargjort tidigare. Det är ett fult grepp att i debatten hävda något annat.

För det andra har tidningen rätt i att effekten av en reform skulle påverka familjer och ”annat i vår kultur” — i positiv riktning. Genom att staten inte gör skillnad på folk och folk sänds en signal till inte minst unga homosexuella, att i vårt land kan man gifta sig även om man råkar upptäcka att man älskar någon av samma kön.

Ibland tror jag att Dagen och andra religiöst grundade ideologer glömmer att denna fråga handlar om människor. Ta en titt på ett färskt bröllopspar i Californienand you may get my point.

Fotboll ger gudomliga svar

Pascal’s wager säger att man bör tro på gud eftersom man har allt att vinna och inget att förlora på det. Om gud inte finns spelar det ju ingen roll om man tror eller ej — men om han finns vinner man evig lycka i himlen om man tror på honom och evig olycka i helvetet om man inte tror på honom.

Det finns dock många problem med argumentet. Ett av dem är: Vilken gud ska man tro på? Som tur är vet vi nu åtminstone lite mer om den saken. Utgångspunkten är att gud bryr sig om fotboll. Och Turkiet vann över Tjeckien, vilket implicerar att Allah pwns Jahve. Ska man vara på den säkra sidan när det gäller evig lycka verkar det, åtminstone för tillfället, bättre att bli muslim än kristen.

Är USA en kristen nation?

Kampen mellan Obama och McCain har nu inletts och lär blird. Kina gillar visst McCain bäst. Imponeras inte ateisterna där av Obamas syn på frågan om USA är en kristen nation? Det gör jag:

Intelligens och gudstro

Professor emeritus Richard Lynn:

”Why should fewer academics believe in God than the general population? I believe it is simply a matter of the IQ. Academics have higher IQs than the general population. Several Gallup poll studies of the general population have shown that those with higher IQs tend not to believe in God.”

(Tips från Andrew Sullivan. Se även här.)

Eva Dahlgren kan moral

Kan man vara moralisk utan (tro på) en gud? Eva Dahlgren:

”Skulle alla fördämningar släppa för att man inte har Gud? Skulle man bli pedofil, döda sina föräldrar, råna och bedra? Mina moraliska värderingar kommer inte från gud utan är en utveckling av insikten jag fick som barn. Att jag är en egen människa. Och att du också är det.”

Evas syn finner stöd i Marc Hausers forskning.

Kan vi lita på våra kunskaper?

Ibland är kristna tänkare intressanta. Den kristna filosofen Alvin Plantinga har ett argument i sin bok Warrant and Proper Function som jag finner stimulerande. Det säger i korthet följande:

  1. Sannolikheten för att man kan införskaffa pålitlig kunskap om världen är låg om evolutionen har gett upphov till människans kognitiva förmåga (E) och om det inte finns någon gud (N).
  2. Om man därför tror E&N bör man inte tro att man kan införskaffa pålitlig kunskap om världen.
  3. Men om man inte tror att man kan införskaffa pålitlig kunskap om världen, bör man inte tro något alls.
  4. Om man tror E&N bör man inte tro E&N (dvs. E&N är självmotsägande).

Ergo bör man inte tro E&N.* Den första premissen motiverar Plantinga på följande sätt:

The problem begins in the recognition, from this point of view, that the ultimate purpose or function of our cognitive faculties, if they have one, is not to produce true beliefs, but to promote reproductive fitness. What our minds are for (if anything) is not the production of true beliefs, but the production of adaptive behavior. That our species has survived and evolved at most guarantees that our behavior is adaptive; it does not guarantee or even suggest that our belief-producing processes are reliable, or that our beliefs are for the most part true. That is because our behavior could be adaptive, but our beliefs mainly false.”

Argumentet som sådant håller inte, vilket visas i en nätt sannolikhetsteoretisk analys här. Men det kan ändå ligga något i premiss 1. Vi har de kognitiva förmågor vi har, dessa är inte perfekta och vi bör alltid vara medvetna om att de har sina begränsningar. Det är också den hållning som i regel präglar vetenskaplig (till skillnad, ofta, från politisk och religiös) verksamhet.

_____________________________

*Argumentet utvecklas, förutom i kap. 12 i boken, även här och här.

Bibeln om kvinnliga präster

Katolska kyrkan vägrar att ordinera kvinnliga präster, i enlighet med bibeln (1 Kor. 14:34—35):

Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten.

Visst är denna syn befängd, otidsenlig och nedvärderande mot kvinnor — men den är konsekvent. Andra kristna grupper, däremot, har kvinnliga präster i strid med bibeln men hänvisar ändå till bibeln som ett absolut rättesnöre i andra frågor. Sådana kristna bör man ställa mot väggen: Är det försvarbart att välja och vraka bland de bibliska förmaningarna? Och hur kan ni, med någon som helst trovärdighet, kritisera andra som bryter mot en viss biblisk förmaning? Är inte det rimliga att sluta anföra bibeln som absolut rättesnöre?

Se ett tidigare inlägg om Runar på samma tema.

Religion och jordbävningar

Är det inte konstigt hur religiösa människor förhåller sig till jordbävningar och andra naturkatastrofer som orsakar enormt mycket död och lidande? Kristna kan delas in i två grupper: de som ser sådana katastrofer som hemska och de som ser dem som initierade av Jahve och, därmed, per definition goda. Båda grupperna förfärar mig.

Den första gruppen menar väl men är intellektuellt ogenomtänkt. Dessa kristna tror på en allgod, allsmäktig och allvetande gud men gör allt för att förtränga det faktum att sådana händelser indikerar att en sådan gud inte existerar. Ofta talas det om att det som har hänt är ett ”mysterium” men att vi måste tro på Jahve ändå. Denna typ av blind tro inger inte respekt.

Den andra gruppen menar inte väl: den godtar vilka grymheter som helst i religionens namn och dyrkar alltså inte en god gud. Att små barn dör i drivor bekommer dem inte — det är Jahves rättvisa straff. Så här sa t.ex. Åke Green i sin famösa predikan:

Vad är det som säger att vi inte kan få en jordbävning som gör att hundratusentals människor kan dö i ett ögonblick? Vad är det som säger att vi inte kan få monsunregn som fördränker tusentals människor i vårt land? Vad är det som säger att inte andra katastrofer kan nå fram till Skandinavien? … Gud kan vända på det, så att inbyggarna i vårt land kan få uppleva precis det här, de kan utspys ur landet på grund utav att man har lämnat Gud.

Men även buddhister är obehagliga. Blogge påpekar att buddhisten Sharon Stone förklarar jordbävningen i Kina, inklusive alla barn som plågades och dog, med ”karma”:

Och så händer den här jordbävningen och allt annat händer. Och jag börjar fundera, handlar det om karma? När man inte är snäll drabbas man av dåliga saker.

Se hur nära religionerna ligger varandra! Det som förenar är en oförmåga att se verkligheten som den är, som rent naturlig, med vissa inslag som vi gillar och andra inslag som vi inte gillar. Nej, istället postuleras att det finns något slags kraft bakom det som sker i naturen, precis som våra förfäder trodde att Tor slog med hammaren när det åskade. Så primitivt, så puerilt — och så grymt.

Ständigt dessa präster

Ture Sventon brukar säga:

Ständigt denna Vessla!

Jag säger: Ständigt dessa präster!

Jag blir upprörd när präster ges officiell status av den offentliga makten. Det hör inte hemma i en modern, upplyst demokrati, att staten favoriserar religion av något slag. Inte nog med att det fortfarande finns skolpräster i offentliga, svenska skolor. Därutöver finns det fältpräster, dvs. präster som verkar i det militära, och sjukhuspräster, som verkar i sjukvården. Staten betalar också utbildningen av Svenska kyrkans präster, och kyrkan har fått stora förmögenheter samt statens speciella hjälp med att samla in sina medlemsavgifter. Allt detta är inget annat än skandalöst.

Men även i det civila samhället nästlar sig präster in på alla möjliga områden. Nu ska ”idrottskaplaner” påverka idrottsutövare runtom i vårt land. Och inför fotbolls-EM dyker förstås en ”supporterpräst” upp som gubben i lådan!*

Att prästerna försöker tränga sig på är kanske inget att förvånas över. Men att bejaka dessa försök, från statens, landstings, kommuners och frivilliga organisationers sida, är klandervärt.

_____________________________

*Se tidigare inlägg i frågan om sport och religion här, r och här.

Religiösa friskolor är ett problem

Religiösa människor älskar att lägga rabarber på barn. Som Ordspråksboken 22:6 säger:

Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal.

Det blir ett samhälleligt problem när offentliga medel används för att ituta barn religiösa läror som står i strid med vetenskaplighet. Ett typexempel på det tas upp i recensioner i SvD och DN av Per Kornhalls nya bok Skapelsekonspirationen. Kornhall var under 17 år med i Livets Ord och undervisade i biologi på dess skola. I boken klargörs hur kristna försöker smyga in skapelseberättelsen i biologiundervisningen.

Men kan inte offentliga medel till religiösa skolor accepteras, när nu Skolverket inspekterar och övervakar? Det tycks som om de religiösa skolorna är duktiga på att dölja vissa delar av sin undervisning. Från SvD:

Per Kornhall, om någon, vet hur det går till. Myndigheternas inspektioner kan man alltid kringgå. Ja, detta blir snarast en helig plikt eftersom målet är ‘oändligt gott’. Bibeltron leder ju till himlen; biologiska förklaringar till helvetet. Därför är snart sagt alla medel tillåtna.

Det är dags att på allvar ifrågasätta om religiösa skolor ska kunna vara friskolor. I alla fall verkar kraven, både på inspektion och på försäkran om vetenskaplighet, behöva skärpas.

Se vad Richard Dawkins och Jerry Coyne har att säga om det farliga i att lära ut kristna sagor i biologin.

Leijonborg helt fel ute

Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg ska låta utreda hur imamer ska kunna utbildas inom ramen för svenskt skol- eller högskoleväsende. Ett mycket märkligt tilltag, men i och för sig inte förvånande, med tanke på att universiteten fortfarande rymmer teologiska fakulteter. Om skattemedel avsätts för att utbilda präster, varför inte också imamer? Hursomhelst vore det riktiga att lägga ned all offentlig religiös utbildning istället för att utvidga utbildningen av torgförare av vidskepelse.

Nu använder sig Leijonborg av argumentet att imamerna kommer att bli mer moderata och demokratiskt sinnade om de får ta del av offentlig, svensk undervisning. För det första finner jag det märkligt att starta utbildningar för att påverka en specifik grupps politiska uppfattningar. För det andra betvivlar jag starkt att utbildningen kommer att ha avsedd effekt. De imamer som redan är moderata kommer säkert att dominera utbildningen; de som är mer fundamentalistiskt sinnade kommer att hålla sig borta eller att motstå svenska statens försök att ändra deras världsbild.

Detta är en utredning som aldrig borde ha tillsatts.

Läs mer om vad en imam är här. Se ett tidigare inlägg om att terrorister i regel inte är fattiga och lågutbildade här.

Nytt förbud från Vatikanen

Den alltid så charmiga Vatikanen har nu slagit fast att personer med ”starka homosexuella tendenser” inte får bli präster, munkar eller nunnor. Ty:

Sådana personer befinner sig i en situation som allvarligt hindrar dem från att relatera till kvinnor och män på rätt sätt.”

De vet så mycket, de där prästerna i Rom.

Skolavslutning i kyrkan?

Skolavslutningen i Östhammar kommer inte att hållas i kyrkan i år. Skolområdeschefen motiverar beslutet:

Vi vill förebygga att elever känner sig kränkta eller diskriminerade. Det råder skolplikt och skolavslutningen ingår i undervisningen, vilket innebär att alla elever ska kunna vara med.

I grunden sympatiserar jag med denna syn. De som vill tillgodogöra sig religiösa lokaler och ceremonier, under ledning av prelater, är fria att göra det på sin fritid. Den offentliga skolan ska vara religiöst neutral, och ingen elev ska genom att skolan väljer en religiös inramning få signaler om att kristendomen är något särskilt rätt, riktigt eller viktigt.

Skolverket klargör emellertid följande:

Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag kan skolavslutning i kyrkan anses vara försvarligt. Möjlighet finns till befrielse i undantagsfall.

Jag tycker, med viss tvekan, att detta är en acceptabel ordning. Det centrala är att inget religiöst budskap förmedlas, att ceremonin leds av skolans företrädare, inte av en präst, och att de som inte vill delta i en ceremoni i en kyrka ska kunna slippa det. Jämför med Richard Dawkins syn på julfirande.

Tillägg: Alf Svensson är upprörd.

En begåvad och vacker gud

Jag är nog inte ateist längre. Se hur han svävar. Det är Zlatan som nu har blivit gud i Italien efter sin starka insats i en fotbollsmatch. Så trevligt. Jag föredrar Zlatan som gud framför alla av mig kända alternativ (Jahve, Allah, Zeus, Tor och Ganesha inkluderade). Om jag ska be till någon gud på min dödsbädd får det bli till Zlatan.

Det som yttras på dödsbädden

När jag nyligen såg om tv-serien Brideshead Revisited berördes jag illa av det sista avsnittet, i vilket Lord Marchmain ligger för döden. Inte för att jag tycker döden i sig är läskig, utan därför att han så intensivt drevs, av sin religiösa familj, att bekänna sina synder. Prästen tillkallades gång på gång för den sista smörjelsen. Och till slut gav den tidigare anti-religiöse lorden upp och gjorde något som kunde tolkas som ett korstecken. Smörjelsen genomfördes.*

Apropå denna scen är Nietzsches syn på dödsbäddsbekännelser (uttryckt i Menschliches allzu Menschliches) av stort intresse:

The way in which a man thinks of death, in the full bloom of his life and strength, is certainly a good index of his general character and habits of mind, but at the hour of death itself his attitude is of little importance or significance. The exhaustion of the last hours — especially when an old man is dying — the irregular or insufficient nourishment of the brain, the occasional spasms of severe physical pain, the horror and novelty of the whole situation, the atavistic return of early impressions and superstitions, and the feeling that death is a thing unutterably vast and important and that bridges of an awful kind are about to be crossed — all of these things make it irrational to accept a man’s attitude at death as an indication of his character during life. Moreover, it is not true that a dying man is more honest than a man in full vigor. On the contrary, almost every dying man is led, by the solemnity of those at his bedside, and by their restrained or flowing torrents of tears, to conscious or unconscious conceit and make-believe. He becomes, in brief, an actor in a comedy.

______________________

*Se vidare Tor Billgrens analys av katolicismens plats i Brideshead Revisited.

Första genmodifierade embryot

Det första genmodifierade mänskliga embryot har sett dagens ljus, med potentiellt viktiga, positiva konsekvenser:

The technology could potentially be used to correct genes which cause diseases such as cystic fibrosis, haemophilia and even cancer. In theory, any gene that has been identified could be added to embryos.”

Utmärkt! Men som så ofta försöker kristna, utifrån sin destruktiva moral, blockera forskning av detta slag, eftersom de ser embryot som ett ”okränkbart” liv. Att man kan minska mänskligt lidande genom att använda embryon som i vilket fall inte skulle leva vidare bryr de sig icke om.

Kristen bioetik ger lidande

Professor Steven Pinkers superba artikel ”The Stupidity of Dignity” rekommenderas. Däri granskas hur the President’s Council on Bioethics har tagits över av katolska filosofer och hur de använder begreppet ”värdighet” för att blockera forskning och utveckling som kan minska mänskligt lidande. Den nuvarande påven använde sig för övrigt just av det:

I ett samhälle som ser sex som en drog måste både kärlekens idé och den enskilda människans värdighet försvaras.

Detta begrepp får berättigad och stark kritik av Pinker (han kallar det ”a mess”), och hans slutsats om den kristna moralen sätter fingret på det väsentliga:

Worst of all, theocon bioethics flaunts a callousness toward the billions of non-geriatric people, born and unborn, whose lives or health could be saved by biomedical advances. Even if progress were delayed a mere decade by moratoria, red tape, and funding taboos (to say nothing of the threat of criminal prosecution), millions of people with degenerative diseases and failing organs would needlessly suffer and die. And that would be the biggest affront to human dignity of all.

Man kan bara glädja sig åt att prelaterna inte har kunnat ta över Statens medicinsk-etiska råd. Sverige har sina fördelar.

En märklig gud

Kristnas sätt att beskriva hur de uppfattar Jahve upphör aldrig att förvåna:

Och katoliken Danny Saucedo är noga med att ge Gud äran.
– Gud har ju skrivit låtarna.
Han passar också på att tydliggöra både sin tro och att han känner sig lyckligt lottad.
– Jag är ju troende, och att ha fått den röst jag har är en välsignelse, säger Danny.”

Ja, kära nån. Jahve bryr sig alltså inte om jordbävningar och cykloner och allt det lidande dessa medför — men han engagerar sig i skrivandet av poplåtar och i att ge vissa en bättre sångröst än andra. Prisad vare Jahve!

Flytande moral

I Doktor Glas formulerar Hjalmar Söderberg åtskilliga filosofiska uppfattningar som, vad jag förstår, var chockerande då boken kom ut 1905. En del av dessa uppfattningar är nog fortfarande kontroversiella, men jag finner många av dem uppfriskande och tilltalande.

Här följer ett mycket intressant utdrag där doktorn resonerar, helt korrekt, anser jag, kring moralens karaktär:

Käre vän, moralen befinner sig, det vet du likaväl som jag, i flytande tillstånd. Den har undergått märkbara förändringar till och med på de ilsnabba ögonblick som vi två ha levat i världen. Moralen, det är den berömda kritcirkeln kring hönan: den binder den som tror på den. Moralen det är andras åsikter om det rätta. Men här var det ju fråga om min! Det är sant, i en mängd fall, kanske i de allra flesta och oftast förekommande, stämmer min åsikt om det rätta någorlunda överens med de andras, med ‘moralen’; och i en mängd andra fall finner jag divergensen mellan mitt jag och moralen icke vara värd de risker som en avvikelse kan draga med sig, och underordnar mig därför. På så sätt blir moralen för mig medvetet vad den i praktiken är för alla och envar, ehuru icke alla veta av det: – icke en fast och över allting bindande lag, men en i vardagslag brukbar modus vivendi i det ständiga krigstillståndet mellan jaget och världen. Jag vet och erkänner, att den gängse moralen så väl som den borgerliga lagen i sina stora allmänna grunddrag uttrycker en rättsuppfattning, som är frukten av oöverskådliga tiders från släkte till släkte ärvda, långsamt ökade och ändrade erfarenhet om de nödvändigaste villkoren för människors sammanlevnad med varandra. Jag vet, att i stort sett dessa lagar någorlunda allmänt måste respekteras, om livet alls skall kunna levas här på jorden av varelser sådana som vi, varelser, otänkbara inom varje annan ram än samhällsorganisationens och uppfödda med alla dess växlande rätter, bibliotek och museer, polis och vattenledning, ljus på gatorna, natthämtning, vaktparad, predikningar, operabalett och så vidare. Men jag vet också, att de människor som det har varit något bevänt med aldrig ha tagit dessa lagar pedantiskt. Moralen hör till husgerådet, inte till gudarna. Den skall begagnas; den skall inte härska. Och den skall begagnas med urskillning, ‘med ett litet saltkorn’. Det är klokt att ta seden dit man kommer; det är enfaldigt att göra det med övertygelse. Jag är en resande i världen; jag ser på människornas seder och tar upp vad jag har bruk för. Och moral kommer av ‘mores’, seder; den vilar helt och hållet på seden, bruket; den har ingen annan grund.

Einstein om religion

Albert Einstein i ett hittills okänt brev, som auktioneras ut på torsdag:

The word god is for me nothing more than the expression and product of human weaknesses, the Bible a collection of honourable, but still primitive legends which are nevertheless pretty childish. No interpretation no matter how subtle can (for me) change this. … For me the Jewish religion like all others is an incarnation of the most childish superstitions.

Gudomlig omoral

Professor Steven Pinker:

It is true that science in the narrow sense cannot show what is right or wrong. But neither can appeals to God. It’s not just that the traditional Judeo-Christian God endorsed genocide, slavery, rape, and the death penalty for trivial insults. It’s that morality cannot be grounded in divine decree, not even in principle. Why did God deem some acts moral and others immoral? If he had no reason but divine whim, why should we take his commandments seriously? If he did have reasons, then why not appeal to those reasons directly?

Exakt. Att framhålla Jahve som moralisk förebild är stötande.

Det finns ingen ondska

Göran Skytte får fortsatt utrymme i SvD. Den religiösa världsbilden förkunnas ohämmat:

Därmed står vi också handfallna när vi ställs inför rent djävliga händelser: Mordet på Engla. Den till det yttre gode medborgaren Fritzl i Amstetten. Modern i en sydtysk borgerlig idyll som dränkte tre nyfödda barn, slog in dem i plastpåsar och lade dem i frysen. Under lång tid har man försökt förklara sådant enbart med psykologi, beteendevetenskap, sociologi. Det blir allt tydligare att sådana förklaringsmodeller inte längre räcker till. Vi kan inte längre – inte ens i vårt skyddade välfärdssamhälle – bortse från att ondska är en realitet. Också personlig ondska är en realitet.”

Dvs. vetenskapliga förklaringar förkastas till förmån för ett metafysiskt begrepp, ”ondska”. Visst kan man använda begreppet som ett koncist sätt att uttrycka ”mänskligt beteende som jag blir starkt emotionellt upprörd av”, vilket är något som i sig kan förstås och analyseras vetenskapligt. Men Skytte föreslår det som ett alternativ till vetenskapliga förklaringar. Det finns något bortom orsak och verkan, något religiöst-andligt, som han kallar ”ondska”. Detta är ren obfuskation, inget annat. Metafysik. Och inget som hör hemma på SvD:s i övrigt utmärkta ledarsida.

Se förresten Richard Dawkins syn på ”ondskefullt” beteende. 

Peter Singer till Stockholm

Evenemangstips! Professor Peter Singer kommer till Stockholm torsdagen den 29 maj. Han ska tala över ämnet ”Ethical Aspects of the Difference between Secular and Religious Approaches”. Som de flesta nog känner till är Peter Singer inte bara känd som moralfilosof utan också som ateist.

Läs mer om hans besök här. Jag planerar att närvara.

Se även Peter Singers hemsida och en intervju, utförd av Henrik Ahlenius.

Grymmare än Stalin

Upprördheten är stor över den man som har mördat lilla Engla och ytterligare en kvinna. Med rätta! Men lite upprördhet bör sparas för den som uppskattningsvis har låtit döda 33 miljoner människor. Nej, jag syftar inte på Stalin, som kan anses ha orsakat 20 miljoner människors död. Jag talar om Jahve, bibelns gud. En mycket grym figur — se denna dokumentation.

Nu tror jag givetvis inte att Jahve existerar annat än i sagornas värld, men trots allt finns det människor som tror att han finns. Inte nog med det, de dyrkar honom och framhåller honom som en moralisk förebild!

Tro på myter

Bertrand Russell, i Human Society in Ethics and Politics:

There is something feeble and a little contemptible about a man who cannot face the perils of life without the help of comfortable myths. Almost inevitably some part of him is aware that they are myths and that he believes them only because they are comforting. But he dares not face this thought! Moreover, since he is aware, however dimly, that his opinions are not rational, he becomes furious when they are disputed.”

Livet bör inte vara heligt

Jag har tidigare skrivit om vikten av att släppa den kristna etiksynen i frågor om liv och död — se här, här, här, här, här och här.

Ett aktuellt fall med en svårt hjärtsjuk pojke illustrerar att detta i hög grad gäller i livets början:

Eva och Per Selander ifrågasatte läkarvetenskapens iver att alltid rädda liv trots att det innebär svårt lidande.”

Som Peter Singer påpekar i Rethinking Life and Death: The Collapse of Our Traditional Ethics är den kristna etiken fokuserad på livets kvantitet, inte livets kvalitet. Människor ska leva, oavsett livskvalitet, och oavsett egna (eller, i fallet med foster, föräldrarnas) preferenser. En grym syn.

Mecka som ny tidsstandard?

Enligt BBC kräver muslimska vetenskapsmän och präster nu att Greenwich Mean Time ersätts av Mecka-tid som riktpunkt för världen :

Muslim scientists and clerics have called for the adoption of Mecca time to replace GMT, arguing that the Saudi city is the true centre of the Earth. … A prominent cleric, Sheikh Youssef al-Qaradawy, said modern science had at last provided evidence that Mecca was the true centre of the Earth.”

Om man ser tidsstandardens placering som en indikation på kulturell dominans föredrar jag definitivt Greenwich framför Mecka. Rule Britannia!

Boktips: Du store Gud?

Nu har Christopher Hitchens bok om religion, God Is Not Great: How Religion Poisions Everything, utkommit på svenska med titeln Du store Gud? Hur religionen förgiftar allt. Han menar inte bara att religionen är falsk utan också att den är skadlig. Köp, läs och lär här.

I detta tv-inslag diskuterar han sin bok:

Varning för vidskeplig moral

Ska man respektera religiösa företrädare som moraliska vägledare? Nej, tvärtom är de särskilt olämpade för detta, och Bertrand Russell förklarar varför.

Han menar att en handlings moraliska karaktär avgörs av vilka konsekvenser den ger upphov till, inte av om den tillhör en grupp av handlingar som etiketteras ”syndiga” eller ”dygdiga” utan hänsyn till konsekvenser. Om denna etikettering äger rum på basis av ett traditionellt tabu eller en påstått övernaturlig uppenbarelse kallar han synsättet för vidskeplig moral. Han varnar rätteligen för den:

The main argument against superstitious ethics is that they come down to us from less civilized times and embody a harshness from which we should try to escape. Affection towards intimate and kindly feeling toward the world at large are the sentiments most likely to lead to right conduct. Traditional precepts have quite other sources. Why is birth control wicked? Because the Lord struck Onan dead. Why is homosexuality wicked? Because the Lord destroyed Sodom and Gomorrah. Why is adultery wicked? Because of the Seventh Commandment. I am not saying that there may not be better reasons for some at least of these prohibitions. What I am saying is that the traditional reasons are invalid and should be forgotten.*

Därför bör präster och andra religiösa företrädare inte tillfrågas i etiska spörsmål, varken privat eller offentligt, vilket inbegriper statliga, etiska kommittéer.

Läs gärna mer om Sodom och Gomorra och om de tio budorden, förresten.

__________________________________

*Russell, Bertrand (1954/1992). ”Superstitious Ethics.” I Human Society in Ethics and Politics. London: Routledge: 142—143.

Gud talar till Dogge Doggelito

Tommy Körberg polisanmäldes för ett tag sedan för att han kallade kristna för schizofrena. Men hur ska man se på påståenden om att man hör en röst från någon annan inombords? Dogge Doggelito säger:

Så länge jag kan minnas har Gud snackat inom mig. Jag har inte alltid lyssnat förstås, men rösten har ändå fortsatt. Nu när jag blivit lite mera gubbe har jag bättre koll på vad det är han menar.

Förutom det suspekta i att höra röster — i normala fall tolkas det med rätta som en indikation på något slags psykiskt problem — finner jag även Dogges resonemang om denne gud i samband med sin hustrus död svårbegripliga:

Och bara kort efter det dog min fru. Då var Gud absolut där. Jag trodde länge att Leonidas död var Guds sätt att ta ner mig på jorden. Att det var ett straff för att jag trodde att jag var något större än vad jag var. Det var som om Gud sa åt mig att jag visserligen var en stjärna på jorden men knappast i himlen. Jag kunde inte förstå det där. Inte då.

Det märkliga är att åberopa en gud i detta sammanhang, särskilt om Jahve avses, som allmänt anses allgod, allsmäktig och allvetande. Dvs. när hemska ting händer borde en person som tror på en sådan gud ställa sig frågan: Hur är det som händer förenligt med en sådan guds existens? Svar: Det är det inte. Någon sådan gud existerar inte, ty om han gjorde det skulle hemska saker av det slaget inte äga rum. Däremot kan förstås en ondskefull, allsmäkig och allvetande gud existera. Men ska man i så fall lyssna till dennes röst?

Åke Greens fru tar till orda

Direkt från de öländska vidderna: Barbro Green! Mer om hennes kompis i Mellanöstern finns att läsa här.

Lägg ned tv-gudstjänsterna

Det är mycket märkligt att Sveriges Television fortfarande regelbundet upplåter tid och plats åt religiös förkunnelse. Präster och pastorer får utan kritisk analys eller allsidig belysning framföra sitt i sak falska budskap. Nedläggning av tv-gudstjänstverksamheten rekommenderas pronto.

Ayn Rand om arvssynden

Jag är ingen beundrare av Ayn Rand. Men en sak jag har fastnat för är hennes kritik, framförd i ett tal av John Galt i romanen Atlas Shrugged, av den extremt stötande och bisarra kristna idén om arvssynd.*

Innan jag presenterar kritiken är det på sin plats att klargöra vad som menas med arvssynd. Så här säger Catechism of the Catholic Church:

Following St. Paul, the Church has always taught that the overwhelming misery which oppresses men and their inclination towards evil and death cannot be understood apart from their connection with Adam’s sin and the fact that he has transmitted to us a sin with which we are all born afflicted, a sin which is the ‘death of the soul’. Because of this certainty of faith, the Church baptizes for the remission of sins even tiny infants who have not committed personal sin.

Men Ayn Rand ger alltså svar på tal. Ett utdrag:

The name of this monstrous absurdity is Original Sin. A sin without volition is a slap at morality and an insolent contradiction in terms: that which is outside the possibility of choice is outside the province of morality. If man is evil by birth, he has no will, no power to change it; if he has no will, he can be neither good nor evil; a robot is amoral. To hold, as man’s sin, a fact not open to his choice is a mockery of morality. To hold man’s nature as his sin is a mockery of nature. To punish him for a crime he committed before he was born is a mockery of justice. To hold him guilty in a matter where no innocence exists is a mockery of reason. To destroy morality, nature, justice and reason by means of a single concept is a feat of evil hardly to be matched. Yet that is the root of your code. … They call it a morality of mercy and a doctrine of love for man.

De kallar den det, ja. Men vi vet bättre — och förkastar denna religion.

______________________________

*Jag har tidigare skrivit om begreppet synd mer allmänt samt om en av Rands talanger.

Biologisk grund för moral

Edward O. Wilson slår i ”The Biological Basis of Morality” ett slag för en empirisk förståelse av moral. Han ser inte moralen som transcendental, dvs. mystiskt bestämd utanför människorna, utan som en evolutionärt framväxt uppsättning inställningar som formas i mänskligt samspel.

Han beskriver dessa två alternativa synsätt så här:

The argument from transcendentalism takes the following general form: The order of nature contains supreme principles, either divine or intrinsic, and we will be wise to learn about them and find the means to conform to them. The general empiricist principle takes this form: Strong innate feeling and historical experience cause certain actions to be preferred; we have experienced them, and have weighed their consequences, and agree to conform with codes that express them. Let us take an oath upon the codes, invest our personal honor in them, and suffer punishment for their violation.” [Fetstil tillagd.]

Läs mer om hur han slår transcendentalister som Kant och Nozick på fingrarna. Det är dags för alla som uttalar sig om etikens grunder och karaktär att ta naturvetenskaplig forskning på allvar. Något som ytterligare inskärps av Marc Hausers forskning.

Sexuella övergrepp av präster

Det hävdas alltsomoftast att religion behövs för moralens skull. Att det inte stämmer är allmänt känt — i själva verket är religiös etik ofta destruktiv och omoralisk. Att religiösa företrädare dessutom personligen beter sig destruktivt och omoraliskt understryker poängen. Som exempel kan nämnas det stora antal incidenter där ungdomspastorer har begått sexuella övergrepp av olika slag.

Och de omfattande övergreppen av katolska präster, vilka har sopats under mattan i många år av deras överordnade, är en sann indikation på att religion på intet sätt garanterar en god moralisk praktik. Påven säger nu följande:

Jag skäms mycket och ska göra allt för att hindra att det upprepas.

Det var ju bra och det kan man ju hoppas. (Denna kampanj, där kyrkan söker ”riktiga män”, är säkert effektiv.) En utmärkt sak i sammanhanget är att påven noga skiljer på homosexualitet, som han också normalt annars bekämpar med näbbar och klor, och sexuella övergrepp.*

___________________

*Om vikten av att skilja på dessa ting, se professor Gregory Hereks klargörande text ”Facts about Homosexuality and Child Molestation”.

Påven och George Bush

Påven är på besök i USA. Faktum är att i några av de frågor som skiljer påven och president Bush åt, är jag mer överens med den förre:

While the pope and Bush differ on such major issues on the Iraq war, capital punishment and the U.S. embargo against Cuba, they do find common ground in opposing abortion, gay marriage and stem cell research.

Men framförallt är det förstås trevligt att de kan enas i några frågor (kvinnofientlighet, stigmatisering av homosexuella och motverkande av medicinskt framåtskridande för att minska lidande). En annan viktig fråga rör rockmusik. Hur Bush ser på denna syndiga musikform vet jag inte, men påven har en sund inställning. Som kardinal varnade han, i The Spirit of the Liturgy, för rock & roll och beskrev den som

the expression of elemental passions.

Och sådana måste givetvis motverkas. Leve Benedikt XVI!*

_______________________

*Detta är den form av hans namn Katolska kyrkan i Sverige nyttjar.

Bota homosexualitet?

Jeff Williamson är en ung man vars föräldrar skickade honom till en kristen terapeut som skulle ”bota” hans homosexualitet. Hans berättelse är intressant:

Jeff är uppenbarligen en stark och intelligent kille, som kunde stå emot de destruktiva försöken att ”bota” honom. Andra har det tuffare. Jag känner flera som har hemska erfarenheter, och i regel pga. kristna föräldrar.

Peter Santesson-Wilson diskuterar huruvida man ska bry sig om de få kristna som finns kvar i vårt sekulariserade samhälle. Fenomen som dessa, när kristna aktivt bidrar till att försöka förhindra kärlek och intimitet mellan personer av samma kön och faktiskt till att förstöra unga människors liv, stimulerar mig att inte bara vara ateist utan också anti-teist.

Läs gärna Johan Hiltons undercover-reportage från ett möte med den svenska versionen av den s.k. ex-gay- rörelsen samt ett tidigare inlägg om att byta sexuell läggning genom terapi.

Obegriplig sorg

I och med mordet 10-åriga Engla aktualiseras några tankar jag har haft tidigare, bl.a. i samband med prinsessan Dianas död och tsunamikatastrofen. Jag är helt enkelt oförstående inför vissa aspekter av människors sätt att känna och visa sorg i samband med hemska händelser. Mer konkret:

  • Sorg i grupp: Människor verkar ha behov av kollektiva sorgemanifestationer. Det har inte jag. I den mån jag känner sorg vill jag hålla den för mig själv. Jag skulle finna det särskilt obehagligt att mötas i en kyrka för att uttrycka sorg med andra.
  • Offentlig sorg: Människor verkar ha behov av att visa sin sorg i och genom media, liksom att ta del av andras sorg på det sättet. Det har inte jag, tvärtom finner jag i regel sådant osmakligt.
  • Sorg för okända: Människor verkar känna sorg också för personer de inte kände eller hade träffat, om bara media har skrivit mycket om dem. (Men viss anknytning tycks krävas, t.ex. gemensam nationalitet.) Jag kan ibland känna antydan till sorg i sådana fall, men i huvudsak för personer jag har haft någon typ av uppskattning av, t.ex. en viss politiker eller artist.
  • Präster som tröstare: Som gubben i lådan dyker alltid präster upp som några allmänna tröstare vid hemska händelser. Jag skulle aldrig ty mig till en präst i fall av sorg; tvärtom finner jag prästers försök att framstå som särskilt lämpade tröstare stötande.

Råd till föräldrar

Jag surfade in på denna sida med citat av Frank Zappa. De visade sig vara riktigt uppiggande! Ett av mina favoritcitat:

My best advice to anyone who wants to raise a happy, mentally healthy child is: Keep him or her as far away from a church as you can.

Kristen etik och Downs syndrom

Är det etiskt riktigt att erbjuda gravida test för att se om fostret har Downs syndrom? Självklart, säger jag; nej, säger katolikerna. Effekten av att erbjuda testet är tydlig:

I Danmark erbjuds kub till alla gravida kvinnor sedan några år. Där har antalet barn som föds med Downs syndrom halverats.

Jag ser detta som positivt, då det ger full valfrihet till föräldrarna. Ingen behöver ta testet och ingen behöver genomgå abort, även om testet indikerar Downs syndrom. Men de föräldrar som vill ta testet och genomgå abort får det. Varför ska inte de få bestämma? Kristen etik styrs av en idé om livskvantitet, inte av en omsorg om livskvalitet, och är stötande. Se vidare Peter Singers resonemang om abort på foster med skador.

Uppdatering: Notera språkbruket i Dagens ledare: testet ”riskerar att minimera antalet barn med Downs syndrom.” [Fetstil tillagd.] Det vissa ser som en risk ser andra som en möjlighet.

Skepsis mot frimurarna

Många verkar fascineras av frimurarorden. Jag skulle aldrig få för mig att försöka bli frimurare, av flera skäl.

  • Svenska frimurare måste vara kristna, och jag förkastar kristendomen. Utomlands krävs i regel bara något slags gudtro, tro på en Supreme Being eller en Great Architect of the Universe, och någon sådan tro har inte jag. (Dock finns det vissa som accepterar ateister.)
  • Frimurare framhåller sig som goda genom frekvent tal om välgörenhet, och grupper som känner behov av att framhålla sig som goda är jag misstänksam mot.
  • Medlemskap innefattar hemlighetsmakeri baserat på eder, löften och hot. Sådant finner jag principiellt förkastligt.
  • Medlemskap innefattar också utstuderade ritualer, och sådana finner jag puerila.
  • Rent allmänt tycker jag att frimurarorden, likt de flesta andra organisationer, andas kollektivism, vilket jag (rent psykologiskt) ogillar.
  • Stilen är högborgerlig, och jag känner mig inte komfortabel med den.

Intressant nog ogillar Katolska kyrkan också frimurarorden:

[T]he Church’s negative judgment in regard to Masonic association remains unchanged since their principles have always been considered irreconcilable with the doctrine of the Church and therefore membership in them remains forbidden. The faithful who enroll in Masonic associations are in a state of grave sin and may not receive Holy Communion.

Nu ogillar jag förvisso Katolska kyrkan mer än frimurarorden, så de får gärna bekämpa varandra, vad mig anbelangar.

En frisk fläkt

tommy.jpg

Tommy Körberg om den pastor som polisanmälde honom för att ha ”kränkt” kristna:

Det är inte första gången det här sker. Jag är irriterad på dumskallar. Vad trodde idioten? Det finns ingen åklagare som vill ta i det.”

Jag undrar vad Tommy skulle säga om Tuve Skånberg. Och om Dagens uppmaning till förbön.

Katolska skolor stör mig

praster.jpg

Jag har på kort tid sett två filmer som utspelar sig på katolska internatskolor, och de fyllde mig båda med fasa. Jag får avsmak för dessa präster och deras ständiga försöka att styra, kontrollera och domdera, ibland med subtila, ibland med brutala metoder. Att se hur de gottade sig i ungdomarnas biktbekännelser, som grundar sig i att dessa som barn har itutats att det finns ”synder” som behöver ”bekännas”, var upprörande. Föräldrar som skickar sina barn till sådana skolor bör skämmas.

Allmänt sett ser jag tre problem med religiösa skolor:

  1. Risken för ovetenskaplighet i själva undervisningen, som undervisning i intelligent design kreationism.
  2. Risken för att en religiöst grundad, destruktiv etik lärs ut.
  3. Risken för att elever rent allmänt förleds att ta till sig religiösa trosföreställningar vidskeplighet.

Är det inte dags att ifrågasätta offentligt stöd till religiösa skolor?

Religion pga. rädsla

Bertrand Russell påpekar att rädsla är den primära grunden för religion. Han får nu stöd av Dagens chefredaktör:

En viktig drivkraft för att återvända till tron är rädslan för framtiden. I Sverige och över hela Europa försvinner tryggheten när välfärdssystemen krackelerer. Människor vill ha något att hålla fast vid.

Detta resonemang är intressant då det i all sin korthet rymmer fyra teser:

  1. Ökad rädsla → ökad religiositet.
  2. Minskad välfärdsstat → ökad religiositet.
  3. Välfärdssystemen krackelerar.
  4. Religiositeten ökar.

Min uppfattning är att samband 1 är korrekt; att samband 2 kan vara det, men jag är inte alls övertygad; att påstående 3 är fel (välfärdssystemen krackelerar inte); och att påstående 4 är fel, om man med religiositet avser klassisk kristendom och om man talar om Västeuropa.

Intressant nog menar James Buchanan, som brukar ha rätt om det mesta, att samband 2 är korrekt.* Fast han hävdar istället att välfärdsstaten har ökat i omfattning och att det bidrar till att förklara minskad religiositet. (I den mån detta stämmer är det för övrigt i mitt tycke ett starkt argument för en stor välfärdsstat.) Med tanke på att punkt 3 och 4 ovan nog är felaktiga, förefaller Buchanan (föga förvånande) mer insiktsfull än Dagens chefredaktör.

_____________________________

*Buchanan, James M. (2005). ”Afraid to Be Free: Dependency as Desideratum.Public Choice 124(1–2): 19–31.

Dalai lama har brister

dalailama.jpg

Dalai lama framställs som den perfekta människan i media. Till och med Dolly framhåller honom som en förebild på sin nya skiva, då hon i ”Better Get to Livin'” sjunger:

Well, I’m not the Dalai Lama, but I’ll try
To offer up a few words of advice.

Sådant gör mig alltid misstänksam. Att han tilltalas hans helighet (likt påven) gör mig dubbelt misstänksam. Så intressant då att upptäcka att denne man är kommunist:

I am a Marxist monk, a Buddhist Marxist. I belong to the Marxist camp, because unlike capitalism, Marxism is more ethical. Marxism, as an ideology, takes care of the welfare of its employees and believes in distribution of wealth among the people of the state.

Kunde inte någon ha berättat det för Dolly? Kanske bör även politisk analys hädanefter beakta Dalai lamas ideologiska hemvist.

Svag för judar

au_revoir_les_enfants.jpg

Igår såg jag den franska filmen Au revoir, les enfants och blev berörd. Den bygger på en sann historia och illustrerar antisemitismens grymhet, som alltid har berört mig starkt emotionellt. Julien får se hur hans judiske skolkamrat Jean förs bort av Gestapo, för att skjutas vid ankomsten till Auschwitz. Filmen fick mig att fundera på min egen syn på judar, judendomen och Israel.

Som läsare av denna blogg vet är jag inte bara ateist utan också anti-teist. Dvs. jag tror inte att det finns några gudar (givetvis inte heller Jahve, judarnas gud); och jag anser vid en nettokonsekvensanalys att religionen utövar ett destruktivt inflytande i världen. Denna min syn omfattar alla religioner. Men även om jag alltså avvisar alla religioner qua religioner, inklusive judendomen, har jag en speciell plats i mitt hjärta för judar och det judiska (i kulturell-sociologisk mening). Jag har alltid fascinerats av deras historia och hur framgångsrika många judar har varit. Jag skiljer alltså på religion i sig och övriga aspekter av det som har med judar att göra. Detta är inte särskilt märkligt – faktum är att det också finns många judiska ateister (t.ex. nobelpristagaren Steven Weinberg).

Jag är även en stark försvarare av Israels existensberättigande och rätt att försvara sig – jag ser inte hur man kan komma till någon annan ståndpunkt efter den skamfulla behandling av det judiska folket som präglar vår historia – även om jag också är kritisk till en hel del av den förda politiken i Israel. Jag är förespråkare av en palestinsk stat vid sidan av Israel. Och jag tror att såväl Israel som övriga stater i regionen skulle må bra av mindre religion.

Regeringen stöder yttrandefrihet

Jag blev upprymd då jag såg att regeringen motsätter sig att ett förbud mot ”smädelse av religion” ska göras till del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Sverige har aktivt motarbetat flera resolutioner i FN om skydd mot smädelse. Regeringen anser inte att skyddet för religioner ska höra hemma i regelverket för mänskliga rättigheter ‘eftersom detta enbart reglerar staters skyldigheter gentemot individer’. Individen skyddas alltså, men religionen som sådan måste tåla en hårdare behandling, kan man säga.”

Som Ilya Somin påpekar:

[T]he recent UN General Assemby Resolution endorsing a ban on ‘defamation of religion’ was passed by a coalition of mostly authoritarian nations over the opposition of most of the world’s liberal democracies.”

Men i Sverige finns kristna som gillar lagar mot religionskritik.

Det svänger

Ray Charles framför ”Hallelujah, I Love Her So” med den äran. Låt vara att jag förkastar såväl hans religiösa terminologi – halleluja betyder ”lovad vare Jahve” – som hans hyllande av romantisk kärlek. Men sången är svår att inte ryckas med i.

Pastor mot yttrandefrihet

Tommy Körberg har polisanmälts av en pastor i Jönköping:

Det var i ett ‘mellansnack’ som Körberg började tala om Gud. Han sade sig ha förståelse ör att människor ropade till Gud i nöd, men att tro att man kan få svar är ‘schizofrent’. … – Jag är van vid hårda tag, men har lärt mig att man inte kränker troende människor, säger han [pastorn].

Denna händelse illustrerar en oroväckande tendens, att olika grupper känner sig ”kränkta” av kritik emot dem och att de vill använda rättsystemet för att straffa dem som ”kränker”. I ett fritt samhälle får man stå ut med att ens läror ifrågasätts och ibland t.o.m. hånas. Nu tror jag inte att Tommy Körberg kommer att befinnas ha sagt något brottsligt; men det finns kristna som vill skärpa lagstiftningen. Oroväckande var ordet.

Själv vill jag inte begränsa yttrandefriheten ytterligare utan gå motsatt väg och avskaffa lagen om hets mot folkgrupp, som redan idag kriminaliserar hets mot religiösa. Så här lyder början av Brottsbalken 16 kap. 8 §:

Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.” [Fetstil tillagd.]

Uppdatering: Det blir inget åtal mot Tommy Körberg.

Insiktsfull författare

clarke.jpg

Science fiction-författaren Arthur C. Clarke är död. (Jag skriver dock inte ”R.I.P.”) Science fiction är en litterär genre som aldrig har tilltalat mig det minsta. Det gör däremot Clarkes personliga insikter. Av ett antal citat av honom gillar jag detta bäst:

The greatest tragedy in mankind’s entire history may be the hijacking of morality by religion.

Se mer om kristendomens bristfälliga etik här.

Stalin som ung

Jag bedriver, tillsammans med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, forskning om skönhetens betydelse för framgång i politiska val. Det har jag rapporterat om tidigare. Häromdagen såg jag en bok som fick mig att tappa hakan. Därpå fanns ett foto av Josef Stalin som ung. Oh mama! Kanske bidrar skönhet till politisk framgång även i diktaturer?

stalin.jpg

Men Stalin var inte bara vacker som ung utan även kristen. Bertrand Russell skriver följande i ”Religion and Morals”:

I do not believe that a decay of dogmatic belief can do anything but good. I admit at once that new systems of dogma, such as those of the Nazis and the Communists, are even worse than the old systems, but they could never have acquired a hold over men’s minds if orthodox dogmatic habits has not been instilled in youth. Stalin’s lanugage is full of reminiscences of the theological seminary in which he received his training. What the world needs is not dogma but an attitude of scientific inquiry combined with a belief that the torture of millions is not desirable, whether inflicted by Stalin or by a Deity imagined in the likeness of the believer. [Fetstil tillagd.]

Att man är vacker gör en nog varken till kristen eller kommunist; men kanske bidrar skönhet till framgång även i ett kommunistiskt system (som trots allt består av människor). Och kanske bidrar, som Russell föreslår, en kristen, dogmatisk mentalitet till en öppenhet för kommunism och nazism.*

_____________________

*Jfr. med Blogge Bloggelitos analys.

Den välsignade fotbollen

Biskopen i Lund har, tillsammans med en rabbin och en imam, ”välsignat” Malmö FF:s elitlag inför kommande säsong. Oförargligt, måhända, men jag kan inte undgå att irriteras över tilltaget, av två skäl.

  1. ”Välsignelse” bygger på vidskepelse, dvs. idén att en gud existerar och att denne bryr sig om det aktuella fotbollslaget. Så medan allsmäktige och allgode Jahve/Allah inte bryr sig om tortyr-, tsunami- eller jordbävningsoffer ska han alltså bry sig om fotboll; och det är just MFF han ska bry sig om. Osammanhängande? Bisarrt? Ja.
  2. Som spelare skulle jag se det som en förolämpning att diverse prelater pådyvlas laget som helhet. Om nu gudomlig ”välsignelse” efterfrågas, varför inte låta det ske på individuell basis? Det kan finnas spelare av annan eller ingen religion, och de bör inte utsättas för ”välsignelse”. Individuell irrationalitet är rent allmänt bättre än kollektiv irrationalitet.

Se tidigare inlägg om religion och sport här och här.

Vi är alla sodomiter

Andrew Sullivan noterar följande i sin viktiga essä ”Unnatural Law: We Are All Sodomites Now”:

It’s worth noting, then, that from the very beginning sodomy and homosexuality were two categorically separate things. The correct definition of sodomy – then and now – is simply non-procreative sex, whether practiced by heterosexuals or homosexuals. It includes oral sex, masturbation, mutual masturbation, contraceptive sex, coitus interruptus, and anal sex – any sex in which semen does not find its way into a uterus.

Och med denna förståelse av begreppet inser man att den ökade acceptansen av homosexuella relationer och handlingar – vilket också inkluderar avskaffandet av sodomilagar runtom i världen, i Sverige 1944 och i USA så sent som 2003 – sannolikt hänger samman med en bredare samhällsutveckling där också synen på heterosexuella handlingar har genomgått en stor förändring.* Fortplantning ses sedan länge inte av breda folklager som ett nödvändigt krav för att en sexuell handling ska vara acceptabel; och preventivmedel har möjliggjort sex utan avkomma som en praktisk möjlighet.

Sullivan, som i uppsatsen främst kritiserar Katolska kyrkans ”naturrättsliga” syn på sex, skriver också:

As a simple empirical matter, we are all sodomites now, but only homosexuals bear the burden of the legal and social stigma. Some studies have found that some 90 to 95 percent of heterosexual couples engage in oral sex in their relationships, similar numbers use contraception, and a smaller but still significant number practice anal sex. We don’t talk about this much because we respect the privacy of intimacy. The morality of sex in today’s West is rightly one in which few public moral judgments are made about any sexual experiences that are private, adult, and consensual. Within these parameters, non-procreative sex is simply the norm.

Det påminner mig om en kalkyl jag gjorde för några år sedan. Antag att en genomsnittlig man ejakulerar tre gånger i veckan från 15 till 75 års ålder. Det ger 9360 ejakulationer. Antag vidare att en genomsnittlig man har två barn och att det krävs 50 ejakulationer för att producera ett barn, dvs. att 100 krävs för två barn. Då kvarstår 9260 ejakulationer som varken har syftat till eller har lett till avkomma, vilket ger en andel på 98,9 procent. Vi är, som sagt, alla sodomiter nu. Och det är i sanning inget att beklaga.

___________________________

*Men alla gillar inte utvecklingen. Särskilt inte kristna.

Katolska kyrkans rädsla

En av Bertrand Russells teser är att religion har sin primära grogrund i rädsla:

Undoubtedly the most important source of religion is fear; this can be seen in the present day, since anything that causes alarm is apt to turn people’s thoughts to God.

Det tror jag är korrekt. Men det är inte bara de enskilda människorna som är rädda för världen som den är – det är också Katolska kyrkan som institution. I dess fall rör rädslan kunskap. I över fyrahundra år, från 1559 till 1966, förbjöd denna kyrka sina medlemmar att läsa ett stort antal böcker som ansågs förkunna omoral eller teologiska felaktigheter. Listan hade det tjusiga namnet Index Librorum Prohibitorum.

Bland de författare som drabbades av detta förbud kan nämnas Jeremy Bentham, Daniel Defoe, Graham Greene, Thomas Hobbes, David Hume, Immanuel Kant, John Locke, John Stuart Mill, Blaise Pascal, Jean-Jacques Rousseau, Jean-Paul Sartre, Baruch de Spinoza, Emanuel Swedenborg, Voltaire och Émile Zola. Vissa ateister, t.ex.  Nietzsche och Schopenhauer, stod inte med på listan, eftersom deras verk genom att vara kätterska (dvs. genom att explicit motsäga katolska dogmer) ipso facto var förbjudna.

Var skulle västvärlden som vi förstår den idag befinna sig utan tankar från de författare som fanns med på denna förbudslista? Tanken svindlar. Katolska kyrkans handlande är en stor skamfläck i den västerländska historien, särskilt med tanke på den makt denna kyrka har haft, både över enskilda och över stater. Att, som vissa gör, framställa den Katolska kyrkan som en lämplig källa för etisk vägledning är upprörande. Som tur är lyckades kyrkan inte förhindra kunskap och argumentation att spridas.

Det otäcka är att det finns kristna idag som försöker begränsa yttrandefriheten när det gäller kritik av religion.

Brev till hotell

royal.jpg

Jag besöker Köpenhamn två till tre gånger per år.* Jag bor då regelmässigt på Radisson SAS Royal Hotel. Efter mitt förra besök skrev jag följande brev till hotellet:

Dear Sir/Madam,

I am a regular guest at the Radisson SAS Royal Hotel in Copenhagen and enjoy the hotel very much. However, I would like to let it be known that I dislike the presence of bibles in the hotel rooms. It disturbs me as a non-believer that the hotel is not neutral with regard to religious beliefs and has decided to provide religious (and no other) literature in the rooms. Hopefully, you will remove the bibles in the future.

Sincerely,
Niclas Berggren
Stockholm, Sweden

Jag fick ett trevligt svar, att de skulle se till att inte ha bibel på de rum jag bokar framöver. Emellertid var det mer principen som störde mig – att de tillhandahåller religiösa propaganda – men man kan inte få allt.

________________________

*Se mitt restaurangtips!

Debatt om religion

sturmark.pngekman.gif

Ikväll, onsdagen den 5 mars kl 19, drabbar Humanisternas ordförande Christer Sturmark samman med Livets Ords Ulf Ekman i en debatt om ateism och kristen tro. Man kan se debatten live eller senare på Livets Ords hemsida samt i Svt. Läs mer om detaljerna här.

Nytt system för helgdagar

I DN Ekonomi (27/2) stod det att Sverige toppar helgdagsligan i Europa: tillsammans med Portugal har vi 16 helgdagar per år (utöver söndagar). Rumänien har blott åtta. Jag skulle vilja reformera systemet med helgdagar.*

Jag förordar en privatisering. Det skulle innebära att staten inte proklamerar några helgdagar alls (inte heller söndagar) utan låter arbetstagare och arbetsgivare komma överens om ledigheten. Därigenom uppnås åtminstone två fördelar:

  1. Antalet lediga dagar blir flexibelt. Vissa kanske fördrar att arbeta mer, och då kan de förhandla sig till ett arbetsintensivt avtal (mot högre lön). Andra, som prioriterar ledighet, kan förhandla sig till fler lediga dagar (mot lägre lön).
  2. Staten tar inte ställning för att vissa dagar är ”värda” att vara lediga dagar. Nu säger staten att det inte ska arbetas under diverse kristna högtider, under en politisk högtid och under en nationalistisk högtid. Jag anser det otillständigt att staten sänder sådana signaler: den bör vara neutral till dessa fenomen (även om jag vet att det är svårt för staten att undvika att vara nationalistisk).

Som en second-best-lösning skulle jag förespråka att staten bestämmer antalet helgdagar men inte specificerar några särskilda helgdagar. Staten bestämmer då att alla ska vara lediga x dagar, men arbetsgivare och arbetstagare får komma överens om när dessa ska äga rum.

_________________________

*Från Wikipedia:

Helgdagarna regleras i Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Sverige har från och med 2005 två borgerliga helgdagar, första maj respektive Sveriges nationaldag. Övriga helgdagar, däribland alla söndagar, är kyrkliga helgdagar som har sitt ursprung i kristendomen.

Varifrån kommer moral?

Vissa hävdar att religion är nödvändig eftersom människor annars inte upplever att det finns moraliska regler som de behöver följa. Utan religion följer moralisk anarki, tycks tanken vara. Andra menar att människor upplever att det finns moraliska regler och att dessa förklaras bäst av existensen av en gud.

Harvard-forskaren Marc Hauser analyserar tvärtom frågan om moralens uppkomst på ett vetenskapligt sätt. Han menar att alla människor har en moralisk grammatik, ungefär som alla har en språkfunktion i hjärnan, och att denna är evolutionärt utvecklad. Hans forskargrupp har bl.a. funnit följande:

For example, in a large sample of moral dilemmas that involve questions concerning the permissibility of harming other individuals, we have found no significant differences in the pattern of moral judgments between people who are religious and people who are atheists.

Se Marc Hausers bok Moral Minds: How Nature Designed Our Universal Sense of Right and Wrong.

Tre sorters ateister

Man kan skilja på tre sorters ateister:

  1. Pro-teistiska ateister: de som är i avsaknad av gudstro men som betraktar gudstro som något positivt.
  2. Indifferenta ateister: de som är i avsaknad av gudstro men som varken ser gudstro som något positivt eller något negativt.
  3. Anti-teistiska ateister: de som är i avsaknad av gudstro och som betraktar gudstro som något negativt.

Man behöver alltså inte vara anti-teist bara för att man är ateist. Själv är dock det, av de två skäl Bertrand Russell anger:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Död pga religion

En 14-åring dog pga. en destruktiv, religiös etik:

Olga Lindberg förlorade sitt barnbarn Dennis i leukemi. Nu driver hon en enmanskampanj mot Jehovas vittne [sic] som lärde honom att blodtransfusion skulle innebära bannlysning från kyrkan och evig förtappelse*.

Läs mer om det problematiska med kristen etik, med Jehovas vittnens syn i blodfrågan som exempel, här.

_____________________

*Det bör påpekas att Jehovas vittnen inte tror på helvetet:

The Bible, on the other hand, tells us that the dead are unconscious; they are in a condition best compared to sleep. (Ecclesiastes 9:5; John 11:11-14). Thus, we need not worry about what happens to us after death, any more than we worry when we see someone sleeping soundly.

Ur denna sömntillvaro kommer sedan de flesta sanna efterföljare till Jehova att uppväckas till evigt liv på jorden och 144 000 till evigt liv i himlen. Resten av oss sover för alltid.

Dags för konsekventa regler?

Har pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin måhända läst denna blogg?

I förhållande till idealbilden ser jag homosexualitet som avvikande, precis som skilsmässa, omgifte, samboförhållanden med mera. I de senare fallen är vi mer tillåtande nuförtiden, det är själavårdsärenden snarare än församlingsärenden numera, och jag tycker att vi borde ha ett rejält samtal kring om inte det också borde gälla kring homosexualitet.”

En annan pastor, Stanley Sjöberg, är också mer öppen för homosexuella medlemmar än tidigare. Men vad är det för villkor han ställer?

Jo, det finns en gräns. För mig går den vid att brottas med sin egen situation, att vilja leva rätt men inte klara av det, jämfört med att säga: ‘jag har rätt och Bibeln har fel’.”

Det är alltså OK att vara medlem om man lever i något slags hat till sin egen läggning och försöker bekämpa den kärlek och attraktion man känner. En psykiskt osund tillvaro, skulle jag säga. Det är för övrigt intressant att Sjöberg inte överväger möjligheten att han själv har fel om vad bibeln säger om homosexualitet.

Ska toalettsitsen fällas ned?

Det finns en implicit norm att man bör fälla ned toalettsitsen efter sig. Jag har just läst några analyser som har övertygat mig om att denna norm, som vi kan kalla alltid ned, bör förskjutas till förmån för normen ändra vid behov. Lämna alltså toalettsitsen som den är när du går därifrån hädanefter (eller se till att förhandla fram en sådan norm), så får nästa besökare ändra vid behov.

Gil Milbauers analys visar följande:

So, it seems that CWN [ändra vid behov] is superior to AD [alltid ned] with respect to both seat-adjustment effort, and a more equitable sharing of the seat-adjustment burden. AD [alltid ned] imposes the entire burden on the males, and the burden is higher than what CWN [ändra vid behov] divides between the genders.

Och Richard Harter kommer fram till detta:

It is readily seen that … that the joint total cost is optimized by strategy J [ändra vid behov].

Han menar dock att detta kriterium är suspekt eftersom det gynnar män; men Glen Whitman kommenterar och menar att förhandlingar kommer att kunna leda till att ändra vid behov accepteras av alla till slut, så att optimum råder:

As Ronald Coase observed, we can reach efficient outcomes through voluntary transactions so long as the parties are free to bargain. In this case, let’s suppose Richard’s equitable solution defines the initial allocation of duties. Then both parties can be made better off if they switch to the CWN [ändra vid behov] rule and the man gives the woman some form of compensation – perhaps more frequent gifts, extra foot rubs, or straight-up cash payments.

Att veta utan att veta

Jag förundras över en tendens hos många människor att postulera säker kunskap när ingen kunskap finns. Ett exempel ges av frågan om ”liv efter döden”, där vissa har fått för sig att mycket specifika teorier måste vara sanna utan att någon av dem kan visas vara sann.

En besvärande omständighet, förutom frånvaron av bevis, är att dessa exakta uppfattningar i regel är oförenliga med varandra. Vissa hävdar med emfas att man återföds i någon form. Andra hävdar att man upphör att existera men att man väcks till liv vid ett senare datum. Ytterligare andra påstår att man kommer till en skärseld. Andra att man direkt kommer till himmel eller helvete.*

I själva verket tyder all vår kunskap om hur levande organismer fungerar på att all mental existens upphör vid dödens inträde. Den naturliga utgångspunkten är att så länge det inte läggs fram bevis, är det klokt att avstå från att förfäkta en bestämd uppfattning av magisk art och att utgå från en naturalistisk förståelse.** Så länge inget annat kan bevisas är utgångspunkten att när man dör upphör man att existera, och det som återstår, i form av en kropp, förruttnar sakta men säkert.

Som David Hume uttrycker det i ”On the Immortality of the Soul”:

The weakness of the body and that of the mind in infancy are exactly proportioned; their vigour in manhood, their sympathetic disorder in sickness, their common gradual decay in old age. The step further seems unavoidable; their common dissolution in death.

Bertrand Russell håller med (i ”Soul and Body” i Religion and Science, s 143):

But in the present state of psychology and physiology, belief in immortality can, at any rate, claim no support from science, and such arguments as are possible on the subject point to the probable extinction of personality at death.

Ett rationellt förhållningssätt är alltså minst sagt svårförenligt med tvärsäkra påståenden om att det finns ”liv efter döden”.

_______________________

*Doktriner av detta slag kan förklaras som påhitt av religiösa företrädare för att vinna makt. Om de lyckas få folk att tro att saker och ting kommer att hända efter döden beroende på agerandet här och nu, kan de föreslå olika sätt på vilka engagemang i deras religiösa organisationer förbättrar utfallet efter döden. Denna typ av analys utvecklas t.ex. i Ekelund, R., Hébert, R. och Tollison, R. (1992). ”The Economics of Sin and Redemption: Purgatory as a Market-Pull Innovation?Journal of Economic Behavior & Organization 19(1): 1–15.

**Det går också att vetenskapligt fastslå inte bara hur det finns ett utbud av teorier om liv efter döden (se föregående not) utan också hur det finns en efterfrågan. Svaren torde finnas i psykologin. Å ena sidan tycks många ha svårt att acceptera sig själva som tidsbegränsade och som en oviktig del av historiens förlopp. ”Om jag inte lever vidare är jag ju inte så viktig som jag anser att jag borde vara”. Å andra sidan längtar nog många efter en problemfri tillvaro och tänker sig själva i en sådan efter döden. Det gör livet mer uthärdligt här. Stämningen fångas väl av texten till Elvis låt ”If I Can Dream”.

Inga uppdrag till kyrkan

marialarsson.jpg

Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, säger:

Socialtjänsten kan aldrig abdikera från sitt uppdrag att uppfylla socialtjänstlagen, men jag tycker att det är positivt att man sam­arbetar med frivilligorganisationer och ger uppdrag till dem. Det är ett tecken på en klok offentlig förvaltning.”

Personligen tycker jag att det är oacceptabelt om offentliga myndigheter ger uppdrag till religiösa organisationer. Dels är långtifrån alla medborgare bekväma inför att möta religiösa torgförare då de behöver hjälp; dels kan religiösa torgförare utöva inflytande, genom agitation, på svaga, hjälpsökande medborgare. Sådant bör inte stödjas av skattepengar. Skattepengarna bör istället användas för att erbjuda hjälp som är religiöst neutral, i offentlig eller privat regi.

Grunden för religion

Lord Russell i ”Why I Am Not a Christian”:

Religion is based, I think, primarily and mainly upon fear. It is partly the terror of the unknown and partly, as I have said, the wish to feel that you have a kind of elder brother who will stand by you in all your troubles and disputes. Fear is the basis of the whole thing – fear of the mysterious, fear of defeat, fear of death. Fear is the parent of cruelty, and therefore it is no wonder if cruelty and religion have gone hand-in-hand. It is because fear is at the basis of those two things.

Ideologisk bojkott

Carola och Andreas är visst favoriter i kvällens deltävling i Melodifestivalen.

duo.jpg

Att den förra har en märklig syn på tillvaron har tidigare konstaterats, men detta citat om deras låt förstärker det intrycket:

Jag har överlåtit den till Gud och han får ta den så långt han vill.

Skulle Jahve bry sig om Carolas poplåt? Han bryr sig inte om svälten i Afrika eller att en massa människor dog i tromber i den amerikanska södern, så allsmäktig han är, men Carolas låt bryr han sig visst om. Vilken god gud!

Och Andreas säger:

Jag tror på en universell kärlek som man kan hitta i Bibeln, men även i andra religiösa skrifter.

Universell kärlek? Bibeln är full av exempel på när Jahve själv dödar och uppmanar andra att döda dem han ogillar, inklusive oskyldiga som råkar tillhöra en viss folkstam. Han säger också att alla de som inte bekänner Jesus som herre ska straffas i evighet. Kärlek? Universell?

Nej, det finns som tur är andra som kan få min röst i afton.

Uppdatering: Gud ville visst inte riktigt.

Rawls och värdegrunden

Kristdemokraten Elisabet Lann har skrivit ett inlägg på ledarsidan i Smålandsposten:

När regeringen med Nyamko Sabuni i spetsen initierar en dialog om förstärkt värdegrund är det respekten för demokrati som lyfts fram. Genom att beteckna vissa värden och ståndpunkter som demokratiska behöver man inte gå djupare i argumentationen om de där värderingarna som ofta har sitt ursprung i religionen. Istället får religionen representera hoten mot demokratin. Den görs synonym med intolerans, inskränkthet och fanatism.

Jag har tre reflexioner.

1. Lann har rätt i att demokrati utgör en diffus värdegrund, men det torde vara ofrånkomligt. Själva begreppet ”värdegrund” är nämligen ytterst oklart. Vad är alternativet till att utgå från demokrati? Ofta föreslås deviser som alla människors lika värde, mänskliga rättigheter etc., vars betydelse är minst lika diffus. Frågan är: behövs en gemensam värdegrund?

2. Om man nu anser att en gemensam värdegrund behövs föreslår Lann religionen som utgångspunkt. Ett katastrofalt förslag! Kristen etik har många defekter och är direkt olämplig som riktmärke. Dessutom identifierar sig allt färre som kristna, vilket Lann själv noterar, vilket gör att en kristen etik skulle vara svår att enas om. Tvärtom tenderar distinkt kristen etik att uppfattas just som inskränkt, vilket inte alls är en bra utgångspunkt för ett gemensamt synsätt.

3. Ett betydligt bättre förslag presenteras av John Rawls i Political Liberalism. Givet etisk pluralism föreslår han (i föreläsning IV) en overlapping consensus om just politiska rättigheter och demokrati, som alla kan enas om oberoende av bl.a. syn på religion och som tillåter människor att i den privata sfären tillämpa kompletterande etiska synsätt (s 134):

Thus, to see how a well-ordered society can be unified and stable, we introduce another basic idea of political liberalism to go with the idea of a political conception of justice, namely, the idea of an overlapping consensus of reasonable comprehensive doctrines. In such a consensus, the reasonable doctrines endorse the political conception, each from its own point of view. Social unity is based on a consensus on the political conception; and stability is possible when the doctrines making up the consensus are affirmed by society’s politically active citizens and the requirements of justice are not too much in conflict with citizens’ essential interests as formed and encouraged by their social arrangements.

Detta är alltså en ”minimalistisk” uppfattning om vad medborgare bör och skulle kunna enas om, inte alls den typ av helhetssystem av religiös art, som t.o.m. ska kunna trösta medborgarna vid kriser och problem, som Lann drömmer om. Lämna tröstandet till det civila samhället och inrikta värdegrundstänkandet på en tunn demokratiidé. Nyamko Sabuni tänker rawlsianskt, tycks det, och rätt i denna fråga.

Indoktrinering från föräldrar

Vissa kristna är bekymrade över att alltför få barn till kristna följer i föräldrarnas fotspår:

Undersökningar visar att föräldrarna har två-tre gånger större betydelse än kyrkan för barnens andliga utveckling. … Ett bra tillfälle att knyta en starkare kontakt är när barnen får sin första egna Bibel, förklarar Mark. Det kan betyda oerhört mycket om föräldrarna vid det tillfället skriver en personlig hälsning på insidan av pärmen om vad Bibeln har betytt för dem i deras eget liv. Det kan vara första gången som barnet på djupet inser vad Bibeln betyder för mamma eller pappa.

Men som Richard Dawkins påpekar är problemet det motsatta, att religiös tro påförs barn:

For parents to influence their children’s opinions and beliefs is inevitable and proper. But to tie labels to young children, which in effect presume and presuppose the success of that parental influence, is wicked and indefensible.

Barn till muslimer kallas (och blir oftast) muslimer, barn till hinduer kallas (och blir oftast) hinduer och barn till katoliker kallas (och blir oftast) katoliker. Dvs. religiös tro är uppenbarligen inte en fråga om att granska och jämföra alternativ utan att indoktrineras av föräldrar. Barn har svårt att värja sig när vuxna auktoriteter säger saker:

With so many mindbytes to be downloaded, so many mental codons to be replicated, it is no wonder that child brains are gullible, open to almost any suggestion, vulnerable to subversion, easy prey to Moonies, Scientologists and nuns. Like immune-deficient patients, children are wide open to mental infections that adults might brush off without effort.

Vad sägs om den radikala idén att inte dra in barn i religiösa sammanhang utan att låta dem ta ställning i en ålder då de förmår utvärdera religioner på ett rationellt och självständigt sätt?

Se ett tidigare inlägg om kristendomens, av Jesus inspirerade, strävan att påverka barn.

Uppdatering: En förskola som finansieras med offentliga medel vill att barnen ska be bordsbön. Sådant bör inte tillåtas, apropå indoktrinering; men jag finner det även moraliskt klandervärt att i hemmiljö lära barn att be bordsbön.

Konflikt mellan religion och vetenskap

Ibland påstås att det inte föreligger någon konflikt mellan religion och vetenskap, eftersom religionen uttalar sig om annat än det vetenskapen behandlar. Stephen Jay Gould uttrycker den synen då han säger:

The lack of conflict between science and religion arises from a lack of overlap between their respective domains of professional expertise — science in the empirical constitution of the universe, and religion in the search for proper ethical values and the spiritual meaning of our lives.

Men stämmer det? Det tycks mig som om religionen faktiskt uttalar sig om en hel del som kan analyseras vetenskapligt (och dessutom finner jag det synnerligen magstarkt att framhålla religionen som en förebild när det gäller att formulera etik, men det är en annan sak).

När jag idag läste om den katolske präst som startar ett demonutdrivningscenter med stöd från Vatikanen, slog det mig att detta handlar om en religiös tolkning av psykisk sjukdom och mänskligt beteende som inte passar in i den religiösa mallen. När en människa mår dåligt och beter sig underligt är förstås frågan hur det kan förklaras. Istället för att söka verkliga orsaker på ett vetenskapligt sätt tolkas det som resultatet av andeväsen:

”My remedy is based on spiritual means, which cannot be replaced by any pharmaceutical remedies,” said Trojanowski, the priest who is overseeing plans for the new exorcism center. ”I do not stop at the level of just treating symptoms. I’m very much interested in the soul of a person. As a priest, I keep asking questions a doctor will never ask.”

Prästen tolkar t.ex. en kvinnas önskan att lämna sin man som ett tecken på demonpåverkan! ”I’m very much interested in the soul of a person”, jo jo. Man ryser av obehag inför dessa charlataner.

Läs ett tidigare inlägg på temat exorcism.

Förbud mot religiösa kläder

Turkiet har beslutat tillåta kvinnliga studenter att bära slöja. Det tycker jag är ett riktigt beslut: staten ska inte stipulera vilken klädsel människor har. En särskilt negativ effekt av den turkiska regeln har varit att hindra många muslimska kvinnor från att delta i högre utbildning. Men även om religiöst motiverade kläder ska vara tillåtna tycker jag att det är viktigt att problematisera frågan.

T.ex. tycker jag:

  • att kulturella sedvänjor, t.ex. vad gäller klädstil, bör ses med skepsis och ifrågasättas genom frivillig argumentation i den mån de tenderar att påföras personer som har svårt att utan sociala och ibland också fysiska sanktioner frigöra sig och fatta autonoma beslut;
  • att arbetsgivare och näringsidkare ska ha rätt att ha egna klädesregler, t.ex. av hygienskäl, för att man vill tillämpa en enhetlig uniformpolicy eller för att man befarar att religiös symbolik kan skrämma iväg kunder; och dessa regler kan inkludera förbud mot vissa religiösa klädesplagg (såsom turban, burka, slöja och kippah) samt förbud mot religiösa symboler (såsom synliga kors); samt
  • att arbetsgivare och näringsidkare i möjligaste mån bör tillåta religiösa kläder och symboler, om anställda och kunder vill ha sådana på sig; t.ex. kan muslimska kvinnor som arbetar på sjukhus och vägrar ha kort ärm av hygienskäl få använda hygieniska handskar istället, och personer som insisterar på att använda religiösa symboler kanske kan ges interna tjänster som inte gör detta till ett problem.

sloja.jpg

Dvs. staten ska inte lägga sig i; en frivillig argumentation kring kulturellt tvingande klädregler är viktig och riktig; och arbetsgivare och näringsidkare ska få lägga sig i men bör sträva efter att inte göra det.

Uppdatering: Läs om ett aktuellt svenskt fall samt ta del av Jakob Heidbrinks klarsynta argumentation.

Avskeda skolprästerna

Varför i hela friden finns det skolpräster? De bör genast avskedas, varhelst de förekommer. Sköra barn och ungdomar bör inte utsättas för torgförare av vidskepelse och atavistiska moraluppfattningar, särskilt inte i offentliga skolor, som ska stå för kunskap, upplysning, respekt för alla elever samt neutralitet i religiösa spörsmål.

Uppdatering: Se insändare (längst ned till höger) i SvD.

Nedgång för Svenska kyrkan

Färsk statistik ger vid handen att nedgången för Svenska kyrkan fortsätter:

kyrkan.jpg

En mycket glädjande utveckling, som kan vara väl värd att påminna sig när vissa talar om “religionens återkomst”. Om du ännu inte har gått ur Svenska kyrkan, kan du läsa mer om hur det går till här.

Gilbert och George

Gilbert:

All religion is superstition, it is no more than a good luck sign.

gilbertgeorge.jpg

Läs mer om deras utställning på Tate Modern förra året.